Europa-Medelhavsinterimsavtal mellan EU och PLO

Betänkande 1997/98:UU10

Utrikesutskottets betänkande 1997/98:UU10

Europa-Medelhavsinterimsavtal mellan EG och PLO

---

Innehåll

• 1 Sammanfattning
• 3 Motionerna
• 4 Utskottet
• 5 Hemställan
• Innehållsförteckning

1997/98
UU10

1 Sammanfattning

I skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för ett Europa-
Medelhavsinterimsavtal om associering samt om handel och samarbete
mellan Europeiska gemenskapen (EG) och Palestinska befrielse-
organisationen (PLO) för den palestinska myndigheten på Västbanken och i
Gaza. Avtalet är grundat på EG:s gemenskapskompetens varför
medlemsstaternas godkännande inte erfordras. Avtalet innehåller bl.a.
bestämmelser om liberalisering av handeln och ekonomiskt och socialt
samarbete.
Utskottet tar, mot bakgrund av skrivelsen, ställning till en rad
motionsyrkanden rörande sambandet mellan interimsavtalet och Israels
Medelhavsavtal, frågor rörande ursprungsmärkning av produkter från olika
områden, förslag avseende ökade kvoter inom jordbruks- och fiskenäringen,
rättsläget under ockupationsförhållanden, MR-situationen inom palestinska
områden samt korruption inom den palestinska förvaltningen. Samtliga
motionsyrkanden besvaras.
Till betänkandet är fogat ett särskilt yttrande.
2 Skrivelsen
Regeringen yrkar i skrivelse 1997/98:74 att riksdagen tar del av skrivelsens
redogörelse för ett Europa-Medelhavsinterimsavtal mellan Europeiska
gemenskapen och Palestinska befrielseorganisationen (PLO) för den
palestinska myndigheten på Västbanken och i Gaza.

3 Motionerna

1997/98:U22 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ursprungsbeteckningar för produkter som kommer från Israel, de
palestinska områdena och de av Israel ockuperade områdena,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om frivilligorganisationernas möjligheter att arbeta i de palestinska
områderna.
1997/98:U23 av Ingrid Näslund m.fl. (kd) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samtliga aktörers
gemensamma ansvar för den ekonomiska utvecklingen på Västbanken och i
Gaza.
1997/98:U24 av Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Medelhavsavtal för både Israel och Palestina så att man kommer
åt israelisk politik på ockuperat område som hämmar handel och den
ekonomiska utvecklingen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att öka EU:s kvoter inom jordbruks- och fiskenäringen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att export från Israel bara sker med israeliska produkter och att
efterlevnaden av detta måste skärpas,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att agera för att ockupationsmakter inte skall kunna exploatera
vare sig arbetskraft eller naturresurser från ockuperat område och att man bör
agera i enlighet med detta i detta och andra handelsavtal,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ställa krav på den palestinska myndigheten.

4 Utskottet

4.1 Skrivelsens huvudsakliga innehåll
4.1.1 Ärendet
I enlighet med beslut av Europeiska unionens råd den 1 oktober 1996 inledde
Europeiska kommissionen förhandlingar om ett interimsavtal mellan å ena
sidan Europeiska gemenskapen (EG) och å andra sidan Palestinska
befrielseorganisationen (PLO) för den palestinska myndigheten på
Västbanken och i Gaza. Förhandlingarna fördes av kommissionen i samråd
med medlemsstaterna. Sverige deltog aktivt i arbetet. Detta ledde till ett avta
som trädde i kraft den 1 juli 1997.
Avtalet är slutet mellan EG och PLO för den palestinska myndigheten på
Västbanken och i Gaza. PLO är part i avtalet mot bakgrund av att de
israelisk-palestinska bilaterala överenskommelserna inom ramen för
fredsprocessen i Mellanöstern är ingångna mellan Israel och PLO.
Medlemsstaterna i EU är inte parter i avtalet.
4.1.2 Bakgrund
4.1.2.1 Förhandlingarnas bakgrund
EG:s handelspolitik mot länderna kring Medelhavet har länge baserats på en
kombination av associerings- och frihandelsavtal samt samarbetsavtal med
ensidiga handelspreferenser. Riktlinjerna för Medelhavspolitiken har
återkommande sedan början av 1970-talet presenterats i särskilda program.
Avtalen har innehållit tre viktiga moment, nämligen upprättandet av
bilaterala råd för samarbetet, handelsförmåner och särskilda protokoll för
tekniskt och ekonomiskt samarbete, vilka återkommande har förnyats. Inom
ramen för dessa protokoll har ramkrediter och biståndsmedel angivits.
Krediterna härrör från Europeiska investeringsbanken och biståndsmedlen
från EG:s budget. De palestinska områdena var före interimsavtalets
ikraftträdande inte inkluderade i EU:s Medelhavspolitik utan behandlades
separat i enlighet med en förordning från 1986.
I oktober 1994 presenterade kommissionen riktlinjer för en ny fördjupad
Medelhavsstrategi, vilka godkändes vid Europeiska rådets möte i Essen i
december 1994. Strategin antogs av Europeiska unionens råd i april 1995.
Medelhavsstrategin har fått sin slutliga utformning i Barcelonadeklarationen,
vilken antogs i Barcelona den 27-28 november 1995 av de femton EU-
staterna, elva Medelhavsstater utanför unionen samt av den palestinska
myndigheten.
Målsättningen är att ett frihandelsområde skall vara utbyggt till år 2010
och baseras på bilaterala avtal slutna mellan EG och följande
Medelhavsländer/områden: Algeriet, Cypern, Egypten, Israel, Jordanien,
Libanon, Malta, Marocko, Syrien, Tunisien, Turkiet och de palestinska
territorierna, samt mellan dessa inbördes. Förutom frihandel rymmer de nya
associeringsavtalen frågor om EG-bistånd för modernisering av
Medelhavsländernas ekonomier, bekämpande av terrorism, organiserad
brottslighet, narkotikasmuggling m.m.
4.1.2.2 Den ekonomiska utvecklingen på Västbanken och i Gaza
I enlighet med Israels och PLO:s inbördes avtal infördes med början 1994 ett
begränsat självstyre för vissa områden på Västbanken och i Gaza under den
palestinska myndighetens ledning. Utvecklingen av en fungerande palestinsk
ekonomi har försvårats genom omfattande och kontinuerliga israeliska
åtgärder. Utvecklingen i de palestinska områdena har lett till ökat
biståndsberoende i stället för minskat behov av daglig hjälp. Biståndets
inriktning har i viss utsträckning justerats från långsiktiga investeringar til
täckande av driftsbudget och punktinsatser av olika slag. Den ekonomiska
utvecklingen visar en negativ tillväxt per capita på 5 % år 1995 och 20 % år
1996. Denna utveckling fortsatte under år 1997.
Utgångsläget för den palestinska ekonomin är problematiskt med hög
befolkningstillväxt i kombination med ökad vattenbrist. Situationen för det
privata palestinska näringslivet är kritisk. De palestinska företagen möter
otaliga praktiska hinder uppsatta av Israel. I motsats till förhållandena i and
samhällen har de palestinska företagen inte självklart tillträde till sin
hemmamarknad, dvs. Västbanken och Gaza. Israeliska produkter liksom
produkter importerade av israeliska företag har däremot fritt
marknadstillträde och fri rörlighet i de palestinska områdena.
4.1.2.3 Handeln mellan EU och de palestinska områdena
EG införde inte någon ingående kontroll av israeliska produkters egentliga
ursprungsinnehåll efter det att Israel ockuperat Västbanken, Gaza, Golan och
Sinai år 1967. I EG:s och Israels första frihandelsavtal, som slöts år 1975,
anges tydligt att endast produkter med israeliskt ursprung får omfattas av
förmåner. Vad som avses med israeliskt är det som produceras inom Israels
gränser (dvs. exklusive områden som ockuperades år 1967). I strid med
avtalet har dock merparten av de palestinska produkter/insatsvaror som
införts till EG/EU sedan 1967 klassificerats som produkter av israeliskt
ursprung.
De registrerade direkta handelsflödena mellan EU och Västbanken/Gaza är
små även om tullfrihet medgivits i stor utsträckning. I interimsavtalet har den
palestinska parten erhållit mindre förmånsvolymer för vissa
jordbruksprodukter än vad som tidigare exporterades från Västbanken och
Gaza till EU med israelisk ursprungsbeteckning. Sverige har
uppmärksammat detta och ställt sig bakom en förklaring fogad till
interimsavtalet i vilken poängteras betydelsen av en mer generös behandling
från EU:s sida av viktiga palestinska jordbruksexportprodukter.
4.1.2.4 Israelisk-palestinska ekonomiska relationer
Den palestinska ekonomin är i hög grad beroende av den israeliska. Cirka
90 % av den palestinska industriproduktionen utgörs av underleveranser till
den israeliska industrin. I stort sett all export av palestinska jordbruks-
produkter går genom israeliska företag och registreras som israelisk export.
I Parisprotokollet överenskom Israel och PLO implicit en de facto
tullunion mellan Israel och de palestinska områdena. EG har dock i
interimsavtalet med PLO inte tagit hänsyn till denna tullunion vid
utformningen av ursprungsreglerna. (Detsamma gäller för Europa-
Medelhavsavtalet från 1995 med Israel.) Sverige har påtalat detta och ställt
sig bakom en förklaring som fogats till avtalet med PLO. I förklaringen
uppmärksammas problemet med den bristande överensstämmelsen mellan
Israels och PLO:s inbördes avtal (Parisprotokollet) och EG:s avtal med PLO.
Vidare föreslås åtgärder för att lösa problemet genom en revidering av
ursprungsreglerna i interimsavtalet.
4.1.3 Innehållet i avtalet
Genom Europa-Medelhavsinterimsavtalet om handel och samarbete
upprättas en associering mellan gemenskapen och Palestinska
befrielseorganisationen för den palestinska myndigheten på Västbanken och i
Gaza. Avtalet omfattar 75 artiklar indelade i sex avdelningar med följande
rubriker: Fri rörlighet för varor, Grundläggande principer (I), Betalningar,
kapital, konkurrens, immateriell äganderätt och offentlig upphandling (II),
Ekonomiskt samarbete och social utveckling (III), Samarbete om
audiovisuella och kulturella frågor, information och kommunikation (IV),
Ekonomiskt samarbete (V) samt Institutionella och allmänna bestämmelser
samt slutbestämmelser (VI). Avtalet omfattar även tre bilagor och tre
protokoll. Bilagorna, protokollen samt slutakten utgör en integrerad del av
avtalet. I slutakten återfinns parternas gemensamma förklaringar.
4.1.3.1 Inledningen
I avtalets inledning hänvisas bl.a. till de befintliga banden mellan parterna,
önskan att stärka desamma och upprätta bestående förbindelser grundade på
partnerskap och ömsesidighet. Den vikt som parterna lägger vid Förenta
nationernas stadga och respekt för de mänskliga rättigheterna, demokratiska
principer samt politisk och ekonomisk frihet framhålls. Vidare önskar
parterna stärka sina bilaterala förbindelser samt den regionala ekonomiska
integrationen i Mellanöstern. Skillnaderna mellan parterna beaktas avseende
ekonomisk och social utveckling liksom behovet av intensifierade
ansträngningar för att förbättra villkoren på Västbanken och i Gaza. En
önskan uttalas om att inleda samarbete, med stöd av en regelbunden dialog,
om ekonomiska, kulturella, vetenskapliga och utbildningsrelaterade frågor i
syfte att öka ömsesidig kunskap och förståelse. Vidare beaktas
frihandelsåtagandena samt parternas övertygelse om nödvändigheten att
skapa ett mer investeringsvänligt klimat. För normaliseringen av
förbindelserna understryks betydelsen av den palestinska myndighetens fulla
deltagande i det Europa-Medelhavspartnerskap som inleddes vid
Barcelonakonferensen. Parterna är medvetna om betydelsen av det
palestinska valet den 20 januari 1996 för den process som skall leda fram till
en permanent lösning grundad på Förenta nationernas säkerhetsråds
resolutioner 242 (1967) och 338 (1973). Slutligen erkänner parterna att
interimsavtalet skall ersättas av ett Europa-Medelhavsavtal om associering
så snart förhållandena så tillåter.
4.1.3.2 Syftet
Genom avtalet upprättas en interimistisk associering mellan gemenskapen
och den palestinska myndigheten. Dess syfte är att tillhandahålla en lämplig
ram för en allomfattande dialog, som gör det möjligt att utveckla nära
förbindelser mellan parterna, att fastställa villkoren för en gradvis
liberalisering av handeln, att genom dialog och samarbete förbättra
utvecklingen av väl avvägda ekonomiska och sociala förbindelser och
därigenom bidraga till Västbankens och Gazas sociala och ekonomiska
utveckling, att uppmuntra regionalt samarbete i syfte att befästa fredlig
samexistens och ekonomisk och politisk stabilitet samt att främja samarbetet
på andra områden av ömsesidigt intresse.
4.1.3.3 Mänskliga rättigheter m.m.
Förutom att demokrati och mänskliga rättigheter nämns i ingressen fastslås
det också i artikel 2 att förbindelserna mellan parterna och samtliga
bestämmelser i avtalet skall grundas på respekten för de demokratiska
principer och grundläggande mänskliga rättigheter som fastställs i den
universella deklarationen om de mänskliga rättigheterna, vilken är
vägledande för deras inrikes- och utrikespolitik och utgör ett väsentligt insla
i detta avtal.
4.1.3.4 Fri rörlighet för varor
Ett frihandelsavtal skall gradvis upprättas under en övergångsperiod som
högst får sträcka sig fram till den 31 december 2001, vari bestämmelserna i
det allmänna tull- och handelsavtalet GATT skall följas. Handelsutbytet med
jordbruks- och fiskeriprodukter skall gradvis liberaliseras. Enligt de
gemensamma bestämmelserna i avtalet får inga nya kvantitativa restriktioner
införas och redan existerande skall avskaffas vid avtalets ikraftträdande.
4.1.3.5 Betalningar, kapital, konkurrens, immateriell äganderätt och
offentlig upphandling
Parterna åtar sig i avtalet att inte införa några begränsningar på löpande
betalningar för löpande transaktioner.
Enligt avtalet är konkurrensbegränsande avtal, missbruk av en
dominerande ställning och konkurrenssnedvridande offentliga stödåtgärder
inte förenliga med avtalet, om handeln mellan gemenskapen och den
palestinska myndigheten påverkas. Den gemensamma kommittén (se nedan
under 2.3.7) skall före den 31 december 2001 anta nödvändiga regler för
ovan nämnda konkurrensaspekter.
4.1.3.6 Ekonomiskt samarbete och social utveckling
Det ekonomiska samarbetet skall stödja Västbankens och Gazas ekonomiska
och sociala utveckling och bl.a. gynna områden som påverkas av
liberaliseringen av de palestinska områdenas ekonomi och handel med
gemenskapen. Som ett väsentligt inslag i samarbetet skall dessutom skydd av
miljön och den ekologiska jämvikten ingå.
4.1.3.7 Samarbete om audiovisuella och kulturella frågor, information och
kommunikation
Inom ramen för avtalet skall samarbete inom den audiovisuella sektorn
liksom kulturellt samarbete främjas. Parterna åtar sig att undersöka hur
väsentliga förbättringar kan göras på området för utbildning och
yrkesutbildning. I det avseendet skall särskild uppmärksamhet ägnas
kvinnors tillträde till utbildning.
4.1.3.8 Institutionella och allmänna bestämmelser samt slutbestämmelser
En gemensam kommitté för handel och samarbete mellan parterna inrättas.
Dess befogenheter är att fatta beslut i de frågor som anges i avtalet. Besluten
skall vara bindande och kommittén får formulera resolutioner,
rekommendationer eller yttranden. Den fastställer själv sin arbetsordning.
Den gemensamma kommittén skall bestå av företrädare för gemenskapen
och den palestinska myndigheten.
Avtalet skall träda i kraft den första dagen i månaden efter den dag då
parterna godkänt detsamma. Förhandlingar som syftar till att sluta ett
Europa-Medelhavsavtal om associering skall inledas senast den 4 maj 1999.
Detta datum är valt eftersom det av Israels och PLO:s gemensamma
principdeklaration av den 13 september 1993 framgår att parterna senast den
4 maj 1999 (fem år efter interimsperiodens början genom Gaza/Jerikoavtalet
av den 4 maj 1994) skall ha nått fram till en slutlig överenskommelse om en
rad angivna frågor, bl.a. slutlig status för Västbanken och Gaza.
4.2 Sammanfattning av motionerna
Problem beträffande bl.a. ursprungsklassificering av produkter berörs i
vänsterns kommittémotion U22 (v). Mot bakgrund av de oklarheter som
motionärerna anser råda begär de i yrkande 1 att regeringen i olika EU-
sammanhang tar upp frågan om ursprungsbeteckningen för israeliska
produkter, så att importörer och konsumenter får klart för sig huruvida de
varor de köper kommer från Israel eller från ockuperat område.
Motionärerna pekar också på att avtalet grundas på respekten för de
demokratiska och grundläggande mänskliga rättigheter som fastställts i FN:s
allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Vid flera tillfällen har det
dock, påpekar de, visat sig svårt för olika frivilligorganisationer, inte minst
för sådana som arbetar med MR-frågor, att verka i de palestinska områdena.
Avtalets genomförande underlättas om frivilligorganisationernas möjlighet
att arbeta i de palestinska områdena inskärps med stöd av avtalet (yrkande
2).
I Kristdemokraternas kommittémotion U23 (kd) sägs att orsaken till att den
negativa ekonomiska utvecklingen på Västbanken och i Gaza förutom av
israeliska åtgärder även beror på bl.a. korruption inom den palestinska
förvaltningen. Motionärerna yrkar att regeringen i diskussioner inom EU och
med PLO samt i andra sammanhang för fram denna aspekt.
I den enskilda motionen U24 (mp) efterlyses ett samband mellan det nu
aktuella avtalet och det tidigare existerande Medelhavsavtalet med Israel för
att på så sätt "komma åt" sådan israelisk politik på ockuperat område som
hämmar handel och den ekonomiska utvecklingen (yrkande 1).
I motionen krävs en ökning av kvoterna inom jordbruks- och
fiskerinäringen (yrkande 2) samt att efterlevnaden av Israels Medelhavsavtal
skärps så att felaktig ursprungsmärkning motverkas (yrkande 3). I dag döljer
sig bakom israelisk ursprungsmärkning även produkter tillverkade i Gaza
och på Västbanken.
Motionären begär även att regeringen, såväl i det här aktuella fallet som i
andra liknande, agerar för att förhindra att ockupationsmakter exploaterar
arbetskraft och naturtillgångar på ockuperat område (yrkande 4).
Det sägs i motionen att den palestinska myndigheten i olika avseenden
bryter mot de mänskliga rättigheterna. På samma sätt som man skall ställa
krav på Israels politik på ockuperat område i samband med handelsavtal bör
man, enligt yrkande 5, också ställa krav på den palestinska myndigheten.
4.3 Utskottets överväganden
Sverige medverkar aktivt till att EU visar öppenhet mot omvärlden och ett
starkt globalt engagemang. Ett uttryck för EU:s ambitioner i detta avseende
är den Medelhavsstrategi som beslöts av rådet i april 1995 och som fick sin
slutliga utformning i den s.k. Barcelonadeklarationen, vilken antogs vid ett
möte den 27-28 november samma år av de 15 EU-staterna, de 11
Medelhavsstaterna utanför unionen samt av den palestinska myndigheten.
Inom ramen för strategin pågår uppbyggandet av ett frihandelsområde,
omfattande flertalet stater kring Medelhavet, vilket skall vara fullbordat till
år 2010. Regelverket för detta frihandelsområde kommer att utformas i
bilaterala avtal mellan EU och de berörda staterna samt mellan dessa senare
inbördes. Gemenskapens Medelhavsstrategi syftar till att ge relationerna med
de icke-europeiska Medelhavsländerna en ny dimension och till att
understödja den politiska, ekonomiska och sociala utvecklingen i dessa
länder.
Hittills har Europa-Medelhavsavtal slutits med Tunisien, Israel, Marocko
och Jordanien samt därutöver ett interimsavtal mellan EG och PLO. Av
dessa avtal har de med Tunisien och PLO trätt i kraft. Ratifikationsprocessen
för avtalen med Israel och Marocko är ännu ej slutförd. Till dess avtalet med
Israel trätt i kraft föreligger övergångsbestämmelser i form av ett
interimistiskt avtal med detta land.
I Europa-Medelhavsavtalen, som är s.k. associeringsavtal, är det
Europeiska gemenskapen och Europeiska kol- och stålgemenskapen samt
medlemsstaterna som är avtalsparter på den ena sidan. Av artikel 113 i
Fördraget om upprättande av Europeiska gemenskapen och av EG-
domstolens praxis framgår att Europeiska gemenskapens traktatkompetens
inom den gemensamma handelspolitiken är exklusiv. Europa-
Medelhavsavtalen reglerar emellertid också förhållanden som ligger utanför
gemenskapernas kompetens och därmed inom ramen för medlemsstaternas
kompetens (t.ex. politisk dialog, socialt och finansiellt samarbete samt
brottsbekämpning). Av detta följer att Europa-Medelhavsavtal för att träda i
kraft bl.a. måste ratificeras av medlemsstaterna. Det här aktuella
interimsavtalet faller emellertid helt inom gemenskapens kompetens, varför
något riksdagens eller annat nationellt parlaments godkännande ej är
behövligt. Interimsavtalet är slutet mellan EG och PLO för den palestinska
myndigheten på Västbanken och i Gaza. PLO är part i avtalet mot bakgrund
av att de israelisk-palestinska bilaterala överenskommelserna inom ramen för
fredsprocessen i Mellanöstern är ingångna mellan Israel och PLO.
I avtalet understryks den palestinska myndighetens fulla deltagande i det
Europa-Medelhavspartnerskap som inleddes vid Barcelonakonferensen.
Interimsavtalet skall enligt ingressen ersättas av ett Europa-Medelhavsavtal
om associering så snart förhållandena så tillåter. Förhandlingar om ett
associeringsavtal skall inledas senast den 4 maj 1999 (artikel 75 punkt 2).
Detta datum är valt med hänsyn tagen till att det av Israels och PLO:s
gemensamma principdeklaration av den 13 september 1993 framgår att
parterna senast den 4 maj 1999 skall ha nått en slutlig överenskommelse bl.a.
om definitiv status för Västbanken och Gaza.
Redan nu finns således genom Barcelonaprocessen ett samband mellan det
här aktuella interimsavtalet och Medelhavsavtalet mellan EU och Israel.
Beaktande den strategi som ligger till grund för Barcelonaprocessen och de
förutsättningar som ställts upp för det associeringsavtal varom förhandlingar
skall inledas 1999 förutsätter utskottet att de problem därutöver som tas upp i
motion U24 (mp) yrkande 1 kommer att finna sin lösning.
Med det anförda anser utskottet motion U24 (mp) yrkande 1 besvarad.
EG införde inte någon ingående kontroll av israeliska produkters egentliga
ursprungsinnehåll efter det att Israel ockuperat Västbanken, Gaza, Golan och
Sinai år 1967. I EG:s och Israels första frihandelsavtal, som slöts år 1975,
anges tydligt att endast produkter med israeliskt ursprung får omfattas av
förmåner. Vad som avses med israeliskt är det som produceras inom Israels
gränser, dvs. exklusive områden som ockuperades år 1967. Värdet av
insatsvaror från ockuperade områden får inte inkluderas vid beräkningen av
israeliskt ursprung för produkter, som erhåller preferensbehandling på EU-
marknaden. I strid med avtalet har dock merparten av de palestinska
produkter/insatsvaror som införts till EG/EU sedan 1967 klassificerats som
produkter av israeliskt ursprung.
Inom ramen för fredsprocessen har flera avtal ingåtts mellan Israel och
PLO. Ekonomiska och handelspolitiska frågor regleras i det avtal som
undertecknades i Paris den 29 april 1994, det s.k. Parisprotokollet.
Parisprotokollet reviderades sedermera och ingår som bilaga fem i
interimsöverenskommelsen mellan Israel och PLO, undertecknad i
Washington den 28 september 1995.
I Parisprotokollet överenskom Israel och PLO implicit en de facto
tullunion mellan Israel och de palestinska områdena. EG har dock i
interimsavtalet med PLO inte tagit hänsyn till denna tullunion vid
utformningen av ursprungsreglerna. (Detsamma gäller för Europa-
Medelhavsavtalet från 1995 med Israel.) Sverige har påtalat detta och ställt
sig bakom en förklaring som fogats till avtalet med PLO.
I motion U22 (v) yrkande 1 begärs att regeringen i olika sammanhang tar
upp frågan om ursprungsbeteckningen för israeliska produkter, så att
importörer och konsumenter får klart för sig om de varor de köper kommer
från Israel eller från ockuperat område. Såsom motionen får förstås är det i
sistnämnda fall också önskvärt att det av ursprungsbeteckningen skall framgå
huruvida varorna är av palestinskt ursprung eller om de emanerar från
israeliska bosättningar. I motion U24 (mp) yrkande 3 begärs att
efterlevnaden av Israels Medelhavsavtal skärps så att felaktig
ursprungsmärkning motverkas. Kravet syftar främst till att det förhindras att
produkter tillverkade i Gaza och på Västbanken exporteras med israelisk
ursprungsmärkning.
För att förverkliga den frihandelszon i Medelhavsområdet som EU och
partnerskapsländerna, däribland Israel och den palestinska myndigheten,
ställt sig bakom genom undertecknandet av Barcelonadeklarationen, bör
enligt utskottets uppfattning bestämmelserna avseende ursprungsreglerna
harmoniseras och kumulation tillåtas. Denna uppfattning ligger i linje med
den förklaring om kumulation av ursprung som EG avgivit. En utveckling i
denna riktning medför att vissa av de problem motionärerna pekar på
kommer att bortfalla på sikt.
Emellertid är, vilket får anses framgå av vad utskottet ovan anfört,
problemet med ursprungsbeteckningar relevant vad avser nu gällande avtal
med Israel respektive PLO.
Om ursprungsreglerna i EG:s interimsavtal med PLO respektive EU:s avtal
med Israel efterlevs konsekvent framgår det vid införsel till EU av
ursprungscertifikatet om en produkt är av israeliskt eller palestinskt ursprung
eller om produkten härrör från en israelisk bosättning på ockuperat område. I
det första fallet klassificeras produkten som israelisk och omfattas av
tullpreferenser, i det andra fallet som palestinsk (från Västbanken och Gaza)
och omfattas av tullpreferenser, samt i det tredje fallet som en produkt från
ett område utanför Israel, vilket ej omfattas av tullpreferenser.
Israeliska företag exporterar emellertid också produkter av palestinskt
ursprung som om de vore av israeliskt ursprung. Orsakerna härtill är flera
som t.ex. transportmöjligheter, volymer, prisvillkor, marknadsförings-
kapacitet och praktiska hinder som palestinska företag möter i kontakten med
israeliska myndigheter. Vidare exporterar Israel produkter som har blandat
israelisk-palestinskt innehåll som om de vore produkter av enbart israeliskt
ursprung.
Parisprotokollet tillåter formellt fri cirkulation av varor inom hela området
Israel-Västbanken-Gaza. Utifrån denna överenskommelse mellan Israel och
PLO blir frågan om israeliskt respektive palestinskt ursprung irrelevant.
Enligt Parisprotokollet existerar, som tidigare nämnts, en de facto tullunion
mellan Israel och de palestinska områdena. Inom ramen för denna
uppmuntras industriellt samarbete. Ett problem är att produkter med blandat
israelisk-palestinskt ursprung formellt sett inte kan erhålla tullfrihet på EU-
marknaden, givet ursprungsbestämmelserna i EG:s interimsavtal med PLO
respektive EU:s avtal med Israel. Detsamma gäller för palestinska
jordbruksprodukter och snittblommor som marknadsförs av israeliska
företag.
Om interimsavtalet med PLO justeras så att s.k. full ursprungskumulation
tillåts i enlighet med Parisprotokollets intentioner ges det palestinska
näringslivet bättre möjligheter att exportera till EU.
Som också framgått av det tidigare sagda har problemkomplexet
uppmärksammats och, i en förklaring som fogats till avtalet mellan EG och
PLO, påtalats från bl.a. svensk sida. I förklaringen, som tekniskt sett enbart
avser avtalet mellan EG och PLO men som enligt utskottets uppfattning
måste anses ha en vidare syftning, framhålls den bristande överens-
stämmelsen mellan å ena sidan Israels och PLO:s inbördes avtal
(Parisprotokollet) och å den andra EG:s avtal med PLO. Vidare föreslås
åtgärder för att lösa problemet genom en revidering av ursprungsreglerna i
interimsavtalet med PLO. Utskottet utgår från att regeringen även i framtiden
följer frågans utveckling och agerar i enlighet med den avgivna förklaringen.
Genom interimsavtalets regler om varucertifikat m.m. torde det, under
förutsättning att någon oegentlighet ej förekommit, inte bereda importören
någon större svårighet att fastställa varans ursprung. Ur den enskilde
konsumentens synvinkel synes emellertid saken ställa sig annorlunda.
Avtalet avser enbart en reglering av internationell handel och innehåller inga
bestämmelser rörande ursprungsmärkning i samband med marknadsföring
och detaljhandel inom EG, vilket regleras i annan ordning.
Därmed får motionerna U22 (v) yrkande 1 och U24 (mp) yrkande 3 anses
besvarade.
En ökning av kvoterna inom jordbruks- och fiskerinäringen begärs i motion
U24 (mp) yrkande 2.
I interimsavtalet har den palestinska parten erhållit mindre
förmånsvolymer för vissa jordbruksprodukter än vad som tidigare exporterats
från Västbanken och Gaza till EU med israelisk ursprungsbeteckning. Som
framgår av skrivelsen har Sverige uppmärksammat detta och ställt sig bakom
en förklaring fogad till interimsavtalet, i vilken poängteras betydelsen av en
mer generös behandling från EU:s sida av viktiga palestinska
jordbruksexportprodukter.
Som framgår av artiklarna 11-14 i avtalet skall handelsutbytet med
jordbruks- och fiskeprodukter gradvis liberaliseras. Bestämmelserna för
dessa produkter återfinns i protokollen 1-2. Parterna skall fr.o.m. den 1
januari 1999 undersöka situationen för att fastställa ytterligare
liberaliseringar som skall gälla fr.o.m. den 1 januari 2000. Den gemensamma
kommittén skall dessutom undersöka möjligheten att bevilja ytterligare
koncessioner.
Med hänsyn till att en liberalisering inom avtalets ram är förutsedd och
beaktande den tämligen knapphändiga motiveringen i motionen finner
utskottet att yrkandet 2 i motion U24 (mp) inte bör föranleda någon
riksdagens åtgärd utan att det kan besvaras med vad som ovan anförts.
I motion U24 (mp) yrkande 4 begärs att regeringen, såväl i det här aktuella
fallet som i andra liknande, agerar för att förhindra att ockupationsmakter
exploaterar arbetskraft och naturresurser på ockuperat område.
Generellt kan sägas att Sverige i sin utrikespolitik månar om att folkrätten
följs, och en strävan är att med sammanhangsanpassade åtgärder verka för att
så blir fallet. Sverige påtalar sålunda exempelvis att den israeliska
bosättningspolitiken står i strid med folkrätten. Vad gäller de av motionären
berörda frågeställningarna är förutsättningarna följande.
Enligt vad utskottet inhämtat torde det vara en rimlig tolkning av den
fjärde Genèvekonventionen (GK IV) att påstå att en ockupationsmakt inte får
tvinga den inhemska befolkningen att arbeta för andra ändamål än de som
gäller ordning, hälsa etc. för den ockuperade befolkningen (art. 51.2, GK
IV). Ockupanten får inte heller skapa arbetslöshet eller liknande
omständigheter som de facto tvingar den ockuperade befolkningen att arbeta
för ockupationsmakten (art. 52.2, GK IV). Eftersom bosättningarna, enligt
officiell israelisk politik, har den israeliska statens säkerhet som syfte kan
hävdas att eventuellt arbete på bosättningarna är arbete för
ockupationsmakten. I övrigt synes ingen folkrättslig reglering av
arbetskraftsutnyttjande föreligga.
Om ockupationspolitiken syftar till att utnyttja ändliga resurser, dvs. går
längre än t.ex. vanligt icke-utarmande jordbruk, strider den med stor
sannolikhet mot folkrätten och principen om folkens permanenta suveränitet
över naturtillgångar (art 1.2 i 1966 års FN-konvention om medborgerliga och
politiska rättigheter), en suveränitet som världssamfundet vill reservera för
palestinierna. Detta har fastslagits av FN:s generalförsamling i en rad
resolutioner beträffande de ockuperade områdena.
Några andra hinder eller legala kopplingar i folkrätten, utöver dem som
just angivits och som knyter an till ockupationsmaktens rättigheter att för
export bruka råvaror och idka industriproduktion på ockuperad mark, torde
inte föreligga.
Med det anförda betraktar utskottet motion U24 (mp) yrkande 4 som
besvarad.
Möjligheten att med interimsavtalet som grund ställa krav i MR-frågor på
den palestinska myndigheten tas upp i motionerna U22 (v) och U24 (mp).
Som framgår av sammanfattningen av avtalet tidigare i detta betänkande
(avsnitt 4.1.3.3) skall respekten för de mänskliga rättigheterna ligga till gru
för avtalet. Det sägs också att respekten för de mänskliga rättigheterna är
vägledande för parternas inrikes- och utrikespolitik samt att de utgör ett
väsentligt inslag i avtalet.
Redan härigenom kan avtalet vara av betydelse vid diskussioner i MR-
relaterade frågor mellan EU och PLO och indirekt mellan EU:s
medlemsstater och PLO. Utskottet utgår från att det MR-relaterade avsnittet
kommer att utvecklas ytterligare i det förväntade associeringsavtal som - när
det efter fredsprocessens fullbordan framförhandlats - kommer att ersätta
nuvarande avtal, och att detta avsnitt därvid kommer att få en utformning
som motsvarar det som finns i redan slutna Europa-Medelhavsavtal.
Utskottet vill i detta sammanhang fästa uppmärksamhet på att frågor av här
aktuellt slag återkommande tas upp från svensk sida vid diskussioner med
palestinierna. Senast skedde detta vid ett möte i januari 1998 med det
palestinska rådets politiska kommitté i Ramallah på Västbanken, då
biståndsministern bl.a. underströk rådets viktiga roll i arbetet med att bygga
en rättsstat genomsyrad av demokratiska värderingar och respekt för de
mänskliga rättigheterna. Eftersom man från svensk sida fäster särskilt stor
vikt vid frivilligorganisationernas arbete har under 1997 ca 15 miljoner
kronor gått till lokala organisationers arbete för mänskliga rättigheter inom
de palestinska områdena. Sverige lämnar också som ett led i MR-arbetet stöd
till utbildning av den palestinska polisen. En aspekt i sammanhanget som
enligt utskottets uppfattning måste tillmätas stor vikt är att
frivilligorganisationernas verksamhet inte inskränks från palestinsk sida
genom försvårande lagstiftning eller otillbörliga administrativa åtgärder.
Med det anförda anser utskottet att motionerna U22 (v) yrkande 2 och U24
(mp) yrkande 5 är besvarade.
I motion U23 (kd) begärs att regeringen inom EU och i samtal med PLO
lyfter fram den svenska synen på korruption inom den palestinska
förvaltningen.
Utskottet kan med anledning härav konstatera att det motionärerna begär
redan sker i olika sammanhang inom EU och med PLO samt på olika nivåer.
Så kan exempelvis noteras att biståndsministern ägnade en betydande del av
sitt tal i januari 1998 inför det palestinska rådets politiska kommitté åt
problemen med korruption inom den palestinska förvaltningen.
Biståndsministerns synpunkter framfördes mot bakgrund bl.a. av en under
sommaren 1997 framlagd palestinsk revisionsrapport, som behandlade den
palestinska myndighetens förvaltning av budgetmedel och som senare följdes
upp av kommissioner tillsatta av såväl president Arafat som det folkvalda
palestinska rådet.
I ett interpellationssvar den 3 mars 1998 (ip 1997/98:157) understryker
biståndsministern att - på ett undantag när - utgår det svenska biståndet till
palestinierna genom Världsbanken, olika FN-organ och enskilda
organisationer; detta i syfte att tillförsäkra så god kontroll som möjligt över
hanteringen av det svenska biståndet. Det nämnda undantaget, som avser ett
projekt för palestinska barns välfärd, omfattas i stället av svensk revision.
Det framgår också av interpellationssvaret att vårdslöshet med egna
budgetmedel kan vara ett väl så stort problem.
Därmed anser utskottet motion U23 (kd) besvarad.
Som framgått ovan anser utskottet att det finns goda förutsättningar för att
Europa-Medelhavsinterimsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och
Palestinska befrielseorganisationen (PLO) för den palestinska myndigheten
på Västbanken och i Gaza skall kunna bidra till att främja utvecklingen i
regionen och att det förhoppningsvis också på ett positivt sätt skall kunna
lämna bidrag till fredsprocessen.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen lägger regeringens skrivelse
1997/98:74 till handlingarna.

5 Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande sambandet med Israels Medelhavsavtal
att riksdagen förklarar motion 1997/98:U24 yrkande 1 besvarad med
vad utskottet anfört,
2. beträffande ursprungsmärkning
att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U22 yrkande 1 och
1997/98:U24 yrkande 3 besvarade med vad utskottet anfört,
3. beträffande jordbruks- och fiskekvoter
att riksdagen förklarar motion 1997/98:U24 yrkande 2 besvarad med
vad utskottet anfört,
4. beträffande förhållanden under ockupation
att riksdagen förklarar motion 1997/98:U24 yrkande 4 besvarad med
vad utskottet anfört,
5. beträffande MR-frågor
att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U22 yrkande 2 och
1997/98:U24 yrkande 5 besvarade med vad utskottet anfört,
6. beträffande korruption inom den palestinska
förvaltningen
att utskottet förklarar motion 1997/98:U23 besvarad med vad utskottet
anfört,
7. beträffande regeringens skrivelse 1997/98:74
att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1997/98:74 Europa-
Medelhavsinterimsavtal mellan Europeiska gemenskapen och
Palestinska befrielseorganisationen (PLO) för den palestinska
myndigheten på Västbanken och i Gaza till handlingarna.

Stockholm den 28 april 1998

På utrikesutskottets vägnar
Viola Furubjelke

I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Göran Lennmarker (m), Berndt
Ekholm (s), Inger Koch (m), Urban Ahlin (s), Helena Nilsson (c), Carina
Hägg (s), Bertil Persson (m), Karl-Göran Biörsmark (fp), Tone Tingsgård (s),
Eva Zetterberg (v), Agneta Brendt (s), Lars Hjertén (m), Eva Thede (mp),
Magnus Johansson (s), Sonia Karlsson (s) och Tuve Skånberg (kd).

6 Särskilt yttrande
Eva Zetterberg (v) och Eva Thede (mp) anför:
I utskottsbetänkandet förklaras att "ockupanten inte får skapa arbetslöshet
eller liknande omständigheter som de facto tvingar den ockuperade
befolkningen att arbeta för ockupanten". Det torde var väl känt att
försörjningssituationen för stora delar av den palestinska befolkningen är
mycket svår, att just arbetslösheten är hög på grund av den israeliska
ockupationen. Israelerna genomför när det passar dem avstängningar av de
palestinska områdena så att de palestinier som arbetar i Israel berövas sina
försörjningsmöjligheter. För att undvika den situationen blir ett arbete vid
bosättningarna ett alternativ jämfört med ett arbete i Israel. Raserande av
palestinska bostäder, affärslokaler m.m. i de ockuperade områdena medför
också försämrade försörjningsmöjligheter så att palestinierna tvingas att
arbeta vid de israeliska bosättningarna. Dessa åtgärder torde vara uppenbara
folkrättsbrott.
Utskottsmajoriteten skriver: "Avtalet avser enbart en reglering av
internationell handel och innehåller inga bestämmelser rörande
ursprungsmärkning i samband med marknadsföring och detaljhandel inom
EG, vilket regleras i annan ordning."
Att en fråga tas upp i ett sammanhang torde inte hindra att den också tas
upp i ett annat sammanhang. Vi anser att de brott mot folkrätten som Israel
begår genom att etablera bosättningar i de ockuperade områdena också bör
påverka de internationella handelsavtal som tecknas mellan Israel och
omvärlden.
Det är därför i högsta grad önskvärt att man kan urskilja vilka produkter
som kommer från Israel och vilka som kommer från israeliska bosättningar i
av Israel ockuperade områden.
I samband med ett nyupprättat associeringsavtal ser vi det som extra viktigt
att konfliktförebyggande åtgärder vidtas för att bryta det underläge som
Palestina har t.ex. vad gäller handel med fiske- och jordbruksprodukter.

Innehållsförteckning

1 Sammanfattning 1
2 Skrivelsen 1
3 Motionerna 1
4 Utskottet 2
4.1 Skrivelsens huvudsakliga innehåll 2
4.1.1 Ärendet 2
4.1.2 Bakgrund 3
4.1.2.1 Förhandlingarnas bakgrund 3
4.1.2.2 Den ekonomiska utvecklingen på Västbanken och i
Gaza 3
4.1.2.3 Handeln mellan EU och de palestinska områdena 4
4.1.2.4 Israelisk-palestinska ekonomiska relationer 4
4.1.3 Innehållet i avtalet 4
4.1.3.1 Inledningen 5
4.1.3.2 Syftet 5
4.1.3.3 Mänskliga rättigheter m.m. 6
4.1.3.4 Fri rörlighet för varor 6
4.1.3.5 Betalningar, kapital, konkurrens, immateriell
äganderätt och offentlig upphandling 6
4.1.3.6 Ekonomiskt samarbete och social utveckling 6
4.1.3.7 Samarbete om audiovisuella och kulturella frågor,
information och kommunikation 6
4.1.3.8 Institutionella och allmänna bestämmelser samt
slutbestämmelser 7
4.2 Sammanfattning av motionerna 7
4.3 Utskottets överväganden 8
5 Hemställan 13
6 Särskilt yttrande 14