Anf. 134 Tomas Eneroth (S)
Herr talman! Kära utskottsvänner och andra som eventuellt följer debatten! Jag ska inleda med att yrka bifall till utskottsmajoritetens förslag och avslag på samtliga reservationer, så är det gjort. Sedan över till själva debatten.
Vi kommer ju i dag att besluta att Riksförsäkringsverket ska upphöra och att en ny statlig myndighet med namnet Försäkringskassan ska bildas. I den kommer dagens 21 självständiga försäkringskassor att ingå. Vi får en samlad socialförsäkringsadministration.
Den här frågan har ju ältats under årtionden, och argumenten både för och emot den här organisationsförändringen har ständigt funnits i debatten. Å ena sidan har man argumenterat för behovet av en tydlig statlig styrning i en samlad organisation med alla möjligheter det innebär till samordning, effektivisering och rationalisering. Å andra sidan har det talats om vikten av en lokalt och regionalt förankrad socialförsäkring med förtroendevalda som förvaltar och värnar socialförsäkringens roll i samhället.
Förenklat skulle man kunna säga att å ena sidan finns behovet av en enhetlig statlig struktur med samlad statlig styrning och ledning, å andra sidan behovet av en försäkring som är demokratiskt förankrad och har förutsättningar att kunna anpassas efter de lokala och regionala behov som finns utan att man för den skull äventyrar kravet på en likvärdig prövning.
Regeringens förslag, som vi socialdemokrater ihop med Vänsterpartiet och Miljöpartiet tycker är alldeles utmärkt, är en bra avvägning av båda dessa riktningar. Där finns kombinationen av en tydlig statlig styrning och ett utvecklat förtroendemannainflytande i försäkringen.
Visst är det så att det finns behov av en samlad socialförsäkringsadministration. Rent principiellt kan man säga att verksamheten redan i dag är lagreglerad och finansierad via statsbudgeten, så i den meningen är det ganska rimligt att den inordnas under regeringens styrning. För några egna medel, som den gamla kassarörelsen hade, finns ju inte längre inom försäkringskassorna.
Däremot har styrningen av resurserna varit föremål för debatt flera gånger. Till skillnad från vad som gäller i vanlig statlig verksamhet har ju de självständiga kassorna haft eget utrymme för prioriteringar. Jag kan nog ändå säga att för verksamheten som sådan har det inte alltid varit enkelt. Behovet av en samlad styrning och ledning där nationella politiska prioriteringar får genomslag i hela organisationen har uppmärksammats vid flera olika tillfällen. Vi ser att det är angeläget att man också får en sådan organisation.
I det här sammanhanget ska vi också komma ihåg att det har varit svårt, inte minst för riksdagen, att ibland utkräva ansvaret för den samlade administrationen. Är det försäkringskassornas fel att rehabiliteringsarbetet inte fungerat fullt ut som det ska göra eller att arbetsskadeärendena avgörs på olika sätt i olika delar av landet? Eller är det Riksförsäkringsverket som har brustit i sin uppföljning, sin tillsyn eller för den delen sin normering av arbetet? Eller är det regering och riksdag? Ungefär så har ju debatten varit under långa tider.
Med en samlad socialförsäkringsadministration kan vi faktiskt utkräva fullt ansvar. Det är nog viktigt, inte minst i en tid då socialförsäkringarna och hela socialförsäkringsadministrationen utsätts för stora påfrestningar. Därför är det viktigt att göra förändringar och effektiviseringar nu, för det är just nu som det är viktigt att vi har en väl utbyggd organisation och en fullfjädrad organisation som klarar den anspänning som finns.
Det förslag som vi är överens om innebär att vi får en samlad organisation. Den kommer att ledas av en styrelse med fullt ansvar. Därunder finns en myndighetschef, generaldirektören, som har ansvar för den löpande verksamheten i enlighet med styrelsens direktiv och riktlinjer. På det sättet får vi faktiskt en modern ledning med en tydlig relation mellan myndighetens och dess styrelses ansvar å ena sidan och regeringen och riksdagen å andra sidan. Vi får som sagt en styrelse med fullt ansvar till skillnad från den verksstyrelse som vi i dag har i Riksförsäkringsverket.
En tydlig styrning och ledning innebär ju också att man faktiskt ökar möjligheten att ha en tydlig ansvars- och beslutsordning i organisationen. Det tror jag också är viktigt om vi vill ha ett mer enhetligt agerande inom organisationen. Genom det här sättet ökar vi möjligheten att få gemensamma arbetsätt, gemensamma rutiner, vilket ökar möjligheten att faktiskt behandla olika försäkrade på ett rättvist och likartat sätt. Dessutom kan man väl hävda att vi också får bättre möjligheter att arbeta med kvalitetssäkring i organisationen.
Det här innebär för den skull inte, jag vill säga det eftersom några anmärkte på det tidigare, att vi får en ökad centralisering eller koncentration av verksamheten. Den bedömning vi gör är att ärendehandläggningen mycket väl fortsatt kan vara decentraliserad och att beslut faktiskt bör och ska delegeras så långt ut som möjligt i organisationen med hänsyn till effektiviteten.
Vi har också avstått, och det har säkert en del noterat i debatten, från att nu föreslå förändringar i ärendehanteringen, koncentration av arbetsskador eller liknande, både med hänsyn till den omställning som det skulle innebära i verksamheten och också med hänsyn till att det kanske är rimligt att myndigheten och dess styrelse själva får uppgiften att avgöra detta framöver, givetvis i samråd med regering och riksdag.
På motsvarande sätt har vi också sett på socialförsäkringsnämnderna. I den utredning som föregick propositionen föreslogs ju en annan, annorlunda modell för förtroendemedverkan. Jag kan väl säga att det inte riktigt var det utvecklade förtroendemannaskap som jag tyckte att man skulle vilja se framöver. Av det skälet valde vi att avstå från att göra någon förändring. Vi har kvar socialförsäkringsnämnderna som de är. Jag tycker att det är viktigt att vi har det förtroendemannainflytandet i försäkringen.
Samtidigt som vi får en samordnad statlig socialförsäkringsadministration med allt vad det innebär i ökad möjlighet till samordnad styrning och ledning vill jag betona vikten av ett utökat förtroendemannainflytande i socialförsäkringen.
Vi har därför valt att förstärka - och jag hävdar att det är en förstärkning - det länsvisa förtroendemannainflytandet, inte genom att bibehålla de gamla kassastyrelserna utan genom att förnya förtroendemannarollen. Vi kommer att kalla dem försäkringsdelegationer. De kommer att ha i uppgift att bevaka att myndighetens verksamhet bedrivs effektivt och att länets invånare och dess företag får ett bra bemötande.
De iakttagelser och utvärderingar man gör ska man också redovisa direkt till regeringen, vilket jag tycker är oerhört viktigt.
När det gäller samverkansfrågor har vi sett det som väldigt angeläget att försäkringsdelegationen får ett direkt ansvar, inte minst mot bakgrund av erfarenheterna av försöksverksamhet inom Socsam, Frisam och Finsam tidigare. Det faktum att förtroendevalda från försäkringskassa, kommun och landsting har kunnat samverka har ökat möjligheten att få en bra verksamhet.
Nu har vi fått en permanent lagstiftning om finansiell samordning. Då tar vi givetvis med erfarenheterna från samverkan med förtroendevalda. Det är viktigt att de 5 % av sjukpenningsanslagen som man får använda till finansiellt samordnad rehabilitering fullt ut får tas i anspråk av delegationerna så att man har goda förutsättningar att se till att vi får en bra finansiell samordning.
Jag förutsätter att vi både här i riksdagen och hos de olika delegationerna följer upp på vilket sätt man får en lyckad finansiell samordning med försäkringskassa, länsarbetsnämnder, kommuner och landsting. Vår uppfattning är att den här organisationsmodellen ökar det reella förtroendemannainflytandet i försäkringen. Det kan knappast vara avgörande att lägga kraften i förtroendemannainflytandet på det som har att göra med personalärenden eller interna organisationsstrukturer. Nu får vi kraften i förtroendemannainflytandet till hur försäkringen fungerar, hur den uppfattas av medborgare och företag och hur vi ser till att den är ett verkningsfullt medel för att skapa trygghet för medborgarna, skapa förutsägbarhet och stimulera till att man kan komma tillbaka i arbete.
Vi har fått detta bekräftat under hela den process som förevarit propositionen när vi träffat förtroendevalda och tjänstemän i organisationen.
Vi gör dock en korrigering i betänkandet i jämförelse med propositionen. Vi gör markeringen att vi tycker att det är viktigt att delegationens sammansättning ska utgå från riksdagsvalet snarare än landstingsvalet. Det är en nationell försäkring vi pratar om. Delegationerna ska ansvara för att bevaka och samverka kring denna. Det är inte en verksamhet som landstingen har något direkt inflytande över eller ansvar för. Det är en nationell försäkring. Därför har vi gjort den korrigeringen.
Remissinstanserna har över lag varit väldigt positiva till den förändring som nu genomförs. Sedan propositionen redovisades har det inte heller varit några större stormande debatter. Man kan möjligtvis säga att den till en början lite tveksamma inställning som fanns hos en del som arbetar och är förtroendevalda inom kassarörelsen har bytts till en förväntan och ett engagemang för den nya organisationen i kraft av att vi haft en process som gjort att vi fått ett gemensamt ställningstagande kring en ny organisation.
Personalrepresentanterna - de fackliga representanterna - har verkligen välkomnat förändringen och inte minst poängterat vikten av en snabb förändring. Jag noterar att oppositionen kritiserar detta. Det har varit ett mycket starkt önskemål från alla som arbetar med detta att det ska vara en snabb organisationsförändring. Segdragna långdragna organisationsförändringar skadar verkligen produktiviteten.
I den meningen blev jag lite förvånad när jag läste oppositionens motioner. Det gäller kanske inte så mycket Moderaternas. De ställer sig helt och hållet vid sidan av det som nu händer. Det finns bara en moderat motion, och det är från en enskild partimedlem. Från Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna som ändå har en tradition att vara aktiva och värna försäkringen kommer disparata synpunkter som i huvudsak tar sikte på att kritisera tidpunkten för reformeringen.
Man kan ändå notera att man under lång tid har klagat på brister i socialförsäkringen. När regeringen väl tar initiativ och vi med förslag i riksdagen får möjlighet att åtgärda en hel del av de bristerna klagar man på att det går för fort.
Samtliga tre partier hävdar att organisationsförändringen i sig inte innebär några stora minskningar av antalet sjukskrivna. Givetvis är det så. Det är ingen som har hävdat det. Det är ingen som har hävdat att en organisationsförändring i sig innebär att vi bryter utvecklingen mot ett ökat antal sjukskrivna. För att göra det krävs andra typer av insatser, allt från förändrad sjukskrivningsprocess till förebyggande arbetsmiljöarbete till satsning på rehabilitering och ekonomiska drivkrafter för arbetsgivare. Faktum är att vi nu kan se att kurvan bryts och att allt färre är sjukskrivna. Det är ett nog så viktigt kvitto på den politik som vi har bedrivit under ett antal år.
Oppositionen har andra svar på hur man ska göra detta. Centern vill sänka sjukpenningen för dem som inte har några barn. Kristdemokraterna vill minska sjukpenningen och införa karensdagar. Folkpartiet vill spara 9 miljarder, oklart på vilket sätt. Moderaterna är som vanligt värst när det gäller ett sänka sjukersättningar och se till att förtidspensionärer får en 60-procentig ersättning.
Det är förslag som handlar om ohälsoarbetet. Dem debatterar vi dagligdags. Administrationen är naturligtvis en viktig förutsättning för att vi ska kunna arbeta med alla dessa olika förslag.
Svenskt Näringsliv och en del andra har väl till och med önskat att man gör en organisationsförändring just för att få ett bättre bemötande från försäkringen och för att få en tydligare organisation. Det finns alltså ett önskemål även från samhällets andra aktörer att vi genomför en organisationsförändring.
Den fråga man ska ställa om nu Kristdemokraterna, Centern och Folkpartiet tycker att tidpunkten för förändring är olämplig är: När tycker ni att vi ska göra en organisationsförändring? Ni hänvisar till en översyn av socialförsäkringarna. Det är en viktig utredning som kommer att arbeta under flera år. Jag föreställer mig att det blir samma process som när det gällde pensionsfrågan. Som ni vet var det en flerårig process. Man kan dessutom notera att pensionöverenskommelsen inte i sig ledde till att Riksförsäkringsverket fick omorganiseras eller göras om. Man ska inte överdriva behovet av stora omorganisationer.
Frågan är: När tycker ni att det är lämpligt att göra någon omorganisation? Av Linnéa Darells anförande kan man få intrycket att Folkpartiet i princip tycker att man aldrig ska göra någon omorganisation. Det måste vi ändå konstatera att det finns goda skäl att göra, just för att få en effektiv organisation.
Jag konstaterar att vi, till skillnad från oppositionen, har mäktat med att göra det. I samverkan med alla dem som arbetar inom försäkringen, med dem som är förtroendevalda och ihop med Vänsterpartiet och Miljöpartiet har vi lyckats få fram ett förslag som har bred acceptans och som successivt har förutsättningar att genomföras om vi fattar ett klokt beslut i riksdagen och ser till att vi får en organisation med tydlig styrning och ledning och ett utvecklat och utökat förtroendemannainflytande. Det är bra för socialförsäkringen, och det är bra för Sverige.