Europa-Medelhavsavtalet mellan EU och Marocko

Betänkande 1996/97:UU3

Utrikesutskottets betänkande 1996/97:UU03

Europa-Medelhavsavtalet mellan EU och Marocko

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservation
• Innehållsförteckning

1996/97
UU3

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande
regeringens förslag (prop. 1995/96:
195) om godkännande av Europa-
Medelhavsavtalet med Marocko samt de
motioner som väckts med anledning av
avtalet.

Utskottet tillstyrker regeringens
förslag. Centerpartiet, Folkpartiet,
Vänsterpartiet, Miljöpartiet och
Kristdemokraterna har fogat en gemensam
reservation till betänkandet.

Propositionen

I proposition 1995/96:195 yrkar
regeringen att riksdagen godkänner
Europa-Medelhavsavtalet om upprättande
av en associering mellan Europeiska
gemenskaperna och deras medlemsstater å
ena sidan och Konungariket Marocko å
andra sidan.

Motionerna

1995/96:U45 av Bodil Francke Ohlsson och
Eva Goës (mp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna
att Sverige i ministerrådet bör vänta
med att godkänna EU:s associationsavtal
med Marocko tills respekt för demokrati
och mänskliga rättigheter uttrycks i
praktiskt handlande och förändringar i
marockansk inrikes- och utrikespolitik.

1995/96:U46 av Lennart Daléus och
Lennart Brunander (c) vari yrkas att
proposition 1995/96:195 avslås.

Utskottet

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen
godkänner ett Europa-Medelhavsavtal om
upprättande av en associering mellan
Europeiska gemenskaperna och deras
medlemsstater å ena sidan och
Konungariket Marocko å den andra.
Avtalet innehåller bestämmelser om bl.a.
politisk dialog, frihandel samt
ekonomiskt, socialt och kulturellt
samarbete. Syftet med avtalet är bl.a.
att inom ramen för EG:s nya
Medelhavspolitik bidra till stabilitet
och en positiv ekonomisk och social
utveckling i regionen.

Avtalet träder i kraft den första dagen
i den andra månaden efter det att alla
parter har godkänt det.

Bakgrund

Den ekonomiska utvecklingen i Marocko

Den ekonomiska utvecklingen i Marocko
under 1990-talet har växlat mellan en
relativt hög tillväxt på mellan 6 och 12
% och stora bakslag med en nedgång i
bruttonationalprodukten på mellan 4 och
6 %. Dessa kraftiga svängningar är
typiska för landet och sammanhänger med
variationer i väderleksförhållandena som
påverkar skördeutfallet.

En viss liberalisering av landets
importregim har genomförts, men mycket
återstår att göra. Åtgärder planeras för
att påskynda det privatiseringsprogram
som föreligger och för att få in kapital
för infrastrukturella projekt.

I såväl Världsbankens som i
gemenskapens analyser och i interna
marockanska utredningar påpekas de
påfrestningar som den marockanska lokala
industrin kommer att utsättas för till
följd av tullavvecklingen på
industrivaruområdet visavi gemenskapen.
Enligt den marockanska regeringen kommer
stora investeringar att krävas för att
den lokala industrin skall bli
tillräckligt konkurrenskraftig.
Effekterna av det nya avtalet kan
emellertid komma att bli gynnsamma på
sikt under förutsättning att avtalet
leder till produktivitets-
ökningar i kombination med omfattande
utlandsinvesteringar.

Den svensk-marockanska handeln

Sverige har under hela 1990-talet haft
ett handelsöverskott i handeln med
Marocko. Vår export uppgick under åren
1993 och 1994 till 788 miljoner kronor
respektive 720 miljoner kronor.
Samtidigt uppgick den svenska importen
från Marocko till endast 222 miljoner
kronor respektive 282 miljoner kronor.

Handeln mellan EG och Marocko

EG har ett handelsöverskott i handeln
med Marocko. EG:s export till Marocko
uppgick åren 1993 och 1994 till 4 182
miljoner ECU respektive 4 376 miljoner
ECU. EG:s import från Marocko uppgick
under samma tidsperiod till 3 206
miljoner ECU respektive 3 707 miljoner
ECU.

Förhandlingarnas bakgrund

Kommissionens riktlinjer för en ny
fördjupad Medelhavsstrategi godkändes
vid Europeiska rådets möte i Essen i
december 1994 och antogs av Europeiska
unionens råd fyra månader senare.
Medelhavsstrategin syftar till samarbete
som skall säkra fred, säkerhet samt
politisk och social stabilitet i Europa
och i Medelhavsområdet .

Det euromediterrana frihandelsområdet
skall vara utbyggt till år 2010 och
baseras på bilaterala avtal slutna
mellan EG och följande
Medelhavsländer/områden: Algeriet,
Cypern, Egypten, Israel, Jordanien,
Libanon, Malta, Marocko, Syrien,
Tunisien, Turkiet och de palestinska
territorierna; samt mellan dessa
inbördes. Avtal har redan slutits med
Tunisien och Israel. Förhandlingar pågår
med Egypten, Jordanien och Libanon.

Den politiska dialogen

När det gäller avtalets genomförande
skall dialogen mellan EU och dess
medlemsländer samt Marocko äga rum inom
ramen för ett associeringsråd, en
associeringskommitté samt särskilt
upprättade arbetsgrupper.

Associeringsrådet, som upprättas på
ministernivå, har till uppgift att
undersöka betydelsefulla problem som
uppkommer inom ramen för avtalet och
andra bilaterala och internationella
frågor av gemensamt intresse.

De institutionella arrangemangen har
bl.a. till uppgift att skapa en grund
för dialog i politiska frågor. Enligt
avtalets artikel 4 gäller den politiska
dialogen alla frågor av gemensamt
intresse för parterna, i synnerhet de
förutsättningar som kan garantera fred,
säkerhet och regional utveckling.

Vidare gäller enligt avtalets artikel 5
att den politiska dialogen skall äga rum
regelbundet på olika nivåer:

- ministernivå inom ramen för
associeringsrådet

- vid möten på högre tjänstemannanivå

- genom ett fullständigt utnyttjande av
alla diplomatiska kanaler.

Kompetensfrågor

I avtalet är det Europeiska gemenskapen
och Europeiska kol- och
stålgemenskaperna och medlemsstaterna
som är avtalsparter på den ena sidan.
Avtalet är därmed ett s.k. blandat avtal
.

Europa-Medelhavsavtalet är ett
associeringsavtal som bl.a. reglerar
frågor inom den gemensamma
handelspolitikens område. Europeiska
gemenskapens traktatkompetens är inom
detta område exklusiv. Det aktuella
avtalet reglerar emellertid också
förhållanden som ligger utanför
gemenskapernas kompetens och därmed inom
ramen för medlemsstaternas kompetens
(t.ex. politisk dialog, socialt och
finansiellt samarbete samt
brottsbekämpning). Sålunda innehåller
avtalet bl.a. bestämmelser om olika
sociala frågor. För Sveriges del innebär
dessa inga nya åtaganden på området
eftersom det sedan 1982 finns en
gällande bilateral konvention om social
trygghet mellan Sverige och Marocko.

Godkännande av avtalet

Regeringen anför att Medelhavsområdet
har fått en ökad betydelse för vårt land
sedan Sveriges EU-inträde.
Associeringsavtalet med Marocko utgör
ytterligare ett steg på vägen mot ett
utökat partnerskap mellan EG och
länderna vid Medelhavets östra och södra
stränder, och kommer på ett positivt
sätt att fördjupa och utöka de europeisk-
marockanska förbindelserna.
Målsättningen är att säkerställa en
fredlig utveckling i Medelhavsområdet
samt att främja stabilitet och en
positiv ekonomisk och social utveckling.

Sammanfattning av motionerna

I motion U45 (mp) hänvisar motionärerna
till innehållet i Europa-Medel-
havsavtalet mellan Marocko och EU, där
det anges att respekten för demokratiska
principer och mänskliga rättigheter är
en viktig beståndsdel i avtalet.
Motionärerna menar att avtalets
skrivning på denna punkt inte är
tillräckligt stark i detta fall,
eftersom det gäller ett land där
respekten för de mänskliga rättigheterna
är bristfällig. Respekt för de mänskliga
rättigheterna måste vara ett villkor för
ett associationsavtal mellan Europeiska
gemenskaperna och andra länder.

Man hänvisar också till den olösta
konflikten i Västsahara och hävdar att
den fredsplan som lagts fram av FN och
OAU, men som ännu ej fullföljts, måste
diskuteras innan ett associationsavtal
kan ingås.

Även i motion U46 (c) hävdas att frågan
om Västsaharas framtid måste lösas innan
Sverige kan godkänna EU-avtalet med
Marocko. Motionärerna hänvisar till att
Västsaharas rätt till självbestämmande
är erkänd av FN och att en
folkomröstning skall genomföras enligt
FN:s fredsplan. Att folkomröstningen
ännu inte kunnat äga rum beror till stor
del på att Marocko förhalat processen
och förhindrat FN:s arbete genom brott
mot fredsplanen. Att godkänna avtalet
med Marocko i detta läge vore närmast en
provokation mot det västsahariska
folket, skriver motionärerna och
hemställer att propositionen avslås.

Utskottets överväganden

EU:s medlemsländer har intresse av att
stabila förhållanden råder i stater i
deras närområde, att befolkningarna i
dessa länder kommer i åtnjutande av ökad
välfärd och att demokratiska och
mänskliga fri- och rättigheter
respekteras.

Länderna runt Medelhavet ingår i EU:s
närområde. Gemenskapens
Medelhavsstrategi och Medelhavsavtalen
syftar till att ge relationerna med de
icke-europeiska Medelhavsländerna en ny
dimension och att understödja den
politiska, ekonomiska och sociala
utvecklingen i dessa länder. Inom ramen
för den nya Medelhavsstrategin är
associeringsavtalet med Marocko det
tredje avtal som sluts med ett icke-
europeiskt Medelhavsland. Målsättningen
med avtalen är att säkerställa en
fredlig utveckling i Medelhavsområdet
samt att främja stabilitet i regionen.

Europa-Medelhavsavtalet med Marocko
skapar bl.a. ramar för en politisk
dialog och definierar ett brett spektrum
av samarbetsområden.

Genom avtalets breda och långsiktiga
ansats ser utskottet även detta avtal
som ett uttryck för en vidgad syn på
säkerhet, vilken omfattar såväl
liberalisering av handeln som utökade
ekonomiska, politiska, samhälleliga och
kulturella relationer med länderna i
EU:s närområde.

Utskottet beklagar bristen på framsteg
i fredsprocessen för Västsahara. Sedan
1988, då Marocko och Polisario
accepterade det av FN och den afrikanska
enhetsorganisationen OAU framlagda
fredsförslaget, har intensiva
ansträngningar pågått, bl.a. via FN-
operationen Minurso, för att genomföra
planen. Som också framgår av motionerna
har folkomröstningen fått uppskjutas vid
ett flertal tillfällen då enighet inte
kunnat nås i frågan om hur de
röstberättigade i folkomröstningen skall
identifieras.

Utskottet delar motionärernas syn på
det angelägna i att fredsprocessen går
vidare och att en folkomröstning kan
hållas i enlighet med FN:s fredsplan.
Samtidigt ser det Medelhavsavtalet med
Marocko som ett nytt instrument för
påverkan i Västsaharafrågan. Utskottet
anser vidare, liksom motionärerna, att
Sverige med kraft bör verka för att de
mänskliga rättigheterna respekteras samt
att de politiska fångarna släpps fria.

Enligt vad utskottet erfarit arbetar
regeringen aktivt för att stödja alla de
ansträngningar som görs för att
fredsplanen verkligen skall kunna
genomföras. Bl.a. har Sverige i
bilaterala kontakter med Marocko
understrukit den vikt som Sverige
fäster vid att folkomröstningen kan
genomföras.

I linje med tidigare deklarerade
ställningstaganden är det utskottets
bedömning att det är genom dialog med
parterna som Sverige bäst kan verka för
att konflikten får sin lösning. Det är
också genom en ständigt fortgående
dialog som Sverige bäst verkar för att
respekten för de mänskliga rättigheterna
förbättras i Marocko.

Genom avtalet skapas en ny grund och
ytterligare ett medel för att utveckla
dialogen med Marocko. I avtalets artikel
2 sägs att den universella förklaringen
om de mänskliga rättigheterna utgör
inspiration till och en väsentlig
beståndsdel av avtalet. Vidare sägs i
avtalets artikel 4 att den politiska
dialogen i synnerhet gäller
förutsättningar som kan garantera fred,
säkerhet och regional utveckling. Det är
utskottets uppfatttning att regeringen
till fullo bör utnyttja de möjligheter
som avtalet ger för att föra dialogen
vidare med Marocko vad gäller en lösning
på konflikten om Västsahara och en
förbättrad situation vad gäller
respekten för de mänskliga rättigheterna
i Marocko.

Efter noggrant övervägande har
utskottet därför kommit fram till att
avtalet kan användas som ett medel för
att uppnå motionärernas syfte. Mot denna
bakgrund föreslår utskottet att
riksdagen godkänner avtalet.

Utskottet förutsätter att regeringen
såväl inom ramen för FN:s arbete, genom
fortsatta bilaterala kontakter som i
EU:s ministerråd aktivt verkar för
genomförande av fredsplanen samt för
respekt av de mänskliga rättigheterna i
såväl Marocko som i av Marocko
respektive Polisario kontrollerade
områden i Västsahara.

Med det anförda tillstyrker utskottet
att riksdagen godkänner Europa-
Medelhavsavtalet med Marocko och
betraktar motionerna U45 (mp) och U46
(c) som besvarade.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till
proposition 1995/96:195 godkänner det
föreslagna Europa-Medelhavsavtalet om
upprättandet av en association mellan
Europeiska gemenskaperna och deras
medlemsländer å ena sidan och
Konungariket Marocko å andra sidan
samt förklarar motionerna 1995/96:U45
och 1995/96:U46 besvarade med vad
utskottet anfört.

res. (c, fp, v, mp,
kd)

Stockholm den 8 oktober 1996

På utrikesutskottets vägnar

Viola Furubjelke

I beslutet har deltagit: Viola
Furubjelke (s), Göran Lennmarker (m),
Inga-Britt Johansson (s), Nils T
Svensson (s), Inger Koch (m), Urban
Ahlin (s), Helena Nilsson (c), Bertil
Persson (m), Karl-Göran Biörsmark (fp),
Tone Tingsgård (s), Eva Zetterberg (v),
Agneta Brendt (s), Bodil Francke Ohlsson
(mp), Ingrid Näslund (kd) och Inger
Lundberg (s).

Reservation

Helena Nilsson (c), Karl-Göran Biörsmark
(fp), Eva Zetterberg (v), Bodil
Francke Ohlsson (mp) och Ingrid Näslund
(kd) anser

dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 5 börjar med
Samtidigt ser det Medelhavsavtalet och
slutar med U46 (c) som besvarade bort
ha följande lydelse:

Västsahara var under namnet Spanska
Sahara ett område utan självstyre, en
spansk koloni, som Spanien lämnade 1975.
Området skulle då avkoloniseras, en
process som en rad andra f.d. kolonier
tillhörande andra kolonialmakter, redan
påbörjat. Spanien föreslog att Marocko,
Mauretanien och Algeriet skulle ta hand
om detta under överinseende av FN. Sedan
1979 är Västsahara ockuperat av Marocko,
som nonchalerar FN:s beslut om rätt till
självbestämmande för Västsahara. År 1991
lade FN fram en plan för området, som
godtogs av Marocko och den västsahariska
befrielseorganisationen Polisario. I en
folkomröstning skulle befolkningen få
välja mellan självständighet eller att
tillhöra Marocko. På olika sätt har
Marocko motarbetat folkomröstningen, som
ännu inte ägt rum.

I EU:s olika associationsavtal med
länder utanför EU framhålls respekten
för mänskliga rättigheter och demokrati
som en viktig avtalsgrund.

Att genom förmånliga avtal gynna ett
land, som saknar denna respekt, är att
dra sig undan ansvaret att stödja FN:s
grundsatser och FN:s freds- och
konfliktförebyggande arbete.

Sverige har haft bilaterala
förbindelser med Marocko i många år.
Dialogtillfällena har varit många, men
uppenbarligen inte framgångsrika.

Om vi vill att FN:s konventioner skall
vara vägledande och få folkrättslig
betydelse, måste vi använda dem i det
internationella samarbetet.

Därför bör Sverige vänta med att
godkänna associationsavtalet tills
konflikten i Västsahara löses på det
sätt som föreslagits av FN och OAU.

Utskottet förutsätter att regeringen
under tiden såväl inom ramen för FN:s
arbete som i EU:s ministerråd aktivt
verkar för och stöder fredsplanen och
har en ständigt fortgående dialog med
Marocko såväl som med Polisario.

Med det anförda tillstyrker utskottet
motion 1995/96:U45, betraktar motion
1995/96:U46 (c) som besvarad samt
avstyrker regeringens proposition
1995/96:195.

dels att utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motion
1995/96:U45 och med anledning av
regeringens proposition 1995/96:195 och
motion 1995/96:U46 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört om Europa-Medelhavsavtalet mellan
Europeiska gemenskaperna och deras
medlemsstater och Konungariket Marocko.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1
Propositionen 1
Motionerna 1
Utskottet 1
Utskottets överväganden 4
Hemställan 6
Reservation 6