Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

En jobbgaranti för ungdomar

Betänkande 2007/08:AU2

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
31 oktober 2007

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
En jobbgaranti för ungdomar(pdf, 1 MB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2007/08:2 En jobbgaranti för ungdomar

Beslut

Jobbgaranti för ungdomar (AU2)

Den 1 december 2007 avskaffas de kommunala ungdomsprogrammen och ungdomsgarantin och ersätts av en jobbgaranti för ungdomar mellan 16 och 24 år. Ungdomar kommer att omfattas av jobbgarantin när de har varit inskrivna tre månader som arbetssökande hos arbetsförmedlingen. Först får den arbetssökande mer stöd och uppföljning i sitt arbetssökande. Därefter ska det aktiva matchningsarbetet kombineras med till exempel praktik eller utbildning. Ersättningen till deltagarna ska utformas så att den inte avhåller ungdomar från att välja reguljära studier framför arbetslöshet. Den som är frånvarande utan giltiga skäl eller på andra sätt missköter jobbgarantin ska få minskad ersättning på samma sätt som gäller inom aktivitetsgarantin.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till proposition. Avslag på motioner.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 10
Propositioner: 1

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2007-10-18
Justering: 2007-10-23
Trycklov: 2007-10-23
Trycklov till Gotab och webb: 2007-10-25
Trycklov: 2007-10-25
Reservationer: 2
Betänkande 2007/08:AU2

Alla beredningar i utskottet

2007-10-18

Jobbgaranti för ungdomar (AU2)

Den 1 december 2007 avskaffas de kommunala ungdomsprogrammen och ungdomsgarantin och ersätts av en jobbgaranti för ungdomar mellan 16 och 24 år. Ungdomar kommer att omfattas av jobbgarantin när de har varit inskrivna tre månader som arbetssökande hos arbetsförmedlingen. Först får den arbetssökande mer stöd och uppföljning i sitt arbetssökande. Därefter ska det aktiva matchningsarbetet kombineras med till exempel praktik eller utbildning.

Ersättningen till deltagarna ska utformas så att den inte avhåller ungdomar från att välja vanliga studier framför arbetslöshet. Den som är frånvarande utan giltiga skäl eller på andra sätt missköter jobbgarantin ska få minskad ersättning på samma sätt som gäller inom aktivitetsgarantin.

Arbetsmarknadsutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2007-10-31
Stillbild från Debatt om förslag 2007/08:AU2, En jobbgaranti för ungdomar

Debatt om förslag 2007/08:AU2

Webb-tv: En jobbgaranti för ungdomar

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Sven Yngve Persson (M)
Anf. 90 Sven Yngve Persson (M)
Herr talman! Vi ska nu behandla arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 2 En jobbgaranti för ungdomar . I detta betänkande tillstyrker utskottet regeringens förslag om avskaffande av ungdomsinsatserna Kommunala ungdomsprogram och Ungdomsgarantin. En jobbgaranti för ungdomar ska införas vid upphörandet av dessa insatser. Garantin ska kunna anvisas för ungdomar mellan 16 och 24 år från och med den 1 december 2007. Ungdomar kommer att omfattas av jobbgarantin efter tre månaders inskrivningstid som arbetssökande hos arbetsförmedlingen. Jobbgarantin startar med en inledande period med intensifierat stöd till och uppföljning av deltagandes arbetssökande. Efter den inledande perioden bör det aktiva matchningsarbetet kombineras med förstärkta insatser som kan vara praktik eller utbildning. Ersättningen till deltagare utformas så att den inte avhåller ungdomar från att välja reguljära studier framför arbetslöshet. I ärendet finns också en regel om vad som ska gälla om någon avvisar en anvisning till jobbgarantin. Ogiltig frånvaro eller annan misskötsamhet inom jobbgarantin bör medföra sanktioner enligt regelverk som är jämförbara med dem som gäller vid deltagande i aktivitetsgarantin. Herr talman! Utskottet anordnade den 16 oktober en mycket välbesökt hearing om ungdomsarbetslöshet som gav en mycket bra bakgrund till det hela. I ärendet behandlas även ett antal motioner från den allmänna motionstiden hösten 2007 som avser olika insatser för ungdomar. Samtliga dessa motioner avstyrks. I en gemensam reservation har företrädarna för Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet yrkat avslag på propositionen. Herr talman! Jag ser nu fram emot en förhoppningsvis bra, intressant, ärlig och upplysande debatt som tydligt belyser de båda sidornas argument.
Jennie Nilsson (S)
Anf. 91 Jennie Nilsson (S)
Herr talman! Vi ska nu debattera propositionen En jobbgaranti för ungdomar . I propositionen föreslår regeringen att ungdomsinsatserna Kommunala ungdomsprogram och Ungdomsgarantin ska avskaffas. I stället ska ett nytt arbetsmarknadspolitiskt program införas som benämns En jobbgaranti för unga. Vi motsätter oss förslaget och anser att propositionen bör avslås. Skälen till det är flera, men de landar alla i grundläggande skillnader i människosyn. Det är helt klart så att högerns företrädare har anammat vårt sätt att identifiera och beskriva problem. Så långt är allt väl. Problemet är bara att för dem handlar det bara om retorik. När det kommer till att forma politik utifrån den problembild som man har identifierat och beskrivit blir det alltsomoftast tydligt att ord och handling inte går hand i hand. Skälet till det är just att vi har en i grunden olika människosyn. Det blir återigen tydligt när vi nu ser utformningen av politiken för de unga som står längst ifrån arbetsmarknaden. Innehållet i jobbgarantin beskrivs väldigt vagt, medan kraven på den enskilde beskrivs utförligt och konkret. Att över huvud taget kalla det för en jobbgaranti måste dessutom ses som falsk marknadsföring då det enda som faktiskt garanteras är sänkta ersättningsnivåer. Herr talman! Om man ska försöka sig på att sammanfatta den borgerliga regeringens samlade arbetsmarknadspolitik för ungdomar kan man bara konstatera att den känns väldigt feltänkt. Gång på gång lyser människosynen igenom. Det gäller inte minst när man läser utskottsmajoritetens texter. Under rubriken Ungdomar och arbetsmarknaden kan man exempelvis läsa hänvisningar till olika statistikuppgifter som gör gällande att den goda konjunkturen nu gör att ungdomsarbetslösheten generellt sett sjunker även om den fortfarande är högre än för arbetskraften totalt sett. De unga som står närmast arbetsmarknaden får nu jobb. Detta förhållande gäller dock inte för de långtidsarbetslösa ungdomarna som har ökat i antal med hisnande 250 procent på bara ett år med en borgerlig regering. Vilken politik levererar man då mot bakgrund av denna problembeskrivning? Under rubriken Åtgärder för att underlätta ungdomars inträde på arbetsmarknaden kan man läsa följande: "Den 1 juli 2007 infördes lägre arbetsgivaravgifter för unga." Med andra ord lyfter man fram en generell åtgärd som i första hand riktar sig till de unga som står närmast arbetsmarknaden, alltså de ungdomar som enligt egen beskrivning med hjälp av konjunkturen nu ändå får jobb. Kvar blir alltså ett bidrag till de arbetsgivare som har anställt eller ändå skulle ha anställt en ung person. För de långtidsarbetslösa ungdomarna - den grupp som verkligen behöver politikens hjälp för att komma in på arbetsmarknaden och som trots brinnande högkonjunktur ökar - lyser intresset dock med sin frånvaro. När det gäller jobbgarantin för unga kan konstateras att den inte innehåller några som helst egentliga nyheter. Handledning, stöd och praktik omnämns i vaga ordalag utan att det beskrivs på vilket sätt det skulle vara en skillnad mot tidigare åtgärder. Utbildning beskrivs som väsentlig, men alla insatser på detta område skjuts på framtiden i avvaktan först på en utredning om lärlingsplatser och sedan på att försök inom ramen för gymnasieskolan genomförs. De ungdomar som i dag befinner sig i en situation där man av olika skäl har en för kort, avbruten eller icke gångbar utbildning tycks man välja att helt bortse från. Det som är nytt är dock förslaget om att ungas arbetslöshetsförsäkring ska trappas ned snabbare än äldres. Vi ansluter oss här till den kritik som många av remissinstanserna har framfört om att förslaget är direkt diskriminerande. Att unga tvingas betala full avgift till a-kassan utan att få samma rätt till ersättning som andra är för oss helt oacceptabelt. Vi tar också avstånd från den människosyn som präglar hur man har valt att utforma förslaget. Är man inte matchnings- eller coachningsbar inom hundra dagar utgår regeringen tydligen från att grundproblemet är att man inte vill arbeta. Endast det kan förklara borgarnas absoluta tilltro till sänkt a-kassa som ett arbetsmarknadspolitiskt instrument. Herr talman! Problemet för de långtidsarbetslösa unga är inte som regeringen tycks tro att de inte söker jobb. Problemet är i stället oftast brist på utbildning eller arbetslivserfarenhet. Vi socialdemokrater föreslår därför ett annat fokus än regeringen. Vi vill se riktade insatser som gör det möjligt också för de unga som i dag befinner sig längst ifrån arbetsmarknaden att kunna dra fördel av den goda konjunkturen. Vi föreslår riktade insatser där ungdomar i ett tidigt skede ska få individuellt utformat stöd. Arbetsförmedlare som arbetar med unga ska vara utbildade för att kunna möta ungas behov. Vi anser att den nuvarande åldersgränsen för arbetsmarknadsutbildning bör ses över och anpassas så att den blir tillgänglig också för dem som är under 25 år i de fall det bedöms kunna leda till arbete. Vi vill dessutom införa en ny form av kvalificerad bristyrkesutbildning, så kallade avstampsutbildningar. Dessa utbildningar ska inte kräva några förkunskaper utan vara öppna för alla långtidsarbetslösa ungdomar mellan 20 och 24 år just för att många unga som har varit arbetslösa länge har bristande utbildning. Avstampsutbildningarna kan med fördel genomföras i samarbete med arbetsgivare och ska fokusera på att lära ut specifika yrkeskunskaper inom ett yrke där det råder arbetskraftsbrist. Vi vill på liknande sätt i samverkan med arbetsmarknadens parter utveckla lärlings- och traineeplatser - så kallade introjobb - som riktar sig till de unga som är klara med sin utbildning i gymnasiet eller högskolan men som behöver färdigutbildning direkt i arbetslivet. Ett introjobb innebär en möjlighet för ungdomar att lära sig ett yrke under kvalificerad handledning. I vår skuggbudget har vi avsatt medel för dessa insatser. Herr talman! Utskottsmajoritetens svar kan kortfattat sammanfattas med att man visserligen gillar flera av våra förslag men att man tycker att de i allt för hög grad är att jämföra med bidrag. Tydligare än så kan det väl inte sägas! I alliansens värld ser man såväl a-kassan som arbetsmarknadsåtgärder som riktar sig till enskilda individer som bidrag, men man har inga problem med bidrag till arbetsgivare i form av sänkta arbetsgivaravgifter. I vår värld är a-kassan en försäkring, och arbetsmarknadsåtgärder är politiska verktyg för att bygga framtiden. Herr talman! Den borgerliga majoriteten tror väl sannolikt på sina förslag, så jag ska ge dem en chans att utveckla hur de tänker genom att avsluta med några frågor. Ekonomiska incitament är uppenbarligen den metod som den nya regeringen tror mest på när det gäller att bekämpa arbetslöshet. Men varför tror man att unga behöver starkare ekonomiska incitament än vuxna? Och tycker man verkligen att det är rimligt att unga ska ha ett sämre försäkringsskydd än andra trots att de betalar lika mycket till försäkringen? Det finns andra grupper med motsvarande svårigheter att komma in på arbetsmarknaden, exempelvis äldre eller utlandsfödda med krångliga efternamn. Kan vi förvänta oss mer av sänkta ersättningsnivåer även för dessa grupper? I propositionen anförs att en tyngdpunkt kommer att ligga på intensifierat stöd till och uppföljning av ungas arbetssökande. Vad innebär det konkret, och hur går det ihop med de omfattande neddragningar av antalet arbetsförmedlare som regeringen tidigare har beslutat om? Varför har man ett medvetet glapp på nästan ett helt år mellan de åtgärder som man avvecklar och de som man inför? Slutligen: Kan den borgerliga majoriteten verkligen inte se att man håller på att sjabbla bort möjligheten att använda högkonjunkturen till att ge också de unga som står längst ifrån arbetsmarknaden en chans till jobb? Förlorarna på regeringens politik är de unga, de företag som inte får tag på arbetskraft med rätt kompetens och samhället i stort. Mot bakgrund av det vill jag yrka bifall till Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets gemensamma reservation som innebär ett avslag på förslaget i propositionen. (Applåder)
Josefin Brink (V)
Anf. 92 Josefin Brink (V)
Herr talman! I morse vaknade jag som säkert många andra till nyheten att Ungdomsstyrelsens senaste rapport Ung i dag visar att en fast och trygg anställning blir ett allt viktigare krav från dagens unga. Åtta av tio i denna undersökning sade att de väldigt högt prioriterar att få en trygg och fast anställning. Det är inte så konstigt med tanke på att hälften av alla unga i dag som har ett jobb har en otrygg, tillfällig anställning. Detta är också huvudorsaken till att ungdomar är överrepresenterade i arbetslöshetsstatistiken. De flesta unga är inte arbetslösa länge utan ofta. Här har regeringen och den borgerliga majoriteten ett problem, minst sagt, eftersom deras tal om fördelarna med flexibilitet och det härliga med att prova på olika jobb och röra på sig inte har något stöd bland dem som befinner sig i denna visstidskarusell. Den politik som förs och som stimulerar till fler otrygga anställningar har inte stöd bland landets unga som är de som är målgruppen för denna politik. Det är en politik som kommer att leda till fortsatt hög ungdomsarbetslöshet och fortsatt försämring av ungas ekonomi och levnadsvillkor. Detta menar vi i Vänsterpartiet, till skillnad från regeringen, är att gå i helt fel riktning. Vi menar att vad politiken måste ta ansvar för är att förbättra ungas levnadsvillkor, och man ska inte behöva börja sitt vuxenliv och sitt arbetsliv med att valsa runt som extraarbetskraft år ut och år in. Därför är en av de viktigaste insatserna för att minska ungdomsarbetslösheten att minska de otrygga anställningarna och i stället se till att stimulera trygga anställningar så att unga människor får en bra grund att stå på så att de kan skaffa en egen bostad, flytta hemifrån och påbörja sitt självständiga, vuxna liv. Det är också det mest effektiva sättet att minska ungdomsarbetslösheten. En annan viktig sak är att sätta in tidiga insatser för de unga som man redan från början vet löper en stor risk att bli långvarigt arbetslösa. Det går att ringa in vad det är som leder till långvarig arbetslöshet. Bristande utbildning är kanske den mest avgörande problematiken. Därför vill vi satsa väsentligt mer än vad regeringen vill göra på arbetsmarknadsutbildningar som man kan sätta in tidigt. Man ska inte behöva vänta in att bli långtidsarbetslös om det redan från början går att se att personen inte ens har gått färdigt gymnasiet. Då ska man erbjudas en möjlighet att få en arbetsmarknadsutbildning så att man faktiskt har möjlighet att söka jobb. Denna typ av tidiga insatser är nu nästan helt borta för att man har lagt allt krut på att i stället ha program för människor som redan har blivit långtidsarbetslösa. Man väntar in långtidsarbetslösheten. I dag debatterar vi då det program som man erbjuder till långtidsarbetslösa unga. Det är en grupp, som har sagts tidigare här, som har ökat med över 250 procent sedan den borgerliga regeringen tillträdde, så det finns ju definitivt behov av insatser här. Jag är den första att tillstå att det kommunala ungdomsprogrammet och ungdomsgarantin inte har hållit tillräckligt bra kvalitet. Det är inget självändamål att bevara program och åtgärder som inte har fungerat tillräckligt bra. Att göra om och göra nytt när någonting inte fungerar är bara bra. Men då måste ju själva poängen med att göra någonting nytt vara att det ska ha en reell möjlighet att bli bättre än det gamla, och det är väldigt svårt att se hur det nu föreslagna programmet, jobbgaranti för unga, ska kunna bli ett bättre alternativ för långtidsarbetslösa än vad de gamla ungdomsprogrammen var. Till att börja med kan man konstatera att själva namnet är direkt missvisande. Det finns ju inga som helst garantier om några jobb här. Av det lilla som går att utläsa i förslaget om vad innehållet ska vara ser man att det handlar om jobbsökaraktiviteter, coachning och sedan lite diffust beskrivna insatser som kan vara till exempel utbildning eller praktik. Det är ju inte precis något revolutionerande jämfört med hur de tidigare programmen har sett ut. Det som däremot är konkret och som är oroväckande är att hela det här programmet, som ju ska starta om bara en månad, är väldigt illa finansierat. Man kan bara se till personalresurserna för den första fasen i programmet, där individuell coachning, stöd och hjälp vid jobbsökaraktiviteter ska ingå. Man har inte avsatt några extra medel för att anställa sådana personer på arbetsförmedlingarna. Redan i dag är det så att det finns stora problem ute på förmedlingarna med att ge den personliga service som utlovades till deltagarna i jobb- och utvecklingsgarantin. Tanken där var att varje handläggare skulle ansvara för mellan 10 och 15 personer. I själva verket har man i dag upp till 50 personer per handläggare i den så kallade individuella coachningen. Om bara en månad ska alltså ytterligare 8 000 personer, 8 000 långtidsarbetslösa unga, ha rätt att få personligt stöd och service. Jag undrar ganska oroligt hur det ska gå till, när man inte ger några extra pengar till att anställa mer personal till att genomföra det här ute på arbetsförmedlingarna. Det går inte att se vari den konkreta förbättringen i kvaliteten jämfört med tidigare program ligger, i synnerhet som den kritik som har framförts mot de tidigare programmen i huvudsak handlat om att arbetsförmedlingen inte ägnade tillräckligt mycket tid åt var och en av deltagarna i de här programmen. Herr talman! Lika vagt och luddigt som själva innehållet och finansieringen i den här så kallade jobbgarantin är beskrivna, lika detaljerat och konkret beskrivs de nya, försämrade reglerna för ersättning till deltagarna som regeringen nu vill införa. Den borgerliga majoriteten skriver i betänkandet att syftet med regeringens förslag inte är att försämra situationen för enskilda människor. Då måste jag faktiskt ställa den ganska självklara frågan till den borgerliga majoriteten i utskottet: Varför gör ni det då? Varför inför ni en särbestämmelse i a-kassan som ger unga människor sämre ersättning än äldre, trots att de betalar samma avgift för att vara med? Det är ju väldigt svårt att se det som någonting annat än just en försämring för enskilda människor. Redan förra hösten chockhöjde ni avgifterna för alla medlemmar i a-kassan, sänkte ersättningsnivåerna och gjorde det betydligt svårare att kvalificera sig för att få ersättning. Och nu genomför ni ytterligare en försämring av arbetslöshetsförsäkringen genom att halvera den tid då man får ut 80 procent av sin tidigare inkomst - men inte för alla den här gången utan bara för dem som inte har fyllt 25. Det finns ett begrepp för den typen av godtycklig särbehandling, och det begreppet är diskriminering. Hur kan den borgerliga majoriteten i utskottet försvara att man inför åldersdiskriminering i arbetslöshetsförsäkringen? Vad ska ni säga till en 23-åring som har betalat in den förhöjda avgiften till a-kassan och som, när han eller hon blir arbetslös, får veta att han eller hon bara kommer att få ut sin ersättning under hälften så lång tid som kollegan som har fyllt 25? Nu förbereds väl inlägg här med vilka man hoppas plocka billiga poäng genom att säga att Vänstern bara pratar om bidrag i stället för jobb. Men det är ju inte det som det handlar om här. Det finns ingenting i världen som säger att man inte kan sätta in tidiga och effektiva insatser för att hjälpa arbetslösa unga att få ett jobb och samtidigt ha en rättvis behandling i a-kassan. Det sambandet finns ju över huvud taget inte. Vi föreslår i vårt budgetförslag både fler och mer effektiva insatser som arbetsmarknadsutbildningar, praktikplatser, anställningsstöd och en särskild utbildningssatsning just för långtidsarbetslösa unga - med bibehållet rättvist utfall från a-kassan. Vi köper nämligen inte idén att det är lathet som gör att människor är arbetslösa. Och vi köper definitivt inte idén att unga människor skulle vara särskilt lata och slöa och att de därför måste plågas lite extra. Unga människor vill ha jobb. Det finns ingenting värre än att var 19-20 år och inte ha någonting att göra eller någonstans att ta vägen och att inte kunna försörja sig själv. Men om man av en eller annan anledning inte lyckas hitta ett jobb är det samhällets uppgift att se till att man får det stöd och den hjälp som man behöver för att kunna hitta ett jobb, och man ska inte behöva hamna i ekonomisk misär för att man inte har hittat ett jobb. Jobbgarantin för unga är ingen garanti för någonting annat än försämrad ekonomi, diskriminerande särbehandling och fortsatt ovisshet för landets unga arbetslösa. Förslaget är dessutom ett hafsverk, och jag menar att man handskas väldigt ovarsamt med unga människors framtid och hela tilltro till samhället. Därför yrkar jag avslag på propositionen i dess helhet och bifall till reservation nr 1. (Applåder)
Ulf Holm (Mp)
Anf. 93 Ulf Holm (Mp)
Herr talman! När jag först hörde talas om att det skulle komma ett förslag om en jobbgaranti för ungdomar blev jag faktiskt glad. Jag tänkte att äntligen kommer ett förslag som kan vara i rätt riktning. Det har inte varit så många förslag från den borgerliga regeringen som har varit i den riktningen. Det här skulle kunna vara ett stöd till de ungdomar som inte har ett jobb. Men nu när jag sedan läst in mig på förslaget och vad det i praktiken handlar om är jag faktiskt grymt besviken. Regeringens jobbgaranti för ungdomar är inget annat än en stor bluff. Innehållet i jobbgarantin är ytterst kort beskrivet i propositionen. Den nödvändiga personliga handledningen för att se varje enskilds behov, stödet som behövs och praktikplatserna omnämns i väldigt diffusa ordalag medan kravet på de enskilda ungdomarna beskrivs mycket utförligt och konkret. Det är avslöjande vilken negativ syn på de enskilda ungdomarna som regeringen har, en syn som skiljer sig kraftigt från Miljöpartiets. Miljöpartiet är övertygat om att unga människor inget hellre vill än att hitta ett varaktigt jobb och i och med detta få möjlighet till egen bostad och att bilda familj. Miljöpartiets bild av verkligheten stämmer överens med den rapport som Ungdomsstyrelsen i dag överlämnat till regeringen och som visar att nästan åtta av tio tycker att fast anställning är viktigt, vilket är en ökning med 10 procent sedan den tidigare undersökningen för fem år sedan. Utifrån detta anser Miljöpartiet att det är mycket viktigt att åtgärder sätts in för att hjälpa ungdomar in på arbetsmarknaden. I till exempel betänkandet Ungdomar, stress och psykisk ohälsa från 2006 slås fast att de psykiska problemen blivit allt vanligare de senaste 20 åren och att de två viktigaste orsakerna till detta är dels den ökade svårigheten för ungdomar att få jobb, dels individualiseringen av samhället. Därför är det väldigt viktigt att insatser sätts in för att hjälpa ungdomar att få jobb. Det är också viktigt att se till att det handlar om trygga anställningar. Regeringen skriver själv i propositionen att antalet ungdomar med timanställning har ökat kraftigt och att unga kvinnor utgör en majoritet av den grupp sysselsatta som har tillfälliga anställningar och deltidsarbeten. Det står på s. 15 i propositionen. Utifrån denna kunskap är det viktigt att dels ge förutsättningar för att jobben skapas, dels ha olika hjälpprogram för ungdomar som har problem att få ett jobb. Denna personliga coachning eller handledning för arbetslösa ungdomar kostar pengar, pengar som regeringen inte skaffat fram, vilket vi är ytterst kritiska till. Regeringen skapar en ungdomsgaranti men sätter krokben för möjligheten att i praktiken stödja ungdomar att hitta ett jobb. Miljöpartiet har därför i sin skuggbudget till regeringens förslag på budget lagt in mer pengar till arbetsmarknadsåtgärder just därför att vi anser att samhället måste stödja de personer som strävar efter att hitta ett jobb. Herr talman! Ungdomsgarantin ska ersätta såväl det kommunala ungdomsprogrammet som ungdomsgarantin, vilket säkert inte så många kommer att sakna eftersom inget av programmen var perfekt. De kunde ha gjorts betydligt bättre - de löste ju inte problemet med hög ungdomsarbetslöshet. Det ställningstagandet betyder emellertid inte att vi är beredda att acceptera den så kallade jobbgarantin för ungdomar då vi inte ser att den innehåller några nya konkreta åtgärder som leder till jobb. Vi ser heller inga förslag i ungdomsgarantin som gynnar jämställdheten bland unga på arbetsmarknaden. Det är oroande med tanke på hur det gått med till exempel nystartsjobben, där endast tre av tio nya jobb gått till kvinnor. Det enda som är nytt med den så kallade jobbgarantin är att ersättningarna försämras, vilket vi bestämt avvisar. Herr talman! Miljöpartiet har givetvis inget emot en jobbgaranti värd namnet. Men i likhet med vår uppfattning om deltagande i jobb- och utvecklingsgarantin anser vi att det är orimligt med ekonomiska bestraffningar för aktiviteter som syftar till att skaffa jobb. Dessutom handlar det om direkt åldersdiskriminering. Ungdomars egenavgifter till a-kassan bygger på samma principer som för övriga. De får alltså betala lika höga egenavgifter till a-kassan som de äldre, men när de behöver nyttja försäkringen blir ersättningen lägre. Det är givetvis helt orimligt. Jobbgarantin är heller ingen garanti för jobb. Många remissinstanser har också anmärkt på detta eftersom man av "garanti" i namnet kan dra slutsatsen att det verkligen handlar om en garanti. Jobbgarantin garanterar dock inte att var och en får en reguljär anställning. Av regeringens proposition framgår också att jobbgarantin kan handla om praktikplats eller utbildning. Miljöpartiet har ingenting emot vare sig utbildning eller praktik. Men att kalla det för jobb, som en reguljär anställning, är att segla under falsk flagg. Det är anmärkningsvärt med tanke på den omfattande kritik som alliansens partier riktade mot den tidigare riksdagsmajoriteten när det bland annat gällde plusjobben. Då påstods det att det handlade om att fiffla med statistik och att dölja utanförskapet. Med samma logik kan man ställa frågan: Handlar jobbgarantin för ungdomar egentligen bara om att dölja en besvärande hög ungdomsarbetslöshet? Precis som flera remissinstanser anser även vi att det är viktigt att jobbgarantin börjar gälla tidigare eller senast inom tre månader. Enligt regeringen ska man vara inskriven hos arbetsförmedlingen i tre månader innan något händer. Vi tror att det kan vara nödvändigt med tidigare insatser från samhällets sida. För de ungdomar som inte uppfyller villkoren för arbetslöshetsersättning är det utvecklingsersättning som gäller. Vad det betyder i pengar för den enskilde är inte alldeles enkelt att utläsa av skrivningarna i propositionen, där det står att "ersättningsnivån på utvecklingsersättning bör anpassas till nivåerna inom studiestödssystemet". Så skriver regeringen i propositionen. Det torde betyda en ersättningsnivå på mellan 1 050 och ca 2 500 kronor i månaden. Huruvida regeringen tänker sig att personer som deltar i jobbgarantin även ska kunna ta studielån kan man inte utläsa av propositionen. Det är alldeles uppenbart att många av dem som kan hamna i jobbgarantin, och som bara blir berättigade till utvecklingsersättning, inte kommer att kunna försörja sig utan ytterligare ekonomiskt bistånd från samhället. Många kommer att vända sig till kommunerna för att söka försörjningsstöd, som ju inte är tänkt att användas annat än vid tillfälliga försörjningsproblem. Det är därför inte konstigt att Sveriges Kommuner och Landsting yrkar avslag på förslaget i sitt remissvar. Detta borde regeringen ha lyssnat på. Sammanfattningsvis diskriminerar regeringens förslag, i förhållande till äldre, de ungdomar som har rätt till arbetslöshetsersättning vid arbetslöshet trots att de betalar samma egenavgifter som övriga medlemmar i a-kassan. För övriga gäller en ersättning som förmodligen inte ens når upp till normen för kommunalt försörjningsstöd. Inte heller är jobbgarantin någon garanti för att få jobb, trots namnet. Mot bakgrund av detta, herr talman, avstyrker Miljöpartiet propositionen i dess helhet och yrkar bifall till reservation 1 tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. (Applåder)
Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Anf. 94 Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Herr talman! I dag har vi fokus på ungdomar som inte har arbete, även om det också i övrigt finns oerhört många människor som är i behov av och vill ha ett arbete. Att ungdomar är arbetslösa är för oss inte ett nytt problem. Däremot ska vi komma ihåg att det inte var så länge sedan, precis före förra valet, som vi hörde den tidigare statsministern säga att ungdomsarbetslösheten inte var ett problem. Jag är oerhört glad över att vi har fått ett friskt uppvaknande, för ungdomsarbetslösheten är ett stort problem. Vi vet att ju längre tid det tar att komma in på arbetsmarknaden desto mer påverkas du som person för resten av ditt liv. Och inte bara det, ju längre tid det tar att få sitt första arbete desto svårare är det att komma in på arbetsmarknaden över huvud taget. Det vi också vet, om vi tittar i backspegeln, är att de ungdomar som i dag är arbetslösa, liksom många av dem som befinner sig i kommunernas försörjningsstöd, är personer med bristfällig skolgång. De har misslyckats, inte fått rätt stöd och rätt fokus på kunskap i grundskolan. De har heller inte fullgjort en gymnasieutbildning. Det innebär att vi måste börja i det hävet och fråga oss vad mer vi kan göra åt skolan i dess helhet. Det kommer min kollega Hans Backman att ta upp lite senare. Dessutom är det oerhört viktigt att se vad som görs och har gjorts av regeringen så här långt. Jag ska nämna några saker innan jag går in på nästa häv. Som nämndes tidigare införde vi nystartsjobben från den 1 januari. De skulle gälla för personer mellan 20 och 25 år. Det räckte att personerna hade varit arbetslösa i sex månader för att få rätt till ett nystartsjobb till skillnad från andra som hade varit arbetslösa i ett år. Vi ville särskilt rikta fokus på unga människor. Från och med nästa år finns möjligheten med nystartsjobb även i offentlig sektor. Det kommer framför allt att gynna kvinnor, något som Ulf Holm ju efterfrågade. Ja, Jennie Nilsson, vi införde en generell nedsättning av sociala avgifter för unga när företagare anställde personer mellan 19 och 24 år. Det var en viktig signal om att göra det billigare att anställa för att ungdomar därigenom skulle få in en fot på arbetsmarknaden. Nu finns det kritik mot en jobbgaranti för ungdomar, som är nästa steg. Den ska ses som en del av helheten i allt det vi gör. Kritikerna frågar varför man ska vänta i tre månader. Då vill jag påminna mina kolleger om att vi redan i höstas gjorde det tydligt för arbetsförmedlingarna att i stället för att vänta 100 dagar, som var fallet under den tidigare regeringen, ska en handlingsplan upprättas inom 30 dagar. Om personen är under 25 år ska den upprättas ännu tidigare. Det finns vid arbetsförmedlingarna ett tydligt fokus på mottagandet, och man håller nu också på att omorganisera för att kunna ge ungdomar ett tidigt stöd och tidigt kunna aktivera dem i matchningen av jobb. Det som nu händer, nästa steg, är att vi från den 1 december vill införa en jobbgaranti för ungdomar. Det innebär en tidig, kvalificerad bedömning av varje enskild individ. Jag vänder mig mot det som Socialdemokraterna skriver i sin reservation, nämligen att vi skulle se ungdomar som ett homogent kollektiv. Det är precis tvärtom. Nu handlar det om att se till vars och ens behov utifrån de förutsättningar man har. När man inte kommit ut i arbete och fått tillräcklig hjälp inom tre månader är man berättigad till jobbgaranti för ungdomar. Vi kommer förhoppningsvis inte att få så många nya ungdomar i den, men vi har en rejäl stock att ta över på grund av tidigare misslyckanden. Då har vi sagt att vi inte vill styra ovanifrån exakt vad innehållet ska vara, eftersom vi i så fall skulle tappa poängen med att se till varje individs behov. När det gäller arbetsförmedlingarna har vi öppnat upp för fler aktörer redan i det tidigare skedet, matchning och coachning, i form av kompletterande aktörer. Det gäller även inom jobbgarantin. Också detta uppfattas som något positivt, inte minst från arbetsförmedlingarnas sida. Det har kommit en hel del invändningar. Oppositionen säger att beredningen är bristfällig och propositionen luddig. Ändå är vi mycket tydliga med vad det är vi vill. Med fokus på individen kan man ju inte styra allting uppifrån. Vidare skulle det vara fråga om ett hafsverk och att vi snarare vill visa handlingskraft. Ja, det är väl tur att det nu finns en regering som avser att visa lite handlingskraft när det gäller problematiken med ungdomar och deras arbetslöshet. Det finns pengar med till detta. Det är inte alls så att det är underfinansierat. Jag vill påminna om att när jobb- och utbildningsgarantin infördes var det mer resurser till det än vad som fanns till den tidigare aktivitetsersättningen. Det sägs att det skulle vara fel namn med jobbgaranti. Det är en invändning. Det är ingen garanti för att få jobb. Men vi garanterar att insatserna ska ske tidigt och att de ska leda till jobb. Det talas om att vi inför en åldersdiskriminering när vi trappar ned ersättningarna på grund av ålder. Min uppfattning är att det ändå finns forskning och erfarenheter som visar att det finns ett samband mellan ersättningarnas utbetalning och hur lång tid man är arbetslös. Inte minst gjordes det i Finland en utvärdering år 2002-2005 när man höjde ersättningen från 52 procent till 60 procent. Tiden i arbetslöshet försköts ytterligare en månad. Vi ska också veta att ungdomar under 24 år i snitt är arbetslösa i 33 dagar. Det innebär 100 dagar med 80 procent i ersättning. Jag tror att diskussionen om diskriminering leder fel. Det ni glömmer är att dessa ungdomar tidigare får mer stöd än vad man annars är berättigad till. Det kompenseras både med krav och med stöd. Låt mig avsluta med att rikta mig till Jennie Nilsson. Hon påstår att vi har en grundläggande skillnad i människosyn. Jag tror att Jennie Nilsson har helt rätt i det. Jag uppfattar att Socialdemokraterna hellre ser människor i en åtgärd med en hög ersättning och hellre låter det vara höga skatter för de få som jobbar. Vi ser hellre från alliansen att människor har chans till jobb med lön och en lägre skatt för alla som jobbar. Det innebär att man de facto är arbetslös om man är i åtgärd. Det är så vi väljer att definiera det hela. Då ska man ha stöd och hjälp för att komma tillbaka i arbete. Det är viktigt att ha i människosynen. Det handlar om egen makt i stället för det som människor hittills har haft, nämligen en vanmakt. (Applåder)
Josefin Brink (V)
Anf. 95 Josefin Brink (V)
Herr talman! Catharina Elmsäter-Svärd säger här att det man har gjort är att man har beslutat att upprätta en handlingsplan snabbare än tidigare. Det tycker jag är jättebra. Jag tycker absolut att man ska upprätta en handlingsplan så snabbt som möjligt när en person skrivs in på arbetsförmedlingen. Problemet är bara att det blir lite meningslöst att upprätta en sådan handlingsplan om personen sedan ändå måste vänta i 100 dagar innan denne får en insats. Det är det stora problemet. Den politik som ni bedriver har avlövat alla de insatser som man kunde sätta in tidigare. Varenda arbetsförmedlare jag har talat med har sagt: Vi kan inte sätta in några arbetsmarknadsutbildningar tidigt längre. Det finns inte resurser till det. Alla resurser ska gå till garantierna. Det finns inte resurser att sätta in tidiga insatser för ungdomar när det gäller praktikplatser och annat eftersom allt ska gå till garantierna. Vad man gör i praktiken är att man snabbt upprättar en individuell handlingsplan. Men det finns ingenting att göra annat än att vänta i 100 dagar när man redan från början kan se att den här personen inte har den utbildning eller den erfarenhet som krävs för att kunna få ett jobb. Det blir lite meningslöst att snabbt upprätta handlingsplanerna. Det är ett stort glapp mellan handlingskraften när en person kommer in på arbetsförmedlingen och det som sedan händer tills man över huvud taget kan få något stöd. Det är lite lustigt att man definierar begreppet att man inte ska styra uppifrån som att det numera ska tolkas som att man inte avsätter några pengar till verksamheten. Det var i varje fall min fråga. Man har inte beskrivit hur man ska finansiera och därmed öka kvaliteten i programmen jämfört med tidigare. Det kallar inte jag för att styra uppifrån. Det kallar jag att ge möjligheter för att genomföra några förbättringar. Jag undrar fortfarande: Hur ska kvaliteten öka i programmet jämfört med tidigare när man inte tillför ordentliga resurser?
Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Anf. 96 Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Herr talman! Jag skulle inledningsvis vilja fråga tillbaka till Josefin Brink om hon tror att alla som skriver in sig på arbetsförmedlingen de facto är i behov av en åtgärd i form av ett program eller en utbildning. Min uppfattning är inte att det är på det sättet. Den tidiga handlingsplanen inom 30 dagar gäller redan på arbetsförmedlingarna. Det handlar först och främst om att bemöta personen som kommer in. Det gäller att stämma av matchningsbarheten och om personen behöver gå vidare i utbildning och praktik eller om det är stöttning i jobb som är första fokus. Många av de ungdomar som kommer in och får hjälp från arbetsförmedlingen behöver snarare få hjälp i sin jobbsökaraktivitet och lite påpushning. Det innebär inte alls att alla de som kommer in väntar i 100 dagar innan någonting händer. Tanken är att snabbt sortera igenom vem som behöver vilken hjälp. Klarar du av det själv, eller behöver du ha ett stöd? Tanken med jobbgarantin är att den är för de personer som de facto inte efter det att det gått 100 dagar har kommit ut i arbete eller hittat sin väg vidare till exempel till studier och behöver ha de insatserna. Det finns resurser till det. Tanken är att med bagaget som varit innan en person går över till en handläggare i jobbgarantin ska man se: Vad behöver den här personen bäst? Det menar jag inte ska styras ovanifrån. Den bedömningen måste göras nära individen utifrån olika förutsättningar och egna val vad man vill här i livet. Det kan också vara ett problem, eftersom många ungdomar inte tänker längre framåt än tre år i livet. Där får väl vi finnas med.
Josefin Brink (V)
Anf. 97 Josefin Brink (V)
Herr talman! Jag tror inte heller att alla ungdomar behöver ett program eller sådana insatser. Det är väl känt att de flesta ungdomar är arbetslösa under korta perioder och valsar runt i otrygga anställningar som ni är så förtjusta i. Däremot finns det metoder. Det brukar kallas för profiling , vilket låter lite deckaramerikanskt. Det handlar om att hitta vad som ökar risken för långvarig arbetslöshet. Man vet till exempel att oavslutad gymnasieutbildning är en sådan sak som kraftigt ökar risken. Om man inte har någon utbildning eller arbetslivserfarenhet över huvud taget som är gångbar på arbetsmarknaden finns det en väldigt stor poäng med att man snabbt får en sådan insats. I synnerhet i dag när framför allt mindre företag ropar efter kvalificerad arbetskraft är det väl en utmärkt matchningsinsats att satsa på att snabbt få in ungdomar som saknar relevant arbetsmarknadserfarenhet eller utbildning på utbildningar som kan matchas mot behoven som finns i framför allt de mindre företagen. Det tycker jag vore en rimligare politik än att vänta in garantin när man redan från början kan se att det här finns en person som kommer att vara väldigt svår att matcha mot arbetsmarknaden. Jag måste ställa en fråga. Det finns forskning som visar att om man sänker ersättningsnivån kommer människor att söka flera jobb. Är man helt utfattig är man beredd att göra nästan vad som helst. Den logiken kan man dra hur långt som helst. Finns det forskning som visar att ungdomar är betjänta av att särbehandlas och diskrimineras i gemensamma försäkringssystem? Finns det någonting som kan rättfärdiga att man sätter en åldersgräns i en gemensam försäkring där en person betalar lika mycket som den som är över 25 år men bara får ut hälften så mycket? Jag kan inte komma på något annat system eller någon annan verksamhet i samhället som har den typen av godtyckliga regler. Varför ska det gälla i a-kassan?
Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Anf. 98 Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Herr talman! Jag vill ändå säga till Josefin Brink att vi inte ska glömma bort att insatserna och stödet är betydligt mer inriktat mot de här personerna. Sambandet finns ändå. Ju längre en person har rätt till högre ersättning, desto längre tid är det bevisligen att den befinner sig utanför jobb. Vårt fokus är att få tillbaka människor till arbete. Dessutom tror jag att Josefin Brink möjligen misstror arbetsförmedlingarnas förmåga att se till individerna. Jag gör inte den bedömningen. Det är självklart att man inte väntar om det kommer in en riktigt ung person som har en brist när det gäller grundskolan eller gymnasieskolan. Behovet för den här personen är att komma tillbaka och i första hand klara av de första väsentliga stegen i livet, nämligen skolan, som den av olika skäl inte har haft tillfälle att göra tidigare. Det är klart att det inte ska väntas med det. Det som väntas med är snarare personer som har någon form av grundskole- eller gymnasiekompetens och där man ser att det inte finns tillräckligt med möjlighet att gå vidare till jobb eller någonting annat. Man formar till något och ser vad som är bäst för personer. Josefin Brink pratade i sitt inledningsanförande om att ungdomar vill ha trygga anställningar. Det är självklart att det är på det sättet. Jag vill påminna om att under hösten som var kom fler människor i arbete, men till betydande del i just visstidsanställningar. Under det senaste året har vi sett fler tillsvidareanställningar och en jämn fördelning mellan män och kvinnor. Den politik som vi för just nu, inte minst för att skapa bättre företagarvillkor, gör att ungdomar får en chans till riktiga jobb med riktig lön där de har en bättre framtid än de har haft tidigare.
Ulf Holm (Mp)
Anf. 99 Ulf Holm (Mp)
Herr talman! Catharina Elmsäter-Svärd och regeringen pratar väl om att man vill göra insatser för ungdomar. Jag erkänner att nystartsjobb även i offentlig sektor är ett jättebra förslag. Det sade vi redan förra hösten, men då hade ni så bråttom med att få igenom er politik att ni inte lyssnade på goda synpunkter. Det är också jättebra med andra aktörer inom arbetsförmedlingen. Det har vi tjatat om jättelänge, så det är inga problem. Men att stå här och skylla på den tidigare majoriteten för att ungdomsarbetslösheten ökar tycker jag är på gränsen till hyckleri. Ni måste börja ändra er retorik lite i den borgerliga majoriteten. Ni har suttit i majoritet i över ett år nu. Er politik börjar få genomslag, och det är det som gör att ökningen av ungdomsarbetslösheten är 250 procent när det gäller långtidsarbetslösheten. Ni måste kunna erkänna att det faktiskt är er politik som har misslyckats på detta sätt. Man kan ställa sig en fråga. Det är ingen som säger emot att ungdomar som blir arbetslösa ska få coachning och handlingsplaner. Så är det redan i dag. Problemet är bara att arbetsförmedlingarna hittills inte har haft resurser att göra detta. Hur tror du att det ska kunna gå lättare att upprätta handlingsplaner och coachning för de arbetslösa ungdomarna om det inte finns ekonomiska resurser, Catharina Elmsäter-Svärd? Det är det som är den stora bristen; det finns inte tillräckliga resurser för att ge alla det stöd som de egentligen skulle behöva för att komma ur ungdomsarbetslösheten. Därför är det märkligt att regeringen skär ned på bidragen och stödet till arbetsförmedlingarna för att de ska kunna ge detta stöd. Där finns ett samband. Regeringen måste kunna erkänna att det finns ett sådant.
Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Anf. 100 Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Herr talman! Vi skulle kunna fundera länge på hur man kategoriserar ungdomar - om de är arbetslösa eller inte och om de befinner sig i en åtgärd eller inte. För mig är det ganska tydligt. Om du inte har ett jobb men vill ha ett jobb och söker ett jobb är du att betrakta som arbetslös även om du under tiden befinner dig i en åtgärd. Det är det vi har valt att styra upp. År 2003 fick Ams ett tydligt uppdrag från den tidigare regeringen: att halvera långtidsarbetslösheten hos ungdomar. Man lyckades bra därför att man såg till att de flesta kom in i en åtgärd. När nykterheten har kommit till kan man konstatera att problemet tyvärr var att många snarare hamnade i en förvaring. Det var säkert bra för den enskilde att trots allt ha någonting att göra. Men vad som faktiskt skedde var att man lurades med statistik. Personen som individ var de facto arbetslös. Nu har vi högkonjunktur. Då är det viktigt att de som är i behov av att få ett arbete och har möjlighet att ta ett arbete inte är instängda i någon form av åtgärd. Det innebär att de har en bättre möjlighet till tillträde till arbetsmarknaden. Det tror jag att Ulf Holm och jag är överens om. Men det som kvarstår och som är vår viktigaste utmaning är de som fortfarande har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Om de inte kommer in nu och får ta sitt första steg kommer de att ha det jättesvårt när vi kommer tillbaka i en lågkonjunktur. Det är därför vi tror att några av de riktade insatser som vi tidigare har gjort är en del. Jag tror inte heller att jobbgarantin finns fullt ut på plats den 1 december, men tanken är att den ska vara ett sätt för dem som befinner sig långt bort från arbetsmarknaden att få en ärlig chans att komma tillbaka i tid.
Ulf Holm (Mp)
Anf. 101 Ulf Holm (Mp)
Herr talman! Det är svårt att säga emot. Alla ställer upp på den beskrivning du nu gav, Catharina Elmsäter-Svärd. Framför allt kan jag inte höra någon skillnad alls på det du beskriver om ungdomsgarantin jämfört med det stöd som ungdomar får i dag i olika aktivitetsprogram - ungdomsgarantin och så vidare. Det är uppbyggt på precis samma sätt med utbildning, stöd och praktikplatser. Det är det mest effektiva. Men det saknas resurser för att ge alla ungdomar lika mycket stöd. Det gör givetvis att de som har det lättast också har lättast att komma ut och få ett arbete. Det vi pratar om är ett ökat stöd för dem som står längst från arbetsmarknaden. Jag blir lite häpen över att du kallar olika program för förvaring. Menar verkligen Catharina Elmsäter-Svärd att utbildning är förvaring? Man utbildar sig faktiskt för att man ska kunna få ett jobb framöver, för att lära sig någonting nytt och kanske klara ett annat jobb än det man har utbildat sig för tidigare. Jag tycker inte att man ska förakta detta på det sättet. Visst finns det flera exempel på mindre lyckade program som Ams har gjort och som inte ens jag kan ställa upp på och tycka är riktigt bra. Men det finns också många bra exempel på lyckade utbildningar där människor har lärt sig någonting som har kunnat leda till att de kommer ut på en arbetsplats, till exempel via praktikplatser. Då får arbetsgivarna se vilka kunskaper ungdomarna har, och det är det viktiga. Jag fick inget svar på frågan om extra resurser för att klara av att ge det personliga stödet till alla ungdomar som är arbetslösa.
Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Anf. 102 Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Herr talman! Ulf Holm och jag tänker nog på samma exempel. Socialdemokraterna har också konstaterat detta när man nu själv gör en reflexion - visst fanns det program som de facto innebar förvaring. Det finns ingenting som säger att vi kommer att lyckas fullt ut heller. Men vi har åtminstone med oss detta för ögonen. Det gäller inte minst den kritik som gavs från Riksrevisionen. Vår förhoppning är att vi ska hitta möjlighet till utbildning, stöd och praktik. Det är klart att det kan vara en lek med ord, som en del tycker. Vad är den stora skillnaden? Vad vi bär med oss är hur man utvärderar och hur det leder till arbete. Och utbildning är inte förvaring. Det är självklart. Vi som regeringsföreträdare gentemot oppositionen lär även fortsättningsvis ha olika uppfattningar om huruvida resurserna är tillräckliga eller inte, herr talman. Det är vår tro att så är fallet just nu.
Jennie Nilsson (S)
Anf. 103 Jennie Nilsson (S)
Herr talman! Om man kokar ned det som Catharina Elmsäter-Svärds anförande egentligen handlar om landar man i två saker. Det första är att de faktiska insatser och det innehåll som hon beskriver inte på något sätt som man kan se skiljer sig från tidigare insatser. Dessutom är det hela dåligt finansierat. Det andra, och det som däremot skiljer sig åt, är att man från den borgerliga regeringens sida tycks se a-kassan som det viktigaste arbetsmarknadsinstrumentet. Catharina Elmsäter-Svärd ger sig på att försöka använda forskning som ett belägg för detta ställningstagande. Det ger mig allvarliga problem eftersom det inte finns någon forskning som entydigt visar det samband som hon försöker göra gällande. Det som måste betraktas som den nyaste och mest moderna forskningen på området säger tvärtom motsatsen: att det inte finns något entydigt samband mellan låga ersättningsnivåer och jobb. Bland andra OECD pekar på detta i sin senaste rapport om ämnet. OECD brukar annars vara en organisation som regeringen gärna lyssnar på. Varför väljer man att helt bortse från det som är de nyaste rönen på området? Kopplat till detta vill jag upprepa några frågor som jag ställde i mitt inlägg. Om det nu är så att man tror på det här fullt ut - vilket jag ändå får utgå från att man gör - varför är då incitamentet starkare för unga än för äldre? Det finns ju andra människor som befinner sig i en likartad situation, till exempel äldre och utlandsfödda. Om man nu tror på detta och på forskningen så mycket som man säger sig göra här - kommer det då i konsekvensens namn fler förslag om sänkta ersättningsnivåer även för de grupperna?
Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Anf. 104 Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Herr talman! Vi kan då fokusera på ungdomar, som det handlar om i den här debatten. Sedan skulle vi kunna göra den mycket bredare, inte minst när det gäller a-kassan, naturligtvis. Vi har ju gjort förändringar i a-kassan som gäller för det stora kollektivet. Men vi har trots allt tittat på forskning. Man kan naturligtvis i majoritet och opposition hänvisa till den forskning som man tycker passar bäst för en själv. Men som jag nämnde inledningsvis fanns det tydliga siffror, inte minst från Finland. Det var under en ganska normal period, mellan åren 2002 och 2005, då man de facto höjde ersättningen till ungdomar. Tiden i arbetslöshet försköts med en månad, men när tiden började ticka ut och det var dags att sänka ersättningen blev det en högre aktivitet när det gällde att faktiskt söka arbete. Det är ju en del i problematiken. Detta gäller mer ungdomar som faktiskt är matchningsbara direkt ut till arbete. Då tror vi att sambandet finns. Och i det sammanhanget, när vi sänker eller trappar ned ersättningarna, ges det ett oerhört mycket mer aktivt stöd i ett tidigare skede för dessa personer. Kom ihåg att de i snitt är arbetslösa i 33 dagar! De har fortfarande 100 dagar när de har rätt till 80 procents ersättning. Det är ju inte så att vi tar bort ersättningen. Vi hugger inte av någon jäms med knäskålarna i det här sammanhanget. Dessutom handlar den viktiga delen om de andra ungdomarna, de som inte är lika snabbt matchningsbara. Det är klart att det kan finnas en undran i retoriken: Är insatsen och innehållet likadana? Ja, nu öppnar vi dessutom möjligheten för flera att med sin erfarenhet vara med för att faktiskt coacha och stötta och aktivera ungdomar.
Jennie Nilsson (S)
Anf. 105 Jennie Nilsson (S)
Herr talman! Ja, det Elmsäter-Svärd någonstans säger är att vi väljer den forskning som stöder vår ideologiska teori. För mig håller inte det. Så kan man inte hantera en sådan här viktig fråga som berör unga på det här sättet. Jag upplever inte att du svarar på det som var min egentliga utgångsfråga. Den bestod av två delar. Men jag kan vara snäll. Vi håller oss till den del som bara handlar om ungdomar här och nu. Om man nu tror så mycket på det här och tycker att man har forskning som belägger de här sambanden mellan ersättningsnivåer och arbete undrar jag varför man tror att unga behöver ett starkare ekonomiskt incitament än vuxna.
Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Anf. 106 Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Herr talman! Det finns då en diskussion. Vi har gjort flera saker. Allt vi har gjort får ses som en helhet. Vi förändrade a-kassan generellt för alla. Vi gjorde också en nedtrappning, vilket jag har förstått att Socialdemokraterna också tycker är lämpligt att man gör. Vi har också i samband med det infört jobbavdraget. När du jobbar får du faktiskt mer pengar över. Men vi har gått ett steg till - det är riktigt som Jennie Nilsson säger. Vi har valt att gå vidare ytterligare när det gäller ungdomar därför att ungdomar snabbare kommer till och från, in och ut, när de väl fått in en fot på arbetsmarknaden. Vi vet att de inte är arbetslösa lika många dagar, kanske i flera perioder. Vi tycker att det är en viktig signal att a-kassan är en omställningsförsäkring. Den ska gälla under en kort tid. Vi har valt att göra den ytterligare kortare för ungdomar. Men samtidigt har vi sett till att öka stödet och möjligheten för ungdomar att faktiskt komma tillbaka i arbete. Det är inte så att vi nöjer oss med att vi sänker ersättningen och tycker att vi har gjort det som behövs. Det måste också vara kopplat till att vi skjuter på för att få ut dem i arbete. Då tror vi att det finns ett tydligt samband där emellan. Jag vill ändå säga att vi i somras hade all-time-high när det gäller ungdomar som kommer ut i arbete. Det största problemet för ungdomar är när de inte har fått sitt första jobb. De som får jobb är ofta sådana som redan har haft ett jobb. Det är därför som vi har valt att göra flera delar. Det handlar om nystartsjobb och om den generella subventionen till företag som anställer ungdomar. Vi har styrt upp på arbetsförmedlingar. Vi släpper in kompletterande aktörer. Och nu, som nästa steg, blir det en jobbgaranti för ungdomar.
Annika Qarlsson (C)
Anf. 107 Annika Qarlsson (C)
Herr talman! Det är en jobbgaranti för ungdomar som vi diskuterar i dag. Ungdomsarbetslöshet var för den förra regeringen inget problem över huvud taget. Vi lyfte fram frågan och såg till att sätta fokus på den. Det är tacksamt att det är betydligt fler i dag som ser att det faktiskt finns saker som behöver göras på det här området. Vi kan se att vi i dag har en positiv utveckling på arbetsmarknaden. Bland annat kan vi se att det är 10 000 färre ungdomar som är arbetslösa. Vi ser också att arbetslösheten fortsätter att minska. Det är lite spännande i det här att fundera på hur man får sitt första jobb. Tittar vi på statistik kan vi se att nästan hälften får det via bekanta. Det är alltså genom föräldrar eller vänner eller den vägen som man kommer in i sitt första arbete. En tredjedel får det via kontakt med arbetsgivaren. Man kanske har haft ett sommarjobb eller på annat sätt har en kontakt. En av tio får det via arbetsförmedlingen. Man kan då se det som väldigt bra att de två första delarna finns där. Man kan också se det som ett bekymmer att arbetsförmedlingen faktiskt inte spelar en större roll. Det som skiljer ut de här delarna handlar ju om de ungdomar som inte har det sociala kontaktnätet eller har fått den där första kontakten med en arbetsgivare. Där är arbetsförmedlingen en otroligt viktig del. När vi då har gjort den första delen, där vi ser till att arbetsförmedlingen får ett tydligt uppdrag att se till att inrätta de här handlingsplanerna, går vi nu vidare med jobbgarantin. Jobbgarantin handlar om att det ska vara fokus på jobb, inte på åtgärder. Det vi säger är att man kommer in i den efter tre månaders inskrivningstid som arbetssökande. Inledningsvis är det ett intensifierat stöd och en uppföljning av deltagarnas arbetssökande. Men det är inte den första åtgärden som över huvud taget görs. Självklart har man fått träffar och hjälp och stöd redan innan. Därefter går man in i ett mer kombinerat och aktivt matchningsarbete med förstärkta insatser, till exempel praktik eller utbildning. I det här ligger också en sänkning av ersättningsnivåerna, och det här sker i samband med att man får ökade insatser från arbetsförmedling eller andra aktörer. För min del yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna. Jag vill också lyfta in att jobbgarantin är ett komplement till andra insatser. Det är inte bara jobbgarantin det handlar om, utan det finns fler saker som vi redan har gjort som också är inriktade mot ungdomar. Vi kan se nystartsjobben till exempel. Det är redan i dag över 12 000. Vi har också sänkt arbetsgivaravgifterna för unga. Vi sänker alltså lönekostnaden utan att det påverkar löneläget. Vi ser till att underlätta anställningar. Arbetsförmedlingen har fått en tydligare uppgift att coacha arbetssökande individuellt från dag ett. Vi har öppnat för försök med fler aktörer som förmedlare. Vi gör också en översyn av gymnasieskolan. Jobbgarantin är extra viktig för dem som står längst från arbetsmarknaden. Då måste man fundera på vilka som finns i den här målgruppen. Då är statistik ett viktigt verktyg. Det var lite intressant att höra de tidigare inläggen där man talade om hur hög långtidsarbetslöshet vi har bland ungdomar. Man har inte sett att det faktiskt sker förändringar i underlaget till statistiken. Vi kritiserade den förra regeringen för att man dolde arbetslöshet i statistiken. Nu gör vi förändringar för att spegla de faktiska förhållandena. Heltidsstuderande som aktivt söker arbete och är beredda att ta arbete ska numera in i statistiken som arbetslösa, som i resten av Europa. De som är i arbetsmarknadsåtgärder betecknar oppositionen som ej arbetssökande. Det är bara att göra de arbetslösa en björntjänst. Det är ju det här som har skett när det gäller den förändring som Jennie Nilsson uppgav, att det nu är en 250-procentig ökning. Det ska bli intressant att höra om Jennie Nilsson den 1 december kommer att säga att vi har noll långtidsarbetslösa ungdomar. Det som också görs här gäller åldersintervallet. Det ska vara klart den 1 januari 2008. De här förändringarna kommer att göra det lättare att jämföra med andra länder i Europa och göra det möjligt för oss politiker och självklart också ansvariga myndigheter att sätta in rätt insatser. När det gäller åtgärder kan man fundera på om det är tre månader eller när det är rätt tillfälle och rätt typ av insatser. Det finns forskning som har gjorts av Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering. Man framförde kritik mot de tidigare kommunala ungdomsprogrammen och ungdomsinsatserna som vi nu tar bort. Man lyfte upp att precis före insatser kom många i arbete. Det skulle kunna ligga till grund för att säga att man ska sätta in insatserna tidigare eller senare eller se till att de inte ska vara bra eller se till att de blir bättre. Det går att läsa på många olika sätt. Även Statskontoret och Riksrevisionen har granskat och jämfört och framfört kritik. Det är de granskningarna som också ligger till grund för jobbgarantin. Det är viktigt att ha med sig: Ungdomar är ingen homogen grupp. Generellt sett gäller det att det finns en etableringsålder på arbetsmarknaden som är 28 år. Enligt Bo Bylund på Ams finns det tecken som tyder på att den är på väg ned. Bland ungdomar är det också oftast kortare tid i arbetslöshet men flera gånger. Det är en konjunkturkänsligare grupp. Det är därför vi som majoritet ser till att göra flera olika insatser som riktar in sig mot dem. Man är också på ett sätt mer beroende av allmänna insatser. Det skiljer stort i utbildningsnivå. När vi pratar om långtidsarbetslösa ungdomar finns det alltifrån de som inte har gått färdigt nio år i grundskola till dem som har gjort färdigt sin universitetsutbildning. Det finns både de som går en yrkesinriktad gymnasieutbildning och har lättare att ta sig ut på arbetsmarknaden och de som går teoretiska högskoleförberedande program. Det är intressant. Kunskapen skulle ytterligare behöva höjas när det gäller hur man kommer tillbaka in i arbete beroende på utbildningsnivå och vilka insatser som krävs. Det är det som kommer tillsammans med att vi nu sätter in reformen med jobbgarantin. Jag ser fram emot att sätta den reformen i sjön, att följa utvecklingen och att därefter kunna debattera utfallet med både erfarenhet av och kunskap om densamma i stället för att som man här i dag utgår från dystra profetior utifrån erfarenheter av egna misslyckade program. (Applåder)
Hans Backman (Fp)
Anf. 108 Hans Backman (Fp)
Herr talman! Jag ska börja med att yrka bifall till förslaget i betänkande AU2. De kommunala ungdomsprogrammen Kup och ungdomsgarantin UG har granskats av Riksrevisionen som en del har talat om här. I rapporten om arbetsförmedlingen och de kommunala ungdomsprogrammen undersöktes om arbetsförmedlingen arbetar på ett effektivt sätt med de kommunala ungdomsprogrammen. Det framgick att många arbetsförmedlingskontor ger ungdomar för lite stöd före och efter tiden i programmen. Kup och UG har i praktiken alltför ofta inte givit ungdomarna den hjälp de behöver för att etablera sig på arbetsmarknaden. Det är därför som vi i alliansen vill avskaffa dem och i stället införa en som vi bedömer mer aktiverande insats i form av en jobbgaranti för ungdomar mellan 16 och 24 år. Jobbgarantin ska innehålla individuella insatser som utbildning och praktik. Jobbgarantin är ju en av flera insatser för ungdomar som tillsammans syftar till att bryta det utanförskap som alltför många människor fortfarande lever i och som hindrar inte bara deras inträde på arbetsmarknaden utan också inträdet i vuxensamhället. Utanförskapet är mycket allvarligt då det finns en stor risk för att många ungdomar etablerar sig i utanförskap och arbetslöshet i stället för i arbete. Alliansregeringen har dragit ned på antalet platser i arbetsmarknadsprogram. Vi har använt de pengarna till att skapa förutsättningar för fler reguljära jobb, bland annat genom att halvera arbetsgivaravgiften för den företagare som anställer ungdomar. Antalet arbetslösa ungdomar har också glädjande nog minskat. Det har blivit 10 000 färre på ett år enligt SCB:s arbetskraftsundersökning AKU. Den visar att i september 2007 var 61 000 personer i åldrarna 16-24 år arbetslösa. Det är att jämföra med 71 000 personer i september 2006. Om vi tittar på total arbetslöshet, det vill säga personer i öppen arbetslöshet plus personer i arbetsmarknadsprogram, ser det nu bättre ut för ungdomar. Den totala ungdomsarbetslösheten har minskat med 20 000 personer på ett år. Den utvecklingen är förstås glädjande för de personer som har fått ett jobb. Det är otroligt viktigt. Eftersom läget nu ytterligare förbättras på arbetsmarknaden kommer flera att fortsätta att få jobb framöver. Bland andra Bo Bylund på Ams såg ljust på utvecklingen under det kommande året. Den 1 december träder jobbgarantin för ungdomar i kraft. Då kan antalet öppet långtidsarbetslösa ungdomar minska ytterligare. Syftet med jobbgarantin för unga är att ge stöd och ökade incitament för arbetslösa ungdomar att få ett arbete eller att vidareutbilda sig inom det reguljära utbildningssystemet. Satsningen är väldigt viktig. De allra flesta behöver och vill ha ett arbete, som vi alla här säger. Det är en viktig del av livet. Att ha ett jobb innebär förutom möjligheten till försörjning att man blir sedd och en del i en social gemenskap. Att få ett jobb innebär för de unga att de kan ta steget ut i vuxenlivet genom en egen inkomst med alla möjligheter som det för med sig. Det kan innebära exempelvis att man kan få sin egen lägenhet. Att ha ett jobb ger helt enkelt möjlighet att leva ett rikare och mer stimulerande liv. Det kan nog alla vara överens om här i kammaren. Herr talman! Utvecklingen går åt rätt håll. Men det är förstås ändå alltjämt för många ungdomar som inte har ett jobb. Vi kan konstatera att ungdomsarbetslösheten bara kan lösas genom insatser på flera olika områden. Därför har alliansregeringen genomfört ett antal åtgärder. Den 1 januari infördes nystartsjobb, och i juli kunde Ams rapportera att efter det första halvåret hade drygt 10 000 personer fått ett nystartsjobb. Nu är det över 12 000 personer som har fått ett nystartsjobb. Var femte nystartsjobb hade gått till ungdomar i åldrarna 20-24 år. Under våren 2007 infördes bättre möjligheter till tidsbegränsad anställning. Det får ibland kritik: En tidsbegränsad anställning är inte en säker och trygg anställning. Min övertygelse är att dessa anställningar är ett steg in i den trygga anställningen. Det är för mig jätteviktigt att poängtera. Under våren 2007 infördes också lägre arbetsgivaravgifter för unga. Syftet med alla de åtgärderna är att underlätta anställningar. Vi i alliansen välkomnar de förändringar som regeringen nu tar initiativ till på utbildningsområdet. I februari 2007 tillsatte regeringen en särskild utredare med uppdrag att lämna förslag till en framtida struktur för gymnasieskolan. Utredaren ska bland annat föreslå utformningen av en modern flexibel lärlingsutbildning som ska vara ännu mer förankrad i arbetslivet än ett yrkesprogram. Bland annat ska huvuddelen av utbildningen vara förlagd till en arbetsplats. På detta sätt kan man få in en fot i arbetslivet, lära känna sin arbetsgivare och få visa att man är precis den person som behövs på det arbete som man är på. Med den här genomgången av aviserade och genomförda åtgärder vill jag visa att förslaget om en jobbgaranti för ungdomar är en av flera insatser som tillsammans syftar till att bryta det utanförskap som alltför många unga människor fortfarande lever i. Med hänsyn till de insatser som nu genomförs är jag övertygad om att framtiden ser ljusare ut för ungdomarna. (Applåder)
Josefin Brink (V)
Anf. 109 Josefin Brink (V)
Herr talman! Det är lite sorgligt med Folkpartiet. Hans Backman är ju partikamrat med utbildningsministern som numera även är partiledare för Folkpartiet. En av de första saker som han sade när han tillträdde som partiledare var att vi måste införa ett förbud mot åldersdiskriminering. Som jag känner Folkpartiet har man alltid varit väldigt mån om att bekämpa diskriminering. Där har ofta Vänsterpartiet och Folkpartiet varit överens. När man nu inför särbestämmelser i a-kassan baserade på ålder undrar jag varför Folkpartiet ställer sig bakom det. Anser Folkpartiet att det är bra med åldersdiskriminering om den drabbar ungdomar men inte äldre? Accepterar man det numera och tycker att åldersdiskriminering är okej så att man inte kommer att ställa sig bakom förslagen från Diskrimineringskommittén om att vi ska införa ett förbud mot åldersdiskriminering? Hur ligger det till? Varför är det rätt att diskriminera ungdomar i arbetslöshetsförsäkringen om åldersdiskriminering annars generellt sett är något dåligt? Det övergår mitt förstånd, och det gör mig besviken, måste jag säga, på Folkpartiet. Jag skulle hemskt gärna vilja ha en förklaring till hur man kan ställa sig bakom ett sådant uppenbart åldersdiskriminerande förslag. Kommer man möjligen att ompröva det och kanske avskaffa orättvisan nästa år när vi kommer att stå här och debattera ett förslag till ny lagstiftning där ett förbud mot åldersdiskriminering kommer att ingå?
Hans Backman (Fp)
Anf. 110 Hans Backman (Fp)
Herr talman! Vi står bakom förslaget om nedtrappad ersättning för unga under 25 år helt enkelt för att det inte är någon åldersdiskriminering. Kopplingen är att man gör insatser för de unga så att de ska få ett jobb snabbare och komma in på arbetsmarknaden. Vi har också exemplet från Finland: När man höjde ersättningen för en grupp arbetslösa förlängdes också deras tid i arbetslöshet. Det finns alltså sådana exempel, och vi bedömer vårt förslag som ett bra sätt att tillsammans med intensiva åtgärder ge ungdomar en möjlighet att komma tillbaka till arbete. För oss är all form av diskriminering främmande, vill jag också säga.
Josefin Brink (V)
Anf. 111 Josefin Brink (V)
Herr talman! Då återstår frågan: Hur kan man säga att det inte är diskriminering när man betalar lika mycket men bara får hälften på grund av hur gammal man är? Jag har väldigt svårt att se det som något annat än diskriminering. Om jag skulle gå till en butik och handla varor för 100 kronor men sedan bara får hälften så många varor för pengarna eftersom jag inte fyllt 25 år skulle jag väldigt tydligt uppleva det som diskriminering. Det tror jag att Hans Backman instämmer i. Varför är det rimligt med en sådan bestämmelse i ett delvis offentligt finansierat försäkringssystem? Det övergår mitt förstånd. Jag hävdar att det är diskriminering, och jag hävdar att det är djupt osjyst mot ungdomar att inrätta en sådan regel. Jag kan inte heller se kopplingen till förstärkta insatser för ungdomar. Varför måste man sänka ersättningen bara för att man ger erbjudanden om förstärkta insatser, utbildning, praktik och sådant? Där finns ingen logisk koppling. Man skulle naturligtvis kunna gå in i jobbgarantin och ha 80 procent i ersättning om det nu handlar om det. Det finns ingen logik. Den enda logiken i detta är att man faktiskt diskriminerar unga människor i en försäkring som enligt alla rimliga principer borde gälla lika för alla. Min fråga kvarstår: Betyder detta att Folkpartiet från och med nu anser att åldersdiskriminering är okej, åtminstone om den drabbar yngre?
Hans Backman (Fp)
Anf. 112 Hans Backman (Fp)
Herr talman! Josefin Brink vet att vi i Folkpartiet inte accepterar åldersdiskriminering. Vi skriver i propositionen att vi anser att jobbgarantin för ungdomar är en speciell åtgärd med speciella insatser riktade till ungdomar för att de ska få ett arbete. Ersättningsnivån är en del av detta och inte hela biten. Det följer med de insatser man får. Butiksexemplet är ganska dåligt. Det är ju inte så många ungdomar som får en speciell förmån när man handlar i butiken jämfört med äldre. Skillnaden är att vi riktar en speciell insats som vi tycker är viktig till ungdomar för att de ska kunna få den trygga anställning som Josefin Brink själv talar om är så viktig. Det är det som är hela syftet med vår politik. Det finns olika bedömningar av hur man når dit, men vi bedömer att det i nuläget är relevant att göra så här. Sedan får vi förstås utvärdera. Visar det sig att det vi gör inte har önskad effekt måste vi förstås följa upp och titta på det. Det ingår i vårt riksdagsarbete och förstås även i regeringens arbete.
Ulf Holm (Mp)
Anf. 113 Ulf Holm (Mp)
Herr talman! Detta är en viktig dag att komma ihåg: dagen då Folkpartiet övergav kampen mot diskriminering. Jag undrar om Jan Björklund egentligen är medveten om vad som händer här i dag. Kampen mot åldersdiskriminering av äldre var ju det första förslag han gick ut med. Det är kanske inte lika viktigt när det gäller ungdomar. Jag hoppas nu att Folkpartiet kan erkänna sitt lilla misstag och rätta till detta. Annars tycker jag att man måste löpa linan ut och ändra uppfattning i Diskrimineringskommittén och även gå emot EU-beslutet om förbud mot diskriminering på grund av ålder. Det står Folkpartiet helt fritt att göra det. Men jag beklagar det djupt. Ungdomsgarantin innehåller särlösningar på grund av ålder. Det kan man inte komma ifrån. Att man straffar ungdomar ekonomiskt är också en sanning. Jag förstår inte hur Folkpartiet kan ställa sig bakom ett sådant förslag, och jag är inte nöjd med det svar som getts hittills.
Hans Backman (Fp)
Anf. 114 Hans Backman (Fp)
Herr talman! Jag kan bara upprepa svaret: Det är inte diskriminering som vi ser det. Vi ser det som riktade och förhoppningsvis bra insatser som ska leda ungdomar in i arbete. Jag tycker själv att det under Socialdemokraternas tid i regeringsställning med stöd av Miljöpartiet och Vänsterpartiet var en tämligen diskriminerande situation för ungdomarna. Allt fler ungdomar hamnade utanför, och många fick till och med förtidspension. Att på det sättet skicka i väg ungdomar från arbetslivet har varit fruktansvärt diskriminerande. Det vi gör syftar till att få ungdomar i arbete, och jag blir ganska upprörd när man pratar om att vi skulle vara för åldersdiskriminering. Det är nästan larvigt. Vi gör detta för att vi tror på det. Vi tror att det är bra, och vi gör det för att ungdomarna ska få en bättre tillvaro.
Ulf Holm (Mp)
Anf. 115 Ulf Holm (Mp)
Herr talman! Hans Backman sade att insatserna ska leda till arbete, men det man i praktiken gör är att ekonomiskt straffa dem som inte lyckas få ett arbete i tid. Det är det ungdomsgarantin i praktiken går ut på. De som har svårast att komma in på arbetsmarknaden ska straffas, inte bara genom att inte få ett jobb utan också ekonomiskt - och detta på grund av ålder. Det måste Hans Backman kunna inse själv. Det ska inte vi behöva upprepa hur många gånger som helst. Hans Backman och hans kolleger i alliansen säger att det finns forskning som visar att sänkta nivåer gör att människor söker fler jobb. Okej, ni står för det. Jag delar inte den uppfattningen. Men vad leder det till? Innebär det att ni ska sänka nivåerna för alla andra också, eller har ni bara valt ut ungdomarna för att den gruppen kanske inte protesterar så mycket? Det kan vara så. Jag vet inte. Men löp linan ut och var ärliga! Sänk eller ta bort a-kassan helt och hållet - då kommer ju alla att söka jobb enligt er logik.
Hans Backman (Fp)
Anf. 116 Hans Backman (Fp)
Herr talman! Ärlig är jag, för jag säger vad jag tror på. När det gäller ungdomar och den lägre ersättningsnivån är det väldigt olyckligt - det hörde vi själva på vårt seminarium nyligen - att som ung stå utan ett fast arbete eller utanför arbetsmarknaden länge. Det kan få konsekvenser under hela livet. Det kan bli svårare att få ett fast jobb även när man blir äldre. Därför är det enormt viktigt att man stimuleras att söka arbete och få möjlighet att få ett arbete just när man är ung. Vi har bedömt det som att det är bra med en garanti som ger en intensiv satsning på detta. Individuella åtgärder, praktik, utbildning och den sänkta ersättningsnivån, som är en del av detta, kan också kopplas till verklighetens exempel i Finland. Ulf Holm talar om forskning, men jag säger att verkligheten i Finland, där man höjde a-kassan för en grupp, visar att arbetslöshetstiden för den blev längre. Jag anser därför att det är värt att göra en åtgärd som denna för att ytterligare stimulera ett kortande av tiden som ung och arbetslös. Om det inte fungerar får vi följa upp det och i så fall titta på förändringar. Men i nuläget bedömer vi att det kan vara en rimlig del i ungdomsgarantipaketet.
Jennie Nilsson (S)
Anf. 117 Jennie Nilsson (S)
Herr talman! Jag begärde egentligen ordet för att kommentera litegrann kring Folkpartiet utbildning. Det är ju något som många kopplar ihop. Men efter att ha hört detta replikskifte kan jag inte låta bli att delge en reflexion. Man pratar ganska ofta om de nya moderaterna. Nu senast är de dessutom nynya. Jag delar över huvud taget inte beskrivningen av den förflyttning som Moderaterna påstås ha gjort på höger-vänster-skalan. Vad som däremot har hänt i svensk politik är att både Centerpartiet och Folkpartiet kraftigt har förflyttat sig från vänster på skalan till en position väldigt långt ut på högerkanten. När man tidigare har haft borgerliga regeringar i vårt land har invånarna, alltså vanliga människor, kunnat förlita sig på att Centerpartiet och Folkpartiet har stoppat den yttersta högerns värsta tokigheter. Men det kan man bevisligen inte räkna med längre, nu när till och med Folkpartiet köper förslag om diskriminering med så vaga argument som här framförs. Det mest konkreta verkar vara att verkligheten finns i Finland.
Hans Backman (Fp)
Anf. 118 Hans Backman (Fp)
Herr talman! Verkligheten är svår att förneka, och från Finland har vi exemplet där man höjde ersättningen i a-kassan. Den grupp som fick höjningen fick längre tid i arbetslöshet. Jag vill som socialliberal inte medverka till att ungdomar får svårare att komma in på arbetsmarknaden. Jag vill göra det lättare för dem att komma in på arbetsmarknaden. Då finns de åtgärder som ingår i vårt jobb- och ungdomsgarantipaket. Sedan var det frågan om vår förflyttning på höger-vänster-skalan. Jag tycker att det är mycket socialliberal politik att jobben nu kommer. Färre ungdomar blir arbetslösa. När ni satt i regeringen ökade antalet arbetslösa. Fler och fler gick i förtidspension. Det är inte en särskilt human och bra politik. Som socialliberal tycker jag att det var fruktansvärt när människor kom fram och sade att de ville ha jobb men att man försökte tvinga dem att ta ut förtidspension. Tycker Jennie Nilsson att det är en bra social politik? (Applåder)
Jennie Nilsson (S)
Anf. 119 Jennie Nilsson (S)
Herr talman! Fenomenet att försöka vända de flesta debatter till att någonstans handla om tidigare socialdemokratiskt styre börjar jag i och för sig känna igen nu. Det hade egentligen varit mer intressant att diskutera de förslag som ligger på kammarens bord för beslut nu med den regering vi faktiskt har i dag. Jag kan konstatera en sak utifrån den fråga du ställer. Jag tycker att man ska försöka svara på de frågor man får. Tolv års socialdemokratiskt styre skapade grunden för sunda finanser, tillsammans med den högkonjunktur som vi nu upplever med resten av världen. Den ska varken ni eller vi ta åt oss den största äran av. Det skapades då fler jobb mellan 2006 och 2007 än vad som skapats under det senaste året. Det är positivt. Det som vi debatterar i dag är frågan vad vi gör för de grupper som ändå, trots brinnande högkonjunktur, inte får jobb. Visst kan man dribbla med statistik hit och dit. Där fanns en berättigad kritik från de borgerliga företrädarna när vi satt i regeringsställning, nämligen att det här är något man alltför lätt ägnar sig åt. Någonstans är det fullkomligt ointressant. Bakom statistiken finns riktiga människor. Det är människor som drabbas hårt av det utanförskap som du försöker beskriva här. Vi är överens. Det gällde exempelvis på hearingen. Både ni, vi och alla utomstående bedömare säger att utbildning är det som antagligen betyder mest för att människor som befinner sig i långtidsarbetslöshet ska få jobb. Varför väljer man då att skjuta alla satsningar på området på framtiden med hänvisning till det som görs på skolans område? På något annat sätt går det inte att tolka de skrivningar som finns eller vad ni säger på området.
Hans Backman (Fp)
Anf. 120 Hans Backman (Fp)
Herr talman! Vi har haft en lång tid med stora problem i skolan. Skolan är ingenting vi kan ändra om över en natt. Det tar en del tid. Det vore underbart om vi kunde ändra om den över natt. Men de åtgärder som nu vidtas inom skolans värld - inte minst den reform som förväntas på gymnasiet - kommer förstås att på sikt leda till förbättringar. Det är jag helt övertygad om. Sedan var det frågan om konjunkturen och att det kom fler jobb under 2006. Ja, det gjorde det, men många av dem var tillfälliga anställningar. Samtidigt håller jag helt med Jennie Nilsson om att vi inte ska ta åt oss hela äran för de jobb som kommer. Men i SCB:s undersökning av arbetsmarknaden för september framgår det att man har registrerat det högsta antalet arbetade timmar som någonsin uppmätts sedan undersökningen infördes 1963. Det beror sannolikt på en kombination av den starka konjunkturen och regeringens åtgärder för att minska sjukfrånvaron och öka sysselsättningen. En del av det som händer beror på vår politik. Jag har en god förhoppning om att de insatser vi nu gör för att stärka de ungas möjligheter att få jobb kommer att ge ytterligare effekt så att ännu fler ungdomar kan få den sköna upplevelsen av att få ett arbete och en tryggare tillvaro. Jag är helt övertygad om att, som Jennie Nilsson sade, vi i grund och botten är överens om att det här är det långsiktiga mål vi ska ha. Jag hoppas på ett gott samarbete med alla partier i riksdagen om att uppnå målet. Sedan får vi förstås utvärdera de insatser som görs och har gjorts. Det som inte fungerar bra får vi förstås justera. Men i nuläget tror vi att jobbgarantin för ungdomar är en insats som ytterligare kan stärka ungdomars möjligheter.
Désirée Pethrus Engström (Kd)
Anf. 121 Désirée Pethrus Engström (Kd)
Herr talman! Vi kristdemokrater är oerhört glada över att få vara med i en regering där vi är med och formar en ny framtid för svenska folket. Vi har under en lång tid med vänsterregering i Sverige sett hur allt fler människor ställs utanför arbetsgemenskap och lämnats åt sitt öde. Socialdemokraterna försöker fortfarande, trots ett svidande valnederlag, att framstå som det bästa arbetarpartiet - detta trots att över en miljon människor lämnats efter. De som lämnades efter blev bara fler och fler. Under de senare åren med den socialdemokratiska regeringen fick Sverige en allt bättre ekonomi, men trots detta kom inte jobben. Vi hade en, som det ofta talades om i medierna, jobblös tillväxt. Det var en tillväxt som inte fick med sig jobben. Socialdemokraterna hade inte verktygen att öka möjligheterna eller benägenheten att anställa i företagen, trots att företagen gick bra. Det är ett stort misslyckande som Socialdemokraterna måste ta på sig. Sedan vi förra hösten fick en ny regering, en alliansregering, har någonting hänt. Vi har i dag en rekordlåg arbetslöshet. Omfattningen på de nya jobb som kommit till har inte funnits på flera decennier i Sverige. Företag vågar anställa, och vi har vänt vinden. Vi har vind i seglen, och det retar naturligtvis många socialdemokrater som vill framstå som alla goda gåvors givare och som de enda sanna bekämparna av arbetslöshet. Oppositionspartierna sade förra hösten att alliansens politik kommer att leda till många och otrygga anställningar. Men när vi tittar på de första 120 000 nya jobben är 90 000 fasta anställningar. Nystartsjobben, som man inte gav mycket för, har gett invandrare en möjlighet, men även funktionshindrade och långtidsarbetslösa har de facto fått jobb tack vare anställningsstödet med nedsättning av arbetsgivaravgiften. De har anställts på den reguljära arbetsmarknaden. Dessutom ger vi nu möjlighet för nystartsjobb inom offentlig sektor så att fler kvinnor kan få del av stödet eftersom kvinnor i stor utsträckning finns i denna sektor. Det stöd vi erbjuder i arbetsmarknadspolitiken ska gynna både kvinnor och män. Vi kristdemokrater har under lång tid bekymrats över den höga ungdomsarbetslösheten. Visserligen är inte ungdomar generellt arbetslösa lika länge som äldre, men det är ändå viktigt att inte unga människor kommer in i långa perioder av arbetslöshet. Vi vet att för varje dag som går i arbetslöshet tappar man fotfästet och modet att söka arbete. Häromdagen pratade jag med mina unga söner och berättade om en forskare som har skrivit om ett ganska fantastiskt samband, nämligen att man får lättare jobb om man söker jobb. Det kan låta lite banalt, men forskningen har visat att man måste se till att ungdomar får hjälp att söka jobb och matcha in dem på praktikplatser, utbildningsplatser och jobb så fort som möjligt för att nå resultat. Därför har vi i dag frågan om en jobbgaranti för unga på bordet. Det ska vara en jobbgaranti som innebär att arbetsförmedlingen eller någon som man anlitar ska erbjuda unga personer mellan 16 och 24 år ett särskilt stöd att söka sig ut på arbetsmarknaden. Ungdomar erbjuds ett särskilt stöd under 15 månader. Samtidigt avskaffar vi de kommunala ungdomsprogrammen som enligt forskningen har visat sig vara ineffektiva. Det finns bra kommunala program, men kvaliteten har varierat stort över landet. Kommunerna har fortfarande ett uppföljningsansvar enligt lag, och det ska de fortsätta att ha. Men huvudansvaret för att åtgärder kommer till stånd kommer att ligga på arbetsförmedlingen. Regeringen har därutöver flera olika åtgärder på gång vad gäller yrkesinriktad utbildning och lärlingsutbildning. De kommer att komplettera åtgärderna. Vi har i dag en positiv trend vad gäller minskad arbetslöshet. Det gäller även ungdomar. Bland ungdomar mellan 18 och 24 år var enligt statistiken i september ungefär 36 000 personer arbetslösa. Det är 4 000 färre än för ett år sedan. De som har varit arbetslösa - som vi sade tidigare - mer än 100 dagar har ökat något. Det beror också på att vi har dragit ned på antalet åtgärder. Därför syns de i den statistik som heter Öppet arbetslösa. Det är också därför vi ska satsa på den gruppen. De ungdomar som inte har fått jobb efter 100 dagar ska vi ge särskilda insatser. Nu ska vi se till att använda den goda konjunktur som vi är inne i och matcha ungdomarna mot de jobb som faktiskt kommer. Som vi skriver i betänkandet måste arbetsförmedlingen inte bara jobba med de ungdomar som varit arbetslösa i över 100 dagar utan också med dem som kommer in. Från första dagen ska man få ett omhändertagande med en individuell handlingsplan. Vi ska alltså ha insatser tidigt men också ett särskilt stöd för dem som har varit arbetslösa i över 100 dagar. Herr talman! Vi ser nu en gynnsam utveckling när det gäller ungdomsarbetslösheten. Vår jobbgaranti för unga innebär att vi nu ska använda de goda tider som vi är inne i. Det som den tidigare regeringen inte lyckades med ska vi nu genomföra. Jag yrkar därför bifall till utskottets förslag. (Applåder)
Ulf Holm (Mp)
Anf. 122 Ulf Holm (Mp)
Herr talman! Några saker som Désirée Pethrus Engström sade var uppseendeväckande. Hon säger att det var ett svidande nederlag för den förra regeringen i valet. Nu är det sju mandat som skiljer oppositionen och majoriteten. Jag kan inte se det som något svidande nederlag. Då ska ni få se på nederlag 2010, när Miljöpartiet, Vänstern och Socialdemokraterna fullständigt kommer att krossa er i alliansen! Det är jag övertygad om. Fortsätt bara att vara tydliga med er politik. Jag tycker inte om att man nästan ljuger. Er jobbgaranti är ingen garanti för jobb. Hittar man inget jobb - och det är inte så lätt att hitta ett jobb i dag även om man söker, för det finns flaskhalsar inom flera yrkesgrupper i samhället - innebär den att det är sänkt ersättning som gäller, och den är dessutom åldersdiskriminerande, som jag hade ett replikskifte med Hans Backman om. Jag tycker ändå att frågan måste ställas till Kristdemokraterna: Accepterar ni diskriminering av unga? Ni har väldigt hög svansföring när det gäller diskriminering av äldre. Jag delar er kritik där. Det ska inte finnas någon diskriminering på grund av ålder. Men nu genomför ni det själva aktivt i riksdagen genom en diskriminering av ungdomar. Det tycker jag är fel.
Désirée Pethrus Engström (Kd)
Anf. 123 Désirée Pethrus Engström (Kd)
Herr talman! Ett svidande nederlag måste man väl ändå kalla det. Det har ju till och med Socialdemokraterna själva sagt i sin valanalys. Jag tror nog att man kan vara tydlig på det området. Jobbgarantin är ingen garanti. Det kan jag hålla med om. Men den är en garanti för att man ska få en inriktning mot jobb och inte mot en åtgärd. Det är där vi har olika politik. Vi försöker fokusera på att nu använda den högkonjunktur som redan hade kommit under er regeringsperiod men som inte utnyttjades. Nu ser vi till att vidta åtgärder som ska styra in både ungdomar och andra så att de faktiskt får ett jobb. Visst kan man diskutera detta med sänkta ersättningsnivåer. Men anledningen till att vi inte har 100 procents ersättningsnivå - jag har uppfattat att inte heller ni vill ha 100 procents ersättningsnivå - är att det måste finnas ett incitament, en skillnad mellan att ha jobb och att vara arbetslös. Om nu forskningen säger att det finns ett samband mellan ersättningsnivån och sannolikheten för att arbetslösa ska få ett jobb måste vi lyssna på den. Man visar också på att sambandet förefaller vara starkare för arbetslösa under 25 år. Då vill vi pröva om den här vägen kan leda till att fler ungdomar kommer ut i jobb. Det viktigaste måste vara att ungdomar inte låses fast i arbetslöshet. Det måste vara nummer ett. Det är värre diskriminering att ungdomar står utanför arbetsmarknaden än att de kommer in på arbetsmarknaden.
Ulf Holm (Mp)
Anf. 124 Ulf Holm (Mp)
Herr talman! Jag tycker att det är bra och ödmjukt av Désirée Pethrus Engström att säga att jobbgarantin inte är någon garanti. Jag skulle önska att dina kolleger i alliansen kunde vara lika ödmjuka och säga att det framför allt är ett försök att ge stöd. Jag håller med om att det är viktigt att ge stöd. Men i tidigare replikskiften med dina kolleger har vi kommit fram till att det inte är någon större skillnad på stöden i de nuvarande programmen, som nu ska avskaffas, och det som kommer. Framför allt finns det nu färre ekonomiska resurser för att man ska kunna ge ett stöd till de personer som står långt från arbetsmarknaden, till långtidsarbetslösa ungdomar. De behöver, tror jag, mycket mer stöd än de har fått i dag, men detta avsätter ni inte några ekonomiska resurser till. Då blir det svårt att ge det totala stödet, coachningen, som de egentligen skulle behöva. Slutligen tycker jag inte att jag fick något ordentligt svar på frågan om ålderdiskriminering. Diskriminering på grund av ålder är något som jag trodde att vi alla kämpade mot. Jag tycker att det är olyckligt att man så direkt plockar ut en grupp i samhället och säger att de ska ha sämre ersättningsnivåer men betala in lika mycket som alla andra. Då tror jag också att det får effekten att ungdomar inte är villiga att ställa upp på det gemensamma. Solidariteten i samhället tror jag är livsviktig i framtiden, inte minst för att vi ska klara klimatomställningen. Då måste vi solidariskt ställa upp och arbeta tillsammans. Om ungdomarna inte kan få någon ersättning från samhället tror jag att de blir mer skeptiskt inställda, och det tror jag är farligt i det långa loppet.
Désirée Pethrus Engström (Kd)
Anf. 125 Désirée Pethrus Engström (Kd)
Herr talman! När det gäller skillnaden mot förr kan jag bara lyssna på vad jag hör när jag är ute på arbetsförmedlingar. Där säger man: Nu har vi äntligen fått fokus på jobb i stället för på åtgärder! Om man säger det litar jag på att de signaler man nu får från departementet är andra signaler än man fick tidigare. Det tycker jag är oerhört viktigt. Vänsterpartiet har förslag om utbildningssatsningar, Socialdemokraterna har avstampsutbildning med lärlings- och traineeplatser och Miljöpartiet har, tror jag, inget direkt alternativ till vårt förslag mer än att man vill avslå det. Förslagen handlar mycket om utbildning, och utbildning är bra. Men jag hörde en konsult som sade att Sverige är ett u-land, och med det menade han att Sverige är ett utbildningsland där många ungdomar låses in i utbildningar. Han menade att den bästa utbildning ungdomar kan få är ute på arbetsplatserna. Detta tror jag att vi måste fokusera på. Vi kan inte hålla på med att ha ungdomar i olika åtgärder. Fokus ska vara på att man ska ut i jobb så fort som möjligt, så att man kommer in på en arbetsplats och får erfarenhet. Det är det ungdomar säger att de vill ha. Då kan man också nå nästa steg, nämligen att man börjar på fasta och trygga anställningar. Det måste självklart vara vår målsättning. Vi tror absolut att ungdomar också vill ha trygga anställningar, men vi kan inte komma dit om vi har ungdomarna i åtgärder. Då får man inga trygga anställningar. Jag kan hålla med om att man kan fråga sig om det handlar om åldersdiskriminering. Jag tycker att vi behöver diskutera det. EU:s direktiv tydliggör faktiskt att vi inte får ha det. Det kanske berör även detta. Men för mig är det viktigaste nu att ungdomar får jobb. Det ser jag som överordnat i den här diskussionen. Vi lägger 60 miljarder på arbetsmarknadspolitiken. Om vi bara kan lägga lite på att stödja så att företagen vill anställa är varenda krona värd det, för att ungdomar faktiskt kommer ut i jobb. Det är så jag ser på det.
Torbjörn Björlund (V)
Anf. 126 Torbjörn Björlund (V)
Herr talman! Jobbgarantin för ungdomar som regeringen och alliansen presenterar i det här betänkandet riskerar att bli ett stort misslyckande, både genom att resultatet blir för få jobb - vilket också kan påverkas av olika förväntningar och utanförliggande faktorer - och genom att villkoren blir för tuffa. Om man ska ersätta eller förändra de tidigare programmen, som utvecklingsgaranti och kommunala ungdomsprogram, kan man diskutera. Det kan vara vettigt att göra det. Det har ju inte varit så bra resultat. Men det borde i så fall vara mer substans i det än det är i det här förslaget. När man läser propositionen och betänkandet får man känslan av att det kommer att bli ungefär samma sak men med mindre pengar. Ersättningen sänks, vilket flera remissinstanser har reagerat kraftigt på. Arbetsförmedlingen kommer att belastas med uppgifter som de kan ha svårt att klara av på det tänkta sättet, som det står i betänkandet. Vad vi behöver göra för att se till att ungdomar kommer i arbete är inte att ändra namn på de åtgärder vi gör. Vi måste fylla dem med kunskap och utbildning. Det är nyckeln till att komma ut i arbete. Vi måste förbereda ungdomarna för arbetsmarknaden. Vi ska se till att matcha efterfrågan på arbetskraft och ge ungdomarna en chans att stå på egna ben. Mellan september 2006 och september 2007 var det ungefär en tredubbling av antalet långtidsarbetslösa ungdomar. Det är oroande. Det är en hög siffra. Vi har samtidigt en högkonjunktur som skapar efterfrågan på arbetskraft och antalet sysselsatta ökar. Att dessa ungdomar ändå inte får jobb har troligen att göra med att de har låg utbildning, att de har för dåliga kunskaper och att de inte matchar efterfrågan. Det bästa vi kan göra är naturligtvis att ge dem en ordentlig arbetsmarknadsutbildning. Det vill vi i Vänsterpartiet göra. I vårt budgetförslag avsätter vi pengar för en sådan satsning. Vi återkommer till det i budgetdebatten senare i höst, men det kan vara bra att veta att det finns ett alternativ till regeringens förslag till garanti. Genom att erbjuda möjligheten till en yrkesutbildning på gymnasienivå i ett tidsbegränsat arbetsmarknadspolitiskt program ger vi dem chansen till bra jobb och styr matchningen till de sektorer där behovet är stort. I morse hörde jag, liksom flera andra, referatet på radio av den rapport som ungdomsstyrelsen tagit fram. Den visar att det som är viktigt för ungdomar är en trygg tillvaro med fasta jobb. Den otrygga tillvaron med visstidsanställningar och andra osäkra anställningar vill man inte ha. Trygghet är viktig. Arbetsmarknaden för ungdomar ser inte ut så i dag. Den politik som regeringen för ger inte den tryggheten och kommer heller inte att göra det. Det kommer inte att bli bättre med det här förslaget. Genom att lägga resurser på en ordentlig arbetsmarknadsutbildning och ge unga människor fler chanser, en trygghet i vardagen och genom ett ordentligt ekonomiskt stöd rättar vi till den obalans som finns i dag. Regeringens politik kommer inte att göra det. Jobbgarantin för ungdomar har ingen lösning på problemet med arbetslöshet bland ungdomar. Jag yrkar bifall till reservation 1 från Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet. (Applåder)
Eva-Lena Jansson (S)
Anf. 127 Eva-Lena Jansson (S)
Herr talman! För ett och ett halvt år sedan, våren 2006, var jag kommunpolitiker i Örebro och satt i vuxenutbildnings- och arbetsmarknadsnämnden. Då sade en kommunal tjänsteman med ansvar för arbetsmarknadsfrågor så här till mig: Eva-Lena! Den vändning vi nu ser på arbetsmarknaden med väldigt många nya lediga jobb har jag inte sett sedan 80-talet. Vi ser frukterna av det nu. Det syntes väldigt tydligt hela 2006, från våren och framåt. Den vändningen tar nu borgarna åt sig äran för. Det kan man fundera över. Den där tjänstemannen fick rätt. Vad han inte hade kunnat föreställa sig var att antalet långtidsarbetslösa ungdomar också skulle öka lika dramatiskt, trots att vi befinner oss i en högkonjunktur. I mitt län, Örebro län, har också långtidsarbetslösheten bland ungdomar ökat. Varför sker det i en högkonjunktur? Jo, därför att den borgerliga majoriteten valde att dra bort stödet för just ungdomar. Det gjorde man för att kunna finansiera skattesänkningar. När nu borgarna väljer att införa en kraftigt underfinansierad jobbgaranti som inte alls är någon garanti för ungdomar att få jobb, är det bara en garanti för att ungdomar lämnas åt sitt öde i 100 dagar. Det är också garanti för en sämre ersättning. Jag har under flera år träffat många arbetslösa ungdomar - både killar och tjejer - med olika bakgrund och skilda utbildningar. Något som har förenat dessa ungdomar är att man tycker att stödet till dem måste komma tidigt. Det vet vi ju. Ju senare ett stöd kommer för dem som behöver det desto längre är vägen till ett arbete. Därför har jag varit kritisk till att man på arbetsförmedlingen har varit alldeles för stelbent när det gäller att ge stöd tidigt. Att den nu moderatledda majoriteten vidhåller att ungdomar ska behöva vänta och bli långtidsarbetslösa innan de får ett aktivt stöd kan jag bara beklaga. Att den moderatledda majoriteten dessutom väljer att diskriminera ungdomar genom att ge dem lägre ersättning är precis lika illa. Något som uppstår i den här debatten och som jag tycker är olyckligt är att man drar paralleller mellan begreppen u-land och utbildningsland. Désirée Pethrus Engström beklagar faktiskt att många ungdomar väljer att utbilda sig. Hon verkar inte ha förstått att dagens arbetsmarknad efterfrågar välutbildad och rätt utbildad arbetskraft. Det kan vi uppnå bland annat genom satsningar på kvalificerade arbetsmarknadsutbildningar, något som den borgerliga majoriteten har valt att inte satsa på. (Applåder)
Hans Backman (Fp)
Anf. 128 Hans Backman (Fp)
Herr talman! Eva-Lena Jansson sade att antalet långtidsarbetslösa ungdomar har ökat. Det beror naturligtvis på att Eva-Lena Jansson inte ser ungdomar i program som arbetslösa. Om man resonerar som Eva-Lena Jansson gör skulle införandet av jobbgarantin för ungdomar utplåna ungdomsarbetslösheten. Så är det naturligtvis inte. Man kan lägga ihop antalet öppet långtidsarbetslösa - de som har varit arbetslösa i mer än 100 dagar - och ungdomar som är i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Då har långtidsarbetslösheten bland personer under 24 år minskat med över 10 000 personer sedan alliansregeringen tillträdde. Totalt har ungdomsarbetslösheten minskat med över 20 000 personer på ett år. I september hade omkring 30 000 fler ungdomar ett jobb att gå till jämfört med för ett år sedan. Det är fakta. Det kan vara värt att notera. När det gäller diskrimineringen kan jag säga att i utskottet instämmer Folkpartiet i att jobbgarantin är en speciell åtgärd som omfattar flera moment med en ersättningsnivå. Unga får tillgång till flera insatser från arbetsförmedlingen än andra grupper. Det är ett av argumenten för att man ska ha en annan ersättning. Som Désirée Pethrus Engström sade är ersättningsnivåns storlek ett incitament för unga att söka jobb mer eller mindre aktivt.
Eva-Lena Jansson (S)
Anf. 129 Eva-Lena Jansson (S)
Herr talman! Med den argumentationen kan man undra varför man inte sänker ersättningen till noll. Tänk så många jobb de skulle söka, och så många färre arbetslösa det skulle bli med det resonemanget. Jag tycker att det är märkligt att den borgerliga majoriteten tycker att det är bra att vi har en extremt hög långtidsarbetslöshet bland ungdomar. Man pratar om att många ungdomar kommer i jobb. Det är jättebra, tycker jag. Problemet är att det är många som har varit arbetslösa i mer än 100 dagar som lämnas åt sitt öde. Om ni tycker att 100 dagar är en kort period, kan jag tala om att ungdomar tycker att det är en evighet. Tänk att då behöva vänta i 100 dagar på att få ett stöd - många ungdomar behöver det stödet. Jag beklagar er syn på ungdomar.
Hans Backman (Fp)
Anf. 130 Hans Backman (Fp)
Herr talman! Jag tycker att vår syn på ungdomar är positiv. Vi vet att ungdomar vill ha arbete. Därför gör vi satsningar som är inriktade på det. Ersättningsnivån ska naturligtvis vara sådan att man kan leva på den. Till saken hör att ungdomar i regel får jobb snabbare än andra. Eva-Lena Jansson säger att vi lämnar långtidsarbetslösa ungdomar åt sitt öde. Det är ju precis det vi inte gör. Man ska få en handlingsplan och i bästa fall kunna få ett arbete inom de 100 dagarna. Vi har gjort den här satsningen på jobb och jobbgaranti för ungdomar för att de som står långt från arbetsmarknaden ska få en speciell satsning med individuella åtgärder inriktade på praktik och utbildning. Vi lämnar dem inte åt sitt öde. Jag vill hävda att Socialdemokraterna, när de satt i regeringen, alltför ofta lämnade ungdomar åt sitt öde när man, mot deras vilja, föste in personer i förtidspension.
Eva-Lena Jansson (S)
Anf. 131 Eva-Lena Jansson (S)
Herr talman! Vad vi socialdemokrater alltid har tyckt är att det är viktigt att ungdomar får en insats och ett stöd om de behöver det. Vad ni nu säger är att det inte är så viktigt. De kan vänta 100 dagar, och om de får stöd ska de ha sämre ersättning. Ni har förstått att de egentligen är lata och att om de får lite mindre pengar kommer de att bli mycket mer aktiva. Jag tycker att det är en skrämmande människosyn som jag inte ställer upp på.
Désirée Pethrus Engström (Kd)
Anf. 132 Désirée Pethrus Engström (Kd)
Herr talman! Eva-Lena Jansson har naturligtvis all rätt att försvara den förra regeringens politik. Men frågan är om det blir trovärdigt. Som Hans Backman sade lämnade man efter sig 100 000 arbetslösa ungdomar. Nu ser vi i år att vi har 10 000 färre. Det är alltså en minskning med 10 procent av den totala ungdomsarbetslösheten. Ni gömde många unga i åtgärder. Det är därför ni säger att arbetslösheten ökar, men den minskar de facto om vi tittar på siffrorna. Jag talade om u-land. När jag lyssnade på den här konsulten tänkte jag att det kanske är så vi gör, att vi talar om utbildning för de ungdomar som vill ha ett jobb. Vi säger att de kan få en utbildning i stället. Vi menar att många ungdomar vill in på arbetsmarknaden för att få arbetslivserfarenhet. Det är det som många skriker efter. När ungdomar säger att de vill ha ett jobb vill vi inte att man ska säga att de i stället får en utbildning. Vi vill inte låsa in dem i åtgärder. Jag tror att det viktigaste för ungdomar är att vi nu fokuserar på jobb och arbetslivserfarenhet. Det är detta som den här regeringen satsar på. Vi ska naturligtvis utvärdera dessa insatser. Men jag hoppas och tror att vi kommer att se en helt annan utveckling än vi såg under den förra regeringens tid.
Eva-Lena Jansson (S)
Anf. 133 Eva-Lena Jansson (S)
Herr talman! Désirée Pethrus Engström talar om den utveckling som vi ser. Jag tycker att det är viktigt att vi fokuserar på vad som är skillnaden mellan jobbgarantin och ungdomsgarantin. Vi har inte sett någon annan skillnad än att man får en sämre ersättning. Då talar man om att ungdomsgarantin låste in ungdomar i dold arbetslöshet. Men det var precis tvärtom. Det var ett sätt att ge ungdomar ett stöd och se till att de kom ut på praktik. Väldigt många gick vidare till jobb. Nu gör man samma sak men byter namn och kallar det jobbgaranti. Men man kommer inte att garantera jobb, utan det enda man kan garantera är att det blir en sämre ersättning. Jag tycker att det är ett konstigt sätt att resonera. Jag tror att vi ska vara ärliga mot ungdomar och tala om att det för vissa jobb krävs utbildning. De kommer inte att få vissa jobb utan utbildning eftersom arbetsgivarna förväntar sig det. Det är väldigt svårt att få ett jobb i dag, till och med ett lågkvalificerat jobb, utan att ha körkort. Detta ska vi vara ärliga med. Det kan vara den typen av utbildning som behövs för att man ska få ett jobb. Men jag vill ändå poängtera att det är viktigt med utbildning. Även om man får ett jobb tillfälligt är det inte säkert att man sedan kan gå vidare därför att man kanske får problem med kroppen. Har man en utbildning har man i alla fall kommit ett steg längre på vägen till ett nytt jobb.
Désirée Pethrus Engström (Kd)
Anf. 134 Désirée Pethrus Engström (Kd)
Herr talman! Eva-Lena Jansson säger att det inte är något nytt i den här regeringens politik. Då vill jag fråga vad det är för nytt med avstamp och introjobb som ni föreslår. Jag tror att detta är rätt sätt. Det är ett sätt att få arbetsförmedlingen att ha fokus på ungdomar, och vi satsar särskilt. Just nu håller arbetsförmedlingarna på att utbilda arbetsförmedlarna för att se till att de verkligen kan ta hand om ungdomar på ett bra sätt och matcha dem mot jobb. Det är en ganska stor satsning. Där ser vi att man redan är på gång. Det är självklart att man behöver utbildning för många jobb. Det tror jag att alla håller med om. Vi kommer att satsa på yrkesinriktad utbildning, lärlingsutbildning och flera olika åtgärder som redan finns med i de budgetpropositioner som har presenterats. Men det som jag har nämnt här är att när man frågar efter ett jobb och arbetslivserfarenhet ska man inte bara få svaret: Vi har en utbildning här så att vi döljer din arbetslöshet.
Eva-Lena Jansson (S)
Anf. 135 Eva-Lena Jansson (S)
Herr talman! Jag tycker att det är viktigt att ungdomar som saknar tillräcklig utbildning får stöd. Det som vi har sett i den borgerliga budgeten är att man drar ned på satsningar på utbildning, att man drar ned på arbetsförmedlingens resurser och att man dessutom sänker ersättningen till de arbetslösa. Det är det enda tydliga som jag har sett i den borgerliga majoritetens politik. Det är en försämring som jag inte ställer upp på.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2007-10-31
Förslagspunkter: 8, Acklamationer: 7, Voteringar: 1

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Avslag på proposition 2006/07:118

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2006/07:A37, 2006/07:A38 och 2006/07:A39.
    • Reservation 1 (s, v, mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (s, v, mp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s196033
    m830014
    c21008
    fp19009
    kd17007
    v01903
    mp01504
    Totalt141130078
    Ledamöternas röster
  2. Utbildningsinsatser för långtidsarbetslösa ungdomar

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2007/08:A347 yrkande 2, 2007/08:A391 yrkande 7, 2007/08:A398 yrkande 5 och 2007/08:A400 yrkande 23.
  3. Introjobb

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2007/08:A398 yrkande 6 och 2007/08:A400 yrkande 24.
  4. Riktade jobbinsatser och åldersgränser

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2007/08:Ub498 yrkande 2.
  5. Kommunalt uppföljningsansvar

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2007/08:A347 yrkande 3.
    • Reservation 2 (v)
  6. Ekonomiskt stöd till personer som inte fyllt 20 år och saknar arbete

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2007/08:A314.
  7. Vissa övriga frågor om arbetsmarknadspolitiska insatser för ungdomar

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2007/08:A209 och 2007/08:A391 yrkande 5.
  8. Antagande av lagförslag

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag till
    1. lag om ändring i lagen (2007:395) om ändring i lagen (2000:625) om arbetsmarknadspolitiska program,
    2. lag om ändring i lagen (2000:625) om arbetsmarknadspolitiska program,
    3. lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring,
    4. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
    5. lag om ändring i studiestödslagen (1999:1395).
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2006/07:118 punkterna 1-5.

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.