Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Ekonomisk familjepolitik

Betänkande 2025/26:SfU17

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut

Ärendet är klart för beslut

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Ekonomisk familjepolitik(pdf, 510 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2025/26:17 Ekonomisk familjepolitik

Utskottets förslag

Nej till motioner om ekonomisk familjepolitik (SfU17)

Socialförsäkringsutskottet föreslår att riksdagen säger nej till 104 förslag i motioner från den allmänna motionstiden 2025.

Motionerna handlar bland annat om familjepolitikens inriktning, föräldraförsäkring, barnbidrag och bostadsbidrag.

Utskottet hänvisar främst till pågående arbete inom de frågor som motionerna tar upp.

Utskottets förslag till beslut
Avslag på samtliga motionsyrkanden.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 40

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2026-02-26
Justering: 2026-03-12
Trycklov: 2026-03-12
Reservationer: 28
Betänkande 2025/26:SfU17

Alla beredningar i utskottet

2026-01-20, 2026-02-26

Nej till motioner om ekonomisk familjepolitik (SfU17)

Socialförsäkringsutskottet föreslår att riksdagen säger nej till 104 förslag i motioner från den allmänna motionstiden 2025.

Motionerna handlar bland annat om familjepolitikens inriktning, föräldraförsäkring, barnbidrag och bostadsbidrag.

Utskottet hänvisar främst till pågående arbete inom de frågor som motionerna tar upp.

Förslagspunkter

1. Familjepolitikens inriktning
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2025/26:111 av Angelica Lundberg (SD),

2025/26:203 av Josef Fransson (SD),

2025/26:1029 av Jamal El-Haj (-) yrkandena 1 och 2,

2025/26:1079 av Sofia Skönnbrink m.fl. (S) yrkande 1,

2025/26:1322 av Sanna Backeskog m.fl. (S),

2025/26:1582 av Cecilia Rönn och Patrik Karlson (båda L),

2025/26:2781 av Isabell Mixter m.fl. (V) yrkandena 1-4, 6, 10 och 11,

2025/26:3042 av Markus Wiechel (SD),

2025/26:3187 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkande 34,

2025/26:3362 av Annika Hirvonen m.fl. (MP) yrkandena 12-17,

2025/26:3503 av Malte Tängmark Roos m.fl. (MP) yrkandena 1-7,

2025/26:3538 av Malte Tängmark Roos m.fl. (MP) yrkandena 1-3,

2025/26:3589 av Ida Karkiainen m.fl. (S) yrkandena 2 och 3,

2025/26:3650 av Joakim Järrebring m.fl. (S) yrkande 17 och

2025/26:3771 av Malte Tängmark Roos m.fl. (MP) yrkandena 12-14.
  • Reservation 1 (S)
  • Reservation 2 (V)
  • Reservation 3 (C)
  • Reservation 4 (MP)
2. Föräldraförsäkring
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2025/26:739 av Gudrun Brunegård (KD),

2025/26:1590 av Lina Nordquist och Mauricio Rojas (båda L),

2025/26:1912 av Annika Strandhäll (S) yrkandena 2 och 3,

2025/26:2600 av Mattias Eriksson Falk och Roger Hedlund (båda SD),

2025/26:2779 av Isabell Mixter m.fl. (V) yrkande 5,

2025/26:2781 av Isabell Mixter m.fl. (V) yrkande 8,

2025/26:2834 av Helena Vilhelmsson m.fl. (C) yrkandena 56 och 57,

2025/26:3187 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkandena 35, 36, 38, 40 och 47,

2025/26:3190 av Jonny Cato m.fl. (C) yrkande 31,

2025/26:3501 av Malte Tängmark Roos m.fl. (MP) yrkandena 2-5 och 8 samt

2025/26:3589 av Ida Karkiainen m.fl. (S) yrkande 8.
  • Reservation 5 (V)
  • Reservation 6 (C)
  • Reservation 7 (MP)
3. Företagare och studerande
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2025/26:2781 av Isabell Mixter m.fl. (V) yrkande 13,

2025/26:3187 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkande 42,

2025/26:3501 av Malte Tängmark Roos m.fl. (MP) yrkande 6 och

2025/26:3771 av Malte Tängmark Roos m.fl. (MP) yrkande 4.
  • Reservation 8 (V)
  • Reservation 9 (C)
  • Reservation 10 (MP)
4. Reserverade dagar
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2025/26:138 av Josef Fransson (SD),

2025/26:407 av Martin Ådahl (C),

2025/26:1638 av Alexander Christiansson (SD),

2025/26:1912 av Annika Strandhäll (S) yrkande 1,

2025/26:2781 av Isabell Mixter m.fl. (V) yrkande 7,

2025/26:3067 av Markus Wiechel (SD),

2025/26:3279 av Mathias Bengtsson (KD),

2025/26:3280 av Mikael Oscarsson (KD) yrkande 3,

2025/26:3501 av Malte Tängmark Roos m.fl. (MP) yrkande 1,

2025/26:3589 av Ida Karkiainen m.fl. (S) yrkande 4 och

2025/26:3591 av Ardalan Shekarabi m.fl. (S) yrkande 10.
  • Reservation 11 (S, MP)
  • Reservation 12 (V)
5. Uttag över tid av föräldrapenning
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2025/26:2781 av Isabell Mixter m.fl. (V) yrkande 12,

2025/26:3187 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkande 37 och

2025/26:3280 av Mikael Oscarsson (KD) yrkande 4.
  • Reservation 13 (V)
  • Reservation 14 (C)
6. Snabbhetspremien
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2025/26:3187 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkande 41,

2025/26:3501 av Malte Tängmark Roos m.fl. (MP) yrkande 7 och

2025/26:3589 av Ida Karkiainen m.fl. (S) yrkande 6.
  • Reservation 15 (S, V, C)
  • Reservation 16 (MP)
7. Överlåtelse av föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2025/26:3187 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkande 39,

2025/26:3589 av Ida Karkiainen m.fl. (S) yrkande 5 och

2025/26:3771 av Malte Tängmark Roos m.fl. (MP) yrkande 8.
  • Reservation 17 (S, V)
  • Reservation 18 (C)
  • Reservation 19 (MP)
8. Socialförsäkringsskyddet för gravida
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2025/26:718 av Anna-Belle Strömberg m.fl. (S),

2025/26:2781 av Isabell Mixter m.fl. (V) yrkande 9,

2025/26:3502 av Malte Tängmark Roos m.fl. (MP) yrkande 14,

2025/26:3588 av Ida Karkiainen m.fl. (S) yrkande 11 och

2025/26:3771 av Malte Tängmark Roos m.fl. (MP) yrkande 9.
  • Reservation 20 (S)
  • Reservation 21 (V)
  • Reservation 22 (MP)
9. Barnbidrag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2025/26:121 av Angelica Lundberg och Markus Wiechel (båda SD),

2025/26:953 av Lina Nordquist och Jakob Olofsgård (båda L),

2025/26:1106 av Malin Björk (C),

2025/26:1476 av Kadir Kasirga m.fl. (S),

2025/26:1552 av Ann-Sofie Lifvenhage (M),

2025/26:2267 av Ann-Sofie Lifvenhage (M),

2025/26:2537 av Mattias Eriksson Falk m.fl. (SD),

2025/26:3187 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkande 46 och

2025/26:3589 av Ida Karkiainen m.fl. (S) yrkande 7.
  • Reservation 23 (S)
  • Reservation 24 (C)
10. Bostadsbidrag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2025/26:2781 av Isabell Mixter m.fl. (V) yrkande 5,

2025/26:3187 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkandena 44 och 45 samt

2025/26:3589 av Ida Karkiainen m.fl. (S) yrkande 9 i denna del.
  • Reservation 25 (S, V, MP)
  • Reservation 26 (C)
11. Övriga familjeförmåner
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2025/26:2781 av Isabell Mixter m.fl. (V) yrkandena 14-16 och

2025/26:3589 av Ida Karkiainen m.fl. (S) yrkande 9 i denna del.
  • Reservation 27 (S, MP)
  • Reservation 28 (V)

Debatt, Genomförd

Bordläggning: 2026-03-18
Debatt i kammaren: 2026-03-19
Stillbild från Debatt om förslag 2025/26:SfU17, Ekonomisk familjepolitik

Debatt om förslag 2025/26:SfU17

Webb-tv: Ekonomisk familjepolitik

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Daniel Persson (SD)
Anf. 105 Daniel Persson (SD)

Fru talman! Vi debatterar nu socialförsäkringsutskottets betänkande SfU17. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.

För oss sverigedemokrater är familjepolitiken en central fråga. Vi är övertygade om att trygga och stabila familjer utgör grunden för ett starkt och välmående samhälle.

Att vara förälder innebär ett betydande ansvar. För många föräldrar utgör stunder tillsammans med barnen den mest värdefulla tiden i livet. Därför är det viktigt att det finns möjlighet till ledighet och att föräldraförsäkringen är flexibel, så att man får ihop familjepusslet.

Fru talman! De familjepolitiska stöden ska vara stöd så att barn växer upp i familjer med en stabil och trygg ekonomi. De riktade stöden gör skillnad. Vi vet att det finns skillnader mellan olika barnhushåll som består över tid. De familjer som har en sämre ekonomi har allt som oftast en svag anknytning till arbetsmarknaden. Arbete är grunden för en god ekonomi för svenska familjer. Regeringen och Sverigedemokraterna står fast vid att det måste löna sig att arbeta, även för föräldrar.

Fru talman! Vi behöver en modern föräldraförsäkring som möter dagens behov och som är flexibel och ger valfrihet för föräldrarna. Under den här mandatperioden har Tidöpartierna tagit viktiga steg som underlättar för föräldrar att vara föräldrar.

Vi har gjort det möjligt att överlåta föräldrapenning till en bredare krets, något som underlättar för både familjeliv och arbetsliv. Vi har dubblerat antalet dubbeldagar, från 30 till 60. Dessa kan nu tas ut fram till dess att barnet är 15 månader. Syftet är att ge föräldrarna bättre möjlighet att knyta band till sitt barn i ett tidigt skede. Dubbeldagarna ger familjerna större valfrihet och en bättre fördelning av omsorgsansvaret. Detta har också förbättrat mammors hälsa, vilket flera studier pekar på.

För att ytterligare stärka föräldrars möjlighet att kombinera arbete och familjeliv utvidgas även rätten till vab. Detta är särskilt betydelsefullt för föräldrar till barn med sjukdom eller funktionsnedsättning eller föräldrar till barn som har behov som kräver möten eller kontakter med skola, vård och socialtjänst. Man får nu bättre möjlighet att närvara för sitt barns bästa.

Fru talman! Vi har bakom oss år av inflation och ekonomisk press, där barnfamiljer har drabbats ekonomiskt. Vi ser nu tecken på att ekonomin är på väg att stärkas. Men vi har en fortsatt orolig omvärld, som kan påverka Sverige. Dock pekar prognoser på en tillväxt på 3 procent under 2026, och inflationen ligger på en stabil nivå. Men, som sagt: Omvärlden är orolig, och ekonomin är skakig.

Reallönerna väntas öka under 2026, och hårt arbetande män och kvinnor får sänkt skatt.

För att ytterligare stärka hushållen genomför regeringen och Sverigedemokraterna flera viktiga reformer.

Momsen på mat sänks från 12 till 6 procent under 2026, vilket beräknas få nästan fullt genomslag på priser i butik. För en typisk barnfamilj innebär detta en besparing på cirka 6 500 kronor per år.

Bostadsbidraget höjs efter att nivåerna har stått stilla i nästan 30 år, ända sedan 1997. Nu får familjer med ett barn upp till 800 kronor mer per månad. Familjer med två eller fler barn får upp till 1 000 kronor mer per månad. Det är ett riktat stöd som kommer att göra skillnad.

Det är också värt att nämna att beslut om att modernisera bostadsbidraget snart kommer att fattas. Då införs en månadsvis beräkning av bostadsbidraget, som väntas minska återkraven i fråga om bostadsbidrag med cirka 90 procent. Bostadsbidraget kommer då att bli mer träffsäkert, och felaktiga utbetalningar, återkrav och skuldsättning kommer att minska.

Regeringen och Sverigedemokraterna kommer att underlätta för föräldrar att göra rätt och samtidigt göra det enkelt att ansöka om föräldrapenning. Kravet på att föräldrar måste lämna in en anmälan för att få föräldrapenning kommer att tas bort.

Fru talman! Regeringen och Sverigedemokraterna sänker elskatten.

Vi sänker förskoleavgiften. Inom ramen för maxtaxan sänker regeringen nu nivån för hur höga avgifter kommuner får ta ut. På så sätt sänks förskoleavgiften. Jag kan ge ett räkneexempel: För en familj med en polis och en sjuksyster och två barn på tre och fem år blir avgiften 4 500 kronor lägre per år. Det är ett riktat stöd till barnfamiljerna.

Dessutom är fritidskortet på plats. Hushåll med bostadsbidrag kan få upp till 2 000 kronor per barn, och grundbeloppet ligger på 500 kronor. Fritidskortet är inte bara ett ekonomiskt stöd. Det är också en av de största folkhälsoreformerna på många år, eftersom det möjliggör en aktiv och meningsfull fritid för barn i hela landet.

Fru talman! Sverige har en av världens mest generösa föräldraförsäkringar. Det ska vi vara stolta över, men vi nöjer oss inte med det. Vi sverigedemokrater vill fortsätta att utveckla och modernisera föräldraförsäkringen så att den blir ännu mer flexibel och anpassad efter dagens familjer och deras verklighet.

Återigen yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Malte Tängmark Roos (MP)
Anf. 106 Malte Tängmark Roos (MP)

Fru talman! Det här är den första mandatperioden som Sverigedemokraterna har suttit med och styrt Sverige. Jag skulle vilja göra ett bokslut för de åren.

Barnfattigdomen i Sverige skenar. Vart åttonde barn växer upp i fattigdom, och situationen har blivit värre för varje år som gått. Barnvräkningarna har nästan fördubblats, samtidigt som Tidöpartierna har sänkt bostadsbidraget med över 1 000 kronor i månaden för de mest utsatta barnfamiljerna. Allt fler barnfamiljer har svårt att ha råd med mat och kläder, samtidigt som Tidöpartierna har låtit barnbidraget urholkas till sitt lägsta värde på över 50 år.

Arbetslösheten har stigit till över en halv miljon människor, samtidigt som regeringen och Sverigedemokraterna har försämrat akassan. Nu har regeringen och Sverigedemokraterna presenterat propositionerna för sin stora fattigdomsreform med bidragstak och kvalificeringskrav till välfärden. Det är något som alla experter menar kommer att öka barnfattigdomen i Sverige ytterligare.

Det är tydligt att Daniel Perssons och Sverigedemokraternas politik inte är en arbetslinje. Det är en fattigdomslinje. Jag vill fråga Daniel Persson: Är han nöjd med Sverigedemokraternas påverkan på Sverige under den här mandatperioden?

Daniel Persson (SD)
Anf. 107 Daniel Persson (SD)

Fru talman! Tack, ledamoten Malte Tängmark Roos, för frågan!

Det finns en uppsjö av olika modeller där man mäter fattigdom och barnfattigdom. Mätningarna skiljer sig ganska rejält från varandra. Vi har debatterat Rädda Barnens barnfattigdomsrapport ett antal gånger här i kammaren. I den rapporten presenteras även två sätt att mäta barnfattigdom.

Man presenterade en ny modell 2025. Med den beräkningsmodellen levde 276 000 barn i ekonomisk utsatthet år 2023. Med den beräkningsmodellen var siffran 321 000 barn i ekonomisk utsatthet år 2020. Från 2020 till 2023 har det skett en minskning med 45 000 barn. Det skedde dock en liten ökning med 16 000 barn mellan 2022 och 2023 med den nya beräkningsmodellen.

Med den tidigare beräkningsmodellen som Rädda Barnen använde hade siffran för 2023 varit 175 000 barn. Utvecklingen 2019 till 2023 visar på en minskning av barnfattigdomen. På de två sätten att mäta i samma rapport är det ett spann på 100 000 barn.

Jag har också kritiserat oppositionen för att man försöker blanda ihop de olika sätten att mäta barnfattigdom för att få en större skillnad. Det tycker jag är ohederligt.

Malte Tängmark Roos (MP)
Anf. 108 Malte Tängmark Roos (MP)

Fru talman! Det finns olika sätt att räkna på fattigdom i Sverige. Det finns många olika organisationer som visar olika statistik. Men alla mått pekar åt samma håll. Det gäller oavsett om man väljer att gå efter Rädda Barnens fattigdomsmått, SCB:s fattigdomsmått eller något annat. Vilket mått man än använder sig av pekar siffrorna åt samma håll, nämligen att barnfattigdomen och fattigdomen i allmänhet i Sverige ökar. Det kommer inte Sverigedemokraterna ifrån.

De reformer som regeringen och Sverigedemokraterna har genomfört har inte gjort någon nytta. Många av dem har tvärtom gjort situationen sämre för många av dessa familjer.

Akassan har försämrats. Det gör situationen mycket svårare för dem som är arbetslösa. Man har inte gjort något åt barnbidraget. När det gäller bostadsbidraget har man höjt bostadskostnadsgränsen till i år. Det är jättebra. Det borde ha gjorts för många år sedan.

Men innan dess tog man bort tilläggsbidraget. Det innebär att i kronor och ören får barnfamiljer över 1 000 kronor mindre i plånboken varje månad.

Det går inte att komma ifrån att regeringen och Sverigedemokraterna inte har hanterat kostnadskrisen för barnfamiljer bra. Tvärtom har man gjort situationen sämre.

Jag undrar om Daniel Persson är nöjd med det eller inte. Det är i varje fall bokslutet för Sverigedemokraternas första mandatperiod vid makten.

Daniel Persson (SD)
Anf. 109 Daniel Persson (SD)

Fru talman! Tack, ledamoten Malte Tängmark Roos, för frågan!

Vi sänker snart matmomsen. Det är en relativt stor kostnad för barnfamiljer. På ett år kan det handla om en besparing på 6 500 kronor för en genomsnittlig familj.

Vi höjer bostadsbidraget. Familjer med ett barn kan få en höjning med 800 kronor per månad. Höjningen för familjer med två eller fler barn blir 1 000 kronor per månad. Det är ett träffsäkert stöd.

Det är första gången sedan 1997 som taknivåerna höjs. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har suttit vid makten ett antal av dessa år utan att man har stärkt bostadsbidraget.

Det verkar vara lätt att i opposition lova att man ska höja bostadsbidraget. Men när man har suttit i regeringen verkar det ha varit väldigt svårt att genomföra.

Vi sänker förskole- och fritidsavgiften. Inflationen har gjort det dyrare att ha barn i förskola. Därför sänks nu maxtaxan. För en familj med en polis och en sjuksköterska med två barn på tre och fem år innebär det en besparing på 4 500 kronor i mindre avgifter per år.

Det är också ett av flera ekonomiska stöd riktade till familjerna som kommer att göra skillnad.

Arber Gashi (S)
Anf. 110 Arber Gashi (S)

Fru talman! Jag vill börja där politiken alltid måste börja: i människors verklighet.

I Sverige i dag finns barn som går till skolan hungriga. Det finns föräldrar som inte har råd med nya skor, nu när vinterskorna ska ställas undan och andra skor behöver köpas. Det finns familjer som varje månad balanserar på gränsen, och ibland faller över.

Det är inte en tillfällig situation. Det är en utveckling som går väldigt snabbt, och den går åt helt fel håll. Barnfattigdomen ökar. Arbetslösheten har bitit sig fast på höga nivåer, och allt fler familjer tvingas att söka ekonomiskt bistånd.

Detta bekräftas bland annat av återkommande rapporter från SCB, Socialstyrelsen och organisationer som Rädda Barnen, Svenska kyrkan och Majblomman. Det är inte värdigt ett land som Sverige, fru talman.

När arbetslösheten ökar då ökar också utsattheten bland barnfamiljer. Här ser vi ett av regeringens absolut största misslyckanden. Det är en avsaknad av en aktiv arbetsmarknadspolitik.

Man är duktig på att ställa krav på människor, men man är sämre på att ge verktyg. Man skär ned på arbetsmarknadsåtgärder, man monterar ned utbildningsinsatser och man lämnar människor i arbetslöshet allt längre.

Samtidigt kommer nu förslag som alla utom regeringen menar kommer att öka fattigdomen, som redan ökar i rekordfart. Det är en farlig kombination att både göra det svårare att få stöd och svårare att ta ett jobb.

Konsekvenserna ser vi redan. Långtidsarbetslösheten har ökat. Fler barn lever i ekonomiskt utsatta hushåll. Allt fler vänder sig till civilsamhället för att få mat och stöd. Hemlösheten riskerar att fortsätta öka i spåren av ekonomisk press. Det är inte en slump. Det är en politik som drar undan tryggheten utan att bygga några som helst nya vägar framåt.

Vi måste också våga tala klarspråk om en av vår tids allvarligaste samhällsutmaningar, att allt yngre barn dras in i gängkriminalitet. 13- och 14-åringar rekryteras in i våldsamma miljöer. Det är barn som borde vara på fotbollsträningar, i klassrum eller hemma med sina familjer, inte i kriminalitetens grepp.

Forskning och rapporter från bland annat Brå visar att socioekonomiska faktorer, som uppväxtvillkor och ekonomisk utsatthet, spelar en väldigt viktig roll för risken att dras in i kriminalitet.

Det betyder inte att fattigdom automatiskt leder till kriminalitet. Men det betyder att otrygghet, trångboddhet och brist på framtidstro ökar sårbarheten.

När barn växer upp i familjer där ekonomin inte går ihop, där stressen är konstant och där möjligheterna känns långt borta blir rekryteringen enklare för de kriminella nätverken.

Vad är då regeringens svar? Sämre ekonomiska villkor för barnfamiljer, sänkta bostadsbidrag och högre kostnad för ungas tandvård och för äldres mediciner, men också sänkta skatter för de allra rikaste. Det är en ekvation som helt enkelt inte går ihop. Det riskerar att förvärra situationen.

Ska vi knäcka gängen i Sverige måste vi också knäcka rekryteringen. Det gör vi inte genom att öka barnfattigdomen i Sverige. Vi gör det genom att ge varje barn en trygg uppväxt, en fungerande skola och en framtid att tro på.

Mitt i detta väljer regeringen att sikta in sig på dem som redan har minst. Vi ser reformer om bidragstak och kvalificeringsregler för socialförsäkringsförmåner. Det är förslag som enligt en rad väldigt tunga aktörer riskerar att direkt slå mot barn. Rädda Barnen varnar för att fler barn kommer att hamna i fattigdom. Stadsmissionen varnar för ökad utsatthet och social oro med allt längre matköer. Flera remissinstanser menar att reformerna kan få motsatt effekt: att etablering på arbetsmarknaden försvåras. Det är allvarliga varningar, och de förtjänar att tas på största allvar.

Vi socialdemokrater väljer en annan väg. Vi börjar med en enkel men avgörande princip: att trygga barnfamiljer bygger trygga och starka samhällen. Därför föreslår vi en förstärkning av familjepolitiken. Låt mig vara konkret: Vi vill höja barnbidraget.

Barnbidraget är generellt, träffsäkert och enkelt och når alla barn. Men viktigast av allt är att det gör skillnad här och nu. För en barnfamilj som redan är pressad av höga matpriser och hyror kan ett höjt barnbidrag vara direkt avgörande. Det kan vara det som gör att man kan betala för den där aktiviteten eller ha råd att köpa kläder och slippa den där oron varje månad. Det är inte bara en social reform. Det är en investering i barns framtid.

Vi vill inte stanna vid barnbidraget. Vi vill också stärka och modernisera bostadsbidraget så att det speglar dagens kostnader. Vi vill göra systemen lite mer förutsägbara så att människor slipper tuffa återkrav, utveckla föräldraförsäkringen i en mer jämställd riktning och se till att trygghetssystemen faktiskt fungerar i vardagen. Fusk måste bekämpas men utan att misstänkliggöra hela grupper. Det handlar om att bygga ett system som människor kan lita på.

Fru talman! Ekonomisk trygghet skapas inte bara genom statliga stöd och försäkringar. Det skapas genom arbete. Därför är vår linje väldigt tydlig. En stark familjepolitik måste gå hand i hand med en stark arbetsmarknadspolitik. Alla som kan arbeta ska arbeta i Sverige. Därför tycker vi exempelvis att det är bra att regeringen går vidare med vårt förslag att införa aktivitetsplikt i försörjningsstöd. Men den behöver följas av en aktiv arbetsmarknadspolitik och utbildningar, och där levererar regeringen inte.

Vi menar att det borde investeras mer i utbildning och kompetensutveckling och stärkta matchningar på arbetsmarknaden. Vi vill ge fler möjlighet att ta ett arbete, ge unga arbetslösa möjligheten att ta körkort, stimulera satsningar inom bostadsbyggande och ligga i framkant i innovation. Långtidsarbetslösheten måste brytas, men inte genom sänkta stöd, utan genom ökade möjligheter. Det är så man minskar fattigdomen på riktigt.

Det finns en avgörande skillnad i synsätt. Regeringen ser problem och svarar med begränsningar. Vi ser problem och svarar med lösningar. Regeringen skär ned. Vi vill investera. Regeringen ökar pressen på dem som redan kämpar. Vi vill stärka deras möjligheter.

Sverige ska inte vara ett land där barn växer upp i oro. Det ska vara ett land där varje barn får trygghet, möjligheter och framtidstro, men det kräver en politik som håller ihop samhället, inte en politik som drar isär det.

Fru talman! Jag säger ja till höjt barnbidrag, ja till starkare trygghetssystem och ja till en aktiv arbetsmarknadspolitik men nej till en politik som ökar klyftorna och gör barn fattigare. Med det vill jag yrka bifall till reservation 20.

(Applåder)

Ulrika Heindorff (M)
Anf. 111 Ulrika Heindorff (M)

Fru talman! Det är som Astrid Lindgren en gång så klokt sa: ”Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv.” Hon pekar på någonting viktigt här, Astrid – nämligen att det är i familjerna som grunden läggs för en trygg uppväxt, som också ger trygga barn. Familjerna vet bäst själva vad deras barn behöver och vilka beslut som fungerar i just deras livspussel. Så ska det vara. Politiken ska aldrig ta över familjens roll. Politiken ska inte detaljstyra människors liv. Politikens uppgift är att skapa goda förutsättningar, ge stöd när det behövs och finnas där som det yttersta skyddsnätet när livet inte går ihop.

Fru talman! I dag debatterar vi den ekonomiska familjepolitiken. Det är ett område som berör i stort sett varje svensk familj någon gång i livet. Familjepolitikens yttersta uppgift är enkel att formulera, men det är helt avgörande att vi lyckas med den. Barn ska få växa upp under trygga och goda förhållanden. Därför ska den ekonomiska familjepolitiken stärka barnfamiljers ekonomi, särskilt där behoven är som störst. Den ska ge föräldrar bättre möjligheter att kombinera arbete och familjeliv. Den ska också underlätta ett jämställt föräldraskap och se till att barn får tid med båda sina föräldrar, i det fall man har två föräldrar.

Fru talman! För oss moderater vilar den ekonomiska familjepolitiken på tre enkla men avgörande principer. Vi kan tala om trygghet, tillit och ansvar. Därför har den moderatledda regeringen under mandatperioden påbörjat ett omfattande reformarbete gällande just de tre principerna.

Fru talman! Låt mig börja med ansvar. Under våren kommer den stora bidragsreformen. Den består av tre delar: bidragstak, kvalificering till socialförsäkringen och aktivitetskrav. Det ska alltid löna sig att arbeta. Vi moderater vill se fler människor som går från bidrag till arbete. Vi går från en bidragspolitik som alltför ofta har passiviserat människor till att nu ställa krav. Det är att ta ansvar för att välfärdssystemet ska vara långsiktigt hållbart men också för att skattebetalarnas pengar ska användas rätt och för att barn inte ska växa upp i hem där bidragsberoende i stället för arbete har blivit norm.

Det är inte rimligt att en del barn i dag under hela sin uppväxt inte ser sina föräldrar gå till arbetet en enda dag. Det är verkligheten för vissa barn i dag. Bara tanken på vilket fruktansvärt misslyckande det är för samhället gör mig oerhört ledsen.

Det är inte rättvist att systemen utformas så att egen försörjning i vissa fall framstår som nästan mindre lönsamt än bidragsberoende. Det är inte rättvist att människor som arbetar och betalar skatt ska finansiera ett system som inte ställer krav på den som faktiskt kan arbeta och vill bidra. Därför är det bra att regeringen genomför reformer som stärker drivkrafterna till arbete och gör välfärden mer hållbar över tid.

Fru talman! Familjepolitiken handlar även om tillit till att föräldrar kan ta beslut. Sedan tidigare har den moderatledda regeringen dubblerat antalet dubbeldagar. Det är dagar när båda föräldrarna kan vara hemma tillsammans med sitt barn. Vi har tillit till att familjerna själva kan bestämma och avgöra detta.

Den moderatledda regeringen har också ökat vårdnadshavares möjlighet att överlåta föräldrapenningdagar till någon annan. Vi känner tillit till att föräldrar kan avgöra detta själva.

Under våren kommer en proposition till riksdagen som innebär att det onödiga kravet att man först ska anmäla och sedan ansöka om föräldrapenning tas bort. Jag har själv nyligen varit föräldraledig, och det är väldigt svårt som förälder att förstå varför det är så. Det kan kännas som en ganska liten förändring, men den kommer att underlätta. För en småbarnsförälder som försöker få ihop pusslet är det en liten pusselbit som faktiskt spelar roll. Det blir mindre krångel, färre onödiga moment och mer fokus på familjen, precis som det ska vara. Så ska en modern familjepolitik fungera.

Fru talman! Till sist vill jag tala om tryggheten, som jag inledde mitt anförande med att tala om och som Astrid Lindgren beskrev så fint. Trygghet handlar om att system ska fungera. Därför går regeringen också vidare och gör bostadsbidraget mer träffsäkert och korrekt. Det handlar om att minska risken för felaktiga utbetalningar, minska återkraven och därmed också minska skuldsättningen.

Återkrav av bostadsbidrag har såklart skapat otroligt stor oro för många. När människor inte kan lita på hur stöden faller ut urholkas tryggheten. Därför är det rätt att modernisera systemet, så att det blir mer rättvist för både den enskilde och hela skattekollektivet.

Fru talman! Avslutningsvis: Moderaterna tror på familjens egen kraft. Vi vill att fler barn ska se sina föräldrar gå till jobbet. Vi tror på ett samhälle som finns där när livet prövar men som samtidigt ställer krav. Barnets bästa ska alltid stå i centrum, och familjer ska få stöd när livet är sårbart. Men trygghet byggs inte genom långvarigt bidragsberoende utan genom arbete, egenmakt och egen försörjning.

Det är därför den moderatledda regeringen för en familjepolitik som förenar omtanke och trygghet med ansvar. Det är en politik som stärker familjer, bryter utanförskap och bygger ett starkare och mer rättvist Sverige.

(Applåder)

Arber Gashi (S)
Anf. 112 Arber Gashi (S)

Fru talman! Vikten av att barn behöver se sina föräldrar gå till jobbet upprepades flera gånger här. Det är något jag skriver under på.

Jag undrar dock var arbetsmarknadspolitiken är. Eller menar ledamoten att det fulla ansvaret ligger hos individerna? Ska de ta inte bara sitt eget ansvar utan också det ansvar som åligger politiken? Det hörs nämligen ofta här att man måste se till att det blir tuffare tag mot dem som går på bidrag. Men jag hör sällan några moderata ledamöter förklara för mig på vilket sätt människor ska kunna ta ett arbete i det här landet.

Avsaknaden av arbetsmarknadspolitik i den så kallade arbetslinjen är väldigt tydlig. Den här regeringen har den här mandatperioden haft tre arbetsmarknadsministrar – tror jag att det är. Det är ganska synonymt med den situation som råder på arbetsmarknadspolitikfronten.

Jag vill verkligen veta hur vi ska åstadkomma att fler barn ska se sina föräldrar gå till jobbet och att barn ska växa upp i hem där trygghet råder. Eller förväntar regeringen sig att det är reformerna som nu är på gång och som i princip alla remissinstanser menar kommer att öka barnfattigdomen som ska lösa de här problemen?

Ulrika Heindorff (M)
Anf. 113 Ulrika Heindorff (M)

Fru talman! Tack så mycket för frågan, ledamoten! Det är väl trevligt att prata lite om arbetsmarknadspolitik. Det har också en stark koppling till den ekonomiska familjepolitiken. Jag pratar gärna med ledamoten om det.

Jag vill bara rama in detta, kanske främst för lyssnarna där hemma eftersom jag är övertygad om att ledamoten är väl insatt. Sverige har sedan 90-talskrisen har haft en arbetslöshet som har legat mellan 6 och 9 procent. Det tror jag att vi i alla fall kan enas om, även om vi kanske är oense om resten.

Man brukar säga att arbetslösheten ökar med ungefär 2 procentenheter i en lågkonjunktur. Har den ökat med 2 procentenheter under den här lågkonjunkturen? Nej, det har den inte. Den har ökat med 1 procentenhet. Den är alltså lägre än under finanskrisen och lägre än under coronapandemin.

Det är däremot ett faktum att den här regeringen ärvde en hög strukturell arbetslöshet när vi tillträdde 2022. Det saknade jag både i ledamotens anförande och i frågan. För att kunna svara på vad man ska göra måste man också konkretisera vad som är problemet. Man behöver bland annat kunna prata om den misslyckade integrationen.

Det är stor skillnad i arbetslöshetssiffrorna. För dem som är inrikes födda ligger arbetslösheten på ungefär 4,7 procent, och för dem som är utrikes födda ligger arbetslösheten på 14,8 procent. Det är stor skillnad mellan om man är inrikes född eller utrikes född.

Då behöver konklusionen vara att det faktiskt är en misslyckad integrationspolitik som ligger bakom. Och det är just det som den moderatledda regeringen nu har ett stort fokus på, bland annat genom att stärka sfi:n, som blir fallet detta år.

Jag får återkomma till fler förslag i min nästa replik.

(Applåder)

Arber Gashi (S)
Anf. 114 Arber Gashi (S)

Fru talman! Det låter som att ledamoten är ganska nöjd när det gäller arbetslösheten och att hon gärna vill sätta ord på varför den ser ut som den gör. Men jag förstår inte hur man kan vara nöjd med att 100 000 fler har blivit arbetslösa sedan den här regeringen tillträdde och att Sverige i princip har EU:s tredje högsta arbetslöshet och bland Europas högsta ungdomsarbetslöshet. Det är kvittot på den här arbetsmarknadspolitiken, som ledamoten alldeles nyss talade väldigt varmt om. För mig är det väldigt märkligt.

Det talades också lite grann om att det beror på brister i integrationen. Tittar man på många av de reformer som nu är på väg, och som regeringen ser som sitt stora flaggskepp, ser man att i princip alla remissinstanser menar att de kommer att leda till motsatta effekter. De kommer inte att leda till några nämnvärda arbetsmarknadseffekter. De kommer däremot att framför allt fördjupa barnfattigdomen, och de riskerar att öka kriminaliteten. När barnfattigdomen ökar så ökar tyvärr också kriminaliteten många gånger.

Den här regeringen talar också mycket om lag och ordning och tuffare tag mot de kriminella. Varför vill man nu göra gängen stora tjänster när man genom att införa dessa reformer, som kommer att öka barnfattigdomen, ser till att öka underlaget för gängrekrytering? Det vill jag gärna ha svar på.

Ulrika Heindorff (M)
Anf. 115 Ulrika Heindorff (M)

Fru talman! Bra att du nämner ungdomsarbetslösheten, Arber Gashi. Den vill jag jättegärna diskutera. Vi ser nämligen ganska olika på den, skulle man kunna säga.

SCB:s egen statistik visar att 60 procent av de ungdomar som räknas som arbetslösa i själva verket är heltidsstuderande. Nu är det ganska länge sedan jag pluggade juridik, men jag gjorde det i knappa fem år. Inte såg jag mig som arbetslös under tiden jag studerade juridik på heltid. Det var visserligen ganska fattigt på sommaren, och då sökte man sig ett sommarjobb för att försöka lösa att ändå kunna betala hyran. Men jag såg mig definitivt inte som arbetslös när jag var heltidsstuderande.

Man behöver alltså kunna rensa siffrorna från dem som faktiskt är heltidsstuderande. 60 procent av de ungdomar som räknas som arbetslösa är i själva verket heltidsstuderande. Det är viktigt att lyssnarna och tittarna där hemma förstår den skillnaden. Den verkliga siffran, om man rensar bort de heltidsstuderande, är ungefär 5,4 procent. Det är en ganska stor skillnad.

Jag vet inte om ledamoten hade någon mer konkret fråga. Men det känns viktigt att de sista 40 sekunderna jag har på mig blir lite klargörande när det gäller vad man har till vänster och vad man har till höger. Jag tycker att det är trevligt om tittarna där hemma kan se det.

Jag ser en otroligt stark koppling mellan att fler föräldrar behöver gå till jobbet och att vi har konkret politik för det. Vi kan absolut stärka barnfamiljerna med stärkta bidrag; det brukar ju vara ert svar. Men det finns också en annan väg. Den vägen står Moderaterna för.

(Applåder)

Malte Tängmark Roos (MP)
Anf. 116 Malte Tängmark Roos (MP)

Fru talman! Ulrika Heindorff talade en hel del om tillit till familjerna och om att vi från politikens sida ska lita på att familjerna där hemma vet vad de behöver och gör vad de kan och att vi inte ska styra alldeles för mycket på detaljnivå. Jag instämmer till fullo i det som Ulrika Heindorff säger.

Då blir det lite intressant att Ulrika Heindorff, hennes partikamrater och kamraterna i de övriga regeringspartierna inte har någon som helst tillit till dem här i landet som är arbetslösa och tar emot bidrag. Man säger i stället att de som är arbetslösa är det för att det inte ställs tillräckligt hårda krav på dem – att de inte vill arbeta. Det är därför de inte går till ett jobb i dag.

Det finns inga som helst tecken på eller bevis för att så är fallet. Alla expertinstanser är överens om att det lönar sig att arbeta jämfört med att vara arbetslös. Alla experter är överens om att det inte saknas incitament att jobba i Sverige i dag.

Jag hade i höstas ett par debatter med Johan Britz och Anna Tenje om de reformer som presenteras. Jag ställde då en fråga till dem som jag tänker att jag ska ställa också till Ulrika Heindorff: Hur många av Sveriges arbetslösa är arbetslösa av egen fri vilja? Hur många är det som har valt att ta emot a-kassa, försörjningsstöd eller något liknande i stället för att arbeta? Kan Ulrika Heindorff ge mig en konkret siffra och en källhänvisning?

Ulrika Heindorff (M)
Anf. 117 Ulrika Heindorff (M)

Fru talman! Jag känner att ledamoten lite lägger orden i munnen på mig när han påstår att det jag säger indikerar att människor vill vara arbetslösa. I det tidigare replikskiftet förklarade jag att det är precis tvärtom – att det delvis är en totalt misslyckad integration som har gjort att vi har hamnat där vi har hamnat och att vi inte på rätt sätt har kunnat stötta människor när det gäller både språk och utbildningsnivå.

Jag vet att ert svar är höjda bidrag, och vårt svar är något annat. Vårt svar kommer alltid att vara egenförsörjning och att vi ska göra det möjligt för så många som möjligt i detta land att gå från bidrag till arbete.

Då kan man undra vad vi har för lösningar – vad vill Moderaterna göra? Jag nämnde några saker tidigare. Det handlar bland annat om yrkesutbildning på gymnasie- och högskolenivå. Det handlar om att jobba med matchningen, som man gör på Arbetsförmedlingen, på ett tydligare sätt än tidigare. Vi förlänger etableringsjobben, och vi gör det billigare att anställa. Vi satsar på psykiatrin, för vi vet att den ökade psykiska ohälsan har en stark koppling till sjukskrivningar men även till arbetslöshet. Det är alltså inte så att det inte görs saker – tvärtom.

Jag tror att väldigt få människor är arbetslösa av egen fri vilja. Men jag tror att politiken kan göra mer för att öka drivkrafterna och möjligheterna. Det handlar om hela omdaningen av sfi – man har tidigare kunnat gå på sfi i många år, men nu kommer det att bli individuella planer och tydligare uppföljningar så att man lär sig språket. Vi vet att språket är nyckeln för att kunna arbeta i Sverige.

Malte Tängmark Roos (MP)
Anf. 118 Malte Tängmark Roos (MP)

Fru talman! Å ena sidan är det inte så att människor väljer att vara arbetslösa, å andra sidan behöver det ställas krav på dem för att de ska ta sig i kragen. Å ena sidan behöver det inte ställas några krav på dem, för de vill ju arbeta, å andra sidan behöver vi ställa mycket högre krav på dem. Jag tycker inte att detta går ihop.

Om man anser att problemet med den strukturella arbetslösheten i Sverige är att det ställs för få krav är det implicit att man inte tycker att människor gör tillräckligt. Men människor gör tillräckligt. De som är arbetslösa försöker verkligen. Det säger alla civilsamhällesorganisationer som jobbar med den här gruppen. Det säger socialtjänsten och Arbetsförmedlingen och även de arbetslösa själva. Det är inte bristen på krav som är problemet; det är bristen på förutsättningar. Det är detta Finanspolitiska rådet säger. Det är inte brist på incitament; det är brist på kompetensutveckling och möjligheter. Då är det där man ska satsa.

De reformer som Ulrika Heindorff och hennes parti förespråkar och nu vill driva igenom kommer enligt alla experter att leda till att fler blir fattiga, inte till att fler kommer i arbete. Det var nämligen bland annat detta som blev konsekvensen när man genomförde de här reformerna i Danmark: Arbetslösheten ökade, framför allt bland invandrarkvinnor. Den minskade något i vissa grupper men ökade i andra grupper. Det är inte en reform som kommer att få de effekter som Ulrika Heindorff efterfrågar. Man driver inte på för en arbetslinje utan för en fattigdomslinje.

Ulrika Heindorff (M)
Anf. 119 Ulrika Heindorff (M)

Fru talman! Bara så att alla hänger med där hemma: Nu pratar vi om bidragsreformen, som Miljöpartiet är väldigt negativt inställt till, får man väl säga. Delar i det har jag så oerhört svårt att förstå, även om jag försöker fintolka och sätta mig in i hur man skulle kunna tänka på andra sidan av politiken.

Ta detta med aktivitetskrav. Aktivitetskrav gäller när man uppbär försörjningsstöd och har en total arbetsförmåga på 100 procent – man vill och kan alltså arbeta; vi vet i alla fall att man kan. Då har det i dag inte ställts krav på att man ska göra något på de där 100 procenten som man uppbär sitt aktivitetsstöd för. Det som aktivitetskravet nu innebär är att kommunerna måste erbjuda dessa personer olika sätt att göra sig mer attraktiva på arbetsmarknaden.

Det är oerhört svårt för mig som moderat att förstå hur man kan vara emot detta. Hur kan man vara emot ett aktivitetskrav? Det vore positivt om Miljöpartiet och ledamoten skulle vara för detta, men det är väldigt svårt att förstå hur man kan vara emot en sådan del i bidragsreformen.

Jag ska försöka att inte upprepa mig alltför mycket. Jag kan bara slutligen, under de sista 30 sekunderna av mitt inlägg, konstatera att den moderatledda regeringen inte har legat på latsidan när det gäller barnfamiljerna. Förutom att sänka inkomstskatten – det finns också många barnfamiljer där båda föräldrarna eller en av dem jobbar – har vi infört fritidskortet och höjt bostadsbidraget, vi moderniserar bostadsbidraget, vi sänker avgiften för förskola och fritidshem, vi förenklar föräldrapenningen, vi stärker rätten till vab i svåra situationer och så vidare. Vi har alltså gjort mycket för barnfamiljerna, och vi fortsätter ha barnfamiljerna som ett starkt fokus framöver.

(Applåder)

Maj Karlsson (V)
Anf. 120 Maj Karlsson (V)

Fru talman! När jag var 17 år fick vi vårt första barn. Det är det vackraste som har hänt mig, men det blev också början på en resa genom vårt trygghetssystem – en resa som ibland var både tuff och smärtsam.

Eftersom vi var så unga hade vi inte rätt till föräldrapenning. I stället blev socialtjänsten vår försörjning. Under ett års tid levde vi i ett system där varje krona räknades och vår familj granskades in i minsta detalj för att vi skulle nå upp till det absolut nödvändigaste. Jag minns fortfarande känslan i kroppen – hur det kunde knyta sig i magen av den omänskliga stressen. Jag var såklart glad över hjälpen men också tyngd av den press som följde med den.

För att vara ärlig, fru talman: Att leva i fattigdom är oerhört tufft. Det är direkt existentiellt. Allt i livet handlar om att vända på varje krona.

När vi senare blev myndiga förändrades situationen. Då fick vi rätt till föräldrapenning. Vi fick behålla barnbidraget, och vi kunde söka bostadsbidrag. Det var inga stora summor ens då, men det var mer – och det gjorde en avgörande skillnad, inte bara ekonomiskt utan också för hur det kändes. Det fanns en normalitet i det, en värdighet. Vi var inte längre ett undantag utan en del av ett system. Vi var som alla andra.

Sedan dess har jag burit med mig en stark känsla av tacksamhet – tacksamhet över att vara född i ett land där det fanns en politisk vilja att ge alla barn en rimlig start i livet och att mitt barn inte skulle behöva växa upp i extrem fattigdom bara för att jag var ung. Men det är något som håller på att gå förlorat.

Ibland undrar jag om vi har börjat glömma varför våra trygghetssystem finns. Regeringen pratar allt oftare om människor som en belastning, som om den som behöver stöd är ett problem och som om den som hamnar i en svår situation har sig själv att skylla. Det är en farlig utveckling, för sanningen är den att de flesta av oss någon gång i livet kommer att behöva hjälp. Våra trygghetssystem finns för att vi ska kunna känna oss trygga, för att vi inte ska ramla ut i fattigdom och för att vi ska få nya möjligheter att växa.

I våras var jag i Colombia, och då såg jag en ung mamma sitta på gatan med sitt barn i famnen och be om pengar. Det var en bild som dröjde sig kvar, för det slog mig hur skör skillnaden faktiskt är. Hade jag fötts någon annanstans kunde det ha varit jag som satt där. Och hade hon fötts här kunde det en dag ha varit hon som stått i den här talarstolen som en mamma som en gång haft en tuff ekonomisk situation men som med lite av samhällets hjälp kunnat ge sina barn en trygg uppväxt och sig själv en tillvaro att vara stolt över.

Det var just det som en gång gjorde Sverige till ett drömmarnas land – att bakgrund inte behövde avgöra hela framtiden och att fattigdom var något vi skulle hjälpa människor att komma ur. Men något är på väg att tas ifrån oss. I dag ser vi hur klyftorna växer. Allt fler barn lever i ekonomisk utsatthet och ensamstående föräldrar, oftast kvinnor, pressas allt hårdare – så hårt att en av tre det senaste året har avstått från att själv äta sig mätt för att kunna ge sina barn mat och så hårt att 276 000 barn lever i ekonomisk utsatthet.

Samtidigt hänger våra trygghetssystem inte med. Våra skyddsnät är under attack. Barnbidraget har inte följt med i kostnadsutvecklingen, bostadsbidraget har urholkats och regeringen har valt att ta bort tillfälliga förstärkningar trots att behovet finns kvar – detta trots den extrema kostnadsutveckling vi alla drabbats av och trots att regeringen ser hur hårt barnfamiljer tvingas kämpa. Det, fru talman, är inget annat än skandalöst.

Vi i Vänsterpartiet tycker att det i stället är hög tid att stärka den ekonomiska familjepolitiken och ta i med hårdhandskarna mot den ekonomiska utsattheten. Vi vill därför höja barnbidraget med 400 kronor, införa två extra barnbidrag under sommaren och indexera familjepolitikens ersättningar så att de följer kostnadsutvecklingen. Vi vill införa en permanent höjning av bostadsbidraget. Vi vill höja inkomstgränserna så att fler får rätt till stödet. Vi vill dessutom att även hushåll utan barn ska omfattas, för i grunden handlar det här om vilket samhälle vi vill vara.

Jag vet hur det känns att inte kunna ge sitt barn det man vill. Men jag vet också vad som händer när tryggheten finns där, när ekonomin går ihop och när stressen släpper. Då växer människor. Då öppnas möjligheter. Det är så vi får människor att bli en del av en större gemenskap och ger en verklig chans till en ljusare framtid för våra barn. Dit når vi inte genom att göra fattiga människor ännu fattigare.

Fru talman! Vi kan inte prata om familjepolitik utan att prata om jämställdhet. För några veckor sedan fick vi här i riksdagen ta del av hur det egentligen går med jämställdheten i Sverige, och det är ärligt talat en dyster verklighet.

Statistiken talar sitt tydliga språk. Under regeringens tid vid makten har kvinnors löner utvecklats åt fel håll. Sjukskrivningarna har ökat. Kvinnor tar än större ansvar för vab, för hemmet och för det obetalda arbetet. I stället för att röra oss framåt ser vi hur ojämlikheten mellan kvinnor och män nu ökar.

En avgörande faktor bakom detta är hur vi fördelar tiden med våra barn. I dag tar kvinnor ut omkring 70 procent av föräldraledigheten. Det är mer än dubbelt så mycket som män. Det här är inte en detalj i statistiken. Det är en av de starkaste drivkrafterna bakom ojämställda löner, sämre karriärmöjligheter och lägre pensioner för kvinnor. Under lång tid har utvecklingen ändå gått mot ett mer jämställt uttag, om än långsamt, men nu ser vi hur även den blygsamma utvecklingen har stannat av. Då måste vi börja tala klarspråk.

Argumentet att politiken inte ska lägga sig i familjers beslut låter tilltalande, men i praktiken innebär det att vi accepterar ett system där kvinnor fortsätter att ta ett större ansvar och också betalar priset för det genom hela livet. Det är svårt att kalla det verklig frihet, för det som sker i hemmet är inte isolerat från resten av samhället. Konsekvenserna syns i lönekuvertet, i sjukskrivningstalen och i pensionerna. Frihet under ansvar är en viktig princip, men när ansvaret gång på gång faller ojämnt kan vi inte blunda. Då behöver politiken kliva in.

Samtidigt måste vi vara ärliga med att det inte bara handlar om normer utan också om ekonomi. Löneskillnaderna gör att det ofta framstår som mer rationellt att kvinnan är hemma längre, och den som är hemma längre halkar i sin tur efter ännu mer. Det är ett mönster som förstärker sig självt. Just därför behöver vi bryta det.

Vi menar att det är dags att ta nästa steg och införa en individualiserad föräldraförsäkring. Men det räcker inte. Vi måste också höja taket i föräldrapenningen så att fler har råd att faktiskt dela lika. Målet bör vara att minst 80 procent av löntagarna får ut 80 procent av sin lön. Grundnivån måste höjas. Den har stått still alldeles för länge och riskerar att cementera ojämlikheten ytterligare.

Låt oss vara ärliga: Det är svårt att med hedern i behåll säga att man satsar på den ekonomiska familjepolitiken om man inte samtidigt satsar på jämställdhet.

Jag yrkar bifall till reservation 2.

Camilla Rinaldo Miller (KD)
Anf. 121 Camilla Rinaldo Miller (KD)

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut i betänkandet och avslag på samtliga motioner.

Fru talman! Att höra personliga berättelser griper alltid tag i en. Jag tror att vi alla på något vis har gått igenom eller har någon i vår närhet som har gått igenom tuffa ekonomiska situationer med barn.

Jag själv pluggade. Jag gick sista året på gymnasiet när mitt första barn föddes. Det betydde att våra ekonomiska möjligheter inte var de bästa. Ja, nu ser ni på mig – jag var 26 år när jag började gymnasiet, så jag var lite äldre än man brukar vara. Men det gör också att den ekonomiska situationen blir annorlunda.

Jag vet inte om min uppväxt i dag skulle ha hamnat under det vi pratar om som barnfattigdom. Jag var yngst av fem syskon i en familj med en inkomst. Jag fick min första nya cykel när jag var tolv år. Jag vet inte om det är ett tecken på barnfattigdom. Jag vet inte om vår ekonomiska situation skulle ha klassats som det vi kallar relativ barnfattigdom. Men det fanns alltid pengar till tobak och alkohol. Min mamma vände och vred på slantarna. Jag har inte behövt gå hungrig till skolan. Jag har alltid haft kläder att sätta på mig. Men jag vet att min mamma kämpade med att få ekonomin att gå ihop medan min pappa gjorde andra prioriteringar.

För mig som kristdemokrat är dagens debattämne mycket angeläget. Ekonomisk familjepolitik handlar såklart om ekonomi, men precis som Ulrika Heindorff var inne på handlar det också om trygghet. Det handlar om ansvar, och det handlar om tillit.

För oss kristdemokrater är utgångspunkten tydlig. Vi tror på familjen. Vi tror på föräldrarna. Vi tror att föräldrarna är de som är bäst lämpade att ta hand om sina egna barn. All forskning visar att för barn upp till tre års ålder är föräldrarna de enda vuxna som barnet behöver. Politikens uppgift är därför inte att styra familjen utan att stötta den.

Fru talman! Vi ser att regeringen under senare tid har genomfört förändringar inom föräldraförsäkringen som i vissa delar går i rätt riktning, inte minst när det gäller förenklingar.

Till exempel hörde vi tidigare här att kravet på att anmäla uttag av föräldrapenning kommer att tas bort. Det innebär att det räcker att ansöka direkt, något som gör systemet enklare och mer flexibelt för föräldrar. Det är bra – varje steg som minskar krångel och ökar tilliten till föräldrar är ett steg i rätt riktning.

Samtidigt har förändringar genomförts som innebär att reglerna för uttag av föräldrapenning har stramats upp. Det är nu tydligare krav på faktisk ledighet för att få ersättning. Det visar att politiken balanserar mellan kontroll och tillit.

Fru talman! För oss kristdemokrater är det ändå avgörande var tyngdpunkten ligger. Vi menar att föräldraförsäkringen i grunden ska utformas så att den ger familjer frihet och inte vara styrande för hur föräldrar delar sin tid eller organiserar sin vardag. Familjer är olika. Barn är olika, och livet ser olika ut. Därför måste systemen också ge utrymme för olika val.

Samtidigt finns en tydlig tendens i svensk politik att viljan att styra smyger sig på. Det blir lite fler regler och lite mindre flexibilitet och tillit. Till slut står vi där med ett system som säger: Vi litar på er, men bara om ni gör som vi tycker.

Fru talman! Här finns en jättetydlig skiljelinje. För Socialdemokraterna och Vänsterpartiet verkar det vara viktigare att det blir lika än att det blir bäst för varje familj. För oss kristdemokrater är det tvärtom. Rättvisa är inte att alla gör lika, utan rättvisa är att varje familj får göra det som är bäst för dem.

Utöver förändringar i regelverken har vi också sett viktiga ekonomiska förstärkningar för barnfamiljer i de senaste årens budgetar. I en tid av hög inflation och pressade hushållsekonomier har det varit nödvändigt att stärka stödet. Det handlar bland annat om förstärkning av bostadsbidraget och, som vi har hört, även om andra riktade åtgärder för att underlätta för barnfamiljer att få vardagen att gå ihop. Detta är i grunden positivt, men det ställer också krav på att systemen används rätt och når dem som verkligen behöver stödet.

Fru talman! Jag vill vara tydlig: Ekonomiska förstärkningar är viktiga, men de får aldrig bli ett sätt för staten att ta över familjens roll. Pengar kan underlätta, men det är föräldrarna som skapar tryggheten. Det är i familjen barn får sina första värderingar, sin första gemenskap och sin första känsla av ansvar.

Kristdemokratisk familjepolitik handlar om tre saker: frihet, ansvar och trygghet. Därför vill vi fortsätta att jobba för att minska detaljstyrningen i föräldraförsäkringen och öka flexibiliteten så att livet faktiskt går ihop och familjer får större makt över sin egen vardag. Föräldrar är inte ett problem som ska lösas – de är en resurs som ska stärkas.

Fru talman! Kristdemokratisk politik bygger på subsidiaritetsprincipen, alltså att beslut ska fattas så nära människan som möjligt. Rent praktiskt betyder det att föräldrarna ska ha makt över sin egen vardag och att familjer ska kunna göra sina egna val. Staten ska stötta föräldrarna och familjen, särskilt när livet är svårt.

När vi diskuterar familjepolitik måste vi därför ställa oss en avgörande fråga: Bygger vi ett system som utgår från tillit till föräldrar eller ett system som utgår från att staten vet bäst? För oss är svaret självklart. Vi väljer tillit till föräldrarna. Vi väljer ansvar, och vi väljer att stå upp för familjernas frihet. Låt oss därför fortsätta att utveckla familjepolitiken i en riktning där vi inte styr utan stärker och stöttar och där vi inte krånglar till det utan förenklar och litar på att föräldrarna är just det de är: de viktigaste personerna i sina barns liv.

(Applåder)

Madeleine Atlas (C)
Anf. 122 Madeleine Atlas (C)

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till Centerpartiets reservation 24 under punkt 9.

Barnbidraget infördes 1948 för att uppmuntra till högre barnafödande. Detta var efter kriget och efter införandet av preventivmedel och en påbörjad jämlikhet på arbetsmarknaden. Ekonomin var ganska mager, och det fanns inte så stora incitament att skaffa barn.

I boken Kris i befolkningsfrågan av Alva Myrdal och Gunnar Myrdal, som kom ut 1934, beskrivs den politik som fanns på den tiden kring familjesituationen. Den handlar om den sjunkande fruktsamheten i Sverige på den tiden. Man kan läsa att en konstant befolkning i Sverige kräver en hög genomsnittlig fruktsamhet på tre barn i – hör och häpna – äktenskaplig fruktsamhet; det är lite fint.

De menade att allmänheten solidariskt skulle ta del av barnkostnadsbördan, samtidigt som man betonade att stora barnkullar icke är socialt önskliga. Boken bidrog till att man 1937 införde ett kostnadsprövat barnbidrag. Cirka tio år senare övergick detta till ett allmänt barnbidrag, i likhet med det vi har i dag, på hela 260 kronor per barn och år. Det motsvarar ungefär 6 000 kronor i dag.

Har vi samma läge i dag? Man kan läsa i tidningarna att vi föder för få barn. Vi har det lägsta barnafödandet på 23 år, och varje kvinna föder i genomsnitt bara 1,43 barn. Man kan märka att oron över detta är påtaglig – men vill vi verkligen uppmuntra till högre barnafödande när vi i dag belastar jordklotet med på tok för många människor och vi förorenar, fördärvar och gör vad vi kan för att göra slut på vår värld? Vi har ens inte mat till alla människor.

Självklart kommer responsen att bli att det är de andra länderna som har för stor befolkning, medan vi i Sverige har barnabrist. Samtidigt skickar vi dock ut barn från vårt land. Är det bara jag som inte förstår detta?

Ett barn kostar staten miljontals kronor, och när barnet blir vuxet är denna individ i många fall en kassako. Att öka Sveriges befolkning genom inflyttning av barn i högre åldrar, alltså unga vuxna, hade gett klirr i kassan.

Men, fru talman, tillbaka till barnbidraget! Om en familj vill och kan ta sig an den stora och fantastiska uppgiften att skaffa barn är barnbidraget såklart en stor lättnad. Det kan bidra till att skapa lite större möjligheter att ge barn en mer jämlik barndom.

Centerpartiet vill stärka ekonomin för de familjer som behöver det mest. Vi vill ha ett barnbidrag som finns där utan krånglig byråkrati eller misstro. Samtidigt behöver man se över hur systemet kan stärka de familjer som behöver det allra mest. Vi måste ha i bakhuvudet att den här rättvisan inte håller i sig speciellt länge.

Jag har haft ekonomisk möjlighet att lägga undan lite av barnbidraget till mina fyra barn så att de när de har uppnått mogen ålder – alltså blivit myndiga – har kunnat få ta del av dessa pengar. Jag har också väldigt många vänner som har kunnat lägga undan hela barnbidraget, och deras barn har fått det när de har blivit myndiga. De barnen har kunnat köpa egna lägenheter, och det är många i dag som inte kan köpa sin egen lägenhet.

Helt plötsligt har vi nu skapat en jättestor klyfta mellan de barn som kommer från ekonomiskt stabila familjer och de som inte gör det. Det är en ojämlikhet som vi kanske inte löser här i dag, men jag tycker ändå att det kan vara värt att ha med sig.

Vi i Centerpartiet kommer framöver att stå bakom dagens modell med ett generellt barnbidrag för alla, men vi tycker att man ska se över flerbarnstillägget. Det har visat sig att tillägget till barn nummer två inte ger någon riktig träffsäkerhet, och då är det kanske bättre att fundera på om man kan använda de pengarna till något bättre.

Jag vill också passa på att nämna en annan sak i förslaget. Självklart måste man hålla sitt eget företag vid liv om man är föräldraledig. Det var för egen del helt avgörande att jag kunde ge mitt företag lite kärlek under tiden jag hade barn. Att starta eget företag handlar nämligen om att våga ta steget, och en icke gynnsam familjeplanering kan tyvärr vara det som gör att man inte vågar.

Slutligen vill jag nämna att propositionen, med Centerpartiets förslag, är bra.

Malte Tängmark Roos (MP)
Anf. 123 Malte Tängmark Roos (MP)

Fru talman! Det är lite olyckligt att vi har den här debatten just i dag och inte om en vecka, för det är faktiskt så att årets rapport om barnfamiljers ekonomiska situation släpps nu på tisdag av Majblomman, Rädda Barnen, Röda Korset och Hyresgästföreningen. Med bara ett halvår kvar av mandatperioden kommer den rapporten att fungera som en sorts bokslut för hur väl Tidöregeringen har hanterat den ekonomiska familjepolitiken, och det hade varit intressant att ha den att referera till.

Även utan just den rapporten att luta mig mot känner jag mig dock trygg med följande bedömning av regeringens politik: Den har varit riktigt, riktigt dålig. Under den här mandatperioden har barnfattigdomen i Sverige skenat. Enligt Statistiska centralbyrån har antalet fattiga svenskar fördubblats på bara fem år, till 730 000 förra året. Enligt Rädda Barnen växer vart åttonde barn i Sverige upp i fattigdom, alltså ett till tre av barnen i en normalstor svensk skolklass. Detta är arvet efter Tidöpartierna.

Även om olika aktörer har olika mått och kommer fram till lite olika siffror är alla bedömare nämligen överens: Läget har blivit sämre för Sveriges barnfamiljer och låginkomsttagare under Tidöpartiernas tid vid makten. Vi ser det inte bara i abstrakta fattigdomssiffror, utan vi ser det i vardagen.

Antalet vräkningar har ökat med 30 procent på tre år, och 824 barn vräktes förra året. Det är nästan dubbelt så många som fem år tidigare. Utöver dem finns alla de familjer som väljer att flytta innan en vräkning har hunnit genomföras. Den vanligaste orsaken till en vräkning är helt enkelt att folk inte har råd att betala hyran. Vi ser också att allt fler barn och föräldrar inte har råd att äta sig mätta, och vi ser att fler och fler familjer måste vända sig till civilsamhället för att få pengar till fritidsaktiviteter och till kläder.

Fru talman! Under den här mandatperioden har regeringen sänkt bostadsbidraget med upp till 1 100 kronor i månaden för de mest utsatta barnfamiljerna – och kallat det en historisk höjning. Man har låtit barnbidraget urholkas till sitt lägsta värde på över 50 år – och sagt sig stötta barnfamiljerna. Man har snabbat på avtrappningen av a-kassan – och kallat det en förstärkning. Det är verbal gymnastik som imponerar.

Tidöpartiernas bidragsförakt har faktiskt gått så långt att FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter i sin senaste granskning kritiserade Sverige för att ersättningarna i trygghetssystemen är för låga för att trygga svenskarnas mänskliga rättigheter. En av kommitténs tre främsta rekommendationer för att stärka de mänskliga rättigheterna i Sverige var därför att höja och indexera ersättningarna i trygghetssystemen, för att säkerställa att de motsvarar de faktiska levnadskostnaderna.

I stället väljer regeringen och Sverigedemokraterna att gå all in på att montera ned våra gemensamma trygghetssystem, genom ett bidragstak och ett kvalificeringskrav till välfärden – reformer som alla experter är överens om kommer att leda till ökad barnfattigdom, ökad segregation, ökad psykisk ohälsa och sämre skolresultat. Tidöpartierna kallar det en arbetslinje, men vi vet alla vad det egentligen är: en fattigdomslinje.

Fru talman! Vi i Miljöpartiet erbjuder ett verkligt alternativ i våra budgetar och i de motioner som vi debatterar här i dag. Vi vill att Sverige ska ha ett trygghetssystem som faktiskt erbjuder människor ekonomisk trygghet när tiderna är svåra.

Det innebär en höjning av barnbidraget till 1 600 kronor i månaden, liksom en indexering av det, så att barnfamiljer har råd att köpa kläder efter väder och gå på bio någon gång ibland, även när priserna stiger. Det innebär en indexering av underhållsstödet så att ensamstående föräldrar får det stöd de behöver när den andra föräldern sviker. Det innebär också att bostadsbidraget görs om i grunden så att alla barnfamiljer faktiskt har råd att betala hyran och inte behöver bo i alldeles för trånga och undermåliga lägenheter när hyrorna stiger.

Miljöpartiet vill se en heltäckande reform av bostadsbidraget där nya mål tas fram, där gränserna i bidraget höjs och indexeras, där ålderstaket tas bort, där inneboende ges rätt till bidrag och där förhandsbesked kan ges. På så sätt kan vi få ett bostadsbidrag som faktiskt fyller sitt syfte och som säkerställer att barnfamiljer, studenter och vuxna med låga inkomster har råd med en trygg och bra bostad.

Fru talman! Ekonomisk familjepolitik handlar också om föräldraförsäkringen, och där ska vi inte sticka under stol med att Sverige är i världsklass. Som någon som snart ska bli pappa för första gången och ta ut mina första veckor av föräldraledighet före sommaren kan jag bara uttrycka min tacksamhet till de politiker, av alla partifärger, som har gått före och sett till att vi har det fantastiska system som vi har i dag.

Det innebär dock inte att det inte finns utrymme för förbättring – vad vore vi för politiker om vi inte kunde komma på sätt att göra bra saker lite bättre? Exempelvis behöver möjligheten till föräldraledighet för ensamföretagare stärkas, och villkoren för studenter som går på föräldraledighet eller behöver vabba behöver bli bättre.

Några problem kan lösas genom att man anpassar skyddet för SGI till företagare och studerande baserat på slutbetänkandet Ett trygghetssystem för alla, som presenterades 2023. Andra problem kan lösas genom konkreta förslag som vi föreslår i våra motioner.

Andra reformer vi vill se är att föräldraförsäkringen delas i tre lika stora delar för att främja ett mer jämställt uttag av föräldradagar. Vi vill också förlänga skyddet av föräldrapenningen för deltidsarbetande föräldrar, den så kallade snabbhetspremien, så att fler föräldrar får möjlighet att arbeta deltid utan att för den sakens skull, som i dag, tvingas skaffa barn tätare än vad de kanske egentligen vill och tätare än vad som kanske passar familjen, arbetssituationen och hälsan.

Fru talman! Jag ska avrunda det här anförandet med att citera målet för utgiftsområde 12 i statsbudgeten, det om ekonomisk trygghet för familjer och barn: ”Den ekonomiska familjepolitiken ska bidra till en god ekonomisk levnadsstandard för alla barnfamiljer samt minska skillnaderna i de ekonomiska villkoren mellan hushåll med och utan barn.”

Sverige har i dag en regering som bedriver en politik som motverkar de här målen. Det behöver vi inte ha. Den 13 september är det val, och då kan det svenska folket välja en ny regering – en regering bestående av partier som vill stärka trygghetssystemen, inte urholka dem. De kan välja en regering som satsar på välfärden, inte villkorar den, och en regering som förstår att barn mår bäst med mat i magen och ett tryggt hem att bo i.

Sverige förtjänar bättre än Tidöpartiernas fattigdomslinje. Med Miljöpartiet kan Sverige också få det bättre. Jag yrkar bifall till reservationerna 4 och 19.

I detta anförande instämde Jacob Risberg (MP).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 25 mars.)

Beslut

Beslut: 2026-03-25
Förslagspunkter: 11

Riksdagsskrivelser

Inga riksdagsskrivelser har ännu utfärdats för det här ärendet. För vissa ärenden utfärdas inga riksdagsskrivelser.

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Familjepolitikens inriktning
    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2025/26:111 av Angelica Lundberg (SD),

    2025/26:203 av Josef Fransson (SD),

    2025/26:1029 av Jamal El-Haj (-) yrkandena 1 och 2,

    2025/26:1079 av Sofia Skönnbrink m.fl. (S) yrkande 1,

    2025/26:1322 av Sanna Backeskog m.fl. (S),

    2025/26:1582 av Cecilia Rönn och Patrik Karlson (båda L),

    2025/26:2781 av Isabell Mixter m.fl. (V) yrkandena 1-4, 6, 10 och 11,

    2025/26:3042 av Markus Wiechel (SD),

    2025/26:3187 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkande 34,

    2025/26:3362 av Annika Hirvonen m.fl. (MP) yrkandena 12-17,

    2025/26:3503 av Malte Tängmark Roos m.fl. (MP) yrkandena 1-7,

    2025/26:3538 av Malte Tängmark Roos m.fl. (MP) yrkandena 1-3,

    2025/26:3589 av Ida Karkiainen m.fl. (S) yrkandena 2 och 3,

    2025/26:3650 av Joakim Järrebring m.fl. (S) yrkande 17 och

    2025/26:3771 av Malte Tängmark Roos m.fl. (MP) yrkandena 12-14.
    • Reservation 1 (S)
    • Reservation 2 (V)
    • Reservation 3 (C)
    • Reservation 4 (MP)
  2. Föräldraförsäkring
    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2025/26:739 av Gudrun Brunegård (KD),

    2025/26:1590 av Lina Nordquist och Mauricio Rojas (båda L),

    2025/26:1912 av Annika Strandhäll (S) yrkandena 2 och 3,

    2025/26:2600 av Mattias Eriksson Falk och Roger Hedlund (båda SD),

    2025/26:2779 av Isabell Mixter m.fl. (V) yrkande 5,

    2025/26:2781 av Isabell Mixter m.fl. (V) yrkande 8,

    2025/26:2834 av Helena Vilhelmsson m.fl. (C) yrkandena 56 och 57,

    2025/26:3187 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkandena 35, 36, 38, 40 och 47,

    2025/26:3190 av Jonny Cato m.fl. (C) yrkande 31,

    2025/26:3501 av Malte Tängmark Roos m.fl. (MP) yrkandena 2-5 och 8 samt

    2025/26:3589 av Ida Karkiainen m.fl. (S) yrkande 8.
    • Reservation 5 (V)
    • Reservation 6 (C)
    • Reservation 7 (MP)
  3. Företagare och studerande
    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2025/26:2781 av Isabell Mixter m.fl. (V) yrkande 13,

    2025/26:3187 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkande 42,

    2025/26:3501 av Malte Tängmark Roos m.fl. (MP) yrkande 6 och

    2025/26:3771 av Malte Tängmark Roos m.fl. (MP) yrkande 4.
    • Reservation 8 (V)
    • Reservation 9 (C)
    • Reservation 10 (MP)
  4. Reserverade dagar
    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2025/26:138 av Josef Fransson (SD),

    2025/26:407 av Martin Ådahl (C),

    2025/26:1638 av Alexander Christiansson (SD),

    2025/26:1912 av Annika Strandhäll (S) yrkande 1,

    2025/26:2781 av Isabell Mixter m.fl. (V) yrkande 7,

    2025/26:3067 av Markus Wiechel (SD),

    2025/26:3279 av Mathias Bengtsson (KD),

    2025/26:3280 av Mikael Oscarsson (KD) yrkande 3,

    2025/26:3501 av Malte Tängmark Roos m.fl. (MP) yrkande 1,

    2025/26:3589 av Ida Karkiainen m.fl. (S) yrkande 4 och

    2025/26:3591 av Ardalan Shekarabi m.fl. (S) yrkande 10.
    • Reservation 11 (S, MP)
    • Reservation 12 (V)
  5. Uttag över tid av föräldrapenning
    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2025/26:2781 av Isabell Mixter m.fl. (V) yrkande 12,

    2025/26:3187 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkande 37 och

    2025/26:3280 av Mikael Oscarsson (KD) yrkande 4.
    • Reservation 13 (V)
    • Reservation 14 (C)
  6. Snabbhetspremien
    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2025/26:3187 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkande 41,

    2025/26:3501 av Malte Tängmark Roos m.fl. (MP) yrkande 7 och

    2025/26:3589 av Ida Karkiainen m.fl. (S) yrkande 6.
    • Reservation 15 (S, V, C)
    • Reservation 16 (MP)
  7. Överlåtelse av föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning
    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2025/26:3187 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkande 39,

    2025/26:3589 av Ida Karkiainen m.fl. (S) yrkande 5 och

    2025/26:3771 av Malte Tängmark Roos m.fl. (MP) yrkande 8.
    • Reservation 17 (S, V)
    • Reservation 18 (C)
    • Reservation 19 (MP)
  8. Socialförsäkringsskyddet för gravida
    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2025/26:718 av Anna-Belle Strömberg m.fl. (S),

    2025/26:2781 av Isabell Mixter m.fl. (V) yrkande 9,

    2025/26:3502 av Malte Tängmark Roos m.fl. (MP) yrkande 14,

    2025/26:3588 av Ida Karkiainen m.fl. (S) yrkande 11 och

    2025/26:3771 av Malte Tängmark Roos m.fl. (MP) yrkande 9.
    • Reservation 20 (S)
    • Reservation 21 (V)
    • Reservation 22 (MP)
  9. Barnbidrag
    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2025/26:121 av Angelica Lundberg och Markus Wiechel (båda SD),

    2025/26:953 av Lina Nordquist och Jakob Olofsgård (båda L),

    2025/26:1106 av Malin Björk (C),

    2025/26:1476 av Kadir Kasirga m.fl. (S),

    2025/26:1552 av Ann-Sofie Lifvenhage (M),

    2025/26:2267 av Ann-Sofie Lifvenhage (M),

    2025/26:2537 av Mattias Eriksson Falk m.fl. (SD),

    2025/26:3187 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkande 46 och

    2025/26:3589 av Ida Karkiainen m.fl. (S) yrkande 7.
    • Reservation 23 (S)
    • Reservation 24 (C)
  10. Bostadsbidrag
    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2025/26:2781 av Isabell Mixter m.fl. (V) yrkande 5,

    2025/26:3187 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkandena 44 och 45 samt

    2025/26:3589 av Ida Karkiainen m.fl. (S) yrkande 9 i denna del.
    • Reservation 25 (S, V, MP)
    • Reservation 26 (C)
  11. Övriga familjeförmåner
    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2025/26:2781 av Isabell Mixter m.fl. (V) yrkandena 14-16 och

    2025/26:3589 av Ida Karkiainen m.fl. (S) yrkande 9 i denna del.
    • Reservation 27 (S, MP)
    • Reservation 28 (V)

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.