Ekonomisk brottslighet

Betänkande 1999/2000:JuU5

Justitieutskottets betänkande 1999/2000:JUU05

Ekonomisk brottslighet

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer

1999/2000

JuU5

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens
årliga skrivelse om den ekonomiska brottsligheten,
en med anledning av skrivelsen väckt motion samt
yrkanden ur sex motioner väckta under den allmänna
motionstiden 1999. Utskottet, som avstyrker bifall
till samtliga motionsyrkanden, föreslår att
regeringens skrivelse läggs till handlingarna.

I ärendet föreligger sju reservationer, varav två
(m, kd, fp) och fem (m, fp).

Skrivelsen

Regeringen (Justitiedepartementet) har i skrivelse
1999/2000:22 lämnat sin årliga rapport till
riksdagen om läget i fråga om den ekonomiska
brottsligheten.

Motionerna

Motion väckt med anledning av skrivelsen

1999/2000:Ju3 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kampen mot den
ekonomiska brottsligheten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
åklagarorganisationen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
Ekobrottsmyndigheten,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
skattebrottsenheterna,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
miljösanktionsavgifter,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om tillsynsavgifter.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1999

1999/2000:Ju301 av Bengt Silfverstrand och Anders
Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
en kartläggning av åklagarmyndigheternas resurser
och kompetens i syfte att stävja ekonomisk
brottslighet.

1999/2000:Ju302 av Christel Anderberg (m) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utbildning på
ekobrottsområdet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en förstärkning av
Ekorådets roll.

1999/2000:Ju727 av Sylvia Lindgren och Anita
Johansson (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder och initiativ för att
ytterligare förstärka insatserna mot ekonomisk
brottslighet.

1999/2000:Ju729 av Bengt Silfverstrand och Anders
Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
åtgärder mot ekonomisk brottslighet.

1999/2000:Ju805 av Mikael Oscarsson (kd) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om metoderna för att
bekämpa ekonomisk brottslighet.

1999/2000:Ju812 av Ulla Wester och Kaj Larsson (s)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär
förslag till sådan ändring i lagstiftningen att
åklagaren ges moderna instrument för att "frysa"
tillgångar interimistiskt vid grov ekonomisk
brottslighet.

Utskottet

Bakgrund

I april 1995 beslutade regeringen om en samlad
strategi mot den ekonomiska brottsligheten.
Strategin redovisades för riksdagen i skrivelse
1994/95:217. Riksdagen hade ingenting att erinra mot
den framlagda strategin (bet. 1994/95:JuU25, rskr.
412).

I strategin slås fast som ett övergripande mål att
påtagligt minska den ekonomiska brottsligheten genom
åtgärder som innebär en kraftig förstärkning av
samhällets samlade insatser mot sådan kriminalitet.
Åtgärder skall vidtas som innebär en effektivisering
när det gäller att förebygga, upptäcka, utreda och
lagföra ekonomisk brottslighet. En ökad tonvikt
skall läggas vid det förebyggande arbetet. I detta
ligger bl.a. att kontrollen skall effektiviseras och
att myndigheterna skall utveckla ett
problemorienterat arbetssätt.

Kampen mot den ekonomiska brottsligheten skall vara
en prioriterad verksamhet för myndigheterna.
Särskild vikt skall läggas vid att samordna
myndigheternas prioriteringar och att utveckla deras
samarbete. Vidare skall myndigheternas kompetens i
fråga om ekonomisk brottslighet höjas.

En annan huvudpunkt i strategin är att näringslivet
måste ta ett ökat ansvar i kampen mot den ekonomiska
brottsligheten, bl.a. genom att utveckla affärs-etik
och kontroll.

För att genomföra dessa mål redovisades i strategin
ett brett åtgärdsprogram. Detta omfattar bl.a.
förstärkt skattekontroll och förenklad
skattelagstiftning, förbättrad myndighetsstruktur,
gemensamma kontrollaktioner från myndigheterna,
affärsetik och internkontroll inom näringslivet,
snabbare utredning och process, förbättrad
lagstiftning om bolagsstyrelser m.m., sanering av
utsatta branscher, effektivare lagstiftning om
penningtvätt, effektivare sanktionsregler, aktivt
internationellt arbete bl.a. inom EU, ökad
forskning, information till allmänheten samt
effektivare styrning och uppföljning av
myndigheternas verksamhet.

I syfte att underlätta arbetet inrättades i
december 1994 en arbetsgrupp inom Regeringskansliet.
Arbetsgruppen, som kallas regeringens
ekobrottsberedning, består av tjänstemän från
Justitiedepartementet, Finansdepartementet,
Näringsdepartementet och Miljödepartementet. En
chefstjänsteman vid Justitiedepartementet är
ordförande.

Regeringen redovisar varje år läget beträffande den
ekonomiska brottsligheten i en skrivelse till
riksdagen. Tidigare skrivelser har lämnats till
riksdagen i oktober 1996, 1997 respektive 1998 (skr.
1996/97:49, bet. JuU6, rskr. 149, skr. 1997/98:38,
bet. JuU8, rskr. 144 och skr. 1998/99:25, bet. JuU9,
rskr. 178).

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

Skrivelsen innehåller regeringens årliga rapport
till riksdagen om läget beträffande den ekonomiska
brottsligheten.

I skrivelsen redovisas översiktligt de åtgärder som
vidtagits sedan föregående lägesrapport i oktober
1998 inom ramen för regeringens strategi för samlade
åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten.

Till de åtgärder som behandlas hör uppbyggnaden och
utvecklingen av den nya myndighetsstrukturen,
däribland en ny organisation för bekämpning av
miljöbrott, utvecklingen av den internationella
ekobrottsbekämpningen, forskning om ekonomisk
brottslighet och brottsförebyggande arbete.

Vidare redovisas lagstiftningsarbete och andra
åtgärder rörande bl.a. olagliga oljeutsläpp,
sekretess, penningtvätt, näringsförbud, handel med
elektroniska pengar, insiderhandel, taxitrafik,
bulvanförhållanden och handel med skalbolag.

Överväganden

Åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten

I motionerna Ju727 (s), Ju729 (s), Ju805 (kd) och
Ju812 (s) begärs att ytterligare åtgärder vidtas i
bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten. Bland
annat begärs att möjligheter att använda buggning
skall införas samt att möjligheterna att använda
hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning
skall utvidgas. Vidare begärs en ny lagreglering som
gör det möjligt för åklagare att interimistiskt
frysa tillgångar. Ytterligare åtgärder begärs också
för att komma åt ekonomisk brottslighet inom vissa
branscher, den s.k. karusellhandeln
(gränsöverskridande handel i syfte att undandra
mervärdesskatt) och handeln med skalbolag.

Inom Regeringskansliet och hos olika myndigheter
pågår arbete för att utveckla ytterligare åtgärder
mot den ekonomiska brottsligheten. Bland annat pågår
följande lagstiftningsarbete och projekt.

Frågan om möjligheterna att använda buggning,
hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning
behandlas i Buggningsutredningens betänkande Om
buggning och andra hemliga tvångsmedel (SOU
1998:46).

Buggningsutredningen föreslår bl.a. att buggning
införs som ett nytt straffprocessuellt tvångsmedel.
Åtgärden skall enligt förslaget få användas vid
förundersökning angående brott som har ett
minimistraff på fyra års fängelse, grovt
narkotikabrott och grov varusmuggling avseende
narkotika samt vid försök, förberedelse eller
stämpling till nu nämnda brott. För att buggning
skall få användas krävs enligt förslaget vidare att
någon är skäligen misstänkt för brottet, att
åtgärden är av synnerlig vikt för utredningen och
att skälen för åtgärden uppväger det intrång eller
men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte
eller något annat motstående intresse.

Buggningsutredningen föreslår vidare att
möjligheterna att använda hemlig teleavlyssning och
hemlig teleövervakning utökas. Bland annat föreslås
att tillämpningsområdet för åtgärderna vidgas samt
att åklagaren skall ges en interimistisk
beslutsrätt.

Buggningsutredningens betänkande bereds för
närvarande inom Justitiedepartementet. Enligt vad
utskottet inhämtat kommer en proposition att lämnas
under våren år 2000.

I fråga om införandet av en möjlighet att frysa
tillgångar, dvs. att tillfälligt stoppa eller
senarelägga en transaktion, lämnades ett förslag
härom i Penningtvättutredningens betänkande
Bekämpande av penningtvätt (SOU 1997:36). Enligt
förslaget skulle det vara möjligt att under högst
två dygn dröja med en transaktion som ett företag
finner misstänkt och där uppgifter lämnats till
finanspolisen. Beslut härom skulle enligt förslaget
fattas av åklagare.

Regeringen ansåg att frågan krävde ytterligare
beredning och beslutade att inte behandla den i
samband med beredningen av Penningtvättutredningens
betänkande.

Enligt vad utskottet inhämtat har regeringen för
avsikt att behandla frågan om möjligheten att införa
ett frysningsinstitut i samband med beredningen av
Förverkandeutredningens betänkande (dir. 1997:48)
som kommer att lämnas till regeringen under januari
månad år 2000.

I Branschsaneringsutredningens slutbetänkande
Branschsanering - och andra metoder mot ekobrott
(SOU 1997:111) som inkom till regeringen i september
1997 presenterades en rad förslag till åtgärder mot
ekonomisk brottslighet inom branscher som är
särskilt utsatta för sådan kriminalitet. Bland annat
lämnades förslag om att införa ett system med
licensavgifter.

Förslagen bereds för närvarande inom
Regeringskansliet och berör flera departement.

I fråga om karusellhandeln har Ekobrottsmyndigheten
för avsikt att särskilt uppmärksamma denna form av
brottslighet under år 2000. Ekobrottsmyndigheten,
skattemyndigheterna, tullen och åklagarväsendet
arbetar för närvarande med att finna lämpliga former
för detta arbete.

Vad gäller skalbolagshandeln har Riksskatteverket
hos regeringen hemställt om ny lagstiftning i
enlighet med en promemoria upprättad av
Skattemyndigheten i Stockholms län. Promemorian har
remissbehandlats. Den och remissvaren bereds för
närvarande inom Finansdepartementet.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att det
är viktigt att beivra den ekonomiska brottsligheten.
Utskottet konstaterar att det på olika håll pågår
arbete för att utveckla sådana åtgärder som
aktualiseras genom motionerna. Något uttalande från
riksdagens sida behövs således inte, och den
pågående beredningen bör inte heller föregripas.
Utskottet avstyrker därför motionerna Ju727, Ju729,
Ju805 och Ju812 i här behandlade delar.

Också i motion Ju301 (s) framhålls vikten av att
bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Motionärerna
begär i detta syfte en kartläggning av hur
åklagarväsendets ekobrottsbekämpning fungerar och
vilka resurser som finns för att utreda ekonomiska
brott.

Ekobrottsmyndigheten svarar för
ekobrottsbekämpningen i Stockholms län, Skåne län,
Västra Götalands län, Hallands län och Gotlands län.
Ekobrottsmyndigheten handlägger också mål som rör
kvalificerad ekonomisk brottslighet som har
nationell utbredning eller internationell anknytning
eller som är av principiell natur eller stor
omfattning. I övrigt svarar respektive
åklagarmyndighet för detta arbete.
Ekobrottsmyndigheten svarar under Riksåklagaren för
samordningen av ekobrottsbekämpningen i hela landet.

Inriktningen av åklagarväsendets verksamhet
regleras av regeringen. I vilken grad och på vilka
sätt verksamhetsmålen har uppfyllts skall
återrapporteras till regeringen. Av regleringsbreven
för åklagarväsendet för år 1999 följer bl.a. att
åklagarorganisationen har att till regeringen
rapportera vilka resurser som lagts ned på ärenden
rörande ekonomisk brottslighet (inklusive
miljöbrott) samt vilka åtgärder som vidtagits för
att prioritera sådana ärenden. Vidare följer att
Ekobrottsmyndigheten har att till regeringen inkomma
med uppgifter om bl.a. hur många ärenden som lett
till lagföring, antalet inkomna respektive avslutade
ärenden samt vilka åtgärder som vidtagits för att
utveckla rationella arbetsmetoder och en hög
kompetens. Ekobrottsmyndigheten skall dessutom
inkomma med en årlig rapport om den ekonomiska
brottsligheten, förslag till hur åtgärderna mot den
ekonomiska brottsligheten kan förbättras och vilka
åtgärder som vidtagits för att i samband med andra
myndigheter effektivisera ekobrottsbekämpningen.

Därtill kommer att regeringen varje år beslutar om
myndighetsgemensamma mål och riktlinjer för åtgärder
mot den ekonomiska brottsligheten. Uppdragen är
gemensamma för ett antal myndigheter, däribland
åklagarorganisationen och Ekobrottsmyndigheten, och
skall återrapporteras till regeringen. Av de
myndighetsgemensamma målen och riktlinjerna för år
1999 följer att insatserna mot den ekonomiska
brottsligheten skall prioriteras av myndigheterna.
Myndigheterna skall därvid bl.a. lägga ökad tonvikt
vid det brottsförebyggande arbetet, utveckla
myndighetssamarbetet samt prioritera kompetens- och
metodutveckling.

Redovisningen av verksamhetsmålen och de åtgärder
som vidtagits i fråga om ekobrottsbekämpningen
lämnas i respektive myndighets årsredovisning. I
denna och i budgetunderlaget för kommande år lämnas
också en redovisning över hur myndighetens resurser
använts och vilka resurser som krävs för det
fortsatta arbetet.

Utskottet konstaterar att arbetet inom
åklagarväsendet med att bekämpa den ekonomiska
brottsligheten löpande följs upp i budgetarbetet.
Härvid kartläggs också vilka behov av resurser som
finns inom åklagarväsendet. Enligt utskottet finns
det för närvarande inte anledning att tillsätta
någon utredning för en översyn av åklagarväsendets
ekobrottsbekämpning. Motion Ju301 avslås.

I motion Ju3 (m) framhåller motionärerna att det i
och för sig är viktigt att bekämpa den ekonomiska
brottsligheten, men att detta inte får ske på ett
sådant sätt att beviskraven sänks eller att
respekten för medborgarnas integritet urholkas.

Utskottet har tidigare prövat yrkanden om
integritet kontra en effektiv brottsbekämpning,
senast under våren 1999. Utskottet konstaterade
därvid att utvecklingen av ny teknik inom bl.a. IT-
och teleområdena har skapat nya och effektivare
verktyg för brottsbekämpningen, men att detta också
inneburit att frågor om den personliga integriteten
kommit i fokus. Utskottet påtalade att det på
departementet pågick arbete i ett flertal olika
ärenden med bäring på dessa problem. Bland annat
hänvisade utskottet till beredningen av
Buggningsutredningens betänkande och påtalade att
frågan om förhållandet mellan effektivitet och
integritet i brottsbekämpningen kommer att
analyseras i detta sammanhang. Utskottet nämnde även
att regeringen övervägde att initiera en samlad
analys från integritetssynpunkt av
tvångsmedelslagstiftningen men att frågan om
formerna för en sådan analys fick anstå till dess
att resultaten av de pågående övervägandena förelåg.
Utskottet konstaterade sammanfattningsvis att det
inte syntes föreligga någon egentlig oenighet när
det gäller vikten av att integritetsfrågorna
uppmärksammas i lagstiftningsarbetet och avstyrkte
motionsyrkandet (bet. 1998/99:JuU21 s. 6 f).

Utskottet är liksom tidigare av uppfattningen att
det är viktigt att integritetsfrågorna uppmärksammas
i lagstiftningsarbetet. Det är därför positivt att
regeringen överväger att initiera en samlad analys
av tvångsmedelslagstiftningen från
integritetssynpunkt. Utskottet anser också att det
ur rättssäkerhetssynpunkt är viktigt och nödvändigt
att höga beviskrav upprätthålls. Enligt utskottets
mening är det dock självklart att regeringen beaktar
sådana aspekter i lagstiftningsarbetet. Något
särskilt uttalande är enligt utskottet inte
nödvändigt. Utskottet avstyrker motion Ju3 i denna
del.

Den nya myndighetsstrukturen

Resurser till åklagarväsendet

I motion Ju3 (m) begärs att ytterligare resurser skall anvisas
till åklagarväsendet för att möjliggöra att experter
kan hyras in vid utredning av ekobrott. I motionen
begärs vidare att ytterligare resurser skall anvisas
till Ekobrottsmyndigheten för att fullfölja
uppbyggnaden av och höja kompetensen inom
myndigheten. Även i motion Ju302 (m) framhålls att
kompetensen i fråga om ekobrott måste höjas.
Motionären anser att betydande utbildningsinsatser
måste genomföras i detta syfte.

Frågan om åklagarväsendets resurser har behandlats
helt nyligen av utskottet i budgetbetänkandet för år
2000. Utskottet tillstyrkte därvid regeringens
förslag om att för år 2000 anvisa knappt 695
miljoner kronor till åklagarorganisationen och drygt
250 miljoner kronor till Ekobrottsmyndigheten. För
Ekobrottsmyndighetens del ingår i anslaget
resursförstärkningar för att ge myndigheten
förutsättningar för att fullfölja uppbyggnaden av
myndigheten (prop. 1999/2000:1 utg.omr. 4 s. 90 f,
bet. JuU1).

Utskottet finner inte anledning att nu föreslå
ytterligare resurser. Motionerna Ju3 och Ju302
avstyrks i nu behandlade delar.

Ekorådet

I motion Ju302 (m) begärs att Ekorådets roll skall
förstärkas.

Ekorådet inrättades den 1 januari 1998 för
samordning av myndigheternas arbete mot den
ekonomiska brottsligheten.

I Ekorådet ingår riksåklagaren (ordförande),
generaldirektören för Ekobrottsmyndigheten,
rikspolischefen, generaltulldirektören,
generaldirektören för BRÅ, generaldirektören för
Finansinspektionen och generaldirektören för
Riksskatteverket. I rådet ingår också företrädare
för Statens jordbruksverk, Närings- och
teknikutvecklingsverket (NUTEK) och Patent- och
registreringsverket. Ekobrottsmyndigheten är
kanslifunktion för rådet.

Ekorådets verksamhet regleras i förordningen
(1997:899) om myndighetssamverkan mot ekonomisk
brottslighet. Av förordningen följer att Ekorådet
skall följa utvecklingen av den ekonomiska
brottsligheten i samhället, tidigt uppmärksamma nya
inslag i den ekonomiska brottsligheten, vara forum
för överläggningar som rör samordning av de berörda
myndigheternas verksamhetsplanering inom
ekobrottsområdet, ta initiativ till
myndighetsgemensamma aktioner för att förebygga och
bekämpa den ekonomiska brottsligheten samt analysera
och utvärdera insatserna. Ekorådet har också till
uppgift att behandla den årliga rapport som
Ekobrottsmyndigheten skall lämna till regeringen med
underlag för regeringens myndighetsgemensamma mål
och riktlinjer för ekobrottsbekämpningen.

I sammanhanget bör också nämnas att det i
anslutning till Ekorådet har bildats en arbetsgrupp
med företrädare för samtliga myndigheter som ingår i
rådet. Arbetsgruppen fungerar som ett beredande
organ i förhållande till Ekorådet. Arbetsgruppen har
också initierat projekt som berört två eller flera
av myndigheterna. Vidare har gruppen enligt
regeringen haft en viktig roll i informationsutbytet
mellan myndigheterna, bl.a. har behovet av tidig
information om nya företeelser inom den ekonomiska
brottsligheten, "early warning", kunnat tillgodoses
genom arbetsgruppen.

Utskottet uttalade sig i samband med förra årets
lägesrapport i fråga om den ekonomiska
brottsligheten över ett liknande motionsyrkande.
Utskottet ansåg därvid att det var för tidigt att
uttala sig om hur den nya organisationen och
arbetsformerna i detalj kommer att påverka
ekobrottsbekämpningen. Den fortsatta utvecklingen
borde därför avvaktas (bet. 1998/99:JuU9 s. 4).

Utskottet konstaterar att Ekorådet givits en
central roll i den nya organisationen för
ekobrottsbekämpning. Avgränsningen mellan Ekorådets
och de medverkande myndigheternas verksamhet
framstår enligt utskottet som ändamålsenlig. Det
finns enligt utskottet inte anledning att förorda
några förändringar i Ekorådets uppgifter. Motion
Ju302 avstyrks i här behandlad del.

Skattebrottsenheterna

Sedan den 1 januari 1998 kan skattemyndigheterna i
viss utsträckning handlägga utredningar om ekonomisk
brottslighet (prop. 1997/98:10, bet. SkU10, rskr.
70). Den brottsutredande verksamheten bedrivs vid
särskilda skattebrottsenheter inom
skatteförvaltningen. Dessa skall organisatoriskt
hållas åtskilda från skatteutredningsverksamheten.
Sedan den 1 januari 1999 finns särskilda
skattebrottsenheter inrättade vid samtliga landets
tio regionala skattemyndigheter.

I motion Ju3 (m) framhålls att det bör övervägas om
inte ansvarsfördelningen mellan
skattebrottsenheterna och Ekobrottsmyndigheten kan
göras tydligare.

Omfattningen av skattemyndigheternas
brottsutredande verksamhet framgår av lagen
(1997:1024) om skattemyndigheters medverkan i
brottsutredningar. Enligt lagen får
skattemyndigheterna bedriva spaning och verksamhet
som består i att samla, bearbeta och analysera
information för att klarlägga om brottslig
verksamhet har utövats eller kan komma att utövas
och som inte utgör förundersökning enligt 23 kap.
rättegångsbalken. Skattemyndigheterna får vidare
utreda viss brottslighet på egen hand om påföljden
beräknas bli böter och det kan antas att den
misstänkte kommer att erkänna gärningen. När det
gäller förundersökningar av brott i övrigt får
skattemyndighet inte vidta några åtgärder om inte
åklagare har begärt myndighetens biträde. Det är
alltså åklagaren som avgör i vilken mån biträde bör
ske genom skattebrottsenheterna eller om polisen bör
anlitas för förundersökningen. Det är också
åklagaren som leder förundersökningen.
Skattemyndighet får inte heller verkställa beslut om
tvångsmedel. Om det skulle bli aktuellt att använda
sig av tvångsmedel måste åklagaren alltså anlita
biträde av polisen.

I samband med att skatteutskottet behandlade
lagförslaget bereddes justitieutskottet tillfälle
att yttra sig över detta. Utskottet tillstyrkte
förslaget. Utskottet ansåg därvid att det skulle
vara mindre lämpligt att lägga hela ansvaret för
utredning av skattebrott på Ekobrottsmyndigheten.
Det tyngst vägande skälet härför var enligt
utskottet att en sådan ordning inte skulle medföra
någon lättnad för polisen. Vidare ansåg utskottet
att alla mer eller mindre rutinmässiga skattebrott
inte passade in i Ekobrottsmyndighetens organisation
och planerade verksamhet (1997/98:JuU2y s. 5).

Av skrivelsen framgår att en central samrådsgrupp
inrättats för att underlätta samverkan mellan
skattebrottsenheterna och polis- och
åklagarmyndigheterna. I gruppen behandlas frågor av
övergripande och praktisk natur, såsom
registertillgång, ärendefördelning, praktiska
arbetsformer, praktiktjänstgöring och
Ekobrottsmyndighetens stödjande funktion (se även
skr. 1998/99:25 s. 42).

Utskottet konstaterar att det av lagen om
skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar
klart framgår vilka befogenheter
skattebrottsenheterna har. Bland annat framgår att
det är åklagaren som i varje enskilt fall har att ta
ställning till om det är lämpligt att utredningen
görs av en skattebrottsenhet. Undantag utgör endast
okomplicerade utredningar där man kan räkna med ett
bötesstraff efter erkännande. Oklarheter i fråga om
ansvarsfördelningen mellan åklagarväsendet och
skattebrottsenheterna torde därför inte uppkomma.
Därtill kommer att en central samrådsgrupp inrättats
för att underlätta samverkan mellan de olika
myndigheterna. Skulle frågor rörande
ansvarsfördelningen mellan myndigheterna uppstå bör
sådana frågor kunna behandlas i denna grupp. Med det
anförda avstyrker utskottet motion Ju3 i denna del.

Bekämpning av miljöbrott

Miljösanktionsavgifter

Av 30 kap. 1 § miljöbalken följer att en näringsidkare skall
åläggas att betala miljösanktionsavgift i vissa fall
när han vid bedrivandet av sin verksamhet åsidosatt
föreskrifter eller tillstånd och villkor som har
meddelats med stöd av balken. Avgiften bygger på ett
strikt ansvar.

Miljösanktionsavgiften påförs genom beslut av
tillsynsmyndigheten och får överklagas till
miljödomstol. Enligt 30 kap. 5 § miljöbalken skall
avgiften betalas inom trettio dagar efter det att
avgiften har beslutats eller den längre tid som
anges i beslutet. Efter den sista betalningsdagen
får avgiften verkställas såsom en dom som har vunnit
laga kraft. Den är alltså direkt verkställbar.

I motion Ju3 (m) begärs att nuvarande ordning
ändras på så sätt att miljösanktionsavgift inte
skall kunna verkställas innan ett eventuellt
överklagande av tillsynsmyndighetens beslut härom
blivit slutligt prövat.

Regeringen gjorde i proposition 1997/98:45
Miljöbalk bedömningen att ett beslut om
miljösanktionsavgift borde vara direkt verkställbart
för att ett överklagande inte skulle kunna ske
enbart i syfte att skjuta upp
betalningsskyldigheten. Regeringen anförde därvid
att det i de fall då beslutet kommer upp till
prövning kan bli en väsentlig fördröjning av
verkställbart beslut från det att överträdelsen
skedde. Betydande räntevinster och liknande
ekonomiska fördelar skulle därigenom komma den
tillgodo som överklagade för att skjuta på
exekutionstiden (s. 545 f).

Jordbruksutskottet behandlade under våren 1998 den
ovan angivna propositionen samt en motion med
liknande innehåll som den nu aktuella.
Justitieutskottet bereddes tillfälle att yttra sig
över propositionen och motionen.

Justitieutskottet delade regeringens uppfattning
att miljösanktionsavgifterna borde kunna tas ut utan
hinder av att beslutet inte vunnit laga kraft.
Utskottet påtalade därvid att miljödomstolen med
stöd av 28 § förvaltningsprocesslagen kan förordna
att beslutet tills vidare inte får verkställas.
Detta borde enligt utskottet ge en erforderlig
garanti för att obefogade beslut om
miljösanktionsavgift inte verkställs (1997/98:JuU4y
s. 14 f).

Jordbruksutskottet tillstyrkte regeringens förslag
och avstyrkte motionen (bet. 1997/98:JoU20 s. 128
f).

Utskottet finner inte skäl att göra någon annan
bedömning än den utskottet tidigare gjort och
avstyrker motion Ju3 i nu behandlad del.

Tillsynsavgifter

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer
får enligt 27 kap. 1 § miljöbalken meddela
föreskrifter om avgift för prövning och tillsyn
enligt balken eller enligt föreskrifter meddelade
med stöd av balken. När det gäller en kommunal
myndighetsverksamhet får kommunfullmäktige meddela
föreskrifter om sådana avgifter. Den operativa
tillsynen svarar länsstyrelserna och de kommunala
nämnderna för.

I motion Ju3 (m) begärs att systemet med
tillsynsavgifter granskas vid kommande utvärdering
av miljöbalkens tillämpning. Bland annat anser
motionärerna att det måste klarläggas huruvida
uttagandet av tillsynsavgifter missbrukas samt under
vilka förutsättningar tillsynsavgift tas ut.

Regeringen kommer inom kort att tillsätta en
parlamentarisk kommitté i syfte att utvärdera
miljöbalken. Kommittén kommer enligt regeringen
bl.a. att få i uppgift att studera miljöbalkens
tillämpning och belysa konsekvenserna av miljöbalken
inom olika verksamheter. Enligt regeringen är det
naturligt att det straffrättsliga systemet och
tillsynen enligt miljöbalken kommer att ingå i
översynen.

Utskottet konstaterar att den parlamentariska
kommitté som skall ges i uppdrag att utvärdera
tillämpningen av miljöbalken även kommer att se över
tillsynsfrågorna. Det finns därför enligt utskottet
inte anledning att göra något särskilt uttalande i
frågan. Motion Ju3 avstyrks i denna del.

Övrigt

I övrigt har utskottet ingenting att anföra med
anledning av skrivelsen.

Utskottet föreslår att riksdagen lägger regeringens
skrivelse till handlingarna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande åtgärder mot den ekonomiska
brottsligheten

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ju727,
1999/2000:Ju729, 1999/2000:Ju805 yrkande 2 och
1999/2000:Ju812,

2. beträffande kartläggning av
åklagarväsendets ekobrottsbekämpning

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju301,

res. 1 (m, kd, fp)

3. beträffande effektiviteten i
brottsbekämpningen

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju3 yrkande 1,

res. 2 (m, kd, fp)

4. beträffande resurser till åklagarväsendet

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Ju3 yrkandena 2
och 3 och 1999/2000:Ju302 yrkande 4,

res. 3 (m, fp)

5. beträffande Ekorådet,

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju302 yrkande 5,

res. 4 (m, fp)

6. beträffande skattebrottsenheterna

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju3 yrkande 4,

res. 5 (m, fp)

7. beträffande miljösanktionsavgifter

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju3 yrkande 5,

res. 6 (m, fp)

8. beträffande tillsynsavgifter

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju3 yrkande 6,

res. 7 (m, fp)

9. beträffande lägesrapport i fråga om den
ekonomiska brottsligheten

att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1999/2000:22 till
handlingarna.

Stockholm den 7 december 1999

På justitieutskottets vägnar

Gun Hellsvik

I beslutet har deltagit: Gun
Hellsvik (m), Ingvar Johnsson (s),
Märta Johansson (s), Margareta
Sandgren (s), Alice Åström (v),
Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G
Högmark (m), Ann-Marie Fagerström
(s), Maud Ekendahl (m), Helena
Frisk (s), Morgan Johansson (s),
Yvonne Oscarsson (v), Ragnwi
Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m),
Gunnel Wallin (c), Siw Persson (fp)
och Thomas Julin (mp).

Reservationer

1. Kartläggning av åklagarväsendets
ekobrottsbekämpning (mom. 2)

Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G
Högmark (m), Maud Ekendahl (m), Ragnwi Marcelind
(kd), Jeppe Johnsson (m) och Siw Persson (fp) anför:

Vi anser att åklagarväsendet måste få erforderliga
resurser för att kunna klara av det i många fall
krävande utredningsarbetet i samband med ekonomisk
brottslighet. Mot denna bakgrund är det angeläget
att göra en oberoende och förutsättningslös
kartläggning av hur åklagarmyndigheterna fungerar
och vilka resurser som finns för att utreda
ekonomiska brott. En sådan utredning bör göras under
ledning av forskare med förankring i juridisk
fakultet så att oberoende och neutralitet säkras.
Utredningsarbetet bör kompletteras med praktisk
kunskap om utredning och revision.

Det ankommer på regeringen att vidta erforderliga
åtgärder med anledning av det anförda.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 2
bort ha följande lydelse:

2. beträffande kartläggning av
åklagarväsendets ekobrottsbekämpning

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju301 som
sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i reservation 1.

2. Effektiviteten i brottsbekämpningen
(mom. 3)

Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G
Högmark (m), Maud Ekendahl (m), Ragnwi Marcelind
(kd), Jeppe Johnsson (m) och Siw Persson (fp) anför:

Den ekonomiska brottsligheten är utan tvivel ett
allvarligt problem. Vi anser därför att den måste
bekämpas, inte minst för att upprätthålla respekten
för den straffrättsliga lagstiftningen och värna
moralen i näringslivet och samhället i övrigt.

Den ekonomiska brottsligheten måste dock bekämpas
inom de gränser som rättsstaten sätter. Vi kan inte
tillåta att kampen mot denna typ av brottslighet
leder till en urholkning av de värden som
statsmakterna har ett särskilt ansvar att skydda.
Trots de bevissvårigheter som ofta föreligger i
fråga om ekonomisk brottslighet kan det sålunda
aldrig godtas att beviskraven sänks för att lättare
få till stånd en fällande dom. Det kan inte heller
accepteras att respekten för den enskildes
integritet urholkas.

Vad som nu krävs är att regeringen inom ramen för
den utredning som aviserades våren 1999 (se bet.
1998/99:JuU21 s. 6) tar ett samlat grepp om
integritetsfrågorna och väger dessa mot kraven på
effektivitet i brottsbekämpningen.

Det bör ankomma på regeringen att beakta det nu
anförda vid utformningen av direktiv för
utredningen.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 3
bort ha följande lydelse:

3. beträffande effektiviteten i
brottsbekämpningen

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju3 yrkande
1 som sin mening ger regeringen till känna vad
som anförts i reservation 2.

3. Resurser till åklagarväsendet (mom. 4)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud
Ekendahl (m), Jeppe Johnsson (m) och Siw Persson
(fp) anför:

Vi anser att åklagarväsendet måste ges ökade
resurser för att på ett effektivt sätt kunna bekämpa
den ekonomiska brottsligheten.

Enligt vår uppfattning saknas det tillräcklig
kompetens vid utredningen av vissa ekobrott.
Åklagarna bör ha rätt och skyldighet att i dessa
fall anlita experter med särskilda kunskaper i t.ex.
skatterätt, miljörätt och associationsrätt. För att
möjliggöra att sådan extern kompetens skall kunna
hyras in måste åklagarorganisationen ges ökade
resurser.

Även Ekobrottsmyndigheten måste ges ökade resurser.
Vi stödde inte inrättandet av Ekobrottsmyndigheten.
När nu myndigheten kommit i gång med sin verksamhet
anser vi dock att dess verksamhet måste göras så
effektiv som möjligt för att kunna möta den alltmer
kvalificerade ekobrottsligheten. Vi anser t.ex. att
det är av yttersta vikt att utbildningen på
ekobrottsområdet intensifieras. Vidare anser vi att
fler ekobrottsutredare och mer specialiserad
kompetens, inte minst i fråga om IT, krävs för att
förbättra och säkerställa en hög kvalitet i
utredningsarbetet. Det måste även vara möjligt för
myndigheten att köpa in särskild spetskompetens i de
fall det behövs. Vi vill därför betona vikten av att
Ekobrottsmyndigheten ges tillräckliga resurser för
att fullfölja uppbyggnaden av myndigheten och för
att möta de krav på särskild kompetens som ställs i
kampen mot den ekonomiska brottsligheten.

Det ankommer på regeringen att beakta vad vi nu
anfört i det kommande budgetarbetet.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 4
bort ha följande lydelse:

4. beträffande resurser till
åklagarväsendet

att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Ju3
yrkandena 2 och 3 och 1999/2000:Ju302 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i reservation 3.

4. Ekorådet (mom. 5)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud
Ekendahl (m), Jeppe Johnsson (m) och Siw Persson
(fp) anför:

Vi anser att Ekorådet fyller en mycket viktig
funktion i ekobrottsbekämpningen, inte minst i fråga
om att följa utvecklingen av den ekonomiska
brottsligheten i samhället och samordna de berörda
myndigheternas insatser inom ekobrottsområdet.
Ekorådets roll och ansvar bör dock ytterligare
förstärkas. Vi anser t.ex. att Ekorådet bör ges i
uppdrag att ansvara för den årliga rapport som utgör
underlag för regeringens myndighetsgemensamma mål
och riktlinjer. Vidare borde det vara självklart att
rådet ansvarade för kontakterna med regeringen vid
diskussioner om vilka åtgärder som krävs för en
effektiv brottsbekämpning.

Det ankommer på regeringen att vidta erforderliga
åtgärder med anledning av det anförda.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 5
bort ha följande lydelse:

5. beträffande Ekorådet

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju302
yrkande 5 som sin mening ger regeringen till
känna vad som anförts i reser-vation 4.

5. Skattebrottsenheterna (mom. 6)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud
Ekendahl (m), Jeppe Johnsson (m) och Siw Persson
(fp) anför:

Vi anser att nuvarande organisation där både
skattemyndigheternas skattebrottsenheter och
Ekobrottsmyndigheten ägnar sig åt utredande
verksamhet är svåröverskådlig. Enligt vår mening är
risken med en sådan organisation att
ansvarsfördelningen uppfattas som oklar. Inte minst
eftersom Ekobrottsmyndigheten till skillnad från
skattebrottsenheterna inte finns på alla håll i
landet. Det bör därför övervägas om inte
ansvarsfördelningen mellan de olika myndigheterna
skulle kunna göras tydligare.

Det ankommer på regeringen att vidta erforderliga
åtgärder med anledning av det anförda.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 6
bort ha följande lydelse:

6. beträffande skattebrottsenheterna

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju3 yrkande
4 som sin mening ger regeringen till känna vad
som anförts i reservation 5.

6. Miljösanktionsavgifter (mom. 7)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud
Ekendahl (m), Jeppe Johnsson (m) och Siw Persson
(fp) anför:

Som framgått ovan kan ett beslut om
miljösanktionsavgift verkställas utan hinder av att
den som påförts avgiften överklagat beslutet till
miljödomstolen. Även om miljödomstolen har möjlighet
att förordna att det överklagade beslutet inte får
verkställas, anser vi att det är principiellt
felaktigt att ett beslut om betalningsskyldighet
skall kunna verkställas innan frågan om huruvida
betalningsskyldighet föreligger blivit slutligt
prövad.

Det ankommer på regeringen att snarast återkomma
till riksdagen med förslag till en ändring av
miljöbalken i enlighet med vad vi nu anfört.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 7
bort ha följande lydelse:

7. beträffande miljösanktionsavgifter

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju3 yrkande
5 som sin mening ger regeringen till känna vad
som anförts i reservation 6.

7. Tillsynsavgifter (mom. 8)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud
Ekendahl (m), Jeppe Johnsson (m) och Siw Persson
(fp) anför:

Vi välkomnar att regeringen avser att tillsätta en
parlamentarisk kommitté i syfte att utvärdera
miljöbalken och dess tillämpning. Enligt vår mening
bör kommittén även ges i uppdrag att särskilt
granska systemet med tillsynsavgifter. Härvid bör
följande beaktas.

Vi hyser vissa farhågor för att
tillsynsmyndigheter, speciellt de kommunala miljö-
och hälsoskyddsnämnderna, använder möjligheten att
ta ut tillsynsavgifter för att finansiera kommunala
verksamheter som inte har med tillsynsverksamheten
att göra. I utvärderingen bör det därför granskas om
sådant missbruk förekommer och hur det kan
förhindras.

Vidare anser vi att det i utvärderingen bör belysas
på vilka grunder tillsynsavgifter tas ut och i
vilken utsträckning tillsynsmyndigheterna utövar sin
tillsynsskyldighet. Det kan enligt vår mening inte
vara rimligt att en näringsidkare får betala
tillsynsavgift utan att tillsynsmyndigheten utför
någon konkret prestation.

Det ankommer på regeringen att se till att det ovan
anförda tillgodoses i direktiven för den
parlamentariska kommittén.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 8
bort ha följande lydelse:

8. beträffande tillsynsavgifter

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju3 yrkande
6 som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i reservation 7.