Elöverkänslighet

Betänkande 1993/94:BoU17

Bostadsutskottets betänkande 1993/94:BOU17

Elöverkänslighet

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan

1993/94
BoU17

Sammanfattning

I betänkandet behandlas ett antal under allmänna motionstiden
1994 väckta motioner som tar upp olika frågor om
elöverkänslighet m.m.

Med anledning av motionerna gör utskottet ett tillkännagivande
som innebär att en bred översyn skall göras med syfte att komma
till rätta med problemen med elöverkänslighet m.m.

Motionerna

I betänkandet behandlas de under allmänna motionstiden 1994
väckta motionerna

1993/94:Bo206 av Sigge Godin och Siw Persson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om rätten till bostadsanpassningsbidrag för
dem som lider av elallergi,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en bredare information om
Arbetarskyddsstyrelsens råd och anvisningar vid elallergi,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kravet på gemensam sanering av såväl
arbetsplats som bostad för elallergiker.

1993/94:Bo220 av Marianne Andersson m.fl. (c, m, fp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om rätt till bostadsanpassningsbidrag för
elöverkänsliga,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att vid alla elinstallationer tillämpa de
kunskaper och metoder som kan förebygga och avhjälpa
elöverkänslighet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utbildning av elektriker.

1993/94:Bo222 av Lennart Fridén och Ola Karlsson (m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ett program för att motverka och råda bot
på de problem som drabbar elallergikerna.

1993/94:Bo223 av Rune Thorén och Tage Påhlsson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om rätt till bostadsanpassningsbidrag för
elöverkänsliga,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att vid elinstallationer söka förebygga
och avhjälpa elöverkänslighet.

1993/94:Bo224 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att elöverkänsliga skall ha rätt till
bostadsanpassningsbidrag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om regler för kommunalt stöd till
bostadsanpassning vid elöverkänslighet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om elöverkänsligas rätt till bidrag även till
annan utrustning som krävs för att minska den sociala
isoleringen,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till fördjupad
forskning kring elöverkänslighet i nära samarbete med drabbade
personer.

1993/94:Bo226 av Karl Hagström (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om elöverkänslighet,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ökade
forskningsinsatser och möjligheter till bostadsanpassningsbidrag
till elöverkänsliga personer.

1993/94:Bo233 av Berit Löfstedt m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om rätt till bostadsanpassningsbidrag för
elallergiker.

1993/94:Bo238 av Gunnar Thollander och Monica Widnemark (s)
vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om medel till
ett forskningsprogram som skall studera sambanden mellan arbete
vid bildskärm och de olika typer av besvär som kan förekomma vid
sådant arbete,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att en utredning tillsätts med uppdrag att
studera konsekvenserna av de ändringar i lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring som trädde i kraft den 1 januari 1993.

1993/94:Bo241 av Lena Klevenås och Torgny Larsson (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om rätt till bostadsanpassningsbidrag för
elöverkänsliga personer.

1993/94:Bo245 av Alwa Wennerlund m.fl. (kds, fp, c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att medel, genom omfördelning, ställs till
förfogande så att intensiv forskning kan påbörjas inom området
elöverkänslighet/bildskärmssjuka samt att hitta
behandlingsmetoder för dem som redan är drabbade.
Utskottsutfrågning m.m.

Som en del i beredningen av detta ärende har bostadsutskottet
den 27 januari 1994 anordnat en intern utfrågning om förekomsten
av och hälsoproblemen kring elektromagnetiska fält m.m. Inför
utskottet har också företrädare för Föreningen för el- och
bildskärmsskadade lämnat sin syn på problemen med
elöverkänslighet m.m.

I ärendet har en skrivelse inkommit från Föreningen för el-
och bildskärmsskadade.

Bakgrund m.m.

Elektromagnetiska fält

Uppkomsten av elektromagnetiska fält kan mycket förenklat
beskrivas på följande sätt.

Elektromagnetisk strålning är överföring av energi som sker i
form av vågrörelser (svängningar) i luften, rymden och genom
olika material. En vågrörelse kännetecknas av sin längd och sin
frekvens (hur många svängningar som sker per sekund). Den
elektromagnetiska strålningen är olika beroende på vilken källa
som alstrar strålningen. Den varierar från vågrörelser med
mycket hög frekvens och små våglängder till långa vågrörelser
med låg frekvens.

När våglängderna blir längre och frekvensen lägre talar man
inte längre om strålning utan i stället om fält. Fälten delas
upp i de två beståndsdelarna elektriska fält och magnetiska
fält. Samlingsbegreppet är elektromagnetiska fält.

Elektriska fält alstras av spänningssatta föremål, t.ex.
ledarna i en kraftledning. Direkt under en högspänningsledning
kan dessa fält ha en betydande styrka. I normala hus skärmar
ytterväggarna av så att man i stort sett inte får något
elektriskt fält inomhus av yttre ledningar. Däremot finns det
vanligtvis elektriska fält kring de elinstallationer som finns
inomhus, t.ex. elledningar.

Magnetiska fält alstras av strömmar. När en ström går genom en
ledning bildas det ett magnetiskt fält kring ledaren. Källor
till magnetiska fält i byggnader är ledningar utanför huset,
s.k. vagabonderande strömmar och elektriska apparater av olika
slag. De magnetiska fälten är svåra att skärma av.

De elektriska och magnetiska fälten är starkast nära sina
källor. De avtar, ofta på ett lagbundet sätt, med avståndet till
källan.

Tidigare riksdagsbehandling m.m.

Frågor med anknytning till problemen med elektromagnetiska
fält har behandlats av riksdagen vid flera tillfällen under
senare tid.

Bostadsutskottet behandlade under föregående riksmöte (bet.
1992/93:BoU18 s. 13) ett motionsförslag om behovet av att på ett
bättre sätt ta hänsyn till människor som är elöverkänsliga genom
att bl.a. bygga bostäder utan onödiga elfältsrisker liksom
elsanerade arbetsrum på större arbetsplatser. Efter en
redogörelse för kända förhållanden m.m. anförde utskottet.

I ett samhälle där vi i snart sagt alla sammanhang är omgivna
av apparater och annan teknisk utrustning som drivs med el kan
det vara svårt för dem som drabbas av elöverkänslighet att leva
och verka i den vanliga miljön. Det gäller inte bara i våra
byggnader utan också utomhus där t.ex. kraftledningar är vanligt
förekommande. Även om de bakomliggande orsakssambanden inte är
kartlagda finns det enligt utskottets mening anledning att på
olika sätt uppmärksamma de förhållanden som kan antas bidra till
problemen och i möjligaste mån åtgärda dessa. Strävan bör enligt
utskottets mening givetvis vara att vår miljö ges en sådan
utformning att den kan användas av alla. Många av de åtgärder
som kan vidtas är också relativt enkla och därmed inte heller
kostsamma. Exempel på sådana åtgärder är att man avlägsnar
eldrivna apparater m.m. som inte oundgängligen behövs och att
man vid nyanskaffning väljer t.ex. lågstrålande bildskärmar. Det
kan också vara fråga om att redan vid planeringen av bostads-
och arbetsområden ta hänsyn till förekomsten av kraftledningar
och deras magnetiska fält m.m.

Motionsyrkandet avstyrktes av utskottet med hänvisning bl.a.
till pågående forskning m.m. om problemen kring
elöverkänslighet.

Våren 1993 hade dessutom bostadsutskottet och riksdagen att ta
ställning till motionsförslag om att bostadsanpassningsbidrag
skall kunna utgå vid elöverkänslighet. Utskottet (bet.
1992/93:21 s. 21) anförde härvid bl.a. följande.

Frågan som nu är aktuell, dvs. förutsättningarna för
bostadsanpassningsbidrag vid elöverkänslighet eller s.k.
elallergi, är givetvis också den beroende av att kunskap finns
om orsakssammanhang och effektiva åtgärder för att avhjälpa
uppkomna problem. Utskottet vill i detta sammanhang understryka
det ansvar som berörda myndigheter har för att problem med
elöverkänslighet kan hanteras på ett godtagbart sätt även i den
rådande situationen med brister i kunskapsunderlaget. Förutom de
insatser som görs av de ovan nämnda myndigheterna har framför
allt Socialstyrelsen ett ansvar för att information kan ges till
dem som upplever problem med elöverkänslighet samt till bl.a.
läkare och myndigheter som kommer i kontakt med dessa personer.
Det får givetvis inte vara så som hävdas i de aktuella
motionerna att de problem som de elöverkänsliga upplever inte
tas på allvar av samhällets instanser. Att delade meningar
fortfarande tycks råda om de faktiska orsakssammanhangen får
inte hindra att man i varje enskilt fall försöker lösa problemen
utifrån de besvär som de drabbade upplever.

Vad gäller frågan om bostadsanpassningsbidrag skall utgå för
elsanering av de drabbades bostäder bör först framhållas att
kommunerna inte är förhindrade att utge bidrag för elsanering
när behov av sådan anses föreligga. Däremot har ett antal fall
där kommunerna avslagit bidragsansökan för sådana ändamål blivit
föremål för överklaganden och prövats i länsbostadsnämnd,
Boverket och regeringen. Regeringen har i dessa fall som sista
instans avslagit överklagandena. Denna prövning har skett enligt
de regler som gällde före den 1 januari 1993. Ärenden som gäller
beslut om bostadsanpassningsbidrag som fattas av kommun efter
detta datum får överklagas i länsrätten som första och
regeringsrätten som sista instans.

Utskottet anser sig för närvarande inte ha tillräckligt
underlag för att generellt ta ställning till hur
bostadsanpassningsbidragsärenden bör hanteras när det är frågan
om problem orsakade av elöverkänslighet. Den successivt ökade
kunskap om orsakerna till problemen och möjliga lösningar som
bl.a. den pågående forskningen förhoppningsvis kan ge svar på
bör dock kunna leda till att klarare regler på området kan
skapas.

Utskottet avstyrkte motionerna med hänvisning till det
anförda.

Frågan om forskning kring problemen med elöverkänslighet
behandlades hösten 1993 av arbetsmarknadsutskottet. I
betänkandet 1993/94:AU2 avstyrkte utskottet ett motionsyrkande
med krav på ytterligare forskningsinsatser med hänvisning till
att frågan redan aktualiserats i regeringskansliet. Riksdagen
följde utskottet.

Hösten 1993 behandlade dessutom näringsutskottet frågan om
hälsorisker vid kraftledningar. I betänkandet 1993/94:NU1
avstyrktes de behandlade motionerna med hänvisning till att
frågan redan är föremål för utredning och beredning. Även i
detta fall följde riksdagen utskottet.

Pågående forsknings- och utredningsarbete m.m.

Forskning kring olika frågor som avser sambandet mellan
elektromagnetiska fält och hälsa har genomförts i många
sammanhang under senare år. Sambanden anses dock fortfarande
oklara. Socialstyrelsen har därför tillsatt en arbetsgrupp som
skall utvärdera dagens befintliga kunskap om bl.a.
elöverkänslighet. Gruppen skall belysa om det finns
vetenskapligt underlag för misstanken om samband mellan
exponering för lågfrekventa fält och ohälsa samt om det är
möjligt att belysa riskens storlek. Den första etappen av
gruppens arbete beräknas vara klar i slutet av år 1994. Till
arbetsgruppen har knutits en referensgrupp med företrädare för
Boverket, Elsäkerhetsverket, Arbetarskyddsstyrelsen,
Strålskyddsinstitutet samt kommunerna.

Även i övrigt pågår på myndighetsnivå ett flertal särskilda
projekt och andra insatser som avser elektromagnetiska fält och
elöverkänslighet. Nedan lämnas en kortfattad redogörelse för
några av dessa projekt.

Boverket och Arbetarskyddsstyrelsen har startat projektet
Negativa HälsoEffekter i samband med Elektriska och
Magnetiska fält (HEEM-projektet). Projektet har kortfattat till
mål att

ge kunskap om bakomliggande mekanismer,
finna kostnadseffektiva åtgärder mot elöverkänslighet samt
ge underlag till myndigheternas ställningstaganden.

För att öka den praktiska kunskapen på området är dessutom
avsikten att inom projektets ram uppföra ett enfamiljshus helt
utan elektriska fält.

Elsäkerhetsverket har regeringens uppdrag att redovisa arbetet
rörande eventuella hälsorisker av kraftfrekventa elektriska och
magnetiska fält. Verket har i november 1993 avgivit rapporten
Magnetfält och cancer. I rapporten -- som är en delrapport --
lämnas en kortfattad redovisning av forskningsläget samt av
Elsäkerhetsverkets arbete inom området. Det fortsatta
utredningsarbetet avser hälsoeffekterna samt de tekniska och
ekonomiska konsekvenserna av en eventuell reglering av
magnetfälten från kraftledningar och transformatorstationer.

Forskning kring elektromagnetiska fält och kring
elöverkänslighet m.m. pågår inom en rad högskolor och andra
forskningsinstitutioner.

Bostadsanpassningsbidrag

Bidrag till anpassning av bostäder för att ge personer med
funktionshinder möjlighet till ett självständigt liv i eget
boende utgår enligt bestämmelserna i lagen (1992:1574) om
bostadsanpassningsbidrag. Det är kommunerna som svarar för att
bidrag lämnas enligt lagen.

Enligt 6 § lämnas bostadsanpassningsbidrag för åtgärder för
anpassning av en bostads fasta funktioner om åtgärderna är
nödvändiga för att bostaden skall vara ändamålsenlig som bostad
för den funktionshindrade. Enligt förarbetena (prop. 1992/93:58
s. 18) måste det finnas en klar koppling mellan funktionshindret
och anpassningsåtgärderna. Det innebär att kopplingen skall vara
så stark att åtgärderna kan bedömas som nödvändiga med hänsyn
till funktionshindret.

I den handbok som Boverket tagit fram till ledning för
kommunernas handläggning av bostadsanpassningsbidragen anges att
bidrag inte lämnas för s.k. elsanering. Boverkets information i
detta avseende grundar sig i första hand på den rättspraxis som
utvecklats enligt den tidigare gällande förordningen om
statskommunala bostadsanpassningsbidrag. Denna praxis är i sin
tur baserad på ett ställningstagande från Socialstyrelsen som
innebär att det saknas vetenskaplig grund för samband mellan
elöverkänslighet och installationsteknik. Sedan den tidigare
förordningen den 1 januari 1993 ersatts av lagen om
bostadsanpassningsbidrag har flera länsrätter och i några fall
kammarrätten prövat ett antal ärenden där enskilda besvärat sig
över att de inte erhållit bostadsanpassningsbidrag för s.k.
elsanering. I samtliga fall har besvären avvisats.

Utskottet

Under årets allmänna motionstid har väckts flera motioner som
ur olika aspekter tar upp problemen kring s.k. elöverkänslighet.
I motionerna förs bl.a. fram förslag som avser rätten till
bostadsanpassningsbidrag vid elöverkänslighet samt forskningen
kring elöverkänslighet.

Förslag om att bostadsanpassningsbidrag skall utgå vid
elöverkänslighet förs fram i motionerna Bo206 (fp) yrkande 1,
Bo220 (c, m, fp) yrkande 1, Bo223 (c) yrkande 1, Bo224 (v)
yrkandena 1 och 2, Bo226 (s) yrkande 2, detta yrkande såvitt nu
är i fråga, Bo233 (s) samt Bo241 (s). Gemensamt för motionerna
är att de framhåller de svårigheter de elöverkänsliga drabbas av
och behovet av anpassningsåtgärder för att i möjligaste mån
komma till rätta med problemen. I flera motioner anförs att det
i dag inte finns någon enhetlighet i behandlingen av personer
som är elöverkänsliga när det gäller möjligheten att få
bostadsanpassningsbidrag. I vissa kommuner medges bidrag, medan
andra kommuner säger nej. I några av motionerna krävs också att
Boverket skall gå ut och rekommendera kommunerna att bevilja
bostadsanpassningsbidrag till elöverkänsliga.

Förslag som avser forskning kring elöverkänslighet m.m. förs
fram i fem motionsyrkanden. Även i dessa fall grundas förslagen
på de svårigheter som de elöverkänsliga drabbas av i hemmet och
på arbetet liksom i andra miljöer till följd av förekomsten av
elektriska apparater, elinstallationer m.m. I flera av
motionerna framhålls också vikten av att genom ytterligare
forskning få kunskap om de mekanismer m.m. som kan leda till
elöverkänslighet.

Enligt motion Bo224 (v) yrkande 4 bör en fördjupad forskning
kring elöverkänslighet komma till stånd. Förslaget i motion
Bo238 (s) yrkande 1 innebär att ett forskningsprogram för
studier av sambandet mellan bildskärmsarbete och besvär knutna
till detta bör utformas. I motion Bo245 (kds, fp, c) begärs en
omfördelning av forskningsmedel från andra forskningsområden
till forskning om elöverkänslighet m.m.
I motion Bo226 (s) yrkande 1 begärs ett riksdagens
tillkännagivande om samhällets ansvar för problemen med
elöverkänslighet -- ett yrkande som av utskottet främst
uppfattats syfta till ökad forskning och liknande insatser
avseende elöverkänslighet. Även förslaget i motionens yrkande 2,
såvitt nu är i fråga, innebär att forskningen om
elöverkänslighet bör öka.

Förslag som i första hand avser åtgärder m.m. i arbetslivet
för dem som är elöverkänsliga förs fram i fyra motionsyrkanden.

I motion Bo206 (fp) yrkande 2 förordas bredare information om
innehållet i Arbetarskyddsstyrelsens råd och anvisningar vad
gäller elöverkänslighet. Enligt motionärerna efterlevs inte
anvisningarna på alla företag och i alla delar av landet. I
motionens yrkande 3 ställs dessutom krav på att en gemensam
sanering skall göras av både bostad och arbetsplats vid
elöverkänslighet. Möjligheterna att uppnå bestående resultat
kräver enligt motionärerna insatser i såväl hem- som
bostadsmiljö.

För att förhindra att antalet drabbade av elöverkänslighet
ökar bör enligt motion Bo222 (m) ett åtgärdsprogram för att
motverka elöverkänslighet m.m. utarbetas. Programmet -- som
främst torde avse arbetsmiljön -- skall enligt förslaget omfatta
både förebyggande, sanerande och vårdande åtgärder.

Enligt motion Bo238 (s) har de ändringar i lagen om
arbetsskadeförsäkring som trädde i kraft den 1 januari 1993
skapat svårigheter för dem som är elöverkänsliga. Ändringen
innebär enligt motionärerna bl.a. att det ställs större krav på
samband mellan den orsakande faktorn och arbetsskadan. I
motionens yrkande 2 begärs därför att en utredning skall
tillsättas för att studera konsekvenserna av ändringen.

I de båda motionerna Bo220 (c, m, fp) och Bo223 (c) förs fram
förslag som avser de tekniska kraven på vissa installationer
m.m.

Det är enligt motion Bo220 (c, m, fp) av största vikt att i
förebyggande syfte iaktta försiktighetsprincipen vid
elinstallationer m.m. -- detta för att förhindra att
elöverkänslighet uppstår. I motionens yrkande 2 förs därför fram
krav på att elinstallationer skall utföras så att
elöverkänslighet motverkas. Dessutom förordas i yrkande 3 att
elektriker skall utbildas i metoder för att förebygga
elöverkänslighet m.m.

Även förslaget i motion Bo223 (c) yrkande 2 innebär att krav
skall ställas på elinstallationer så att elöverkänslighet
förebyggs.

Slutligen förs i motion Bo224 (v) yrkande 3 fram krav på att
stöd skall kunna utgå till utrustning m.m. som minskar den
sociala isoleringen för elöverkänsliga.

Med anledning av vad som i de nu redovisade motionerna
förordats om insatser avseende elöverkänslighet m.m. vill
bostadsutskottet anföra följande.

Frågor avseende elöverkänslighet liksom biologiska och
medicinska effekter av elektromagnetiska fält har fått en allt
större betydelse i vårt tekniskt utvecklade samhälle.
Uppmärksamheten på förhållanden som hör samman med dessa frågor
har också ökat under senare år. Inte minst har detta kommit till
uttryck i massmedia. Även det stora antalet motioner i ämnet som
väckts under årets allmänna motionstid visar på den aktualitet
frågan har i dag. Som framgår av framställningen ovan pågår
också ett omfattande forsknings- och utredningsarbete på
området.

Gemensamt för de nu behandlade motionerna är att de ger
uttryck för en oro över problemen med elöverkänslighet.
Utskottet delar denna oro. Det är naturligtvis inte
tillfredsställande att människor har besvär som allvarligt
inskränker deras möjligheter att leva och verka i den normala
miljön. Enligt utskottets mening talar starka skäl för att
kraftfulla och effektiva åtgärder måste vidtas för att komma
till rätta med problemen. Samtidigt måste konstateras att det i
dag inte finns någon allmänt accepterad förklaring till
uppkomsten av elöverkänslighet. Däremot torde uppslutningen vara
stor kring uppfattningen att flera olika faktorer bidrar till
elöverkänslighet. Detta komplexa förhållande gör det
naturligtvis svårt att på grundval av hittills vunna kunskaper
och erfarenheter förorda enkla och allmängiltiga åtgärder som
löser de uppkomna problemen.

Det faktum att orsakerna till elöverkänslighet inte är kända
innebär att problemen inte kan lösas med enkla och för alla
situationer tillämpliga åtgärder. Den slutsats utskottet drar av
detta är dels att kunskaperna kring problemen med
elöverkänslighet måste öka, dels att att den kunskap och framför
allt praktiska erfarenhet som trots allt redan finns måste tas
till vara, systematiseras och föras ut till berörda parter.

Som framgår av framställningen ovan är utrednings- och
forskningsinsatserna kring elöverkänslighet redan i dag
omfattande. Mot bakgrund av vad utskottet nu anfört om problemen
med elöverkänslighet är det naturligtvis viktigt att dessa
insatser genomförs så snabbt som möjligt. Utskottet vill dock
för sin del -- detta utan att ta ställning till inriktningen
eller omfattningen av pågående utrednings- och
forskningsinsatser -- föra fram några av de frågor som med
hänsyn till dagens kunskapsläge enligt utskottets mening bör
belysas särskilt.

Enligt utskottets mening bör en grundläggande uppgift vara att
överväga behovet av och möjligheterna att på ett enhetligt sätt
definiera begreppet elöverkänslighet liksom andra hithörande
begrepp som saknar en mera allmängiltig definition. I anslutning
härtill bör också belysas vilken omfattning problemen med
elöverkänslighet har.

Även om det redan pågår ett omfattande utrednings- och
forskningsarbete kring elöverkänslighet liksom kring frågor om
elektromagnetiska fält är detta arbete spritt på många
myndigheter och institutioner. Det bör därför ingå som en viktig
uppgift i de nu förordade övervägandena att se över omfattningen
och inriktningen av verksamheten. Inventeringen bör syfta till
att ge en översikt över kunskapsläget och ge svar på i vilken
utsträckning redan tillgänglig kunskap kan föras ut i praktisk
tillämpning. Den bör dessutom bilda underlag för en övergripande
bedömning av behovet av ytterligare forsknings- och
utredningsinsatser på området.

I sammanhanget måste även frågan om rätten till
bostadsanpassningsbidrag behandlas. Denna fråga har, som
framgått ovan, tilldragit sig stor uppmärksamhet i flera
motioner. Den i dag rådande ordningen innebär att det inte
föreligger någon skyldighet för kommunerna att utge
bostadsanpassningsbidrag till s.k. elsanering. Enligt uppgift
beviljar flera kommuner trots detta bidrag till denna typ av
åtgärder. Möjligheten att erhålla bidrag har alltså kommit att
bli beroende av i vilken kommun den som är elöverkänslig är
bosatt. Denna olikhet i behandlingen är naturligtvis inte
tillfredsställande.

Det bör enligt utskottets mening ankomma på regeringen att
vidta de åtgärder som erfordras för att de nu förordade
utrednings- och inventeringsinsatserna skall komma till stånd.
Mot bakgrund av dagens problem är det viktigt att arbetet
genomförs utan dröjsmål. Arbetet bör vidare genomföras så att
vunna erfarenheter snabbt kan komma till praktisk tillämpning.
Det innebär bl.a. att metoder som kan visa sig vara effektiva
för att undanröja eller motverka elöverkänslighet bör kunna
komma till användning även om de bakomliggande
orsakssammanhangen inte är klarlagda. Regeringen bör i lämpligt
sammanhang för riksdagen redovisa resultatet av genomförda
insatser och de åtgärder som vidtagits med anledning härav samt
i förekommande fall förelägga riksdagen sådana förslag i ärendet
som kräver riksdagens medverkan.

Vad utskottet nu med anledning av motionerna Bo206 (fp), Bo220
(c, m, fp), Bo222 (m), Bo223 (c), Bo224 (v), Bo226 (s), Bo233
(s), Bo238 (s), Bo241 (s) och Bo245 (kds, fp, c) anfört om
insatser avseende elöverkänslighet m.m. bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande elöverkänslighet m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Bo206,
1993/94:Bo220, 1993/94:Bo222, 1993/94:Bo223, 1993/94:Bo224,
1993/94:Bo226, 1993/94:Bo233, 1993/94:Bo238, 1993/94:Bo241 och
1993/94:Bo245 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

Stockholm den 21 april 1994

På bostadsutskottets vägnar

Agne Hansson

I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist
(s), Knut Billing (m), Bertil Danielsson (m), Magnus Persson
(s), Lennart Nilsson (s), Sören Lekberg (s), Ulf Björklund
(kds), Bo G Jenevall (nyd), Britta Sundin (s), Birger Andersson
(c), Marianne Carlström (s), Inga Berggren (m), Lars Stjernkvist
(s) och Kjell-Arne Welin (fp).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Lars Werner (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.