Erkännande och verkställighet av beslut om förverkande inom Europeiska unionen

Betänkande 2010/11:JuU16

2010/11:JuU16 Erkännande och verkställighet av beslut om förverkande inom Europeiska unionen

Justitieutskottets betänkande

2010/11:JuU16

Erkännande och verkställighet av beslut om förverkande inom Europeiska unionen

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 2010/11:43 Erkännande och verkställighet av beslut om förverkande inom Europeiska unionen.

I propositionen lämnas förslag till den lagstiftning som krävs för att genomföra det inom EU antagna rambeslutet om verkställighet av beslut om förverkande (2006/783/RIF) i Sverige. Det föreslås att det införs en särskild lag om erkännande och verkställighet av beslut om förverkande inom Europeiska unionen. De nya bestämmelserna omfattar situationer såväl när svenska förverkandebeslut sänds över till en annan medlemsstat för verkställighet där, som när utländska förverkandebeslut sänds över till Sverige från en annan medlemsstat för verkställighet här. Med beslut om förverkande avses beslut som syftar till att förverka såväl hjälpmedel vid brott som utbyte av brott. Vidare omfattas vissa beslut om förverkande som baserar sig på bestämmelser om utökade möjligheter till förverkande.

Enligt förslaget ska Kronofogdemyndigheten vara behörig att ansöka om verkställighet av svenska förverkandebeslut utomlands. Detta ska kunna ske när det finns fördelar med att verkställigheten sker i en annan medlemsstat, t.ex. då tillgångar eller särskilda föremål som förverkandet avser finns i den staten.

I den nya lagen finns också bestämmelser om förutsättningarna för att erkänna och verkställa ett utländskt beslut om förverkande i Sverige samt bestämmelser om förfarandet när sådana frågor prövas här. Enligt förslaget ska Kronofogdemyndigheten pröva om det finns förutsättningar att erkänna och verkställa beslut om förverkande. Om sådana förutsättningar finns, meddelar Kronofogdemyndigheten en verkställbarhetsförklaring.

Myndigheten ska också svara för den praktiska verkställigheten. Den enskilde ska ha möjlighet att överklaga Kronofogdemyndighetens beslut.

Vid riksdagens beslut ska 10 kap. 8 § regeringsformen (RF) tillämpas när det gäller lag om erkännande och verkställighet av beslut om förverkande inom Europeiska unionen, dvs. beslutet ska, i enlighet med 10 kap. 6 § andra stycket RF, fattas med minst tre fjärdedels majoritet av de röstande och av mer än hälften av riksdagens ledamöter.

Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 2011.

Ingen motion har väckts med anledning av propositionen, och justitieutskottet föreslår att riksdagen antar regeringens lagförslag.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.	Lag om erkännande och verkställighet av beslut om förverkande
	Riksdagen antar regeringens förslag till lag om erkännande och verkställighet av beslut om förverkande inom Europeiska unionen. Därmed bifaller riksdagen proposition 2010/11:43 i denna del.

2.

Lagförslagen i övrigt

Riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i lagen (2005:500) om erkännande och verkställighet inom Europeiska unionen av frysningsbeslut, 2. lag om ändring i lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom, 3. lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m. Därmed bifaller riksdagen proposition 2010/11:43 i denna del.

Stockholm den 17 februari 2011

På justitieutskottets vägnar

Morgan Johansson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Morgan Johansson (S), Johan Linander (C), Krister Hammarbergh (M), Ewa Thalén Finné (M), Kerstin Haglö (S), Ulrika Karlsson i Uppsala (M), Christer Adelsbo (S), Helena Bouveng (M), Elin Lundgren (S), Anna Wallén (S), Arhe Hamednaca (S), Caroline Szyber (KD), Kent Ekeroth (SD), Lena Olsson (V), Pia Hallström (M), Roger Haddad (FP) och Agneta Börjesson (MP).

Redogörelse för ärendet

Bakgrund

Sommaren 2002 tog Danmark initiativ till ett utkast till ett rambeslut om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på beslut om förverkande (EGT C 184, 2.8.2002, s. 8). Initiativet baseras på de slutsatser som Europeiska rådet antog 1999 i Tammerfors. En av dessa slutsatser är att principen om ömsesidigt erkännande av medlemsstaternas rättsliga avgöranden ska bli en hörnsten i det straffrättsliga samarbetet inom unionen.

En principöverenskommelse om innehållet i rambeslutet nåddes av EU:s ministerråd för rättsliga och inrikes frågor i april 2004.

Riksdagen godkände den 23 mars 2005 ett utkast till rådets rambeslut (prop. 2004/05:55, bet. 2004/05:JuU25, rskr. 2004/05:184). Rambeslutet (2006/783/RIF) antogs därefter av EU:s ministerråd den 6 oktober 2006.

Sedan rambeslutet antagits av ministerrådet har Justitiedepartementet utarbetat en promemoria, Verkställighet inom Europeiska unionen av bötesstraff och beslut om förverkande (Ds 2007:18). Promemorian har remissbehandlats och en sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Justitiedepartementet (Ju2007/6240/BIRS). Den 1 januari 2010 trädde lagen (2009:1427) om erkännande och verkställighet av bötesstraff inom Europeiska unionen i kraft (lagen om verkställighet av bötesstraff, prop. 2008/09:218, bet. 2009/10:JuU3, rskr. 2009/10:33). Den lagen genomför rambeslutet om verkställighet av bötesstraff.

Regeringens förslag till riksdagsbeslut återges i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2.

Lagrådet har i ett yttrande i huvudsak godtagit förslagen, men har också föreslagit vissa justeringar. Regeringen har i allt väsentligt följt Lagrådets förslag.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Rådet för rättsliga och inrikes frågor antog den 6 oktober 2006 ett rambeslut om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på beslut om förverkande. Antagandet skedde efter det att riksdagen godkänt ett utkast till rambeslut.

I propositionen lämnas förslag till den lagstiftning som krävs för att genomföra rambeslutet i Sverige. Det föreslås att det införs en särskild lag om erkännande och verkställighet av beslut om förverkande inom Europeiska unionen. De nya bestämmelserna omfattar situationer såväl när svenska förverkandebeslut sänds över till en annan medlemsstat för verkställighet där, som när utländska förverkandebeslut sänds över till Sverige från en annan medlemsstat för verkställighet här. Med beslut om förverkande avses beslut som syftar till att förverka såväl hjälpmedel vid brott som utbyte av brott. Vidare omfattas vissa beslut om förverkande som baserar sig på bestämmelser om utökade möjligheter till förverkande.

Enligt förslaget ska Kronofogdemyndigheten vara behörig att ansöka om verkställighet av svenska förverkandebeslut utomlands. Detta ska kunna ske när det finns fördelar med att verkställigheten sker i en annan medlemsstat, t.ex. då tillgångar eller särskilda föremål som förverkandet avser finns i den staten.

I den nya lagen finns också bestämmelser om förutsättningarna för att erkänna och verkställa ett utländskt beslut om förverkande i Sverige samt bestämmelser om förfarandet när sådana frågor prövas här. Enligt förslaget ska Kronofogdemyndigheten pröva om det finns förutsättningar att erkänna och verkställa beslut om förverkande. Om sådana förutsättningar finns, meddelar Kronofogdemyndigheten en verkställbarhetsförklaring.

Myndigheten ska också svara för den praktiska verkställigheten. Den enskilde ska ha möjlighet att överklaga Kronofogdemyndighetens beslut.

Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 2011.

Utskottets överväganden

Lag om erkännande och verkställighet av beslut om förverkande inom Europeiska unionen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar regeringens lagförslag.

Propositionen

Regeringen föreslår att en ny lag om erkännande och verkställighet av beslut om förverkande inom Europeiska unionen ska införas. Lagen ska innehålla de bestämmelser som krävs för att genomföra rådets rambeslut 2006/783/RIF om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på beslut om förverkande när Sverige är såväl utfärdande som verkställande stat.

Regeringen anför att det när det gäller frågan om internationellt rättsligt samarbete finns det ett flertal internationella överenskommelser, såväl på global som på regional och bilateral nivå. Sverige har tillträtt flertalet av de multilaterala konventionerna.

Regeringen anför vidare att det genom enhetlig nordisk lagstiftning är möjligt att inom Norden verkställa domar och beslut i brottmål i ett annat nordiskt land än domslandet. En dom som har meddelats i ett annat nordiskt land, och i vilken förverkande av egendom har beslutats, kan därför på begäran av vederbörande myndighet verkställas här i landet med stöd av 1 § lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m. (nordiska verkställighetslagen). Detsamma gäller beslut till tryggande av anspråk på förverkande av egendom som har meddelats genom kvarstad, skingringsförbud eller beslag av egendom som tillhör den för brottet misstänkte personen. Enligt 3 § gäller motsvarande i fråga om verkställighet av svenska beslut om förverkande och andra beslut som har meddelats här i Sverige.

Regeringen anför dessutom att den enligt 1 § lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom (internationella verkställighetslagen) kan, på grundval av överenskommelse med en främmande stat, förordna att förverkande som har dömts ut i den andra staten efter en rättegång i brottmål eller förverkande som i den staten ålagts eller beslutats av annan myndighet får verkställas i Sverige. Bestämmelserna är tillämpliga på såväl sak- som värdeförverkande.

Av propositionen framgår att rambeslutet enligt artikel 21 i rambeslutet inte påverkar tillämpningen av andra bilaterala eller multilaterala överenskommelser mellan medlemsstaterna, i den mån dessa bidrar till att ytterligare underlätta förfaranden för verkställighet av beslut om förverkande. De överenskommelser som både den internationella och den nordiska verkställighetslagen avser omfattas av denna bestämmelse. I de fall de förfaranden som står till buds enligt respektive verkställighetslags bestämmelser kan anses tillåta ett förenklat förfarande jämfört med rambeslutets bestämmelser, medför alltså inte den nya lagen någon inskränkning av verkställighetslagarnas tillämpningsområde.

Regeringen föreslår att den nya lagstiftningen ska tillämpas på svenska och utländska beslut om förverkande som med stöd av rambeslutet om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på beslut om förverkande sänds över till en annan stat inom Europeiska unionen eller till Sverige för erkännande och verkställighet. Beslutet ska ha meddelats av domstol och vunnit laga kraft.

Med ett svenskt beslut om förverkande ska enligt regeringen avses beslut enligt vilket utbyte av ett brott, eller ersättning för kostnader som mottagits i samband med brott eller värdet av det mottagna, har förklarats förverkat. Vidare ska med ett svenskt beslut om förverkande avses beslut enligt vilket hjälpmedel vid brott har förklarats förverkat eller genom vilket egendom som frambragts genom brott, vars användande utgör brott, som någon annars tagit befattning med på ett sätt som utgör brott eller som annars varit föremål för brott, har förklarats förverkad. Slutligen ska beslut som har meddelats med stöd av 36 kap. 4 § brottsbalken omfattas av definitionen av ett svenskt beslut om förverkande.

Med ett utländskt beslut om förverkande ska enligt propositionen avses ett straff eller en åtgärd som innebär ett slutligt berövande av egendom på grund av brottslig handling när egendomen utgör vinning av ett brott eller motsvarande som helt eller delvis uppgår till värdet av denna vinning, eller utgör hjälpmedel vid brott. Även beslut enligt vilket egendom har förklarats förverkad med stöd av artikel 3.1 och 3.2 i rådets rambeslut 2005/212/RIF om förverkande av vinning, hjälpmedel och egendom som härrör från brott ska omfattas av definitionen av ett utländskt beslut om förverkande (s.k. utökat förverkande).

Utskottets ställningstagande

Rambeslutet om verkställighet av beslut om förverkande är ett led i det fortgående arbetet inom Europeiska unionen (EU) med att förbättra samarbetet på det straffrättsliga området. En viktig utgångspunkt i detta arbete är principen om ömsesidigt erkännande av domar och beslut i brottmål som meddelats i andra medlemsstater.

De rambeslut som antagits inom EU och som vilar på principen om ömsesidigt erkännande lämnar emellertid alltjämt den verkställande staten vissa möjligheter att vägra verkställighet av domar eller beslut som har meddelats i en annan medlemsstat. Syftet med dessa rambeslut är dock att förenkla förutsättningarna och förfarandet för att en dom eller ett beslut som har meddelats i en medlemsstat ska kunna verkställas inom hela EU. Rambeslutet om verkställighet av beslut om förverkande är ett led i detta arbete. I propositionen lämnar regeringen förslag på den lagstiftning som behövs för att genomföra rambeslutet i Sverige.

Regeringen har i propositionen (s. 42) pekat på att den föreslagna lagen innebär att uppgiften att verkställa ett svenskt beslut om förverkande kan överlåtas till en annan stat. Detta medför enligt regeringen ett överlämnande av en förvaltningsuppgift som innefattar myndighetsutövning. Enligt regeringen får verkställigheten av ett förverkandebeslut, mot denna bakgrund, i likhet med vad som anses gälla i fråga om verkställighet av en brottmålsdom när det gäller en påföljd, anses röra ett sådant svenskt intresse som innebär att en tillämpning av 10 kap. 5 § fjärde stycket regeringsformen aktualiseras, dvs. riksdagens beslut i denna del bör fattas med kvalificerad majoritet (tre fjärdedels majoritet av de röstande) eller i den ordning som gäller för stiftande av grundlag. Utskottet instämmer i denna bedömning men noterar att bestämmelserna motsvarande 10 kap. 5 § fjärde stycket regeringsformen numera återfinns i 10 kap. 8 § och 10 kap. 6 § andra stycket regeringsformen (prop. 2009/10:80, bet. 2010/11:KU4, rskr. 2010/11:21–22). Utskottet konstaterar i detta sammanhang att omröstningsregeln numera, förutom att den fordrar tre fjärdedels majoritet av de röstande, även kräver att beslutet biträds av mer än hälften av riksdagens ledamöter.

Regeringen bedömer i propositionen (s. 120) att Sverige bör avge en förklaring till artikel 7.5 i rambeslutet att Sverige inte kommer att erkänna och verkställa beslut om utökade möjligheter till förverkande vad avser beslut enligt artikel 2 d iv i rambeslutet. Utskottet, som noterar att ställningstagandet grundar sig på att regeringen inte anser sig ha tillräckligt beredningsunderlag och att ytterligare överväganden bör ske innan något förslag läggs fram avseende sådana utökade möjligheter till förverkanden som avses i artikel 2 d iv, delar regeringens bedömning att en sådan förklaring bör avges.

Enligt regeringen bör Sverige också avge en förklaring till artikel 19.2 att de språk som godtas för det intyg som ska sändas över tillsammans med beslutet om förverkande ska vara skrivet på svenska, danska, norska eller engelska eller åtföljas av en översättning till något av dessa språk. Utskottet delar regeringens bedömning också vad gäller denna förklaring.

Propositionen har inte föranlett något motionsyrkande eller andra erinringar under utskottsbehandlingen. Utskottet kan inte komma till någon annan slutsats än att den föreslagna lagstiftningen är ändamålsenlig och lämplig för att genomföra rambeslutet om erkännande och verkställighet av förverkande. Utskottet föreslår att riksdagen antar de lagförslag som läggs fram i propositionen.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2010/11:43 Erkännande och verkställighet av beslut om förverkande inom Europeiska unionen:

Riksdagen antar regeringens förslag till

1.    lag om erkännande och verkställighet av beslut om förverkande inom Europeiska unionen,

2.    lag om ändring i lagen (2005:500) om erkännande och verkställighet inom Europeiska unionen av frysningsbeslut,

3.    lag om ändring i lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom,

4.    lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag