Europarådet
Betänkande 2010/11:UU12
Var är betänkandet nu?
Betänkandet är färdigbehandlat
- Under beredning
- 2011-04-14
- Avgörande
- 2011-05-11
- Debatt
- 2011-05-11
- Beslut fattades
- 2011-05-11
Hela betänkandet
Beslut i korthet
Europarådets verksamhet (UU12)
Regeringen har lämnat en redogörelse för verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under 2009 och första halvåret 2010. Regeringen tar upp: Verksamheten i ministerkommittén under det svenska EU-ordförandeskapet. Konflikten mellan Ryssland och Georgien. Mänskliga rättigheter och demokratifrågor. Europadomstolens dömande verksamhet och ministerkommitténs övervakning. Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter. Romers rättigheter. Sveriges delegation vid Europarådets parlamentariska församling har lämnat en redogörelse för Europarådets roll i det europeiska samarbetet och den parlamentariska församlingens verksamhet. Riksdagen avslutade ärendet med detta.
- Utskottets förslag till beslut
- Skrivelsen och redogörelsen läggs till handlingarna. Avslag på motionerna.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Förslaget avser 3 motioner.
Beredning, Genomförd
Betänkandet kommer beredas 14 april 2011, justerades 3 maj 2011 och fick trycklov 4 maj 2011.Reservationer: 7
Alla beredningar i utskottet
2011-04-28
Europarådets verksamhet (UU12)
Regeringen har lämnat en redogörelse för verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under 2009 och första halvåret 2010. Regeringen tar upp:
- Verksamheten i ministerkommittén under det svenska EU-ordförandeskapet.
- Konflikten mellan Ryssland och Georgien.
- Mänskliga rättigheter och demokratifrågor.
- Europadomstolens dömande verksamhet och ministerkommitténs övervakning.
- Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter.
- Romers rättigheter.
Debatt, Genomförd
Information kommer.
Debatt om förslag 2010/11:UU12
Webb-tv: Europarådet
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 35 Björn von Sydow (S)
Herr talman! Utrikesutskottets betänkande om Europarådet innehåller en rad viktiga uttalanden från utskottet om hur riksdagen efter sina beslut vill att den svenska delegationen vid den parlamentariska församlingen ska arbeta. Det gäller till exempel Turkiets politik för att verkligen genomföra Europakonventionens åtaganden och krav. Det gäller också en uppmaning till oss att ändra det beslut som församlingen tog i början av oktober förra året om att anställda inom vården ska kunna välja att inte utföra aborter.
Det gäller vidare EU:s anslutning till den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och den stora konventionen och att detta ska ske snart. Det gäller förändringarna inom domstolen för att få den effektivare, men utskottet tar avstånd från tanken att genom avgifter minska antalet överklagade domar eller förvaltningsmål. Och det gäller en uppmaning att vara klar och tydlig i värnandet om yttrandefrihet och öppenhet i medlemsstater och grannländer.
Herr talman! Jag ser mycket positivt på att utskottet på det här sättet ger en inriktning åt vår delegation för hur vi ska arbeta. Det sker någon sorts parlamentarisering mellan utskott, delegation och naturligtvis hela kammarens kommande beslut. Jag tycker att det är en riktig utveckling.
Däremot har vi kritik från socialdemokratiskt håll mot att utrikesutskottet och riksdagen inte riktar sig också till regeringen i hur vår politik i Europarådet bör vara. Vi socialdemokrater tycker att regeringen bör vara snabbare och framför allt årlig med sina redovisningar av vad regeringen gör i Europarådet, främst i ministerkommittén.
Den parlamentariska delegationen lämnar varje år som en klocka en rapport som därmed kan granskas. Men regeringen har under senare år skjutit på och minskat frekvensen av rapporterna till kammaren. Vi tycker att det på det sättet inte blir den riktiga årliga parlamentarisering av relationerna och politiken mellan riksdagen och regeringen vad gäller agerandet i Europarådets ministerkommitté.
En annan invändning som vi har gäller bedömningarna av vad regeringen gör beträffande Vitryssland och Ryssland. Från socialdemokratiskt håll menar vi att regeringen och utrikesministern beträffande Ryssland i skrivelsen inte lämnar en samlad analys av den auktoritära statsordning som finns i Ryssland åtminstone sedan 2003. Vi menar att det hade varit möjligt att ge en ordentlig, bredare och djupare analys av den ryska statsordningen för att vi därigenom ska få klart för oss vad det är som leder till att Rysslands politik många gånger är oförutsägbar och i strid med Europakonventionen och andra internationella åtaganden och konventioner.
Vi exemplifierar vår kritik med att förra året var det ett antal ryska parlamentariker som för första gången på länge, efter ordentliga förhandlingar internt, kom fram till att det var möjligt att rikta kritik mot den ryska regeringen och myndigheterna för hur det var i norra Kaukasus. Vi menar att den svenska regeringen borde ta fasta på den uppmaningen och därmed ständigt konstruktivt framhålla att Ryssland måste sköta sina åtaganden för mänskliga rättigheter och demokrati på ett bättre sätt.
Ytterligare en fråga om regeringens agerande gäller att vi önskar att regeringen agerar för att EU ratificerar konventionen mot människohandel. EU självt bör tillträda denna så att vi får en gemensam normbildning och ett säkert rättsområde i Europa kring de stora sociala och mänskliga problem som människohandeln innebär.
Det kan sägas även på det sättet att det ska vara 27 EU-länder plus 20 icke-EU-länder, eller 20 icke-EU-länder och 27 EU-länder. Det ska inte vara avgörande vilken av rättsordningarna som ligger först; de ska vara gemensamma.
Herr talman! Sedan generalsekreteraren Thorbjørn Jagland tillträdde 2009 har tonvikterna för församlingen legat på Ryssland och Georgien efter det rysk-georgiska eller georgisk-ryska kriget 2008. Det är oroande hur lite av vapenstilleståndsavtalet som genomförs i Sydossetien och Abchazien. Men det är också oroande, herr talman, att Georgien är alltmer isolerat i Europarådet. Det gäller, såvitt vi kan se, ministerkommitténs sammanträden och delvis den parlamentariska församlingen. Där framsteg kan ske gäller den humanitära sidan, och det är en viktig sak att Tina Acketoft har blivit ny rapportör angående mänskliga problem som en konsekvens av det rysk-georgiska kriget. Vår kommissionär Thomas Hammarberg har tillträde som egentligen ingen annan till Sydossetien och Abchazien.
Herr talman! Turkiet: Presidenten i dagens församling Çavusoglu är en framstående politiker, anser jag. Men den turkiska statstutvecklingen är oroande. Situationen när det gäller yttrandefriheten är bekymmersam. Jag fick senast för någon dag sedan från vår ledamot Mats Johansson en rapport om att den turkiska staten nu avser att lägga på någon sorts filter för varje Internetanvändare som tydligen ska sortera och sortera bort vissa typer av material ur Internet.
Kandidatnomineringarna är inte rimliga inför det kommande parlamentsvalet. Kandidater underkänns. Det är synnerligen viktigt att valövervakningen är omfattande och effektiv. Även om så är fallet finns det en kritik från Europarådets majoritet kring hur höga spärrarna är i det turkiska valsystemet, vilket bidrar till att minoriteter av olika slag har svårt att göra sig gällande.
Det är ett bekymmer att AK-partiet under ledning av Erdogan under senare tid förefaller ha slagit in på en linje som inte går i den positiva demokratiska riktning som karakteriserat de senaste åren. Det är en hotande, jag vågar nästan säga, katastrof om Frankrikes och Tysklands vägran att låta Turkiet kunna tänkas bli en medlem i EU från den turkiska statsledningen svaras med att man går ifrån Europarådets normer och övervakningssystem. Den svenska inställningen till turkiskt medlemskap i EU är riktig, men oklarheterna i Turkiets demokratiska utveckling måste även vi besinna.
När det gäller Europarådets inre reformering, som i hög grad generalsekreteraren leder, handlar det om att minska byråkrati och kostnader och att också inte låta domstolen få del i ökade budgetmedel utan motsvarande inre reformer. Jag är positiv till det, och det är vi nog allihop. Vår egen församling har också ett inre reformarbete att stå för. Jag hoppas att det ska kunna rapporteras till Sveriges riksdag om några månader.
I dag presenteras rapporten
Living together, eminent persons report
, av bland annat Joschka Fischer, Emma Bonino och Vladimir Lukin på en konferens.
Combining diversity and freedom in 21st Century
heter den. Den fokuserar på minoriteterna med sina förtecken, vilka de nu kan vara. Och den största minoriteten, och jag vågar säga med de största bekymren ur synpunkten mänskliga rättigheter, är romerna. När denna rapport fokuserar på utmaningarna är det de kvarstående problemen kring romerna som är Europas största människorätts- och egentliga demokratiproblem. Jag hoppas att rapporten, som ska komma i dag, kommer att kunna läsas som en toleransens men också lagbundenhetens läsebok och lärobok.
Utvecklingen i Tunisien, Marocko och kanske också fler länder i norra Afrika och Mellanöstern är lovande, för att inte säga potentiellt fantastisk. Det finns ett stort utrymme för Europarådet att stå för de demokratiska rättsstatliga och i vid mening demokratiska perspektiven på ett ömsesidigt samarbete. I församlingen har vi hittat på en ny form för detta som heter partnerskap för demokrati. Marocko och Tunisien förefaller kunna gå denna väg, Egypten skulle kunna göra det så här långt, kanske ytterligare något land. De går den positiva vägen, och Europeiska unionen har hittills spelat en liten roll, kanske på grund av intern splittring i den utsatta situation som många EU-länder befinner sig i ekonomiskt och delvis socialt.
Jag tror att med stöd från Europeiska kommissionens finanser skulle det vara möjligt för Europarådet att bli en mycket viktig internationell kontaktmöjlighet för stöd och samordning av demokratin i de länder som står på tröskeln till att gå den vägen.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1, 2, 3 och 4. Men jag ska försöka, herr talman, att låta bli att begära votering i eftermiddag, så får vi se om vi inte vinner en hel del tid.
Anf. 36 Bodil Ceballos (Mp)
Herr talman! Jag kommer att begränsa mig till att tala om en av de reservationer som har lämnats in och som också Björn von Sydow tog upp, den om människohandel, reservation nr 4, som jag också börjar med att yrka bifall till.
Vi har talat mycket om brott mot mänskligheten de senaste månaderna. Då har det i synnerhet handlat om diktatorers brott mot sin egen befolkning, men det finns många former av brott mot mänskligheten. Människohandel är enligt FN en sådan. Även om mycket gjorts för att stävja den och lagföra förövarna i vissa länder är det en kamp som är svår att vinna när levnadsstandard och synen på människors värde och mänskliga rättigheter skiljer sig så markant åt från ett land till ett annat.
Jag tänkte i går att jag skulle plocka fram lite aktuell statistik inför dagens debatt, men att få fram både korrekt och jämförbar statistik över hur det ser ut i olika länder var inte helt lätt. Det mesta jag hittade hänvisade till FN-rapporten
Global Report on
Trafficking in Persons
från 2009, som är den första globala jämförelsen i sitt slag och bygger på statistik från 155 länder. Problemet när man läser rapporten är att länderna inte lämnat in samma sorts uppgifter. Till exempel nämns bara antal misstänkta fall och antal dömda när det gäller Sverige medan vi inte lämnat in uppgifter om antal offer. Många länder har föredömligt lämnat in statistik över antal misstänkta, dömda, offer, offrens ursprungsländer och uppdelat i ålder och kön.
Jag tycker att det är lite märkligt att vi i Sverige kan döma någon om det inte finns ett brottsoffer, så det borde ju inte vara så svårt att lämna uppgift också om konstaterat antal offer i Sverige. Enligt Unicef saknas det uppgifter om hur många barn som förs till Sverige varje år för att utnyttjas. Men de fall som hittills har upptäckts handlar om barn som sålts för att utnyttjas i sexhandel, delta i stöldligor eller för att tigga. Vissa uppgifter finns med andra ord - men kanske inga som vi velat dela med oss av till FN-rapporten?
Enligt rapporten, som kom 2009, är sexuellt utnyttjande den vanligaste formen av människohandel. Den står för 78 procent av fallen, och offren är till största delen kvinnor och flickor. Sifforna visar också att i 30 procent av de länder som kunde presentera statistik på förövarnas kön är människohandlarna kvinnor. I vissa delar av världen är det till och med norm att kvinnor säljer kvinnor.
Som god tvåa kommer tvångsarbete, som står för 18 procent av fallen. Omkring 20 procent av offren är barn, men på vissa håll i världen, till exempel i delar av Afrika och Asien, är majoriteten barn. Det kan handla om att små fingrar behövs för att plocka kokablad, sy lyxvaror eller nysta upp hoptrasslade fisknät.
79 procent av offren för människohandel är kvinnor och flickor. 79 procent utnyttjas för sexuell exploatering. Cirka 1 miljon kvinnor och barn säljs som sexslavar bara till Europa - ett svindlande antal.
FN beräknar att cirka 1,2 miljoner barn varje år utsätts för människohandel, som i dag är den tredje största brottsliga verksamheten i världen näst efter narkotika- och vapenhandel. Människohandel beräknas kosta mellan 5 och 9 billioner dollar årligen. Rekryteringsmetoderna består av allt från fagra löften om en bättre tillvaro och framtid till ren kidnappning.
Herr talman! Vi är alla överens här i kammaren om att människohandel är ett fruktansvärt brott som måste bekämpas. Men för att kunna göra det måste man ha en strategi, och den kan bestå av flera delar. En av dem är självklart att de människor som begår brott mot sina medmänniskor ska straffas för sina gärningar. En annan är att skydda offren för människohandel. En tredje är att i olika konstellationer - FN, EU, Europarådet och andra internationella organisationer - komma överens om gemensamma förhållningssätt i kampen mot människohandel genom konventioner, direktiv, nationella likartade lagstiftningar etcetera. En fjärde är att försvåra migrationen mellan länder. En femte, och kanske den viktigaste, är det förebyggande arbetet, och tyvärr är det nog så att det är den vi talar allra minst om. Hur ska vi undvika att få fler offer, och hur ska vi undanröja marknaden för människosmugglarna?
Herr talman! Vi behöver ett helhetstänk som beaktar både varför människohandel uppstår, vad den leder till och hur gärningsmännen ska stoppas. Och då menar jag till exempel att det finns bättre sätt än att stänga gränserna mer för migration, som brukat vara patentlösningen i EU de senaste åren. Den som vill komma till Europa för att arbeta och söka sig ett bättre liv här kan bli ett lätt offer för människohandlare eftersom möjligheten att få uppehållstillstånd är så begränsad. Med enklare regler för migration mellan länder skulle till exempel många kvinnor inte låta sig luras och på så sätt slippa hamna i människohandlarnas klor.
Med den kunskap vi har i dag om både orsaker och de trender vi ser borde kampen kunna föras mer aktivt av både ursprungsländernas, transitländernas och destinationsländernas myndigheter. Vi vet att människohandeln sker främst från landsbygd till stad och från fattigare till rikare regioner. Handeln med barn sker i alla riktningar i världen, men de främsta vägarna är fortfarande från syd till nord och från öst till väst. Vi vet också från vilka länder de stora grupperna kommer och till vilka länder de beger sig.
Och vi vet att vi lever i en väldigt ojämlik värld, en värld där alltför många går hungriga, är utan försörjningsmöjligheter, utan möjlighet att utvecklas inom det yrke de studerat till, utan möjlighet att få yttra sig fritt eller att få studera. Det är en värld där många drömmer om ett bättre liv för sig själva eller för sina barn, en värld där människor lätt kan luras att tro att den där personen som lovar mig eller mitt barn jobb eller utbildning i landet där långt borta faktiskt menar vad han eller hon säger. Riktade upplysningskampanjer i riskområden och till riskgrupper är mycket bra, men det är långt ifrån tillräckligt.
För att bekämpa människohandel måste vi börja med att bekämpa fattigdomen i dess breda innebörd. Förbättrade levnadsförhållanden, såväl materiellt som intellektuellt, är en grundförutsättning i kampen mot människohandeln. Med förbättrade levnadsförhållanden ser sig inte familjer tvingade att lämna bort sina barn för att klara försörjningen.
Med förbättrade levnadsförhållanden i det egna landet vill färre lämna det för ett bättre liv i något annat land.
Att förebygga är alltid det bästa alternativet, men det räcker inte med att förebygga i offrens hemländer för att undvika att fler utsätts för människohandel. Så länge det finns en marknad, en efterfrågan, i mottagarländerna kommer den att fyllas med tjänster.
Att kriminalisera sexköp som vi gjort i Sverige är en väg att gå. Att arbeta med attitydförändringar är en annan och kompletterande väg. Att bättre skydda offer för människohandel och alltid ta särskild hänsyn till minderåriga offer är en viktig del.
Det är bra att det i EU-länderna är reglerat att den som vittnar mot gärningsmännen får tillfälliga uppehållstillstånd under tiden rättegången varar, men det räcker inte. Vem vågar vittna mot en liga som man riskerar att möta andra medlemmar ur när det tillfälliga uppehållstillståndet gått ut och man skickas hem igen?
De som lyckas fly och återvänder till sina hemländer möter ofta en tuff verklighet där det blir svårt att återanpassa sig. De riskerar social utstötning på grund av skam och skvaller både från sina egna familjer och i sina hembyar. I stället för att få hjälp till rehabilitering är risken stor att de på nytt utnyttjas i prostitution eller annan exploatering.
Herr talman! Jag är ändå glad att mycket görs av både FN och andra aktörer. Det jag saknar är större fokus på det förebyggande arbetet, barnkonventionen och mänskliga rättigheter generellt. Med en rättsligt bindande barnkonvention i alla länder skulle regeringar tvingas se på barn som subjekt i stället för objekt, vilket är ett första steg på vägen mot en förståelse av barnens värde som individer. I detta fall har även Sverige en läxa att göra eftersom inte heller vi har gjort barnkonventionen till svensk lag.
I brottsbalken finns dock en särskild bestämmelse om människohandel. Brottet kan ge upp till tio års fängelse. Andra relevanta bestämmelser är koppleri, köp av sexuell tjänst, köp av sexuell handling av barn, olaga frihetsberövande och människosmuggling.
Även om vi i Sverige har både straffbestämmelser att tillämpa vid behov och ett tänk vad gäller det förebyggande arbetet så är situationen långt ifrån densamma i alla länder i Europa. Därför behöver vi mycket aktivt på alla plan försöka påverka inte bara resolutions- och konventionstexter utan också attityder till prostitution, kvinnor och barn generellt.
Att EU ratificerar Europarådets konvention om människohandel binder även de medlemsstater som eventuellt inte vill göra det. Därför är det viktigt.
Anf. 37 Julia Kronlid (Sd)
Herr talman! Jag börjar med att under punkt 6 yrka bifall till reservation 7.
Den 7 oktober förra året kom det glädjande beskedet att Europarådet antagit en resolution som skyddar vårdpersonalens rätt till samvetsfrihet. Denna resolution innebär att ingen person och inget sjukhus eller institution ska tvingas, hållas ansvarig för eller på något sätt diskrimineras för att man på grund av samvetsbetänkligheter inte vill utföra eller medverka till abort, dödshjälp eller någon handling som kan orsaka döden för ett mänskligt foster eller embryo. Resolutionen slår också fast att samtidigt som medlemsstaterna ska upprätthålla respekt för tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet ska man också försäkra tillgången till vård och hälsa.
Europarådet inbjuder vidare medlemsstaterna att utveckla omfattande och tydliga bestämmelser som definierar och reglerar samvetsfrihet med hänsyn till hälso- och sjukvård. Dessa bestämmelser ska garantera rätten till samvetsfrihet i relation till medverkan i åtgärden i fråga, säkerställa att patienter informeras om invändningar i lämplig tid och hänvisas till andra vårdgivare och säkerställa att patienter får skälig behandling, i synnerhet i akuta fall.
Sverige som ska vara förebild i frågan om mänskliga rättigheter har inte visat sig villigt att införliva bestämmelser om samvetsfrihet i svensk lagstiftning. Däremot har flertalet av de 47 medlemsländerna i Europarådet lagstadgat vårdpersonalens rätt till samvetsfrihet. Sverige hör till ett av få undantagsfall som inte gjort det.
De sju andra riksdagspartierna vill dessutom att den svenska delegationen ska gå emot Europarådet genom att kritisera resolutionen och verka för en förändring.
Herr talman! Jag ser inte fram emot de reaktioner som kommer att komma från Europarådet då. Det finns en uppenbar risk att Sverige framstår som ett land som visar sig direkt ovilligt att respektera grundläggande mänskliga rättigheter.
Varför ska mänskliga rättigheter inte gälla för vårdpersonal i Sverige? Är det något som gör Sverige så unikt och komplicerat som land att vi inte kan följa i andra europeiska länders fotspår? I majoriteten av medlemsländerna har man fört in bestämmelser om samvetsfrihet. Vad är det som är jobbigare i just Sverige med att ge vårdpersonal och vårdgivare rätt till samvetsfrihet?
Att Vänsterpartiet har lämnat in en motion om att upphäva resolutionen och därmed vill motverka rätten till samvetsfrihet gör mig inte förvånad. Men vad är det som gör att tre liberala partier och ett konservativt parti vill gå emot en viktig mänsklig rättighet som samvetsfrihet är?
Det är mycket anmärkningsvärt att Kristdemokraterna, som har skrivit om samvetsfrihet i sitt principprogram, inte har opponerat sig utan går emot sin egen politik i denna fråga och överlåter åt Sverigedemokraterna att bli det enda parti som står upp för vårdpersonalen och samvetsfriheten. Att ge efter för vad som är politiskt korrekt och rätta sig efter Alliansen är tydligen viktigare för Kristdemokraterna än att stå upp för sina väljare.
Sverigedemokraterna vågar stå upp för viktiga värden och lyssna till sina väljare utan att ge vika för politiskt korrekta påtryckningar.
Herr talman! Det är som sagt bara Sverigedemokraterna som respekterar samvetsfriheten och yrkar på att avslå Hans Lindes motion om att upphäva resolutionen med motiveringen att vi ställer oss bakom resolutionen om samvetsfrihet och anser att den är viktig för vårdpersonalen i Sverige.
Oavsett om Sveriges riksdag i dag bifaller Hans Lindes reservation om att resolutionen ska upphävas eller bifaller utskottets förslag att verka för en förändring av resolutionen och ställa sig kritisk till den betyder det att Sverige visar sig ovilligt att acceptera det tydliga ställningstagande som Europarådet gjort i denna fråga.
Sveriges riksdag skulle dessutom gå emot den grundläggande mänskliga rättigheten till samvetsfrihet som det finns stöd för både i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och i Europakonventionen. I artikel 18 i FN:s allmänna förklaring av mänskliga rättigheter står det till exempel: "Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet."
Herr talman! En resolution som i god demokratisk ordning antagits av Europarådets parlamentariska samling kan omöjligt betraktas som ogiltig, vilket Sverige i princip har gjort genom att inte införliva bestämmelser om samvetsfrihet i svensk lagstiftning.
Att dessutom försöka verka för att åstadkomma en förändring av denna resolution är varken möjligt eller trovärdigt. Sverige skulle göra sig till åtlöje om den svenska delegationen försökte motverka en resolution som antagits enligt de regler som råder i en europeisk institution vars grundval är främjandet av demokrati, rättstat och mänskliga rättigheter.
Avslås Sverigedemokraternas reservation är det skamligt. Sverige som påstår sig vara ett land som står upp för mänskliga rättigheter sviker då den vårdpersonal som efterfrågar rätten till samvetsfrihet.
I stället för att verka för en förändring tycker jag att vi ska ta Europarådets resolution om samvetsfrihet på allvar, precis som flertalet andra länder i Europa gör.
Jag yrkar ännu en gång bifall till reservation nr 7.
Anf. 38 Hans Linde (V)
Herr talman! Vi debatterar nu utrikesutskottets betänkande UU12 om verksamheten i Europarådet under 2009 och första halvåret 2010.
Vänsterpartiet anser att Europarådet har en central roll att fylla som den mellanstatliga arena där Europas samtliga länder kan samlas för utbyte, samarbete och dialog. I ett Europa där spänningarna och motsättningarna tyvärr ökar har Europarådet en central roll att spela.
Europarådet är också en central aktör i arbetet för ökad respekt för de mänskliga rättigheterna i Europa. Europakonventionen för mänskliga rättigheter och Europadomstolen är här avgörande verktyg.
I betänkandet finns det sju reservationer, och Vänsterpartiet har valt att ställa sig bakom fem av dem. Det finns många viktiga frågor som borde diskuteras här i dag och som förtjänar en debatt, men jag har valt att i mitt anförande fokusera på två områden.
Europadomstolen spelar en viktig roll som vakthund för de mänskliga rättigheterna i Europa. Trots att vi lever på en kontinent där flera diktatur- och förtryckarstater har ersatts av demokratier finns det ett behov av vakthundar för de mänskliga rättigheterna. Vi ska komma ihåg att även Sverige har fällts i Europadomstolen ett flertal gånger, bland annat för att vi vägrat ge en fristad åt flyktingar som riskerade tortyr.
Det land som har flest anmälningar till Europadomstolen är Turkiet. Låt mig ge exempel på några fall som har behandlats i Europadomstolen när det gäller Turkiet.
I januari 2010 fann Europadomstolen att turkiska staten hade gjort sig skyldig till censur genom att stoppa utgivningen av fem tidningar under tre månader. Turkiet fälldes samtidigt för att ha fängslat en chefredaktör för en artikel om brutaliteten i de turkiska fängelserna.
Den 3 december fastslog Europadomstolen att Turkiet hade brutit mot den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna efter att en 16-årig pojke hade fängslats och misshandlats i häktet.
Dessa domar är tyvärr inga isolerade exempel. De understryker snarare en negativ utveckling i Turkiet när det kommer till frågor om mänskliga rättigheter och demokrati.
Låt mig uppehålla mig vid situationen i Turkiet. Jag tycker att det är en viktig fråga som förtjänar debatt. Den 29 mars 2009 hölls lokalval i Turkiet. Det skulle ha kunnat bli början på en verklig demokratisering av Turkiet, men i stället blev det ett bakslag för arbetet för ett demokratiskt Turkiet där alla medborgares mänskliga rättigheter respekteras.
Valet blev en framgång för det demokratiska Samhällspartiet DTP. Men i stället för att acceptera valresultatet inleddes den politiska operation som gick under namnet KCK i Turkiet. Tusentals människor fängslades. Det var folkvalda politiker men också journalister, advokater, författare och människorättsaktivister. En av de många som fängslades var den kurdiske författaren, advokaten och människorättsaktivisten Muharrem Erbey. Han åtalades bland annat för ett tal som han höll här i Sveriges riksdag.
I december 2009 tog den turkiska författningsdomstolen ytterligare ett steg genom att stänga DTP, och flera av deras ledare förbjöds att arbeta politiskt.
Fortfarande sitter flera tusen av de arresterade fängslade i Turkiet i väntan på rättegång. Sverige borde kräva att samtliga politiska fångar i Turkiet släpps och att de släpps omedelbart.
Den 12 juni är det parlamentsval i Turkiet. Inför parlamentsvalet är det viktigt att omvärlden agerar och följer utvecklingen i Turkiet för att garantera att valet verkligen blir fritt och demokratiskt. En förutsättning för att ett demokratiskt val ska kunna genomföras i Turkiet är att alla medborgare ges rätt att delta i valkampanjen på lika villkor. Det krävs också att man avskaffar den tioprocentsspärr som man i dag har till det turkiska parlamentet, och det krävs att samtliga politiska fångar släpps.
Tyvärr har vi redan sett oroväckande tecken på att myndigheterna i Turkiet vill inskränka en rad oppositionella partiers och politikers möjlighet att delta i valarbetet. Så sent som den 18 april beslutade valmyndigheten i Turkiet att förbjuda tolv kandidater att delta i valet. Flera av dessa kandidater tillhör DTP:s efterföljare BDP. Detta beslut drogs visserligen tillbaka i vissa delar, men partiet ÖDP har fortfarande förbjudits att delta i valet, vilket innebär att ingen av deras 550 kandidater får ställa upp i det parlamentsval som ska genomföras. Dessutom finns det en rad oberoende kandidater som också har förbjudits att ställa upp i valet.
I betänkandet säger majoriteten att man konstaterar att Turkiet står inför stora utmaningar. Jag beklagar att man inte vågar tala klarspråk om de omfattande och grova brotten mot de mänskliga rättigheterna i Turkiet. Vänsterpartiet har därför valt att lämna in ett särskilt yttrande där vi utvecklar vår kritik av situationen i Turkiet under de gångna åren.
Vänsterpartiet önskar se ett demokratiskt Turkiet. Vi önskar att Turkiet ska ha möjlighet att gå med i EU den dag man uppfyller kraven på mänskliga rättigheter och den dag det turkiska folket vill gå med i unionen. Vägen till ett turkiskt medlemskap i EU blir inte kortare för att vi i Sverige blundar för de grova och omfattande brotten mot de mänskliga rättigheterna i Turkiet.
Herr talman! Jag går så över till den andra frågan som jag vill lyfta upp i mitt anförande.
Rätten att bestämma över sin kropp, sin sexualitet och sin reproduktion är grundläggande mänskliga rättigheter. Europarådet har också i resolutioner uppmanat samtliga medlemsländer att garantera kvinnor rätten till lagliga och säkra aborter. Rätten till sin egen kropp är något som fortfarande kränks och inskränks i Europa. Uppgifter pekar på att så många som 800 000 illegala aborter genomförs i Europa varje år. Det är svårt att ange en exakt siffra; mörkertalet är stort. 800 000 illegala aborter innebär 800 000 fall där kvinnor förvägras rätten att bestämma över sin egen kropp. Det innebär 800 000 fall där kvinnors liv och hälsa riskeras. Det innebär 800 000 fall där kvinnors grundläggande mänskliga rättigheter kränks - och det på vår egen kontinent.
I oktober 2010 valde Europarådet att på ett skrämmande sätt ytterligare försvaga kvinnors rätt till sin egen kropp. Europarådet beslutade då om en resolution som innebär att anställda inom vården ska kunna vägra att utföra aborter. Även hela sjukhus ska kunna vägra att utföra aborter. Resolutionen är inte juridiskt bindande, men måste betraktas som ett tydligt bakslag för kampen för kvinnors rättigheter i Europa. Det är nu avgörande att Sverige agerar och tydligt tar avstånd från resolutionen, och att man arbetar i Europarådet för att resolutionen ska upphävas.
I ett demokratiskt samhälle har vi rätt att ha olika åsikter och att uttrycka olika åsikter. I en demokrati har vi rätt att organisera oss och tillsammans med andra verka för en politisk förändring. Men demokrati innebär också respekt för demokratiskt fattade beslut.
Det som kallas samvetsfrihet, men som jag skulle vilja kalla samvetsvägran, innebär att enskilda personer får rätt att sätta sig över demokratiskt fattade beslut och förvägra kvinnor deras grundläggande rättigheter och deras rätt till vård. Samvetsvägran är en inskränkning i aborträtten. Det kan inte beskrivas som något annat.
I Italien, där man legaliserade aborter redan 1978, vägrar i dag 69 procent av läkarna att genomföra abort med hänvisning till så kallade moraliska skäl. Det är en uppenbar inskränkning i italienska kvinnors möjlighet att genomgå abort och deras rätt till hälsa som också är fastslagen i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.
Att få bestämma över sin egen kropp är en grundläggande mänsklig rättighet. Att få arbeta som gynekolog eller barnmorska är däremot ingen grundläggande mänsklig rättighet. Den som utbildar sig till barnmorska eller gynekolog måste kunna ge patienten den vård hon har lagstadgad rätt till enligt svensk lagstiftning, annars bör personen välja ett annat yrke.
Herr talman! Vi har ibland i denna kammare, med rätta, anklagat Sverigedemokraterna för att vara ett enfrågeparti - man drivs bara av sin främlingsfientlighet. Vi kan i dag konstatera att Sverigedemokraterna är ett tvåfrågeparti, man är både mot invandrare och mot aborter. Jag hoppas att väljarna hemma i västra Götaland inför valet på söndag följer den här debatten och är medvetna om vad som sägs, nämligen att en röst på Sverigedemokraterna är en röst för inskränkt aborträtt, vilket innebär att kvinnor som söker sig till sjukvården i västra Götaland ska kunna vägras den vård som de har rätt till.
Samvetsvägran är en direkt diskriminering av kvinnor. Frågan till Julia Kronlid och Sverigedemokraterna är: Varför ska vi acceptera att kvinnor ska kunna diskrimineras i svensk sjukvård? Varför ska vi nöja oss med det? Ska lärare kunna vägra att undervisa öppet homosexuella elever? Ska poliser kunna vägra att ta mot en anmälan från praktiserande muslimer? Ska domstolar, men hänvisning till den enskildes samvete, kunna vägra att ta upp mål som berör funktionsnedsatta?
Vänsterpartiet står upp för att alla i Sverige, oavsett kön och tjocklek på plånbok, ska få den bästa sjukvården utifrån sina behov. Jag noterar att Sverigedemokraterna nu tar strid för en välfärd där kvinnor särbehandlas och diskrimineras.
Utskottets majoritet säger att man förhåller sig kritisk till innehållet i resolutionen. Men jag hade önskat att utskottets majoritet hade varit ännu tydligare när vi nu ser att mörkerkrafterna i Europa mobiliserar för att inskränka kvinnors rätt till sin egen kropp och kvinnors rätt till sin egen hälsa.
Vänsterpartiet har därför reserverat sig. Jag yrkar bifall till reservation 6.
Anf. 39 Julia Kronlid (Sd)
Herr talman! Jag vill förtydliga att debatten i dag inte handlar om huruvida vi är för eller emot abort. Debatten handlar om att vi är för samvetsfrihet. Den andra frågan kan vi diskutera vid ett annat tillfälle.
Hans Linde, Europarådet står upp för mänskliga rättigheter, och samvetsfrihet är en grundläggande mänsklig rättighet som har tydligt stöd i Europakonventionen och FN:s allmänna råd om mänskliga rättigheter. Anser inte Hans Linde att det är viktigt att vi följer de riktlinjer som Europarådet ger gällande mänskliga rättigheter? Resolutionen om samvetsfrihet är framtagen av den parlamentariska församlingen i god demokratisk ordning. Hur tänkte du att Sverige skulle kunna upphäva en mänsklig rättighet som en stor majoritet av Europarådets medlemsländer har ställt sig bakom?
Anf. 40 Hans Linde (V)
Herr talman! Då får vi nog här reda ut vad som är en grundläggande mänsklig rättighet, Julia Kronlid, om vi läser FN:s resolution om de mänskliga rättigheterna.
Det är en mänsklig rättighet att få uttrycka sin åsikt. Det är en mänsklig rättighet att få uttrycka sin religion. Men det står ingenstans i FN:s resolution om de mänskliga rättigheterna att det är en mänsklig rättighet att få praktisera som gynekolog eller barnmorska.
Däremot står det i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna att rätten till hälsa är en grundläggande mänsklig rättighet. Det är en rättighet som omfattar alla människor som lever på detta jordklot, inklusive kvinnor. Samvetsfrihet kan inte frikopplas från kvinnors rätt till hälsa och kvinnors rätt till abort.
Jag kan ta exemplet Italien där man i dag har regelverk som möjliggör samvetsfrihet. Där vägrar i dag 69 procent av de italienska läkarna att genomföra aborter. Det innebär att många kvinnor som söker sig till sjukvården och vill använda sig av den rätt de har att själva bestämma över sin egen kropp och sin egen hälsa förvägras detta.
Julia Kronlid måste ändå se att samvetsfrihet är ett steg på vägen att inskränka abortfriheten. Det försvårar för kvinnor att få den hälsovård som de själva förtjänar. Att inskränka aborträtten är detsamma som att inskränka kvinnors rätt till sin egen hälsa - en grundläggande mänsklig rättighet. Att inskränka kvinnors rätt till hälsa är att ytterligare förstärka den ojämställda sjukvård som vi tyvärr redan ser runt om i Europa.
De som får betala priset för den samvetsfrihet som Julia Kronlid talar om är kvinnor genom sin egen hälsa och genom sina egna liv. Jag kan ge ett tydligt exempel från Polen på vad denna samvetsfrihet kan få för konsekvenser. Europadomstolen har just nu ett fall som rör en gravid polsk kvinna som vägrades behandling av en läkare när hon sökte vård för en tandsjukdom. Läkaren hänvisade till sin samvetsrätt och att behandlingen kunde riskera att skada fostret. Denna kvinna dog senare då hon fick missfall. Det är detta som Julia Kronlid öppnar upp för.
Blunda nu inte och blanda ihop korten här, Julia Kronlid. Stå upp för det som du står upp för, nämligen en inskränkt aborträtt i Sverige.
Anf. 41 Julia Kronlid (Sd)
Herr talman! I resolutionen slår man fast vikten av att säkerställa tillgång till vård och hälsa, och man är mycket tydlig med att när det gäller akuta fall ska man säkerställa tillgången till vård. Det är inte det som detta handlar om, utan det handlar om vårdpersonalens synvinkel. Det ska ändå finnas möjlighet till abort enligt denna resolution. Det slår man fast mycket tydligt.
Men rätten till samvetsfrihet är någonting som efterfrågas av vårdpersonal. I en studie av Meta Lindström framkom det att en stor del av de tillfrågade gynekologerna anser att det bör finnas bestämmelser om en samvetsklausul för vårdpersonalen i Sverige.
Min fråga till Hans Linde är om inte han tycker att även vårdpersonal ska få ha vissa mänskliga rättigheter och inte behöva gå emot sin övertygelse i dessa frågor. Vi måste också se att abortfrågan är en mycket svår fråga och har ett etiskt dilemma.
Anf. 42 Hans Linde (V)
Herr talman! Jag noterar att Julia Kronlid här gör sig till talesperson för de svenska sjuksköterskorna och gynekologerna. Jag noterar dock att det svenska vårdförbundet tydligt har tagit avstånd från samvetsfrihet. Man vill inte ha dessa bestämmelser. När det gäller vem som bäst uttalar sig på gynekologernas och barnmorskornas vägnar lyssnar jag nog mer på Vårdförbundet än på Sverigedemokraterna.
Den fråga som jag ställde till Julia Kronlid från talarstolen men som hon inte har svarat på kvarstår. Att införa samvetsfrihet innebär att enskilda individer i den svenska sjukvården ställer sig över demokratiskt fattade beslut. Det innebär att de i sin verksamhet får rätten att diskriminera och att de får säga: Dig vill jag inte behandla. Jag vill inte ge dig den vård som du har rätt till.
Då är frågan till Sverigedemokraterna, som Julia Kronlid tyvärr inte har svarat på: Varför ska denna princip inte gälla i hela välfärden? Varför ska inte en lärare kunna neka en öppet homosexuell elev att undervisa honom eller henne? Varför ska inte en polis kunna neka att ta emot en polisanmälan från en muslimsk man? Varför ska man i en domstol inte kunna vägra att ta emot funktionsnedsatta med hänvisning till sitt samvete?
Jag tycker att detta tydliggör skiljelinjen mellan Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet. Vi står upp för allas rätt till hälsa och allas rätt till sjukvård, oavsett hur tjock plånbok man har och oavsett vilket kön man har. Julia Kronlid står i stället upp för en sjukvård som diskriminerar och särbehandlar kvinnor. Jag hoppas att väljarna hemma i Västra Götaland är medvetna om detta när de går och röstar på söndag.
Anf. 43 Björn von Sydow (S)
Herr talman! Jag vill ta upp den fråga som gäller reglering av sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Ursprunget till det ställningstagande som skedde var i verkligheten en motion som hade till syfte att uttalat värna om möjligheter till abort i Europa. Det hade en sådan utgångspunkt. Denna sessionsvecka var när vi öppnade vår riksdag här. Vi hade en ganska liten närvaro under den veckan eftersom vi hade gruppmöten och det högtidliga öppnandet.
Men jag kan inte förneka att vi togs med överraskning av att voteringarna utföll på ett sådant sätt att tilläggsförslag eller ändringsförslag gjorde att rapporten fick en helt annan inriktning än vad den ursprungligen hade, både enligt motionen och som den var skriven.
Jag tycker att utskottets betänkande är bra. Inriktningen som ges är att vi i delegationen ska sträva efter en förändring.
Men jag vill fästa kammarens uppmärksamhet på att just frågeställningen kring de sexuella relationerna och rättigheterna är en av de konfliktlinjer som finns i Europa och som speglas i Europarådet och som det egentligen inte finns så mycket av i nordvästra Europa men som det finns i södra Europa, östra Europa och en del i centrala Kontinentaleuropa.
Vi i delegationen och i den socialdemokratiska gruppen kommer att arbeta i enlighet med utskottets inriktning. Men det är inte en lätt politisk uppgift. Den fordrar envishet och en viss skicklighet.
Anf. 44 Hans Linde (V)
Herr talman! Jag delar Björn von Sydows förvåning över denna resolution. Europarådet har nämligen tidigare - om jag inte minns fel var det 2007 - antagit en resolution som jag tyckte var mycket bra där man tydligt slog fast kvinnors rätt till abort. Man uppmanade samtliga medlemsstater att legalisera abort och ge kvinnor denna rättighet. Jag hoppas att Sverigedemokraterna noterar den resolutionen.
Det är helt sant, som Björn von Sydow säger, att detta är en av de tydligaste konfliktlinjer som vi i dag har i Europa. Vi ser hur Europa splittras och olika länder ställs mot varandra. Vi ser länder som Polen, Malta och Irland. Men vi får också oroväckande signaler från Ungern när det gäller deras arbete att ta fram en ny grundlag som skulle innebära att man tydligt inskränker aborträtten. Det är mycket oroväckande. Det är just därför som det är så viktigt att Sverige står upp för dessa rättigheter.
Vänsterpartiet är inte representerat i Europarådet. Men jag har stora förhoppningar om att Björn von Sydow och den övriga delegationen kommer att ta strid i dessa frågor.
Problemet är att även om många länder, eller i alla fall en del länder, delar vår syn på kvinnors rättigheter och rätten till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter är det alldeles för få som vågar ta denna konflikt och som vågar vara de som håller talen för kvinnors rättigheter. Där spelar Sverige en viktig roll. Om vi tystnar är risken att ingen annan kommer att driva på i dessa frågor.
Därför vill jag bara skicka med allt stöd från Vänsterpartiet till Björn von Sydow i det fortsatta arbetet i Europarådet för kvinnors rätt till sin egen kropp och kvinnors rätt till hälsa. Jag hoppas också att han får stöd från den stora majoriteten i Sveriges riksdag.
Anf. 45 Björn von Sydow (S)
Herr talman! Jag vill framföra ett tack till Hans Linde för inriktningen i hans senaste replik.
Anf. 46 Hans Linde (V)
Herr talman! Utrikesministrarna från Europarådets 47 medlemsstater möts i Istanbul i dag - sista dagen för Turkiets innehav av ordförandeskapet i Europarådet. Det känns därför väldigt bra att vi i dag här i riksdagen också debatterar demokrati och mänskliga rättigheter i Europa.
Som den svenska Europarådsdelegationens ordförande vill jag ta tillfället i akt och ge min syn på arbetet inom Europarådet och belysa vissa specifika sakfrågor. Varje sakfråga skulle i och för sig kräva ganska lång tid, men nu blir det inte så.
Europarådets kärnområde - demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer - är lika viktiga och aktuella frågor i dag som de var när Europarådet den 5 maj 1949 bildades. Det är 62 år sedan Europarådet bildades, och Sverige var en av grundarna.
I regeringens skrivelse för år 2009 och första halvåret 2010 får vi en värdefull och samlad bild av regeringens arbete. Den kompletteras av att den svenska delegationen har regelbundna kontakter med Sveriges representant i Strasbourg som fram till i höstas var ambassadör Sjögren men som nu är ambassadör Ehrencrona. Dessa möten och avstämningar uppskattas mycket av delegationen och ger en ökad insikt om Europarådets mycket omfattande verksamhet.
I skrivelsen tas bland annat upp rättigheter för barn, personer med funktionshinder och romer. Särskilt vill jag notera informationen om det viktiga arbete som görs av Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter Thomas Hammarberg, vars mandat löper ut i slutet av året.
MR-kommissarien har en oberoende ställning, vilket är en styrka och en förutsättning för lyckade insatser. Delegationen kommer att noga följa den kommande processen för tillsättandet av en ny MR-kommissarie. Den parlamentariska församlingen fattar slutligt beslut.
I delegationens redogörelse för 2010 beskrivs de större händelserna i parlamentets församling. Vidare belyses några av de över hundra rekommendationer som församlingen antagit under året.
Jag tillträdde som delegationsordförande den 1 november 2010. Före mig ledde Göran Lindblad delegationen.
Europarådets parlamentariska församling arbetar i tio utskott. Svenska ledamöter återfinns i samtliga dessa. Flera ledamöter i den svenska delegationen har viktiga uppdrag som rapportörer. Jag kommer senare i mitt anförande att lyfta fram några av dessa.
Mot bakgrund av den ambitiösa reformplan som lanserades av Europarådets generalsekreterare Thorbjørn Jagland i oktober 2009 har även den parlamentariska församlingen under 2010 inlett ett reformarbete av sin struktur och funktion. Samtliga nationella delegationer har haft möjlighet att inkomma med synpunkter på denna rapport som utarbetats av ett ad hoc-utskott inom församlingen där Björn von Sydow deltar i egenskap av ordförande i politiska utskottet.
Den svenska delegationen har tillsatt en lite mindre grupp som arbetat fram ett förslag som alla oavsett parti ställt sig bakom. Det känns väldigt bra att vi i den svenska delegationen är eniga om detta.
Vårt förslag innehåller tankar såväl om en bättre uppföljning av redan antagna beslut och färre betänkanden som om praktiska frågor, till exempel fasta voteringstider. Jag ser fram emot att träffa generalsekreterare Thorbjørn Jagland som kommer på Sverigebesök nästa vecka.
Med Lissabonfördragets ikraftträdande den 1 december 2009 infördes en skyldighet för EU att ansluta sig till Europakonventionen för de grundläggande fri- och rättigheterna. Europadomstolen i Strasbourg kommer att kunna granska EU-institutionernas agerande så att det är förenligt med konventionen.
Detta innebär att beslut på EU-nivå kommer att kunna överklagas av enskilda EU-medborgare som anser sig ha fått sina rättigheter kränkta. EU kommer då också att kunna gå in som part i mål i Europadomstolen. Den parlamentariska församlingen följer naturligtvis anslutningsprocessen noga. Kanske kommer Kerstin Lundgren från Centerpartiet, som ansvarar för bevakningen inom ramen för sitt uppdrag som rapportör avseende Lissabonfördragets effekter på Europarådet, att säga ytterligare något om detta.
Den mest välkända av Europarådets institutioner är Europadomstolen, som flera talare här talat om. Efterlevnaden av Europarådets konvention om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna övervakas av Europadomstolen sedan 1959. Som en följd av Europarådets utvidgning under senare år har antalet domstolsärenden kraftigt ökat.
I dag väntar nästan 150 000 ärenden på behandling. På olika sätt försöker man reformera hanteringen så att domstolen inte riskerar att förlora sin trovärdighet om eftersläpningen i ärendebehandlingen fortsätter att växa. Det är dock viktigt att betona att medlemsländerna gemensamt har ett ansvar för att se till att den egna nationella lagstiftningen lever upp till internationella standarder så att inte Europadomstolen överhopas av ärenden som borde hanteras på nationell nivå.
Jag kommer nu till ett antal länder.
Situationen i Vitryssland, ett land i hjärtat av Europa som styrs med järnhand av en diktator, är ett ständigt återkommande diskussionsämne i den parlamentariska församlingen trots att landet inte är medlem i Europarådet.
Vitryssland har ansökt om särskild gäststatus i den parlamentariska församlingen men har inte beviljats det då landet fortfarande tillämpar dödsstraff. Den demokratiska utvecklingen går inte framåt. Tvärtom går den bakåt.
Man kan nog säga att landets ansökan är mycket avlägsen särskilt med tanke på de brutala övergrepp som ägde rum efter presidentvalet i december förra året. Det som inträffade var ett allvarligt bakslag i arbetet för frihet, demokrati och mänskliga rättigheter i Vitryssland
och
Europa.
Vid januarisessionen 2011 antog församlingen en resolution där det tidigare beslutet om att frysa sina relationer med de vitryska myndigheterna upprepades och stödet till EU:s sanktioner underströks. Församlingen betonade samtidigt vikten av att förstärka sin dialog med Vitrysslands demokratiska krafter, oppositionsgrupper och försvarare av fria medier och mänskliga rättigheter. Ett svenskt förslag om att medlemsländerna överväger att etablera så kallade temporary safe havens för dessa utsatta grupper vann gehör och röstades igenom.
Den allvarliga situationen i landet framkom ytterligare väldigt tydligt, tycker jag, vid vår session i april. Ett antal MR-organisationer från Vitryssland sade att "situationen har inte varit så här dålig på 15 år". Man kan ju nu i medierna följa hur dom efter dom kommer mot dem som greps efter presidentvalet i december - fyra år i fängelse eller husarrest som i princip också är fängelse eftersom man är totalt bortkopplad från världen utanför.
Under senare delen av 2010 och fortsatt under 2011 har den demokratiska utvecklingen i Ungern och särskilt dess medielagar uppmärksammats och diskuterats. Delar av den svenska delegationen initierade vid januarisessionen i år en motion om granskning av den demokratiska utvecklingen i Ungern. Granskningsförslaget gällde inte bara antagandet av den nya grundlagen utan även de nya medielagarna, tillsättning av domare i konstitutionsdomstolen och avskedande av tjänstemän i den statliga administrationen. Kerstin Lundgren från Centerpartiet är medrapportör när avseende ett yttrande om huruvida en granskning av Ungern ska inledas.
Venedigkommissionen är det organ knutet till Europarådet som granskar och bistår länder som ska ha nya konstitutioner eller som ska ändra sina konstitutioner och vallagar. Innan Ungern den 18 april antog sin nya konstitution skickade man bara in delar av sin konstitution som Venedigkommissionen kunde titta på. Den nya konstitutionen röstades, som sagt, igenom den 18 april - detta utan någon större debatt eller en öppen debatt. Först nu i efterhand kommer man att skicka in hela konstitutionen till Venedigkommissionen för granskning.
Situationen i Georgien har intensivt debatterats i den parlamentariska församlingen sedan Rysslands krig med Georgien i augusti 2008. Två delar av Georgien - Abchazien och Sydossetien - är ockuperade av Ryssland. Omkring 250 000 personer lever år efter år som internflyktingar i området.
Det är alltså en humanitär kris som pågår. Jag är glad över att en av delegationens ledamöter, Tina Acketoft från Folkpartiet har utsetts till församlingens rapportör för att studera de humanitära konsekvenserna av kriget mellan Ryssland och Georgien.
I dag vid ministerkommittémötet i Istanbul överlämnar Turkiet ordförandeskapet i Europarådet till Ukraina. Utvecklingen i Ukraina står dock och väger. Flera utmaningar väntar landet. De håller på att skriva på en ny konstitution, eftersom konstitutionsdomstolen 2010 plötsligt upphävde landets konstitution och man hamnade tillbaka i en konstitution som antogs 1996. Nu håller man alltså på att ta fram en ny konstitution. Man tar också fram en ny vallag och tittar på hur man ska kunna uppfylla sina åtaganden gentemot Europarådet.
Jag besökte själv landet för en månad sedan i egenskap av medrapportör för Ukraina. Då träffade jag väldigt mycket politiker, naturligtvis även på lokal nivå. Där kan jag konstatera att det fungerar bra mycket bättre än på nationell nivå. När det gäller Ukraina måste man nog följa utvecklingen på yttrandefrihetsområdet ganska noga framöver.
När det gäller Turkiet vet jag att flera kommer att tala om det. Björn von Sydow har redan talat om Turkiet, och jag kan säga att jag till stora delar håller med om det Björn von Sydow säger. Jag lämnar alltså det så länge.
När det gäller Nordafrika och utvecklingen i Afrika har detta naturligtvis uppmärksammats i församlingen under våren, även om dessa länder inte är med. Situationen i Tunisien debatterades vid januarisessionen, och flyktingströmmarna från norra Afrika samt den demokratiska utvecklingen i regionen togs upp till debatt i april. Det är väl ingen djärv gissning att anta att situationen i norra Afrika och arabländerna kommer att prägla agendan för Europarådet en tid framöver.
Europarådet inledde en kampanj för att stoppa sexuellt våld mot barn i november 2010. Kampanjen planeras pågå under tre år. Huvudmålen med kampanjen är dels att få Europarådets 47 medlemsländer att ansluta sig till konventionen om att skydda barn mot sexuellt utnyttjande och sexuell misshandel, den så kallade Lanzarotekonventionen, och dels att sprida kunskap om sexuellt våld mot barn.
Från svensk sida deltar Carina Ohlsson, Socialdemokraterna, aktivt. I morgon hålls ett informationsmöte här i riksdagen om kampanjen där även Patrik Sjöberg och barnombudsmannen Fredrik Malmberg medverkar.
Vid församlingens session i januari utsågs Mats Johansson, Moderaterna, till permanent rapportör om mediefrihet. Flera har varit inne på detta. Man kan säga att situationen för journalister i flera av Europarådets medlemsländer är svår och utsatt. Särskilt har kanske Ryssland och Turkiet uppmärksammats.
Europarådets arbete är unikt. Det är 27 EU-länder plus ytterligare 20 europeiska länder som deltar i arbetet på en jämställd nivå. Förutom Europarådets kärnfrågor demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer debatteras även miljöfrågor, ekonomiska, sociala och en rad andra frågor. Valövervakning är en konkret och viktig uppgift som många av våra ledamöter engagerar sig i. Europarådet har även så kallade mekanismer som etablerats för att granska och förebygga korruption och tortyr i medlemsländerna.
Låt mig ta ett glädjande exempel på ett resultat av detta unika samarbete mellan 47 länder. Den 7 april i år antogs Europarådets konvention om våld mot kvinnor och våld i hemmet. Detta är resultatet av långa förhandlingar och inte minst en kampanj som har pågått under tre år, där Carina Hägg, Socialdemokraterna, varit mycket aktiv från delegationens sida. Det är väldigt glädjande, skulle jag vilja säga, att Carl Bildt när utrikesministrarna i dag träffas i Istanbul kommer att skriva under konventionen för Sveriges räkning. Det gläder oss väldigt mycket.
Jag vill avsluta med att tacka alla i den svenska delegationen - dels de gamla, som var med fram till den 1 november förra året, och dels de nya. Jag tackar för ett bra samarbete. Vi har haft ett väldigt bra samarbete med vice ordförande Björn von Sydow. Jag vill samtidigt passa på att tacka tidigare delegationssekretariat, Kirsti Pulkka-Ericson och Eva Zorn, och nuvarande delegationssekretariat Eva Östlund och Fanny Labory.
Med detta vill jag också yrka bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.
Anf. 47 Marietta de Pourbaix-Lun (M)
Herr talman! Vi diskuterar betänkande 12. Det är vårt tolfte betänkande i utrikesutskottet under detta riksmöte, och vi går där igenom en skrivelse - den 54:e i ordningen - från vår regering under detta riksmöte. Det är skrivelsen som handlar om den svenska verksamheten i Europarådet.
Detta är ett rätt viktigt organ. Det är klart att Europeiska unionen är det centrala samarbetet i Europa som överstatligt organ, men Europarådet är inte helt oväsentligt - särskilt mot bakgrund av mycket av den verksamhet rådet bedriver som rör mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och annat så som konventioner, kommissioner, den parlamentariska församlingen och inte minst domstolen.
Samtidigt vet vi att en rad av Europarådets medlemsstater inte själva lever upp till de principer som Europarådet ska stå för. Det komplicerar det hela en aning. Nu är inte Vitryssland med i Europarådet, och inte heller Kosovo eftersom det är ett för nytt land. Alla andra länder i Europa, däribland även Ryssland och Turkiet, är dock en del av Europarådet. Därför är det viktigt att vi i Sverige har en principfasthet när vi agerar i Europarådet. Det är viktigt att vår regering från denna kammare får med sig tydliga budskap om viktiga frågor att driva i Europarådet, och att vi själva gör det i den roll som en del ledamöter här har i Europarådet.
Nåväl, herr talman! Det tas upp en del i denna skrivelse. Det är klart att vi förstår att man inte kan ta upp allting in i minsta detalj alltid, och i betänkandet fokuseras det i huvudsak på de områden som förs upp i några av de följdmotioner som har skrivits. Det rör bland annat Ryssland och Vitryssland, alltså Belarus, kvinnors och barns rättigheter, aborträtten och så vidare.
Jag tänkte säga några ord om Vitryssland. Det var presidentval där i höstas. Det är ett land där säkerhetstjänsten, som fortfarande heter KGB, kan komma och gripa en om man ställer upp mot presidenten. De kan dra in en i någon mörk källare någonstans och möblera om ansiktet på en därför att man vill bygga ett annat Vitryssland än diktatorn Lukasjenko.
Det är oerhört viktigt att Sverige agerar med kraft. Det är oerhört viktigt att Sverige ger ett starkt och välallokerat stöd, politiskt och på andra sätt, till dissidenter och demokratirörelsen i Vitryssland. Vi ska inte förlita oss på att den regim som nu sitter kommer att försöka genomföra demokratiska reformer. Så är nämligen inte fallet.
Det är glädjande att Sverige har agerat med tydlighet efter presidentvalet i höstas. Europarådet har också fördömt övergreppen i Vitryssland, och Sverige har agerat för detta. Europarådet har även tagit ställning för och uppmanat medlemsstater att stå bakom de EU-sanktioner mot Vitryssland som har introducerats. De har tidigare tagits bort och sedan kommit tillbaka.
Det måste vara så i Europa i dag, 2011, att det inte är rimligt att det kan fortgå att någon styr en stat på det sätt som Lukasjenko styr Vitryssland utan att omvärlden med kraft protesterar mot detta och försöker hitta former för att stödja dem som vill ha utvecklingen i en annan riktning. Därför, herr talman, vill jag betona hur viktigt det är med arbetet för demokrati i Vitryssland.
Nu till Turkiet. Det är mycket glädjande; jag har verkligen uppskattat inlägget från Björn von Sydow här tidigare i dag, och även inlägget från Hans Linde, med den skärpa och principfasthet med vilken man betonar vikten av demokrati i Turkiet och synliggör de övergrepp mot mänskliga rättigheter som begås i landet.
Turkiet har nu förhandlat med Europeiska unionen om medlemskap i över fem års tid. Det är fortfarande det enda landet i världen där du kan sättas i fängelse för att du använder ditt modersmål. Om man med detta anser att den turkiska reformprocessen har kommit så långt att det är viktigt att vi nu tar nya steg framåt har man betydligt lägre krav på Turkiet än vad man har på andra stater som söker inträde i den europeiska gemenskapen.
Turkiet särbehandlas de facto inte negativt i förhandlingarna. Turkiet kan särbehandlas negativt av vissa stater där regeringar och partier försöker att exploatera en islamfientlig opinion - det är en sak. Men Turkiet särbehandlas inte negativt i förhandlingarna, utan Europeiska unionen har varit tydlig med de reformer Turkiet måste genomföra. Turkiet har tyvärr inte, trots att landet i dag styrs av den mest demokratiska regering republiken någonsin haft, förmått genomföra de reformer som är nödvändiga för att kunna möta den standard som vi kräver i Europa för nya medlemsstater.
I Europarådet finns det något som heter Venedigkommissionen, som föregående talare Marietta de Pourbaix-Lundin förtjänstfullt tog upp. Den tittar på länders konstitutioner, vallagar och annat. Som också mycket riktigt har nämnts i utrikesutskottets betänkande har Europarådets Venedigkommission tittat på Turkiets lagstiftning som rör politiska partier. Det gäller främst § 68 och 69 i Turkiets konstitution.
Man har slagit fast att denna lagstiftning inte ligger i linje med artikel 11 i Europakonventionen, av det enkla skälet att man i den turkiska lagstiftningen ger ett stort utrymme för landets författningsdomstol att dra undan benen för och helt enkelt stänga partier som antingen verkar för kurdernas rättigheter eller har en mer muslimsk grund att stå på än konstitutionen medger. I det senaste fallet rörde det DTP, ett kurdiskt parti. Dessförinnan har i praktiken samma parti stängts vid fem tillfällen, tror jag. Först hette de HEP, sedan DEP, sedan Hadep, sedan Dehap, sedan DTP och nu BDP. Frågan är när BDP ska stängas. Det är bara en tidsfråga.
Herr talman! Den kritik Venedigkommissionen riktar mot Turkiets lagstiftning om politiska partier är intressant. I den rapport som vi refererar till i utskottets betänkande och som antogs vid Venedigkommissionens session i mitten av mars 2009 kopplar man § 68 och 69 i Turkiets konstitution till § 2 och 3 i densamma. Man klargör att de olika artiklarna på olika sätt hänger ihop och är relaterade till varandra. Det betyder att det i praktiken är artikel 2 och 3 i Turkiets konstitution som är det grundläggande problemet.
Vad säger då dessa artiklar? Jo, dessa artiklar slår fast att Turkiet är en republik baserad på Mustafa Kemal Atatürks principer och att det är en odelbar stat. Dessa skrivningar används så friskt, frikostigt, brett och elastiskt av landets domstolar att det i praktiken innebär att landets grundläggande portalparagrafer i konstitutionen inte är att betrakta som förenliga med Europakonventionen.
Detta är förstås mycket allvarligt. Det är i praktiken ett underkännande av hela grundvalen för den nuvarande turkiska statsdoktrinen. Det är just detta - hur stängningen av ett kurdiskt politiskt parti hänger ihop med konstitutionens portalparagrafer - som gör att det är så viktigt att vi nu med kraft poängterar vikten av en helt ny konstitution i Turkiet, inte av kosmetiska förändringar, inte av att man ändrar någon paragraf hit eller dit eller i vissa sammanhang byter ut några ord, utan av en helt ny konstitution. Detta kräver Europeiska unionen, detta är innebörden av Europarådets kritik och detta är också någonting som Sverige med kraft måste betona.
Nu har Recep Tayyip Erdogan, Turkiets premiärminister, inför valet i Turkiet den 12 juni annonserat att hans parti AKP är intresserat av att gå in i en ny process för en helt ny konstitution om det vinner valet. Vi får verkligen hoppas att så också kommer att ske.
Precis som har nämnts tidigare är situationen i Turkiet betydligt bredare än att bara beröra lagstiftningen om politiska partier. Men lagstiftningen om politiska partier är dessutom betydligt snävare än de problem som i dag finns i landet när det gäller just det demokratiska systemet.
10-procentsspärren nämndes av Hans Linde. Man har en spärr som gör att det krävs 10 procent av rösterna för att komma in i parlamentet. I vår riksdag hade det inneburit att två partier hade suttit här i stället för åtta. Det är klart att det får samma konsekvens i andra system. Det är framför allt kurdiska partier som drabbas av detta.
10-procentsspärren i kombination med att man stänger politiska partier, med massarresteringarna, med att man förbjuder ett antal personer att kandidera, med de mediala hetskampanjerna inför valrörelser och med att man på olika sätt missbrukar upphävande av immunitet för vissa parlamentsledamöter för att sedan kunna sätta dem i fängelse innebär förstås sammantaget att det i dag är mycket svårt att anse att den politiska och demokratiska processen i Turkiet uppfyller ens de basala grundläggande krav som vi har att ställa. Därför är det mycket viktigt att signalen från Sveriges riksdag till vår regering, vår utrikesminister och vårt utrikesdepartement är att dessa frågor måste drivas med kraft också framöver.
Herr talman! Jag vill också betona att Folkpartiet givetvis står bakom det som står i detta betänkande rörande aborträtten. Det är oroande om den här typen av frågor förs upp först i Europarådet och därefter på EU-nivå. Vi är oroade över den utveckling som det kan innebära, att vi i Sverige kommer att behöva kompromissa bort den aborträtt som vi har haft i Sverige sedan mitten av 70-talet. Kvinnans rätt till sin egen kropp är grundläggande, och den ska givetvis i alla lägen försvaras.
Med detta yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på motionerna.
Anf. 47 Fredrik Malm (Fp)
Herr talman! Vi diskuterar betänkande 12. Det är vårt tolfte betänkande i utrikesutskottet under detta riksmöte, och vi går där igenom en skrivelse - den 54:e i ordningen - från vår regering under detta riksmöte. Det är skrivelsen som handlar om den svenska verksamheten i Europarådet.
Detta är ett rätt viktigt organ. Det är klart att Europeiska unionen är det centrala samarbetet i Europa som överstatligt organ, men Europarådet är inte helt oväsentligt - särskilt mot bakgrund av mycket av den verksamhet rådet bedriver som rör mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och annat så som konventioner, kommissioner, den parlamentariska församlingen och inte minst domstolen.
Samtidigt vet vi att en rad av Europarådets medlemsstater inte själva lever upp till de principer som Europarådet ska stå för. Det komplicerar det hela en aning. Nu är inte Vitryssland med i Europarådet, och inte heller Kosovo eftersom det är ett för nytt land. Alla andra länder i Europa, däribland även Ryssland och Turkiet, är dock en del av Europarådet. Därför är det viktigt att vi i Sverige har en principfasthet när vi agerar i Europarådet. Det är viktigt att vår regering från denna kammare får med sig tydliga budskap om viktiga frågor att driva i Europarådet, och att vi själva gör det i den roll som en del ledamöter här har i Europarådet.
Nåväl, herr talman! Det tas upp en del i denna skrivelse. Det är klart att vi förstår att man inte kan ta upp allting in i minsta detalj alltid, och i betänkandet fokuseras det i huvudsak på de områden som förs upp i några av de följdmotioner som har skrivits. Det rör bland annat Ryssland och Vitryssland, alltså Belarus, kvinnors och barns rättigheter, aborträtten och så vidare.
Jag tänkte säga några ord om Vitryssland. Det var presidentval där i höstas. Det är ett land där säkerhetstjänsten, som fortfarande heter KGB, kan komma och gripa en om man ställer upp mot presidenten. De kan dra in en i någon mörk källare någonstans och möblera om ansiktet på en därför att man vill bygga ett annat Vitryssland än diktatorn Lukasjenko.
Det är oerhört viktigt att Sverige agerar med kraft. Det är oerhört viktigt att Sverige ger ett starkt och välallokerat stöd, politiskt och på andra sätt, till dissidenter och demokratirörelsen i Vitryssland. Vi ska inte förlita oss på att den regim som nu sitter kommer att försöka genomföra demokratiska reformer. Så är nämligen inte fallet.
Det är glädjande att Sverige har agerat med tydlighet efter presidentvalet i höstas. Europarådet har också fördömt övergreppen i Vitryssland, och Sverige har agerat för detta. Europarådet har även tagit ställning för och uppmanat medlemsstater att stå bakom de EU-sanktioner mot Vitryssland som har introducerats. De har tidigare tagits bort och sedan kommit tillbaka.
Det måste vara så i Europa i dag, 2011, att det inte är rimligt att det kan fortgå att någon styr en stat på det sätt som Lukasjenko styr Vitryssland utan att omvärlden med kraft protesterar mot detta och försöker hitta former för att stödja dem som vill ha utvecklingen i en annan riktning. Därför, herr talman, vill jag betona hur viktigt det är med arbetet för demokrati i Vitryssland.
Nu till Turkiet. Det är mycket glädjande; jag har verkligen uppskattat inlägget från Björn von Sydow här tidigare i dag, och även inlägget från Hans Linde, med den skärpa och principfasthet med vilken man betonar vikten av demokrati i Turkiet och synliggör de övergrepp mot mänskliga rättigheter som begås i landet.
Turkiet har nu förhandlat med Europeiska unionen om medlemskap i över fem års tid. Det är fortfarande det enda landet i världen där du kan sättas i fängelse för att du använder ditt modersmål. Om man med detta anser att den turkiska reformprocessen har kommit så långt att det är viktigt att vi nu tar nya steg framåt har man betydligt lägre krav på Turkiet än vad man har på andra stater som söker inträde i den europeiska gemenskapen.
Turkiet särbehandlas de facto inte negativt i förhandlingarna. Turkiet kan särbehandlas negativt av vissa stater där regeringar och partier försöker att exploatera en islamfientlig opinion - det är en sak. Men Turkiet särbehandlas inte negativt i förhandlingarna, utan Europeiska unionen har varit tydlig med de reformer Turkiet måste genomföra. Turkiet har tyvärr inte, trots att landet i dag styrs av den mest demokratiska regering republiken någonsin haft, förmått genomföra de reformer som är nödvändiga för att kunna möta den standard som vi kräver i Europa för nya medlemsstater.
I Europarådet finns det något som heter Venedigkommissionen, som föregående talare Marietta de Pourbaix-Lundin förtjänstfullt tog upp. Den tittar på länders konstitutioner, vallagar och annat. Som också mycket riktigt har nämnts i utrikesutskottets betänkande har Europarådets Venedigkommission tittat på Turkiets lagstiftning som rör politiska partier. Det gäller främst § 68 och 69 i Turkiets konstitution.
Man har slagit fast att denna lagstiftning inte ligger i linje med artikel 11 i Europakonventionen, av det enkla skälet att man i den turkiska lagstiftningen ger ett stort utrymme för landets författningsdomstol att dra undan benen för och helt enkelt stänga partier som antingen verkar för kurdernas rättigheter eller har en mer muslimsk grund att stå på än konstitutionen medger. I det senaste fallet rörde det DTP, ett kurdiskt parti. Dessförinnan har i praktiken samma parti stängts vid fem tillfällen, tror jag. Först hette de HEP, sedan DEP, sedan Hadep, sedan Dehap, sedan DTP och nu BDP. Frågan är när BDP ska stängas. Det är bara en tidsfråga.
Herr talman! Den kritik Venedigkommissionen riktar mot Turkiets lagstiftning om politiska partier är intressant. I den rapport som vi refererar till i utskottets betänkande och som antogs vid Venedigkommissionens session i mitten av mars 2009 kopplar man § 68 och 69 i Turkiets konstitution till § 2 och 3 i densamma. Man klargör att de olika artiklarna på olika sätt hänger ihop och är relaterade till varandra. Det betyder att det i praktiken är artikel 2 och 3 i Turkiets konstitution som är det grundläggande problemet.
Vad säger då dessa artiklar? Jo, dessa artiklar slår fast att Turkiet är en republik baserad på Mustafa Kemal Atatürks principer och att det är en odelbar stat. Dessa skrivningar används så friskt, frikostigt, brett och elastiskt av landets domstolar att det i praktiken innebär att landets grundläggande portalparagrafer i konstitutionen inte är att betrakta som förenliga med Europakonventionen.
Detta är förstås mycket allvarligt. Det är i praktiken ett underkännande av hela grundvalen för den nuvarande turkiska statsdoktrinen. Det är just detta - hur stängningen av ett kurdiskt politiskt parti hänger ihop med konstitutionens portalparagrafer - som gör att det är så viktigt att vi nu med kraft poängterar vikten av en helt ny konstitution i Turkiet, inte av kosmetiska förändringar, inte av att man ändrar någon paragraf hit eller dit eller i vissa sammanhang byter ut några ord, utan av en helt ny konstitution. Detta kräver Europeiska unionen, detta är innebörden av Europarådets kritik och detta är också någonting som Sverige med kraft måste betona.
Nu har Recep Tayyip Erdogan, Turkiets premiärminister, inför valet i Turkiet den 12 juni annonserat att hans parti AKP är intresserat av att gå in i en ny process för en helt ny konstitution om det vinner valet. Vi får verkligen hoppas att så också kommer att ske.
Precis som har nämnts tidigare är situationen i Turkiet betydligt bredare än att bara beröra lagstiftningen om politiska partier. Men lagstiftningen om politiska partier är dessutom betydligt snävare än de problem som i dag finns i landet när det gäller just det demokratiska systemet.
10-procentsspärren nämndes av Hans Linde. Man har en spärr som gör att det krävs 10 procent av rösterna för att komma in i parlamentet. I vår riksdag hade det inneburit att två partier hade suttit här i stället för åtta. Det är klart att det får samma konsekvens i andra system. Det är framför allt kurdiska partier som drabbas av detta.
10-procentsspärren i kombination med att man stänger politiska partier, med massarresteringarna, med att man förbjuder ett antal personer att kandidera, med de mediala hetskampanjerna inför valrörelser och med att man på olika sätt missbrukar upphävande av immunitet för vissa parlamentsledamöter för att sedan kunna sätta dem i fängelse innebär förstås sammantaget att det i dag är mycket svårt att anse att den politiska och demokratiska processen i Turkiet uppfyller ens de basala grundläggande krav som vi har att ställa. Därför är det mycket viktigt att signalen från Sveriges riksdag till vår regering, vår utrikesminister och vårt utrikesdepartement är att dessa frågor måste drivas med kraft också framöver.
Herr talman! Jag vill också betona att Folkpartiet givetvis står bakom det som står i detta betänkande rörande aborträtten. Det är oroande om den här typen av frågor förs upp först i Europarådet och därefter på EU-nivå. Vi är oroade över den utveckling som det kan innebära, att vi i Sverige kommer att behöva kompromissa bort den aborträtt som vi har haft i Sverige sedan mitten av 70-talet. Kvinnans rätt till sin egen kropp är grundläggande, och den ska givetvis i alla lägen försvaras.
Med detta yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på motionerna.
Anf. 48 Hans Linde (V)
Herr talman! Jag var tvungen att ta replik. Nu är vi två talare i debatten som har starkt fokus på de omfattande och grova brotten mot de mänskliga rättigheterna i Turkiet. Den som har följt debatten kan notera att jag och Fredrik Malm på flera punkter har varit eniga om den kritiken.
Men nu handlar riksdagsarbetet inte bara om vad man säger i talarstolen. Det handlar också om vad man skriver i en text som man ställer sig bakom. Jag noterar skillnaden mellan mig och Fredrik Malm. Vänsterpartiet har lämnat ett särskilt yttrande där vi utförligt beskrivit brotten mot de mänskliga rättigheterna i Turkiet och den negativa utvecklingen när det gäller demokrati och inte minst kurdernas rättigheter i landet. Men när jag ser på Fredrik Malms avtryck i detta betänkande noterar jag bara att utskottet - och det inkluderar Fredrik Malm - "konstaterar att Turkiet står inför stora utmaningar".
Fredrik Malm! Det går inte att bara stå i talarstolen och hålla högstämda tal. Det måste också någonstans synas i texten. Står Fredrik Malm bakom betänkandet, eller har Fredrik Malm något annat särskilt yttrande i fickan som ska presenteras?
Anf. 49 Fredrik Malm (Fp)
Herr talman! Precis som jag nämnde i mitt anförande står vi förstås bakom detta betänkande. På olika sätt engageras många ledamöter här i Sveriges riksdag och många partier för att stärka de demokratiska rättigheterna i Turkiet. Jag har i en mängd olika sammanhang arbetat för detta och poängterat och tydliggjort det på olika sätt. Även inom ramen för allianssamarbetet arbetar vi förstås från Folkpartiets sida för att våra viktiga profilfrågor ska föras fram i samarbetet, precis som andra partier arbetar med sina ingångsvärden.
Det viktiga är nu att Sveriges riksdag i det betänkande vi antar ger en tydlig signal till regeringen. Det gör vi i betänkandet, och det gör vi även i de anföranden som vi har hållit här. Jag förstår inte riktigt kritiken från Hans Linde.
Anf. 50 Hans Linde (V)
Herr talman! Det är mycket möjligt att Fredrik Malm arbetar hårt med dessa frågor. Vi hör den högstämda retoriken gång på gång i debatt efter debatt. Däremot är det sällan vi ser retoriken omsättas i skrivningar i betänkanden eller i regeringens positioner.
Jag undrar vilket Folkpartiets avtryck är när det gäller detta. Jag konstaterar fortfarande att trots Fredrik Malms retorik under åtskilliga minuter står det i betänkandet att "Turkiet står inför stora utmaningar". Det är en lite annan bild än den vi fick från Fredrik Malms anförande i talarstolen. Att skriva om "stora utmaningar" är att blunda för de grova och omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna som begås i Turkiet. Ingenstans här ser jag några krav från de borgerliga partierna inklusive Fredrik Malm på att man ska ändra vallagstiftningen. Jag ser inte heller någon kritik mot brott mot de mänskliga rättigheterna.
Vi hör retoriken, men vilket är Folkpartiets avtryck i den borgerliga utrikespolitiken gentemot Turkiet?
Anf. 51 Fredrik Malm (Fp)
Herr talman! Jag noterar att Hans Linde inte bara undviker att anstränga sig att läsa mellan raderna. Han läser inte alls.
Så här står det: "Utskottet konstaterar att Turkiet står inför stora utmaningar. I Europarådets Venedigkommissions resolution av den 13-14 mars 2009 rörande Turkiets lagstiftning för politiska partier slås det fast att 'Venedigkommissionen är av uppfattningen att föreskrifterna i paragraf 68 och 69 i (den turkiska) konstitutionen och relevanta föreskrifter i lagen om politiska partier tillsammans formar ett system som i sin helhet är oförenligt med paragraf 11 i Europakonventionen'.
Efter denna resolution har ett parti med representation i parlamentet stängts ned" vilket också noteras i Vänsterpartiets särskilda yttrande. "Inför valet i juni i år har flera kandidater förbjudits att kandidera" vilket Vänsterpartiet upprepar i sitt särskilda yttrande. "Utskottet anser att det är av stor vikt att Sverige i Europarådet aktivt driver frågan att Turkiet ska genomföra reformer i linje med Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna."
Detta är mycket tydligt. Det klargör i huvudsak de saker som Vänsterpartiet för fram i sitt särskilda yttrande. Vi betonar att det är viktigt att Sverige aktivt driver att Turkiet måste förändra sin lagstiftning gällande politiska partier och genomföra reformer som ligger i linje med Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.
Herr talman! Man sade förut att Pravda var något man skulle läsa mellan raderna. Men det är bättre att man i varje fall läser den än att inte läsa alls.
Anf. 52 Kerstin Lundgren (C)
Herr talman! Det är 47 medlemsländer. Hävdar någon att det inte är en paneuropeisk organisation, så fundera en gång till. Det är den enda paneuropeiska organisationen vi har. Den har ett expertorienterat arbete baserat på våra europeiska värderingar om mänskliga rättigheter och demokrati. Den enda organisation som har ett exekutivt mandat och verktyg att övervaka efterlevnaden av de bindande åtaganden som görs är Europarådet och Europarådets ministerkommitté.
Det har talats rätt mycket om den parlamentariska församlingen. Den har en granskande och rådgivande funktion. Den parlamentariska församlingen är ett rådgivande organ och ska ge råd till ministerkommittén. Det är där som beslut fattas i enhällighet.
Herr talman! Det finns skäl att påminna om vårt uppdrag som parlamentariker att granska och ge råd till regeringen. Det betänkande som vi behandlar i dag och den debatt som har varit tidigare skulle möjligen kunna förleda någon att tro att vi just nu har en debatt om den parlamentariska delegationens arbete, men ytterst är detta inte fallet. Den debatten hade vi för någon månad sedan här i kammaren, och det var en viktig grund.
Nu behandlar vi regeringens skrivelse. Vi hörde Björn von Sydow från Socialdemokraterna kräva att den skulle lämnas årligen och komma till kammaren klockan x. Men vi måste verkligen fokusera på skrivelsen och titta vad som står, annars är det inte mycket värt med en sådan skrivelse.
Det finns skäl att uppmärksamma vikten av att värna och stärka Europarådet från svensk sida och den svenska regeringens sida. Det är en utmaning för regeringen och de andra Europarådsländerna att klara detta och hävda det unika som Europarådet utgör på vår kontinent.
Det är 47 jämställda länder som om vi ska lyckas reformera Europarådet och reformera kärnområden måste bli överens. Det gäller också om vi ska lyckas med att få en gemensam yta på vår kontinent för mänskliga rättigheter och demokrati. Jag talar naturligtvis EU:s anslutning till Europakonventionen. Det är tydligt uttalat i Lissabonfördraget att ett av de viktiga uppdragen är att EU ska ansluta till den.
Det är inte en helt enkel resa för vare sig EU-länderna eller icke-EU-länderna att klara den uppgiften. Det handlar om att hitta fram på jämställd fot för att fatta beslut. Det är en lång rad frågor som måste lösas innan vi är klara. Det står i betänkandet tidsangivelser för när detta ska ha lyckats. Jag vågar inte lägga fingrarna på Bibeln och säga: Så blir det. Mycket talar för att vi får se tiden an innan EU har anslutits till Europakonventionen.
Vägen är utstakad, och den är viktig. Den lägger grunden för anslutning till andra konventioner. Jag hoppas att vi kan få en anslutning till Europakonventionen av EU som öppnar dörren för att ansluta till andra protokoll. Det gäller inte minst protokollet om dödsstraff, som också är viktigt. Dödsstraff ska vara förbjudet även i krigstid eller i tider av fara för krig. Det är ett viktigt protokoll för att hävda en av de grundbultar som finns i Europarådets arbete.
Anslutningen till Europakonventionen är en speciell resa. Den skulle man kunna tala mycket om. Den lägger grunden för fortsatt arbete för anslutning till en rad av de andra konventioner som tas upp i reservationer från några här i kammaren i dag. Grunden läggs först när Europakonventionen är där.
Det är också viktigt att för regeringen markera vikten av att inte dubbelarbeta. Det handlar om att stärka domstolen och få den att fungera. Den markering som utskottet gör när det gäller frågan om avgift till domstolen är att inte filtrering till domstolen ska handla om avgifter är en viktig markering för regeringen.
Tidigare har MR-kommissarien berörts. Det är ett av de instrument som Europarådet har. Det har en väldigt stor funktion för att lyckas dyrka upp och ha påverkan även i de mest svåra miljöer. Det gäller till exempel Georgien, Abchazien och Sydossetien där MR-kommissarien har spelat en roll.
En annan av de funktioner som lyfts fram i skrivelsen är Venedigkonventionen. Den har en alltför okänd funktion bland våra medlemsstater. Sverige är medlem i Venedigkonventionen. Den har en viktig normbildande roll. Som så mycket annat när det gäller Europarådet handlar det om policy och normer för vår kontinent.
Venedigkonventionen har betydelse för stater som inte har lång erfarenhet av demokratiskt styre för att utveckla konstitutioner. Vi talar om Turkiet och en rad andra länder som till exempel Ungern som har nämnts tidigare. Venedigkonventionen har betydelse som en normgivare för en god ordning för ett samhällsbygge.
Jag hoppas att vi från svensk sida ska vara med och att regeringen verkar för att den får en större roll också i vårt grannskap och närområde. Det gäller inte minst Nordafrika som alltmer står på agendan för Europarådet.
Herr talman! Det finns skäl att lyfta fram den inställning som regeringen ger uttryck för i skrivelsen. Man vill förbättra samarbetet både med parlamentarikerförsamlingen och med kongressen, det vill säga den funktion som jobbar med lokala och regionala organ. Det är viktigt att vi får den signalen och att regeringen har det intresset att samverka och driver den frågan i ministerkommittén.
Det finns också skäl att understryka den betydelse som Sveriges hållning i ministerkommittén har haft för att behålla frågan om kriget mellan Ryssland och Georgien på agendan. Det finns många därute som har ett intresse att gräva en djup grop och där begrava den frågan. Från svensk sida har regeringen agerat för att hävda frågorna så att de inte ska glömmas bort. Det är viktigt. Det var ett krig mellan två medlemsstater i Europarådet, och det är en viktig fråga för Europarådet att vara med och lösa.
Sedan vill jag lyfta fram några saker som har berörts här tidigare. Det gäller barns rättigheter och konventioner mot slavhandel, om man får uttrycka sig så, alltså människohandel och våld mot kvinnor men också det som antogs under den period som skrivelsen omfattar, nämligen den rekommendation gällande hbt som för första gången i Europarådet kunde landas i ett beslut, där man bekräftade hbt-personers rättigheter.
Det har varit och är ett väldigt viktigt ställningstagande som förtjänar att uppmärksammas när man granskar vad som gjorts. Inte minst har Sverige och Sveriges regering i ministerkommittén arbetat intensivt för att få detta genombrott.
Vidare måste vi naturligtvis lyfta upp det vi ser på vår kontinent och i Europarådets medlemsstater: den växande rasismen och den växande intoleransen som hotar mänskliga rättigheter och demokrati. Här har Europarådet en viktig roll. Det gäller att hävda nationella minoriteters rätt, inte minst romernas rätt. De har ju varit hårt ansatta under så många år.
Herr talman! Avslutningsvis har jag bara en kommentar när det gäller reservationen om Vitryssland. Jag läste Socialdemokraternas och Miljöpartiets reservation om Vitryssland. Där uppskattar man regeringens arbete. Men man avslutar med att säga att "Sverige bör därför, exempelvis i EU-samarbetet, driva på än mer för ett ökat stöd till den demokratiska oppositionen i Vitryssland".
Herr talman! Det hade vi kunnat ställa upp på om vi hade behandlat en skrivelse som gällde EU-samarbetet. Men nu gäller det Europarådet, och därför är jag glad att vi i grunden har en samsyn när det gäller det kraftfulla agerandet från Europarådets och Sveriges sida i ministerkommittén när det gäller just att hävda demokrati och mänskliga rättigheter i Vitryssland
Turkiet skulle man kunna säga mycket om, men jag ska ägna mig åt valövervakning där. Därför avvaktar jag just nu, även om jag kan instämma i mycket av vad som sagts.
Anf. 53 Robert Halef (Kd)
Herr talman! År 1949 bildades Europarådet som är en internationell organisation med säte i Strasbourg i Frankrike. I dag finns det 47 medlemsländer i Europarådet. Sverige har varit medlem ända sedan starten. Europarådet är en huvudaktör när det gäller att skapa en gemensam värdegrund kring krav på mänskliga rättigheter och rättsstatens principer i hela Europa. Genom att främja individens rättigheter bidrar organisationen till fred, stabilitet och säkerhet.
Ett av Europarådets organ är Europadomstolen för mänskliga rättigheter, ofta kallad Europadomstolen. Europadomstolens uppgift är att pröva om medlemsländerna lever upp till sina förpliktelser enligt Europakonventionen.
Den så kallade Europakonventionen bygger på ett antal principer som medlemsländerna i Europarådet måste erkänna. Det handlar om ett demokratiskt samhällsskick, de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
Man ska komma ihåg att Europadomstolen är ett organ under Europarådet och därför inte en av EU:s institutioner. EU har en egen domstol som kallas EU-domstolen. Däremot har ikraftträdandet av protokoll 14, effektivisering av Europadomstolen, inneburit en öppning för EU att ansluta sig till konventionen. Kristdemokraterna ser detta som en seger för rättstrygghet, rättvisa och en möjlighet att skapa ett mer mänskligt Europa.
Precis som utskottet skriver i en kommentar till ärendet har det ett starkt symbolvärde att EU nu kan ansluta sig till Europadomstolen. Som de mänskliga rättigheternas förespråkare får EU därigenom en större trovärdighet och tyngd som aktör i världen. En konsekvens av att EU ansluter sig blir också att Europadomstolen kan granska och även fälla EU i fall där enskilda anser sig ha fått sina rättigheter kränkta och redan har passerat inhemska instanser. Det innebär också att EU-domstolen underställer sig Europadomstolen gällande fri- och rättigheter, precis som nationella domstolar gör redan i dag.
En svaghet med Europadomstolens verksamhet måste också belysas. År 2010 var antalet ärenden under behandling enorma 127 000. Det kan tolkas på flera sätt - dels att det finns ett stort förtroende för Europadomstolen, dels att medlemsländerna inte tillgodoser sina medborgares rättigheter på ett adekvat sätt, dels att domstolen är väldigt underdimensionerad.
Vi kan också konstatera att Rysslands andel är 25 procent av ärendena, vilket innebär nästan 32 000 ärenden för ett enda land. Ryssland ratificerade protokollet i februari 2010, och vi förväntar oss att de ska uppfylla sina åtaganden, inte bara på papperet. Församlingens granskningsutskott kommer att granska alla medlemsländer för att se hur de respekterar och uppfyller de åtaganden som gjorts i samband med att länderna anslutit sig till Europadomstolen.
Europakonventionen gällande effektivisering av Europadomstolen, även kallat protokoll 14, har inneburit såväl en ökning i antal ärenden som en ökning i antal länder som faktiskt underkastat sig den gemensamma jurisdiktionen. Det innebär att fler personer kan få sin sak prövad när det gäller det allmännas ansvar gentemot den enskilde, kopplat till de mänskliga rättigheterna.
Här följer ett citat från EU-upplysningen på riksdagens hemsida: "Varje enskild person som bor eller vistas i någon av Europarådets medlemsländer har rätt att klaga till Europadomstolen och göra gällande att de tycker att deras fri- och rättigheter har kränkts enligt någon av bestämmelserna i Europakonventionen eller tilläggsprotokollen. Det är alltså inte bara ett lands egna medborgare, utan alla som bor och vistas där, som är skyddade av Europakonventionen."
Detta är en trygghet, inte minst när det gäller minoriteter som ofta farit illa genom historien. Jag tänker på såväl romer som min egen folkgrupp, syrianer.
Herr talman! Det är glädjande att det nu finns ett tydligt rättsskydd för den lilla människan. När det gäller frågan om det ökade antalet ärenden kan vi konstatera att det inte nödvändigtvis är fler kränkningar men däremot fler ljusskygga som nu kommit fram i ljuset. Därför har också antalet anmälningar ökat, som det ser ut.
Som en konsekvens av att Ryssland skrivit under står de numera för 25 procent av ärendena i Europadomstolen. Detta är en skrämmande statistik, men äntligen finns det någonstans för den lilla människan att vända sig för upprättelse och erkännande av sina rättmättiga, mänskliga rättigheter. Vad det får för praktiskt genomslag återstår att se.
Herr talman! Det finns fler exempel som tyvärr behöver belysas. Den brutalitet och de övergrepp på den egna befolkningen som den sittande presidenten i Vitryssland utövar är allvarligt och är ett stort bakslag för frihet, demokrati och mänskliga rättigheter.
Den vitryska regimens brutalitet, de ständiga hoten mot yttrandefriheten, våldet och fängslandet av journalister och demokratisträvare är oacceptabelt. Det är viktigt att Sverige, EU och FN kraftfullt fördömer regimens övergrepp på människor och lyfter upp rätten till frihet och demokrati. Sveriges insatser och samarbetet med det civila samhället för att stärka utvecklingen och demokratiseringen är livsnödvändigt.
Herr talman! Ett annat land som också är överrepresenterat när det gäller klagomål till Europadomstolen är Turkiet. Jag har personligen ett mycket starkt engagemang i frågan om minoriteters rättigheter och inte minst när det gäller hur Turkiet har agerat gentemot den syrianska befolkningen i landet.
Ett exempel är den pågående, orättfärdiga rättsprocessen mot det syrianska klostret Mor Gabriel, Sankt Gabriel, i staden Midyat. Klostret är över 1 600 år gammalt. Staten gör anspråk på och försöker konfiskera en del av klostrets landområde. Den syrisk-ortodoxa kyrkan är väldigt orolig över anklagelserna från den turkiska staten. Sverige följer denna rättsprocess via vår ambassad i Ankara. EU har senast i mars till den turkiska regeringen uttryckt sin oro över rättsprocesserna i fallet Mor Gabriel.
Det finns också många andra skrämmande exempel på inskränkningar av yttrandefriheten. Ett exempel är att ett tjugotal journalister fick se ett antal tidningar stoppas från publicering, och de anklagades för propagandabrott. Ett annat exempel är att politiker och politiska partier utestängs från att delta i valet till det turkiska parlamentet.
Därför ser jag fram emot att de underkastar sig samma lagar som de europeiska länderna med flera och att de tar det på största allvar. Det finns tyvärr alltför mycket som pekar på motsatsen i och med att de inte tar ansvar för att verkställa de domar som Europadomstolen kommit fram till. Att med nationella medel skydda medborgare mot inskränkningar, kränkningar och övergrepp är grundläggande i den nya konventionen.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag lyfta fram utskottets skrivelse gällande Europarådets parlamentariska resolution 1763 som rör den grundläggande principen om rätten till samvetsfrihet. Vi kristdemokrater anser att inga beslut som fattas av politiker får inskränka någon mänsklig rättighet och inte heller samvetsfriheten. Det måste finnas respekt för sjukvårdspersonal så att ingen tvingas att delta vid ingrepp som strider mot det egna samvetet. Det är en självklar rättighet som är fastslagen både av Europarådets artikel 9 och av FN:s artikel 18. Alla rättigheter måste viktas lika utan undantag, och den mänskliga rättigheten till samvetsfrihet är en del av förutsättningen för detta. Vi kristdemokrater kan inte kompromissa på denna punkt och ställer oss därför inte bakom utskottets skrivning när det gäller resolution 1763 om samvetsfrihet.
Samvetsfriheten ger läkare och annan sjukvårdspersonal möjlighet att utifrån det egna samvetet göra en sund bedömning av om de ska genomföra olika medicinska ingrepp eller inte. Det baseras bland annat på läkaretiken, och den vill vi värna. Låt mig vara tydlig: Samvetsfriheten som mänskliga rättighet måste stå fast.
Herr talman! Jag yrkar avslag på samtliga motioner.
Anf. 54 Julia Kronlid (Sd)
Herr talman! Kristdemokraterna och Robert Halef säger här i dag att de står upp för samvetsfriheten. Det gör mig glad, men jag undrar samtidigt varför ni inte har reagerat mot det här tidigare, Robert Halef. Ni har inte sagt någonting i utskottet, och det har inte kommit in någon reservation. Det är lätt att säga det här i dag, men jag hade velat se en reaktion tidigare. Jag skulle vilja fråga hur det kommer sig att ni inte har reagerat.
Anf. 55 Robert Halef (Kd)
Herr talman! Jag ska förtydliga det som står i Kristdemokraternas principprogram. Det står: "Likaså måste respekt finnas för sjukvårdspersonal så att ingen tvingas att delta vid ingrepp som strider mot det egna samvetet."
Herr talman! När den här frågan kom upp på dagordningen i utskottet råkade jag personligen missa några rader i betänkandet som var nytillkomna under behandlingen av det här betänkandet. De raderna är också lite flummiga. Jag ska läsa upp dem: "Utskottet förhåller sig kritiskt till innehållet i resolution 1763 och anser att delegationen bör verka för att åstadkomma en förändring av denna resolution."
Det står inte åt vilket håll det ska vara. Men det står i Kristdemokraternas principprogram att vi står bakom den här resolutionen.
Anf. 56 Julia Kronlid (Sd)
Herr talman! Jag tyckte inte att det var så otydligt, utan jag tyckte att det var väldigt tydligt i betänkandet att utskottet ställer sig kritiskt till innehållet i resolutionen. Det är beklagligt att Kristdemokraterna, som suttit så lång tid i riksdagen, inte reagerade när vi som är helt nya reagerade väldigt snabb över detta.
Jag är ändå väldigt glad att ni här i dag också står upp för samvetsfriheten gemensamt med oss. Jag tycker att det är en mycket viktig fråga. Då är min fråga: Är ni beredda att tycka att sakfrågan är viktigare än vem som har skrivit reservationen? Nu finns det en reservation mot detta, och vi är eniga i sakfrågan. Jag kommer med spänning att följa hur Kristdemokraterna röstar i den här frågan i dag i kammaren.
Min fråga till Robert Halef är: Är ni beredda att följa ert principprogram där ni står upp för samvetsfriheten och stödja Sverigedemokraternas reservation?
Anf. 57 Robert Halef (Kd)
Herr talman! Kronlid ska veta att Kristdemokraterna och deras principprogram har funnits långt innan ni ens kom till på den politiska arenan. Den här frågan finns kvar, och vi respekterar den. Vi står bakom den, och den finns med i vårt principprogram. Det handlar om en grundläggande mänsklig rättighet för sjukvårdspersonal att fatta medicinska beslut utifrån sitt eget samvete.
Vi får se utslaget i voteringen när det dyker upp i eftermiddag.
Anf. 58 Hans Linde (V)
Herr talman! Det talas mycket i denna kammare om mänskliga rättigheter. Jag skulle rekommendera den som är intresserad av mänskliga rättigheter att läsa FN:s allmänna deklaration om mänskliga rättigheter. Jag skulle framför allt rekommendera Kristdemokraterna att läsa denna deklaration. Visst har vi alla rätten att ha en åsikt. Vi har också rätt att uttrycka vår åsikt. Vi har rätt att organisera oss tillsammans med andra för politisk förändring och för en förändrad lagstiftning.
Man har den grundläggande rättigheten att vara mot abort, att organisera ett parti som är mot abort och att stå i riksdagen och kräva detta. Men ingenstans i FN:s deklaration står det att det är en mänsklig rättighet att vara verksam som gynekolog eller som barnmorska. Anser Robert Halef att det är en mänsklig rättighet att få verka som barnmorska?
Däremot står det tydligt och klart i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter att rätten till hälsa är en grundläggande mänsklig rättighet, och den omfattar både män och kvinnor. Rätten till abort är en hälsofråga. Kvinnor ska själva bestämma över sin kropp. De ska bestämma om de vill genomföra en graviditet eller inte.
Vi ska vara tydliga med vad det handlar om. Samvetsvägran, som är det som Robert Halef och Kristdemokraterna förespråkar, är i realiteten en inskränkning i aborträtten. Det är en inskränkning i kvinnors rätt till deras egen hälsa.
Jag tog tidigare i talarstolen upp exemplet Italien där man har möjlighet till samvetsvägran. I dag vägrar 69 procent av de italienska läkarna att genomföra aborter. Vi kan föreställa oss vad det skulle innebära för vårt land, ett vidsträckt land med långa geografiska avstånd. Vad händer när kvinnor som söker sig till ett sjukhus blir nekade, när vården hamnar allt längre ifrån? I realiteten innebär samvetsvägran en inskränkning i kvinnors rätt till abort, kvinnors rätt till hälsa.
Det Robert Halef förespråkar är med andra ord att enskilda barnmorskor och gynekologer själva, på eget bevåg, ska kunna sätta sig över demokratiskt fattade beslut och inskränka kvinnors rätt till hälsa. Därför frågar jag Robert Halef: Är det verkligen så att det du kallar samvetsfrihet ska väga tyngre än kvinnors rätt till hälsa?
Anf. 59 Robert Halef (Kd)
Herr talman! Hans Linde blandar ihop abortfrågan med samvetsfrihetsfrågan. Vi tar ställning till samvetsfriheten, att den ska värnas.
När det gäller frågan om abort står vi bakom svensk lag beträffande kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp. Dagens ämne handlar om samvetsfrihet - en rättighet, Hans Linde, som är fastslagen av både Europarådet och FN.
Hans Linde vill gärna kalla det för samvetsvägran och sätta sig över människors integritet, samvetsfrihet och valfrihet.
Anf. 60 Hans Linde (V)
Herr talman! I grunden handlar detta om ifall vi ska tillåta välfärden att diskriminera eller ha en välfärd där alla får rätt till samma behandling oavsett vilket kön man har eller hur tjock plånbok man har. Detta innebär nämligen en diskriminering av kvinnor, Robert Halef. Det kan inte beskrivas som något annat. Man ger barnmorskor och gynekologer rätten att säga till en kvinna som uppsöker dem: Nej, jag kommer inte att ge dig den hälsovård som du enligt svensk lagstiftning har rätt till. Det är en direkt diskriminering av kvinnor.
Därför måste jag ställa samma frågor till Robert Halef som jag ställde tidigare i debatten: På vilka andra områden inom svensk välfärd tycker Kristdemokraterna att man ska få diskriminera? Ska en lärare ha rätt, med hänvisning till sitt samvete, att vägra undervisa en öppet homosexuell elev? Ska en polis ha rätt att säga att hans samvete förbjuder honom att ta emot en anmälan från en öppet troende muslim? Ska en domstol ha rätt att säga att de på grund av sitt samvete inte vill behandla mål som berör funktionsnedsatta?
Det som det handlar om är ifall vi ska ha en svensk sjukvård som är lika för alla, där vi respekterar den grundläggande mänskliga rättigheten, nämligen rätten till hälsa, eller en sjukvård som diskriminerar. Det är uppenbart att Kristdemokraterna står upp för en välfärd som diskriminerar.
Som jag sade i replikskiftet med Sverigedemokraterna hoppas jag att väljarna i Västra Götaland, som jag kommer från, på söndag när de går till val tar med sig den här debatten så att de vet när de går till valurnorna att en röst på Kristdemokraterna är en röst på en sjukvård som diskriminerar och särbehandlar kvinnor.
Anf. 61 Robert Halef (Kd)
Herr talman! Nu glider Hans Linde ifrån ämnet igen. Helt plötsligt är han inne på diskriminering. Här talar vi om samvetsfrihet, som finns i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Det innebär med andra ord att Hans Linde är emot den paragraf som finns i FN-deklarationen om mänskliga rättigheter.
Hans Linde vill tvinga sjukvårdspersonal att göra ingrepp som strider mot deras samvete. Han vill sätta sig över deras integritet. Det handlar om samvetsfrihet inom sjukvården. Det handlar inte om att vägra på det sättet som du framställer det, Hans Linde. Det känns som om du citerar de delar som passar ur resolution 1763. I punkt 2 står att man är skyldig att garantera en möjlig vård. Den möjligheten måste alltså finnas.
Man ska inte vägra att utföra aborter, men om det strider mot det egna samvetet och man anser att samvetsfriheten nått den gräns att man skulle kunna välja att inte utföra ingreppet finns det en statlig skyldighet att hänvisa folk till ett annat sjukhus eller till en annan läkare som kan göra ingreppet. Vi är inte emot detta.
Hans Linde försöker blanda ihop korten och målar upp en bild av Kristdemokraterna som diskriminerande. Det stämmer inte. Håll dig till ämnet, Hans Linde! Det handlar om samvetsfrihet.
Beslut, Genomförd
Betänkandet beslutades i kammaren 11 maj 2011.Förslagspunkter: 8, Acklamationer: 3, Voteringar: 5.
Protokoll med beslut
Riksdagsskrivelser
Förslagspunkter och beslut i kammaren
En årlig skrivelse om Europarådets verksamhet
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2010/11:U6 yrkande 1.- Reservation 1 (S, V)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (S, V) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 0 96 0 16 M 96 0 0 11 MP 24 0 0 1 FP 22 0 0 2 C 19 0 0 4 SD 20 0 0 0 KD 16 0 0 3 V 0 16 0 3 Totalt 197 112 0 40 Oppositionen i Vitryssland
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2010/11:U6 yrkande 2.- Reservation 2 (S, MP)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (S, MP) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 0 96 0 16 M 96 0 0 11 MP 0 24 0 1 FP 22 0 0 2 C 19 0 0 4 SD 20 0 0 0 KD 16 0 0 3 V 16 0 0 3 Totalt 189 120 0 40 Rysslands åtaganden
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2010/11:U6 yrkande 3.- Reservation 3 (S, V)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (S, V) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 0 96 0 16 M 95 0 0 12 MP 23 1 0 1 FP 22 0 0 2 C 19 0 0 4 SD 20 0 0 0 KD 16 0 0 3 V 0 16 0 3 Totalt 195 113 0 41 Konvention mot människohandel
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2010/11:U6 yrkande 4.- Reservation 4 (S, MP, V)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 4 (S, MP, V) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 0 96 0 16 M 96 0 0 11 MP 0 24 0 1 FP 22 0 0 2 C 19 0 0 4 SD 20 0 0 0 KD 16 0 0 3 V 0 16 0 3 Totalt 173 136 0 40 Samarbete mot barnsexturism
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2010/11:Ju410 yrkande 7.- Reservation 5 (MP, V)
Resolution om abort
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2010/11:U298 yrkande 13.- Reservation 6 (V)
- Reservation 7 (SD)
Ledamöternas rösterOmröstning i motivfråganUtskottets förslag mot reservation 6 (V) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 192 0 0 32 M 190 0 2 22 MP 48 0 0 2 FP 43 0 1 4 C 38 0 0 8 SD 20 20 0 0 KD 0 0 32 6 V 14 16 2 6 Totalt 545 36 37 80 Regeringens skrivelse 2010/11:54 Redogörelse för verksamheten inom Europarådets ministerkommitté m.m. år 2009 samt första halvåret 2010
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen lägger skrivelse 2010/11:54 till handlingarna.Redogörelse till riksdagen 2010/11:ER1 Från Sveriges delegation vid Europarådets parlamentariska församling
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen lägger redogörelse 2010/11:ER1 till handlingarna.
Det här är ett utskottsbetänkande
Ett betänkande innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. På den här sidan kan du följa ärendets gång och ta del av debatt och beslut.