En ny prisinformationslag m.m.

Betänkande 2003/04:LU21

Lagutskottets betänkande2003/04:LU21

En ny prisinformationslag m.m.

---

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens
proposition 2003/04:38 En ny prisinformationslag
m.m. jämte fyra motioner som har väckts med
anledning av propositionen.
I propositionen lägger regeringen fram förslag
till en ny prisinformationslag, som skall ersätta
den nu gällande prisinformationslagen (1991:601).
Lagförslaget bygger på 1991 års lag. Lagens
tillämpningsområde föreslås dock bli utvidgat till
att, utöver bestämda produkter i betydelsen varor
och tjänster, även omfatta andra nyttigheter såsom
telekommunikationstjänster ocn andra former av
elektroniska kommunikationstjänster, elektrisk
kraft, fjärrvärme och finansiella tjänster. Däremot
omfattas inte arbetstillfällen och fast egendom. Den
föreslagna lagen är utformad som en ramlag. Närmare
föreskrifter om skyldighet att lämna prisinformation
och om beräkningen av pris och jämförpris skall
meddelas av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer. Detta gäller även i fråga om
skyldighet att ange jämförpris för andra produkter
än varor. Lagen är inte tillämplig i den mån det
finns särskilda föreskrifter om prisinformation till
konsumenter.
Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 oktober
2004.
Regeringen gör i propositionen bedömningen att det
inte finns behov av att införa särskilda
bestämmelser om prisinformation vid marknadsföring
via Internet eller i radio och TV.
Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens
lagförslag och avslår samtliga motionsyrkanden.
I betänkandet finns fem reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Lagförslagen
Riksdagen antar
dels det av regeringen framlagda förslaget till
prisinformationslag,
dels det av utskottet i bilaga 3 framlagda
förslaget till
lag om ändring i yrkestrafiklagen (1998:490).
Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:38.

2. Bemyndigandet

Riksdagen avslår motion 2003/04:L3.
Reservation 1 (m)

3. Hänvisningar till andra bestämmelser

Riksdagen avslår motion 2003/04:L4 yrkande 2.
Reservation 2 (fp)

4. Prisinformation och funktionshindrade
konsumenter

Riksdagen avslår motion 2003/04:L2.

5. Prisinformation och konkurrens

Riksdagen avslår motion 2003/04:L4 yrkande 1.
Reservation 3 (m, fp)

6. Harmonisering på EU-nivå

Riksdagen avslår motion 2003/04:L4 yrkande 3.
Reservation 4 (fp)

7. Marknadsföring av öl

Riksdagen avslår motion 2003/04:L1.
Reservation 5 (v)
Stockholm den 1 april 2004.

På lagutskottets vägnar

Inger René

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger
René (m), Jan Ertsborn (fp), Christina Nenes (s),
Hillevi Larsson (s), Yvonne Andersson (kd), Tasso
Stafilidis (v), Maria Hassan (s), Bertil Kjellberg
(m), Rezene Tesfazion (s), Martin Andreasson (fp),
Viviann Gerdin (c), Anneli Särnblad Stoors (s),
Niclas Lindberg (s), Johan Löfstrand (s), Carina
Adolfsson Elgestam (s), Hillevi Engström (m) och
Christin Nilsson (s).

2003/04

LU21

Redogörelse för ärendet

Bakgrund

Prisinformationslagen (1991:601) syftar till att
främja god prisinformation till konsumenter och
kompletterar skyldigheten enligt 4 § andra stycket
marknadsföringslagen (1995:450) att vid
marknadsföring lämna sådan information som är av
särskild betydelse från konsumentsynpunkt. Lagen är,
enligt 2 §, tillämplig på näringsidkare som i sin
yrkesmässiga verksamhet tillhandahåller varor och
tjänster till konsumenter. Av 3 § följer att
särskilda föreskrifter om prisinformation till
konsumenter gäller i stället för
prisinformationslagen. Lagen är alltså subsidiär
till sådana föreskrifter. Enligt 4 § skall
prisinformation lämnas när en näringsidkare
marknadsför bestämda varor och tjänster, dock ej vid
försäljning på auktion. Kravet på god
prisinformation gäller vid allt slags
marknadsföring, och en vara eller tjänst anses
bestämd om den är så detaljerat beskriven i reklamen
att konsumenten kan identifiera den från andra varor
eller tjänster.

I 5–8 §§ finns närmare bestämmelser om hur
prisinformation skall lämnas. Härav följer bl.a. att
priset för varor och tjänster skall anges korrekt
och tydligt. Som huvudregel skall priset anges
skriftligen om inte konsumenten kan få upplysning om
det på annat likvärdigt sätt. Priset skall inbegripa
mervärdesskatt och om det kan tillkomma avgifter och
andra kostnader skall detta anges särskilt. Vad
gäller varor skall såväl försäljningspris som
jämförpris anges. Om det på grund av varans karaktär
eller ändamål kan antas att en angivelse av
jämförpris skulle sakna betydelse eller skapa
förvirring behöver dock endast försäljningspris
anges. Vidare behöver endast jämförpris anges om
varan inte är färdigförpackad och mäts upp i kundens
närvaro.
Bestämmelser om var skriftlig prisinformation
skall anges finns i 9–13 §§. Dessa innebär bl.a. att
priset skall anges så att det klart framgår för
konsumenten vilken vara eller tjänst det avser. När
en vara bjuds ut till försäljning i
försäljningslokal, skyltfönster, skyltskåp eller i
direkt anslutning till säljstället skall priset och
jämförpriset anges på varan eller dess förpackning
eller i varans omedelbara närhet. Om det finns
praktiska hinder mot en sådan prismärkning får
priset i stället anges i prislista,
prisfrågeterminal eller liknande. Information om
priset för en bestämd tjänst skall vidare lämnas
lätt tillgänglig eller i direkt anslutning till den
plats där näringsidkaren bedriver sin rörelse eller
annars marknadsför sina tjänster. Av 14 § följer att
marknadsföringslagens sanktionssystem skall
tillämpas om näringsidkaren inte iakttar
bestämmelserna i prisinformationslagen.
Konsumentverket har, med stöd av 7 och 12 §§, av
regeringen bemyndigats att meddela närmare
föreskrifter i vissa specifika avseenden. Sådana
föreskrifter finns i Konsumentverkets föreskrifter
om prisinformation (KOVFS 1992:1) och
Konsumentverkets föreskrifter om jämförpriser på
varor (KOVFS 2001:1).

Ärendet och dess beredning

Regeringen tillkallade i juni 2001 en särskild
utredare med uppgift att se över
prisinformationslagen och analysera behovet och
konsekvenserna av en utvidgning av lagens
tillämpningsområde till att avse även andra
produkter än varor och tjänster (dir. 2001:51). I
uppdraget ingick även att analysera i vad mån
jämförpris bör kunna krävas även för andra produkter
än varor och att överväga om bestämmelserna i
prisinformationslagen behöver kompletteras vad
gäller marknadsföring via Internet eller i radio och
TV.

Utredningen, som antog namnet
Prisinformationsutredningen, redovisade sitt uppdrag
i juni 2002 i betänkandet (SOU 2002:54) En ny
prisinformationslag. Betänkandet har
remissbehandlats och ligger till grund för
förevarande proposition.

I propositionen föreslår regeringen – efter hörande
av Lagrådet – att riksdagen skall anta det i
propositionen framlagda förslaget till
prisinformationslag. Regeringens förslag finns i
bilaga 1 och lagförslaget i bilaga 2. I bilaga 3
finns vidare ett av utskottet framlagt förslag till
konsekvensändring i 2 kap. 19 § tredje stycket
yrkestrafiklagen (1998:490).

Propositionen har föranlett fyra motioner. Förslagen
i motionerna finns i bilaga 1.

Utskottets överväganden

Lagförslagen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta regeringens lagförslag och
det av utskottet framlagda förslaget till lag
om ändring i yrkestrafiklagen (1998:490).
Jämför reservation 1 (m).

Propositionen

I propositionen lägger regeringen fram förslag till
en ny prisinformationslag, som skall ersätta den nu
gällande prisinformationslagen (1991:601).
Lagförslaget bygger på 1991 års lag. Lagens
tillämpningsområde föreslås dock bli utvidgat till
att omfatta, utöver bestämda varor och tjänster,
även andra nyttigheter såsom
telekommunikationstjänster och andra former av
elektroniska kommunikationstjänster, elektrisk
kraft, fjärrvärme samt finansiella tjänster. Till
följd av det utvidgade tillämpningsområdet är lagen
utformad som en ramlag. Föreskrifter om skyldigheten
att lämna prisinformation och om beräkningen av pris
och jämförpris skall meddelas av regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer. Detta gäller
även i fråga om skyldighet att ange jämförpris för
andra produkter än varor. Propositionen innehåller
inget definitivt ställningstagande från regeringens
sida vad gäller frågan vilken eller vilka
myndigheter som skall bemyndigas att meddela sådana
föreskrifter. Enligt regeringens bedömning finns det
dock mycket som talar för att utgångspunkten bör
vara att det är Konsumentverket som även
fortsättningsvis skall meddela föreskrifter på
området. Även andra myndigheter, exempelvis
Finansinspektionen, kan komma att bemyndigas att
meddela föreskrifter om prisinformation på vissa
sakområden. Lagen föreslås vara subsidiär i
förhållande till andra föreskrifter om
prisinformation till konsumenter. I den mån det
förekommer sådana föreskrifter gäller således inte
prisinformationslagen.

Vad särskilt gäller den av flera remissinstanser
påtalade problematiken kring Konsumentverkets och
Konsumentombudsmannens olika roller som normgivare,
tillsynsmyndighet och part i domstol konstateras i
propositionen att Konsumentverket och KO redan i dag
har denna flerfaldiga roll. Vidare framhålls att det
även på andra förvaltningsområden förekommer att en
myndighets normgivningsfunktion förenats med
uppgiften att företräda det allmänna i domstol eller
liknande. Domstolen har att självständigt avgöra ett
mål och är därvid inte bunden av KO:s inställning.
KO är vidare, påpekas i propositionen, skyldig att
iaktta objektivitetsprincipen i regeringsformen och
talan förs genom en särskild enhet inom myndigheten.
Därtill kommer, anförs det, att det varken av
remissbehandlingen eller på annat sätt framkommit
något som ger vid handen att nuvarande ordning
skulle vara otillfredsställande i praktiken.
Regeringen kan mot den nu angivna bakgrunden inte se
att det finns några skäl för att i nuläget genomföra
någon förändring av nuvarande ordning såvitt avser
Konsumentverkets och KO:s roller som part i domstol
respektive normgivare.
Regeringen redovisar i proposition även sin
bedömning att det inte finns behov av att införa
särskilda bestämmelser om prisinformation vid
marknadsföring på Internet eller i radio och TV.
Några sådana förslag läggs därför inte fram.
Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 oktober
2004.

Motionen

Inger René m.fl. (m) anser i motion L3 att frågan om
vilken prisinformation som skall lämnas till största
delen bör avgöras i samspelet mellan den enskilde
näringsidkaren och konsumenterna. Behovet av
detaljerad prisinformation kommer då att vägas mot
kostnaderna för ommärkning och liknande. På en
fungerande marknad är prisinformation ett
konkurrensmedel, som inte bör vara föremål för
omfattande statlig reglering. Motionärerna motsätter
sig att regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer bemyndigas att meddela
föreskrifter om skyldighet att lämna prisinformation
och om beräkning av pris och jämförpris. Enligt
motionärerna finns det en grundläggande
rättssäkerhetsgaranti i att den lagstiftande makten
skiljs från den verkställande makten. Om förslaget
genomförs i denna del kommer, anförs det,
Konsumentverket och Konsumentombudsmannen att ha
både partsfunktion i domstol, utöva tillsyn enligt
lagen och utfärda föreskrifter på området. Det
rimmar illa med grundläggande rättsprinciper att en
domstol skall vara bunden av förskrifter som har
utfärdats av den som uppträder som part i domstolen.
Den breda delegationsmakten leder också, hävdas det,
till bristande förutsebarhet för alla inblandade
aktörer. Det är således svårt att bedöma
konsekvenserna av lagförslaget så länge
föreskriftsrätten inte är närmare angiven och
ambitionsnivån hos regeringen och föreskrivande
myndigheter är okänd. Motionärerna framhåller vidare
att bemyndigandet kan leda till en ökad
administrativ börda för företagen, vilket i sin tur
kan leda till högre priser för konsumenterna. I
motionen begärs ett tillkännagivande som går ut på
att regeringen skall återkomma till riksdagen med
ett nytt lagförslag i linje med vad som nu har
anförts.

Utskottets ställningstagande

En väl fungerande ekonomi förutsätter starka och
upplysta konsumenter som genom medvetna och
rationella val av produkter utnyttjar sina
möjligheter att påverka produktionen.
Prisinformation underlättar för konsumenterna att
göra prisjämförelser. Detta ger i sin tur
konsumenterna en möjlighet att göra väl underbyggda
val på en konkurrensutsatt marknad. En god
prisinformation är således ett grundläggande
konsumentintresse.
Prisinformationslagen har nu varit i kraft i tolv
år. Sedan lagens ikraftträdande den 1 april 1992 har
marknaden genomgått stora förändringar. Såväl
elmarknaden som telemarknaden har avreglerats och
utsatts för konkurrens. Avregleringen av
finansmarknaden har vidare lett till att finansiella
tjänster på olika sätt kommit att få en ökad
betydelse för enskilda konsumenter. Utvecklingen har
bl.a. medfört att konsumenterna givits möjlighet att
välja bland ett större utbud av olika slags nya
tjänster och fler aktörer på marknaden.
Utskottet kan konstatera att prisinformationslagen
i hög grad är inriktad på marknadsföring av varor,
företrädesvis dagligvaror och livsmedel. Många av de
nya konsumentnyttigheter som utvecklats under senare
år och fått en allt större betydelse för
konsumenterna omfattas således inte av lagen. Vidare
råder osäkerhet huruvida vissa nyttigheter är att
anse som en vara, en tjänst eller en sådan nyttighet
som faller utanför lagens tillämpningsområde. Detta
gäller inte minst på det finansiella området. För
att konsumenterna skall kunna göra underbyggda val
även på dessa områden är det viktigt att de har
tillgång till korrekt och tydlig prisinformation.
Som framgår av propositionen och
Prisinformationsutredningens betänkande förekommer
vissa brister i detta avseende och svårigheter för
konsumenterna att få en rättvisande bild av priser
och avgifter. Mot den nu angivna bakgrunden delar
utskottet regeringens bedömning att det föreligger
behov av att prisinformationslagens
tillämpningsområde utvidgas till att omfatta alla
bestämda nyttigheter, dvs. varor, tjänster och annat
som näringsidkare marknadsför till konsumenter.
Det utvidgade tillämpningsområdet innebär att
prisinformationslagen kommer att omfatta vitt skilda
produktslag. Regeringen har, med hänsyn till detta,
föreslagit att den nuvarande prisinformationslagen
ersätts med en ny lag, utformad som en ramlag som
skall kompletteras med föreskrifter av mer
detaljerad karaktär meddelade av regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer.
Med anledning av den kritik som riktats mot
utformningen av lagförslaget i denna del i motion L3
kan utskottet inte finna annat än att förslaget står
i överensstämmelse med bestämmelserna om delegation
av normgivningsmakt i 8 kap. 7 och 11 §§
regeringsformen. Lagrådet har inte heller haft något
att erinra mot förslaget i nu aktuellt hänseende.
Vad sedan gäller motionärernas farhågor att
bemyndigandet kan komma att leda till en ökad
administrativ börda för företagen vill utskottet
erinra om det regelförenklingsarbete som pågår sedan
några år tillbaka inom Regeringskansliet och bland
myndigheterna. Därvid kan pekas på förordningen
(1998:1820) om särskild konsekvensanalys av reglers
effekter för små företags villkor, den s.k.
Simplexförordningen, som trädde i kraft den 1
februari 1999. Enligt förordningen är myndigheterna
skyldiga att, när de överväger att införa nya regler
eller förändra regler som kan ha effekter av
betydelse för små företags arbetsförutsättningar,
konkurrensförmåga eller övriga villkor, göra en
särskild konsekvensanalys så tidigt som möjligt.
Nämnas bör även de riktlinjer för Regeringskansliet
angående konsekvensanalys av reglers effekter för
små företags villkor som utfärdades i december 1998.
Det finns således ett regelverk som syftar till att
minska den administrativa bördan för företag genom
förenkling av såväl befintliga som kommande regler.
Utskottet förutsätter att regeringen och berörda
myndigheter vid utfärdandet av föreskrifter på
området beaktar och tillämpar detta regelverk utan
något formellt uttalande i saken från riksdagens
sida. När det slutligen gäller frågan om
Konsumentverkets och Konsumentombudsmannens olika
roller delar utskottet regeringens bedömning att det
saknas skäl att göra några förändringar av nuvarande
ordning.
Med hänsyn till vad som nu har sagts bör motion L3
inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. I
övrigt har inte motionsvis framförts någon
invändning mot att lagförslaget antas, och inte
heller utskottet har något att erinra mot
regeringens förslag. Nu gjorda ställningstaganden
leder fram till att riksdagen bör anta det i
propositionen framlagda lagförslaget. Vidare bör
motion L3 avslås.
Under beredningen av ärendet har utskottet
uppmärksammat att det erfordras en konsekvensändring
i 2 kap. 19 § tredje stycket yrkestrafiklagen
(1998:490). I bilaga 3 till betänkandet lägger
utskottet därför fram ett förslag till en sådan
ändring.

Utskottet övergår därmed till att behandla en
handfull motionsyrkanden i vilka begärs att
regeringen återkommer till riksdagen med förslag
till ändringar i lagen i vissa avseenden.

Hänvisning till andra bestämmelser

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande med
krav på införande av en uppräkning i lagen av
andra bestämmelser om prisinformation till
konsumenter. Jämför reservation 2 (fp).

Bakgrund

Bestämmelser om skyldighet att lämna information om
priser till konsumenter finns, förutom i
prisinformationslagen, i en rad olika författningar,
bl.a. konsumentkreditlagen (1992:830),
konsumentförsäkringslagen (1980:38), lagen
(1999:268) om betalningsöverföringar inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet, lagen (2000:274) om
konsumentskydd vid distansavtal och
hemförsäljningsavtal, lagen (2002:562) om
elektronisk handel och andra informationssamhällets
tjänster samt lagen (2003:389) om elektronisk
kommunikation. Som påpekats inledningsvis är den nu
gällande prisinformationslagen subsidiär i
förhållande till sådana bestämmelser. I 3 §
prisinformationslagen finns en icke uttömmande
uppräkning av några lagar där det finns särskilda
bestämmelser om information till konsumenter.

Propositionen

I propositionen föreslås att också den nya
prisinformationslagen skall vara subsidiär i
förhållande till andra författningar som innehåller
bestämmelser om informationskrav om priser till
konsumenter. Sådana bestämmelser skall således gälla
i stället för prisinformationslagens regler. Detta
kommer till uttryck i en generell hänvisning i 5 §
till andra bestämmelser om prisinformation. Till
skillnad från den nu gällande 3 § innehåller
paragrafen inte någon uppräkning av författningar.

Motionen

Enligt vad som anförs i motion L4 av Jan Ertsborn
m.fl. (fp) kommer avsaknaden av hänvisningar till
andra bestämmelser om prisinformation i 5 § att göra
det omöjligt för enskilda konsumenter att bilda sig
en uppfattning om sina rättigheter. Den nya
prisinformationslagen bör därför innehålla en
uppräkning av andra bestämmelser om prisinformation
till konsumenter. I motionen begärs ett
tillkännagivande som går ut på att regeringen skall
återkomma till riksdagen med ett lagförslag med
denna innebörd (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

En uppräkning av samtliga författningar med
bestämmelser om prisinformation till konsumenter i 5
§ skulle, enligt utskottets mening, göra paragrafen
otymplig och kräva återkommande lagändringar för att
hållas aktuell. Nyttan av en exemplifiering av
författningar framstår vidare som begränsad. Därtill
kommer att remissutfallet inte ger vid handen att
det skulle föreligga något större behov av den i
motionen förordade uppräkningen. Motion L4 yrkande
2 bör därför avslås.

Bemyndigandets närmare utformning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som
gäller den närmare utformningen av
bemyndigandet för regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer att
meddela föreskrifter om prisinformation.
Jämför reservation 3 (m, fp).

Propositionen

Som framgått inledningsvis är lagförslaget utformat
som en ramlag. Föreskrifter om skyldighet att lämna
prisinformation och om beräkningen av pris och
jämförpris skall således, enligt den föreslagna 11
§, meddelas av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer.

Motionerna

Leif Björnlod m.fl. (mp) anser i motion L2 att
bemyndigandet i 11 § bör innehålla mer specifika
riktlinjer för regeringen och myndigheter vid
utfärdandet av föreskrifter på området. Detta gäller
särskilt funktionshindrades intresse av att kunna ta
del av prisinformation på samma villkor som andra
konsumenter. Detta intresse är, enligt motionärerna,
så starkt att det bör anges direkt i lagen. I
motionen begärs ett tillkännagivande om att
regeringen skall ges i uppdrag att återkomma till
riksdagen med ett lagförslag i enlighet med det
anförda.

I motion L4 av Jan Ertsborn m.fl. (fp) framhålls
vikten av att den föreslagna lagen inte får en
konserverande effekt på utbudet.
Tillämpningsföreskrifter med alltför högt ställda
krav på jämförbarhet i fråga om priset kan, anförs
det, ensidigt gynna standardlösningar och försvåra
marknadsföring av komplexa, individuellt anpassade
produkter, vilket i sin tur skulle hämma
produktutvecklingen. Förlorarna på en sådan
utveckling skulle vara konsumenterna.
Konkurrensfrågorna måste därför ges större tyngd än
vad som är fallet i propositionen. Motionärerna
anser därför att det i 11 § bör tydliggöras att
såväl konsumentintresset som effekterna på
konkurrensen skall beaktas vid utformandet av
föreskrifter med stöd av paragrafen. I motionen
begärs ett tillkännagivande som går ut på att
regeringen skall återkomma till riksdagen med ett
förslag till en sådan lagändring (yrkande 1).

Utskottets ställningstagande

Utskottet har ingen annan uppfattning än
motionärerna bakom motion L2 vad gäller vikten av
att funktionshindrades intressen beaktas på området.
Utskottet kan konstatera att även regeringen är av
samma uppfattning. Sålunda anförs i propositionen
att det är viktigt att olika konsumentgruppers
förutsättningar att tillgodogöra sig prisinformation
beaktas vid utformningen av föreskrifter. Hänsyn bör
därför så långt som möjligt tas till konsumenter
med olika funktionshinder och konsumenter som av
någon annan anledning har särskilda behov på
prisinformationsområdet. Mot bakgrund av dessa
uttalanden saknas enligt utskottets mening anledning
att förtydliga lagtexten i enlighet med vad som
föreslås i motion L2. Motionen bör därför avslås.

När det sedan gäller frågan om prisinformationens
konsekvenser för konkurrensen som tas upp i motion
L4 yrkande 1 vill utskottet först framhålla att
prisinformation i allmänhet har en
konkurrensbefrämjande effekt och återhållande verkan
på prisnivån. Som utvecklas närmare i såväl
propositionen som motionen kan dock prisinformation
i vissa fall leda till negativa konsekvenser för
konkurrensen. Med hänsyn härtill är det, enligt vad
som också anförs i propositionen, angeläget att
eventuella konsekvenser för konkurrensen beaktas vid
utformningen av förskrifter om prisinformation och
vid analysen av behovet av jämförpriser för andra
produkter än varor. Det är därför lämpligt att
föreskrifter om prisinformation utformas efter
samråd med Konkurrensverket. Utskottet utgår från
att regeringen och berörda myndigheter kommer att
beakta de aspekter som tas upp i motionen utan att
detta uttryckligen föreskrivs i lagtexten. Något
behov av den föreslagna lagändringen kan därmed inte
anses föreligga, och utskottet föreslår att
riksdagen avslår motion L4 yrkande 1.

Harmonisering på EU-nivå

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande vari
begärs att regeringen inom EU skall verka för
en gemensam lagstiftning på
prisinformationsområdet. Jämför reservation 4
(fp).

Bakgrund

I dag finns ingen övergripande EG-rättslig
lagstiftning om prisinformation vid marknadsföring
av nyttigheter som tas i anspråk av konsumenter.
Prisinformation vid marknadsföring av varor omfattas
däremot av Europaparlamentets och rådets direktiv
98/6/EG av den 16 februari 1998 om konsumentskydd i
samband med prismärkning av varor som erbjuds
konsumenter (prismärkningsdirektivet). Syftet med
direktivet är att förbättra informationen till
konsumenter och att underlätta prisjämförelser.
Detta skall uppnås genom krav på angivande av
försäljningspris och jämförpris på varor som
näringsidkare erbjuder konsumenter. Direktivet är
utformat som ett s.k. minimiharmoniseringsdirektiv,
vilket innebär att medlemsstaterna får införa eller
behålla mer gynnsamma bestämmelser till förmån för
konsumenterna.

Därutöver finns bestämmelser med krav på
information om priser i annan EG-rättslig
lagstiftning som inte specifikt reglerar
prisinformation. Dit hör exempelvis direktiv
87/102/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar
och andra författningar om konsumentkrediter,
direktiv 97/7/EG om konsumentskydd vid distansavtal,
direktiv 2000/31/EG om vissa rättsliga aspekter på
informationssamhällets tjänster, särskilt
elektronisk handel och direktiv 2002/65/EG om
distansförsäljning av finansiella tjänster.
För närvarande pågår en översyn av
prismärkningsdirektivet. Såvitt utskottet har
erfarit kommer såväl direktivets harmoniseringsgrad
som tillämpningsområde att uppmärksammas inom ramen
för detta arbete. Översynen skall redovisas i en
rapport med förslag till eventuella ändringar av
direktivet som skall överlämnas till
Europaparlamentet och rådet.
I sammanhanget bör även erinras om att
kommissionen sommaren 2003 lagt fram ett förslag
till direktiv om oskäliga affärsmetoder,
KOM(2003)365, som syftar till en harmonisering av
medlemsstaternas lagstiftning om otillbörliga
affärsmetoder. Direktivförslaget innehåller bl.a.
bestämmelser som gäller information om pris och
beräkning av pris. Därutöver bör nämnas att det
sedan flera år tillbaka pågår ett arbete med en
revidering av konsumentkreditdirektivet.

Motionen

Jan Ertsborn m.fl. (fp) förespråkar i motion L4 en
ökad harmonisering av den konsumenträttsliga
lagstiftningen på EU-nivå. Motionärerna anför att
det finns många psykologiska hinder som försvårar
för konsumenterna att dra nytta av den inre
marknaden. Om lagstiftningen rörande prisinformation
skiljer sig åt alltför mycket mellan medlemsländerna
innebär detta, enligt motionärerna, ytterligare ett
hinder. Sverige bör därför verka för att det kommer
till stånd en gemensam EU-lagstiftning på hög
konsumentskyddsnivå rörande prisinformation vid
marknadsföring av nyttigheter. I motionen begärs ett
tillkännagivande i enlighet med det anförda (yrkande
3).

Utskottets ställningstagande

Inför ställningstagandet till ifrågavarande spörsmål
vill utskottet än en gång erinra om att 2002 års
konsumentpolitiska beslut innebär att frågan
huruvida Sverige inom EU skall verka för
minimiregler eller totalharmoniserade regler på det
konsumenträttsliga skall bedömas från fall till fall
med hänsyn till det aktuella ämnet för lagstiftning
och vad som mest gynnar konsumenternas intressen (se
skr. 2001/02:148, bet. LU28).

Utskottet är inte övertygat om att
totalharmoniserade regler om prisinformation på EU-
nivå i alla lägen är att föredra. Utskottet är
således inte berett att i detta sammanhang ställa
sig bakom den av motionärerna förordade generella
inriktningen av regeringens arbete på området.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen
avslår motion L4 yrkande 3.

Marknadsföring av öl

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande med
krav på införande av standardregler som
gäller innebörden av begreppet ”en stor
stark”. Jämför reservation 5 (v).

Bakgrund

Under den allmänna motionstiden år 1999 väcktes en
motion i vilken begärdes ett tillkännagivande om att
regeringen skulle låta utarbeta standardregler vari
fastställdes dels hur mycket öl ”en stor stark”
skall innehålla, dels en minimialkoholhalt. Motionen
behandlades våren 2000 av lagutskottet i dess
betänkade 1999/2000:LU5. Enligt utskottets
uppfattning kunde det inte uteslutas att det från
konsumentsynpunkt skulle kunna vara av ett visst
värde med de i motionen förespråkade reglerna.
Frågan borde därför, menade utskottet, bli föremål
för närmare överväganden. Riksdagen biföll
utskottets förslag (rskr. 126).

Propositionen

I propositionen anförs att det av riksdagen påtalade
problemets art och omfattning har undersökts från
konsumentsynpunkt. Det har därvid bl.a. framkommit
att det enligt Konsumentverket inte finns något som
tyder på att användningen av begreppet ”en stor
stark” vid marknadsföring av öl i sig skulle utgöra
något problem för konsumenterna vad gäller
möjligheterna att jämföra priser och kvalitet.
Regeringen gör därför bedömningen att det saknas
tillräckliga skäl för att reglera begreppet. Någon
ytterligare åtgärd kommer således inte att vidtas
med anledning av riksdagens tillkännagivande.

Motionen

Tasso Stafilidis m.fl. (v) anför i motion L1 att det
förekommer att mindre nogräknade näringsidkare
serverar folk- eller mellanöl under benämningen ”en
stor stark” utan att upplysa om det. Vidare kan
mängden öl vara så pass liten att det i realiteten
rör sig om ”en liten svag”. Motionärerna anser att
regeringen, i linje med riksdagens ställningstagande
våren 2000, på nytt bör utreda frågan och utarbeta
standardregler på området. I motionen begärs ett
tillkännagivande i enlighet med det anförda.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar motionärernas uppfattning i så måtto
att det är angeläget att de näringsidkare som
använder begreppet ”en stor stark” i sin
marknadsföring klargör såväl dryckesmängd som
alkoholstyrka. Som regeringen funnit saknas däremot
skäl att införa de i motionen begärda
standardreglerna.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen
skall avslå motion L1.

Reservationer

1. Bemyndigandet (punkt 2)

av Inger René (m), Bertil Kjellberg (m) och
Hillevi Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:L3.

Ställningstagande

Vi motsätter oss att regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer bemyndigas att meddela
föreskrifter om skyldighet att lämna prisinformation
och om beräkning av pris och jämförpris. Det är
svårt att bedöma konsekvenserna av lagförslaget så
länge föreskriftsrätten inte är närmare angiven och
ambitionsnivån hos regeringen och föreskrivande
myndigheter är okänd. Den breda föreskriftsrätten
riskerar att leda till bristande förutsebarhet för
alla inblandade aktörer. Bemyndigandet kan dessutom
komma att leda till en ökad administrativ börda för
företagen, något som i slutändan drabbar
konsumenterna genom högre priser.

Såvitt framgår av propositionen kommer i huvudsak
Konsumentverket att bemyndigas att meddela sådana
föreskrifter. Härigenom kommer verket och dess
generaldirektör Konsumentombudsmannen att ha både
partsfunktion i domstol, utöva tillsyn enligt lagen
och utfärda föreskrifter. Enligt vår uppfattning
rimmar det illa med grundläggande rättsprinciper att
en domstol är bunden av föreskrifter som utfärdats
av en part som uppträder i domstolen.

Vad som sålunda anförts i reservationen bör
riksdagen, med bifall till motion L3, som
sin mening ge regeringen till känna.

2. Hänvisningar till andra bestämmelser
(punkt 3)

av Jan Ertsborn (fp) och Martin Andreasson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:L4 yrkande 2.

Ställningstagande

Vi anser att det är en brist att den föreslagna 5 §
inte innehåller någon uppräkning av övrig relevant
lagstiftning på området. Härigenom blir det omöjligt
för den enskilde konsumenten att bilda sig en
uppfattning om sina rättigheter. Detta är enligt vår
mening inte accpeptabelt och ligger definitivt inte
i linje med lagens syften. Som en intressant detalj
i sammanhanget kan noteras att 2 kap. 19 §
yrkestrafiklagen (1998:490) innehåller en hänvisning
till prisinformationslagen (jfr bilaga 3). Den nya
prisinformationslagen bör således, i likhet med den
nu gällande lagen, innehålla en uppräkning av andra
lagrum med bestämmelser om prisinformation till
konsumenter. Regeringen bör därför ges i uppdrag att
återkomma till riksdagen med ett lagförslag med den
nu angivna innebörden.

Vad som sålunda anförts i reservationen bör
riksdagen, med bifall till motion L4 yrkande
2, som sin mening ge regeringen till känna.

3. Prisinformation och konkurrens (punkt 5)

av Inger René (m), Jan Ertsborn (fp), Bertil
Kjellberg (m), Martin Andreasson (fp) och Hillevi
Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:L4 yrkande 1.

Ställningstagande

Vi vill framhålla vikten av att den nya
prisinformationslagen inte får en konserverande
effekt på utbudet i stället för att bidra till att
öka konkurrensen. Tillämpningsföreskrifter med
alltför höga krav på jämförbarhet kan ensidigt gynna
standardlösningar och försvåra marknadsföring av
komplexa, individuellt anpassade produkter, vilket i
sin tur skulle hämma produktutvecklingen. Förlorarna
på en sådan utveckling skulle vara konsumenterna.
Enligt vår uppfattning måste därför
konkurrensfrågorna ges större tyngd än vad som är
fallet i propositionen. Det bör tydliggöras i 11 §
att berörda myndigheter vid utformningen av
föreskrifter skall beakta såväl konsumentintresset
som effekterna på konkurrensen. Regeringen bör ges i
uppdrag att återkomma till riksdagen med ett
lagförslag med denna innebörd.

Vad som sålunda anförts i reservationen bör
riksdagen, med bifall till motion L4 yrkande 1, som
sin mening ge regeringen till känna.

4. Harmonisering på EU-nivå (punkt 6)

av Jan Ertsborn (fp) och Martin Andreasson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:L4 yrkande 3.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning bör Sverige agera kraftfullt
för att konsumenträtten inom EU harmoniseras i
större utsträckning än vad som är fallet i dag.
Detta gäller även regelverket om prisinformation. I
dag finns många psykologiska hinder som försvårar
för konsumenterna att dra nytta av den inre
marknaden. Om prisinformationen varierar alltför
mycket utgör detta ytterligare ett hinder. Sverige
bör därför verka för att det kommer till stånd en
gemensam EG-lagstiftning om prisinformation vid
marknadsföring av nyttigheter. Målet bör därvid vara
en harmoniserad lagstiftning på hög nivå.

Vad som sålunda anförts i reservationen bör
riksdagen, med bifall till motion L4 yrkande 3, som
sin mening ge regeringen till känna.

5. Marknadsföring av öl (punkt 7)

av Tasso Stafilidis (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:L1.

Ställningstagande

Jag kan konstatera att ”en stor stark” har blivit
ett begrepp i Sverige. Härmed förknippas vanligtvis
ett glas starköl innehållande minst 33 centiliter.
Det förekommer dock att mindre nogräknade
utskänkningsställen serverar såväl folk- som
mellanöl under beteckningen ”en stor stark”. Vidare
kan mängden öl variera starkt. Sålunda kan det ofta
vara berättigat att tala om ”en liten svag” i
stället för ”en stor stark”. Begreppet kan således
innebära i princip vad som helst. Enligt min
uppfattning vore det därför mycket värdefullt med
standardregler i vilka läggs fast såväl dryckesmängd
som alkoholstyrka så att konsumenterna på förhand
vet vad de får för pengarna. Till skillnad från
regeringen anser jag således att det föreligger ett
behov av att i standardregler definiera begreppet
”en stor stark”. Regeringen bör således på nytt ges
i uppdrag att snarast utarbeta sådana
standardregler.

Vad som sålunda anförts i reservationen bör
riksdagen, med bifall till motion L1, som sin mening
ge regeringen till känna.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2003/04:38 En ny prisinformationslag
m.m.

Riksdagen antar det i propositionen framlagda
förslaget till ny prisinformationslag.

Följdmotioner

2003/04:L1 av Tasso Stafilidis m.fl. (v) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om standardregler för en stor
stark.

2003/04:L2 av Leif Björnlod m.fl. (mp) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till ändring av den föreslagna prisinformationslagen
i enlighet med vad i motionen anförs.

2003/04:L3 av Inger René m.fl. (m) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om bemyndigandet att låta
regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer
meddela föreskrifter.

2003/04:L4 av Jan Ertsborn m.fl. (fp) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om konkurrensfrågor.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om hänvisningar i
lagtexten.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om EU-harmonisering av
lagstiftning.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Förslag till prisinformationslag

Bilaga 3

Utskottets lagförslag

Förslag till lag om ändring i
yrkestrafiklagen (1998:490)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 19 §
yrkestrafiklagen (1998:490) skall ha följande
lydelse.
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
2 kap.
19 §
-----------------------------------------------------
Den som har tillstånd till taxitrafik är skyldig att
före färden genom lämpliga åtgärder låta
passagerarna få kännedom om den taxa som han
tilllämpar.
Taxan skall vara uppbyggd så att priset för
transporten dels enkelt kan bedömas före färden,
dels med kännedom om körd sträcka och nyttjad tid
enkelt kan beräknas efter färden. Taxan får inte
vara uppbyggd så att grunderna för prisets
bestämmande förändras under färden.
-----------------------------------------------------
Bestämmelser om Bestämmelser om
prisinformation finns prisinformation finns
också i också i
prisinformationslagen prisinformationslagen
(1991:601). (2004:000).
-----------------------------------------------------
____________

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2004.