En ny organisation för lantmäteri- och fastighetsdataverksamhet m.m.

Betänkande 1993/94:BoU19

Bostadsutskottets betänkande 1993/94:BOU19

En ny organisation för lantmäteri- och fastighetsdataverksamhet m.m.

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservation

1993/94
BoU19

Sammanfattning

Regeringens förslag i proposition 1993/94:214 till ny
organisation för lantmäteri- och fastighetsdataverksamheten
tillstyrks. Med anledning av förslag i propositionen och i
motioner gör utskottet ett tillkännagivande om den fortsatta
beredningen av frågan om huvudmannaskapet för
fastighetsbildningsverksamheten. Övriga motionsyrkanden
avstyrks.

Till betänkandet har fogats en reservation (s) och en
meningsyttring av suppleant (v).

Propositionen

Regeringen har i proposition 1993/94:214 föreslagit att
riksdagen godkänner den av regeringen förordade nya
organisationen för lantmäteri- och fastighetsdataverksamhet m.m.

Motionerna

I betänkandet behandlas

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna

1993/94:Bo32 av Axel Andersson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att CFD även fortsättningvis skall vara en
egen myndighet med oförändrat ansvar för
fastighetsdataverksamheten.

1993/94:Bo33 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att fortsatt behandling av
huvudmannaskapsfrågan för fastighetsbildning skall ske genom
förnyad utredning.

1993/94:Bo34 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett bibehållande av en decentraliserad
organisation för lantmäteriet i Norrbottens län.

1993/94:Bo35 av Lennart Rohdin (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om inskrivningsverksamhetens organisatoriska hemvist hos
domstolarna.

1993/94:Bo36 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om inriktningen av den fortsatta beredningen
vad avser fastighetsbildningens huvudmannaskap och organisation,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om inskrivningsverksamheten,
3. att riksdagen avslår propositionens förslag om ett
sammanförande av Centralnämnden för fastighetsdata med
Lantmäteriverket.

1993/94:Bo37 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om konkurrensutsättning av lantmäteriets
uppdragsverksamhet.

1993/94:Bo38 av Carl-Johan Wilson och Ulla Orring (fp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att tillsätta en parlamentarisk utredning
med uppgift att lämna förslag som tillgodoser kommunernas ansvar
inför medborgarna för en samlad effektiv service inom området
förändrad markanvändning, plangenomförande och byggande,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att inte nu utpeka framtida förändringar i
tingsrätternas verksamheter genom att ange att
inskrivningsverksamheten på sikt bör föras samman med
fastighetsbildningen och fastighetsregistreringen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Centralnämnden för fastighetsdata
förblir självständig och fristående och ej förs samman med
Lantmäteriverket i en ny central myndighet.

1993/94:Bo39 av Harriet Colliander m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Centralnämnden för fastighetsdata
skall fortsätta som en egen myndighet med oförändrat ansvar,
2. att riksdagen avslår propositionen, vid avslag på yrkande
1,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om möjligheten till ett samägt bolag mellan
stat och kommun.

dels de under allmänna motionstiden 1994 väckta motionerna

1993/94:Bo212 av Per-Richard Molén (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att förlägga en för Västernorrlands och
Jämtlands län gemensam regional myndighet på
fastighetsbildningens m.m. område i Sollefteå.

1993/94:Bo410 av Kent Olsson m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Lantmäteriverket enbart bör verka som
myndighet.

1993/94:Bo417 av Hans Gustafsson (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att ett kartcentrum för äldre geografisk information i Gävle
bör inrättas genom statlig medverkan.

Uppvaktningar och skrivelser

Inför utskottet har företrädare för Statens lantmäteriverk,
Centralnämnden för fastighetsdata, Domstolsverket, Svenska
kommunförbundet, Arkitekt- och ingenjörsföretagen samt
personalorganisationerna vid Statens lantmäteriverk lämnat
upplysningar i ärendet.

Skrivelser har inkommit från Svenska kommunförbundet, Svenska
bankföreningen, Statstjänstemannaförbundets avdelning 323 och
SACO-föreningen vid Centralnämnden för fastighetsdata, Arkitekt-
och ingenjörsföretagen, Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag,
SBAB samt Statens lantmäteriverk.

Utskottet

Inledning

Regeringen tillsatte i början av år 1993 en särskild utredare
med uppgift att lämna förslag om en ny organisation för
fastighetsbildning, fastighetsregistrering,
fastighetsdataverksamhet samt produktion av kartor och annan
landskapsinformation m.m. Enligt utredningsdirektiven skulle
även frågan om att integrera inskrivningsverksamheten med denna
organisation övervägas.

Utredningen -- Lantmäteri- och inskrivningsutredningen -- har
i sitt principbetänkande Kart- och fastighetsverksamhet i
myndighet och bolag (SOU 1993:99) redovisat principöverväganden
och en huvudstruktur för berörda verksamhetsområden.
Utredningsarbetet pågår i ett andra steg som bl.a. behandlar
vissa genomförandefrågor. Uppdraget skall slutredovisas före den
1 juni 1994.

Förslaget i den nu behandlade propositionen grundas på det av
Lantmäteri- och inskrivningsutredningen framlagda
principbetänkandet och remissbehandlingen av detta.

Fastighetsbildning

Det är enligt propositionen uppenbart att förutsättningarna
för fastighetsbildningsverksamheten präglas av splittring och
osäkerhet. Det anges därför vara en grundläggande uppgift att
lägga fast de principer och riktlinjer som bör utgöra en bas för
framtida strategier och handlingslinjer för verksamheten i såväl
kortare som längre perspektiv.

I propositionen anförs vidare att fördelningen mellan statligt
och kommunalt huvudmannaskap är ett uttalat problem på
fastighetsbildningsområdet. Frågan har enligt propositionen
under en lång rad av år präglats av intressemotsättningar och
låsningar med negativ verkan även på andra delar av lantmäteri-
och kartverksamheten.

Enligt regeringsförslaget bör frågan om kommunalt
huvudmannaskap för fastighetsbildning och
fastighetsregistrering bli föremål för fortsatt beredning. Till
grund för denna beredning förs i propositionen fram vissa
övergripande riktlinjer.

Rättssäkerhet är enligt propositionen en given utgångspunkt
för myndighetsutövning och för organisatoriska åtgärder som rör
denna. En viss tendens till successivt minskad uppmärksamhet på
rättssäkerhetsaspekterna kan emellertid noteras. Det anges gälla
såväl den statliga lantmäteriverksamheten som den kommunala
fastighetsbildningen. I det förstnämnda fallet hänvisas till att
lantmäteriet genom sin uppdragsverksamhet kan komma att göra
utredningar m.m. som sedan kan åberopas vid en förrättning som
myndigheten genomför. I det sistnämnda fallet förs som ett
exempel fram att det förekommer att en kommun är sakägare vid
förrättningar som handläggs av kommunal
fastighetsbildningsmyndighet. Enligt propositionen bör
rättssäkerhetsaspekterna hållas ständigt aktuella som en given
utgångpunkt för verksamheten.

Vidare anförs att det är nödvändigt att
förrättningsverksamheten håller en hög kvalitet för att bl.a.
trygga rättssäkerheten. Enligt förslaget bör
förrättningslantmätarna för att upprätthålla den kompetens som
krävs i rättsligt och tekniskt hänseende vara sysselsatta
praktiskt taget uteslutande med denna verksamhet.

Enligt regeringsförslaget måste vidare en förrättning enligt
fastighetsbildningslagen till alla delar anses utgöra
myndighetsutövning. Det innebär att en myndighet som handhar
fastighetsbildning måste ha ett formellt och reellt ansvar för
fastighetsbildningsärendet i dess helhet och därmed avgöra i
vilka ärenden och i vilka förrättningsmoment som annan än
myndighetens egen personal skall anlitas. Som exempel på moment
som ofta går att skilja ut nämns i förslaget kart- och
mätningstekniska uppgifter. I anslutning härtill anförs att det
bör beaktas att många kommuner har väl utvecklade system för
kart- och mätningsverksamheten som gör dem väl lämpade att
medverka med sådana moment i förrättningsverksamheten.

Sammanfattningsvis innebär förslaget i propositionen i denna
del följande. Rättssäkerheten bör utgöra grunden för en
reformerad organisation för fastighetsbildningen. Den myndighet
som handhar fastighetsbildning bör därför vara obunden av andra
statliga eller kommunala intressen. Verksamheten bör i sin
helhet betraktas som myndighetsutövning. Vissa
förrättningsmoment, främst av kart- och mätningsteknisk art, bör
emellertid kunna utföras av kommunala mätningsorgan eller
upphandlas i konkurrens.

Huvudmannaskapet för fastighetsbildningsverksamheten tas upp i
tre motionsyrkanden.

Enligt motion Bo33 (s) bör inte de i propositionen redovisade
riktlinjerna för den fortsatta beredningen av frågan om
huvudmannaskapet för fastighetsbildningen antas. Beredningen bör
i stället ske genom att en ny utredning tillsätts som
förutsättningslöst beaktar och tillgodoser sådana vidare
samhälls- och medborgarintressen som redovisats främst från den
kommunala sektorn.

De riktlinjer som skall vägleda den fortsatta beredningen av
frågan om huvudmannaskapet för fastighetsbildningen bör enligt
motion Bo36 (s) yrkande 1 vara öppna och skapa möjlighet att
pröva följande frågor:
Endast en fastighetsbildningsmyndighet skall verka inom varje
kommun. Myndigheten skall vara kommunal eller statlig.
Kommunerna bestämmer om de önskar inrätta kommunal
fastighetsbildningsmyndighet.
Kommunerna skall ges valfrihet att samverka om
fastighetsbildning.

Avslutningsvis förordas att delegering till kommun skall kunna
ske även i de fall en förutsättningslös prövning ger vid handen
att staten skall vara huvudman för fastighetsbildningen.

Kommunernas uppgifter inom områdena fysisk planering och
plangenomförande har enligt motion Bo38 (fp) utökats
väsentligt sedan fastighetsbildningsverksamheten fick sin
nuvarande utformning. Det vore enligt motionen därför rimligt
och riktigt att kommunernas inflytande över organisationen för
fastighetsbildningen stärktes. Med hänvisning härtill förordas i
motionens yrkande 1 att en parlamentarisk utredning tillsätts
med uppgift att lämna förslag som tillgodoser kommunernas ansvar
inför medborgarna för en samlad effektiv service inom området
förändrad markanvändning, plangenomförande och byggande.

I fråga om huvudmannaskapet för
fastighetsbildningsverksamheten vill utskottet anföra
följande.

Som framhålls i propositionen är erfarenheterna från
tillämpningen av dagens fastighetsbildningslagstiftning goda.
Det innebär bl.a. att lagstiftningen medverkat till
förrättningsformer som allmänt uppfattas som rationella och
smidiga. De problem som trots detta finns på
fastighetsbildningsområdet har sin grund främst i andra
förhållanden än själva förrättningsformen. Ett sådant
förhållande är myndighetsstrukturen på området.

Fastighetsbildningen genomförs i dag av såväl statliga som
kommunala fastighetsbildningmyndigheter. I vissa fall är de
dessutom verksamma inom en och samma kommun. Även om detta inte
behöver innebära att svårigheter uppstår i den praktiska
hanteringen av fastighetsbildningen synes så vara fallet i vissa
kommuner. Samtidigt torde det i de flesta fall finnas ett väl
fungerande samarbete mellan statliga och kommunala
fastighetsbildningsmyndigheter. För att skapa förutsättningar
för en över hela landet väl fungerande och väl sammanhållen
verksamhet på området bör dock frågan om huvudmannaskapet för
fastighetsbildningen beredas ytterligare. Även i propositionen
förutsätts överväganden i frågan.

Utskottet delar i allt väsentlig vad som i regeringsförslaget
anförts om de riktlinjer som bör vägleda den fortsatta
beredningen. Även enligt utskottets mening bör sålunda
rättssäkerheten utgöra grunden för en reformerad organisation.
Det innebär bl.a. att myndigheterna bör ges en sådan ställning
att de i möjligaste mån kan stå fria från eventuella andra
statliga och kommunala intressen. Som redovisas i propositionen
förekommer det i dag att såväl stat som kommun vid förrättningar
intar något av en dubbelroll både som myndighet och som
intressent. Detta är naturligtvis inte tillfredsställande.
Enligt utskottets mening bör sålunda
fastighetsbildningsverksamheten i framtiden organiseras så att
sådana dubbla roller så långt möjligt undviks. Det kan t.ex. ske
genom att verksamheten vid fastighetsbildningsmyndigheterna
renodlas till att enbart avse myndighetsuppgifter och därtill
kopplad service. Regeringens förslag om bolagisering av vissa
delar av den statliga verksamheten får ses som ett steg i denna
riktning.

Även om rättssäkerhetsaspekterna bör utgöra grunden för de
fortsatta övervägandena måste även andra förhållanden vägas in
vid den fortsatta beredningen. Det innebär bl.a. att sådana
frågor som sambandet mellan fastighetsbildning och angränsande
statlig och kommunal verksamhet bör beaktas. I sammanhanget
måste även sakägarnas behov av och tillgång till lokal service
m.m. uppmärksammas.

En viktig del i det fortsatta beredningsarbetet blir att skapa
en väl fungerande och över tiden stabil framtida organisation
för fastighetsbildningen. Detta förutsätter enligt utskottets
mening att de intressemotsättningar som trots allt finns i
möjligaste mån kan överbryggas -- något som i sin tur
förutsätter att den nya organisationen upplevs som
ändamålsenlig. För att redan från början ge frågan om
huvudmannaskapet för fastighetsbildningen en så bred förankring
som möjligt bör den fortsatta beredningen av frågan ske i sådana
former att den ger utrymme för insyn och inflytande från
politiska och andra berörda intressen.

Vad utskottet nu med anledning av förslagen i propositionen
och i motionerna Bo33 (s), Bo36 (s) yrkande 1 samt Bo38 (fp)
yrkande 1 anfört om huvudmannaskapet för fastighetsbildningen
m.m. samt om formerna för de fortsatta övervägandena bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Fastighetsregistrering

Fastighetsregisterverksamheten undergår enligt propositionen
en snabb teknisk utveckling som syftar till att förbilliga såväl
fastighetsbildningen som fastighetsregistreringen. Fullt
genomförda anges de berörda tekniska systemen komma att medföra
betydande besparingar. Enligt förslaget kan dessutom besparingar
göras genom att en enda myndighet behöver sätta sig in i
fastighetsbildningsärendena. Mot bakgrund härav förordas att de
särskilda fastighetsregistermyndigheterna skall avvecklas genom
att fastighetsbildning och fastighetsregistrering sammanförs.

En lämplig tidpunkt för sammanslagningen är enligt förslaget
den 1 juli 1995. De närmare formerna för avvecklingen m.m. bör
enligt propositionen dock övervägas närmare, varför ett förslag
om erforderliga lagändringar m.m. kommer att föreläggas
riksdagen efter ytterligare beredning.

Utskottet delar vad som i propositionen anförts om att
fastighetsbildning och fastighetsregistrering bör
sammanföras. Förslaget tillstyrks.

Inskrivningsverksamheten

Enligt propositionen talar övervägande skäl för att inte nu
besluta om att överföra inskrivningsverksamheten från
tingsrätterna till de lokala lantmäterimyndigheterna. Bl.a.
anges att pågående arbeten med förändringar t.ex. på
panträttsområdet först bör ha kommit längre. Samtidigt anförs
att regeringens grundsyn i princip ligger fast, dvs. att
domstolarnas uppgifter så långt möjligt bör renodlas till
dömande verksamhet. Vid ett framtida avskiljande av
inskrivningsverksamheten anges det därför vara naturligt att
föra samman den med övrig fastighetsverksamhet. Detta skulle
enligt propositionen bl.a. ge möjlighet att även vid en fortsatt
rationalisering av verksamheten med inskrivning och
panthantering bibehålla en lokal förankring av verksamheten.
Regeringen avser att uppmärksamt följa organisationsfrågan.

Frågan om inskrivningsverksamhetens organisatoriska hemvist
tas upp i tre motioner.

Inskrivningsverksamheten är enligt motion Bo35 (fp) en viktig
del av samhällets lokala service till medborgarna. Att avskilja
denna verksamhet från tingsrätterna skulle enligt motionen kunna
riskera de små tingsrätternas fortlevnad och därmed också
försämra servicen på de orter där dessa tingsrätter i dag
finns. Enligt motionen har inga bärande skäl framförts för att
organisatoriskt förändra inskrivningsverksamheten. Frågan om att
avskilja inskrivningsverksamheten från tingsrätterna bör enligt
förslaget därför avföras från dagordningen.

Saksambandet mellan fastighetsbildning och inskrivning är
enligt motion Bo36 (s) mycket litet. Det är enligt motionen
därför olämpligt att nu förutsätta att inskrivningsverksamheten
på sikt skall inordnas i lantmäteriorganisationen, utan frågan
bör avgöras först då tingsrättsorganisationen som helhet
behandlas.

Av regionalpolitiska skäl är det enligt motion Bo38 (fp)
viktigt att inskrivningsverksamheten även i framtiden finns kvar
vid landets tingsrätter. Enligt motionen finns det därför inte
anledning att nu utpeka framtida förändringar i tingsrätternas
verksamhet.

Förslagen i de nu aktuella motionerna innebär att riksdagen nu
skall uttala att den nuvarande knytningen av
inskrivningsverksamheten till tingsrätterna
skall bestå framöver. Bostadsutskottet är för sin del inte
berett förorda att riksdagen gör ett uttalande med denna
innebörd. Även denna fråga måste naturligtvis kunna prövas
utifrån de skiftande förutsättningar som från tid till annan
gäller för verksamheten. Det torde också vara sådana
överväganden som ligger till grund för att regeringen inte nu
lägger fram något förslag om att föra samman
inskrivningsverksamheten med fastighetsbildning och
fastighetsregistrering.

Frågan huruvida inskrivningsväsendet skall integreras med den
nya organisationen för fastighetsbildning och
fastighetsregistrering måste enligt utskottets mening bedömas
med beaktande av flera olika faktorer. Detta synsätt kommer
enligt utskottets mening också till uttryck i justitieutskottets
betänkande 1993/94:JU21 (s. 15--17) vari behandlas flera
motioner i vilka förespråkas att inskrivningsväsendet inte skall
skiljas från tingsrätterna. I sitt av riksdagen godkända
betänkande understryker justitieutskottet bl.a. vikten av
domstolarnas lokala förankring. Samtidigt betonas vikten av att
hänsyn tas till skäl av sysselsättnings- och regionalpolitisk
natur. Enligt justieutskottets mening bör dock motionerna med
hänsyn till beredningsläget inte föranleda något ytterligare
uttalande av riksdagen.

Regeringsförslaget innebär att beslut om
inskrivningsverksamhetens organistoriska tillhörighet skall
fattas först sedan vissa pågående utredningsinsatser m.m. har
slutförts. Utskottet delar denna uppfattning. Den av regeringen
förordade ordningen får bl.a. anses innebära att den fortsatta
beredningen av frågan kan baseras på ett betydligt bredare
beslutsunderlag än vad som i dag finns tillgängligt.

Utskottet tillstyrker med det anförda regeringens förslag i
vad avser inskrivningsmyndigheterna. Motionerna Bo35 (fp), Bo36
(s) yrkande 2 och Bo38 (fp) yrkande 2 avstyrks i den mån syftet
inte kan anses tillgodosett med vad som nu anförts.

Verksamhetsformer

Enligt regeringens mening har bl.a. utredningsarbetet visat
att det på fastighets- och informationsområdet är befogat att
skilja uppdragsverksamheten från myndighetsutövning och annan
verksamhet som även i fortsättningen bör ligga under en
myndighet. I princip och på sikt i ökande utsträckning torde,
enligt förslaget, bolagsformen vara den lämpligaste för den
uppdragsverksamhet som över huvud taget skall bedrivas i statlig
regi. Enligt propositionen är dock inte det nu föreliggande
beslutsunderlaget tillräckligt för ett ställningstagande till en
mer omfattande bolagisering.

Regeringen har därför stannat för en modifierad linje i
bolagiseringsfrågan. Förslaget i denna del innebär att sådana
uppgifter avskiljs som kan skada förtroendet för
myndighetsutövningen eller som redan nu av andra skäl bör
bolagiseras. Den förordade handlingslinjen lämnar enligt
förslaget möjligheten öppen för en fortsatt överföring av
uppgifter till statlig bolagsform, till privat verksamhet eller
för avveckling. I de fall osäkerhet råder om i vilken mån
verksamheter är mogna för ett avskiljande förordas att de skall
behållas inom myndigheten tills vidare -- detta i avvaktan på
ett bättre beslutsunderlag. En förutsättning anges dock vara att
verksamheterna ges en tydligare åtskillnad i förhållandet till
myndighetsverksamheten i övrigt än vad som för närvarande är
fallet.

De verksamheter som redan nu bör föras över från
myndighetsform till bolagsform är enligt förslaget den
fastighetsekonomiska uppdragsverksamheten samt kartografisk
uppdragsverksamhet och fristående förlagsverksamhet. De
verksamheter som omfattas av förslaget omsätter årligen ca 90
miljoner kronor och sysselsätter ca 120 årsarbetskrafter.

Den ytterligare avskiljning av verksamhet från myndigheterna
och bolagisering som bör komma i fråga bör enligt förslaget
baseras bl.a. på erfarenheter från den nu föreslagna reformen.
Den föreslås dessutom ske samlat vid ett tillfälle för att
undvika osäkerhet och störningar i verksamheterna över en längre
period.

Frågan om formerna för verksamheten tas dels upp i två med
anledning av propositionen väckta motioner, dels i en motion
från allmänna motionstiden 1994.

Det är enligt motion Bo37 (m) förvånande att regeringens
förslag endast innebär en begränsad bolagisering -- detta med
hänsyn till att regeringen i olika sammanhang slagit fast att
konkurrensutsatt verksamhet inte bör bedrivas i myndighetsform
och inte av staten. Enligt motionen innebär detta att den
otillbörliga konkurrensen från lantmäteriets sida fortsätter och
förstärks. I stället anges att offentliga åtaganden på området
måste minskas med hänsyn till det statsfinansiella läget och med
hänsyn till effekterna på konkurrensen.

Enligt motion Bo39 (nyd) yrkande 3 bör en bolagisering av
verksamheten med ett minimalt myndighetsinslag förberedas.
Samtidigt borde möjligheten till att skapa ett samägt bolag
mellan stat och kommun undersökas -- detta eftersom det i dag
finns problem med ett dubbelt huvudmannaskap.

Lantmäteriverket har enligt motion Bo410 (m) i dag dubbla
roller genom att verket dels fungerar som myndighet, dels verkar
som konsult. Denna dubbelroll leder enligt motionen till
tveksamheter. Lantmäteriet bör enligt motionen därför renodla
sin verksamhet till att enbart avse myndighetsuppgifter.

När det gäller verksamhetsformerna för den framtida
verksamheten på fastighetsområdet m.m. vill utskottet anföra
följande.

Till grund för det nu behandlade regeringsförslaget ligger
flera av regering och riksdag fattade beslut om riktlinjer för
formerna för statlig konkurrensutsatt verksamhet och för
privatisering av sådan verksamhet. Det första av dessa beslut
fattades redan våren 1991. Avsikten med det nu behandlade
förslaget är att anpassa verksamheten till de allmänna
riktlinjer som vid ett flertal tillfällen därefter har lagts
fast av riksdagen. Utskottet har inte några invändningar mot att
en bolagisering av produktions- och uppdragsverksamheten
påbörjas i enlighet med förslaget i propositionen. Det får
förutsättas att en överföring av delar av verksamheten till
bolag sker med beaktande av dagens decentraliserade
verksamhetsformer.

Regeringens förslag innebär att en begränsad bolagisering
genomförs redan från den 1 juli 1995. I motionerna Bo37 (m) och
Bo39 (nyd) yrkande 3 riktas kritik mot att bolagiseringen inte
är tillräckligt långtgående. Utskottet kan dela denna
uppfattning i så måtto att det även enligt utskottets mening
torde finnas utrymme för att bolagisera ytterligare delar av
verksamheten. Utskottet vill i anslutning härtill erinra om att
regeringens förslag i denna del utgår från att en fortsatt
överföring av uppgifter skall ske till bolagsform. Det
föreligger således en bred enighet om att ytterligare
verksamhetsgrenar bör och kan bolagiseras. De skilda
uppfattningarna i frågan gäller närmast vid vilken tidpunkt
detta bör ske.

Förslaget i propositionen grundas bl.a. på uppfattningen att
en erforderlig ytterligare bolagisering bör baseras på de
erfarenheter som kan vinnas av den nu förordade reformen.
Utskottet delar denna uppfattning. Även enligt utskottets mening
bör sålunda bolagiseringen genomföras etappvis där den första
etappen genomförs den 1 juli 1995. Tidpunkten för genomförandet
av den andra etappen av bolagiseringen kan och bör av naturliga
skäl inte nu fastställas.

I den mån förslagen i motionerna Bo37 (m), Bo39 (nyd) yrkande
3 och Bo410 (m) inte kan anses tillgodosedda med det ovan
anförda avstyrks de av utskottet. Regeringsförslaget i nu
aktuell del tillstyrks.

Myndighetsorganisationen

Enligt förslaget i propositionen är sambanden mellan
landskapsinformation och fastighetsfrågor så väl dokumenterade
att de bör ligga till grund för en så väl sammanhållen
organisation som möjligt. En viktig frågeställning när det
gäller hur detta samband organisatoriskt skall komma till
uttryck berör i sin tur sambanden mellan Centralnämnden för
fastighetsdata och fastighetsdatasystemet samt
lantmäterimyndigheterna och deras verksamheter.

Sammanfattningsvis anförs i propositionen att fastighets- och
byggnadsinformationen spelar en så grundläggande roll inom
landskapsinformationsområdet att det både centralt och lokalt
bör finnas ett samlat utbud av informationen, ett gemensamt
uppträdande mot avnämarna och en väl samordnad
utvecklingverksamhet.

Med hänvisning bl.a. till sambandet mellan fastighets- och
landskapsinformationen föreslås i propositionen att en ny
myndighet inrättas bestående av Centralnämnden för
fastighetsdata och merparten av Lantmäteriverket. Som skäl för
förslaget i denna del anförs också att CFD saknar lokal och
regional organisation, något som skulle erhållas genom en
sammanslagning. Enligt förslaget skall den nya centrala
myndigheten benämnas Lantmäteriverket.

I fråga om den lokala myndighetsorganisationen innebär
förslaget i propositionen att dagens överlantmätar-,
fastighetsbildnings- och fastighetsregistermyndigheter
sammanförs till nya lantmäterimyndigheter med
länen som verksamhetsområden. De nya myndigheterna skall enligt
förslaget bl.a. få vidgade samordningsuppgifter på
landskapsinformationsområdet. Verksamheten föreslås omfatta
fastighetsbildning och fastighetsregistrering, regional
samordning m.m. inom mätnings- och kartområdet samt viss service
på uppdragsbasis. Det förutsätts vidare att verksamheten som
hittills bedrivs i decentraliserad form och med en utspridd
lokalisering av kontor. En ytterligare förutsättning anges vara
att det sker en medveten delegering av ansvar och befogenheter
inom organisationen.

Den nya organisationen föreslås träda i kraft den 1 juli 1995
både på central och regional nivå. I anslutning härtill aviserar
regeringen sin avsikt att till riksmötet 1994/95 återkomma med
de närmare förslag som behövs för att
organisationsförändringarna inkl. bolagsbildningen skall kunna
genomföras. Det gäller bl.a. författnings- och
finansieringsfrågor samt återstående frågor om
fastighetsbildningen.

Förslaget i propositionen om att föra samman Lantmäteriverket
och CFD till en ny central myndighet avvisas i fyra
motionsyrkanden.

Det är enligt motion Bo32 (s) av största betydelse att
fastighetsdataverksamheten även fortsättningsvis ges bästa
möjliga förutsättningar. Med hänvisning till att de samband som
finns mellan de verksamheter som resp. verk i dag ansvarar för
är svaga anges detta bäst ske genom att CFD förblir en egen
fristående myndighet. Enligt motionen försvårar en
sammanslagning bl.a. det utvecklingsarbete som CFD i dag
bedriver tillsammans med olika intressenter.

Den helt dominerande verksamheten vid CFD har enligt motion
Bo36 (s) andra avnämare än lantmäteriet. I motionen anförs
vidare att kommunerna anser det vara betydligt rationellare att
samverka med en fristående statlig myndighet som CFD som inte
samtidigt skall tillgodose sysselsättningen av egen personal på
lokal nivå. Med hänvisning härtill förordas i motionens yrkande
3 att propositionens förslag om en sammanslagning av
Lantmäteriverket och CFD skall avslås.

Verksamheten vid CFD skall enligt motion Bo38 (fp) till
största delen tillgodose krav och önskemål som kommer från andra
sektorer än lantmäteriet. Det finns enligt motionärernas mening
därför inte någon anledning att sammanföra CFD med
Lantmäteriverket. I motionens yrkande 3 hemställs också om ett
riksdagens tillkännagivande härom.

Med hänvisning till att man inte onödigtvis skall röra "ett
vinnande lag" förordas i motion Bo39 (nyd) yrkande 1 att CFD
skall fortsätta som egen myndighet med oförändrat ansvar. Som
ett andrahandsyrkande -- i det fall motionens yrkande 1 inte
vinner riksdagens bifall -- hemställs i motionens yrkande 2 om
att regeringens proposition skall avslås i sin helhet.

Synpunkter på den lokala myndighetsorganisationen lämnas dels
i en med anledning av propositionen väckt motion, dels i en
motion från allmänna motionstiden 1994.

Till skillnad från flertalet övriga län har Norrbottens län
enligt motion Bo34 (s) utvecklat en starkt decentraliserad
organisation. Enligt motionärerna innebär det nu föreliggande
regeringsförslaget en risk för att en regional centralisering av
fastighetsbildningsverksamheten nu tvingas fram. En sådan
försämring bör enligt motionen avvisas genom att riksdagen
uttalar sig för att den nuvarande decentraliserade
organisationen i länet skall bibehållas.

Förslaget i motion Bo212 (m) innebär att en för
Västernorrlands och Jämtlands län gemensam regional myndighet
för fastighetsbildning m.m. bör förläggas till Sollefteå. Enligt
motionen talar starka skäl som skogsindustrins och
kraftindustrins intressen för en sådan lösning. Även de
historiskt sett gemensamma kontaktytorna mellan de båda länen
anges motivera att en gemensam myndighet tillskapas.

Utskottet behandlar först frågan om den centrala
myndighetsorganisationen.

Det huvudsakliga skäl som i propositionen åberopas för
utformningen av den nya myndighetsorganisationen är de starka
och växande sambanden mellan fastighetsfrågor och
landskapsinformation. Regeringens förslag i denna del
överensstämmer också med Lantmäteri- och
inskrivningsutredningens bedömningar.

Utskottet delar vad som i regeringsförslaget anförts om
sambandet mellan fastighetsfrågor och landskapsinformation. Ett
väl fungerande informationsssystem som omfattar mark och
byggnader är bl.a. en förutsättning för planeringen och
användningen av marken liksom för miljöarbetet. Inte minst den
snabbt tilltagande användningen av geografiska
informationssystem (GIS) ställer krav på att
fastighetsdatasystemets textbaserade information på ett smidigt
sätt kan kombineras med grafisk presentation av fastigheter och
byggnader m.m. Till skillnad från tidigare tillhandahålls den
senare typen av landskapsinformation nu också i dataform.

De nu beskrivna nya möjligheterna att i datormiljö kunna
integrera fastighets- och landskapsinformation riktas mot alla
dem som i dag använder något eller några av
informationssystemen, bl.a. kommuner, skogsföretag, Telia,
Vattenfall/Svenska kraftnät, trafikverk, banker, kreditinstitut,
mäklare, inskrivningsmyndigheter, fastighetsregistermyndigheter
och olika andra statliga myndigheter. Den grundläggande
informationen torde också komma att utgöra basen för en växande
privat marknad inom informationsteknologin.

Det är enligt utskottets mening viktigt att den nu redovisade
grundläggande synen på sambanden mellan fastighetsfrågor och
landskapsinformation kommer till uttryck i såväl den centrala
som den regionala myndighetsorganisationen på området. I
enlighet med förslaget i propositionen bör sålunda en väl
sammanhållen organisation skapas på alla nivåer. Även enligt
utskottets mening bör sålunda Centralnämnden för fastighetsdata
och Statens lantmäteriverk sammanföras till en ny central
myndighet. I konsekvens härmed bör även den lokala
organisationen samordnas i enlighet med regeringsförslaget. Med
en sådan ordning ökar förutsättningarna att finna effektiva
samarbetsformer med bl.a. kommuner liksom med regionala och
lokala myndigheter än om kontakterna enbart skall ske från
centralt håll. Utskottet återkommer nedan till frågan om den
lokala organisationen.

Genom den nu förordade samordningen av myndigheterna på
central nivå kommer utvecklingsverksamheten att främjas. Enligt
utskottets mening skapas härigenom nya och bättre
förutsättningar för att vidareutveckla verksamheten på såväl
central som regional nivå. Inte minst den pågående utvecklingen
inom informationsteknologin, som innehåller en betydande
utvecklingspotential, understryker detta. Samordningen
underlättar också för Sverige att bibehålla och utveckla sin
ledande roll internationellt med effektiva och samlade
informationssystem.

Utskottet har i sitt ställningstagande utgått från att
Centralnämnden för fastighetsdata och Lantmäteriverket behandlas
lika i förhållande till de allmänna riktlinjer som utvecklats
för myndighetsverksamhet respektive konkurrrensutsatt
verksamhet. I den fortsatta beredningen får det enligt
utskottets mening vidare förutsättas att också den i Ny
demokratis partimotion Bo39 aktualiserade frågan om att bilda
ett av stat och kommun samägt bolag övervägs.

Utskottet tillstyrker med hänvisning till det ovan anförda
regeringens förslag om att sammanföra Centralnämnden för
fastighetsdata och Lantmäteriverket till en ny myndighet.
Motionerna Bo32 (s), Bo36 (s) yrkande 3, Bo38 (fp) yrkande 3 och
Bo39 (nyd) yrkande 1 liksom andrahandsyrkandet i motion Bo39
(nyd) yrkande 2 avstyrks.

I fråga om den lokala myndighetsorganisationen vill
utskottet anföra följande.

Som utskottet ovan anfört visar den lokala och regionala
organisationen på fastighetsområdet upp en mycket splittrad
bild. Verksamheten är spridd på flera olika myndigheter och
huvudmän. Det är uppenbart att detta kan ge upphov till
svårigheter såväl på myndighetsnivå som för företag och
enskilda. Det kan många gånger vara svårt för en person eller
ett företag att veta till vilken myndighet man skall vända sig i
ett visst ärende. Även enligt bostadsutskottets mening bör
därför dagens överlantmätar-, fastighetsbildnings- och
fastighetsregistermyndigheter sammanföras till nya
lantmäterimyndigheter med länen som verksamhetsområden i
enlighet med förslaget i propositionen.

När det gäller den i motion Bo34 (s) aktualiserade frågan om
lokaliseringen av de lokala myndigheterna i Norrbottens län vill
utskottet erinra om vad som i propositionen anförs i denna del.
Enligt regeringsförslaget förutsätts verksamheten vid de nya
regionala myndigheterna som hittills bedrivas i decentraliserad
form och med en utspridd lokalisering av kontor. Utskottet kan
mot bakgrund härav inte finna att regeringens förslag i denna
del skulle stå i något motsatsförhållande till förslaget i
motion Bo34 (s). Det får enligt utskottets mening därför
förutsättas att en decentralisering av verksamheten kan behållas
och utvecklas också i framtiden.

Förslaget i propositionen innebär bl.a. att den närmare
utformningen av de nya regionala myndigheterna för
fastighetsbildning m.m. skall beredas ytterligare. Utskottet är
mot bakgrund härav inte berett att ställa sig bakom det förslag
till organisation m.m. av verksamheten i Västernorrlands och
Jämtlands län som förs fram i motion Bo212 (m).

Utskottet tillstyrker med hänvisning till det nu anförda
regeringens förslag i nu aktuell del. I den mån förslaget i
motion Bo34 (s) inte kan anses redan tillgodosett avstyrks det
av utskottet. Förslaget i motion Bo212 (m) avstyrks.

Ett kartcentrum

I motion Bo417 (s) anförs att betydelsen av det äldre
kartmaterialet under senare år alltmer har kommit i
blickpunkten. En kombination av forskningsstöd kring det
historiska materialet, utbildningsmöjligheter i anslutning till
arkivmaterial samt en publik utställning om svenska kartor och
deras användbarhet bör enligt motionen därför vara en
riksangelägenhet. Med hänvisning härtill föreslås att staten
skall medverka till att inrätta ett kartcentrum för äldre
geografisk information i Gävle.

Utskottet delar uppfattningen i motionen om värdet av det
rikliga äldre kartmaterial som vi idag förfogar över. Under
senare år har också ett arbete påbörjats som syftar till att
göra de äldre kartorna mera tillgängliga. Det gäller bl.a. den
försöksverksamhet med överföring av äldre kartmaterial till
digital form som har påbörjats i Segersta i Bollnäs kommun. I
det anslag till landskapsinformation som riksdagen beviljat för
budgetåret 1994/95 har också medel beräknats för denna
verksamhet. Ett arbete med den i motionen förordade inriktningen
har sålunda påbörjats. Utskottet är inte berett att nu förorda
ytterligare insatser på området. Motion Bo417 (s) om ett
kartcentrum avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande huvudmannaskapet för
fastighetsbildningsverksamheten
att riksdagen med anledning av proposition 1993/94:214 i
motsvarande del och motionerna 1993/94:Bo33, 1993/94:Bo36
yrkande 1 samt 1993/94:Bo38 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande fastighetsregistrering
att riksdagen godkänner vad i proposition 1993/94:214
förordats i motsvarande del,

3. beträffande inskrivningsverksamheten
att riksdagen godkänner vad i proposition 1993/94:214
förordats i motsvarande del och avslår motionerna 1993/94:Bo35,
1993/94:Bo36 yrkande 2 samt 1993/94:Bo38 yrkande 2,
men. (v)

4. beträffande verksamhetsformerna
att riksdagen godkänner vad i proposition 1993/94:214
förordats i motsvarande del och avslår motionerna 1993/94:Bo37,
1993/94:Bo39 yrkande 3 samt 1993/94:Bo410,
5. beträffande den centrala myndighetsorganisationen
att riksdagen godkänner vad i proposition 1993/94:214
förordats i motsvarande del och avslår motionerna 1993/94:Bo32,
1993/94:Bo36 yrkande 3, 1993/94:Bo38 yrkande 3 samt 1993/94:Bo39
yrkandena 1 och 2,
res. (s)
6. beträffande den lokala myndighetsorganisationen
att riksdagen godkänner vad i proposition 1993/94:214
förordats i motsvarande del och avslår motionerna 1993/94:Bo34
samt 1993/94:Bo212,

7. beträffande ett kartcentrum
att riksdagen avslår motion 1993/94:Bo417.

Stockholm den 19 maj 1994

På bostadsutskottets vägnar

Agne Hansson

I beslutet har deltagit:

Agne Hansson (c) Oskar Lindkvist (s), Bertil Danielsson (m),
Magnus Persson (s), Erling Bager (fp), Lennart Nilsson (s),
Sören Lekberg (s), Mikael Odenberg (m), Rune Evensson (s), Ulf
Björklund (kds), Bo G Jenevall (nyd), Birger Andersson (c),
Marianne Carlström (s), Inga Berggren (m) och Lars Stjernkvist
(s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Lars Werner (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservation

Den centrala myndighetsorganisationen (mom. 5)

Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Sören
Lekberg, Rune Evensson, Marianne Carlström och Lars Stjernkvist
(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12
börjar med "Det huvudsakliga" och på s. 13 slutar med "2
avstyrks" bort ha följande lydelse:

Det huvudsakliga skäl som i propositionen åberopas för att
föra samman Lantmäteriverket och Centralnämnden för
fastighetsdata till en ny central myndighet är sambandet mellan
fastighets- och landskapsinformation. Detta samband har enligt
propositionen stor relevans. Ett väl fungerande
informationssystem som omfattar mark och byggnader är bl.a. en
förutsättning för planeringen och användningen av marken.
Samtidigt kan utskottet konstatera att de fastighetsuppgifter
som finns i fastighetsdatasystemet har knytningar till många
samhällssektorer.

Bland dem som i dag, förutom Lantmäteriverket, använder
fastighetsdatasystemet finns bl.a. banker, kreditinstitut,
mäklare, kommuner, inskrivningsmyndigheter,
fastighetsregistermyndigheter och olika statliga myndigheter.
Det betyder att Centralnämnden för fastighetsdata som ansvarig
för driften av fastighetsdatasystemet har att beakta krav och
synpunkter på systemet och dess uppbyggnad från en rad olika
intressenter. Vid den hittillsvarande utvecklingen av systemet
har också stor hänsyn kunnat tas till användarnas behov, bl.a.
genom att olika applikationer har tillskapats för enskilda
användare. Det är enligt utskottets mening viktigt att
administrationen av fastighetsdatasystemet kan ske i former som
garanterar att systemet även fortsättningsvis kan få en bred och
flexibel användning. Dagens myndighetsstruktur med
Centralnämnden för fastighetsdata som en fristående myndighet
har enligt utskottets mening bidragit till den hittillsvarande
positiva utvecklingen av verksamheten.

I de nu behandlade motionerna anförs bl.a. att sambandet
mellan fastighets- och landskapsinformation inte är så starkt
som hävdas i propositionen och att Centralnämnden för
fastighetsdata därför bör förbli en fristående myndighet.
Utskottet har för sin del inte underlag för att bedöma styrkan i
de samband som trots allt finns mellan dessa verksamheter.
Däremot kan utskottet, som framgår ovan, konstatera att också
många andra viktiga samhällsaktiviteter har en påtaglig knytning
till fastighetsdatasystemet. Vid en bedömning av
myndighetsstrukturens framtida utformning måste enligt
utskottets mening också detta förhållande vägas in. Dessa
förhållanden måste belysas ytterligare innan slutlig ställning
kan tas till frågan om ett eventuellt sammanförande av de två nu
aktuella centrala myndigheterna.

Den fortsatta beredningen bör sålunda syfta till att ge
ytterligare underlag för ett beslut. Det innebär bl.a. att
pågående utredningsinsatser m.m. bör avvaktas så att ställning
kan tas i ett sammanhang till såväl frågan om den centrala
myndighetsstrukturen som till de frågor i övrigt som är föremål
för fortsatta överväganden. Däremot finns det enligt utskottets
mening skäl att redan nu vidta åtgärder för att fullt ut
sammankoppla de uppgifter som finns i fastighetsdatasystemet med
den digitala landskapsinformation som finns hos
Lantmäteriverket. I den utsträckning sådan information
efterfrågas måste den naturligtvis kunna ställas till förfogande
oavsett om ansvaret för de olika delarna ligger hos en eller två
myndigheter. Det får enligt bostadsutskottets mening därför
förutsättas att erforderliga åtgärder vidtas för att dels
integrera de uppgifter som i dag finns tillgängliga i de olika
systemen, dels ge förutsättningar för en fortsatt utveckling på
området.

Som ett ytterligare skäl för att bilda en ny central myndighet
anförs i propositionen att Centralnämnden för fastighetsdata
saknar lokal och regional organisation, något som skulle
erhållas genom en sammanslagning med Lantmäteriverket. CFD
bedriver i dag bara verksamhet på två orter utanför Gävle. Som
utskottet uppfattar det är detta resultatet av en medveten
strategi där tyngdpunkten har lagts på att via terminaler hos
användarna ge god tillgänglighet till verkets tjänster. Detta
förhållande motsäger emellertid inte uppfattningen att det nu
eller i framtiden kan finnas ett behov av lokal och regional
organisation som kan ge användarna stöd och service samt
utveckla samarbetsformerna i enlighet med vad regeringen
förordar. Enligt utskottets mening bör stor tyngd tillmätas de
behov som de olika användarna av fastighetsdatasystemet kan ha.
Utskottet vill i detta sammanhang också peka på de förändringar
av den lokala och regionala organisationen för
fastighetsbildning m.m. som kan förväntas under de närmaste
åren. Enligt utskottets mening bör den centrala
myndighetsstrukturen läggas fast först sedan den närmare
utformningen av den lokala och regionala organisationen kan
överblickas.

Utskottet är med hänvisning till det ovan anförda inte nu
berett förorda att Centralnämnden för fastighetsdata och
Lantmäteriverket skall sammanföras. Med anledning av vad som i
motionerna Bo32 (s), Bo36 (s) yrkande 3, Bo38 (fp) yrkande 3 och
Bo39 (nyd) yrkande 1 anförts avstyrker utskottet sålunda
regeringens förslag i denna del. Andrahandsyrkandet i motion
Bo39 (nyd) yrkande 2 saknar därmed aktualitet. Yrkandet
avstyrks. Vad utskottet nu med anledning av motionerna anfört om
den centrala myndighetsstrukturen bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:5. beträffande den centrala
myndighetsorganisationen
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Bo32,
1993/94:Bo36 yrkande 3, 1993/94:Bo38 yrkande 3 och
1993/94:Bo39 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört samt avslår proposition 1993/94:214 i
motsvarande del och motion 1993/94:Bo39 yrkande 2,

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.

Lars Werner (v) anför:

Jag ansluter mig till den till betänkandet fogade
reservationen (s).

Jag vill dessutom anföra följande vad gäller:

Inskrivningsverksamheten (mom. 3)

Utgångspunkten för regeringens bedömning att
inskrivningsverksamheten på sikt bör föras över från
tingsrätterna till de nya fastighetsbildningsmyndigheterna är
att det finns ett starkt samband mellan inskrivning och
fastighetsbildning. Jag delar inte denna uppfattning. Det kan
snarare hävdas att sambandet är mycket svagt, vilket belyses av
att under år 1992 endast en procent av alla inskrivningsärenden
hade ett direkt samband med nybildning av fastigheter. Jag kan
därför ansluta mig till uppfattningen i motion Bo36 (s) att det
är olämpligt att nu förutsätta att inskrivningsverksamheten på
sikt skall inordnas i lantmäteriorganisationen. Frågan bör
enligt min mening avgöras först då tingsrättsorganisationen som
helhet behandlas.

Till det ovan anförda kommer att den av regeringen föreslagna
reformen skulle kunna få konsekvenser för de små tingsrätternas
fortlevnad. Vid många tingsrätter, inte minst i glesbygd, utgör
inskrivningsverksamheten en så stor del av den totala
verksamheten att den är en absolut förutsättning för
tingsrättens fortsatta existens.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.
3 borde ha hemställt:

3. beträffande inskrivningsverksamheten
att riksdagen med anledning av proposition 1993/94:214 i
motsvarande del samt motionerna 1993/94:Bo35, 1993/94:Bo38 och
1993/94:Bo38 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,