Eritrea

Betänkande 1992/93:UU7

Utrikesutskottets betänkande 1992/93:UU07

Eritrea

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan

1992/93
UU7

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas motioner om Eritrea från dels
allmänna motionstiden 1990/91, dels allmänna motionstiden
1991/92.

Motionerna

1990/91:U608 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att den svenska regeringen aktivt bör
stödja fredsansträngningarna och verka för att förhandlingarna
återupptas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att prinicipen om självbestämmande för
Eritrea politiskt och folkrättsligt är välgrundad,
3. att riksdagen hos regeringen begär att den väcker frågan i
FN,
4. att riksdagen hos regeringen begär att den verkar för att
en internationellt övervakad folkomröstning om Eritreas framtida
status kommer till stånd.

1990/91:U623 av Bertil Måbrink m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige i FN skall driva frågan om att
FN måste engagera sig i arbetet för en fredlig lösning av
konflikten mellan Eritrea och Etiopien, innefattande en
folkomröstning om Eritreas framtid,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige internationellt skall agera
för att alla vapenleveranser till Etiopien stoppas oavsett
varifrån de kommer,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att svenskt bistånd i fortsättningen -- i
stället för indirekt och i smyg -- sänds öppet och direkt till
Eritrea.

1990/91:U651 av Eva Johansson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om det eritreanska folkets rätt till
självbestämmande,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om stöd för fredsprocessen och FN:s
medverkan,
1990/91:U663 av Charlotte Branting och Barbro Westerholm (fp)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ett samlat nordiskt agerande för att åter
resa frågan om Eritrea i FN,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om skyddet för internationella
hjälpsändningar.

1991/92:U212 av Carl Olov Persson och Fanny Rizell (kds) vari
yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att en representant
sänds till Eritrea för att observera den politiska och
ekonomiska utvecklingen i landet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige bör spela en aktiv roll i FN
för att verka för att FN blir observatör under folkomröstningen
om Eritreas framtid,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att erbjuda Eritrea ekonomisk och teknisk
hjälp i förberedelserna inför folkomröstningen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
den genom samarbete med den provisoriska regeringen i Eritrea
bör arbeta för repatriering av eritreanska flyktingar i Sverige.

1991/92:U231 av Rolf L Nilson (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om svenskt erkännande av Eritreas rätt till
självbestämmande,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att etablera officiella relationer med den
provisoriska regeringen i Eritrea.

Bakgrund

I utskottets förra betänkande om Eritrea (1990/91:UU3) gavs en
relativt utförlig beskrivning av utvecklingen i Eritrea fram
till oktober 1990.

Kriget mellan de eritreanska och etiopiska
befrielserörelserna, EPLF resp. TPLF å ena sidan och
Mengisturegimen i Addis Abeba å andra sidan pågick fram till
våren 1991. Under trycket av EPLF:s och TPLF:s militära
framgångar liksom ökad politisk opposition föll Mengisturegimen
i juni 1991. Den ledande politiska organisationen EPRDF, som är
en sammanslagning av TPLF och den amhariska rörelsen EPDM,
övertog den politiska ledningen av Etiopien. Samtidigt gick EPLF
in i Asmara och övertog makten i Eritrea. Härmed kan det
eritreanska befrielsekriget sägas ha avslutats.

I början av juli 1991 hölls en nationell konferens i Addis
Abeba med representanter för ett stort antal etniska och
politiska grupperingar. Från eritreansk sida deltog EPLF:s
ledning med EPLF:s generalsekreterare och chef för den
provisoriska regeringen Isaias Afwerki i spetsen. Konferensen
antog en stadga (Charter) i vilken riktlinjerna för Etiopiens
framtida styrelseskick skisserades. I stadgan fastslås vidare
det eritreanska folkets rätt att självt bestämma om sin framtid
i en folkomröstning vilken planeras äga rum under våren 1993.
Den etiopiska ledningen har genom stadgan deklarerat att den
avser respektera utslaget i folkomröstningen även om det innebär
självständighet för Eritrea.

I praktiken fungerar Eritrea redan nu som en självstyrande
statsbildning. Erkännande från andra staters sida, upprättande
av fullständiga diplomatiska relationer m.m. kommer dock i
princip inte att äga rum förrän resultatet av folkomröstningen
föreligger. Eritrea styrs tills vidare av en provisorisk
regering, bl.a. i avvaktan på att folkomröstningen skall äga
rum. Det går för närvarande inte att förutse när eller hur
demokratiska val internt i Eritrea kommer att hållas.

Utskottet

Ett antal motioner som främst väcktes under allmänna
motionstiden 1990/91, och som återspeglar den krigssituation som
då rådde, behandlar frågorna om Eritreas sjävbestämmande,
fredsansträngningarna och FN:s roll.

Enligt yrkande 2 i motion 1990/91:U608 (mp) skall riksdagen ge
regeringen till känna att principen om självbestämmande för
Eritrea är politiskt och folkrättsligt välgrundad. Samma
innebörd har yrkande 1 i motion 1990/91:U651 (s).

I yrkande 1 i motion 1991/92:U231 (v) yrkas att Sveriges
regering erkänner Eritreas rätt till självbestämmande.

I ett antal motionsyrkanden, 1990/91:U608 (mp) yrkandena 1 och
3, 1990/91:U623 (v) yrkande 1, 1990/91:U651 (s) yrkande 2 och
1990/91:U663 (fp) yrkande 1, samtliga väckta under motionstiden
1990/91, förordas att den svenska regeringen aktivt bör stödja
fredsansträngningarna och verka för att FN skall engagera sig i
konflikten.

I motion 1990/91:U608 (mp) yrkande 4 från motionstiden 1990/91
föreslås att regeringen verkar för att en internationellt
övervakad folkomröstning om Eritreas status kommer till stånd.

I yrkande 2 i motion 1991/92:U212 (kds) från motionstiden
1991/92 föreslås att Sverige bör spela en aktiv roll i FN för
att verka för att FN blir observatör under folkomröstningen om
Eritreas framtid. I samma motions yrkande 3 anförs att Sverige
bör medverka till att erbjuda Eritrea ekonomisk och teknisk
hjälp inför folkomröstningen.

Utskottet uttalade i betänkande 1990/91:UU3 att principen om
självbestämmande för Eritrea är politiskt och folkrättsligt
välgrundad. Vidare angavs att en varaktig lösning av konflikten
bör bygga på det eritreanska folkets rätt till självbestämmande.
Utskottet angav också att befolkningen i Eritrea bör ges
möjlighet att uttrycka sin syn i frågan samt att en
internationellt övervakad folkomröstning är ett logiskt led i
konfliktlösningen.

Det framgår av bakgrundsbeskrivningen i föreliggande
betänkande att folkomröstningen avses äga rum i april 1993 och
att den etiopiska ledningen förbundit sig att respektera
utslaget i folkomröstningen även om det innebär självständighet
för Eritrea.

En kommission har upprättats i Eritrea i syfte att genomföra
folkomröstningen om landets framtida status. Det föreligger
framställningar till Sverige från såväl FN som den eritreanska
ledningen vad gäller stöd för genomförande av folkomröstningen.

Utskottet ser positivt på att FN ges en observatörs- eller
övervakningsroll i samband med folkomröstningen samt att
internationellt stöd i lämpliga former förmedlas till Eritrea i
syfte att underlätta ett korrekt genomförande.

Med det ovan anförda får yrkandena 1--4 i motion 1990/91:U608
(mp), yrkande 1 i motion 1990/91:U623 (v), yrkandena 1 och 2 i
motion 1990/91:U651 (s), yrkande 1 i motion 1990/91:U663,
yrkandena 2 och 3 i motion 1991/92:U212 (kds) och yrkande 1 i
motion 1991/92:U231 (v) anses besvarade.

Några motioner från motionstiden 1991/92 tar upp Sveriges
relationer med Eritrea.

I yrkande 1 i motion U212 (kds) anförs att regeringen bör
sända en representant till Eritrea för att observera den
politiska och ekonomiska utvecklingen i landet. I yrkande 2 i
motion U231 (v) förordas att Sverige bör etablera officiella
relationer med den provisoriska regeringen i Eritrea.

Utskottet konstaterar att en svensk diplomatisk representant
för Eritrea har utsetts och bekräftats genom skriftväxling.
Sverige liksom flertalet övriga länder avvaktar folkomröstningen
inför överväganden om fullständiga diplomatiska relationer.

Utskottet konstaterar vidare att officiella svenska
delegationer har besökt Eritrea, bl.a. i syfte att överlägga om
det framtida biståndssamarbetet. Utskottet har vidare erfarit
att en fortlöpande kontakt och diskussion om framtida samarbete
upprätthålls med företrädare för eritreanska myndigheter.

Utskottet bedömer att relationerna med Eritrea utvecklats på
ett positivt sätt. Utskottet utgår från att fullständiga
diplomatiska relationer upprättas i det fall folkomröstningen
resulterar i att Eritrea blir en självständig stat förutsatt att
övriga sedvanliga krav för erkännande uppfylls.

Med det ovan anförda får yrkande 1 i motion 1991/92:U212 (kds)
och yrkande 2 i motion 1991/92:U231 (v) anses besvarade.

Enligt yrkande 5 i motion 1991/92:U212 (kds) bör Sverige genom
samarbete med den provisoriska regeringen i Eritrea arbeta för
en repatriering av eritreanska flyktingar i Sverige.

Utskottet behandlade i sitt senaste betänkande om biståndet
(1991/92:UU15) frågan om repatriering av eritreanska flyktingar.
Utskottet angav därvid följande.

Utskottet understryker vikten av att underlätta eritreaners
återvändande. Enligt vad utskottet inhämtat finns inga hinder
mot att med riktade biståndsinsatser i flyktingars hemländer
underlätta de hemvändande flyktingarnas integrering. Sådant
bistånd har förekommit i flera fall tidigare, bl.a. i Uruguay
och Chile. Biståndet kan exempelvis innefatta stöd till
sysselsättningsskapande åtgärder, särskilda bidrag till socialt
utsatta grupper, utbildningsinsatser m.m. Utskottet anser att
denna typ av bistånd också bör aktualiseras i Eritrea, inte
minst med tanke på att många eritreaner flytt till Sverige och
att de med sin höga utbildningsnivå kan ge viktiga bidrag till
Eritreas återuppbyggnad och utveckling.

Denna bedömning äger fortfarande giltighet.

Med det ovan anförda får yrkande 5 i motion 1991/92:U212 anses
besvarat.

Två motioner från motionstiden 1990/91 berör
biståndssamarbetet med Eritrea. Enligt yrkande 3 i motion U623
(v) bör svenskt bistånd i fortsättningen sändas öppet och direkt
till Eritrea, i stället för indirekt och i smyg.

I motion 1990/91:U663 (fp) yrkande 2 föreslås att Sverige bör
verka för att skydd ges till internationella hjälpsändningar
till Etiopien och Eritrea.

Även frågan om biståndssamarbete med Eritrea berördes i
betänkande 1991/92:UU15. Av betänkandet framgår att det svenska
biståndet till Eritrea i första hand har finansierats över
katastrofanslaget och kanaliserats dels genom enskilda
organisationer, dels via FN-organisationer. Sverige har svarat
positivt på FN:s generalsekreterares appeller om ökat stöd till
Afrikas horn, och härvid har också ökade medel kunnat förmedlas
till Eritrea. Utskottet underströk vikten av ett
svenskt biståndssamarbete med Eritrea också innan
folkomröstningen äger rum, i syfte att bidra till landets
återuppbyggnad. Utskottet anser att det svenska
biståndssamarbetet nu kan anta mer långsiktiga former. Härvid
välkomnar utskottet vad som anförs i budgetpropositionen om att
de involverade enskilda organisationerna nu skall kunna engagera
sig i utvecklingsinriktade projekt och inte endast förmedla
katastrofbistånd. Det vore önskvärt att också biståndet
förmedlat genom FN kunde få en mer långsiktig inriktning.

Utskottet noterar att biståndssamarbetet med Eritrea under
förra budgetåret uppgick till ca 24 miljoner kronor. Enligt vad
utskottet erfarit beräknar regeringen att biståndsvolymen under
innevarande budgetår kommer att öka ytterligare. Biståndet
inriktas på katastrof- och återuppbyggnadsinsatser,
repatrieringsinsatser, stöd via enskilda organisationer samt ett
inledande stöd till förvaltningssektorn, energisektorn och inom
området mänskliga rättigheter.

Utskottet ser positivt på den planerade inriktningen och
formen för biståndssamarbetet med Eritrea.

Frågan om skydd för internationella hjälpsändningar har
förlorat aktualitet i och med att det eritreanska
befrielsekriget avslutats. I betänkandet 1990/91:UU3 angav
utskottet bl.a. att Sverige bör verka för att få parterna i
konflikten att medge fri lejd för nödhjälpstransporter.

Med det ovan anförda får yrkande 3 i motion 1990/91:U623 (v)
och yrkande 2 i motion 1990/91:U663 (fp) anses besvarade.

I yrkande 2 i motion 1990/91:U623 (v) från allmänna
motionstiden 1990/91 föreslås att Sverige skall agera
internationellt för att alla vapenleveranser skall stoppas
oavsett varifrån de kommer.

Frågan om vapenleveranser behandlades av utskottet i
betänkande 1990/91:UU3. Utskottet uttalade bl.a. att
vapenleveranser utifrån till den konfliktfyllda regionen runt
Afrikas horn, från vilket land de än kommer, skapar nya risker
för långvariga och blodiga konflikter och bör därför upphöra.

Härmed får yrkande 2 i motion 1990/91:U623 (v) anses besvarat.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande Eritreas status och fredsansträngningarna
att riksdagen förklarar motion 1990/91:U608 yrkandena 1--4,
motion 1990/91:U623 yrkande 1, motion 1990/91:U651 yrkandena 1
och 2, motion 1990/91:U663 yrkande 1, motion 1991/92:U212
yrkandena 2 och 3 samt motion 1991/92:U231 yrkande 1 besvarade
med vad utskottet anfört,

2. beträffande Sveriges relationer med Eritrea
att riksdagen förklarar motion 1991/92:U212 yrkande 1 och
motion 1991/92:U231 yrkande 2 besvarade med vad utskottet
anfört,

3. beträffande återvändande eritreanska flyktingar
att riksdagen förklarar motion 1991/92:U212 yrkande 5 besvarat
med vad utskottet anfört,

4. beträffande internationella hjälpsändningar
att riksdagen förklarar motion 1990/91:U623 yrkande 3 och
motion 1990/91:U663 yrkande 2 besvarade med vad utskottet
anfört,

5. beträffande vapenleveranser
att riksdagen förklarar motion 1990/91:U623 yrkande 2 besvarat
med vad utskottet anfört.

Stockholm den 5 november 1992

På utrikesutskottets vägnar

Pierre Schori

I beslutet har deltagit: Pierre Schori (s), Nic Grönvall
(m), Alf Wennerfors (m), Pär Granstedt (c), Inger Koch (m), Nils
T Svensson (s), Lars Moquist (nyd), Viola Furubjelke (s),
Kristina Svensson (s), Berndt Ekholm (s), Håkan Holmberg (fp),
Alf Eriksson (s), Alwa Wennerlund (kds) och Lola Björkquist
(fp).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.