Familjerätt

Betänkande 2025/26:CU12

1, Förslag, Genomförd
2, Beredning, Genomförd
3, Debatt, Genomförd
4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat: 28 januari 2026

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF

Familjerätt(pdf, 923 KB)

Webbsida

Visa hela dokumentet för Betänkande 2025/26:12 Familjerätt

Beslut

Nej till motioner om familjerätt (CU12)

Riksdagen sa nej till cirka 140 förslag om familjerätt i motioner från den allmänna motionstiden 2025.

Förslagen handlar bland annat om betänketid vid äktenskapsskillnad, bodelning, juridiskt biträde för barn, frågor om vårdnad, boende och umgänge vid våld i familjen, systemet med överförmyndare, gode män och förvaltare och vissa frågor om namnbyte.

Riksdagen hänvisar bland annat till pågående arbete och utskottets tidigare ställningstaganden.

Utskottets förslag till beslut: Avslag på samtliga motionsyrkanden.
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottets förslag.

Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 56

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2026-01-15
Justering: 2026-01-22
Trycklov: 2026-01-23

Reservationer: 46
Betänkande 2025/26:CU12

Alla beredningar i utskottet

2025-12-04, 2026-01-15

Nej till motioner om familjerätt (CU12)

Civilutskottet föreslår att riksdagen säger nej till cirka 140 förslag om familjerätt i motioner från den allmänna motionstiden 2025.

Utskottet hänvisar bland annat till pågående arbete och utskottets tidigare ställningstaganden.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Bordläggning: 2026-01-27
Debatt i kammaren: 2026-01-28

Debatt om förslag 2025/26:CU12

Webb-tv: Familjerätt

Dokument från debatten

Onsdag den 28 januari 2026Kammarens föredragningslistor 2025/26:65
Protokoll 2025/26:65 Onsdagen den 28 januariProtokoll 2025/26:65 Familjerätt
Onsdag den 28 januari 2026Talarlista 2025/26:20260128

Protokoll från debatten

Mikael Eskilandersson (SD)

Anf. 21 Mikael Eskilandersson (SD)

Herr talman! I dag debatterar vi mitt favoritämne, nämligen familjepolitik.

Jag tänker inleda denna debatt, som hålls till följd av ett så kallat motionsbetänkande från civilutskottet, med att försöka besvara frågan: Vad är det viktigaste ni hittills har gjort på familjeområdet? Därefter tänker jag berätta vad jag och mitt parti vill göra framöver på området familjepolitik.

Mandatperioden och Tidösamarbetet har präglats av enorma behov på andra områden än familjepolitiken, behov som den tidigare regeringen lämnade efter sig. Jag syftar då på en eskalerande kriminalitet, flyktingkaos och en tvåsiffrig inflation. Trots det har vi inte helt försummat familjepolitiken. Jag är den första att instämma i att mer hade behövts, och jag kommer att återkomma till det. Givet förutsättningarna har vi dock gjort så mycket som utredningsresurser och personal har klarat av.

Vad är då det viktigaste vi har gjort? Svaret på den frågan beror ju alltid på vem något är viktigt för.

Till unga i skyddat boende skulle jag säga att det viktigaste vi har gjort är det nya regelverket för placering av barn i skyddat boende, som föreslogs i propositionen Stärkta rättigheter för barn och vuxna i skyddat boende.

En personlig favorit, herr talman, är och förblir dock Tryggare hem för barn. Den innehöll nämligen så många tydliga förbättringar och löste mycket av det som vi påpekat under lång tid. Förslaget om tryggare hem var en tydlig förbättring för barn och minskar på riktigt risken för att barn ska fara illa.

Herr talman! När mitt parti hade sin stora familjekonferens var det dock inte Tryggare hem för barn som oftast nämndes som den stora och viktiga förändringen på senare tid. Nej, det var den nya socialtjänstlagen, som började gälla den 1 juli 2025, som var det stora för våra kommunala företrädare. Det var den som hade gjort skillnad för våra kommuners arbete med barn och familjer. Särskilt positivt var att barnperspektivet hade stärkts på ett bra sätt. Det är lätt att förbise detta då lagen hanteras av ett annat utskott än civilutskottet.

Det finns dock mycket mer som är viktigt. Något som i princip alla partier här inne har efterfrågat utreds nu äntligen på ett bra sätt, nämligen frågan om barns rätt till ett eget ombud. Från Sverigedemokraternas håll efterfrågade vi en bred utredning som ska se till barns behov av stöd genom hela processen, inte bara en advokat till i rättssalen. Därför är jag mycket nöjd med tillsättningen av utredningen Barnets rätt att komma till tals i familjerättsliga frågor, som ska slutredovisa sitt arbete i sommar.

Herr talman! Det är inte bara barn som behöver hjälp att föra sin talan. Tala går ju an så länge man lever, men vad händer sedan – när man inte längre lever? Hur försvarar man då sitt arv? Efter vår död uppstår en problematik då det saknas ett säkert testamentesregister dit man kan lämna sitt testamente. Hur vanligt det är att testamenten försvinner är det ingen som säkert vet, men nu är frågan om ett testamentesregister äntligen utredd och ett förslag finns.

När vi ändå är inne på arv vill jag också säga att det är självklart för mig att kusiner ska ha arvsrätt om inga närmare släktingar finns.

Herr talman! Just arbetet för att stärka människor som har svårt att själva föra sin talan är något jag vill värna extra mycket. Det är därför naturligt att nämna propositionen Ett ställföreträdarskap att lita på som åtminstone ett av de viktigaste lagändringsförslagen under den här mandatperioden. Det stärker på ett mycket konkret och bra sätt dem som har god man eller förvaltarskap.

Andra som behöver stärkas är de, oftast kvinnor, som vill skiljas och som sitter fast i en bodelning som aldrig verkar bli klar. En utredning vars förslag förhoppningsvis snart blir lag är den om bodelning och betänketid som heter Stärkt skydd för den som vill separera.

Det är helt orimligt att människor kan tillåtas att utöva ekonomiskt eftervåld mot andra genom att sabotera bodelningsprocesser. Det som sker är alltså att någon som inte vill se sin partner gå vidare i livet skjuter upp bodelningen så att det inte går att göra upp om tillgångar och lån och det därmed blir omöjligt för den före detta partnern att gå vidare. Jag hoppas att vi snart kan komma till rätta med detta.

Det finns tyvärr mycket förtryck i vårt samhälle. Som om det inte räckte med alla de grupper jag redan har räknat upp kommer jag nu att avsluta med att tala om den viktigaste lagändring som vi genomfört på familjerättsområdet.

Det viktigaste, tycker jag, är att stoppa det våld och förtryck som under min egen skoltid var något exotiskt. Man läste att det förekom i andra länder men inte i Sverige. Då läste man om påtvingade äktenskap, om kontrollerande klädsel och om att kvinnor könsstympades. Allt detta kan i dag studeras i valfritt utanförskapsområde i vårt land.

Att sätta stopp för hedersvåld och hedersrelaterat förtryck är den absolut viktigaste frågan, då den typen av våld och förtryck aldrig ska ges fäste i vårt land. Iran är ett skrämmande exempel på hur illa länder kan utvecklas över tid. Därför är de tre delarna om hedersförtryck viktigast. Jag tänker på utredningen Stärkt lagstiftning mot hedersrelaterat våld och förtryck tillsammans med den tidigare lagändringen för ett utvidgat utreseförbud för barn och det kommande förbudet mot kusinäktenskap. Det är det viktigaste vi gör på familjerättsområdet. Dessa tre delar utgör en mindre del av regeringens politik för att förhindra ytterligare radikalisering och på sikt sätta stopp för hedersvåld och hedersrelaterat förtryck, men de är viktiga pusselbitar.

Jag tog nu upp de viktigaste förändringarna. Det finns många fler, särskilt om man går in på praktiska och underlättande åtgärder, till exempel digital inlämning av bouppteckningar, men jag vill även hinna nämna något om vad vi vill göra i framtiden. Det finns nämligen flera problem med hur regelverket kring familjer fungerar i dag, trots alla förändringar som gjorts.

Ett sådant problem är hur föräldraskapet fastställs och vem som blir vårdnadshavare. Om man är gift finns en faderskapspresumtion som gör att barnet blir föräldrarnas gemensamma barn, och därmed blir även vårdnaden gemensam. Trots att vi och många andra har påtalat det problem som uppstår när man inte är gift har det fortfarande inte införts någon riktigt bra lösning.

En rimlig ordning vore att faderskapet registreras så tidigt som möjligt. Faderskapet borde, om möjligt, fastställas redan i den första kontakten med barnmorskemottagningen, och om det är osäkert bör en utredning av faderskapet påbörjas för att man ska säkerställa barnets rätt till båda föräldrarna.

En utredning under graviditeten skulle lösa många av de problem som i dag alltför ofta tillåts uppstå. Med två klarlagda föräldrar från födseln – även för barn till ogifta – skulle risken för en senare konflikt minska. Gemensam vårdnad skulle då gälla, förutsatt att det inte finns tungt vägande skäl för något annat, till exempel våld och trakasserier. Detta bör givetvis även gälla när gifta föräldrar har gemensam vårdnad och den gemensamma vårdnaden kan ifrågasättas.

Tyvärr får jag alltför ofta höra om föräldrar som vill ta ansvar för sina barn men inte släpps in i barnens liv och om föräldrar som tvingas gå till domstol för att få vårdnad eller umgängesrätt med sina egna barn, trots att de inte på något sätt har varit eller är olämpliga som föräldrar.

Cirka 65 procent av barnen i Sverige föds av en ogift kvinna. År 2024 föddes runt 64 000 barn utan att det fanns någon faderskapspresumtion. Av dessa var det 9 007 faderskap som enligt Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd blev föremål för socialtjänstens ingripande. Över 55 000 registrerades genom Skatteverkets etjänst med digitalt bankid.

Tänk om vi kunde flytta utredningstiden till innan barnet fötts! Trots allt blir nästan vart tionde barn som föds föremål för utredning hos socialtjänsten, enligt dessa siffror. Att barn riskerar att inte få en bra relation med båda sina föräldrar är något som vi genast borde åtgärda. Det är inte särskilt svårt – i den mån det behövs en medicinsk bedömning räcker ett enkelt blodprov på mamman för att fastställa faderskapet. Det fungerar åtminstone så länge det inte rör sig om tvillingar eller trillingar. Framöver kommer jag att arbeta mycket hårt för att få till en förändring så att båda föräldrarna kan bli både föräldrar och vårdnadshavare i samband med barnets födelse.

Herr talman! Jag skulle kunna nämna en lång rad andra förändringar, till exempel sådana som gäller barndomsgarantin och att förhindra föräldraalienation, men jag skulle i så fall överskrida min talartid mycket mer än vad jag redan har gjort. Jag ber om ursäkt för att jag överskridit tiden.

Det sägs ju att det är svårt att lära sig något nytt genom att tala, så jag tänker nu lämna plats till nästa talare i debatten. Jag ser fram emot att lyssna på en intressant och lärorik debatt.

Martina Johansson (C)

Anf. 22 Martina Johansson (C)

Herr talman! Jag tackar Mikael Eskilandersson för anförandet. Det visade vilket engagemang Sverigedemokraterna har på det här området.

Mitt minne från förra mandatperioden är att tonen i debatten var ganska hög och stolt på detta område. Nu var Mikael Eskilandersson inne på att utreda föräldraskapet före barnets födelse. Där är vi helt överens. Vi hade också gemensamma reservationer om detta under förra mandatperioden.

Det som förvånar mig, mot bakgrund av den stolthet som Eskilandersson visar upp här, är att man i nästa proposition som vi kommer att hantera på det här området har avskrivit tillkännagivandet om att föräldraskapet ska kunna bekräftas före barnets födelse. Påverkar inte Sverigedemokraterna politiken på det här området? Det verkar ju så när ledamoten lyfter upp andra saker som den här regeringen har gjort, och som vi är helt överens om, avseende exempelvis skyddade boenden och tryggare hem för barn. Det var dock inte den här regeringen som tillsatte dessa utredningar, utan det får vi tillskriva den förra regeringen.

Det finns inte så mycket konflikt här, men jag saknar det som jag upplever att Sverigedemokraterna har haft en väldigt hög svansföring kring. Jag tänker dels på det som jag nämnde nyss, alltså att utreda föräldraskapet före barnets födelse, dels på gemensam vårdnad från första början för de föräldrar som ska vara föräldrar. Även i denna fråga är jag och Sverigedemokraterna överens. Jag saknar dock drivet att prioritera detta hos den här regeringen. Det är ju också en jämställdhetsfråga.

Varför denna stolthet?

Mikael Eskilandersson (SD)

Anf. 23 Mikael Eskilandersson (SD)

Herr talman! Tack, Martina Johansson, för frågan!

Centerpartiet och Sverigedemokraterna har ju varit eniga om mycket. Jag vill till exempel minnas att partierna hade ett gemensamt tillkännagivande om bekräftelse före födsel. Jag har också noterat att Centerpartiet har kopierat många av de förslag som vår familjekonferens har tagit fram och lagt grunden för. Det tackar vi för – det är bra att kunna påverka varandra och lyfta fram sådana här förslag. Jag ser fram emot att Centerpartiet också kopierar barndomsgarantin, som vi har fört fram, och lite mer om föräldraalienation.

Skälet till att bekräftelse före födseln avskrivits är att det redan i dag går att bekräfta föräldraskapet före födseln – praktiskt är det möjligt. Från Sverigedemokraternas sida vill vi dock ha ett annat system. Vi vill att man redan hos barnmorskan går in och tar reda på vem som egentligen är far till barnet och att man tidigarelägger allting. Rent praktiskt är tillkännagivandet dock uppfyllt i och med att man har gjort det möjligt att bekräfta före födseln. Vi kan alltså inte säga att detta inte är fullföljt. Däremot vill vi gå längre än så.

Som jag nämnde i mitt anförande kommer jag att kämpa för att man ska kunna göra detta framöver. Vi kommer att försöka lyfta in det här i kommande förhandlingar med regeringen.

Det som jag tycker är lite synd är att Centerpartiet så tydligt har tagit avstånd från att förhandla med Sverigedemokraterna. Vi tycker ju lika om väldigt mycket, och jag tror att Centerpartiet hade tjänat på att förhandla med Sverigedemokraterna snarare än att sitta och förhandla med Vänsterpartiet. Man har uppenbarligen inga problem med att förhandla med Vänsterpartiet, eftersom man tänker sig att regera med stöd från Vänsterpartiet. Man har beskrivit det som att Vänsterpartiet inte ska ingå i regeringen, men man kommer ju ändå att förhandla med dem.

Martina Johansson (C)

Anf. 24 Martina Johansson (C)

Herr talman! Där kom frågan om vem som ska ta vem. Jag tycker att det är mer intressant att vi ägnar oss åt den politik vi för. Vi kan diskutera vem som har kopierat vems politik och vem som influerar vem, och det är väl bra att vi gör det. Jag vågar dock inte svära på vem som tog vilket beslut först i våra partiorganisationer vad gäller alla delar i familjerätten.

Föräldraskapet kan registreras men inte godkännas förrän efter barnet är fött. I förarbetena står det att föräldrarna verkar nöjda eftersom så många gör på detta sätt. Därför behöver man inte gå vidare med ett tillkännagivande som handlar om att föräldraskapet ska fastställas och vara klart så att barnet inte står utan förälder om det värsta händer och modern dör under förlossningen. Jag hör vad ledamoten säger, men det gör mig inte trygg.

När det gäller vem som ska ta vem och vem som ska förhandla med vem ser Centerpartiet två statsministerkandidater, inte tre. Det är Magdalena Andersson och Ulf Kristersson, inte Jimmie Åkesson. Det handlar inte främst om familjerättsfrågorna utan om grundsynen på människan. Är alla lika inför lagen? Har människor som inte är födda i Sverige samma värde som människor som är födda i Sverige? Här finns en stor skillnad mellan oss.

Vi vill varken se Vänsterpartiet eller Sverigedemokraterna i en regering, och det handlar om att vi inte vill att de ska ha inflytande på utrikespolitiken i en värld där det bubblar.

Detta är mitt svar på frågan om vem som tar vem, men det viktigaste för mig när vi förhoppningsvis sätter oss i en regering efter valet är att vi får igenom Centerpartiets politik.

Mikael Eskilandersson (SD)

Anf. 25 Mikael Eskilandersson (SD)

Herr talman! Det låter som att vi är ganska överens om att vi vill ha en bekräftelse långt tidigare och ett annat system. Jag vet inte om Centerpartiet har varit lika tydligt som vi med hur man vill att systemet för bekräftelse av faderskap ska se ut. Vi har varit tydliga med att vi vill att det ska anges vem pappan är redan vid första kontakten med barnmorskan. När mitt första barn föddes var jag inte gift, så det fanns ingen faderskapspresumtion. Men jag var ju med hos barnmorskan vid första tillfället, och då borde man redan där ha skrivit in mig som far till barnet. Nu lämnas faderskapet i stället utanför när paret inte är gift, och så får faderskapet utredas när barnet är fött. Men man blir ju mer delaktig i graviditeten om man är med från början.

Vem som förhandlar med vem är intressant, för det kan avgöra vilka frågor som kan gå igenom. Jag ser att det är mycket som vi tillsammans med Centerpartiet kan driva igenom i en gemensam regering, men det tycker Centerpartiet är omöjligt. Vi har aldrig uttalat oss om vem som ska bli statsminister. Vi har sagt vilken politik vi för, och det har vi hållit oss till hela tiden. Det har varit naturligt att ha de samarbetspartner vi har eftersom de har varit beredda att diskutera med oss. Vi har dock inga problem med att diskutera med andra partier.

Laila Naraghi (S)

Anf. 26 Laila Naraghi (S)

Herr talman! Den farligaste platsen för kvinnor i Sverige i dag är hemmet. Där mördas, torteras och plågas kvinnor, mammor och tjejer varje dag, året om. Många är också de barn som ser och hör hur deras pappa misshandlar deras mamma och som hotas till tystnad. Ofta anar omvärlden inget eller så tittar den bort.

Herr talman! Barn ska skyddas från våld. En förälder som har utsatt barn eller andra närstående för våld sätter inte barnets bästa främst och måste kunna fråntas vårdnaden. Inte sällan pågår våld under graviditeten, och våldet kan eskalera efter förlossningen när mor och barn är sköra och utsatta. Våldet försvårar för mamman att amma och ta hand om barnet, och våldet försvårar för barn och mamma också långt efter att amningen avslutats, om amningen ens kunnat komma igång när våldet varit brutalt.

Att utöva våld mot barnets primära omsorgsgivare är en fara för barnet och dess överlevnad. Det är inte att sätta barnets bästa främst. Ingen pappa som utövar våld mot mamman kan sägas se till barnets bästa. Efter snart tio år i Sveriges riksdag känner jag mig säker på att det råder bred partipolitisk samsyn om detta, så här är vi lagstiftare överens.

Herr talman! År 2021, när vi socialdemokrater hade makten, infördes barnfridsbrottet. Vi gjorde det straffbart att låta barn bevittna våld. När en våldsam man utövar våld mot mamman och barnet hör eller ser det är det alltså både ett brott mot mamman och ett brott mot barnet. Att våld mot mamman är brottsligt och farligt för barnet är vi lagstiftare också överens om.

Herr talman! Barn är ändå fortsatt relativt oskyddade för vårdnadshavare som utsätter dem för våld och för barnfridsbrott. Föräldrarätten är fortfarande mycket stark, på bekostnad av våldsutsatta barns rätt till en uppväxt fri från våld.

Viktiga steg har dock tagits. Samtidigt som barnfridsbrott infördes ändrades även föräldrabalken så att barn som har en förälder som har mördat den andra föräldern enklare kan skyddas från mördaren och från de risker och den otrygghet det innebär att ha sin ena förälders mördare som vårdnadshavare och bli lämnad ensam och isolerad med ondskan. Dessa nya regler trädde också i kraft 2021 när vi socialdemokrater hade regeringsmakten. För oss socialdemokrater var detta en mycket viktig förändring, och det rådde bred politisk samsyn.

Herr talman! I detta lagärende skrev civilutskottet: ”När det gäller frågan om vårdnadsöverflyttning vid dödligt våld i familjen konstaterar utskottet att det nya systemet med tillfälliga vårdnadshavare skapar förutsättningar för en snabb vårdnadsöverflyttning i sådana situationer. Som också regeringen framhåller är en vårdnadshavare som avsiktligen dödar eller allvarligt skadar den andra vårdnadshavaren så gott som alltid olämplig som vårdnadshavare, och en ändring i vårdnaden ska då göras.”

Socialnämnden har ett ansvar att ansöka om vårdnadsöverflyttning när den får kännedom om att någon åtgärd behöver vidtas i fråga om vårdnaden, och lagstiftaren har varit tydlig med att bland annat dödligt våld är bakgrunden till den lagändring som har genomförts och därmed de utökade befogenheter och det utökade ansvar som har lagts på socialnämnden i kommunerna.

Det är bra att även icke-dödligt våld innefattas i vad som innebär att en vårdnadsöverflyttning ska kunna äga rum. Att det offentliga, alltså kommuner och andra ansvariga myndigheter, av lagstiftaren har getts en skyldighet att kliva in och hjälpa ett barn att slippa ha en våldsam förälder som vårdnadshavare.

Tyvärr ser vi återkommande att landets kommuner och övriga ansvariga myndigheter inte tar sitt ansvar fullt ut. Det är nödvändigt att staten kan garantera att lagen följs här i landet. Det är inte fritt valt arbete att följa lagen. Regeringen måste se till att Sveriges kommuner implementerar lagstiftningen och initierar vårdnadsöverflyttningar så som lagen föreskriver. Det krävs därför ett kunskapslyft bland landets socialtjänster, inklusive familjerätterna.

Herr talman! Det är viktigt att detta inte läggs på det enskilda våldsutsatta barnet eller på den våldsutsatta mamman, som ofta lever under konstant hot. För dem kan det vara förknippat med stor fara, många gånger med livet som insats, att förarga den våldsamma pappan. Många är de kvinnor och barn som mördats av pappan när de har försökt lämna honom. Att omvärlden och det offentliga då kliver in och hjälper en våldsutsatt mamma att skydda barnet och sig själv är ofta den hjälp som krävs för att rädda barnet och mamman från en mycket farlig, manipulativ och våldsam man.

Herr talman! Införandet av barnfridsbrott och möjligheten till vårdnadsöverflyttning vid dödligt eller annat allvarligt våld var viktiga lagändringar 2021. Nu har det gått fem år sedan dessa lagändringar gjordes, och det är positivt att den breda parlamentariska samsynen vad gäller dessa förändringar har bestått också efter regeringsskiftet. Lagstiftarens intention är tydlig: Barn ska skyddas från våld.

Herr talman! Därför är det nu viktigt att ta nästa steg. Det är inte rimligt att det krävs att mamman blir mördad eller allvarligt skadad för att barn ska slippa ha en våldsutövande pappa som vårdnadshavare. Barnfridsbrottet ger ett visst skydd, men barn tvingas ändå ofta ha gärningsmannen, den våldsutövande fadern, som vårdnadshavare, och denne har ofta oinskränkt makt över barn och mamma.

Barnen måste även kunna slippa ha en våldsutövande förälder som vårdnadshavare utan att det krävs att den andra föräldern, som ofta är barnens enda skydd, blir mördad. Lagen säger förvisso att det är möjligt för en socialnämnd att initiera en vårdnadsöverflyttning också om en förälder allvarligt skadat den andra föräldern.

Vi socialdemokrater vill se över denna formulering så att den även inkluderar annat våld. Det gäller exempelvis långvarigt latent våld där enskilda våldshandlingar inte definieras som allvarliga var för sig men sammantaget utgör den typ av våld som en vårdnadshavare inte ska kunna utöva mot den andra föräldern.

Fru talman! Jag yrkar därför bifall till reservation 29 om just detta. Vi socialdemokrater vill att lagen skärps. Jag hoppas och tror att vi kan vara överens om detta mellan riksdagens partier.

Statsminister Ulf Kristersson, moderat, skrev nyligen i en debattartikel: ”Ingen uppgift är lika viktig för den här regeringen som landets säkerhet och medborgarnas trygghet. Det innebär att våld mot kvinnor ska bekämpas med precis samma kraft och beslutsamhet som vi bekämpar den organiserade brottsligheten. Konsekvent har vi också ändrat lagar och regler för att bättre skydda kvinnor från förövare.”

Fru talman! Vi socialdemokrater utgår från att statsministern menar allvar med sina ord om kvinnor, alla kvinnor, och också mammor som har barn med män som våldtar och som slår och plågar dem och barnen. De männen skyddas ofta av dagens civilrättsliga lagstiftning.

Vi räknar med att regeringens arbete och aviserade kraft i dessa frågor också ska inkludera den civilrättsliga lagstiftningen, som påverkar så många här i landet, så att lagen kan skydda landets mammor mot våldsamma män. Det är män som använder sitt faderskap, vårdnaden om gemensamma barn och lagarna om detta som redskap för att fortsätta att plåga kvinnor och barn. Detta måste få ett slut.

Fru talman! Vi emotser därför att få veta vilka initiativ som regeringen kommer att ta för att skydda landets mammor och barn från dessa män. Det brådskar. När vi socialdemokrater hade regeringsmakten tog vi viktiga steg på området. Jag har nämnt barnfridsbrottet och att våldsamma pappor kan förlora vårdnaden när de utövar dödligt eller annat allvarligt våld.

Det var starten på ett paradigmskifte. Nu när det råder en bred parlamentarisk samsyn är det viktigt att gå vidare. Vi socialdemokrater har flera förslag och hoppas att regeringen tar sig an detta direkt. Vi är redo att snarast skärpa lagen på flera områden. Nu är bollen hos regeringsmakten.

Fru talman! Jag vill här lyfta fram frågan om tidsgräns vid bodelning. När en kvinna vågar ta steget att lämna en våldsam partner är det viktigt att hon får stöd. Det är lika viktigt att få till en långsiktighet för att kunna börja ett nytt liv.

Det finns kvinnor som har lämnat en våldsam relation men känt sig tvingade att gå tillbaka när de inte har kunnat få till en bra bostadssituation för sig själva och barnen. Det handlar till exempel om kvinnor som inte får till stånd en bodelning och därmed inte har ekonomiska möjligheter till en hållbar bostadssituation.

Expartnern har vägrat att medverka till en bodelning. Det har till slut tvingat brottsoffren, kvinnan och barnen, tillbaka till förövaren. Det är en del av mannens eftervåld mot kvinnan. Det är en typ av ekonomiskt våld för att fortsatt kunna kontrollera och skada kvinnan och barnen. Den civilrättsliga lagstiftningen erbjuder våldsutövande män både redskap och arenor för att fortsätta våldet mot kvinnor och barn.

Fru talman! Det är snart tre år sedan riksdagen riktade ett enigt tillkännagivande till regeringen om tidsgränser i bodelningsprocesser. Vi var eniga i civilutskottet. Lagen har brister och måste ändras.

När civilutskottet 2023 behandlade de familjerättsliga motionerna fanns det förslag om förbättrade bodelningsprocesser i fyra kommittémotioner. Det var från oss i Socialdemokraterna samt från Sverigedemokraterna, Centern och Vänsterpartiet. Det socialdemokratiska yrkandet var konkret och handlade om att införa en tidsgräns för när bodelningsförfarandet ska vara klart.

Under beredningen nådde utskottet enighet, och bland annat vårt yrkande biträddes. Ett enigt utskott kunde gå fram med förslaget om att se över möjligheten att införa en bortre tidsgräns i bodelningsprocesser, och det blev tillkännagivandet till regeringen.

Det är nu snart tre år sedan. Vi har sedan dess noga följt vad som skett och inte skett. Det tog tyvärr mycket lång tid innan regeringen följde upp riksdagens beslut. Det dröjde till senhösten 2024, alltså ett och ett halvt år, innan ens en utredning tillsattes. Den i sin tur skulle ha redovisats förra året, men så skedde inte. Den kom först i år.

Frågan fanns inte heller med på regeringens propositionsförteckning som kom häromveckan, det vill säga listan på vad regeringen avser att gå fram med före valet. Det är anmärkningsvärt och trist att regeringen släpar fötterna efter sig i detta ärende där alla vi partier är helt överens.

Fru talman! Vi vill se en skyndsam återkoppling från justitieministern – vi har tidigare sagt det här i kammaren – så att lagen snarast möjligt kan träda i kraft och våldsamma mäns användning av denna del av civilrätten, av bodelningsprocesser, kan stoppas. Våldsutsatta kvinnor och barn ska få hjälp av lagen, inte motarbetas av den.

Vi socialdemokrater följer detta noga. Det viktigaste för oss i detta är att vi gemensamt får till en lagändring.

I detta anförande instämde Joakim Järrebring (S).

Lars Beckman (M)

Anf. 27 Lars Beckman (M)

Fru talman! Tack, Laila Naraghi, för ett väldigt engagerat anförande!

Jag kan gärna svara om bodelningen. Där är regeringens ambition att lagstiftningen ska finnas på plats redan den 1 juli 2027, vilket naturligtvis Laila Naraghi vet. Det var bra att ledamoten tog upp det i sitt anförande, så att jag kunde svara på ledamotens fråga inför tv-tittarna.

Jag begärde replik för att det är intressant vad ledamoten talade om och lika intressant vad ledamoten inte talade om. Jag kommer i mitt anförande att återkomma till frågan om tvångsäktenskap, könsstympning och allt vi gör på det området.

Det jag är nyfiken på är att ledamoten riktade kritik mot regeringen. Det tillhör väl oppositionens roll. Men vi har sett tragiska dödsfall där barn har bragts om livet, fruktansvärda dödsfall.

Ni hade regeringsmakten i åtta år, och barn har bragts om livet. Frågan måste ställas till Socialdemokraterna: Vad hade ni kunnat göra annorlunda under er tid vid regeringsmakten? Vad hade ni kunnat skärpa för lagar? Vad hade ni kunnat göra på det här området?

Jag ska låta riksdagens utredningstjänst jämföra våra mandatperioder. Min bild är att Justitiedepartementet har jobbat oerhört mycket och lagt fram oerhört många propositioner. Det kan man jämföra med vad Socialdemokraterna gjorde under sin tid. Det var någon som sa att regeringen drar fötterna efter sig, eller något liknande.

Tror ledamoten att några av de massmedialt uppmärksammade tragedierna hade kunnat undvikas om ni i Socialdemokraterna hade tagit initiativ under era åtta år vid makten, när ni hade haft möjlighet att ta fram förslag som vi hade kunnat fatta beslut om här i Sveriges riksdag?

Laila Naraghi (S)

Anf. 28 Laila Naraghi (S)

Fru talman! Jag kan konstatera att vi under den här mandatperioden har varit väldigt överens i riksdagens partier om de lagförslag som har tagits fram.

En av orsakerna till det är att det var vår regering som tillsatte utredningarna och gav myndigheten i uppdrag att ta fram de underlag som krävs.

Jag är säker på att både fru talmannen, ledamoten i fråga och övriga ledamöter här inne i kammaren är väl medvetna om att lagstiftningsprocesser är ett lagarbete. Det tar också tid i en demokrati.

Justitieministern slår sig för bröstet över Tryggare hem för barn. Det var vi som tillsatte utredningen. Jag är väldigt stolt över att Sveriges nuvarande regering tagit den vidare. Jag tror på att vi försöker att nå samsyn och jobba tillsammans i de här frågorna. Jag har flera gånger berömt regeringen, men jag har också jagat på den.

I den nuvarande regeringens arbete initialt under mandatperioden fanns inte ett arbete om de civilrättsliga frågorna. Det har varit tillkännagivanden, och civilutskottet har jagat på, och det har bidragit till att ett arbete har skett. Det är positivt. Det är bra att justitieministern Gunnar Strömmer har varit lyhörd inför detta, bjudit in till möten och arbetat på det sättet. Det är precis som också tidigare regering gjorde.

Jag ska nämna någonting om vad den tidigare regeringen gjorde. Vi såg till att ge Jämställdhetsmyndigheten det uppdrag som innebar att vi fick fram konkreta fakta om hur det såg ut i vårdnadstvister i Sveriges domstolar, där våld till exempel omskrevs som samarbetsproblem. Det ledde senare till utredningsdirektiv för Tryggare hem för barn.

Vi jobbade med samtyckeslagstiftningen. Vi såg till att tillsätta en annan utredning som regeringen har slagit sig för bröstet över. Det gäller att våldsutsatta kvinnor ska kunna behålla hyresrätter. Vi har jagat regeringen och nått samsyn om att regeländringar motsvarande de som skett i den hyresrättsliga regleringen också ska ske i den bostadsrättsliga regleringen.

Det finns många frågor där vi är överens. Jag tror att Sveriges våldsutsatta barn och kvinnor gynnas av att vi försöker att kroka arm och att vi ser arbetet som ackumulativt och jobbar framåt.

Lars Beckman (M)

Anf. 29 Lars Beckman (M)

Fru talman! Låt mig kvittera till Laila Naraghi: Det är inte på det här området vi har de största konflikterna. Sedan finns det stora skillnader i synen på vissa frågor, som jag kommer att återkomma till i mitt anförande.

Laila Naraghi hade två minuters replik utan att svara på min enkla fråga: Hade den socialdemokratiskt ledda regeringen kunnat göra saker under sina åtta år vid makten som hade kunnat förhindra de tragiska händelserna – morden? Då kanske de här barnen hade levt i dag; det vet vi inte. Detta är väldigt medialt uppmärksammade fall, men det finns också många andra.

Lät Socialdemokraterna bli att prioritera familjerätten under sina åtta år? Eller hade ni partier som ni samarbetade med som gjorde att ni inte kunde lägga fram förslag? En regering måste, som ledamoten vet, vara enig.

Precis som Mikael Eskilandersson sa får Tidöpartierna saker gjorda. Vi förhandlar tillsammans, vi jobbar tillsammans och vi har två engagerade statsråd som vi i Tidöpartierna här i riksdagen träffar regelbundet. Vi framför frågor, vi diskuterar frågor och vi samarbetar ibland med oppositionen. Det behövs egentligen inte, för Tidöpartierna har majoritet, men jag tycker att det är bra om vi hittar en bred uppslutning.

Bromsade Miljöpartiet er? Var det detta som var orsaken? Ni hade ambitioner, och ni kanske ville göra saker, men ni kunde inte lägga fram dem eftersom ni inte hade regeringsunderlaget med er i dessa viktiga sakfrågor. Var det detta som gjorde att ni inte kom till skott, eller berodde det på andra saker?

Det är beundransvärt hur mycket den här regeringen har gjort på så kort tid på det här viktiga området, särskilt med tanke på att Justitiedepartementet har varit fullt upptaget med skjutningar, gängkriminalitet och allt annat. Jag tror att också Mikael Eskilandersson sa detta. Trots det här har man hunnit göra mycket stora skillnader på området, vilket jag är tacksam för.

Laila Naraghi (S)

Anf. 30 Laila Naraghi (S)

Fru talman! Tack för att fru talmannen uttalar mitt efternamn rätt!

(LARS BECKMAN (M): Förlåt!)

Efter många år i svensk politik är jag van vid att män, likt ledamoten Lars Beckman, återkommande använder tillfällen att uttala ledamöters efternamn fel i den här kammaren. Det är klart att det kan ske ibland, men när det sker på rutin är det inget annat än en härskarteknik. Mitt namn står här precis framför dig, Lars Beckman. Det kan man också upplysa tv-tittarna om.

Jag tyckte att jag svarade på frågan. Jag tyckte att jag talade om detta i talarstolen; det vill jag upplysa fru talmannen och ledamoten om. Den tidigare, socialdemokratiskt ledda regeringen initierade och startade ett paradigmskifte. Vi såg till att vi fick ett barnfridsbrott, som innebär att barn som bevittnar våld också blir brottsoffer. Vi och staten skapade ett paradigmskifte när vi sa att män som mördar eller allvarligt skadar mamman ska fråntas vårdnaden. Det ska ske en civilrättslig förändring.

Det är precis det här vi yrkar på i dag. Nu är det dags att gå vidare, och bollen ligger hos den här regeringen. Självklart kan man alltid se till att blicka bakåt. Jag satt tidigare i konstitutionsutskottet, och där jobbar man mycket bakåtblickande. Men i det här utskottet är det vår uppgift att jobba framåt.

Jag talade om vad den tidigare regeringen gjorde, och jag talade om vad vi vill fortsätta att göra. Det handlar om en utökning av vårdnadsöverflyttningar. Där är frågan till nuvarande regering: Är ni beredda att kroka arm med oss och skärpa lagstiftningen? En mamma ska inte behöva mördas för att kunna skydda barnen från en våldsutövande pappa.

Vi vill se över formuleringen så att den också inkluderar andra typer av våld, till exempel latent våld. Där räknas kanske inte enskilda våldshandlingar i sig som allvarliga, men i stort innebär de ett sådant våld som en vårdnadshavare inte ska kunna utsätta den andra vårdnadshavaren för.

Vi vill utvidga denna lagstiftning, och vi hoppas kunna kroka arm när det gäller detta. Kanske kommer ledamoten att återkomma om det i det anförande han snart ska hålla.

Martina Johansson (C)

Anf. 31 Martina Johansson (C)

Fru talman! Tack, ledamoten, för ditt otroligt engagerade anförande! Det råder inget tvivel om att ledamoten engagerar sig starkt i frågan om våld mot barn, och jag är helt övertygad om att alla i den här kammaren har samma engagemang för barn som utsätts för våld oavsett vem som utsätter barnet för detta.

Anledningen till att jag begärde replik handlar dock om hur ledamoten tänker när det gäller de barn som inte blir utsatta för våld. De utgör ju än så länge, vad jag vet, en majoritet av barnen, och de är viktiga att värna när det gäller familjerätten.

Det handlar om det som jag brukar beskriva som barns rätt till båda sina föräldrar, alltså att barnet när det föds per automatik ska ha både sin mamma och sin pappa som vårdnadshavare. Så är det nämligen inte i dag. Som vi har hört tidigare är det så om man är gift, men om man är ogift är det inte så. Då måste mamman godkänna att pappan är vårdnadshavare från första början.

Jag tycker att detta är en förlegad syn; det var så vi levde för typ hundra år sedan. Då handlade det alltid om gifta föräldrar, men majoriteten av barnen i dag föds utanför äktenskapet.

Min fråga till ledamoten är därför: Skulle hon och hennes parti våga ta detta steg och gå vidare? Jag hade denna diskussion också med den förra regeringen. Det gäller även det som handlar om att kunna fastställa föräldraskapet och vårdnadshavarskapet innan barnet föds. Är ledamoten beredd att också värna de barn som inte drabbas av våld så att de får sin rätt till sina föräldrar?

Laila Naraghi (S)

Anf. 32 Laila Naraghi (S)

Fru talman! Tack, ledamoten Martina Johansson, för frågan! Jag vill kvittera och tacka tillbaka, för jag vet att ledamoten har ett stort engagemang för barn och för våldsutsatta barns rättigheter.

Jag vill även passa på att tacka för det goda samarbetet våra partier emellan under mandatperioden för att få till förändringar.

Jag noterade replikskiftet mellan ledamoten och utskottets vice ordförande från Sverigedemokraterna. Jag noterar också att regeringen i den proposition vi snart kommer att behandla i utskottet om elektronisk inlämning av bouppteckningar väljer att slutredovisa ett tillkännagivande, alltså ett majoritetsbeslut, från den förra riksdagen och det förra civilutskottet kring detta.

Som ledamoten, och säkert också övriga ledamöter i utskottet, känner till stod Socialdemokraterna inte bakom tillkännagivandet. Vi tyckte att nuvarande ordning var tillräcklig, och vi tyckte att man skulle avvakta med de ändringar som hade gjorts för att underlätta frågorna. Nu konstaterar vi och välkomnar, fru talman, att nuvarande regering också säger detta. Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna står bakom det som står i propositionen, och vi utgick fram till den här debatten från att också Sverigedemokraterna gjorde det. Men samordningen i regeringen kanske inte riktigt är så som regeringen och regeringspartierna utmålar den.

Vi instämmer, kortfattat, i det som regeringen säger om att detta inte behövs. Det är dessutom svårt att genomföra. Men vi emotser naturligtvis den behandling som kommer att ske i utskottet av frågan, och vi kommer säkert att få anledning att diskutera tillkännagivandet också när skrivelse 75 ska hanteras.

Fru talman! Jag kan av ren nyfikenhet rikta en fråga tillbaka till ledamoten: Hur tänker sig Centerpartiet att fastställandet ska gå till? Hur ska det rent praktiskt verkställas?

Martina Johansson (C)

Anf. 33 Martina Johansson (C)

Fru talman! Frågan för mig är denna: Vad gör det för skillnad för barnet vilket juridiskt avtal föräldrarna har? Det är vad det handlar om.

Om jag ingår äktenskap med en annan person ingår jag ett juridiskt avtal. När mina barn föds behandlas de olika beroende på vilket juridiskt avtal vi vuxna har. Det är det här som är så otroligt svårt att förstå för mig. I det ena fallet är det självklart och i det andra inte.

Jag var gift när jag fick mina barn, och det var självklart att min man skulle bli vårdnadshavare. Han blev det per automatik; det var ingen diskussion. Men om vi inte hade varit gifta hade det varit annorlunda. Jag hade fått välja om han skulle få ha vårdnaden om barnet. Man kunde inte heller godkänna föräldraskapet förrän barnet var fött. Vad är skillnaden för barnet? Det är barnets perspektiv jag har.

Exakt hur den juridiska paragrafen ska se ut är jag inte kapabel att tala om. Men jag har efterfrågat utredningar om frågan som kan hjälpa oss att beskriva exakt hur det ska gå till. Ska det göras när man skriver in sig på BVC, ska det göras när man är gravid i sjätte månaden, eller när ska det ske? Det vill jag att en utredning tittar på. Det är inte riktigt min roll att tala om exakt hur det ska ske.

För mig är det viktigt att ta det politiska perspektivet. Ja, det kanske är svårare att göra detta om man inte har ett juridiskt avtal mellan föräldrarna. Men är det inte det som är politik? Det är väl det som är vår roll: att ställa krav på förändringar även när något är svårt.

Alla barn har samma värde. Alla barn har rätt till sina föräldrar som är tillräckligt goda, oavsett det juridiska avtalet mellan föräldrarna. Frågan får bli: Vad är det för skillnad på de barn som föds inom äktenskapet och de barn som föds utanför äktenskapet?

Laila Naraghi (S)

Anf. 34 Laila Naraghi (S)

Fru talman! Jag noterar att det finns en bred partipolitisk samsyn kring detta mellan de stora partierna, åtminstone några av dem, här i kammaren. Vi tycker att nuvarande ordning är tillräckligt god för Sveriges barn. Det finns också goda skäl för det.

Jag tyckte inte riktigt att jag fick svar på min fråga. Nu vet jag att detta är replikskiftets slutreplik, men jag vet också att ledamoten Martina Johansson har sitt huvudanförande kvar. Jag tillåter mig därför att upprepa frågan: Hur ska detta genomföras praktiskt? Jag menar inte i lagparagrafen, men lagar måste kunna vara verkställbara. Hur ska det genomföras att fastställa detta på det sätt som ledamöterna här tidigare talade om?

Ska man tvinga kvinnan att ta fostervattenprov? Ska man tvinga kvinnan att ta blodprover? Ska man kunna driva en gravid kvinna till domstol genom att hävda att man är pappa till hennes barn? Vad händer om det sedan när barnet är fött visar sig att domstolen hade fel?

Detta är den typ av överväganden som vi som lagstiftare ändå måste föreställa oss kan uppkomma. Lagar måste kunna vara verkställbara för de myndighetsutövare som ska jobba med detta.

Vi socialdemokrater vill inte se ett Sverige där staten påtvingar gravida kvinnor allvarliga och omfattande kroppsliga ingrepp. Det är inte det land vi vill ha.

Här blir de som framställer dessa förslag svaret skyldiga. Hur ska det här kunna verkställas?

Jag tycker att nuvarande regering verkar ha landat rätt när den väljer att inte gå vidare med det tillkännagivande som riksdagen på initiativ av regeringsunderlaget och Centerpartiet lade fram förra mandatperioden. Det hedrar justitieminister Gunnar Strömmer.

Lars Beckman (M)

Anf. 35 Lars Beckman (M)

Fru talman! I dag debatterar vi civilutskottets betänkande om familjerätt. Självklart yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på motionerna.

Fru talman! Detta är ett område där Tidöpartierna har gjort väldigt mycket på kort tid – väldigt stora förbättringar.

I ett tidigare replikskifte ställde jag frågan: Hade några av de tragiska dödsfall med barn som inträffat kunnat undvikas om tidigare socialdemokratiska regeringar hade agerat mer och tidigare? Man kan tyvärr inte utesluta det.

Moderaternas familjerättspolitik utgår från principen att barnets bästa alltid ska gå före föräldrarnas rätt till vårdnad. Detta är en skillnad mot hur det varit tidigare. Familjen är en grundläggande gemenskap som samhället ska stödja och stärka, men när föräldrar inte mäktar med sitt ansvar måste samhällets skyddsnät vara starkt. Moderaterna står för en politik där engagerade föräldrar stöds men där samhället inte tvekar att ingripa när barn far illa.

I en sådan här debatt skulle man vilja berätta om allt som regeringen har gjort, men Mikael Eskilandersson har redan berättat väldigt tydligt om alla propositioner som är framlagda. Sedan hade man naturligtvis kunnat göra mer.

En sak som dock inte kommit upp tillräckligt mycket ännu är de barn som far illa. Jag tänker på tvångsäktenskap – flickor, som det främst gäller, som inför sommaren har en klump i magen och riskerar att bli bortgifta eller könsstympade.

Inför förra sommaren gick polisen ut stort med ett pressmeddelande där man sa: Håll koll på barnen! Man riktade sig väldigt tydligt till alla som möter barn – skolpersonal, tränare, kompisar och andra unga.

Naturligtvis ska inte ett enda barn i Sverige riskera att bli bortgift. Det är därför vi till exempel kommer att förbjuda kusinäktenskap. Vi vet att det i vissa grupperingar är norm att föräldrarna gör upp vilka som ska gifta sig med varandra. Därför kommer vi att lägga fram ett förslag om att helt enkelt förbjuda kusinäktenskap. Det borde ha gjorts långt tidigare, men nu gör vi det.

Det blir intressant att se hur de olika partierna kommer att ställa sig i den här frågan. Kommer alla åtta partier att rösta för? Finns det en samsyn i riksdagen, eller är det så, som man kan befara, att den rödgröna oppositionen är splittrad? Jag utesluter inte det.

Vi ska skydda varje flicka i Sverige, oavsett var hon bor eller i vilken familj hon lever. Här har våra myndigheter helt enkelt varit för slappa. Vi måste skydda barnen.

Vi fick en fråga från Socialdemokraterna om ekonomiskt våld mot kvinnor. Där finns det en bred samsyn. Justitieminister Gunnar Strömmer har haft rundabordssamtal, och det har varit interpellationsdebatter där det egentligen inte funnits någon skillnad mellan partierna. Regeringen tillsatte en utredning och konstaterade att ekonomiskt våld i samband med skilsmässor är ett allvarligt problem. Om detta har vi också en bred samsyn i civilutskottet.

Varför har då ingenting gjorts åt detta tidigare? Ja, det kan man undra. Nu finns dock utredningen, och målet är att lagändringarna ska träda i kraft den 1 juli 2027. Det är ett välkommet besked.

Jag vill vara väldigt tydlig: Om du funderar på att tvångsgifta bort din dotter kommer du att hamna i fängelse. Vi planerar straffskärpningar på det här området. I Sverige gifter man sig av kärlek och ingenting annat. Om du har minsta lilla tanke på att föra ut din dotter ur landet kommer du att få sitta i fängelse. Vi kommer att göra kraftiga straffskärpningar här, och rättsväsendet kommer att prioritera de här brotten.

I Sverige gifter man sig av kärlek.

Laila Naraghi (S)

Anf. 36 Laila Naraghi (S)

Fru talman! Statsminister Ulf Kristersson skrev nyligen, som jag sa i mitt anförande: ”Ingen uppgift är lika viktig för den här regeringen som landets säkerhet och medborgarnas trygghet. Det innebär att våld mot kvinnor ska bekämpas med precis samma kraft och beslutsamhet som vi bekämpar den organiserade brottsligheten med.”

Fru talman! Som jag också sa i mitt anförande utgår vi från att statsministern menar allvar med sina ord om kvinnor – alla kvinnor, också mammor som har barn med män som våldtar, slår och plågar dem och barnen. Vi räknar alltså med att regeringens arbete och aviserade kraft i dessa frågor också ska inkludera den civilrättsliga lagstiftningen, som påverkar så många här i landet, så att lagen kan skydda landets mammor från våldsamma män – de män som använder sitt faderskap, vårdnaden om gemensamma barn och de civilrättsliga lagarna kring detta som redskap och arena för att fortsätta plåga kvinnor och barn.

Min fråga, fru talman, till ledamoten Lars Beckman är därför om han kan säga något mer om statsministerns ministerråd mot mäns våld mot kvinnor och hur regeringen och rådet kommer att ta sig an frågor kring den civilrättsliga lagstiftningens påverkan på våldsutsatta kvinnors möjlighet till skydd från våldsamma män.

Vi vet att straffskärpningar är viktiga men att de inte är tillräckliga. Det finns exempel på män som sitter i fängelse, bakom lås och bom, men ändå kan fortsätta plåga våldsutsatta kvinnor genom civilrättsliga processer.

Jag vill också, fru talman, passa på att lyfta en fråga som vi socialdemokrater har tagit upp i civilutskottet och här i kammaren tidigare, nämligen att föräldrar som utsätter barn för hedersrelaterat våld och förtryck inte ska vara vårdnadshavare. Detta har vi yrkat på tidigare, men tyvärr har Moderaterna röstat emot. Är detta något ni kan vara beredda att ta upp i det nya ministerrådet? Jag tror verkligen att vi kan kroka arm.

Lars Beckman (M)

Anf. 37 Lars Beckman (M)

Fru talman! Det är väl bäst att jag säger ”ledamoten”, så att jag inte uttalar något namn fel. Det blir ju så upprörda känslor här i kammaren annars.

Här har jag ett dokument som heter Fri och trygg utan våld och förtryck: Åtgärdsprogram för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel. Jag är säker på att ledamoten känner till det. Det är 100 sidor av strategier, med många olika statsråd inblandade. Jag skulle nog vilja påstå att vi, till skillnad från tidigare regeringar, har både en socialtjänstminister som är besjälad av dessa frågor och en justitieminister med personlig erfarenhet och kunskap från rättsväsendet som nu håller på att styra upp dessa frågor.

Jag hänvisar till detta hundrasidiga åtgärdsprogram, där det finns bra läsning om allt det regeringen gör.

Laila Naraghi (S)

Anf. 38 Laila Naraghi (S)

Fru talman! Jag är mycket väl medveten om åtgärdsprogrammet. Det var ju vår regering som initierade att Sverige skulle ha den typen av arbete. Mycket i åtgärdsprogrammet är också sådant som nuvarande regering fortsätter att arbeta med. Det har kvinnoorganisationer och andra också konstaterat. Väldigt mycket av det som finns i programmet är sådant som är kvar sedan regeringen Löfven och regeringen Andersson. Det är alltså inte så jättemycket nytt.

Jag tror att ledamoten skulle ha förstått att det inte var mycket till svar om han själv hade läst åtgärdsprogrammet. I åtgärdsprogrammet finns ju inte särskilt mycket nytt när det gäller det civilrättsliga. Det civilrättsliga som finns där är sådant som den förra regeringen startade. Det handlar om att våldsutsatta kvinnor ska kunna ta över hyresrätter och om tryggare hem för barn. Men det finns inte så mycket nytt. Ja, det skulle vara detta med bodelningar då, som vi här i riksdagen gjorde ett enhälligt tillkännagivande om. Det går regeringen nu vidare med, och det är bra, även om det går lite sakta.

Min fråga är om det finns något mer. Hur kan vi se till att våldsutövande män ska förlora vårdnaden? Barn som utsätts för barnfridsbrott ska väl få slippa att ha sin gärningsman som vårdnadshavare? Är detta något vi kan vara överens om att åtminstone titta på?

Ska det verkligen krävas att en mamma mördas eller allvarligt skadas för att den våldsamma pappan ska förlora vårdnaden? Här menar vi socialdemokrater att det behöver göras en översyn av den lagstiftning som vi gick fram med under förra mandatperioden. Nu vill vi skärpa den tillsammans, när vi har denna blocköverskridande samsyn. Mycket har hänt de senaste åren – hur kan vi göra detta tillsammans?

Vi socialdemokrater har haft många positiva utbyten med regeringen i dessa frågor. Vi tvivlar inte på det engagemang som finns. Nu är frågan: Kan vi upprepa den fina sak som vi lyckades med när det gällde bodelningar, alltså att vi i riksdagen kom fram med idén, och sedan gör vi det gemensamt så att regeringen får genomföra den?

Lars Beckman (M)

Anf. 39 Lars Beckman (M)

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågorna! Moderaterna, regeringen och, tror jag, alla Tidöpartier, utesluter inga åtgärder. Sedan kommer säkert Justitiedepartementet, som jobbar hårt med väldigt många frågor, att jobba även med den här frågan.

Jag är mer bekymrad över Socialdemokraternas regeringsunderlag. Precis som ledamoten har sagt vid flera tillfällen här i dag är de stora partierna tämligen överens. Men som alla vet måste man i en regering – om nu olyckan skulle inträffa att ni hamnar i regeringsställning igen – vara överens när man lägger fram en proposition. Där är jag djupt bekymrad över att Vänsterpartiet skulle få inflytande över de här frågorna.

Alla de straffskärpningar som vi här i riksdagen har gjort har Vänsterpartiet röstat emot. De flesta straffskärpningar vi har gjort här i riksdagen har Miljöpartiet röstat emot. Centerpartiet har röstat emot många.

Jag förstår inte hur en röd regering över huvud taget skulle kunna lägga fram förslag till en riksdag. Men tack och lov att vi har Tidöpartierna, som prioriterar de här frågorna!

I ett replikskifte med ledamoten, liksom i mitt anförande, ställde jag frågan: Hade några av dessa tragiska barndödsfall kunnat undvikas om den S-ledda regeringen hade vidtagit åtgärder tidigare? Jag utesluter tyvärr inte att det är så.

Nu får vi saker gjorda. Sedan kan vi alltid göra mer, naturligtvis. Som sagt: Inga åtgärder utesluts. Varje kvinna, man och barn – oavsett i vilken familj man lever eller var i landet man lever – ska kunna känna trygghet och kunna leva livet som alla andra.

Andreas Lennkvist Manriquez (V)

Anf. 40 Andreas Lennkvist Manriquez (V)

Fru talman! För många människor är familjen en central plats i livet. Inte sällan är det en plats som är förknippad med trygghet, kärlek och gemenskap. Men familjen är inte en statisk företeelse. Den ser inte likadan ut för alla, och den har aldrig gjort det. Därför måste också familjerätten utgå från hur människor faktiskt lever sina liv.

Vi lever i dag i en verklighet där familjer ser ut på många olika sätt. Vi har barn som växer upp med bonusföräldrar, med två mammor eller två pappor. Vi har barn i regnbågsfamiljer med fler än två vuxna som tar ansvar men också barn med mor- och farföräldrar som utgör de sociala föräldrarna.

Därför är det också viktigt att vi har en lagstiftning som speglar denna verklighet. Det är därför som vi behöver se över möjligheten att ha fler vårdnadshavare och också en föräldrabalk som är könsneutral och enhetlig. Dagens lapptäcke till lagstiftning är otillräckligt.

Fru talman! Vi vet samtidigt att familjen inte alltid är en trygg plats. För alldeles för många kvinnor utgör relationen inte någon fristad utan ett fängelse där våld, kontroll och psykisk misshandel hör till vardagen. Det är ett av vår tids största samhällsproblem.

Därför måste vi underlätta för kvinnor att lämna destruktiva relationer. I det ljuset är betänketiden vid skilsmässa djupt problematisk. För den som lever i rädsla är varje dag en risk. Staten ska inte tvinga människor att tänka efter när de väl fattat beslutet att lämna en relation.

Betänketiden för skilsmässa måste därför bort. Frihet från våld kan inte villkoras av väntan.

Fru talman! När vi pratar om trygghet och hur central familjen är i människors liv går det inte heller att blunda för att regeringen bedriver en migrationspolitik som aktivt sliter isär familjer. I veckan kunde vi läsa om fyraåriga Raif. Han har autism och en språkstörning. Han kan inte tala och har fortfarande blöja. Nu utvisas han ensam till Bosnien och separeras från sin mamma och sina bröder i Sverige.

Detta är inte ett misstag i systemet. Det är ett resultat av regeringens politik – en politik som är djupt ovärdig och går rakt emot allt vi vet om barns behov av trygghet, kontinuitet och närhet till sina föräldrar. Så behandlar man inte barn.

Fru talman! Just nu ser vi en skrämmande utveckling runt om i världen. Fri- och rättigheter som vi trodde var självklara ifrågasätts. Samkönade äktenskap hotas eller förbjuds, och hbtqi-personers rättigheter rullas tillbaka. I såväl Europa som i Amerika kan vi se hur hbtqi-personers liv används som slagträn i den radikala högerns destruktiva kulturkrig.

Då är det viktigt att påminna oss om det mest grundläggande – att kärlek aldrig är ett problem. Som Jörn Svensson så träffsäkert uttryckte det: ”Mänsklig kärlek kan ha många uttrycksformer. Den kan vara våldsam och passionerad. Den kan vara stillsam och anspråkslös. Den kan vara jublande och tragisk. Den kan vara vånda och lidande. Den kan vara patetisk och till och med en smula löjlig. Men en sak kan den aldrig vara. Den kan aldrig vara skamlig.”

Ett samhälle som erkänner familjers mångfald, som gör det möjligt att lämna våld och som försvarar rätten att älska – det är ett starkare, mänskligare och friare samhälle. Och det, fru talman, är ett samhälle som vi vänsterpartister alltid kommer att kämpa för. Jag vill därför yrka bifall till reservation 40, om att regeringen ska arbeta för att EU-domstolens beslut efterföljs och att samkönade äktenskap som har ingåtts i ett EU-land ska vara giltiga i samtliga EU-länder.

Larry Söder (KD)

Anf. 41 Larry Söder (KD)

Fru talman! Kristdemokraterna vill stärka familjens roll i samhället. Familjen är den viktigaste gemenskapen och den grund som samhället står på. Barn som växer upp i trygga familjer får goda förutsättningar att klara livet och livets alla utmaningar. Politiken ska därför stödja familjerna, inte styra dem. Kristdemokraterna vill uppvärdera föräldraskapet, möjliggöra mer tid för barnen, öka familjers handlingsutrymme, möjliggöra olika barnomsorgsformer samt stärka barnfamiljers ekonomi.

Barn har rätt till sina föräldrar. Men det är inte lika självklart att föräldrar har rätt till sina barn. Vid vårdnadstvister ska familjerådgivning, socialtjänst och domstolar alltid arbeta för barnets bästa och försöka få föräldrarna att komma överens. Myndigheterna har också en skyldighet att skydda barnet från uppenbart olämpliga föräldrar. Det säger även jag, som tycker att familjen är viktig.

Vårdnadstvister kan vara komplicerade och konfliktfyllda och kan ibland verka helt omöjliga att lösa. Det är antagligen helt omöjligt för myndigheterna att alltid göra rätt. Därför måste ett tydligt barnperspektiv alltid vara utgångspunkten, och man måste ägna särskild uppmärksamhet åt att upptäcka om barn far illa. Riskerar barnet att föras bort, utsättas för övergrepp, hindras från umgänge med någon av föräldrarna eller nära släktingar eller att användas som objekt i vårdnadstvister? Tvingas barnet leva i en ohälsosam hemmiljö, exempelvis vid alkohol- och drogproblem eller psykisk ohälsa?

För att säkra att barnets intressen tas tillvara så långt som möjligt vill vi kristdemokrater fortfarande att barn ska ha ett eget ombud som kan föra deras talan vid en vårdnadstvist.

Våld i nära relationer drabbar både vuxna och barn i en familj. Både barn och vuxna är i lagstiftningen skyddade från våld, och förbudet mot barnaga har sedan det infördes faktiskt varit effektivt för att minska barns utsatthet för fysiskt våld. I dagens samhälle ser vi det numera som en självklarhet att alla ska leva utan rädsla för våld och förtryck. Tyvärr räcker inte det, eftersom våld i nära relationer tycks öka. Varje år söker tusentals kvinnor och barn skydd på landets kvinnojourer.

Kristdemokraterna vill ha en politisk nollvision mot våld i nära relationer. En konsekvens av en sådan nollvision skulle kunna vara att kraven på myndigheterna ökar – från förskola och skola till vård och socialtjänst – att aktivt ställa frågor om våld, trakasserier och sexuella övergrepp för att så tidigt som möjligt fånga upp dem som är i behov av hjälp.

Barn som bevittnar våld i hemmet är själva brottsoffer och löper därtill större risk än andra barn att själva bli utsatta. I dag är det möjligt för en vårdnadshavare som använt våld i en nära relation att få både vårdnad om och umgänge med sina barn. Också i fall där det utdömts kontaktförbud förekommer det att den dömde har rätt till umgänge med sina barn.

Vi kristdemokrater menar att lagstiftningen måste ha större fokus på barnets rättigheter och skydd. Huvudregeln bör vara att den som dömts för våld och kränkningar i en nära relation inte ska ha rätt till vårdnad om och umgänge med sina barn. Att vända på perspektivet så att barnets intressen är utgångspunkten kan förhoppningsvis leda till att fler barn slipper utsättas för fortsatta kränkningar.

I takt med att barnet blir äldre kan beslutet omprövas. Då har barnet också möjlighet att själv avgöra i vilken omfattning och utsträckning det vill ha umgänge med den föräldern. Vi kristdemokrater menar att mjuka frågor kräver ödmjukhet och att man har många och långa diskussioner för att kunna göra rätt i sådana här frågor.

Många av förslagen i utskottsbetänkandet går i en riktning som vi kristdemokrater anser är bra. Vi ser även att regeringen jobbar med frågorna och att riksdag och regering gemensamt försöker lösa de knutar som finns. Vi tror att det bästa för barnen är att man försöker jobba tillsammans för att gemensamt hitta lösningar som håller över tid. Visst tar det längre tid, men det är bättre på lång sikt.

Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Laila Naraghi (S)

Anf. 42 Laila Naraghi (S)

Fru talman! Tack, ledamoten Larry Söder, för anförandet!

Jag vill ställa två frågor. Men först vill jag kvittera det som ledamoten lyfte upp; jag tror att vi är överens om väldigt mycket.

Min fråga gäller hur Kristdemokraterna och ledamoten Larry Söder ser på vårt förslag om att utvidga reglerna för vårdnadsöverflyttning, det vill säga den reservation som vi lyfter fram. I dag menar lagstiftaren att en förälder som mördar eller utövar allvarligt våld mot den andra föräldern förlorar vårdnaden om gemensamma barn. Vi vill utöka det till att inkludera också annat våld.

När jag hör ledamoten tala uppfattar jag det som att Kristdemokraterna också vill göra det under vissa förutsättningar. Är det något som vi kan jobba med tillsammans i utskottet? Det är min första fråga.

Fru talman! Den andra frågan gäller att vi socialdemokrater säger nej till så kallade surrogatarrangemang. Vi vill inte att de ska främjas, och det har vi verkat för i civilutskottet. Vi menar att surrogatarrangemang innebär risker för såväl barnen som kvinnorna och vittnar om en farlig människosyn, bland annat en farlig kvinnosyn.

Fru talman! Jag vet att vi socialdemokrater och Kristdemokraterna är överens om stora delar i denna fråga. Jag vill därför fråga Larry Söder om och i så fall hur Kristdemokraterna arbetar för detta i regeringsställning. I regeringen sitter Kristdemokraterna som bekant på både posten som socialminister, som Jakob Forssmed innehar, och posten som sjukvårdsminister, som kristdemokraten Lann innehar. Socialministern är dessutom chef för hela departementet, och ofta behandlas just civilrättsliga frågor också på Socialdepartementet. Avslutningsvis, fru talman, är Kristdemokraternas partiledare dessutom vice statsminister och har goda påverkansmöjligheter.

Jag är nyfiken på om det finns någonting vi kan göra tillsammans här och hur arbetet går med de här frågorna i regeringen.

Larry Söder (KD)

Anf. 43 Larry Söder (KD)

Fru talman! Ledamoten tar upp två ganska viktiga frågor utifrån att vi faktiskt ska kunna komma överens.

När det gäller vårdnadshavare – det är vad det handlar om egentligen – och vem som faktiskt ansvarar för barnet är det i min värld inte en konstig tanke att någon som slår, nedvärderar eller kränker ett barn inte är den rätta vårdnadshavaren. Då måste man hitta andra lösningar.

Det finns i dag möjlighet att ha tillfälliga vårdnadshavare under en period. Det utnyttjas inte i tillräcklig utsträckning, menar jag. Man skulle kunna använda det betydligt mer. Men jag håller med ledamoten om att man säkert kan komma överens om och hitta lösningar för hur man kan göra vårdnadsöverflyttning enklare i fler fall än i dag, om vi menar allvar med att vi hela tiden ska ha barnperspektivet.

Däremot är jag också ödmjuk och vill säga att det vi vuxna tycker är bäst för barnet inte alltid är det som barnet tycker är bäst. En del barn vill faktiskt ha kontakt med båda sina föräldrar, även om någon av dem är kränkande eller våldsam utifrån deras perspektiv. Då får vi vuxna lösa det på bästa sätt, så att de inte utsätts för våld och kränkande behandling. Det är en svår fråga, men jag tror att vi kan hitta lite lösningar på den.

När det gäller surrogatmödraskap har vi samma uppfattning. Vi får försöka jobba gemensamt med de frågorna framåt. Jag tror att det är en fråga som egentligen är tvådelad. Vi vill inte att det ska ske. Men när barnen väl kommer till Sverige måste vi ta hand om dem som alla andra barn. Den tvekampen måste vi på något sätt hitta lösningar på, så att inte barnen drabbas. Det är inte deras fel att de har blivit till på det sättet, utan det är vi vuxna som har skapat den situationen. Jag tror att vi måste jobba på båda hållen där.

Laila Naraghi (S)

Anf. 44 Laila Naraghi (S)

Fru talman! Tack, ledamoten Larry Söder, för detta utbyte! Från Socialdemokraternas sida uppskattar vi verkligen när vi kan ha den här typen av utbyten i utskottet, i kammaren och i möten i övrigt. Jag välkomnar också beskeden som ges om att titta på frågan om detta kan användas i flera fall. Det tog jag upp tidigare.

Vi har noterat – och jag tror att det även kan ha sagts på civilutskottets forskningsseminarium eller i andra sammanhang här i riksdagen – att det inte är ovanligt att barn säger sig vilja ha umgänge också med en våldsam förälder för att de vill skydda den våldsutsatta föräldern och hålla koll. Det vittnar både barnrättsorganisationer och kvinnoorganisationer om.

Det gäller verkligen att vara ödmjuk, precis som ledamoten säger, inför kunskap och information från professionella i fråga om vad som är det bästa. Vi var väldigt överens i Tryggare hem för barn och det arbete vi gjorde gemensamt där om att barn ska skyddas från allt våld. Vuxenvärlden har ett ansvar.

Fru talman! Låt mig också ta upp frågan om surrogatarrangemang. Vi socialdemokrater i utskottet har reserverat oss mot regeringens hållning i surrogatfrågan i EU-sammanhang. Vi har drivit att Sveriges hållning i EU ska vara att surrogatarrangemang inte ska främjas och att barn ska ha rätt att söka information om sin bakgrund. Det är ju inte barnen som har valt denna situation, precis som ledamoten säger. Surrogatarrangemang ska dock inte främjas.

Hur kan vi jobba kring det här tillsammans? Det finns en majoritet i utskottet för detta. Det blev också regeringens linje. Det var inte regeringens linje när regeringen kom till utskottet, men vi drev igenom ett majoritetsbeslut. Hur kan vi tillsammans, våra partier, jobba mot exploateringen av kvinnor och barn i surrogatindustrin? Vad gör regeringen på detta område?

Larry Söder (KD)

Anf. 45 Larry Söder (KD)

Fru talman! Det starkaste vapnet är väl regeringens ståndpunkt när man träffar andra ledare i Europa. Starkare än så kan det inte bli, och då får man givetvis använda det på lite olika nivåer. Däremot är det svårt för oss i Sveriges riksdag att påverka andra nationer. Det måste vi göra i Europaparlamentet. Där finns båda våra partier, som kan hjälpas åt att hantera detta.

Jag tror att det här är en fråga som enar många svenska politiker. Jag tror också att man måste jobba gemensamt hela tiden. Jag är ganska trött på diskussionen om vem som startade vilken utredning och vem som gjorde vad. Det struntar svenska föräldrar i, vill jag påstå. De är intresserade av vad vi gör gemensamt och vad vi gör framåt.

Vår linje måste vara att vi inte vill främja surrogatmoderskap. Det vill inte Sveriges regering heller. Vi kan trampa på föräldrars ömma tår ibland på grund av den inställningen, men vi vill se till att barnen mår så bra som möjligt i Sverige. Det är viktigt att barn som växer upp här kan ha tilltro till det svenska samhället.

Även när det är väldigt jobbigt måste vi stå på barnens sida. Jag menar att frågan om hur man behandlar barn i alla typer av familjer i Sverige måste tas om hand och jobbas med hela tiden. Det är en värderingsfråga som man måste jobba med. Alla måste inkluderas när det gäller barnens bästa i det svenska samhället. Det tror jag att våra bägge partier kan hjälpas åt med. Vi har samma uppfattning och samma inställning. Men vi kan inte tro att vi löser detta utan att samtala och diskutera och sedan komma fram med nya idéer. Vi är inte framme. Vi är på väg någonstans. Det här gör vi gemensamt, inte ensamt.

Martina Johansson (C)

Anf. 46 Martina Johansson (C)

Fru talman! Jag vill inledningsvis säga att jag yrkar bifall till reservation nummer 4, men jag står självklart bakom alla reservationer från Centerpartiet i det här betänkandet.

I år är det 2026. Det är ungefär 100 år sedan den första delen av dagens föräldrabalk skrevs. Då var det självklart att mammor och pappor var gifta med varandra. De hade gemensamma barn och ingenting annat. Man var beroende av familjens gård och gemensamma inkomst. Det var få som hade råd att skilja sig. Det var dessutom väldigt skamligt att skilja sig. Det var skamligt att få barn utanför äktenskapet. Det var skamligt att leva på ett annat sätt än en man med en kvinna, till exempel att leva med någon av samma kön.

Det är 2026, och man skulle kunna tro att vi har kommit väldigt långt på hundra år i ett modernt samhälle. Vi har absolut tagit några steg framåt, åtminstone när det gäller hur vi ser på olika sätt att leva. Det är inte en lika stor skam att få barn utanför äktenskapet eller att skilja sig. Det är till och med så att vi emellanåt uppmuntrar personer att separera. Däremot har lagstiftningen inte uppdaterats så att den faktiskt fungerar 2026.

Det finns krafter både i politiska partier och i debatten som vill påverka till exempel hbtqi-personers möjligheter att leva som de vill. Där ser jag någonting som är på väg att försämras. Det finns de som tycker att de här personerna ska krypa in i garderoben igen. Det kommer jag aldrig att acceptera. För mig har alla människor exakt samma, lika värde. Vi måste ta kliven framåt.

Fru talman! Vad har det med den här debatten att göra att det finns människor som tycker att vissa ska krypa tillbaka in i garderoben? Jo, det handlar om hur vi förflyttar normer. Hur kan vi visa från samhällets sida, från Sveriges riksdags sida, att vi tycker att det är helt okej att leva på andra sätt än i en familj med en man, en kvinna och deras gemensamma barn? Ett sätt är att stifta lagar som visar att vi står upp för alla människor.

Jag kan ta exemplet barnaga, som behandlades för ett antal år sedan. Vi beslutade att man inte får slå sina barn i uppfostringssyfte. Det var en mycket bra lagstiftning. Men när vi stiftade den lagen tyckte inte alla att det skulle vara så. Det fanns de som tyckte att barnaga var bra. Men genom att stifta den lagen förflyttade vi successivt normerna i Sverige. I dag tycker väldigt få att barnaga är vettigt att hålla på med. Det är därför jag tycker att det nu är dags att uppdatera föräldrabalken.

Vi behöver modernisera språket i föräldrabalken. Det finns det utredningar om. Vi behöver utgå från barnet när vi utser vilka som ska ha vårdnaden, inte från avtalet mellan föräldrarna. De personer som ska vara föräldrar måste vara vårdnadshavare från första början, innan barnet föds.

Vi vill också gärna att det blir tillåtet med fler vårdnadshavare än två i samband med ett barns födsel, eftersom barnets rätt till vårdnadshavare och föräldrar måste stärkas. Vid separationer handlar det även om att stärka barnets rätt till sina bonusföräldrar. Jag har tidigare i den här debatten, fru talman, fått frågan hur det ska gå till. Ska vi tvinga kvinnor till blodprov och fostervattensprov? Men det gör vi ju inte med en kvinna som är gift. När en gift kvinna får barn anses det självklart att den hon är gift med är pappa till barnet. Men tänk om hon varit otrogen? Vi skiljer alltså på hur vi ser på föräldraskapet beroende på om föräldrarna är gifta eller inte.

Jag vill att vi utgår ifrån barnet, inte från på vilket sätt det har kommit till. Vi kan ju få barn på många fler sätt i dag än för hundra år sedan. Vi måste utgå från det och lita på att föräldrarna, precis som när man går in i ett äktenskap av fri vilja, också talar om att de har ett gemensamt barn, har skapat det tillsammans och gemensamt ska ta ansvar för det. Jag är helt övertygad om att det om man vill går att lösa detta innan barnet föds oavsett om föräldrarna är gifta eller inte.

Återigen: Uppdatera lagen till 2026, där vi faktiskt är, och låt den inte stå kvar i hur det var för 100 år sedan!

Fru talman! I den här kammaren kan vi ibland jobba väldigt bra gemensamt framåt. Centerpartiet har tillsammans med flera andra varit med om att driva frågan om bodelningsprocesser. Det finns en utredning. Vi kommer att fortsätta ha en dialog där, vilket jag är mycket glad för.

Vi har också gemensamt i riksdagen fått regeringen att tillsätta utredningen om juridiskt ombud för barn. Det var ingenting som jag tror att regeringen hade planerat från första början, utan det är tack vare det arbete som vi gemensamt har gjort i kammaren som vi även har den utredningen att ta del av när den kommer till sommaren, vilket jag ser fram emot.

Det här är inte en dag för tidigt. Vi måste se till att alla barn får komma till tals, vara delaktiga och ha rättigheter framåt i tiden. Jag ger ett stort tack till regeringen för att man har lyssnat på riksdagen.

Men – jag gillar att komma med men – jag är sällan nöjd med allt som sker. Det är väl därför man har detta uppdrag; en vilja att komma längre.

När det gäller barns möjligheter och rättigheter vill jag se att det sker ett arbete för att minska tvister i domstol. En sak är att barnet får stöd och hjälp. För några år sedan infördes det vi kallar obligatoriskt informationssamtal innan man får stämma den andra föräldern inför domstol. Jag skulle vilja se om dessa samtal har gett den effekt som var dåvarande majoritets intention, det vill säga att minska antalet tvister. Det var ett av de stora syftena.

Om dessa samtal inte har gett den effekt som vi alla ville ha – ingen vill hänga i domstol och stämma varandra – är frågan om det finns något annat vi kan göra. Här har Centerpartiet föreslagit att i stället fokusera på obligatorisk medling, där man sitter ned tillsammans och gemensamt försöker arbeta framåt innan man går till domstol. Det kan gärna vara så att om man vill stämma den andra parten igen ska man passera tillbaka till medlingen innan man får gå till domstol. Man ska inte hamna i den konfliktfyllda situation som en domstol per automatik innebär. Men för detta krävs att vi vet att informationssamtalen har gett det vi ville ha.

Jag tror på att de allra flesta föräldrar med rätt stöd och hjälp kan hitta sätt att samarbeta som fungerar för barnen, så att barnen har en god relation med sina föräldrar. Just att gå till domstol motverkar den effekten. Jag skulle därför vilja se att regeringen gör något också åt den frågan.

Jag tänkte slutligen nämna några ord om den bodelningsutredning vi nyligen har fått på bordet. Det har framkommit här att vi gemensamt har flyttat frågan framåt.

Jag debatterade redan under förra mandatperioden med dåvarande justitieministern, som inte var superintresserad av att driva frågan. Om det var de debatterna som lärde mig hur man driver frågan framåt ska jag låta vara osagt, men i min första interpellationsdebatt med Gunnar Strömmer hösten 2022, när han nyss hade tillträtt, råkade han lova att han skulle titta på frågan. Jag är glad att han har tagit frågan hela vägen framåt. Men det är inte bara jag som har drivit regeringen framåt, utan jag har fått god hjälp av Eva Lindh från Socialdemokraterna och Ann-Charlotte Hammar Johnsson från Moderaterna.

Nu är frågan här, och nu gäller det att vi gemensamt tar arbetet framåt. Jag vet att vi kommer att få träffa ministern och prata om utredning och framtiden. Jag hoppas att det mötet resulterar i att regeringen redan nu påbörjar arbetet med att skriva lagen. Den regering som tillträder efter valet kan sedan ta lagförslaget och lägga fram det på bordet. Då kan vi under 2027 fatta beslut om hur vi kan göra bodelningsprocesserna snabbare och mer rättssäkra, så att inte fler barn drabbas av att föräldrarna inte kan avsluta de ekonomiska frågorna.

Jag tackar för en uppfriskande debatt i dag.

Amanda Palmstierna (MP)

Anf. 47 Amanda Palmstierna (MP)

Fru talman, ledamöter och åhörare! Vi debatterar ju familjerätt, och det är ett politikområde som griper djupt in i människors liv. Jag har fått ta del av många exempel på hur barn far illa och hur barn utsätts för våld.

Det finns en tradition i civilutskottet att samarbeta i dessa frågor, och i arbetet med frågan om tryggare hem för barn har det funnits en bred uppslutning mellan partierna. Det är en tradition som det är viktigt att arbeta vidare med.

Jag skulle vilja ge barnen en röst i riksdagen i dag, eftersom det är ett problem som fortfarande finns. Även om mycket arbete har gjorts finns mycket kvar att göra. Jag kommer att läsa upp ett av exemplen jag har fått till mig, och efter det kommer jag att gå in på Miljöpartiets politik.

Mamman flyttar från pappan när barnet är fem månader på grund av våld. Han lämnar omedelbart in en stämningsansökan och yrkar ensam vårdnad. Hävdar att mamman är psykiskt sjuk, bland annat. Han har umgänge med umgängesstöd. Barnet visar rädsla men man låter det fortsätta. Mamman behåller boendet, pappan får umgänge. Detta pågår ett par år tills barnet berättar om våld och sexuella övergrepp; mamman avbryter på inrådan från socialtjänsten. Hon ansöker om ensam vårdnad. Pappan får umgänge med umgängesstöd. Inget umgänge går att genomföra för att barnet visar rädsla. Familjerätten hittar inget godtagbart skäl för avståndstagandet. Barn- och ungdomspsykiatrin vittnar om att barnet är trovärdigt. Tingsrätten ger pappan ensam vårdnad. Mamman får inget umgänge eftersom hon bedöms ha påverkat barnet – detta utan att man sett några tecken förutom barnets reaktioner på pappan. Barnet vägrar åka. Han slutar äta. Mamman och barnet placeras på ett hem för vård eller boende, för att han ska avvänjas från henne och vänjas in med pappan. Mamman separeras från barnet. Pojken slutar äta och dricka och körs till sjukhuset. Han får komma hem till mamma, där han stannar ett par månader. Pappan ansöker om verkställighet med polis. Dagen innan han ska hämtas försöker han kasta sig framför en bil. Mamman åker med honom till barn- och ungdomspsykiatriakuten. Han skrivs ut dagen efter. I taxin hem från sjukhuset prejas taxibilen in av polis och barnet slits från mammans armar och körs till pappan. Han är då sju år. Hos pappan ligger han i ett rum. De ställer in en bricka med mat till honom fram till dess han ger upp och börjar äta. Mamman måste ansöka om umgänge, som beviljas efter nio månader. Det blir umgänge med umgängesstöd. Av rapporterna framkommer att mamman och barnet har en fin relation och att mamman inte gör någonting som tyder på att hon försöker påverka barnet eller brister i omsorgen på annat sätt. När han är tio år vill han flytta till mamman. Hon inleder en tvist. I samtalen berättar barnet att han vill bo med sin mamma och varför. Handläggaren tillämpar föräldraalienation och skriver att barnet är alienerat grad medelsvår. Tingsrätten avslår ansökan om boendet, och barnet tvingas vara kvar hos pappan. När domen kommer rymmer han 20 mil till mamman och vill inte tillbaka. Mamman får honom att åka tillbaka. Efter varje umgänge när han ska tillbaka till pappan kräks han och har svåra panikångestattacker. Ett par månader senare orkar han inte mer och stannar hos mamman. Han ska då fylla tolv. Pappan ansöker om verkställighet. Det avslås. Han får prövning i hovrätten, men där avslås det också. Pappan vägrar godkänna flytten, och mamman ansöker på nytt om vårdnaden. Tvisten är pågående.

Fru talman! Vi ska inte ta upp några ärenden här, och det är inte avsikten. Att jag tar upp detta ärende är för att visa att vi har gjort mycket och att vi har kommit långt, men det är mycket som är kvar. Vi behöver fortsätta samarbetet över partigränserna för att hela tiden se till barnets bästa. Det är oerhört viktigt.

Det har gått tre år sedan åttaårige Tintin mördades av sin pappa under ett tvångsumgänge. Det blev startskottet till att lagen ändrades den gången. Lagändringarna inom området tryggare hem för barn trädde i kraft den 1 januari 2025 – alltså för ett år sedan. Lagens syfte är just att skydda barn från våld och ge barnet större rätt att självt avgöra om umgänge ska ske.

SVT har gått igenom 300 vårdnadstvister där dom har fallit i januari och februari 2025 – alltså efter att lagen hade införts. I 49 av tvisterna fanns uppgifter om att våld hade förekommit mot någon av föräldrarna eller barnen. Trots det beslutade tingsrätten om umgänge för båda föräldrarna i 21 av fallen. Granskningen visar alltså att det finns brister i lagstiftningen eller i dess tillämpning.

Vi anser att det behöver göras en granskning av samtliga domar som har fallit sedan lagen baserad på betänkandet Tryggare hem för barn infördes och utvärdera om det är fråga om brister i lagstiftningen eller brister i tillämpningen av lagstiftningen. Om man hittar brister behöver man verkligen göra skärpningar och jobba med det här igen. Det är mycket allvarligt och oacceptabelt att barn, enligt SVT:s granskning, fortsätter att tvingas till umgänge med våldsamma föräldrar trots att lagstiftarna är eniga om att det inte ska ske.

Vi ville gå längre när lagen ändrades och slå fast att inget umgänge ska ske när föräldern, oftast kvinnan, och barnet bor i skyddat boende eller har skyddade uppgifter på grund av rädsla för förövaren. Det är orimligt att barn som gömmer sig ska tvingas umgås med sin förövare. Lika orimligt är det att barnet ska tvingas bära det tunga ansvaret att hemlighålla var barnet och den andra föräldern bor.

En kartläggning från Jämställdhetsmyndigheten visar att man i flera domar såg det faktum att en kvinna lever i ett skyddat boende med sina barn mer som ett bevis för samarbetssvårigheter än som bevis för att våld hade förekommit. Det är mycket anmärkningsvärt.

Vi vill se en ytterligare betoning på att alla uppgifter om våld och rädsla hos barnet eller barnets trygga förälder ska väga tungt i bedömningar om barnets bästa. Falska uppgifter om våld och sexuella övergrepp är enligt forskning väldigt, väldigt ovanliga. Alla uppgifter om våld måste tas på allvar och väga tungt i en riskbedömning – för barnets bästa.

Det handlar ofta om väl dokumenterade uppgifter om våld från en part som besvaras av motanklagelser från den andra parten. Här är förståelse för våldsmönster avgörande. Det måste finnas en specialistkompetens när det gäller barn och en specialistkompetens när det gäller våldsmönster. Vi anser att inget barn ska tvingas till umgänge mot sin uttalade vilja.

Grevio är Europarådets expertgrupp som granskar hur väl länder följer Istanbulkonventionen. Det är alltså en konvention för att bekämpa våld mot kvinnor och våld i hemmet. Förrförra året riktade Grevio kritik specifikt mot Sverige för användandet av en pseudovetenskap kallad föräldraalienation. Pseudovetenskap är något som påstås vara vetenskapligt men där man inte följer vetenskapliga metoder och det saknas empiriskt stöd. Grevio rekommenderade Sverige att förbjuda användandet av föräldraalienation i domstolar och att säkerställa att samtliga professionella inom vård, sociala myndigheter och domstolar varnas för konceptets bristande vetenskaplighet. Det finns flera länder som har infört ett sådant förbud. Och i Irland och Kanada pågår ett sådant arbete.

Justitieminister Gunnar Strömmer fick en fråga om vilka åtgärder som regeringen avser att vidta med anledning av detta. Han svarade då att principen om fri bevisföring är grundläggande i svensk processrätt och står fast. Det ska den såklart göra. Men något vi anser att man kan göra är att kartlägga hur det ser ut i dag. Vi måste kartlägga alla dessa domar. Vad är det egentligen som har hänt? Vi måste få koll på nuläget. Vilka konsekvenser får det här när det gäller våld mot barn och kvinnor?

Det borde vara självklart att man använder sig av fakta och vetenskap i utredningar, som sedan är underlag för domstolar. Här behövs vägledning. Här behövs kompetens. Här behövs resurser.

Vårdnadstvister griper långt in i människors liv. Det finns många exempel på hur barn far illa. Det var det som jag började mitt anförande med. Det behövs verkligen specialistkompetens när det gäller hur barn fungerar och hur våld fungerar. Vetenskap måste vara bärande. Annars kan man inte få en rättssäker prövning, helt enkelt.

I Socialstyrelsens senaste rapport över skade- och dödsfallsutredningar ges rekommendationer om vad som behövs framåt. Myndigheten menar att det behövs stödjande strukturer och en organisation som främjar samverkan. Det behövs resurser och rätt kompetens för att ge specialiserade insatser. Socialstyrelsen menar också att barn måste få komma till tals utifrån sina förutsättningar och behov – och över tid.

Lagen ändrades för ett år sedan, men våldet fortsätter. Socialstyrelsens brister har varit kända länge, men våldet fortsätter. Vi i Miljöpartiet anser att vi återigen måste kraftsamla över partigränserna för att få stopp på våldet.

Med detta yrkar jag bifall till reservation 23.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 12.)

Beslut, Genomförd

Beslut: 2026-01-28

Förslagspunkter: 40, Acklamationer: 36, Voteringar: 4

Beslut 2025/26:CU12

Webb-tv: Beslut: Familjerätt

Protokoll med beslut

Protokoll 2025/26:65 Onsdagen den 28 januariProtokoll 2025/26:65

Riksdagsskrivelser

Inga riksdagsskrivelser har ännu utfärdats för det här ärendet. För vissa ärenden utfärdas inga riksdagsskrivelser.

Förslagspunkter och beslut i kammaren

En översyn av den familjerättsliga lagstiftningen
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion

2025/26:3646 av Joakim Järrebring m.fl. (S) yrkande 1.
Reservation 1 (S)
En moderniserad föräldrabalk
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2025/26:320 av Andreas Lennkvist Manriquez m.fl. (V) yrkande 9,

2025/26:3188 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkande 2 och

2025/26:3646 av Joakim Järrebring m.fl. (S) yrkande 28.
Reservation 2 (S)
Reservation 3 (V)
Reservation 4 (C)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 4 (C)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
S 1 0 91 14
SD 58 0 0 13
M 59 0 0 9
C 0 17 0 7
V 0 0 19 3
KD 17 0 0 2
MP 15 0 1 2
L 14 0 0 2
- 1 0 3 1
Totalt 165 17 114 53
Ledamöternas röster
Informella barnäktenskap
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion

2025/26:2834 av Helena Vilhelmsson m.fl. (C) yrkande 40.
Reservation 5 (C)
Vigselrätt
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion

2025/26:413 av Niels Paarup-Petersen (C).
Villkoren för borgerliga vigselförrättare
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2025/26:549 av Johan Andersson (S),

2025/26:1103 av Ulrika Heie (C),

2025/26:1315 av Per-Arne Håkansson (S),

2025/26:2068 av Kerstin Lundgren (C),

2025/26:2500 av Ann-Charlotte Hammar Johnsson och Ulrika Heindorff (båda M) yrkande 2 och

2025/26:3813 av Helene Odenjung (L) yrkandena 1-3.
Rätt att förrätta vigsel i annat land
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion

2025/26:2500 av Ann-Charlotte Hammar Johnsson och Ulrika Heindorff (båda M) yrkande 1.
Betänketid vid äktenskapsskillnad
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2025/26:320 av Andreas Lennkvist Manriquez m.fl. (V) yrkande 13,

2025/26:468 av Anna-Lena Hedberg (SD),

2025/26:907 av Alexandra Völker och Azadeh Rojhan (båda S) yrkande 8,

2025/26:1788 av Boriana Åberg (M) och

2025/26:3188 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkande 16.
Reservation 6 (V)
Reservation 7 (C)
Bodelning
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2025/26:118 av Angelica Lundberg (SD) yrkandena 1 och 2,

2025/26:320 av Andreas Lennkvist Manriquez m.fl. (V) yrkande 14,

2025/26:907 av Alexandra Völker och Azadeh Rojhan (båda S) yrkande 4,

2025/26:1068 av Carina Ödebrink m.fl. (S) yrkande 3,

2025/26:2148 av Ann-Sofie Lifvenhage (M),

2025/26:3160 av Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M),

2025/26:3188 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkandena 17 och 18,

2025/26:3414 av Jacob Risberg (MP) yrkandena 1-3,

2025/26:3646 av Joakim Järrebring m.fl. (S) yrkande 22 och

2025/26:3751 av Torsten Elofsson (KD).
Reservation 8 (S)
Reservation 9 (V)
Reservation 10 (C)
Reservation 11 (MP)
Underhåll mellan tidigare makar
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion

2025/26:2834 av Helena Vilhelmsson m.fl. (C) yrkande 59.
Reservation 12 (C)
Samboegendom
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion

2025/26:3188 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkande 14.
Reservation 13 (C)
Hävande av föräldraskap
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2025/26:320 av Andreas Lennkvist Manriquez m.fl. (V) yrkandena 2 och 3 samt

2025/26:3188 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkande 6.
Reservation 14 (V)
Reservation 15 (C)
Fastställande av faderskap
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion

2025/26:1993 av Ann-Sofie Lifvenhage (M).
Vissa frågor om bekräftelse av föräldraskap
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion

2025/26:3188 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkande 5.
Reservation 16 (C)
Föräldraskap vid surrogatarrangemang i utlandet
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion

2025/26:3188 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkande 11.
Reservation 17 (C)
Vissa frågor om assisterad befruktning
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion

2025/26:2264 av Ann-Sofie Lifvenhage (M).
Adoption
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion

2025/26:2318 av Ann-Sofie Lifvenhage (M).
Juridiskt biträde för barn
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2025/26:320 av Andreas Lennkvist Manriquez m.fl. (V) yrkande 7,

2025/26:3188 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkande 27 och

2025/26:3646 av Joakim Järrebring m.fl. (S) yrkande 7.
Reservation 18 (S, V, C)
Ogrundade processer m.m.
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2025/26:1328 av Runar Filper (SD) yrkande 1 och

2025/26:2782 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkande 7.
Reservation 19 (V)
Medling
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2025/26:3188 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkande 23 och

2025/26:3646 av Joakim Järrebring m.fl. (S) yrkande 20.
Reservation 20 (S)
Reservation 21 (C)
Kompetenskrav för domare
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2025/26:320 av Andreas Lennkvist Manriquez m.fl. (V) yrkande 5 och

2025/26:3135 av Emma Ahlström Köster (M) yrkande 3.
Reservation 22 (V)
Begrepp och metoder i familjemål
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2025/26:320 av Andreas Lennkvist Manriquez m.fl. (V) yrkande 1,

2025/26:1328 av Runar Filper (SD) yrkande 9,

2025/26:2623 av Helena Vilhelmsson (C),

2025/26:2834 av Helena Vilhelmsson m.fl. (C) yrkande 16,

2025/26:3135 av Emma Ahlström Köster (M) yrkande 2 och

2025/26:3772 av Amanda Palmstierna och Janine Alm Ericson (båda MP) yrkande 3.
Reservation 23 (V, C, MP)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 23 (V, C, MP)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
S 92 0 0 14
SD 58 0 0 13
M 59 0 0 9
C 0 18 0 6
V 0 19 0 3
KD 17 0 0 2
MP 0 16 0 2
L 14 0 0 2
- 2 2 0 1
Totalt 242 55 0 52
Ledamöternas röster
Domstolens hantering av påståenden om våld i nära relation
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion

2025/26:3646 av Joakim Järrebring m.fl. (S) yrkande 17.
Reservation 24 (S)
Obligatoriska barnprotokoll i vårdnadsmål
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion

2025/26:320 av Andreas Lennkvist Manriquez m.fl. (V) yrkande 6.
Reservation 25 (V)
Förutsättningar för gemensam vårdnad
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion

2025/26:3188 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkande 4.
Reservation 26 (C)
Hedersrelaterat våld och förtryck i familjen
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion

2025/26:3646 av Joakim Järrebring m.fl. (S) yrkande 19.
Reservation 27 (S)
Fråntagande av vårdnad när en vårdnadshavare är dömd för brott
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2025/26:1816 av Aylin Nouri (S),

2025/26:2734 av Markus Wiechel och Alexander Christiansson (båda SD) och

2025/26:3188 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkande 26.
Reservation 28 (C)
Förslag om vårdnad och vårdnadsöverflyttning vid våld i familjen
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2025/26:3188 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkande 24 och

2025/26:3646 av Joakim Järrebring m.fl. (S) yrkandena 10 och 11.
Reservation 29 (S)
Reservation 30 (C)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 29 (S)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
S 0 92 0 14
SD 58 0 0 13
M 59 0 0 9
C 0 0 18 6
V 19 0 0 3
KD 17 0 0 2
MP 16 0 0 2
L 14 0 0 2
- 1 3 0 1
Totalt 184 95 18 52
Ledamöternas röster
Utvärdering av reformen om umgängesstöd
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion

2025/26:3646 av Joakim Järrebring m.fl. (S) yrkande 13.
Reservation 31 (S)
Frågor om umgänge
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2025/26:907 av Alexandra Völker och Azadeh Rojhan (båda S) yrkande 5,

2025/26:1068 av Carina Ödebrink m.fl. (S) yrkande 4,

2025/26:2673 av Heléne Björklund och Magnus Manhammar (båda S),

2025/26:2747 av Annika Strandhäll (S) yrkande 2,

2025/26:3586 av Teresa Carvalho m.fl. (S) yrkande 73 och

2025/26:3591 av Ardalan Shekarabi m.fl. (S) yrkande 34.
Reservation 32 (S)
Utvärdering av lagstiftningen om tryggare hem för barn
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2025/26:3646 av Joakim Järrebring m.fl. (S) yrkande 12 och

2025/26:3772 av Amanda Palmstierna och Janine Alm Ericson (båda MP) yrkande 1.
Reservation 33 (S, MP)
Andra frågor om vårdnad, boende och umgänge vid våld i familjen
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2025/26:2754 av Azadeh Rojhan och Alexandra Völker (båda S),

2025/26:3188 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkande 25 och

2025/26:3646 av Joakim Järrebring m.fl. (S) yrkandena 5, 6 och 15.
Reservation 34 (S)
Reservation 35 (C)
Vårdnad och umgänge i förhållande till sociala föräldrar
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2025/26:320 av Andreas Lennkvist Manriquez m.fl. (V) yrkande 8,

2025/26:1072 av Daniel Vencu Velasquez Castro (S),

2025/26:2627 av Elisabeth Thand Ringqvist (C) och

2025/26:3188 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkandena 21 och 22.
Reservation 36 (V)
Reservation 37 (C)
Verkställighet av domar m.m.
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2025/26:320 av Andreas Lennkvist Manriquez m.fl. (V) yrkande 4,

2025/26:1328 av Runar Filper (SD) yrkandena 6 och 8 samt

2025/26:3772 av Amanda Palmstierna och Janine Alm Ericson (båda MP) yrkande 2.
Reservation 38 (V)
Reservation 39 (MP)
EU-regler på familjerättens område
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion

2025/26:320 av Andreas Lennkvist Manriquez m.fl. (V) yrkande 15.
Reservation 40 (V)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 40 (V)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
S 92 0 0 14
SD 58 0 0 13
M 59 0 0 9
C 18 0 0 6
V 0 19 0 3
KD 17 0 0 2
MP 16 0 0 2
L 14 0 0 2
- 2 2 0 1
Totalt 276 21 0 52
Ledamöternas röster
Överförmyndare, gode män och förvaltare
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2025/26:320 av Andreas Lennkvist Manriquez m.fl. (V) yrkandena 18-21,

2025/26:722 av Malin Larsson m.fl. (S) yrkandena 1-4,

2025/26:2726 av Markus Wiechel och Alexander Christiansson (båda SD) yrkande 2 och

2025/26:2863 av Boriana Åberg (M).
Reservation 41 (V)
Framtidsfullmakter
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2025/26:301 av Ulrika Westerlund m.fl. (MP),

2025/26:3188 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkande 19,

2025/26:3646 av Joakim Järrebring m.fl. (S) yrkandena 24 och 25 samt

2025/26:3692 av Ingemar Kihlström (KD) yrkande 2.
Reservation 42 (S, C, MP)
Arvsrättsliga frågor
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2025/26:46 av Josef Fransson (SD),

2025/26:183 av Victoria Tiblom (SD),

2025/26:245 av Johnny Svedin (SD),

2025/26:320 av Andreas Lennkvist Manriquez m.fl. (V) yrkandena 22 och 23,

2025/26:2508 av Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M) yrkandena 1-4 och

2025/26:3291 av Alexandra Anstrell och Mats Green (båda M).
Reservation 43 (V)
Testamentsregister
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2025/26:764 av Peter Hedberg m.fl. (S),

2025/26:3646 av Joakim Järrebring m.fl. (S) yrkande 26 och

2025/26:3692 av Ingemar Kihlström (KD) yrkande 1.
Reservation 44 (S)
Digitala testamenten
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion

2025/26:1523 av Emma Ahlström Köster (M) yrkandena 1-7.
Vissa frågor om namnbyte
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2025/26:11 av Robert Stenkvist (SD) yrkandena 1-3,

2025/26:45 av Josef Fransson (SD),

2025/26:115 av Angelica Lundberg (SD),

2025/26:320 av Andreas Lennkvist Manriquez m.fl. (V) yrkande 12,

2025/26:337 av Bo Broman och Eric Westroth (båda SD),

2025/26:1650 av Ludvig Ceimertz (M),

2025/26:2320 av Ann-Sofie Lifvenhage (M),

2025/26:2613 av Rickard Nordin (C) och

2025/26:2834 av Helena Vilhelmsson m.fl. (C) yrkande 13.
Reservation 45 (V)
Reservation 46 (C)

Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 4 (C)
Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
S	1	0	91	14
SD	58	0	0	13
M	59	0	0	9
C	0	17	0	7
V	0	0	19	3
KD	17	0	0	2
MP	15	0	1	2
L	14	0	0	2
-	1	0	3	1
Totalt	165	17	114	53

Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 23 (V, C, MP)
Parti	Ja	Nej	Frånvarande
S	92	0	14
SD	58	0	13
M	59	0	9
C	0	18	6
V	0	19	3
KD	17	0	2
MP	0	16	2
L	14	0	2
-	2	2	1
Totalt	242	55	52

Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 29 (S)
Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
S	0	92	0	14
SD	58	0	0	13
M	59	0	0	9
C	0	0	18	6
V	19	0	0	3
KD	17	0	0	2
MP	16	0	0	2
L	14	0	0	2
-	1	3	0	1
Totalt	184	95	18	52

Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 40 (V)
Parti	Ja	Nej	Frånvarande
S	92	0	14
SD	58	0	13
M	59	0	9
C	18	0	6
V	0	19	3
KD	17	0	2
MP	16	0	2
L	14	0	2
-	2	2	1
Totalt	276	21	52

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

Familjerätt

Ärendet är avslutat

Utskottens betänkanden

Beslut

Nej till motioner om familjerätt (CU12)

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Alla beredningar i utskottet

Nej till motioner om familjerätt (CU12)

Debatt, Genomförd

Webb-tv: Familjerätt

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 21 Mikael Eskilandersson (SD)

Anf. 22 Martina Johansson (C)

Anf. 23 Mikael Eskilandersson (SD)

Anf. 24 Martina Johansson (C)

Anf. 25 Mikael Eskilandersson (SD)

Anf. 26 Laila Naraghi (S)

Anf. 27 Lars Beckman (M)

Anf. 28 Laila Naraghi (S)

Anf. 29 Lars Beckman (M)

Anf. 30 Laila Naraghi (S)

Anf. 31 Martina Johansson (C)

Anf. 32 Laila Naraghi (S)

Anf. 33 Martina Johansson (C)

Anf. 34 Laila Naraghi (S)

Anf. 35 Lars Beckman (M)

Anf. 36 Laila Naraghi (S)

Anf. 37 Lars Beckman (M)

Anf. 38 Laila Naraghi (S)

Anf. 39 Lars Beckman (M)

Anf. 40 Andreas Lennkvist Manriquez (V)

Anf. 41 Larry Söder (KD)

Anf. 42 Laila Naraghi (S)

Anf. 43 Larry Söder (KD)

Anf. 44 Laila Naraghi (S)

Anf. 45 Larry Söder (KD)

Anf. 46 Martina Johansson (C)

Anf. 47 Amanda Palmstierna (MP)

Beslut, Genomförd

Webb-tv: Beslut: Familjerätt

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

Förslagspunkter och beslut i kammaren

En översyn av den familjerättsliga lagstiftningen

Beslut:

Utskottets förslag:

En moderniserad föräldrabalk

Beslut:

Utskottets förslag:

Informella barnäktenskap

Beslut:

Utskottets förslag:

Vigselrätt

Beslut:

Utskottets förslag:

Villkoren för borgerliga vigselförrättare

Beslut:

Utskottets förslag:

Rätt att förrätta vigsel i annat land

Beslut:

Utskottets förslag:

Betänketid vid äktenskapsskillnad

Beslut:

Utskottets förslag:

Bodelning

Beslut:

Utskottets förslag:

Underhåll mellan tidigare makar

Beslut:

Utskottets förslag:

Samboegendom

Beslut:

Utskottets förslag:

Hävande av föräldraskap

Beslut:

Utskottets förslag: