En ny statlig myndighet för socialförsäkringensadministration
Betänkande 2003/04:SFU13
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 6 maj 2004
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Beslut
Ny myndighet för socialförsäkringens administration (SfU13)
De allmänna försäkringskassorna och Riksförsäkringsverket avvecklas den 31 december 2004. Dagen efter inrättas en ny sammanhållen statlig myndighet för socialförsäkringens administration under namnet Försäkringskassan. Den nya myndigheten ska ledas av en styrelse med fullt ansvar, och en generaldirektör ska ansvara för och leda den löpande verksamheten. Ett förtroendemannaorgan, som kallas försäkringsdelegation, ska finnas i varje län. Försäkringsdelegationerna ska bland annat bevaka att myndighetens verksamhet på länsnivå bedrivs effektivt och med god service åt allmänheten. Riksdagen gjorde också ett uttalande till regeringen. Uttalandet går ut på att sammansättningen i en försäkringsdelegation bör återspegla de olika riksdagspartiernas styrkeförhållanden i respektive län.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till propositionen. Bifall till initiativ. Avslag på motionerna.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottet
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Motioner: 4
Propositioner: 1
Propositioner: 1
Från regeringen
- En ny statlig myndighet för socialförsäkringens administrationProposition 2003/04:69
Motioner från ledamöterna
- Motion 2003/04:Sf34 av Marietta de Pourbaix-Lundin (M) med anledning av prop. 2003/04:69 En ny statlig myndighet för socialförsäkringens administration
- Motion 2003/04:Sf35 av Kenneth Lantz m.fl. (KD) med anledning av prop. 2003/04:69 En ny statlig myndighet för socialförsäkringens administration
- Motion 2003/04:Sf36 av Bo Könberg m.fl. (FP) med anledning av prop. 2003/04:69 En ny statlig myndighet för socialförsäkringens administration
- Motion 2003/04:Sf37 av Birgitta Carlsson m.fl. (C) med anledning av prop. 2003/04:69 En ny statlig myndighet för socialförsäkringens administration
Beredning, Genomförd
Senaste beredning i utskottet: 2004-03-30
Justering: 2004-04-20
Trycklov: 2004-04-28
Trycklov: 2004-05-03
Trycklov till Gotab och webb: 2004-05-06
Justering: 2004-04-20
Trycklov: 2004-04-28
Trycklov: 2004-05-03
Trycklov till Gotab och webb: 2004-05-06
Reservationer: 8
Betänkande 2003/04:SFU13
Betänkande 2003/04:SFU13
Alla beredningar i utskottet
2004-03-30
Ny myndighet för socialförsäkringens administration (SfU13)
De allmänna försäkringskassorna och Riksförsäkringsverket avvecklas den 31 december 2004. Dagen efter inrättas en ny sammanhållen statlig myndighet för socialförsäkringens administration under namnet Försäkringskassan. Den nya myndigheten ska ledas av en styrelse med fullt ansvar, och en generaldirektör ska ansvara för och leda den löpande verksamheten. Ett förtroendemannaorgan, som kallas försäkringsdelegation, ska finnas i varje län. Försäkringsdelegationerna ska bland annat bevaka att myndighetens verksamhet på länsnivå bedrivs effektivt och med god service åt allmänheten. Socialförsäkringsutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag. Utskottet föreslår också att riksdagen gör ett uttalande till regeringen. Uttalandet går ut på att sammansättningen i en försäkringsdelegation bör återspegla de olika riksdagspartiernas styrkeförhållanden i respektive län.
Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2004-05-05
Debatt om förslag 2003/04:SFU13
Webb-tv: En ny statlig myndighet för socialförsäkringensadministration
Dokument från debatten
- 2004-05-05Protokoll 2003/04:109
Protokoll från debatten
Anf. 125 Ronny Olander (S)
Herr talman! Det är första gången för oss med den nya sittningen, att ta debatten från interpellationsbänkarna. Vi hittar väl rutiner om det här blir en vällyckad genomförd diskussion här i riksdagen.
Betänkandet SfU13 behandlar regeringens proposition 2003/04:69
En ny statlig myndighet för socialförsäkringens administration
tillsammans med fyra motioner som väckts med anledning av propositionen. Propositionen har framtagits i samarbete med våra samarbetspartier Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna. Vi föreslår att de allmänna försäkringskassorna och Riksförsäkringsverket avvecklas från den 31 december 2004 och att en ny sammanhållen statlig myndighet för socialförsäkringens administration inrättas den 1 januari 2005 under namnet Försäkringskassan. Avsikten är att den nya myndigheten ska ledas av en styrelse med fullt ansvar och att en generaldirektör ska ansvara för och leda den löpande verksamheten enligt styrelsens direktiv och riktlinjer.
När det gäller de förtroendevaldas organisation ska ett förtroendemannaorgan benämnt försäkringsdelegation inrättas på länsnivå. Försäkringsdelegationerna ska bland annat svara för bevakningen av att myndighetens verksamhet på länsnivå bedrivs effektivt och med god service åt allmänheten samt fatta beslut i frågor om och medverka i samverkan med andra myndigheter på rehabiliteringsområdet.
I försäkringsdelegationernas uppgift ska också ligga att årligen till regeringen rapportera resultaten av de utvärderingar som delegationen gjort i sitt bevakningsuppdrag. Vi säger vidare att det inte ska ske någon ändring av socialförsäkringsnämnderna och deras uppgifter.
Syftet med reformen är att ge nya och bättre förutsättningar för socialförsäkringsadministrationen att fullgöra de uppdrag som ges av riksdag och regering. Reformen avser vidare att ge en mer enhetlig rättstillämpning på socialförsäkringsområdet, en bättre styrning av IT-verksamheten och en ökad flexibilitet och samsyn inom organisationen.
I propositionen lämnas bland annat förslag till en lag med anledning av inrättande av Försäkringskassan samt om upphävande av 18 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring. Regeringen avser att återkomma till riksdagen senare under våren 2004 med de lagförslag som behövs för att den nya myndigheten ska kunna bedriva den verksamhet som i dag bedrivs av försäkringskassorna och RFV.
I utskottet tillstyrker vi regeringens förslag men föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att sammansättningen i en försäkringsdelegation bör återspegla de olika riksdagspartiernas styrkeförhållande i respektive län. Utskottet avstyrker därmed motionsyrkanden om avslag på propositionen. Vidare klargör vi i betänkandet att antalet ledamöter i en försäkringsdelegation ska vara lägst fem och högst elva och förutsätter att detta tillgodoses utan något tillkännagivande från riksdagens sida.
Övriga motionsyrkanden, bland annat om en bred socialförsäkringsreform och om finansiell samordning, avstyrks.
Med det, herr talman, överlämnar jag ärendet för debatt och senare beslut.
Anf. 126 Linnéa Darell (Fp)
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 1, 3 och 5. Jag står naturligtvis bakom de två övriga folkpartireservationerna också men för tids vinnande avstår jag från att yrka på dem.
Herr talman! Sjukförsäkringen är i kris. Om detta är alla ense. Under de sju år som gått sedan den negativa utvecklingen startade har regeringen oftast varit passiv. Det tog lång tid att över huvud taget komma till skott med bromsande åtgärder. De förslag som kommit till denna kammare har i flera fall varit tvehågsna och halvmesyrer. Men på två områden har man spänt musklerna extra mycket och visat vad som är denna regerings bästa grenar: klämma åt företagen och omorganisera byråkratin. Där tror man sig kunna visa handlingskraft. Tyvärr är inte något av förslagen särskilt bra för att få folk tillbaka i arbete.
Att lägga ansvaret på arbetsgivarna handlar mer om budgettak än om ohälsan. Att omorganisera försäkringskassorna, som vi har att ta ställning till här i dag, skulle möjligen kunna vara rätt men inträffar nu vid helt fel tidpunkt. Det är inte kassornas organisationsform som har gjort att rehabilitering eftersatts och att verksamheten i övrigt fungerat sämre än den borde. Det är styrningen uppifrån som brustit då man från regeringen begärt att kassorna ska hantera en allt svårare situation med otillräckliga resurser för att utföra arbetet. Möjligheterna till styrning och samordning från Riksförsäkringsverkets sida inom den nuvarande organisationen har dessutom inte använts så som de hade kunnat användas.
Försäkringskassorna är regelstyrda och det finns, om man vill, goda möjligheter att den vägen upprätthålla en likformig tillämpning av bestämmelser om till exempel sjukpenning och sjukersättning. De regionala skillnader som uppstått skulle med stor sannolikhet ha uppstått oavsett organisation. Det är knappast organisationen som skapat nuvarande skillnader i ohälsotal mellan storstäder och skogslän.
Från Folkpartiet vill vi att riksdagen avslår förslaget. Det finns ett antal motiv för detta. Ett skäl är det uppdrag som ålagts socialförsäkringsadministrationen och som förväntas vara genomfört 2008. Vi delar inte utskottsmajoritetens uppfattning att en omorganisation av den här omfattningen leder till bättre förutsättningar att fullgöra de uppdrag som riksdag och regering ålagt administrationen.
Det finns hur mycket erfarenhet som helst som visar att stora omorganisationer tar kraft och energi från huvuduppgiften. Detta påtalas i ett av Genomförandegruppens projekt. Det påtalas också i delbetänkandet till den så kallade ANSA-utredningen. Jag citerar från den utredningen: "En så stor förändring som det innebär att göra hela socialförsäkringsadministrationen till en myndighet tar mycket kraft. Under en övergångsperiod kan produktionen förväntas sjunka. Det krävs en stor insats från en kompetent ledning för att både genomföra en så stor förändring och samtidigt hålla produktionen på en rimlig nivå."
Jag menar att det inte räcker i nuläget att "hålla produktionen på en rimlig nivå". Kravet på försäkringskassorna i dag och de närmaste åren är högsta växel. Det är ju dessutom inte bara omorganisationen som kommer att ta kraft. En redan ansträngd situation kommer, om regeringens planer kring så kallade drivkrafter för minskad sjukfrånvaro genomförs, att från kommande årsskifte ställa ytterligare krav på kassapersonal och ledning. Enligt den departementspromemoria som nu är ute på remiss beräknas arbetet med de föreslagna förändringarna motsvara 110 årsarbeten inom försäkringsadministrationen.
Herr talman! Ett annat skäl för Folkpartiets avslagsyrkande är den organisationsmodell man väljer på det regionala och lokala planet. Det är en avlövad styrelse, eller försäkringsdelegation som det nya namnet är, och den är alltför mycket inspirerad av vad som nu gäller för AMS och länsarbetsnämnderna. Ett av projekten inom ramen för genomförandearbetet behandlar visserligen förtroendemannarollen. Det projektets uppdrag är ambitiöst. Jag blir dock lite förvånad när jag ser att bara fyra av de sju riksdagspartierna är representerade i den grupp av förtroendevalda som projektet knutit till sig. Kanske hade också övriga tre kunnat bidra till en utveckling av den nya förtroendemannarollen.
Vår uppfattning är att eftersom denna delegation inte kommer att ha inflytande över vare sig verksamhetsplan, verksamhetsmål, internbudget eller principer för medelsfördelning så kommer beslutsbefogenheterna också över den finansiella samordningen att vara kraftigt beskurna. Utrymmet att sätta av resurser för främjande av lokala initiativ kan förväntas beslutas i Stockholm. En utvecklad finansiell samordning är ett av de viktigaste instrumenten för att uppnå lägre sjukförsäkringskostnader, snabbare återgång i arbete och färre förtidspensioneringar. Det hade därför varit mer av handlingskraft och givit mer effektfulla resultat om regeringen och utskottsmajoriteten infört finansiell samordning värd namnet i stället för en produktionshämmande omorganisation.
Herr talman! Ytterligare skäl för att inte genomföra den här omorganisationen är de förändringar som kommer att behöva ske vid en genomgripande socialförsäkringsreform. Sådana förslag har vi från Folkpartiet lagt fram för den här kammaren ett antal gånger. Genom ett uttalande av statsministern i höstas kan man väl förvänta sig att en utredning kommer inom en förhoppningsvis inte alltför lång framtid. De problem som då kommer att tas upp kommer att påverka även organisationsfrågorna. Riksförsäkringsverket i den nuvarande formen, med eller utan namnbyte och med sammanslagning av de regionala försäkringskassorna, kan väl knappast bli bestående efter en reform. Den kan i stället väntas på ett eller annat sätt medföra en ny myndighetsorganisation. Också den pågående Ansvarsutredningen kan komma att lägga förslag om den regionala nivån.
Herr talman! Kostnadsutvecklingen i sjukförsäkringen de senaste åren har skapat ett läge där denna övergång till en traditionell och centraliserad ämbetsverksmodell kan framställas som en kraftåtgärd för att ta itu med sjukförsäkringens kris. Men vad som sker är att försäkringskassorna får rollen att vara syndabockar för en kris i sjukförsäkringen vars orsaker ligger på andra håll än i kassorna och deras regionala uppbyggnad.
De fördelar som kan vinnas vad gäller administration och mer likformig beslutspraxis bör kunna uppnås redan i dag. Avgörande är inte organisationsformen utan de politiska beslut som påverkar sjukskrivningsprocessen, rehabiliteringen och möjligheterna till finansiell samordning. Ingen organisationsmodell kan fungera väl med den i huvudsak passiva sjukförsäkringspolitik som regeringen har fört de senaste åren. Den förändring av kassorna som nu föreslås gör hindren högre för de andra lösningar som kan bli resultatet av en övergripande socialförsäkringsreform och möjligen också av Ansvarsutredningen.
Herr talman! Riksdagen bör därför avslå propositionen, och regeringen bör ta det som en uppmaning att ägna sin tid åt mer verkningsfulla åtgärder mot krisen i sjukförsäkringen.
Anf. 127 Kenneth Lantz (Kd)
Herr talman! Detta är häpnadsväckande! Vi har i dag att ta ställning till ett omfattande projekt - ett förändringsarbete, som man skulle kunna kalla för ett bygge, där första spadtaget är taget och grunden redan är lagd.
Gjutformarna tycks vara bortplockade och bottenplattan, alltså grunden, visar tydliga konturer av hur byggnationen av den nya Försäkringskassan kommer att se ut. Det är inte utan att man häpnar. Förvåningen är påtaglig över hur snabbt regeringen har reagerat i detta ärende. För oss i oppositionen har uppgiften ofta varit att fråga regeringen när man tänker komma med förslag eller påbörja utredningar.
Men nu, helt plötsligt, har regeringen lagt fram förslag och dessutom satt i gång med genomförandet innan det formella beslutet är fattat. Om detta hade överförts på ett husbygge skulle man kalla det för ett svartbygge. I dag, den 5 maj, beslutar vi om att godkänna och påbörja projektet som nu är i full gång och dessutom ska det vara inflyttningsklart vid kommande årsskifte.
Ritningarna är inte helt klara, chef över verksamheten är inte tillsatt. Men tacksamt nog, ingen tvekan råder om vad syftet med projektet ska vara. Vi ska få en ny och effektiv myndighet som ska heta Försäkringskassan.
Herr talman! Regeringen har på den sista tiden gång på gång insett betydelsen av och dessutom påtalat behovet av att minska sjukskrivningstalen. Kristdemokraterna påtalade detta redan för drygt två år sedan. Vår dåvarande partiledare Alf Svensson ifrågasatte om det eventuellt skulle kunna förekomma ett viss missbruk eller överutnyttjande av förmånerna inom socialförsäkringsadministrationen.
Vi fick betala ett ganska högt pris för detta. Vi blev ifrågasatta av många. Men i dag är budskapet kristallklart: Halvera ohälsotalen! Det är lovvärt och välkommet.
Herr talman! Det är under denna intensiva kamp mot alltför höga siffror för sjukskrivningarna i Sverige, det är under våra försäkringskassors tunga arbetsbörda som denna förändring nu ska genomföras. Tiden är, enligt vår uppfattning, helt enkelt olämplig. Vi tycker att tiden för detta omfattande förändringsarbete är fel vald. Det är med stor sannolikhet så att för försäkringskassans 15 000 och Riksförsäkringsverkets 1 000 anställda känns bygget som något förhastat.
Herr talman! Förslaget om en ny statlig myndighet för socialförsäkringens administration är bra på så sätt att vi får ett gemensamt förhållningssätt till försäkringsfallen. Dessutom blir det enklare att få fram ett helhetsperspektiv. Men frågan kommer osökt: Är det denna förändring som ska lösa frågan om halvering av ohälsotalen? Jag vill också fråga Tomas Eneroth: Kommer denna förändring i sig att minska ohälsotalen? Om inte, på vilket sätt avser regeringen framöver att driva frågan så att uppsatta mål om halverad ohälsa nås till 2008?
Herr talman! Innan jag försvarar mina reservationer vill jag uttrycka min önskan om att komma till rätta med våra höga ohälsotal. Det är helt nödvändigt att på alla sätt arbeta vidare med att lösa frågan om ohälsan.
Socialförsäkringens administration är i behov av en förändring. Det är olyckligt, som vi konstaterar i dag, att efter lika operationer blir rehabiliterings- och sjukskrivningstider inte lika i olika delar av landet. Detta är en angelägen uppgift som jag tror den nya Försäkringskassan säkerligen kommer att lyckas väl med.
Med tanke på tyngden av Försäkringskassan som myndighet, borde det vara tryggare att vänta in utlovade utredningar innan man gör dessa stora förändringar. Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna har i en gemensam reservation påtalat att det hade varit logiskt att invänta resultatet av denna utredning före byggandet av Försäkringskassan. Vi har inte råd att få ett nytt lutande torn i vår värld. Det lutande tornet i Pisa är ett exempel på dålig grund. Hela socialförsäkringsadministrationen måste byggas på en solid och säker grund. Därför hade det varit logiskt att vänta in utredningen.
Herr talman! Jag har redan nämnt om fusk och missbruk i mitt anförande. Kristdemokraternas uppfattning är säkert väl känd i kammaren.
Jag skulle vilja lyfta fram de betydande insatser som försäkringskassan hemma har gjort för att komma till rätta med vissa delar av missbruk och fusk. Verksamheten har varit meningsfylld och givit bra resultat. Därför skulle det vara av intresse att få svar på frågan varför inte majoriteten kan ställa sig bakom de motioner som behandlar just fusk och missbruk. Hur tänker regeringen med Berit Andnor i spetsen att komma till rätta med dessa frågor? Avser regeringen att komma med någon ytterligare medicin för att återställa det sjuka tillståndet i vårt land?
Herr talman! I dag har vi styrelser i försäkringskassan som leder arbetet med god förankring i respektive region och landsting. Med tanke på arbetet med rehabilitering och närhet till våra försäkrade tror jag att det hade varit av stor vikt med en regional förankring. Detta är även en demokratifråga. Nuvarande beslutsmässiga styrelser kommer att ersättas av försäkringsdelegationer med betydligt mindre uppgifter att besluta om. För att förankring och demokrati ska komma på en rimlig nivå får de nya försäkringsdelegationerna helt enkelt inte vara alltför små. Vi har nämnt detta och också föregående talare nämnde nivån fem-elva ledamöter. Vi kristdemokrater tycker att det är ett minimum med fem personer.
Försäkringsdelegationerna kommer att fatta beslut om tillsättandet av socialförsäkringsnämnder och avlägga rapporter om hur verksamheten bedrivs. Dessa rapporter ska överlämnas direkt till regeringen, vilket är en innovation. Det är inte styrelsen i Sveriges försäkringskassa som ska erhålla rapporten utan regeringen direkt. Dessutom ska försäkringsdelegationen besluta om de 5-procentiga medel som ska användas inom respektive region för bland annat rehabilitering.
Herr talman! Avslutningsvis: Försäkringskassans förändring är bra, men tiden är illa vald. Tempot på bygget och den tidiga, näst intill omedelbara, starten av grundarbetet känns för många av de anställda inom försäkringskassevärlden som forcerande. Det skapar oro och kan hämma det viktiga arbete man står mitt uppe i, nämligen att medverka till att minska ohälsotalen i Sverige.
Jag vill yrka bifall till reservation 2 under punkt 1, men jag står självklart bakom samtliga kristdemokratiska reservationer.
Anf. 128 Kalle Larsson (V)
Herr talman! Under ganska många år har det funnits en omfattande och, enligt vår uppfattning, berättigad kritik mot försäkringskassorna för att likartade ärenden bedöms väldigt olika av olika kassor. Självfallet ska - och det tror jag att alla är överens om - de lokala förutsättningarna på olika sätt vägas in i bedömningen av enskilda ärenden. Det är nog få som kan försvara de ganska disparata bedömningar som ibland görs. Det verkar vara uppenbart att den bedömningen delas av samtliga i den här kammaren.
Reservanterna till dagens betänkande har egentligen inte någon annan uppfattning i grundfrågan om huruvida det behövs en förändring eller inte, utan de lyfter fram andra politiska frågor som det vore mycket angeläget och intressant att diskutera. Men när det gäller den förändring som vi nu har på vårt bord påpekar man i första hand att det är fel tidpunkt för att genomföra den. Det är ändå en inte särskilt omfattande kritik.
Vi har också riktat kritik mot att det har funnits problem med att man tidigare inte har kunnat föra en gemensam personalpolitik. Man har inte kunnat föra en gemensam IT-politik. Det har varit svårt att sprida goda exempel mellan olika försäkringskassor. Det är därför som det här förslaget i dag ligger på riksdagens bord.
Herr talman! Vänsterpartiet står förstås i allt väsentligt bakom propositionen och dagens betänkande. Vi har sett det som angeläget att komma till rätta med de olika bedömningar som görs i olika delar av landet, och vi ser gärna en mer enhetlig myndighet. För vår del vill vi särskilt peka på några av de saker som vi utöver detta har drivit i de diskussioner mellan partierna som resulterat i dagens betänkande.
Vi anser att en så omfattande och politiskt viktig verksamhet som socialförsäkringens administration är ska ledas effektivt och skickligt och att politiskt förtroendevalda ska ha inflytande och makt över verksamheten. Därför är vi positiva till att politisk erfarenhet ska finnas med i den nationella styrelsen och att försäkringsdelegationerna fått en tydlig roll i den framtida organisationen. Vi välkomnar att de politiska företrädarna finns kvar i socialförsäkringsnämnderna och att dessa inte heller i övrigt berörs av det förslag som nu ligger på riksdagens bord.
Det är också värt att notera att utskottet anser att den föreslagna förändringen inte i sig ska innebära vare sig en mer generös eller en striktare bedömning av enskilda ärenden. Jag citerar: "Inledningsvis noterar utskottet att den föreslagna organisationsförändringen är avsedd att åstadkomma en rättssäker tillämpning av socialförsäkringens regler men inte att i materiellt avseende förändra försäkringens innehåll."
Herr talman! Delvis som svar till Kenneth Lantz, trots att det inte var mitt namn som apostroferades: Självfallet är det inte i det här betänkandet som de avgörande förslagen för att öka hälsan presenteras. Det handlar enligt min uppfattning snarare om insatser för att få fler i arbete, minska arbetstiden, stoppa nedskärningar och bygga ut den offentliga sektorn. Skatteintäkterna kan öka och utgifterna dramatiskt minska om människor inte slits ut på jobbet och om arbetsmarknaden öppnas för de invandrade personer som i dag diskrimineras till arbetslöshet. Det är på dessa områden som vi behöver radikala och framåtsyftande reformer i första hand. Vänsterpartiet har därför föreslagit en mängd sådana åtgärder, och vi driver dessa ibland i samarbete med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Låt oss komma ihåg att en arbetslös kommunalare kostar nästan lika mycket kortsiktigt som en anställd, och i det långa loppet säkerligen mer. Det är dessutom utan att få tillfälle att göra en insats för välfärden.
Herr talman! Förslagen i dagens betänkande om att utreda hur socialförsäkringarna kan privatiseras måste också ses ur det här perspektivet. Det är en händelse som ser ut som en tanke att sjukförsäkringen ska reformeras, påstås det, för att kosta mindre just när kvinnor som mest behöver den efter att ha slitits ut under 1990-talets nedskärningar. Det är ändå värt att minnas att vi har de sjuktal som vi har skapat. Genom omfattande nedskärningar av den offentliga sektorn har vi pressat de anställda där hårdare och gjort servicen sämre för dem som faktiskt behövt den.
Herr talman! Reservationerna i dagens betänkande från flera borgerliga partier, liksom uttalandena från statsministern som refereras av majoriteten, står i kontrast och motsättning till den generella välfärdens ideologi, där skyddet vid sjukdom, föräldraskap och arbetslöshet är skattefinansierat och omfattar alla. Därför måste dessa förkastas. Om var och en i större utsträckning ska klara sig själv med privata försäkringar, går det ut över solidariteten och sammanhållningen i samhället.
Jag säger det igen: Vänsterpartiet kommer inte att delta i några samtal på den politiska grund som de borgerliga föreslår. Vi diskuterar gärna hur socialförsäkringarna kan förbättras och förstärkas och har lagt fram sådana förslag, men inte hur de kan urholkas och försämras.
Jag yrkar därför bifall till reservation 4 under punkt 2 och står helt bakom betänkandet i övrigt.
Anf. 129 Linnéa Darell (Fp)
Herr talman! Kalle Larsson sade i sitt anförande att den kritik som riktas mot förslaget i dag i stort sett är att det är fel tidpunkt för att genomföra det, och det tyckte Kalle Larsson var en mycket liten kritik.
Omorganisationer brukar alltid ta kraft från det som är huvudfrågan, och vi vet att belastningen på försäkringskassorna är stor och kommer att vara det. Då skulle jag vilja fråga Kalle Larsson vad det är som skiljer den här omorganisationen från alla andra, vad det är som skulle göra att det är rätt att omorganisera nu och att den kritik som riktas mot omorganisationen är en liten kritik.
Anf. 130 Kalle Larsson (V)
Herr talman! Frågan vad det är som skiljer den här omorganisationen från alla andra omorganisationer är svårbesvarad. Jag tror att även Linnéa Darell är medveten om att det ibland finns omorganisationer som är bra och rent av nödvändiga. Säkerligen kan vi hitta sådana exempel i historien.
Frågan är väl om det är någon som upplever att det är den här omorganisationen i sig som kommer att innebära krafttag mot ohälsan. Jag tror att få hävdar det. Jag ser heller inga sådana formuleringar i betänkandet. Däremot ser vi fördelar i att kunna skaffa oss effektiva verktyg för att bekämpa ohälsan i och med omorganisationen. Det blir en mer enhetlig personalpolitik. Det blir en IT-struktur i myndigheten som fungerar. En hel del saker kommer på plats som kommer att fungera bättre.
Men svaret på frågan är förstås: Det är inte de här sakerna som kommer att göra att ohälsan minskar, men det är inte heller vad vare sig propositionen eller betänkandet utger sig för att presentera.
Anf. 131 Linnéa Darell (Fp)
Herr talman! Det var inte heller det jag frågade Kalle Larsson om. Men väljer man att svara på något annat kan man ju uppfatta frågan på det viset. Vad jag frågade var vad det är som skiljer den här omorganisationen från alla andra, vad det är som gör att det är rätt att göra den just nu och att den inte skulle orsaka produktionsstörningar som alla andra omorganisationer drabbas av. Man kan läsa utvärderingar från Arbetsmiljöforum, från skyddsombud och från alla möjliga andra organisationer. Jag tror inte att Kalle Larsson heller kan visa på någon organisation där det inte har inneburit produktionsstörningar. Det står också om det i det delbetänkande som är underlag för betänkandet, den så kallade ANSA-utredningen.
Med tanke på de krav som vi alla kommer att ha, och har haft under ganska lång tid, på försäkringskassan tycker jag att det finns anledning att ställa frågan: Vad är det som skiljer den här omorganisationen från den erfarenhet man har av andra omorganisationer?
Anf. 132 Kalle Larsson (V)
Herr talman! Det är uppenbart att vi gör olika bedömningar av angelägenheten i detta. Vi ser fördelar med en omorganisation. Folkpartiet verkar inte se de uppenbara fördelarna. Där skiljer vi oss åt.
Det är klart att det kan finnas en period då man har svårare att bedriva den verksamhet som man i dag bedriver i myndigheten, men problemet är ju att den i dag inte fungerar vare sig effektivt på det sätt som vi skulle vilja eller rättssäkert.
Varför vill vi genomföra den här förändringen? Låt mig citera det inledande stycket i Folkpartiets reservation: "Vi delar regeringens uppfattning när det gäller behovet av bättre effektivitet och mer likformiga bedömningar inom försäkringskassorna. Sjukfrånvaron varierar t.ex. kraftigt mellan olika delar av landet på ett sätt som inte utan vidare låter sig förklaras av socioekonomiska faktorer. Eftersom trygghetssystemens finansiering och förmånsbestämmelserna regleras nationellt är det angeläget att reglerna tillämpas på ett rättvist sätt i hela landet."
Just detta är bakgrunden till att vi nu vill skapa en gemensam statlig myndighet för socialförsäkringens administration.
Anf. 133 Birgitta Carlsson (C)
Herr talman! Jag börjar mitt anförande med att berätta att jag givetvis står bakom de reservationer som jag finns med på, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nr 1.
I det här betänkandet har vi ett lysande exempel på att när regeringen vill förändra inom en verksamhet så kan det gå fort - ja, väldigt fort. Dessutom har förberedelserna till förändringarna inom verksamheten påbörjats redan innan beslut är fattat här i riksdagen. Här har regeringen verkligen visat prov på handlingskraft. Det är en fråga som inte har dragits i långbänk, i motsats till det ärende som vi behandlade i utskottet i går. Då gällde det en ny instans- och processordning i utlänningsärenden. Nu gäller det en ny statlig myndighet för socialförsäkringens administration.
Herr talman! Centerpartiet delar regeringens analys när det gäller behovet av bättre effektivitet och mer likformiga bedömningar inom försäkringskassorna. Som exempel kan nämnas att sjukfrånvaron varierar kraftigt mellan olika delar av landet på ett sätt som inte utan vidare låter sig förklaras av socioekonomiska faktorer. Eftersom finansieringen och förmånsbestämmelserna regleras nationellt, är det angeläget att reglerna tillämpas på ett likartat och rättvist sätt i hela landet. Vi anser därför att beskrivningen av försäkringskassornas problem i valda delar är berättigad.
Men det som förvånar är att det finns en övertro på att man med en organisationsförändring kommer att kunna påskynda ett förändringsarbete som redan är på gång. Att i ett läge när arbetet för att bekämpa ohälsan börjar röna någon framgång - och detta trots en i övrig helt tandlös regeringspolitik - kasta in försäkringskassorna i en omorganisation kommer med all säkerhet att innebära stora risker för "energiläckage", särskilt om det finns skäl att genomföra nya och än mer omfattande förändringar inom loppet av några år.
Mot denna bakgrund anser jag att man bör avvakta med större organisationsförändringar till dess att riktningen i en stor socialförsäkringsreform kan skönjas.
Herr talman! Enligt Centerpartiets uppfattning är det inte i första hand försäkringskassornas organisation som orsakat problemen i till exempel sjukförsäkringen. Ansvaret måste i stället bäras av regeringen, som på samma gång förvägrat försäkringskassorna effektiva verktyg och tillräckliga resurser för att kunna hantera den under de senaste åren snabbt växande sjukfrånvaron. Ett nyckelproblem är av allt att döma svårigheterna att få till stånd ett väl fungerande samarbete mellan försäkringskassan å ena sidan och det huvudsakligen landstingsdrivna vård- och rehabiliteringsarbetet å den andra.
Regeringen och dess stödpartier har genom sin alltför snäva lagstiftning kring finansiell samordning avvisat en lösning på detta problem. Hade det förslag till lagstiftning som vi i Centerpartiet och Folkpartiet förordade i vår gemensamma motion med anledning av regeringspropositionen om finansiell samordning bifallits av regeringen hade försäkringskassorna och vårdhuvudmännen givits kraftfulla incitament och verktyg till samordning. Då hade bristerna i detta hänseende sannolikt motverkats oavsett organisationsform för kassorna.
Herr talman! En centralisering av beslutsfattandet kan medföra ett hinder för genomförandet av finansiell samordning även inom det snäva utrymme som regeringen med stödpartier nu medgivit. Regeringsförslaget har fått en mer decentraliserad utformning än det som förordades i ANSA-utredningen, och det tycker vi är bra. Men vi bedömer ändå att försäkringsdelegationerna får en alltför svag ställning för att göra sig gällande.
Den form av decentraliserad myndighetsstruktur med reducerat förtroendemannainflytande som propositionen förordar har knappast demonstrerat sin effektivitet vid förvaltningen av socialförsäkringar. Det närmaste jämförelseobjektet, administrationen för arbetsmarknadspolitiken, har under årtionden varit föremål för hård kritik för bland annat bristande effektivitet i arbetet med att återföra arbetslösa till arbetsmarknaden.
Herr talman! Centerpartiet har framhållit behovet av en genomgripande socialförsäkringsreform i syfte att sammanföra arbetslöshetsförsäkringen, sjukförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen till en samlad arbetslivsförsäkring med en gemensam myndighetsstruktur. En sådan fusion skulle göra det möjligt att ta ett bättre helhetsgrepp över försäkringstagarnas situation, där ju orsaken i många fall kan vara flytande mellan arbetslöshet och ohälsa.
Regeringen har också genom statsminister Göran Persson utlovat en parlamentarisk utredning av socialförsäkringssystemen. Nu undrar jag när detta förslag blir verklighet. Det är vår avsikt att delta i det arbetet med sikte på omfattande förändringar. Mot bakgrund av detta, herr talman, anser vi i Centerpartiet att det är felaktigt att genomföra de föreslagna förändringar som nu beskrivs i betänkande SfU13 och föreslår därför att riksdagen avslår förslaget.
Anf. 134 Tomas Eneroth (S)
Herr talman! Kära utskottsvänner och andra som eventuellt följer debatten! Jag ska inleda med att yrka bifall till utskottsmajoritetens förslag och avslag på samtliga reservationer, så är det gjort. Sedan över till själva debatten.
Vi kommer ju i dag att besluta att Riksförsäkringsverket ska upphöra och att en ny statlig myndighet med namnet Försäkringskassan ska bildas. I den kommer dagens 21 självständiga försäkringskassor att ingå. Vi får en samlad socialförsäkringsadministration.
Den här frågan har ju ältats under årtionden, och argumenten både för och emot den här organisationsförändringen har ständigt funnits i debatten. Å ena sidan har man argumenterat för behovet av en tydlig statlig styrning i en samlad organisation med alla möjligheter det innebär till samordning, effektivisering och rationalisering. Å andra sidan har det talats om vikten av en lokalt och regionalt förankrad socialförsäkring med förtroendevalda som förvaltar och värnar socialförsäkringens roll i samhället.
Förenklat skulle man kunna säga att å ena sidan finns behovet av en enhetlig statlig struktur med samlad statlig styrning och ledning, å andra sidan behovet av en försäkring som är demokratiskt förankrad och har förutsättningar att kunna anpassas efter de lokala och regionala behov som finns utan att man för den skull äventyrar kravet på en likvärdig prövning.
Regeringens förslag, som vi socialdemokrater ihop med Vänsterpartiet och Miljöpartiet tycker är alldeles utmärkt, är en bra avvägning av båda dessa riktningar. Där finns kombinationen av en tydlig statlig styrning och ett utvecklat förtroendemannainflytande i försäkringen.
Visst är det så att det finns behov av en samlad socialförsäkringsadministration. Rent principiellt kan man säga att verksamheten redan i dag är lagreglerad och finansierad via statsbudgeten, så i den meningen är det ganska rimligt att den inordnas under regeringens styrning. För några egna medel, som den gamla kassarörelsen hade, finns ju inte längre inom försäkringskassorna.
Däremot har styrningen av resurserna varit föremål för debatt flera gånger. Till skillnad från vad som gäller i vanlig statlig verksamhet har ju de självständiga kassorna haft eget utrymme för prioriteringar. Jag kan nog ändå säga att för verksamheten som sådan har det inte alltid varit enkelt. Behovet av en samlad styrning och ledning där nationella politiska prioriteringar får genomslag i hela organisationen har uppmärksammats vid flera olika tillfällen. Vi ser att det är angeläget att man också får en sådan organisation.
I det här sammanhanget ska vi också komma ihåg att det har varit svårt, inte minst för riksdagen, att ibland utkräva ansvaret för den samlade administrationen. Är det försäkringskassornas fel att rehabiliteringsarbetet inte fungerat fullt ut som det ska göra eller att arbetsskadeärendena avgörs på olika sätt i olika delar av landet? Eller är det Riksförsäkringsverket som har brustit i sin uppföljning, sin tillsyn eller för den delen sin normering av arbetet? Eller är det regering och riksdag? Ungefär så har ju debatten varit under långa tider.
Med en samlad socialförsäkringsadministration kan vi faktiskt utkräva fullt ansvar. Det är nog viktigt, inte minst i en tid då socialförsäkringarna och hela socialförsäkringsadministrationen utsätts för stora påfrestningar. Därför är det viktigt att göra förändringar och effektiviseringar nu, för det är just nu som det är viktigt att vi har en väl utbyggd organisation och en fullfjädrad organisation som klarar den anspänning som finns.
Det förslag som vi är överens om innebär att vi får en samlad organisation. Den kommer att ledas av en styrelse med fullt ansvar. Därunder finns en myndighetschef, generaldirektören, som har ansvar för den löpande verksamheten i enlighet med styrelsens direktiv och riktlinjer. På det sättet får vi faktiskt en modern ledning med en tydlig relation mellan myndighetens och dess styrelses ansvar å ena sidan och regeringen och riksdagen å andra sidan. Vi får som sagt en styrelse med fullt ansvar till skillnad från den verksstyrelse som vi i dag har i Riksförsäkringsverket.
En tydlig styrning och ledning innebär ju också att man faktiskt ökar möjligheten att ha en tydlig ansvars- och beslutsordning i organisationen. Det tror jag också är viktigt om vi vill ha ett mer enhetligt agerande inom organisationen. Genom det här sättet ökar vi möjligheten att få gemensamma arbetsätt, gemensamma rutiner, vilket ökar möjligheten att faktiskt behandla olika försäkrade på ett rättvist och likartat sätt. Dessutom kan man väl hävda att vi också får bättre möjligheter att arbeta med kvalitetssäkring i organisationen.
Det här innebär för den skull inte, jag vill säga det eftersom några anmärkte på det tidigare, att vi får en ökad centralisering eller koncentration av verksamheten. Den bedömning vi gör är att ärendehandläggningen mycket väl fortsatt kan vara decentraliserad och att beslut faktiskt bör och ska delegeras så långt ut som möjligt i organisationen med hänsyn till effektiviteten.
Vi har också avstått, och det har säkert en del noterat i debatten, från att nu föreslå förändringar i ärendehanteringen, koncentration av arbetsskador eller liknande, både med hänsyn till den omställning som det skulle innebära i verksamheten och också med hänsyn till att det kanske är rimligt att myndigheten och dess styrelse själva får uppgiften att avgöra detta framöver, givetvis i samråd med regering och riksdag.
På motsvarande sätt har vi också sett på socialförsäkringsnämnderna. I den utredning som föregick propositionen föreslogs ju en annan, annorlunda modell för förtroendemedverkan. Jag kan väl säga att det inte riktigt var det utvecklade förtroendemannaskap som jag tyckte att man skulle vilja se framöver. Av det skälet valde vi att avstå från att göra någon förändring. Vi har kvar socialförsäkringsnämnderna som de är. Jag tycker att det är viktigt att vi har det förtroendemannainflytandet i försäkringen.
Samtidigt som vi får en samordnad statlig socialförsäkringsadministration med allt vad det innebär i ökad möjlighet till samordnad styrning och ledning vill jag betona vikten av ett utökat förtroendemannainflytande i socialförsäkringen.
Vi har därför valt att förstärka - och jag hävdar att det är en förstärkning - det länsvisa förtroendemannainflytandet, inte genom att bibehålla de gamla kassastyrelserna utan genom att förnya förtroendemannarollen. Vi kommer att kalla dem försäkringsdelegationer. De kommer att ha i uppgift att bevaka att myndighetens verksamhet bedrivs effektivt och att länets invånare och dess företag får ett bra bemötande.
De iakttagelser och utvärderingar man gör ska man också redovisa direkt till regeringen, vilket jag tycker är oerhört viktigt.
När det gäller samverkansfrågor har vi sett det som väldigt angeläget att försäkringsdelegationen får ett direkt ansvar, inte minst mot bakgrund av erfarenheterna av försöksverksamhet inom Socsam, Frisam och Finsam tidigare. Det faktum att förtroendevalda från försäkringskassa, kommun och landsting har kunnat samverka har ökat möjligheten att få en bra verksamhet.
Nu har vi fått en permanent lagstiftning om finansiell samordning. Då tar vi givetvis med erfarenheterna från samverkan med förtroendevalda. Det är viktigt att de 5 % av sjukpenningsanslagen som man får använda till finansiellt samordnad rehabilitering fullt ut får tas i anspråk av delegationerna så att man har goda förutsättningar att se till att vi får en bra finansiell samordning.
Jag förutsätter att vi både här i riksdagen och hos de olika delegationerna följer upp på vilket sätt man får en lyckad finansiell samordning med försäkringskassa, länsarbetsnämnder, kommuner och landsting. Vår uppfattning är att den här organisationsmodellen ökar det reella förtroendemannainflytandet i försäkringen. Det kan knappast vara avgörande att lägga kraften i förtroendemannainflytandet på det som har att göra med personalärenden eller interna organisationsstrukturer. Nu får vi kraften i förtroendemannainflytandet till hur försäkringen fungerar, hur den uppfattas av medborgare och företag och hur vi ser till att den är ett verkningsfullt medel för att skapa trygghet för medborgarna, skapa förutsägbarhet och stimulera till att man kan komma tillbaka i arbete.
Vi har fått detta bekräftat under hela den process som förevarit propositionen när vi träffat förtroendevalda och tjänstemän i organisationen.
Vi gör dock en korrigering i betänkandet i jämförelse med propositionen. Vi gör markeringen att vi tycker att det är viktigt att delegationens sammansättning ska utgå från riksdagsvalet snarare än landstingsvalet. Det är en nationell försäkring vi pratar om. Delegationerna ska ansvara för att bevaka och samverka kring denna. Det är inte en verksamhet som landstingen har något direkt inflytande över eller ansvar för. Det är en nationell försäkring. Därför har vi gjort den korrigeringen.
Remissinstanserna har över lag varit väldigt positiva till den förändring som nu genomförs. Sedan propositionen redovisades har det inte heller varit några större stormande debatter. Man kan möjligtvis säga att den till en början lite tveksamma inställning som fanns hos en del som arbetar och är förtroendevalda inom kassarörelsen har bytts till en förväntan och ett engagemang för den nya organisationen i kraft av att vi haft en process som gjort att vi fått ett gemensamt ställningstagande kring en ny organisation.
Personalrepresentanterna - de fackliga representanterna - har verkligen välkomnat förändringen och inte minst poängterat vikten av en snabb förändring. Jag noterar att oppositionen kritiserar detta. Det har varit ett mycket starkt önskemål från alla som arbetar med detta att det ska vara en snabb organisationsförändring. Segdragna långdragna organisationsförändringar skadar verkligen produktiviteten.
I den meningen blev jag lite förvånad när jag läste oppositionens motioner. Det gäller kanske inte så mycket Moderaternas. De ställer sig helt och hållet vid sidan av det som nu händer. Det finns bara en moderat motion, och det är från en enskild partimedlem. Från Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna som ändå har en tradition att vara aktiva och värna försäkringen kommer disparata synpunkter som i huvudsak tar sikte på att kritisera tidpunkten för reformeringen.
Man kan ändå notera att man under lång tid har klagat på brister i socialförsäkringen. När regeringen väl tar initiativ och vi med förslag i riksdagen får möjlighet att åtgärda en hel del av de bristerna klagar man på att det går för fort.
Samtliga tre partier hävdar att organisationsförändringen i sig inte innebär några stora minskningar av antalet sjukskrivna. Givetvis är det så. Det är ingen som har hävdat det. Det är ingen som har hävdat att en organisationsförändring i sig innebär att vi bryter utvecklingen mot ett ökat antal sjukskrivna. För att göra det krävs andra typer av insatser, allt från förändrad sjukskrivningsprocess till förebyggande arbetsmiljöarbete till satsning på rehabilitering och ekonomiska drivkrafter för arbetsgivare. Faktum är att vi nu kan se att kurvan bryts och att allt färre är sjukskrivna. Det är ett nog så viktigt kvitto på den politik som vi har bedrivit under ett antal år.
Oppositionen har andra svar på hur man ska göra detta. Centern vill sänka sjukpenningen för dem som inte har några barn. Kristdemokraterna vill minska sjukpenningen och införa karensdagar. Folkpartiet vill spara 9 miljarder, oklart på vilket sätt. Moderaterna är som vanligt värst när det gäller ett sänka sjukersättningar och se till att förtidspensionärer får en 60-procentig ersättning.
Det är förslag som handlar om ohälsoarbetet. Dem debatterar vi dagligdags. Administrationen är naturligtvis en viktig förutsättning för att vi ska kunna arbeta med alla dessa olika förslag.
Svenskt Näringsliv och en del andra har väl till och med önskat att man gör en organisationsförändring just för att få ett bättre bemötande från försäkringen och för att få en tydligare organisation. Det finns alltså ett önskemål även från samhällets andra aktörer att vi genomför en organisationsförändring.
Den fråga man ska ställa om nu Kristdemokraterna, Centern och Folkpartiet tycker att tidpunkten för förändring är olämplig är: När tycker ni att vi ska göra en organisationsförändring? Ni hänvisar till en översyn av socialförsäkringarna. Det är en viktig utredning som kommer att arbeta under flera år. Jag föreställer mig att det blir samma process som när det gällde pensionsfrågan. Som ni vet var det en flerårig process. Man kan dessutom notera att pensionöverenskommelsen inte i sig ledde till att Riksförsäkringsverket fick omorganiseras eller göras om. Man ska inte överdriva behovet av stora omorganisationer.
Frågan är: När tycker ni att det är lämpligt att göra någon omorganisation? Av Linnéa Darells anförande kan man få intrycket att Folkpartiet i princip tycker att man aldrig ska göra någon omorganisation. Det måste vi ändå konstatera att det finns goda skäl att göra, just för att få en effektiv organisation.
Jag konstaterar att vi, till skillnad från oppositionen, har mäktat med att göra det. I samverkan med alla dem som arbetar inom försäkringen, med dem som är förtroendevalda och ihop med Vänsterpartiet och Miljöpartiet har vi lyckats få fram ett förslag som har bred acceptans och som successivt har förutsättningar att genomföras om vi fattar ett klokt beslut i riksdagen och ser till att vi får en organisation med tydlig styrning och ledning och ett utvecklat och utökat förtroendemannainflytande. Det är bra för socialförsäkringen, och det är bra för Sverige.
Anf. 135 Birgitta Carlsson (C)
Herr talman! Det var ganska tuff och massiv kritik mot att vi inte tyckte precis som regeringspartiet i den här frågan.
Jag ställde en fråga i mitt anförande om när vi får se förslaget till en parlamentarisk utredning av socialförsäkringssystemen.
Under en lång rad av år har Centerpartiet förordat att vi ska se över de sociala trygghetssystemen. Jag nämnde också vilka delar vi tycker att man ska undersöka om man kan föra samman för att vi ska slippa att man faller mellan stolar eller pendlar mellan olika trygghetssystem så att vi har en arbetslivsförsäkring där man får ersättning oavsett om man är sjuk, är arbetslös eller har en arbetsskada. När får vi se ett förslag från regeringen om att vi ska tillsätta den utredningen?
Tror verkligen Tomas Eneroth att det är försäkringskassan som är skulden till att vi har de höga sjuktalen i dag? Det tror inte vi i Centerpartiet. Vi tror att det är helt andra faktorer som spelar in när det gäller detta. Om vi hade fått möjlighet att i större omfattning än vad vi kan göra i dag införa både Socsam- och Frisamförsöken är vi övertygade om att det hade bidragit till en helt annat utveckling inom det här området.
Frågan är: Varför vill inte regeringspartiet ge verksamheterna ute i landet möjlighet att bedriva denna verksamhet som har visat sig vara framgångsrik?
Anf. 136 Tomas Eneroth (S)
Herr talman! Jag svarar på det sista först. Vi har faktiskt sett till att det inte längre är en försöksverksamhet. Det är en permanent verksamhet med en permanent lagstiftning som ger försäkringskassa, länsarbetsnämnd, kommuner och landsting möjlighet att använda 5 % av sjukpenningsanslaget för gemensamma, samordnade rehabiliteringsinsatser. Till skillnad från en tillfällig verksamhet tidigare har vi nu alltså permanenta möjligheter. Jag hoppas att alla lokala centerpolitiker, folkpartister, kristdemokrater, socialdemokrater och andra som tror på tanken om samverkan arbetar lokalt för att se till att detta också blir verklighet på fler ställen i landet.
När det sedan gäller utredningen arbetar man väl om jag kommer ihåg rätt sakta men säkert på direktiv. Jag tycker att det viktiga är att man får ett bra direktiv och att man sedan ser till att få en bra process kring de framtida socialförsäkringarna. Vi är nog överens om att det är viktigt att föra den debatten.
Men det är klart: När vi nu ser budgetförslag från Centern där man bryter mot de grundläggande principerna i försäkringen genom att säga att är du barnlös ska du ha sämre sjukersättning blir jag lite oroad. Det är ju i princip det som Centerpartiet nu föreslår: Är du barnlös ska du ha sämre sjukersättning. Jag måste säga att det är en väldigt underlig princip att ha i ett framtida socialförsäkringssystem.
Jag väntar mig svar både på detta och på när Birgitta Carlsson och Centerpartiet i så fall tycker att vi ska göra en förändrad organisation. Jag tolkar det ändå som att Centern vid något tillfälle kan tycka att det är angeläget att omorganisera försäkringskassorna och Riksförsäkringsverket.
Anf. 137 Birgitta Carlsson (C)
Herr talman! Jag tror att den omorganisationen kommer, men vi vill då se den i ett större paket där vi ser över hela systemen. Då ska den inkluderas i detta.
Sedan ska vi väl vara ärliga när det gäller remissvaren på betänkandet. Jag fick mig tillsänt ganska många från olika kassor ute i landet, och alla var absolut inte positiva som ordföranden sade i sitt anförande. Dessutom har även socialdemokrater varit mycket besvikna över det förslag som man såg framför sig skulle komma från regeringen i de sammanhang då vi har träffat människor som suttit i olika kassastyrelser och annat.
Jag vill sedan komma tillbaka till detta med ersättningen vid sjukdom som Centerpartiet har med i sitt budgetförslag. Det vi tycker är viktigt är att den person som har försörjningsansvar inte ska fråntas möjligheten att verkligen fullt ut kunna ta det ansvaret. Man ska inte försämra för människor som har familjer. Det kostar ju rätt mycket att ha barn. Därför har vi pratat om, och det är ingen nyhet, att man ska ha en grundtrygghet. En grundtrygghet kanske inte alltid ser exakt likadan ut för alla, men det är viktigt att ett förslag inte ska innebära att en person kommer att behöva uppsöka en kommuns socialtjänst för att få till sitt uppehälle. Vi menar att detta ska vara relaterat till det försörjningsansvar man har som individ.
Anf. 138 Tomas Eneroth (S)
Herr talman! När det gäller försörjningsansvaret håller jag med om att det ska vara goda ekonomiska villkor inte minst för barnfamiljer. Därför har vi en generell familjepolitik med bra barnbidrag som vi höjt under ett flertal år och säkert fortsatt kommer att höja. Men att som princip i socialförsäkringarna märka ut de barnlösa och säga att de inte ska ha samma inkomstbortfallsprincip och samma trygghetssystem tycker jag är ett anmärkningsvärt principbrott. Jag är lite nyfiken på att senare i debatten få höra hur andra partier ställer sig till denna ganska underliga konstruktion för socialförsäkringar.
När det sedan gäller remissvaren noterade jag i mitt anförande den kritik som fanns mot ANSA-utredningen. Det var många som gillade reformeringen över huvud taget, men kritik kom framför allt från de förtroendevalda i försäkringskassorna. Där tog vi på oss ansvaret att inleda en process. Jag har träffat inte alla men väldigt många förtroendevalda i försäkringskassorna, och att döma av de signaler jag nu får har de korrigeringar vi gjorde i jämförelse med ANSA-utredningen där vi förstärkte förtroendemannainflytandet inte minst kring samverkansfrågorna lett till att väldigt många nu uppskattar detta och tycker att det är en mycket positiv förändring.
Jag känner mig alltså trygg i den proposition vi har lagt fram och det ställningstagande som riksdagen kommer att göra. Jag kan dock beklaga att Centerpartiet ännu inte har kunnat ge något besked om när man för sin del kan tänka sig att vilja ha en reformering av försäkringen.
Anf. 139 Linnéa Darell (Fp)
Herr talman! Tomas hade ett antal frågor i sitt anförande, bland annat när vi tycker att det skulle vara lämpligt med en omorganisation. Först vill jag dock ansluta till din fråga om vad som händer nu och synpunkterna kring vad som leder till en förbättring. Vår uppfattning är att om inte den socialdemokratiska regeringen hade förbjudit den "riktiga" Finsam redan 1997 hade vi haft goda möjligheter till en bättre utveckling på ohälsoområdet, framför allt på kostnadssidan.
Vi ser också hur Socsamförsöket i Finspång, som har varit lyckosamt och som borde ha fått föras vidare ut över landet, nu försöker anpassa sig till den mycket begränsade arbetsform som den nya Finsam har blivit.
Jo, vi tycker visst att det kan finnas tillfällen för omorganisationer. Vi anser, precis som vi har skrivit i motionen, att det skulle göras i samband med en ny socialförsäkringsreform. Vi tror inte att en sådan ska behöva ligga så förfärligt långt fram i tiden. Det hade man kunnat vänta på.
Det finns dock en invändning, och där vill jag ställa samma fråga till Tomas som jag ställde till Vänsterpartiet. En omorganisation leder nästan alltid till ett bortfall av kraft i en organisation. Jag tycker inte att det verkar som om Socialdemokraterna tar det riktigt på allvar.
Anf. 140 Tomas Eneroth (S)
Herr talman! Jovisst tar vi det på allvar. Vi tar det på allvar att vi i dag har en organisation med otydligt ledningsansvar och med otydliga riktlinjer för hur man ska normera arbetet. Jag tror att det är oerhört viktigt för att försäkringsadministrationen fortsatt ska ha kraft att jobba med den stora utmaning man har att man får en tydlig struktur. Det är därför vi åtgärdar detta.
Med Linnéa Darells sätt att argumentera är det ju aldrig lämpligt att genomföra någon omorganisation eftersom det alltid kommer att leda till att det tar kraft från organisationen. Jag tror att just nu är alldeles rätt tillfälle. Vi har inte råd att ha en organisation som är ineffektiv. Vi måste se till att reformera Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna, och det är det vi passar på att göra.
Sedan tyckte jag inte att jag fick något riktigt bra svar på när Folkpartiet tycker att vi ska göra denna omorganisation. I min värld föreställer jag mig att diskussionerna om de framtida socialförsäkringssystemen är djupa, ideologiska och principiella och kommer att ta tid att genomföra. Innebär det att det är om fyra fem år man i så fall ska genomföra en omorganisation, eller vilket tidsperspektiv har Folkpartiet?
Detta är inte minst intressant när det gäller ett parti som föreslår att man relativt snart ska genomföra besparingar på 9 miljarder kronor i sjukförsäkringen för att kunna spara på de sjuka, om det nu är så man ska tolka budgetalternativet.
Anf. 141 Linnéa Darell (Fp)
Herr talman! Det finns mer eller mindre lämpliga tider för en omorganisation. Det är sant att en omorganisation alltid tar kraft från organisationen, men frågan är om man ska utsätta organisationen och dem som är beroende av en fungerande organisation för detta i ett läge där man ställer de allra största tänkbara krav.
Vi vet att försäkringskassorna inte har fått de resurser de behöver. Vi har en sjukskrivningsnivå hos kassorna, refererad i Riksförsäkringsverkets årsredovisning för 2003, på 7,1 %. Vi har nya krav som sannolikt kommer att ställas på kassorna redan från årsskiftet. I det läget måste man fråga sig: Finns det ingen hänsyn till att omorganisationer tar kraft?
Ni har ju själva målet, som vi i och för sig delar, att så fort som möjligt men senast 2008 ha halverat sjukskrivningstalen. Med den takt det har gått i hittills kommer inte det målet att uppnås. Kommer Sverige då att ha råd att tappa ytterligare kraft för att genomföra arbetet?
Vi menar, och det skriver vi också i motionen, att mycket av det som ni efterlyser och vill uppnå med omorganisationen skulle man kunna uppnå om det gavs tydliga direktiv från regeringen, från riksdagen och från Riksförsäkringsverket. Detta har ju också börjat, med en hel del möjligheter att göra kassornas hantering effektivare.
Anf. 142 Tomas Eneroth (S)
Herr talman! Nu är det ändå så att jag har ganska stor tilltro till dem som arbetar inom organisationen. Vi konstaterar ju, och det sade jag också i mitt anförande, att inte minst personalorganisationerna har välkomnat omorganisationen och till och med bett regeringen att skynda på den så att den blir snabb. Det torde väl ändå vara personalens representanter som bäst känner till den arbetssituation de har just nu och vikten av att just därför få en snabb omorganisation med tydligare organisationsstruktur och mindre frustration över de oklarheter som i dag finns i organisationen. Jag känner mig väldigt trygg i detta. Jag känner mig snarare mer oroad över Folkpartiets väldigt stillsamma sätt att se på behovet av en omorganisation.
Jag noterar att jag inte får svar på när Folkpartiet tycker att det är rimligt att genomföra någon organisationsförändring. I ett folkpartistiskt styrt Sverige riskerar det snarare att bli så att vi under väldigt lång tid framöver får leva med brister i organisationen.
Jag konstaterar att vi mäktar med det som Folkpartiet inte gör, det vill säga att både klara av en offensiv politik mot ohälsa med ekonomiska drivkrafter för arbetsgivare och att klara av att ge grundläggande trygghet för människor i försäkringen med höjd SGI och annat. Men framför allt klarar vi att samtidigt göra en vassare och bättre lämpad organisation som kan hjälpa medborgare men också företag med den svåra uppgiften att få tillbaka tusentals människor till arbetsmarknaden.
Anf. 143 Kenneth Lantz (Kd)
Herr talman! Jag får väl börja med att besvara frågan, Tomas Eneroth. Jag anser att en omorganisation ska göras snarast.
Men
naturligtvis borde vi invänta den seriösa utredning som man talar om, eller hur?
Ponera nu, Tomas Eneroth, att den här utredningen kommer med andra idéer, tankar och förslag. Är det då dags för ännu en omorganisation, och ska den också gå väldigt snabbt och effektivt som i det pågående projektet? Hur skulle det kännas? Då blev det ju en ännu större oro för våra 16 000 anställda inom kassavärlden.
Anf. 144 Tomas Eneroth (S)
Herr talman! Tack, Kenneth Lantz, för svaret, och tack för att du åtminstone under några sekunder gav mig hopp om att Kristdemokraterna insåg behovet av att snarast kunna genomföra omorganisationen. Men sedan kom detta
men
, att man ska invänta utredningen.
Jag vill ändå notera - jag hoppas att Kristdemokraterna kommer ihåg detta - att när vi gjorde den största förändringen vi har haft i socialförsäkringarna, det nya pensionssystemet, ledde det inte till några större dramatiska förändringar för Riksförsäkringsverkets del. Det var inte så att vi gjorde kraftiga omorganiseringar där, trots att det var en mycket stor omstöpning.
Framför allt är det väl så att en förändring av socialförsäkringssystemen bör ta tid. Den bör vara föremål för långa ideologiska och principiella överväganden. Ur min synpunkt tror jag att det ska mycket till innan man gör några långtgående avsteg från de grundläggande principer som gäller för dagens socialförsäkringar. Detta sagt om tidsplaner, men tack ändå för försöket att svara.
Jag vill ändå i sammanhanget ställa frågan tillbaka, eftersom budgetförslagen kommer vilken dag som helst. Kristdemokraterna föreslår också att man ska sänka sjukersättningen, sjukpenningen, förändra SGI-beräkningen och införa ytterligare någon karensdag, om jag tolkar förslagen rätt. Det där är förvisso kraftfulla förslag för att få ned kostnaderna i sjukförsäkringen. Det är alldeles rätt. Men det leder inte på något sätt till att människor blir friskare. Det leder inte på något sätt till att människor får större möjlighet att komma tillbaka i arbetslivet. Varför är det fel att ha ekonomiska drivkrafter för företag när man så glatt vill ha ekonomiska drivkrafter för enskilda människor?
Anf. 145 Kenneth Lantz (Kd)
Herr talman! Den information jag har, och jag tror att den är ganska väl överensstämmande med vårt förslag, är att vi inte har för avsikt att sänka sjukersättningen. Däremot erkänner jag att vi har talat om en karensdag. Det är väl svar på den frågan.
Jag vet inte vilken kontakt Tomas Eneroth har med folk från försäkringskassan, men jag möter anställda ganska så ofta i mitt uppdrag i kassastyrelsen. Och jag är nog inte ensam här i kammaren om att ha hört de oroliga känslorna komma till uttryck.
Jag skulle dock vilja fråga: Känner sig inte Tomas Eneroth över huvud taget orolig över att förändringar kan ta kraft och suga musten ur våra anställda som just nu är inne i ett oerhört ansträngt läge i arbetssituationen? Jag känner en stark oro för att man ska tappa fart, även om man kommer att driva igenom den omorganisation som jag i och för sig tycker har sin plats - det är dock tiden. Men det har vi diskuterat redan. Men situationen för de anställda, är det inget som oroar Tomas Eneroth över huvud taget?
Anf. 146 Tomas Eneroth (S)
Herr talman! Det som oroar mig mest är om vi skulle genomföra en omorganisation under väldigt lång tid, om vi skulle sega på det och ha utdragna förhandlingar och diskussioner om vilken framtida organisationsmodell man ska ha. Det skulle oroa mig, för det skulle skapa ett kaos i försäkringsadministrationen. Jag har därför tagit till mig de önskemål som har funnits från personalföreträdare som har hävdat vikten av att göra en snabb omorganisation.
Jag tror också att det är viktigt att vi får en snabb förändring som förtydligar ledningsansvaret i den nya organisationen, som förtydligar förtroendemannarollen i den nya organisationen och som ökar organisationens effektivitet, förmåga och möjlighet att möta de behov som medborgarna och företagen har i det här landet när det gäller försäkringsadministration.
Jag tror att vi är på mycket god väg med detta. Och jag är alldeles övertygad om att vi kommer att ha en vassare och bättre organisation framöver som är fullt decentraliserad, med goda lokala och länsvisa förutsättningar för en bra socialförsäkring.
Anf. 147 Anna Lilliehöök (M)
Herr talman! Även vi moderater anser att det är ett stort problem att reglerna i socialförsäkringarna tillämpas så olika i likadana ärenden. Tillämpningen skiljer sig till och med systematiskt mellan olika delar av landet. Det sjukskrivs mycket mer och längre perioder på vissa håll till och med vid tydliga diagnoser. Sjukskrivningstiderna kan vara en eller till och med flera månader längre vid samma sjukdomsdiagnos. Arbetsförmågan och sjukskrivningen bedöms ännu mer olika när det handlar om otydliga diagnoser eller så kallade symtomdiagnoser.
Det här gäller faktiskt inte bara sjukskrivningarna utan också andra bidrag, till exempel handläggningen av vårdbidrag, där vi lärde oss i går att hanteringstiderna kan skilja med uppåt ett halvår beroende på var ärendet handläggs.
En uppstramning av reglerna inom bland annat sjukförsäkringen har vi efterfrågat länge. Och en mer likformig tillämpning är helt nödvändig enligt vår uppfattning, inte minst för att pressa tillbaka sjukfrånvaron.
Regeringen har nu lagt fram ett principförslag för att få en sammanhållen organisation för försäkringskassan för att åstadkomma större rättssäkerhet och likformighet. Vi anser att det finns ett antal principiella skäl för en sådan omorganisation och att dessa skäl faktiskt väger tyngre, även om vi hade ansett att det var bättre att börja med att strama upp reglerna och därefter se över organisationen.
Problemet i sjukförsäkringens och socialförsäkringens administration är kanske inte i första hand ett organisatoriskt problem hos kassorna. Ansvaret vilar faktiskt också tungt på regeringen som inte har stramat upp reglerna och gjort dem tydliga. Lagen om allmän försäkring och uttolkningen av den har lett till alldeles för stort utrymme för olika tolkningar. Denna otydlighet bidrar sannolikt till både onödiga och för långa sjukskrivningar, till sjukskrivningar som nu allt oftare slutar i förtidspensionering.
Ett exempel på otydligheten är att det i vägledningen för sjukskrivning fortfarande anges att allt som inte är normalt är sjukt.
Regeringen har således inte gett försäkringskassorna nödvändiga redskap och inte heller tillräckliga resurser för att strama upp sjukskrivningarna. Försäkringskassornas arbetssituation har varit sådan att tiden bara räckt till för utbetalningar och knappt ens det. Rehabiliteringsåtgärder har det i stort sett inte funnits utrymme för alls.
Vi vill hålla med om den risk som många pekar på att det innebär att i dagens ansträngda arbetsläge genomföra en omorganisation av försäkringskassorna. Vi vill också säga att det väl är något anmärkningsvärt att regeringen tydligen redan påbörjat en omorganisation innan riksdagen ens fattat beslut om den.
Regeringsförslaget innehåller endast ett principbeslut, och det krävs en rad följdförändringar. Men vi förutsätter att det inte stannar vid detta utan att också regelverket ses över.
Med en sammanhållen organisation ges möjligheter att följa upp fusk och missbruk på ett bättre sätt om det ges ett tydligt uppdrag. Möjligheten att kartlägga och samla erfarenheter om överutnyttjande av socialförsäkringarna kommer sannolikt att förbättras och underlättas med en sammanhållen organisation.
Den sammanhållna statliga organisationen ger ett mer tydligt ansvar för regeringen. Regeringen tar också på sig ett stort ansvar att se till att organisationen kan utvecklas och att de bästa arbetssätten kan spridas, till exempel att de av regeringen förordade avstämningsmötena nu faktiskt kommer till stånd så tidigt som möjligt. Varför inte ta exemplet Finspång - efter 28 dagar? Det exemplet har tagits upp tidigare i debatten.
Regeringen måste ge - det har vi fått besked om i dag - tidiga samverkansuppdrag både med andra offentliga instanser men också med arbetsgivare. Vid en undersökning har det visat sig att så många som 70 % av tillfrågade företag var mycket missnöjda med kontakterna med försäkringskassan och upplevde att de fick alldeles för lite stöd i arbetet med att förkorta sjukskrivningstider och ge rehabilitering. Här har regeringen ett stort uppdrag att fullfölja utvecklingen av arbetet.
En bidragande orsak till många sjukfall och förlängda sjukskrivningar är faktiskt att det är så svårt att byta arbete. Här har regeringen också en mycket stor uppgift framför sig.
I dag kan rättssäkerheten ofta uppfattas som satt ur spel när beslut och domar i olika delar av landet ibland tycks gå stick i stäv med varandra. En mer likformig tillämpning och uppstramning av regelverket innebär att den enskilde också kan ges bättre möjligheter att förstå reglerna och hur besluten ser ut.
Vi moderater anser att det är en grundläggande princip att ansvar och finansiering ska följas åt. Därför anser vi, herr talman, att både sjukförsäkringen och a-kassan bör handhas och administreras av staten så länge staten står för finansieringen och bestämmer regler och ersättning. Vi föreslår också en nationell hälsoförsäkring för sjukvården. Sjukförsäkringen bör då vara parallellt organiserad för den snabba medicinska rehabiliteringen. Samma sak gäller för samverkan med arbetsmarknadsmyndigheterna för att finna arbete för alla de sjukskrivna som är arbetslösa eller inte kan gå tillbaka till sitt gamla arbete.
Herr talman! En sammanhållen organisation och ett sammanhållet ansvar underlättar den reformering av sjukförsäkringen som vi moderater ser som nödvändig för att pressa tillbaka sjukfrånvaron. Rätt hanterat kan detta förslag som vi tar ställning till nu vara ett första steg i en sådan process.
Anf. 148 Tomas Eneroth (S)
Herr talman! Först och främst är det glädjande att Moderaterna inser vikten av att man gör en omorganisation, även om det i någon mening märks att man har lite andra föreställningar om hur denna organisation ska arbeta framöver. Det är väl för att de grundläggande politiska skillnaderna ändock består, även om vi har samma uppfattning i sakfrågan om att skapa en ny organisation.
Försäkringskassans ansvar är att samordna rehabiliteringsarbetet, inte nödvändigtvis alltid utföra det. Det är inte minst arbetsgivarna som har skyldigheten att faktiskt ge sina anställda möjligheten och rätten till rehabilitering. Eftersom flera andra talare i debatten har berört hur de själva vill komma till rätta med ohälsan - det gjorde även Anna Lilliehöök - vill jag ändå passa på och fråga: Kommer en sänkning av sjukersättningen till 75 % de första sex månaderna och 65 % därefter, en sänkning av ersättningen i förtidspensionen till 60 % eller införandet av två karensdagar efter varandra att innebära att människor blir friskare? Som jag ser det är detta dramatiska försämringar för människor som drabbas av ohälsa. Jag blir förvånad över hur Moderaterna kan föreslå så pass skarpa åtgärder. Det minskar givetvis kostnaderna, men det sker till priset av att sjuka människor blir ordentligt fattigare.
Ser inte Moderaterna och Anna Lilliehöök en risk i att det här urgröper tilltron till försäkringen och tryggheten, framför allt försämrar möjligheterna för människor som har drabbats av ohälsa att faktiskt komma tillbaka i arbetslivet?
Anf. 149 Anna Lilliehöök (M)
Herr talman! Det ärende som vi resonerar om i dag är faktiskt en omorganisation av sjukförsäkringen. Jag har i mitt anförande berört att vi tycker att det är utomordentligt viktigt, och vi efterfrågar en rejäl uppstramning av regler. Därtill tror vi, och vi ser att vetenskapliga undersökningar visar, att också ersättningsnivåerna är viktiga. Det viktiga i det här ärendet är att vi talar om en uppstramning av reglerna och en mer likformig tillämpning.
Detta är väl inte en budgetdebatt. Det är väl just hanteringen av sjukförsäkringen och socialförsäkringarna vi debatterar i dag.
Jag kanske skulle våga mig på att ställa en motfråga. Jag har blivit förvånad när jag har läst i betänkandet att den här omorganisationen inte skulle leda till någon förändring av praxis. Där skulle jag vilja fråga Tomas Eneroth om det är inte är så att man gör en omorganisation med ambitionen att det ska bli en bättre praxis. Den ska minsann bli så bra som på det bästa stället och inte hamna på något slags genomsnitt. Där skulle jag gärna vilja ha en kommentar. Vill Socialdemokraterna faktiskt minska sjukskrivningarna och se till att vi får en praxis som gör att sjukfrånvaron minskar i vårt land?
Anf. 150 Tomas Eneroth (S)
Herr talman! Vi vill verkligen minska sjukskrivningarna. Vi vill öka människors möjligheter att komma tillbaka i arbetslivet. Vi vill öka deras rätt till rehabilitering. Det gäller också arbetsgivarnas skyldighet att se till att de får denna möjlighet och försäkringskassans möjligheter att samordna denna rehabilitering. Det är därför jag valde att gå upp i frågan.
När Anna Lilliehöök ändå välkomnar en omorganisation men sedan talar om en uppstramning av reglerna, vill jag göra klart från socialdemokratisk sida att vi inte har för avsikt att göra en uppstramning i den meningen Moderaterna anför, det vill säga med en hårdare och striktare tolkning, försämrad ersättning eller minskad möjlighet att ha en dräglig ekonomi även om man drabbas av ohälsa. Här skiljer vi oss. Vi ser inte omorganisationen som ett sätt att skärpa regelverket kring försäkringen. Det är inte ambitionen. Vi ser omorganisationen som ett skäl att se till att medborgare får ökade möjligheter att kunna komma tillbaka i arbetslivet, att företag får en bättre service från försäkringskassan när det gäller hjälp med hur rehabiliteringsutredningar och annat ska organiseras. Det är en effektivare organisation vi eftersträvar. Det innebär inte att vi på det sättet bakvägen skärper socialförsäkringen. Där har vi radikalt olika uppfattningar mellan socialdemokratin och Moderaterna. Det hoppas jag tydligt framgår av debatten.
Anf. 151 Anna Lilliehöök (M)
Herr talman! Vi har vid ett antal tillfällen diskuterat frågorna om hur viktigt det är att tidigt få tillbaka de som är sjukskrivna i jobb. Jag hade hoppats, herr talman, att denna omorganisation syftade till att de så snart som möjligt - kalla det gärna uppstramning - via rehabilitering och varför inte regeringens förordade avstämningsmöten, som jag tycker är bra men som tyvärr inte har kommit till stånd, skulle komma tillbaka i jobb. Det är det jag hoppas att omorganisationen ska leda till. Där hoppas jag att
vi
däremot kan vara ense.
Jag kommer att tillåta mig att komma tillbaka och höra vad regeringen faktiskt vidtar för åtgärder för att få ned de många sjukskrivningarna. Jag blir lite förvånad när jag för höra att denna omorganisation minsann inte ska minska sjukskrivningarna.
Anf. 152 Mona Jönsson (Mp)
Herr talman! Dagens betänkande handlar om en ny statlig myndighet för socialförsäkringsadministrationen. Det är ett krångligt och obegripligt sätt att säga att den allmänna försäkringskassan ska förstatligas samt att Riksförsäkringsverket och försäkringskassan ska omorganiseras till en gemensam myndighet kallad Försäkringskassan. Många i landet tror nog redan att försäkringskassan är en statlig myndighet - men så är det inte i formell mening.
Den nya myndigheten är tänkt att åstadkomma en lika behandling av socialförsäkringens regler i hela landet. Hittills har bedömningar kunnat variera från län till län och ibland från ett lokalt försäkringskassekontor till ett annat i samma län, enligt uppgifter från Riksförsäkringsverket. Ingen har tagit ansvar för helheten, utan varje lokalkontor har tagit ansvar för den egna verksamheten. Riksförsäkringsverket har haft ansvar för att tillämpningen varit lika men inte lyckats speciellt bra.
I betänkandet föreslås att den nya försäkringskassan ska ha valda politiker i länen, precis som i dag. Dessa politiker ska se till att försäkringskassan drivs effektivt och ger god service åt invånarna. Man ska alltså se till att de som söker försäkringskassan ska vara nöjda med den hjälp de får utifrån de lagar och förordningar som gäller. Antalet politiker som väljs in ska spegla partiernas lokala mandatfördelning i riksdagen. Det är viktigt att vi bevakar att de så kallade försäkringsdelegationerna får tillräckligt stort antal politiker så att även små partier blir representerade.
På länsnivå ska man också samverka med andra myndigheter. Det kan vara samarbete med kommuner, landsting och länsarbetsnämnd vad gäller rehabilitering, den så kallade finansiella samordningen. Just nu finns en utredare, Jan Rydh, som fått i uppdrag att förbereda och genomföra bildandet av den nya myndigheten. Det är givetvis under förutsättning att nödvändiga beslut fattas av riksdag och regering.
Rydh ska beskriva ansvars- och uppgiftsfördelningen mellan styrelsen, myndighetschefen och politikerna. Han ska också lämna förslag till regler för myndigheten. Genomförandet kommer att ske i två steg. Det första steget gäller för att ledningen av den centrala organisationen, före detta Riksförsäkringsverket, ska fungera den 1 januari 2005. Andra steget handlar om den lokala organisationen.
Personalen på de nuvarande lokala försäkringskassorna har uttryckt att de är nöjda med att det blir
en
myndighet, då man nu får en enhetlig personalpolitik och då de anställda även har förhoppningar om att den interna utbildningen och kompetensutvecklingen blir bättre.
Vi i Miljöpartiet hoppas att personalens arbetsmiljö och arbetsförhållanden bättre ska uppmärksammas i den nya myndigheten, för att på så sätt förebygga ohälsa bland de egna anställda. Minskad ohälsa bland försäkringskassans personal påverkar i sin tur servicen till allmänheten i form av att ärenden inte blir liggande utan åtgärder under långa tider, som nu har skett.
Jag vill i det sammanhanget påpeka att det i första hand är Riksförsäkringsverket som är utsatt för omorganisation. Det är alltså inte så mycket som påverkar försäkringskassan i sig.
Vi i Miljöpartiet har tillsammans med Vänsterpartiet och Socialdemokraterna samarbetat om dagens betänkande och är nöjda med att det nu inte blir någon förändring av socialförsäkringsnämnderna, som först var tänkt i den utredning som ligger till grund för dagens betänkande.
Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.
Anf. 153 Berit Andnor (S)
Herr talman! Försäkringskassan är en av de viktigaste aktörer som vi har i arbetet med ohälsan. Att halvera ohälsotalet är ett mycket viktigt mål för regeringen och den viktigaste frågan under mandatperioden. Det är det instrument som vi har, det verktyg som vi har till vårt förfogande. Det är också det viktigaste motiv som vi har för att förändra socialförsäkringsadministrationen. Vi måste skapa bättre förutsättningar för ledning och styrning av försäkringskassorna.
I den nya organisationen vill vi alltså uppnå ett tydligt ledningsansvar, en nationell samsyn, likformighet i handläggningen och en gemensam verksamhetsutveckling. Därför har vi föreslagit den här sammanhållna statliga myndigheten.
Den nya myndigheten ska ledas av en styrelse med fullt ansvar. Ledamöterna som ska sitta i den nya styrelsen ska ha en hög och bred kompetens och vara ett stöd i ledningsarbetet. Den ska svara för de övergripande princip- och policyfrågorna och ansvara kollektivt inför regeringen för myndighetens verksamhet. Generaldirektören ska ansvara för och leda den löpande verksamheten.
Vi kommer också, som redan har påpekats i debatten, att inrätta en ny förtroendemannaorganisation, som på länsnivå ska bevaka att myndighetens verksamhet bedrivs effektivt och med god service. Den här delegationen kommer att utses av regeringen. Den kommer inte att vara bärare av administrationer utan kommer att ges ett tydligare politiskt uppdrag. Det är viktigt, tycker vi, att det finns ett inflytande och en medverkan av förtroendevalda på lokal och regional nivå inom socialförsäkringen. Men det här ska inte sammanblandas med att verksamheten ska styras av förtroendevalda. Förtroendemannarollen ska inte tyngas av beslutsfattande kring administrativa frågor.
Vad vi vill är att rollen för de förtroendevalda verkligen blir en fråga om att representera medborgarna. Genom den här nya försäkringsdelegationen får de förtroendevalda ett oerhört viktigt uppdrag att genom uppföljning och utvärdering granska verksamheten utifrån vad som är bäst för allmänheten.
Den här modellen tycker jag är väldigt viktig. Den innebär någonting helt nytt, någonting som vi inte har sett tidigare och, som Kenneth Lantz sade, en innovation. Det är det faktiskt; det finns ingen myndighet som har en motsvarande roll för de förtroendevalda.
Jag delar helt den beskrivning som gjordes av Tomas Eneroth lite närmare kring hur den här delegationen ska komma att fungera. Jag sätter stor tilltro till och stort hopp om att vi kommer att se en nydanande verksamhet inom det här området.
När det gäller samverkansfrågorna tycker vi också att det är viktigt att vi har en förtroendemannamedverkan i samband med det. Det här är ju ett lite speciellt område i sina kontaktytor. Det är också skilt från det dagliga administrativa ledningsarbetet och styrningen av myndigheten. Den här uppgiften kommer försäkringsdelegationen att hantera och fatta beslut om.
Delegationens ledamöter kommer att utses av regeringen på förslag av de politiska partierna. Man kommer också att få kansliresurser till sitt förfogande.
När det gäller socialförsäkringsnämnderna kommer det, som sagts tidigare, inte att ske någon förändring. De kommer att fungera på samma sätt som i dag.
Jag är övertygad om att den nya organisationen ger bättre möjligheter att få fram gemensamma förhållningssätt och en enhetligare tillämpning. Genom utveckling av handläggningsmetoderna och gemensamma och förbättrade utbildningsinsatser kommer vi att få möjligheter till en högre och jämnare kompetens. Det kommer i sin tur naturligtvis också att påverka det resultat vi får se av myndighetens arbete. Inte minst personalorganisationerna har pekat på behovet av att en kraftsamling sker på utvecklingen av den gemensamma personalpolitiken. Jag ser det som en mycket viktig fråga i det framtida arbetet.
Jag vill bara säga några ord om namnet på den nya myndigheten. Vi har valt att behålla namnet Försäkringskassan. För många kanske det kan te sig lite egendomligt att vi behåller ett gammalt namn. Jag tycker tvärtom. Jag tycker att det är ett väl inarbetat och välkänt varumärke, som vi alla vet vad det är. Att byta tror vi hade skapat förvirring. Allmänheten kommer, precis som i dag, att möta en lokal organisation som även i fortsättningen huvudsakligen handlägger socialförsäkringsärenden och samordnar rehabiliteringsinsatser.
Slutligen vill jag bara säga några ord om processen. Från det att utredningen kom har vi haft ett mycket bra samarbete, framför allt med Vänsterpartiet och Miljöpartiet, i framtagandet av denna proposition. Men vi har också haft ett nära och bra samarbete med Försäkringskasseförbundet, de förtroendevalda ute och personalorganisationerna. Vi har lyssnat och tagit till oss de synpunkter som har kommit fram. Jag känner mig mycket nöjd med det slutliga resultat vi nu har framför oss.
Anf. 154 Birgitta Carlsson (C)
Herr talman! Jag ska faktiskt börja med att hålla med statsrådet Andnor om att det är bra att man behåller det gamla namnet. Det tycker jag verkligen, därför att det hade inte varit någon som helst nytta med att införa det här.
Sedan har jag en del frågor. Tomas Eneroth ställde några på slutet som jag får ta upp här, även om det inte precis ingår i frågorna till statsrådet. Men jag börjar med frågorna nu, så kan jag ta det i nästa omgång.
Att få tillbaka människor i arbete måste vara det absolut viktigaste. Jag tror inte att alla människor blir friskare bara genom att man slår samman detta till en myndighet. Vi har ju sett i alla andra sådana här förändringar som är gjorda att det blir ett energiläckage, som jag sade i mitt anförande, där i stället fler människor blir sjuka som jobbar i den här verksamheten. Det finns en oro. Man känner en otrygghet i vad som händer med arbetet, och man undrar vad detta ska innebära.
Man har tidigare haft lagar och regler att följa, och jag tror inte alls att det är detta som gör det. Tror verkligen Berit Andnor att just det att man bara slår samman det till en myndighet gör att vi kommer att få friskare människor i Sverige? Det tror inte jag.
Sedan gäller det frågan om
att
vi ska genomföra detta. Om man ska göra en total översyn av hela trygghetssystemen menar vi att det är viktigt att man gör det först, så att man inte först gör en omorganisation nu och därefter gör en utredning och sedan förändrar igen. Varje förändring brukar innebära att det blir förseningar. Det går liksom på tomgång innan man kommer i gång i den nya verksamheten. Att då göra snabba förändringar tror vi inte på.
Anf. 155 Berit Andnor (S)
Herr talman! Det här är ingen ny fråga. Den har diskuterats under en mängd år. Nästan så länge som jag har varit med i det här huset, höll jag på att säga, har vi diskuterat denna fråga. Den är väl känd, och argumenten har varit desamma hela tiden. Vi har kunnat följa det här i utskottet genom många år, och jag tror också att alla har varit helt överens om att den brist på nationell samsyn och den brist på likformighet i handläggningen som har funnits har varit ett problem.
Jag tror inte heller, som har sagts tidigare, att människor blir friskare genom att vi omorganiserar. Det som däremot sker genom denna omorganisation är att vi får en sammanhållen myndighet, och förutsättningarna för att få en tydligare ledning och styrning av verksamheten är helt annorlunda i en enhetlig myndighet än vad de varit tidigare.
Vi måste bort från den splittrade bild vi har haft tidigare, och vi vill uppnå en större enhetlighet och likformighet i handläggningen av ärenden. De förutsättningarna förbättras nu i den nya organisationen.
Det har också varit en ganska samstämmig bild från alla remissinstanser om att det är viktigt att genomföra denna förändring. Jag vill bara påminna om personalorganisationernas ställningstagande, Svenskt Näringslivs ställningstagande och om vikten av att denna omorganisation sker mycket snabbt. Regeringen har ambitionen att genomföra detta.
Anf. 156 Birgitta Carlsson (C)
Herr talman! Jag delar inte statsrådets uppfattning i denna fråga, men framtiden får utvisa hur det kommer att bli. Jag tror nämligen inte att det blir den här förändringen genom att man slår samman.
Sedan måste jag faktiskt bemöta Tomas Eneroth. Han tog upp det här med.
Anf. 157 Berit Andnor (S)
Nej, Birgitta Carlsson får inte rikta sig till Tomas Eneroth nu utan till statsrådet.
Anf. 158 Kenneth Lantz (Kd)
Okej, då ska jag prata med statsrådet Andnor. När det gäller att ha människor i arbete menar vi att det är viktigt när man ska genomföra besparingar och sänka ersättningsnivåer att barnfamiljer inte drabbas - jag vet ju också att statsrådet Andnor är barn- och familjeminister.
Vi har själva tidigare varit med och gjort förändringar och försämringar inom olika trygghetssystem som har inneburit att barnfamiljer har drabbats. Den här gången vill vi ha trygghetssystem där den normala nivån ska vara 70 %, men det gäller inte den som har ett försörjningsansvar. Vi tycker att det är riktigt att barnfamiljer får en högre ersättning, och då menar vi att 80 % skulle vara en rimlig nivå för barnfamiljerna.
Det är viktigt att vi i alla trygghetssystem har ett system som skyddar de små och de utsatta i samhället därför att de inte kan föra sin egen talan. Då är min fråga till statsrådet: Delar statsrådet min uppfattning i den frågan?
Anf. 159 Berit Andnor (S)
Herr talman! Jag delar absolut inte Birgitta Carlssons och Centerpartiets uppfattning i denna fråga. Jag värnar om de absolut mest utsatta i samhället. Det är också förklaringen till varför jag är en mycket varm anhängare av den generella välfärden, den princip som vi har byggt upp våra socialförsäkringssystem utifrån. Det vore mig främmande att föreslå den typen av differentiering i ersättningsnivåer som Birgitta Carlsson och Centerpartiet gör sig till tolk för.
Anf. 160 Kenneth Lantz (Kd)
Herr talman! Vad bra att vi får behålla försäkringskassan som varumärke! Jag kan berätta för statsrådet - kanske är det bekant - att under den tid som jag var aktiv försäkringssäljare var försäkringskassan faktiskt en av de första myndigheterna som man gick till för att få information om sin egen pensionsförsäkring. Det är inte alltid man kan få det svar som man förväntar sig, men så pass starkt är förtroendet för försäkringskassan. Därför är det så angeläget för mig och för Kristdemokraterna att också värna om att försäkringskassan får bli den trygghet och den stabilitet i vårt samhälle och i vårt välfärdssystem som namnet är värt, för namnet har ett oerhört tungt värde i Sverige i dag.
Jag blev dock lite förvånad när vi tidigare i debatten här hörde att omorganisationen i sig inte ska förändra ohälsan, men statsrådet lyfter hedrande fram just värdet av att omorganisationen också kommer att förbättra ohälsotalen, sänka dem.
Jag skulle vilja få lite argument att ta med mig i mitt kommande arbete här i kammaren och i socialförsäkringsutskottet när det gäller hur vi ska kunna försvara tanken att försäkringskassan och omorganisationen i sig förbättrar ohälsotalen, sänker dem. Den uppfattningen delade tydligen inte utskottets ordförande.
Anf. 162 Berit Andnor (S)
Herr talman! Det är skönt att höra att statsrådet nämner ordet tillit. Jag tycker att vi ska vara måna om att svenska folket ska känna tillit till försäkringskassan.
Hur kan då regeringen arbeta för att våra anställda inom försäkringskassan också ska kunna visa upp det goda att ohälsotalen sänks inom den yrkeskår som de anställda inom försäkringskassan utgör? Där kan vi tyvärr inte visa upp några särskilt goda siffror i dag. De visar i stället att ohälsan är ganska påtaglig.
Vad avser regeringen att vidta för åtgärder för att vi inom försäkringskassan också ska få en yrkeskår, en grupp anställda, som mår bättre och känner tillit till systemet och kan visa upp detta inför den breda allmänheten?
Anf. 163 Linnéa Darell (Fp)
Herr talman! Jag är också bekymrad över det höga sjuktalet inom försäkringskassan. Jag ser det som oerhört viktigt att vi får en enhetlig personalpolitik, att vi får en bra kompetensutveckling och att vi skapar en trygghet i organisationen. Det gör vi genom att mycket snabbt genomföra den organisationsförändring som vi just nu har framför oss.
Anf. 165 Berit Andnor (S)
Herr talman! Försäkringsdelegationerna kommer att få en ny uppgift. De kommer mycket tydligare att bli medborgarnas företrädare. De kommer att utses av regeringen, rapportera till regeringen om verksamheten, följa upp och utvärdera. De kommer också att kunna rapportera kring frågor som rör bemötande och service.
Jag ser det som oerhört intressanta och spännande uppgifter. Det här innebär verkligen att direkt till regeringen kunna rapportera om hur socialförsäkringen fungerar i praktiken, att också kunna vara bärare av socialförsäkringens idéer och att se det politiska i uppdraget i en större utsträckning än vad man gör i dag när man tyngs av de administrativa uppgifterna på ett sätt som jag egentligen inte tycker är förenligt med en förtroendemannaroll.
Jag ser oerhört stora möjligheter för de förtroendevalda i den nya delegationen. Det här blir något nytt. Det blir också någonting som kommer att formas väldigt mycket av hur man tar vara på de möjligheter som man kommer att få i den nya organisationen.
Det är naturligtvis så att resurserna till försäkringskassan har ökat under senare år. Det har också skapats goda förutsättningar för försäkringskassan att med kraft ta sig an att nedbringa ohälsotalet. Visst är det en fråga om resurser till administrationen. Det har vi också uppfyllt.
Anf. 166 Linnéa Darell (Fp)
Herr talman! Det är väl gott och väl att försäkringsdelegationerna ska rapportera till regeringen om hur det står till ute i landet, men jag tror nog att det skulle vara väldigt bra om man också hade makt och förmåga att göra någonting åt det på det lokala planet. Vi vet hur det ser ut i hela den traditionella myndighetsuppbyggnaden. Man rapporterar till regeringen, och så ska det ges nya direktiv från regeringen, och så tar det ett år till. Jag tror att människor förväntar sig snabbare resultat om till exempel bemötandet är dåligt.
Jag har till slut en fråga till. När kommer det ett förslag från regeringen om att tillsätta en parlamentarisk utredning för en översyn av socialförsäkringssystemen?
Anf. 167 Berit Andnor (S)
Herr talman! Det är min uppfattning att Linnéa Darell inte riktigt har insett de möjligheter och utvecklingsmöjligheter som erbjuds i den lösning som försäkringsdelegationerna kommer att vara. Jag tycker att det är att förringa de förtroendevaldas roll, möjligheter och uppdrag i den nya organisationen. Att följa upp, utvärdera och rapportera till regeringen kommer ju att innebära stora möjligheter i kontakten med allmänheten men också med de andra regionala aktörerna. Jag anser att de förtroendevalda kommer att få en ny spännande roll och ges helt nya möjligheter.
När det gäller översynen av socialförsäkringen pågår det ett beredningsarbete inom Socialdepartementet.
Beslut, Genomförd
Beslut: 2004-05-06
Förslagspunkter: 7, Acklamationer: 4, Voteringar: 3
Protokoll med beslut
- 2004-05-06Protokoll 2003/04:110
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
En ny socialförsäkringsadministration
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen bifaller proposition 2003/04:69 och avslår motionerna 2003/04:Sf34, 2003/04:Sf35 yrkande 1, 2003/04:Sf36 yrkande 1 och 2003/04:Sf37.- Reservation 1 (c, fp)
- Reservation 2 (kd)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (c, fp) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 130 0 0 14 m 46 0 1 8 fp 0 46 0 2 kd 0 0 28 5 v 24 0 0 6 c 1 18 0 3 mp 13 0 0 4 Totalt 214 64 29 42 Socialförsäkringsreform
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf35 yrkande 2 och 2003/04:Sf36 yrkande 2.- Reservation 3 (c, fp, kd)
- Reservation 4 (v)
Ledamöternas rösterOmröstning i motivfråganUtskottets förslag mot reservation 4 (v) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 260 0 0 28 m 92 0 1 17 fp 4 46 42 4 kd 0 28 28 10 v 24 24 0 12 c 0 19 19 6 mp 26 0 0 8 Totalt 406 117 90 85 Finansiell samordning
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf36 yrkande 3.- Reservation 5 (c, fp)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 5 (c, fp) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 130 0 0 14 m 47 0 0 8 fp 0 46 0 2 kd 25 0 3 5 v 24 0 0 6 c 0 19 0 3 mp 12 0 1 4 Totalt 238 65 4 42 Fusk och missbruk
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf35 yrkande 3 och 2003/04:Sf36 yrkande 4.- Reservation 6 (c, fp, kd)
Försäkringsdelegationernas tillsättande
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Försäkringsdelegationernas storlek
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf35 yrkande 4.- Reservation 7 (c, kd)
Socialförsäkringsnämnder
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf36 yrkande 5.- Reservation 8 (fp)
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.