Fru talman! Lagstiftningen om skyddsobjekt syftar till att skydda byggnader, anläggningar och områden som är särskilt viktiga för samhället och inte minst för totalförsvaret. I den aktuella propositionen föreslås en straffskärpning när det gäller obehörigt tillträde till skyddsobjekt. Brottet ska delas upp i två svårighetsgrader, och det ska även omfatta olovligt kvarstannande. För brott av normalgraden ska böter inte längre ingå i straffskalan, och straffet höjs från högst ett års fängelse till två års fängelse. För mindre allvarliga brott ska böter eller fängelse i högst sex månader kunna dömas ut.
Det finns flera anledningar till att regeringen väljer att gå fram med dessa förslag. I praktiken har ju skyddslagen delvis satts ur spel eftersom intrång ofta lagförs enligt brottsbalkens bestämmelser om olaga intrång av normalgraden. Brottsbalken har alltså företräde framför skyddslagen när straffansvar ska utdömas. Konsekvensen av detta blir att straffet för intrång många gånger stannar vid böter. Det krävs försvårande omständigheter för att intrånget ska kvalificeras som grovt och ge en mer ingripande åtgärd. Det måste anses otillfredsställande att skyddslagens straffskala, som de facto innehåller både böter och fängelse, inte får fullt genomslag.
Med denna straffskärpning får vi en straffskala som bättre står i proportion till hur vi som samhälle ser på allvaret i denna brottslighet samtidigt som vi möjliggör för domstolarna att komma fram till mer nyanserade påföljdsbestämningar.
Med de föreslagna förändringarna kommer straffansvar för intrång på skyddsobjekt alltid att följa enligt skyddslagen. Det innebär en skärpt syn på brotten, eftersom det i sig kan antas medföra att strängare straff än böter kommer att komma i fråga i större utsträckning än i dag. Det är regeringens uppfattning att brottstypen obehörigt tillträde till skyddsobjekt bör ha en presumtion för fängelse.
Värt att nämna i sammanhanget är att i såväl Norge som Finland och Danmark finns möjligheter att döma ut fängelse eller annan påföljd som är mer ingripande än böter.
Fru talman! Som förhoppningsvis framgår här finns det ett antal juridiska argument och resonemang för att lagstiftningen bör förändras. Men förslagen bör också ses i ljuset av den försämrade säkerhetspolitiska situationen i vårt närområde. Det är ett faktum att intresset för underrättelseinhämtning och störande av både militär och samhällsviktig verksamhet har ökat. Regeringen vidtar för närvarande åtgärder på en rad områden för att stärka totalförsvaret. De förändringar i skyddslagen som vi talar om här i dag är en viktig pusselbit i det arbetet.
Avslutningsvis: När det gäller förslaget i reservationen om att även göra försök, förberedelse och stämpling straffbart enligt skyddslagen instämmer regeringen i att det finns goda skäl att överväga att gå i den riktningen. Även en utskottsmajoritet delar den uppfattningen. Men frågan har inte behandlats i denna promemoria, och i avsaknad av beredningsunderlag finns därför inte förutsättningar att i nuläget överväga ett sådant förslag.
Med det, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna.
