Export av farliga varor

Betänkande 1990/91:LU31

Lagutskottets betänkande 1990/91:LU31

Export av farliga varor

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer

1990/91
LU31

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet ett i proposition 1990/91:91
framlagt förslag till ändring i produktsäkerhetslagen. Förslaget
innebär att en näringsidkare skall kunna förbjudas att exportera
konsumentvaror som medför särskilda risker för allvarliga
personskador. I betänkandet behandlar utskottet också två med
anledning av propositionen väckta motioner (m resp. v).

Utskottet har inhämtat yttrande över propositionen och de med
anledning av propositionen väckta motionerna från
näringsutskottet. Yttrandet har fogats som bilaga 2 till
betänkandet.

Vidare behandlas i betänkandet tre motionsyrkanden (m resp.
fp) från den allmänna motionstiden under föregående riksmöte
och ett motionsyrkande (m) från den allmänna motionstiden under
innevarande riksmöte. Motionsyrkandena berör olika frågor om
produktsäkerhet.

Utskottet tillstyrker bifall till propositionen och avstyrker
bifall till samtliga motioner.

Till betänkandet har fogats fem reservationer.

Propositionen

I proposition 1990/91:91 föreslår regeringen -- såvitt nu är i
fråga (lagförslag 1) -- att riksdagen antar i propositionen
framlagt förslag till lag om ändring i produktsäkerhetslagen
(1988:1604).

Lagförslaget, över vilket lagrådet yttrat sig, återfinns i
bilaga 1 till betänkandet. Övriga lagförslag i propositionen
behandlas av näringsutskottet i betänkandet 1990/91:NU32.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av proposition 1990/91:91

1990/91:L17 av Elisabeth Persson (v) vari yrkas att riksdagen
beslutar att en sammanslutning av konsumenter, arbetstagare
eller näringsidkare skall ha subsidiär talerätt i frågor om
exportförbud enligt produktsäkerhetslagen.

1990/91:L18 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari -- med hänvisning
till vad som anförts i motion 1990/91:N17 -- yrkas att riksdagen
avslår förslaget till lag om ändring i produktsäkerhetslagen.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1989/90

1989/90:L714 av Ulla Orring m.fl. (fp) vari yrkas

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring av
produktsäkerhetslagen enligt vad i motionen anförts.

1989/90:L717 av Charlotte Cederschiöld m.fl. (m) vari yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring av produktsäkerhetslagen att lagen utvidgas till att
omfatta offentliga tjänster och produkter,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring av produktsäkerhetslagen att den för produkten ansvarige
i första hand ställs till svars,

Motion väckt under allmänna motionstiden 1990/91

1990/91:L716 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att även den offentliga sektorns utbud bör
omfattas av konsumentlagstiftningen.

Utskottet

Inledning

Utskottet behandlar i detta betänkande dels proposition
1990/91:91 om hinder för export av farliga varor såvitt gäller
förslaget om ändring i produktsäkerhetslagen, dels två med
anledning av propositionen väckta motioner. I betänkandet
behandlas också vissa andra frågor om produktsäkerhet med
anledning av motionsyrkanden från den allmänna motionstiden
under såväl föregående riksmöte som innevarande riksmöte.

Produktsäkerhetslagen (1988:604) innehåller grundläggande
föreskrifter om skydd mot farliga varor. Lagen har till ändamål
att motverka att varor och tjänster orsakar skada på person
eller egendom. För detta ändamål får en näringsidkare åläggas
att lämna säkerhetsinformation eller förbjudas att
tillhandahålla varor och tjänster. Efter det att en vara har
kommit ut till brukarkretsen kan näringsidkare åläggas att lämna
varningsinformation eller att återkalla varan.

Produktsäkerhetslagen tillämpas i fråga om varor och tjänster
som tillhandahålls i näringsverksamhet och som konsumenter i
inte obetydlig omfattning utnyttjar eller kan komma att utnyttja
för enskilt bruk. Ett åläggande eller ett förbud enligt lagen
får inte meddelas i den mån det i någon annan författning eller
i beslut av myndighet har meddelats särskilda bestämmelser om
varor eller tjänster med samma ändamål som åläggandet eller
förbudet skulle fylla. Konsumentverket är tillsynsmyndighet, om
inte enligt speciallagstiftning någon annan myndighet är
tillsynsmyndighet för vissa varor eller tjänster.

Frågor om ålägganden och förbud enligt lagen prövas av
marknadsdomstolen efter ansökan av konsumentombudsmannen. Denne
har också möjlighet att själv utfärda förelägganden som, om de
godkänns, gäller som åläggande eller förbud av
marknadsdomstolen. Organisationer av konsumenter, arbetstagare
och näringsidkare har en subsidiär talerätt i marknadsdomstolen.

Exportförbud för konsumentvaror

I propositionen föreslås ändringar i produktsäkerhetslagen som
innebär att en näringsidkare skall kunna förbjudas att exportera
en vara som medför särskilda risker för allvarliga personskador.
Förbudet skall också enligt propositionen kunna omfatta andra
varor som liknar den som avses med ett förbud och som innebär
samma skaderisk. Till grund för förslaget ligger
produktåterkallelsekommitténs betänkande (SOU 1988:56) Export av
farliga varor, vilket har remissbehandlats. Den nya
lagstiftningen om exportförbud för konsumentvaror föreslås träda
i kraft den 1 juli 1991.

Rolf Dahlberg m.fl. (m) yrkar i motion 1990/91:L18 avslag på
propositionen. I motionen åberopas den kritik som
kommerskollegium och vissa andra myndigheter framfört vid
remissbehandlingen av produktåterkallelsekommitténs betänkande.
Med hänvisning till vad som därvid framförts menar motionärerna
att det med hänsyn till näringslivets ansvarsmedvetenhet inte
finns behov av föreskrifter om exportförbud i
produktsäkerhetslagen. Vidare skulle enligt motionärerna sådana
föreskrifter kunna försämra relationerna till EG, och dessutom
skulle de innebära en onödig dubblering av redan gällande
lagstiftning.

Lagutskottet har inhämtat yttrande i ärendet från
näringsutskottet, som begränsat sitt yttrande till propositionen
och motion L18. I yttrandet konstaterar näringsutskottet att
föreskrifternas förenlighet med bl.a. EGs normsystem diskuteras
i ett särskilt avsnitt i propositionen med rubriken
Handelspolitiska synpunkter på ett exportförbud. Regeringens
slutsats är att den föreslagna regleringen inte kan anses
utgöra något sådant handelshinder som strider mot föreliggande
frihandelsavtal. Näringsutskottet ansluter sig till den
bedömning i handelspolitiskt hänseende av det nya institutet
exportförbud som regeringen ger uttryck för. Härvid tar
näringsutskottet fasta på uttalandet att det måste vara fråga om
alldeles särskilda omständigheter för att ett exportförbud skall
kunna meddelas. Näringsutskottet utgår från att frågan om
exportförbud normalt inte aktualiseras separat utan i anlutning
till fråga om annan åtgärd enligt produktsäkerhetslagen, i
första hand säljförbud. Med sålunda angivet förbehåll lämnar
näringsutskottet regeringens förslag till ändring i
produktsäkerhetslagen utan erinran.

I likhet med näringsutskottet ansluter sig lagutskottet till
regeringens bedömning i handelspolitiskt hänseende när det
gäller införandet av en möjlighet till exportförbud.
Lagutskottet vill för sin del härutöver framhålla att
exportförbud i allmänhet torde komma att aktualiseras när det
finns anledning till ingripande med andra åtgärder enligt
produktsäkerhetslagen mot varan i fråga, t.ex. säljförbud. Såsom
anförs i propositionen är förutsättningarna för exportförbud
strängare än förutsättningarna för andra åtgärder enligt lagen,
och exportförbud kommer därför bara att kunna meddelas när det
också finns skäl att meddela säljförbud inom landet. Det kan
dock inte uteslutas att frågan om exportförbud behöver tas upp
till separat behandling. Så kan exempelvis vara fallet när
företaget och tillsynsmyndigheten är överens om att varan inte
skall säljas här i landet, men enighet inte kan nås om
exportförbud därför att man har olika uppfattningar huruvida
förutsättningar för meddelande av ett sådant förbud föreligger.
Utskottet finner sålunda att något handelspolitiskt skäl inte
kan anföras mot förslaget till ändring i produktsäkerhetslagen.
Att hindra export av en vara som av hänsyn till allmän hälsa och
säkerhet inte kan tillåtas på den egna marknaden och där
åtgärden inte motiveras av protektionistiska skäl torde tvärtom
-- såsom framhålls i propositionen -- ligga väl i linje med
Sveriges förpliktelser enligt ett eventuellt kommande EES-avtal.
Det kan i sammanhanget påpekas att det i Frankrike redan finns
lagregler som medger att export av farliga varor kan förbjudas.
Härtill kommer att principiella skäl enligt utskottets mening
talar för att exporten av en vara bör kunna hindras, när varan
medför sådana risker för allvarliga personskador att varan kan
förbjudas på marknaden i Sverige.

Med det anförda ställer sig utskottet bakom regeringens
förslag om införande av exportförbud för konsumentvaror och
avstyrker följaktligen bifall till motion L18.

Som tidigare berörts ankommer det enligt produktsäkerhetslagen
på konsumentombudsmannen (KO) att väcka och utföra talan i
marknadsdomstolen efter framställning från
tillsynsmyndigheterna. Det är dock möjligt också för andra än KO
att göra anmälan till marknadsdomstolen. Om tillsynsmyndigheten
i ett visst fall beslutar att inte framställa någon begäran hos
KO eller denne beslutar att inte göra någon ansökan hos
marknadsdomstolen, får ansökan göras av en sammanslutning av
konsumenter, arbetstagare eller näringsidkare.

När det gäller talerätt i frågor om exportförbud föreslås i
propositionen att KO ges rätt att väcka och utföra talan i
marknadsdomstolen. Någon subsidiär talerätt för olika
sammanslutningar föreslås däremot inte.

I motion 1990/91:L17 av Elisabeth Persson (v) framhålls att de
som har den största kunskapen om effekterna av export av farliga
varor till tredje världen naturligen är de som sysslar med
solidaritetsarbete och u-landsbistånd. Enligt motionären är
sådant arbete en inte oväsentlig del i konsument- och
arbetstagarorganisationernas verksamhet. Mot denna bakgrund
anser motionären att många skäl talar för att en sammanslutning
av konsumenter, arbetstagare eller näringsidkare bör ha
subsidiär talerätt även i frågor om exportförbud enligt
produktsäkerhetslagen. I motionen begärs att riksdagen beslutar
i enlighet med det anförda.

Av vad som ovan anförts framgår att exportförbud skall kunna
meddelas endast beträffande varor som medför särskilda risker
för allvarliga personskador. När det gäller denna typ av farliga
varor kan det förutsättas att tillsynsmyndigheten regelmässigt
kommer att aktualisera frågan om ett exportförbud hos KO och att
denne när så är erforderligt kommer att föra saken vidare till
marknadsdomstolen. Olika organisationer liksom enskilda personer
har givetvis möjlighet att vända sig till tillsynsmyndigheten
eller KO i frågor om exportförbud, och det torde inte behöva
befaras att myndigheten eller KO ställer avvisande till befogade
önskemål om ingripanden. Med hänsyn till det sagda anser
utskottet att någon subsidiär talerätt för sammanslutningar inte
är behövlig. När det gäller frågan om talerätten vill utskottet
också påpeka att effekten på vår utrikeshandel måste beaktas i
enskilda ärenden om exportförbud. Som framhålls i propositionen
kan det därför finnas skäl att KO samråder med kommerskollegium
innan han väcker talan vid marknadsdomstolen. Om KO efter sådant
samråd stannar för att inte väcka talan kan det enligt
utskottets mening inte gärna komma i fråga att en organisation
med utnyttjande av en subsidiär talerätt skulle kunna väcka
talan i marknadsdomstolen.

Av angivna skäl tillstyrker utskottet bifall till
propositionen i denna del och avstyrker bifall till motion L17.

Utöver vad utskottet ovan anfört föranleder förslaget i
propositionen inte några uttalanden från utskottets sida.

Övriga frågor om produktsäkerhet

Produktsäkerhetslagens tillämpningsområde

Som inledningsvis nämnts tillämpas produktsäkerhetslagen i
fråga om sådana varor och tjänster som tillhandahålls i
näringsverksamhet och som konsumenter i inte obetydlig
omfattning utnyttjar eller kan komma att utnyttja för enskilt
bruk.

I motion 1989/90:L714 av Ulla Orring m.fl. (fp) riktas kritik
mot att lagen utesluter sådana varor och tjänster som
tillhandahålls inom ramen för offentlig service. Motionärerna
begär därför i yrkande 7 (delvis) förslag till ändring av
produktsäkerhetslagen i detta hänseende.

Även i motion 1989/90:L717 av Charlotte Cederschiöld m.fl. (m)
begärs (yrkande 4) förslag till sådan ändring av
produktsäkerhetslagen att den utvidgas till att omfatta
offentliga tjänster och produkter.

Rolf Dahlberg m.fl. (m) tar i motion 1990/91:L716 också upp
frågan om den offentliga sektorns utbud, och motionärerna begär
i yrkande 1 ett tillkännagivande om att även detta utbud bör
omfattas av konsumentlagstiftningen.

Vid behandlingen av proposition 1988/89:23 om
produktsäkerhetslag behandlade utskottet i betänkandet
1988/89:LU13 också motioner om produktsäkerhet på det offentliga
området. Utskottet uttalade därvid att det framstod som befogat
att enskilda människor ges ett skydd mot förekomsten av farliga
varor och tjänster som tillhandahålls dem även i andra
sammanhang än då de förvärvas av en näringsidkare för eget bruk.
Enligt utskottets mening saknades emellertid underlag för en
bedömning av hur en sådan lagstiftning närmare borde utformas
och vilka varor och tjänster den lämpligen borde omfatta.
Utskottet var därför inte berett att då förorda en utvidgning av
lagens tillämpningsområde i enlighet med motionärernas önskemål.
Frågan borde i stället snarast bli föremål för utredning. Det
anförda gav riksdagen som sin mening regeringen till känna.

Frågan har därefter varit föremål för utredning inom
civildepartementet. Utredningsarbetet har helt nyligen
avslutats, och resultatet redovisas i promemorian Förslag till
ändringar i produktsäkerhetslagen (1988:1604). I promemorian
föreslås en utvidgning av produktsäkerhetslagens
tillämpningsområde så att lagen blir tillämplig på varor som
tillhandahålls i näringsverksamhet oberoende av om
tillhandahållandet sker direkt till en konsument eller inte. Den
sålunda föreslagna ändringen medför att lagen kommer att omfatta
även varor som konsumenter i huvudsak enbart nyttjar inom
offentlig service såsom i den offentliga hälso- och sjukvården,
i skolor samt på daghem och fritidshem. Vidare föreslås i
promemorian en ändring i 6 § samma lag som innebär att en
näringsidkare kan åläggas att återkalla en vara inte bara från
dem som brukar den utan även från exempelvis en kommun i vars
daghem en vara nyttjas av barn. Återkallelse kan också enligt
förslaget omfatta t.ex. lekredskap som ett fastighetsbolag låter
barn nyttja på en fastighet som tillhör bolaget. -- Promemorian
skall enligt vad utskottet inhämtat bli föremål för
remissbehandling.

Enligt utskottets mening bör den fortsatta beredningen av
förslaget avvaktas. Motionerna 1989/90:L714 yrkande 7 i denna
del, 1989/90:L717 yrkande 4 och 1990/91:L716 yrkande 1 bör
därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Adressater för ålägganden om varning och återkallelse

Enligt produktsäkerhetslagen gäller att varje näringsidkare
som tillhandahållit en farlig produkt skall kunna åläggas att
lämna varningsinformation eller att återkalla produkten. Vid
valet av adressat för ett åläggande skall i första hand hänsyn
tas till vem eller vilka som har de bästa förutsättningarna att
uppfylla ändamålet med åtgärden, men även andra aspekter bör
beaktas, t.ex. konkurrensskäl.

I motion 1989/90:L714 av Ulla Orring m.fl. (fp) begärs i
yrkande 7 (delvis) förslag om sådan ändring av
produktsäkerhetslagen att endast tillverkaren eller -- när denne
är utländsk -- importören kan åläggas att lämna
varningsinformation eller att återkalla produkten.

Charlotte Cederschiöld m.fl. (m) begär i motion 1989/90:L717
yrkande 5 förslag till sådan ändring av produktsäkerhetslagen
att i första hand producenten av varan eller importören skall
kunna åläggas ansvar för varningsinformation och återkallelse.
Endast om detta inte får avsedd effekt skall enligt motionärerna
grossist eller detaljist kunna göras ansvarig.

I sitt av riksdagen godkända betänkande 1988/89:LU13
behandlade utskottet ett motionsyrkande med samma syfte som de
nu aktuella. Utskottet framhöll därvid att rättssäkerhetsskäl
talar för att ett åläggande om varningsinformation eller
återkallelse främst bör riktas mot den som har det faktiska
ansvaret för produkten. För att lagen skall få erforderlig
effekt måste emellertid, fortsatte utskottet, ansvaret för
varningsinformation och återkallelse i många fall läggas på den
eller de näringsidkare som har bäst möjlighet att nå det
resultat som åsyftas. I de fall åsyftat resultat kan tillgodoses
av flera näringsidkare som tillhandahållit en produkt borde dock
åläggandet riktas mot den som närmast bär ansvaret för den
uppkomna situationen. Vid valet av adressat ansåg utskottet -- i
likhet med föredragande statsrådet -- att
hänsyn även borde tas till de negativa effekter som ett
åläggande om varningsinformation eller återkallelse kan ha för
den näringsidkare mot vilken det riktas. Bl.a. kan åläggandet i
sig försämra näringsidkarens goodwill, och det kan också medföra
att han får bära vissa kostnader för sitt försvar inför
domstolen. Utskottet underströk därför vikten av att
konsumentombudsmannen -- när han tar ställning till om ett
åläggande skall begränsas till att bara gälla en eller några av
flera näringsidkare -- noga överväger om åläggandet kan medföra
sådana negativa verkningar för vederbörande, och om dessa
verkningar skulle mildras påtagligt om åläggandet riktades mot
ytterligare någon eller några näringsidkare. Med det anförda
ansåg utskottet att syftet med den då aktuella motionen fick
anses i huvudsak tillgodosett, och något uttalande från
riksdagens sida med anledning av motionen var således inte
påkallat.

Med hänsyn till vad utskottet sålunda anförde vid
riksdagsbehandlingen av förslaget till produktsäkerhetslag
finner utskottet att det inte finns anledning att förorda en
sådan lagändring som begärts i motionerna. Utskottet avstyrker
följaktligen bifall till motionerna 1989/90:L714 yrkande 7 i
denna del och 1989/90:L717 yrkande 5.

Näringsidkares talerätt

Såsom tidigare redovisats gäller enligt produktsäkerhetslagen
att det ankommer på konsumentombudsmannen att väcka och utföra
talan i marknadsdomstolen efter framställning från
tillsynsmyndigheterna. Konsumentombudsmannen har även möjlighet
att utfärda informations-, förbuds- och
återkallelseförelägganden. Vidare har en sammanslutning av
konsumenter, arbetstagare eller näringsidkare rätt att föra
talan i marknadsdomstolen under förutsättning att
konsumentombudsmannen beslutat att inte föra talan i sak.

I motion 1989/90:L714 av Ulla Orring m.fl. (fp) begärs i
yrkande 7 (delvis) förslag om ändring i produktsäkerhetslagen så
att en näringsidkare mot vilken talan riktas i marknadsdomstolen
-- ur rättssäkerhetssynpunkt -- bör ha möjlighet att dra in även
andra näringsidkare i den pågående processen.

Utskottet behandlade även denna fråga i betänkandet
1988/89:LU13 med anledning av ett motionsyrkande. Utskottet
hänvisade därvid till vad utskottet anfört beträffande val av
adressat (se ovan). Utskottet underströk att
konsumentombudsmannen när han tar ställning till hur han skall
utforma sin talan -- dvs. om ett åläggande skall begränsas till
att gälla bara en eller några av flera möjliga näringsidkare --
skall överväga vilka konsekvenserna kan bli för den
näringsidkare som instäms till marknadsdomstolen av att
konkurrenterna lämnas utanför. Konsumentombudsmannens
opartiskhet borde enligt utskottet innebära en tillräcklig
garanti för att tillgodose de rättssäkerhetskrav som bör ställas
i detta avseende. Med hänsyn härtill och till att inte heller
marknadsföringslagen ger någon möjlighet för näringsidkare att
dra in andra näringsidkare i pågående process avstyrkte
utskottet bifall till motionen.

Enligt utskottets mening har några nya skäl inte framkommit
som ger riksdagen anledning att frångå sitt tidigare
ställningstagande. Utskottet avstyrker således bifall även till
motion 1989/90:L714 yrkande 7 i denna del.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på regeringens förslag om införande av
exportförbud för konsumentvaror
att riksdagen avslår motion 1990/91:L18,
res. 1 (m, fp, c)

2. beträffande talerätt i frågor om exportförbud
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:L17 antar
regeringens förslag till lag om ändring i produktsäkerhetslagen
(1988:1604) såvitt avser 17 §,
res. 2 (v, mp)

3. beträffande lagförslaget i övrigt
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
produktsäkerhetslagen (1988:1604) i den mån det inte omfattas av
vad utskottet hemställt under mom. 2,

4. beträffande produktsäkerhetslagens tillämpningsområde
att riksdagen avslår motion 1989/90:L714 yrkande 7 i denna
del, motion 1989/90:L717 yrkande 4 och motion 1990/91:L716
yrkande 1,
res. 3 (m, fp, c, mp)

5. beträffande val av adressat för ålägganden
att riksdagen avslår motion 1989/90:L714 yrkande 7 i denna
del och motion 1989/90:L717 yrkande 5,
res. 4 (m, fp, c)

6. beträffande näringsidkares talerätt
att riksdagen avslår motion 1989/90:L714 yrkande 7 i denna
del,
res. 5 (m, fp, c)

Stockholm den 18 april 1991

På lagutskottets vägnar
Rolf Dahlberg

Närvarande: Rolf Dahlberg(m), Lennart Andersson(s),
Owe Andréasson(s), Stig Gustafsson(s), Ulla Orring(fp),
Martin Olsson(c), Inger Hestvik(s), Allan Ekström(m),
Bengt Kronblad(s), Gunnar Thollander(s), Lena Boström(s),
Margareta Gard (m), Bengt Harding Olson(fp), Stina
Eliasson(c), Elisabeth Persson(v), Elisabet Franzén(mp)
och Anita Jönsson(s).

Reservationer

1. Avslag på regeringens förslag om införande av exportförbud
för konsumentvaror (mom. 1)

Rolf Dahlberg(m), Ulla Orring(fp), Martin Olsson(c),
Allan Ekström(m), Margareta Gard (m), Bengt Harding
Olson(fp) och Stina Eliasson(c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar
med "I likhet" och på s. 5 slutar med "utskottets sida." bort ha
följande lydelse:

I en avvikande mening till näringsutskottets yttrande över
propositionen och motion L18 har ledamöterna från moderata
samlingspartiet, folkpartiet liberalerna och centerpartiet
framhållit följande.

Näringsutskottet instämmer liksom motionärerna i den kritik
som särskilt kommerskollegium har riktat mot tanken på en sådan
reglering som regeringen nu föreslår. Något påtagligt praktiskt
behov av att produktsäkerhetslagen kompletteras med bestämmelser
om ett exportförbudsinstitut synes inte föreligga. Samtidigt
finns det en påtaglig risk för att EG kommer att rikta
invändningar mot den föreslagna lagändringen. Lagstiftning med
handelspolitiska implikationer bör utformas med beaktande av
regler som gäller inom EG och andra internationella organ som
berörs. Näringsutskottet ansluter sig med det nu sagda till
yrkandet i motion 1990/91:L18 (m) att riksdagen skall avslå
regeringens förslag till lag om ändring i produktsäkerhetslagen.

Lagutskottet ansluter sig i alla delar till den uppfattning
som härvid redovisats. Utskottet förordar således att riksdagen
med bifall till motion L18 avslår regeringens förslag till lag
om ändring i produktsäkerhetslagen. Ställningstagandet innebär
att motion L17 inte påkallar någon riksdagens åtgärd.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha
följande lydelse:

1. beträffande avslag på regeringens förslag om införande av
exportförbud för konsumentvaror
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:L18
avslår regeringens förslag till lag om ändring i
produktsäkerhetslagen (1988:1064),

2. Talerätt i frågor om exportförbud (mom. 2)

Elisabeth Persson (v) och Elisabet Franzén (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar
med "Av vad" och slutar med "motion L17." bort ha följande
lydelse:

Utskottet vill erinra om att produktåterkallelsekommittén i
det till grund för propositionen liggande betänkandet SOU
1988:56 föreslagit att en sammanslutning av konsumenter,
arbetstagare eller näringsidkare skall ha subsidiär talerätt
också i frågor om exportförbud. Enligt kommittén föreföll en
sådan ordning ändamålsenlig. I propositionen har dock regeringen
frångått förslaget i denna del utan någon närmare motivering.
Utskottet kan för sin del inte finna någon bärande invändning
mot en sådan subsidiär talerätt när det gäller exportförbud.
Snarare talar enligt utskottets mening många skäl för denna
ordning. Som framhålls i motion L17 är de som har den största
kunskapen om effekterna av export av farliga varor till tredje
världen naturligen de som sysslar med solidaritetsarbete och
u-landsbistånd. Med hänsyn till att sådant arbete utgör en inte
oväsentlig del i konsument- och arbetstagarorganisationernas
verksamhet framstår det som uppenbart att dessa sammanslutningar
också bör ha talerätt i frågor om exportförbud enligt
produktsäkerhetslagen. Samma förhållande bör enligt utskottet
också gälla för sammanslutningar av näringsidkare.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till motion L17
och avstyrker bifall till propositionen i denna del.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande talerätt i frågor om exportförbud
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:L17 avslår
regeringens förslag till lag om ändring i produktsäkerhetslagen
(1988:1604) såvitt avser 17 §,

3. Produktsäkerhetslagens tillämpningsområde (mom.4)

Rolf Dahlberg(m), Ulla Orring(fp), Martin Olsson(c),
Allan Ekström(m), Margareta Gard (m), Bengt Harding
Olson(fp), Stina Eliasson(c) och Elisabet Franzén (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar
med "Enligt utskottets" och slutar med "riksdagens åtgärd." bort
ha följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att den utvidgning av
produktsäkerhetslagens tillämpningsområde som föreslagits i den
inom civildepartementet upprättade promemorian Förslag till
ändringar i produktsäkerhetslagen är begränsad till att avse
endast varor som tillhandahålls av näringsidkare. Förslaget
tillgodoser därmed inte de önskemål som riksdagen framförde
hösten 1989 (bet. 1988/89:LU13, rskr. 61). I betänkandet
framhöll utskottet nämligen att det framstod som befogat att
enskilda människor ges ett skydd mot förekomsten av farliga
varor och tjänster som tillhandahålls dem även i andra
sammanhang än då de förvärvas av en näringsidkare för eget bruk.

Enligt utskottets mening bör ett nytt förslag till utvidgning
av produktsäkerhetslagen snarast utarbetas och framläggas för
riksdagen. Förslaget bör omfatta sådana varor och tjänster som
tillhandahålls inom ramen för offentlig service. Utskottet
tillstyrker således bifall till motionerna 1989/90:L714 yrkande
7 i denna del och 1989/90:L717 yrkande 4. Genom detta
ställningstagande får också motion 1990/91:L716 yrkande 1 anses
vara i huvudsak tillgodosedd. Det anförda bör ges regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha
följande lydelse:

4. beträffande produktsäkerhetslagens tillämpningsområde
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:L714 yrkande 7 i
denna del och motion 1989/90:L717 yrkande 4 och med anledning av
motion 1990/91:L716 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

4. Val av adressat för ålägganden (mom. 5)

Rolf Dahlberg(m), Ulla Orring(fp), Martin Olsson(c),
Allan Ekström(m), Margareta Gard (m), Bengt Harding
Olson(fp) och Stina Eliasson(c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar
med "I sitt" och slutar med "yrkande 5." bort ha följande
lydelse:

Utskottet är kritiskt mot nuvarande bestämmelse (12 §) i
produktsäkerhetslagen när det gäller val av adressat för ett
åläggande om varningsinformation eller återkallelse. Regeln
innebär nämligen att effekten av ett åläggande i princip skall
vara avgörande, eftersom hänsyn i första hand skall tas till vem
eller vilka näringsidkare som har de bästa förutsättningarna att
uppfylla ändamålet med åtgärden. Enligt utskottets mening talar
dock rättssäkerhetsskäl för att ett åläggande i första hand bör
meddelas den som i egenskap av tillverkare eller importör har
det faktiska ansvaret för produkten. Endast om ett sådant
åläggande inte bedöms kunna ge avsedd effekt skall det kunna
riktas mot annan, exempelvis grossist eller detaljist.
Regeringen bör därför snarast utarbeta och framlägga förslag
till sådan ändring av 12 § produktsäkerhetslagen som utskottet
förordat. Det anförda bör med bifall till motionerna
1989/90:L714 yrkande 7 i denna del och 1989/90:L717 yrkande 5
ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha
följande lydelse:

5. beträffande val av adressat för ålägganden
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:L714 yrkande 7 i
denna del och motion 1989/90:L717 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Näringsidkares talerätt (mom. 6)

Rolf Dahlberg(m), Ulla Orring(fp), Martin Olsson(c),
Allan Ekström(m), Margareta Gard (m), Bengt Harding
Olson(fp) och Stina Eliasson(c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar
med "Utskottet behandlade" och slutar med "denna del." bort ha
följande lydelse:

Utskottet har ovan av rättssäkerhetsskäl förordat att vid val
av adressat för ett åläggande om varningsinformation eller
återkallelse bör åläggandet i första hand meddelas den som i
egenskap av tillverkare eller importör bär ansvaret för
produkten. Endast om ett sådant åläggande inte bedöms kunna ge
avsedd effekt får det meddelas annan, exempelvis grossist eller
detaljist. Därutöver anser utskottet att rättssäkerheten kräver
att en näringsidkare, mot vilken talan riktas i
marknadsdomstolen, ges möjlighet att dra in även andra
näringsidkare i den pågående processen. Regeringen bör därför
skyndsamt utarbeta och framlägga förslag till en lagändring som
möjliggör för en näringsidkare att föra in ytterligare parter i
processen. Vad utskottet med bifall till motion 1989/90:L714
yrkande 7 i denna del således anfört bör ges regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha
följande lydelse:

6. beträffande näringsidkares talerätt
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:L714 yrkande 7 i
denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

Förslag till
Lag om ändring i produktsäkerhetslagen (1988:1604)
Bilaga 1

Näringsutskottets yttrande
1990/91:NU7y
Bilaga 2
Hinder för export av farliga varor

Till lagutskottet

Lagutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra
sig över proposition 1990/91:91 om hinder för export av farliga
varor, såvitt avser ändring i produktsäkerhetslagen, jämte
motioner.

Näringsutskottet har bedömt regeringens förslag i den angivna
delen av propositionen från handelspolitisk utgångspunkt. Därvid
har utskottet övervägt de synpunkter som ligger till grund för
avslagsyrkandet i motion 1990/91:L18 (m). Den fråga som tas upp
i motion 1990/91:L17 (vpk) finner näringsutskottet inte
anledning att gå in på.

Motion 1990/91:L18 (m) bygger på kritik som kommerskollegium
och andra myndigheter har framfört vid remissbehandlingen av
produktåterkallelsekommitténs betänkande (SOU 1988:56), vilket
ligger till grund för propositionen. Näringsutskottet noterar
att denna kritik inte närmare redovisas i propositionen;
utskottet avser att beröra detta förhållande i sitt betänkande
(1990/91:NU32) över propositionen i övrigt.

Motionärerna menar, i anslutning till vad de av dem åberopade
remissinstanserna har anfört, att det med hänsyn till
näringslivets ansvarsmedvetenhet inte finns behov av
föreskrifter om exportförbud i produktsäkerhetslagen, att sådana
föreskrifter skulle kunna väcka ogillande hos EG och att de
skulle innebära en onödig dubblering av redan gällande
lagstiftning. Föreskrifternas förenlighet med bl.a. EGs
normsystem diskuteras i ett särskilt avsnitt i propositionen med
rubriken Handelspolitiska synpunkter på ett exportförbud.
Regeringens slutsats är att den föreslagna regleringen inte kan
anses utgöra något sådant handelshinder som strider mot
föreliggande frihandelsavtal.

Näringsutskottet ansluter sig till den bedömning i
handelspolitiskt hänseende av det nya institutet exportförbud
som regeringen ger uttryck för. Härvid tar näringsutskottet
fasta på uttalandet att det måste vara fråga om alldeles
särskilda omständigheter för att ett exportförbud skall kunna
meddelas. Näringsutskottet utgår från att frågan om exportförbud
normalt inte aktualiseras separat utan i anslutning till fråga
om annan åtgärd enligt produktsäkerhetslagen, i första hand
säljförbud. Med sålunda angivet förbehåll lämnar
näringsutskottet regeringens förslag till ändring i
produktsäkerhetslagen utan erinran.

Stockholm den 9 april 1991

På näringsutskottets vägnar

Lennart Pettersson

Närvarande: Lennart Pettersson (s), Hadar Cars (fp), Rune
Jonsson (s), Per Westerberg (m), Åke Wictorsson (s), Per-Ola
Eriksson (c), Birgitta Johansson (s), Nic Grönvall (m),
Inga-Britt Johansson (s), Bo Finnkvist (s), Reynoldh Furustrand
(s), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson
(c), Rolf L Nilson (v), Lars Norberg (mp) och Leif Marklund (s).

Avvikande meningar

1. Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson
(c), Nic Grönvall (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp)
och Roland Larsson (c) anser att den del av yttrandet som börjar
med "Näringsutskottet ansluter" och slutar med "utan erinran"
bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet instämmer liksom motionärerna i den kritik
som särskilt kommerskollegium har riktat mot tanken på en sådan
reglering som regeringen nu föreslår. Något praktiskt behov av
att produktsäkerhetslagen kompletteras med bestämmelser om ett
exportförbudsinstitut synes inte föreligga. Samtidigt finns det
en påtaglig risk för att EG kommer att rikta invändningar mot
den föreslagna lagändringen. Lagstiftning med handelspolitiska
implikationer bör utformas med beaktande av regler som gäller
inom EG och andra internationella organ som berörs.
Näringsutskottet ansluter sig med det nu sagda till yrkandet i
motion 1990/91:L18 (m) att riksdagen skall avslå regeringens
förslag till lag om ändring i produktsäkerhetslagen.
2. Lars Norberg (mp) anser att den del av yttrandet som
börjar med "Näringsutskottet ansluter" och slutar med "utan
erinran" bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet ansluter sig till den bedömning i
handelspolitiskt hänseende av det nya institutet exportförbud
som regeringen ger uttryck för. Härvid tar näringsutskottet
fasta på uttalandet att det måste vara fråga om alldeles
särskilda omständigheter för att ett exportförbud skall kunna
meddelas. Näringsutskottet lämnar regeringens förslag till
ändring i produktsäkerhetslagen utan erinran.