Djurskydd

Betänkande 2007/08:MJU13

1, Förslag, Genomförd
2, Beredning, Genomförd
3, Debatt, Genomförd
4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat: 10 april 2008

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF

Djurskydd(pdf, 299 KB)

Webbsida

Visa hela dokumentet för Betänkande 2007/08:13 Djurskydd

Beslut

Nej till motioner om djurskydd (MJU13)

Riksdagen sade nej till motioner från allmänna motionstiden 2007 om djurskydd. Skälet är att det redan finns regler som gäller eller att det pågår arbete i de frågor motionerna tar upp. Motionerna handlar om nationella och internationella djurskyddsfrågor samt djurhållning och djurskötsel.

Utskottets förslag till beslut: Avslag på samtliga motioner.
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 24

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2008-03-06
Justering: 2008-03-27
Trycklov till Gotab och webb: 2008-03-31
Trycklov: 2008-03-31
Trycklov: 2008-04-01

Reservationer: 11
Betänkande 2007/08:MJU13

Alla beredningar i utskottet

2008-03-06

Nej till motioner om djurskydd (MJU13)

Miljö- och jordbruksutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner från allmänna motionstiden 2007 om djurskydd. Skälet är att det redan finns regler som gäller eller att det pågår arbete i de frågor motionerna tar upp. Motionerna handlar om nationella och internationella djurskyddsfrågor samt djurhållning och djurskötsel.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2008-04-09

Debatt om förslag 2007/08:MJU13

Webb-tv: Djurskydd

Dokument från debatten

2008-04-09Protokoll 2007/08:92

Protokoll från debatten

Carina Ohlsson (S)

Anf. 116 Carina Ohlsson (S)

Herr talman! Nu ska vi debattera djurskyddsfrågor, något som engagerar väldigt många - också oss socialdemokrater. Vi socialdemokrater i riksdagens miljö- och jordbruksutskott vill både i den här debatten och framöver betona hur viktigt det är att Sverige också fortsättningsvis driver en framgångsrik och framsynt djurskyddspolitik. Ska detta behöva påpekas? Sverige har troligtvis världens bästa djurskyddslagstiftning. Denna har utvecklats i kombination med ett konkurrenskraftigt jordbruk, framgångsrik forskning och opinionsbildning från organisationer och enskilda och naturligtvis också från modiga lagstiftare som vågat gå före. Kommer denna utveckling att fortsätta? Om man bara läste utskottsmajoritetens text i detta betänkande fick man kanske den uppfattningen, till exempel eftersom ett av 50 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2007 om förbud mot import av hund- och kattskinn avslås. Där kan vi läsa: "Sverige bör visa vägen, såväl inom EU som globalt, mot ett bättre djurskydd. Detta är också vägledande för Sveriges hållning när djurskyddsfrågor diskuteras inom EU och i andra internationella forum." Stämmer detta? Är det de signalerna som sänds ut till omvärlden när vi samtidigt på nyhetsplats kan läsa rubriker som till exempel "Mindre pengar till Jordbruksverkets djurskydd". Det handlar då om Jordbruksverkets statliga anslag till djurskydd som har minskat med 7 miljoner kronor om året. Anslaget för forskning har sänkts från 12 miljoner till 5 miljoner. Därför riskerar nu vissa djurskyddsområden att drabbas när årets pengar ska fördelas till pågående och nya forskningsprojekt. I farozonen finns på grund av de minskade anslagen forskningen om hur djur hanteras under transport och i samband med slakt exempelvis. En zoolog på Jordbruksverket svarar att hon tror att alla projekt lite grann kommer i kläm men att de inte kommer att stryka projekt som de anser behövs. Ja, detta verkar vara lättare sagt än gjort eftersom det varje år brukar komma in drygt 50 ansökningar om pengar till djurskyddsforskning och de beviljade anslagen brukar variera mellan 100 000 kronor och dryga miljonen. Vad vi socialdemokrater befarar och det som Helén Pettersson i förra årets debatt tog upp när det gäller djurskydd var just detta. Jag upprepar hennes fråga: Vad händer när nu Djurskyddsmyndigheten har lagts ned och det också skärs ned på forskningen som varit en central del i dess verksamhet? Herr talman! Vad man befarar är att detsamma kan hända med utvecklingen av den tillsyns-, informations- och utbildningsverksamhet som tidigare har drivits. Den här utvecklingen kan nu bromsas upp och stanna av. Det vi tydligt kan se är att det tar tid att flytta verksamhet och att bygga upp nytt. Det jag då tänker på är naturligtvis nedläggningen av Djurskyddsmyndigheten och överflyttningen av ansvaret till Jordbruksverket och nu också förslaget om att flytta djurskyddstillsynen från kommunerna till staten. Tror ni att kommunerna satsar på utveckling under innevarande år när man vet att verksamheten ska försvinna den 1 januari 2009? Och tror ni att nya tjänster inrättas på det här området? Jag har hört många oroande röster från den konferens som jag just kommer från och som har pågått i två dagar. Det gäller då Förbundet för Allmänt Hälsoskydd, FAH, där nästan alla kommuner är medlemmar. Kommunföreträdare, såväl politiker från alla partier som tjänstemän, uttryckte en stor oro över vad som händer med den tillsyn som ska bedrivas när det gäller lantbrukets djur och sällskapsdjur. När det gäller sällskapsdjuren har vi, som bekant, 1,4 miljoner katter och 900 000 hundar plus ett antal andra arter i våra hem - utöver lantbrukets djur. Jag är inte riktigt säker på att man på länsstyrelserna är medveten om arbetsbördan när det gäller helheten. Till exempel tar Miljöpartiet i en av sina reservationer upp sambandet mellan våld mot djur och våld mot kvinnor och deras barn. På vissa orter har ett samarbete påbörjats mellan kommunernas olika aktörer och ideella organisationer för att komma åt problemet. Vi får verkligen hoppas att denna insikt inte så att säga faller mellan stolarna när ansvaret flyttas. Dessa frågor kommer vi naturligtvis att diskutera ännu mer framöver. Den 9 juni kommer troligtvis ärendet om djurskyddskontroll i statlig regi upp för debatt här i kammaren. Herr talman! För att återgå till det som behandlas i dagens betänkande vill jag påminna om det jag tidigare här sagt, att det som är i farozonen på grund av minskade forskningsanslag kan vara hur djur hanteras under transport och i samband med slakt. Vi socialdemokrater har en gemensam reservation med Vänsterpartiet och Miljöpartiet som handlar om just djurtransporter - en fråga som vi socialdemokrater har drivit både nationellt och internationellt. Jag tror att alla kan minnas Margareta Winbergs kamp för att få upp frågan på EU:s dagordning. Även i Sverige dör eller skadas årligen många djur under djurtransporter. För företagen handlar det inte alltid om så stora ekonomiska förluster. Därför finns det inte heller incitament att förbättra för djuren. Från djurskyddssynpunkt är det naturligtvis oacceptabelt att detta får förekomma. Vi föreslår att regeringen utreder frågan om ett införande av sanktionsavgifter och andra möjliga åtgärder för att motverka djurtransporter under vilka djur dödas eller skadas. Häromdagen kunde man läsa om 15 grisar som kvävdes till döds under en transport i Blekinge. Lastbilens släp lastades med alldeles för många grisar. Dessutom öppnades bara hälften av ventilationsluckorna. Gården i fråga hann man spärra av därför att man trodde att grisarna hade dött på grund av svinpest. Men det visade sig att grisarna hade dött av syrebrist. I det här fallet fick - det vill jag påpeka - både chauffören och arbetsgivaren böter. Chauffören saknade helt utbildning för djurtransporter. Det finns alltså mycket att göra på det här området. Naturligtvis står jag bakom alla våra reservationer, men jag yrkar bifall endast till reservation 7 som handlar om just djurtransporter. Många viktiga djurskyddsfrågor tas upp i betänkandet. Utöver det jag redan nämnt handlar det om kastrering av smågrisar, uppfödning av slaktkycklingar, tvångsmatning av ankor och gäss inom EU, användning av cirkusdjur samt djurskyddsfrågor i samband med jakt och fiske, ligghallar med mera. Det sistnämnda - frågan om kors behov av ligghallar - är fortfarande högaktuellt. Vi har kunnat följa flera fall där det överklagats både av Jordbruksverket - som överklagat länsrätters beslut om dispenser - och, i motsatt riktning, av verksamhetsutövare. I betänkandet kan vi läsa att motionsyrkanden där man tar upp samma frågor som de som behandlats tidigare under valperioden behandlas förenklat. I det sammanhanget vill jag tydliggöra att det vi uttryckte i vår reservation förra året angående lagstiftning mot tidelag fortfarande gäller. Vi socialdemokrater har ej ändrat ståndpunkt, utan vi vill ha en skärpning av lagstiftningen i den frågan. Vi socialdemokrater lovar att följa dessa viktiga frågor som vi kommer att ta upp i debatter och vid andra tillfällen. Den senaste tidens utspel från regeringen om bland annat minskade medel till forskning och centralisering av tillsynen visar, som jag ser det, att regeringen sänkt ambitionerna på djurskyddsområdet. Även i den här frågan tycker jag att regeringen går i otakt med medborgarna. Det handlar om att ta på sig ledartröjan och att fortsatt ha den på när det gäller djurskyddsfrågorna. Då finns det mycket i övrigt att önska.

Wiwi-Anne Johansson (V)

Anf. 117 Wiwi-Anne Johansson (V)

Herr talman! I alliansregeringens Sverige kommer alla i kläm lite grann, hörde jag nyss, och lite mer, kan man säga, på vissa områden. Jag är en av många som är oroade över utvecklingen vad gäller skyddet av djur i Sverige, för den nu så inte nya regeringen har gjort det enklare att bland annat skjuta varg. Vargar skjuts nu utanför inhägnat område. Senast hände det för några dagar sedan i Värmland, en av flera under senare tid. Samma regering har förbättrat villkoren för minkfarmarna och försämrat för minkarna mot Vänsterpartiets, Socialdemokraternas och Miljöpartiets intentioner under förra mandatperioden. Vi ville ge dem större möjligheter till naturligt beteende, men det är nu ett minne blott. Minkfarmarna gör nu stora pengar. Jag såg en blänkare i ett nyhetsprogram i tv häromdagen om att LRF nu uppmanar lantbrukare att satsa på minknäringen eftersom den ger så mycket pengar. Jag tycker att det är väldigt sorgligt att det nu är enklare att föda upp minkar och att de dödas endast för skinnets skull. Här går näringens behov före djurskyddet. Jordbruksministern kritiserar ibland andra länder för bristande djurskydd men vill ju inte ha något förbud mot till exempel pälsdjursuppfödning. Både i går och i dag har djurrättsaktivister stått utanför Riksdagshuset för att väcka opinion mot att det faktiskt inte är förbjudet att sexuellt utnyttja djur. Man vill inte gärna tänka på det. Vi har nog alla blivit mejlbombade i frågan. Som Carina Ohlsson sade förut kan vi inte rösta om det här i kammaren i dag, eftersom vi har ett så kallat förenklat förfarande. Men jag lovar att vi kommer att hålla på samma klara ståndpunkt, att vi är för ett förbud, som vi gjorde när vi diskuterade frågan förra året. Vänsterpartiet menade då, och det gör vi förstås i dag också, att vi måste lagstifta om ett sådant förbud. Vi kommer att återkomma, var så säkra. Men vi behöver allt det stöd vi kan få från djurrättsorganisationer också i den här frågan. Det sägs ofta att vi i Sverige är världsbäst på djurskydd, men det första alliansregeringen gjorde var att lägga ned Djurskyddsmyndigheten, så jag är inte så säker på att vi är det. Till exempel kastreras svenska smågrisar utan bedövning. I Norge har det varit förbjudet i snart sex år. I Norge kastreras smågrisar av veterinär under bedövning. I Sverige kan i stort sett vilken amatör som helst göra det utan bedövning. Vi kan inte fortsätta så. Regeringen gav nyligen Jordbruksverket i uppdrag att utreda frågan om att låta lekmän utföra kastrering, då med bedövning. Varför tittar man inte på hur det har gått i Norge, som faktiskt har sex års erfarenhet, i stället för att förhala frågan med en enda lång utredning? Det som förstås är billigast och enklast för bonden är att ha det som det är i dag, men det är definitivt smärtsammast för grisen. Återigen är det näringens behov som går före djurens skydd. Herr talman! Alla grymheter står vi inte själva för i Sverige. Vissa låter vi faktiskt andra utföra. Däremot köper vi villigt in deras produkter. Jag tänker på den vedervärdiga slakten av sälungar, kutar, som Kanada är värst på. Kutarna klubbas, slås ihjäl och flås sedan, och många av dem flås levande. Hälften av dem har vi dessutom sett flås medan de fortfarande är vid medvetande. Sedan lämnar man dem för att självdö. Det är så vidrigt att det nästan är svårt att tänka på det. Och vidrigt säger vi nog säkert alla att det är, men vi importerar fortfarande skinnen. Det är ett hyckleri, menar jag, som vi måste sätta stopp för. Vi måste stoppa all import av varor som en gång varit levande djur och som har utsatts för liknande fruktansvärda behandlingar. Det gäller sälskinn och det gäller också ull från Australien. Vi har sett hur baken skärs sönder på fåren utan bedövning och under hjärtskärande skrik. Ett förbud mot import av katt- och hundskinn är på gång inom EU. Men varför vill inte alliansen införa ett förbud mot import av sälskinn och av ull från misshandlade får från Australien? Tycker alliansen att det räcker att jordbruksministern kritiserar hanteringen i Australien lite så där på lagom avstånd? Vi säljer lever från tvångsmatade ankor och gäss, men vi tvångsmatar dem inte i Sverige. Man tvångsmatar ankor och gäss för att levern ska bli riktigt fet och förstorad, så att man ska få mycket att sälja. Och det ska tydligen vara en delikatess. Ja, tvångsmatning är förbjudet i Sverige, men import är tillåtet. Det är hyckleri återigen. EG-kommissionens vetenskapliga kommitté för djurhälsa och djurskydd anser att tvångsmatningen är skadlig för djurens hälsa och välfärd, men de förbjuder den inte. Vad anser alliansen, alliansens jordbruksminister och företrädarna här i utskottet om detta? Är det inte hyckleri att vi inte tvångsmatar här men köper in lever? Arbetar ni för ett förbud? Vartenda år packas mer än 20 miljoner djur in i transportbilar för att köras runt mellan EU:s medlemsländer, och vi talar förstås om levande djur. I allra värsta fall får de skjutsas runt i 28 timmar - efter 14 timmar får de faktiskt en hel timmes paus. Jag menar att det är en alldeles oacceptabelt lång tid. Åtta timmar borde vara maxtid och därefter vila i ett dygn. Men EU:s regler om varors fria rörlighet - synen att levande grisar och kalvar är vilken vara som helst delar väl alliansen - ger dessutom ekonomiskt stöd för export av kött till länder utanför EU. En stor del är levande djur. Det är inte bra djurskydd och det borde stoppas. Under djurtransporterna också i Sverige skadas och dör många djur på väg till slakt. Som vi hörde tidigare är det ingen stor ekonomisk förlust för näringen, för ägaren till djuren. Därför finns det inga direkta ekonomiska skäl att förbättra för djuren. Även transporterna i Sverige är förstås oacceptabela ur ett djurskyddsperspektiv. Vi har sagt att vi tycker att regeringen ska införa sanktionsavgifter. När det nu bara är pengar som man förstår, måste det kosta mycket när sådant här händer, när djur dör under transporter, så att man får ekonomiska incitament, som det så vackert heter, att se till att djuren inte dör i transportbilarna. Varför vill inte alliansen detta? Herr talman! Tyvärr är jag inte så säker på att Sverige längre är bäst i världen på djurskydd, men jag vill gärna att vi blir det. Men då måste vi driva en annan djurskyddspolitik än den som den nuvarande regeringen gör, som ju har underlättat för minkfarmare och för varghatare och som sätter näringens och varornas fria rörlighet i främsta rummet. Jag står givetvis bakom samtliga våra reservationer, men för att vinna tid yrkar jag bifall bara till reservation 1 och reservation 7.

Tina Ehn (Mp)

Anf. 118 Tina Ehn (Mp)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 3. För övrigt står Miljöpartiet bakom alla övriga reservationer som vi har bifallit tidigare. En alltid lika viktig fråga är att jobba med djurskydd och ta upp det till debatt. Djurskyddsfrågor berör inte bara djur utan väldigt många människor. Man kanske ska vända på det och säga att det inte bara berör människor utan också djur. Kanske är det något av ett ömsesidigt beroende, i alla fall när det gäller våra husdjur. Att vi människor har tagit djur till vår tjänst har gjort oss starkare och som gett oss förutsättningar att leva vidare, ibland på platser där vi aldrig hade kunnat bosätta oss utan djur till mat och kläder eller i kraft av dragdjur eller något annat. Så har vi fortsatt. I vårt utvecklade samhälle tar vi inte bara djur till vår tjänst utan mer till vår förtjänst. Vi bygger verksamheter för att föda upp djur, och det är väl inget fel att driva företag. Det som är viktigt i vårt sätt att nyttja djur är att ifrågasätta om det vi gör sker med god etik och med ansvar för att det rör sig om liv och att det är varelser med känslor och behov. Ibland blir denna insikt lite jobbig för människor. Ibland skjuter vi den bort från oss. Ofta vet människor inte ens hur det går till i djurhållningen som ger oss kläder, mat, öppna landskap och sällskap. Därför är det viktigt att lyfta fram frågorna. Jag vill lyfta fram en av frågorna som har varit uppe till diskussion. Det gäller kastrering av smågrisar utan bedövning i Sverige. Diskussionen har hållit på så länge, och länge har man haft något på gång. Jag tycker att det ska vara slut på pratet. Det måste ges ett alternativ till kastrering utan bedövning. Eller ska man kanske sluta helt? Denna verksamhet kan inte kallas etisk med dagens kunskaper om vad djur är och vad de känner. Motionen i detta ämne, som har fått ett starkt stöd av oppositionen i Sveriges riksdag, skrevs denna gång av borgerliga ledamöter. Men det är inte möjligt för majoriteten att bifalla motioner så den får ett stöd från oppositionen i stället. Jag hoppas att frågan får ett stöd från alla. Detta är ett allvarligt djurskyddsproblem i Sverige här och nu. En motion handlar om grytjakt. Det är med en lätt rysning man läser om hur djur hetsas mot djur. Det är en mycket primitiv verksamhet. Förvisso kan både räv och grävling vara ett problem för många. Räven tar höns och ankor och är en envis smygande varelse. Grävlingen är tuff och stark men samtidigt lite skygg av naturen. Grävlingar kan på fel ställe bli ett problem. De trampar runt i åkrar, bökar upp stora bohålor och trampar ned spannmålssäden. Men när man läser om grytjakt verkar det ändå inte vara det snabbaste och mest etiska sättet att bli av med djuren om de betraktas som skadegörare och ska bort. Grytjakt som stressar och skadar verkar vara en mycket ifrågasatt verksamhet. Om det vittnar flera, bland annat Statens veterinärmedicinska anstalt. I den motion som handlar om detta tar man upp grytjakten som en helt arrangerad företeelse med grävlingar i fångenskap. Visserligen har förslag på förbättringar gjorts, och görs, men det är själva verksamheten som är problemet. Att göra en del förbättringar ger inte själva kärnverksamheten berättigande. När grävlingsjakten är i gång finns inte gallerskydden i gryten. Gryten är en plats där djuren ska söka skydd när de känner sig hotade. Där släpper man in en hund som genom träning har triggats att mota ut djuret. Ibland lyckas det, ibland blir det en strid. Både det vilda djuret och den hund som jagar blir utsatta för risker, bett och skador. Vi människor är de som uppmuntrar till denna verksamhet. Att ha en hund som jobbar och som tycker om att få syssla med det den är bra på är toppenkul för både ägaren och hunden. Men det finns andra problem för en hund att lösa. Det finns andra sätt att träna en hund att göra roliga grejer. Även en grythund gillar att jobba med andra saker. Det är alltså inte ett skäl i sig. Det finns en motion i betänkandet som handlar om djur i våldsrelationer. Det är antagligen ett område som fortfarande har ett mörkertal och som inte är allmänt känt. Det är desto tråkigare när det förekommer och man kan hålla kvar en människa i en misshandelsrelation på grund av att den som är utsatt känner en solidaritet med sitt djur och inte förmår se en lösning. Här har kommunernas inspektörer en viktig roll att fylla. Med nära samarbete med social verksamhet och med lokalkännedom är ett snabbt ingripande förmodligen möjligt. Om detta kommer att finnas kvar framöver är mycket tveksamt eftersom vi nu ser en förändring av djurskyddet i Sverige. Det är inte nog med en nedlagd myndighet, att djurskyddet får mindre pengar på Jordbruksverket och att anslagen till forskning om alternativa djurförsök minskar. Nu vill man också flytta över djurskyddet från kommunerna till länsstyrelserna och ta bort bland annat lokalkännedomen. Vi får se var den debatten hamnar. Husdjur och olika sällskapsdjur men också de vilda djuren behöver alla bemötas med respekt och ödmjukhet. Vi vet inte alltid vilken roll i näringskedjan de har i den balans som ibland råder och ibland är rubbad på. Vi får inte glömma bort alla de djur som finns lite vid sidan av. De kanske inte är jättegulliga, men de är jätteviktiga. Senast i dag uppmärksammades några. Jordens grodor är hotade. I många fall används de också som husdjur. Vi importerar och exporterar dem. Därför, herr talman, skulle jag vilja slå ett slag för grodans år 2008.

Jeppe Johnsson (M)

Anf. 119 Jeppe Johnsson (M)

Herr talman! Det har nämnts förut att Sverige ligger i topp då det gäller djurskydd. Denna position ska vi vara stolta över och göra allt för att behålla. God djurhållning är en förutsättning för att man ska kunna bedriva seriös verksamhet med djur och få bra resultat av sin verksamhet. Djurskydd är en fråga som engagerar många människor. Det är bra. Vi som är förtroendevalda har både möjlighet och skyldighet att göra vårt bästa så att djur inte utsätts för lidande i vårt eget land och i övriga delar av världen. Engagemanget visar sig bland annat i de motioner som vi i dag behandlar. Samtidigt, herr talman, vill jag betona vikten av att vi även i fortsättningen ska kunna föda upp djur, jaga, fiska och ha husdjur som hobby och fritidsintresse. Herr talman! Alliansregeringen och vår jordbruksminister har sedan valet aktivt verkat för ett förbättrat djurskydd i vårt land och i andra länder, inte minst inom EU. Samarbetet inom EU är viktigt och ska inte underskattas när det gäller ett bättre djurskydd totalt. Vi kan inte slå oss till ro med att vi har ett bra djurskydd och sedan blunda för övriga världen - i synnerhet inte om vi, som någon nämnde, importerar produkter och varor som framställs med metoder som vi inte kan ställa oss bakom. Vi kan dock inte göra allt på en gång. Mycket är gjort, men mycket återstår att göra. Sveriges röst i dessa frågor är stark och kommer att vara stark så länge alliansregeringen sitter - en bra bit efter 2010 alltså. Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. I mitt fortsatta anförande kommer jag att kommentera några av motionerna och reservationerna. I reservation nr 1 tas import av vissa skinn upp. Det gäller hund- och kattskinn. Här kommer importförbudet att gälla i lag i samtliga EU-länder från och med nästa årsskifte. Det är bra. Jag utgår från att de båda partier som står bakom motionen noterar på plussidan för EU-samarbetet att här har vi tillsammans nått ett beslut som gäller hela EU. När det gäller sälskinn har vi inte kommit lika långt; det erkänner jag. Men EU går i täten även för detta arbete, och det är bättre att EU går i täten än enbart Sverige. Ett avtal om humana fångstmetoder har förhandlats fram. Hitintills har EU och Kanada skrivit under. I reservationen tas även så kallad mulesing . Företeelsen har fått stor och berättigad uppmärksamhet i vårt land. Efter ett inslag i programmet Kalla fakta har flera svenska klädkedjor sagt att man kommer att bojkotta den ull som produceras. Det gäller för oss att hålla koll på dem så att de verkligen gör det. Jag tror att en sådan handling är mycket bättre än en reservation i Sveriges riksdag. Debatten ska föras. Vi kan föra den. Det är viktigt. Det förtroendet har vi, i alla fall jag, fått av väljarna. Jordbruksminister Eskil Erlandsson har framfört vår uppfattning till Australiens ambassadör. Det kan tyckas inte vara tillräckligt. Vad mer ska han göra? Ska han ge sig på honom på annat sätt? Han kommer att ta upp frågan i EU-samarbetet. Mulesing kommer att förbjudas i Australien 2010. Fram till dess kommer köpbojkotten från konsumenter och klädkedjor att sätta press på verksamheten så att den förhoppningsvis är ett minne blott långt innan förbudet i Australien träder i kraft. Att vi har varit overksamma på den här punkten är inte sant. Herr talman! Reservation nr 2 tar upp användningen av djur på cirkus. Den 1 november 2007 kom det nya bestämmelser för djur på cirkus. Därför anser en majoritet i utskottet att det inte finns någon anledning att göra ytterligare förändring i föreskrifterna redan i dag. Låt oss först utvärdera vad de nya föreskrifterna innebär i praktiken. Praktiken är viktigare än retoriken även i detta fall. Herr talman! Reservation nr 3 tar upp kastrering av smågrisar. Här har alliansregeringen redan gått till handling. Observera att det i regleringsbrevet till Jordbruksverket för innevarande år finns ett uppdrag att utveckla en teknik som gör att kastrering utan bedövning inte ska behöva förekomma. Det som krävs i reservationen är redan uppfyllt, såvitt jag kan se. Ministern kan inte förbjuda det. Man får ge i uppdrag att lösa problemet. Det har alliansregeringen gjort. Det kallar jag en handlingskraftig regering. Detta kan reservanterna fundera över. Era partier hade liknande reservationer också under den förra regeringen, men ni fick inget gensvar. Nu vidtas i alla fall åtgärder. Det skäms jag inte för. Tvångsmatning av gäss och ankor har kraftigt kritiserats av Sverige. I detta betänkande förutsätter utskottets majoritet att regeringen även i fortsättningen ägnar frågan stor uppmärksamhet. Jag utgår ifrån att ingen i denna kammare frotterar sig med gåslever på kvällarna. Jag gör det inte. Kastrering av tuppar i en del av Europas länder är också något som Sverige har lagt ned ett arbete på att det ska förbjudas. I den frågan har vi ännu inte nått så långt som vi önskar. Det erkänner jag, men vi har jobbat också med den frågan. Jag vill igen uppmärksamma reservanterna på det faktum att EU-medlemskapet är en förutsättning för att vi ska kunna driva på för ett bättre djurskydd även utanför Sveriges gränser. Herr talman! Reservation nr 6 tar upp uppfödning av slaktkycklingar. Det finns beslut om skärpta regler för slaktkycklingsuppfödning i EU. De ska vara införlivade med medlemsstaternas lagstiftning senast den 30 juni 2010. För vår del innebär det egentligen ingen förändring. Vi har redan strängare regler än de som är på gång i de andra medlemsländerna. Vi har drivit på för att EU skulle gå ytterligare ett steg och komma närmare oss. Vi har alltså gått före och vi ligger före. Det bör vi fortsätta med av två skäl, både för bättre djurhälsa och för att våra uppfödare ska ha möjlighet att på lika villkor konkurrera med importerad kyckling. Det finns alltså flera skäl till att vi ska driva på övriga EU att närma sig oss. Om de vill komma förbi oss är det okej - då hänger vi med. Det är viktigt för djurskyddet och för en riktig konkurrens. Ät svensk kyckling! Den är uppfödd mycket bättre än kyckling i andra länder. Dessutom innehåller den nästan ingen salmonella alls. Köp inte bara den billiga kycklingen när ni är ute på restaurang. Fråga var kycklingen kommer ifrån. Herr talman! Jag är övertygad om att ingen är oberörd efter att ha sett bilder från förfärliga djurtransporter bland annat på tv. Vi har som nation reagerat kraftigt och som framgår av dagens betänkande har vi bland annat i höstas på jordbruksministermötet i EU framfört vår kritik och våra krav. Kommissionen har lovat ett förslag angående djurtransporter redan under innevarande år. Detta innebär inte att vi sitter overksamma. Alliansregeringen tar och kommer att ta alla tillfällen att förbättra förhållandena vid djurtransporter. I reservationen efterlyses sanktioner då djurtransporter orsakar att djur dödas eller skadas. Detta är redan straffbelagt. Carina Olsson tog upp det. I min lokaltidning stod det, precis som Carina sade: "Under transporten från Sölvesborg dog femton grisar i det överlastade släpet. Nu döms föraren och hans arbetsgivare för brott mot djurskyddslagen." De fick ganska kraftiga böter - berättigade böter. Mera sådant! Det är bra att det står i tidningen så att alla kan läsa att man inte får uppföra sig så. För denna lag, såväl som för flera andra lagar, gäller att det nog inte är något problem med lagen, utan problemet är upptäcktsrisken och att man anmäler. Där ligger problemet. Om det kommer till rättsväsendets kännedom är det redan stränga sanktioner, och ska så vara. Herr talman! Både då det gäller skadeskjutningar och så kallad grytjakt har det vidtagits en del åtgärder för att minska risken för att djur utsätts för onödigt lidande. Reservation nr 10 tar upp djurskydd i samband med fiske med mera. I motion Mj242 skriver bland andra Tina Ehn följande: "Den nya vetskapen om att fiskar lider när de kvävs till döds efter att de har tvingats upp ur vattnet eller att de utsätts för smärta när de fångas med krokar måste beaktas i vårt sätt att se på fiskar." Innebär det att Tina Ehn vill förbjuda fiske med krok, inklusive en stor del av sportfisket i så fall? Vill Tina Ehn förbjuda sportfiskare att använda kastspö med drag och krok? Vill Tina Ehn förbjuda pimpelfiske? Det är i så fall bra om det kommer fram till svenska folket och samarbetspartierna så att vi vet vad Miljöpartiet vill och vad man kommer att kräva och eventuellt stödja om man behöver stödja en socialdemokratisk regering i en framtid. Jag tycker att det är viktigt att det kommer fram hur man ser på denna typ av fiske. Hela Sportfiske-Sverige! Lyssna senare på Tina Ehns svar. Motionen avslutas så här: "Enligt min mening är det dessutom angeläget att Fiskeriverket och andra frångår det avindividiserade sättet att mäta fiskar i kilo och ton och börjar se dem som individer i stället. En röd tråd i vår lagstiftning är att djur skall ses som just individer. Det måste även börja gälla för fiskar." Ska kvoterna för till exempel sillfiske, enligt Miljöpartiets uppfattning, i fortsättningen anges i antal individer eller hur menar Tina Ehn? Jag kan inte tolka det på annat sätt. Jag är gammal mattelärare så jag vet att det finns tiopotenser, så visst kan man ta tio upphöjt till nio, tio upphöjt till femton eller något sådant när man räknar antalet individer. Det är alltså fullt möjligt. Jag utgår ifrån att när man motionerar är motionen genomtänkt och att avsikten med motionen är att vi ska få ett beslut i en sådan politisk riktning som motionen kräver. Herr talman! I detta betänkande är allianspartierna överens med Socialdemokraterna på de flesta punkter. Det finns visserligen tre reservationer, men när jag läser de reservationer där Socialdemokraterna har valt att reservera sig har jag mycket svårt att hitta stora skiljelinjer. Det tycker jag är riktigt bra. Det är en styrka att allianspartierna och en stor del av oppositionspartierna är överens i dessa frågor. Det borgar för ett bra och väl avvägt djurskydd i Sverige även i framtiden. Det förutsätter naturligtvis att Socialdemokraterna inte är beredda att sälja ut detta till eventuella stödpartier vid ett eventuellt maktskifte någon gång, förhoppningsvis väldigt långt fram i tiden. (Applåder)

Wiwi-Anne Johansson (V)

Anf. 120 Wiwi-Anne Johansson (V)

Herr talman! Det var väldigt många ord som lade ut en dimridå. Det kanske var avsikten. Jag noterade faktiskt något som Jeppe Johnsson inte berörde när det gäller djurskyddet. Det är att man har lagt ned Djurskyddsmyndigheten, att man minskar anslagen till forskning och tillsyn och att minknäringen nu gnuggar händerna av förtjusning och vill utvidga ännu mer därför att man tjänar jättestora pengar utan de förbättringar av förhållandena som vi jobbade för och som var på väg att införas när den nya regeringen - som inte är så ny längre - tillträdde. Det berörde Jeppe Johnsson inte med ett enda ord. Allting är alltså frid och fröjd i dag, och Jeppe Johnsson hoppas jättemycket på EU som ska införa olika saker och sanktioner hit och dit. Då undrar jag: Varför driver ni inte att vi själva kan införa egna importförbud till exempel? I stället gör ni ibland tvärtom. Då tänker jag inte på det som gäller djurskydd utan på hela EU-situationen, alltså att det är varors fria rörlighet som är det överskuggande. Varför är det nog med ett telefonsamtal till Australiens ambassadör? Varför kan man inte säga: Vi lagstiftar här i Sverige. Vi vill inte ha in sådant här. Vi sätter ned foten. Det tycker jag vore att avisera ett bra djurskydd. Jag skulle vilja veta hur det har blivit så mycket bättre i Sverige efter att Djurskyddsmyndigheten lades ned, efter att anslagen har minskat och genom att man ser till att till exempel pälsdjursuppfödarna nu skär guld med täljknivar och LRF nu uppmanar jordbrukarna att fortsätta med detta. Hur kan det vara ett bra djurskydd?

Jeppe Johnsson (M)

Anf. 121 Jeppe Johnsson (M)

Fru talman! Jag tycker inte att egna importförbud är bra därför att vi är ett frihandelsområde inom EU och ska så vara. Däremot kan vi inom EU genom att utöva påtryckningar från 27 länder åstadkomma mycket mer än om vi skulle ha ett importförbud i Sverige. Hennes & Mauritz är mäktigare i denna fråga än en alliansregering, en sosseregering och en riksdag helt enkelt genom att bojkotta dessa varor. Det gäller för Wiwi-Anne Johansson, mig med flera att se till att inte heller köpa dessa varor om de finns. Nu är detta inte någon minkdebatt, men jag tycker att det är jättebra att det går bra för minken därför att näringen då har råd att investera i ett antal av de förbättringar som kommer att genomföras. Man har nämligen inte minkar av den höga klass som vi har i Sverige om man föder upp dem på ett dåligt sätt. Jag kan glädja kammaren genom att tala om att kineserna var de största minkuppfödarna. Visserligen är danskarna tio gånger så stora som vi är, men kineserna gick om oss med råge, och de gick om danskarna också. Nu lägger man ned minkuppfödningen i Kina, och det är bra för oss och för minken. Man klarade inte att föda upp mink på ett vettigt sätt i Kina. Pengarna som man får nu när det går bra ett tag för minknäringen kommer att investeras i bättre burar och andra förbättringar. Det är inga onda människor som föder upp minkar. Vi hade ingen övertro på Djurskyddsmyndigheten. Vi tror att detta sköts precis lika bra när Jordbruksverket har hand om det. Men jag skulle vilja ställa en annan fråga. Eftersom det har varit en förenklad behandling av de motioner som handlar om tidelag och Vänstern inte har nämnt detta med ord - inte Miljöpartiet heller - i utskottet utan gick med på en förenklad behandling tycker jag att det är lite tokigt att komma med detta. År 1947 avskaffades lagen om tidelag. Det har överraskat mig. Vad har Wiwi-Anne Johansson och hennes kompisar gjort de senaste tolv åren?

Wiwi-Anne Johansson (V)

Anf. 122 Wiwi-Anne Johansson (V)

Fru talman! Det finns till exempel en alldeles utmärkt motion som Jeppe Johnsson kan få läsa vid vilket tillfälle som helst och som har funnits att tillgå när det gäller tidelag. Det är naturligtvis bättre om det är 27 länder som står bakom ett importförbud. Men det är bättre om ett land gör det än om inget land gör det. Sverige vill ju visa vägen, har vi sagt, och det vill ni fortsätta med. När det gäller konsumentmakten är det Hennes & Mauritz som ska stå för djurskyddet i Sverige. Det tycker jag faktiskt är lite plågsamt att höra. Jag tror att det är andra medel som måste till för att vi ska få ett bra djurskydd. Det är inte Hennes & Mauritz som har sett till att importen av hund- och kattskinn inte kommer att fortsätta. Det är en driven rapportör, som det heter i EU-parlamentet, nämligen vänsterpartisten Eva-Britt Svensson, som verkligen har drivit den frågan stenhårt och fått ett bra resultat, och jag är väldigt glad för det. Då säger Jeppe Johnsson att det går bra för minken. Jag förstår verkligen inte det. Minken bor på sitt lilla utrymme. Minken är till för att vi ska gasa ihjäl den, flå den och sätta på oss skinnet. Det finns naturligtvis grader i helvetet. Det är möjligt att det var ännu värre i Kina. Då kan man som Jeppe Johnsson säga att det är bättre att vi gör det här eftersom de gjorde det på ett ännu värre sätt. Jag tycker inte det. Jag tycker att man kan stå upp för att vi inte behöver klä på oss djurskinn. Det finns annat som vi kan klä på oss. Jag ser att Jeppe Johnsson tittar på mina skor, och de är mycket riktigt av skinn. Men minkar föds upp bara för att vi ska klä på oss deras päls. Det är en annan sak om man utnyttjar djur även för köttets skull. Jag förstår därför inte riktigt det som sägs om att minkarna har fått det så mycket bättre. Man har nämligen inte drivit vidare frågan om att de kan få leva på ett sådant sätt att de kan ha sitt naturliga beteende. Men jag känner igen retoriken när det gäller djurskydd över huvud taget.

Jeppe Johnsson (M)

Anf. 123 Jeppe Johnsson (M)

Fru talman! Jag gör ingen värdering när det gäller vad man använder djuret till. Min värdering ligger i hur man föder upp djuret. Djuret ska födas upp på ett riktigt och etiskt sätt och behandlas värdigt. Om man sedan äter det eller klär sig med dess päls gör jag ingen värdering av. Djurskyddet handlar inte om vad man använder djuret till. Jag har så mycket erfarenhet av minken att jag vet att den inte utsätts för några långa djurtransporter och att den har tillgång till mat och vatten alla dagar. Jag kan räkna upp hela faderullan. Att Wiwi-Anne Johansson sedan har en annan uppfattning om hur minken har det och hur minken lever får stå för henne. Jag utgår från att hon har studerat mink väldigt mycket. Jag har gjort det sedan jag föddes. Jag är uppvuxen i en familj som hade en minkfarm på 50-talet. Jag har jobbat på minkfarm under mina första sommarjobb. Många av mina goda vänner har minkfarm. När det gäller motionen har Wiwi-Anne Johansson inte yrkat på den denna gång. Sådana motioner hade väl Wiwi-Anne Johansson och hennes kamrater också under de tolv år när vi hade en vänsterregering? Alliansregeringen har haft makten under ett och ett halvt år nu. Vi har gjort mer per tidsenhet än vad den regeringen gjorde. Det vågar jag ta gift på. Men det ska jag inte göra, för så mycket glädje ska jag inte ge Wiwi-Anne Johansson.

Carina Ohlsson (S)

Anf. 124 Carina Ohlsson (S)

Fru talman! Jag är liksom Jeppe Johnsson mattelärare. Men man behöver inte vara mattelärare för att förstå enkel subtraktion och addition. Då handlar det om forskningsmedel. Anser Jeppe Johnsson att om man drar ned forskningsmedlen så att mindre än hälften är kvar kan man ändå utföra lika mycket och mer? Jag frågar det eftersom Jeppe Johnsson nyss sade att han kunde ta gift på att mer händer nu än under de tidigare tolv åren. Det kommer vi att komma ihåg. Jag ska inte tillhandahålla giftet även om jag är kemilärare också, utan det får Jeppe Johnsson skaffa sig själv. Jag undrar: Kommer det inte att märkas om man skär ned anslaget så mycket? Kommer alla de uppdrag som man kan läsa om i betänkandet att utföras i alla fall? Vi var nog inte helt överens. Jag sade att vi har haft ett bra djurskydd. Men jag är inte riktigt säker på hur man kommer att se på det framöver i Sverige. Jag tycker att man har vikt sig och dragit ned ambitionsnivån. Jag håller med om att EU är ett viktigt redskap. Men det måste också finnas länder och aktörer som vågar gå före. Då behöver man ofta forskning som underlag för att också kunna visa och styrka sina antaganden och analyser. Kommer detta inte att ha någon betydelse? En sak som man forskar mycket om är kastrering av smågrisar. Där hänvisas det i betänkandet till Jordbruksverket. Nu är de också delaktiga och ska jobba mycket med att föra över tillsynen från den kommunala till den statliga nivån. Där är man också en del för att kunna hjälpa till med detta svåra arbete. Men hur många uppdrag man än lägger på myndigheterna kommer inte det att visa sig på något sätt om anslagen blir mindre.

Jeppe Johnsson (M)

Anf. 125 Jeppe Johnsson (M)

Fru talman! Jag är inte bara mattelärare. Jag är också kemilärare - dessutom gift. Subtraktion var inte min stora grej, måste jag säga. Det är bland det svåraste som finns. Men, Carina Ohlsson, även om anslaget har dragits ned - jag kan inte detta på detaljnivå, det ska erkännas - kan jag inte minnas att vi har gett mindre pengar till Jordbruksverket. Det kan vara så att man innan har haft vissa projekt som har kostat speciellt mycket pengar. När det gäller minknäringen vet jag att näringen själv satsar väldigt mycket på forskning om stereotypi. Jag kan inte riktigt redovisa varför Jordbruksverket har fått mindre till forskning, om nu detta är öronmärkt. När det gäller jobbet med att överföra tillsynen till länsstyrelserna har det beslutet ännu inte fattats. Men jag gläder mig åt att ni verkar ha gått med på det. Då anslås säkert de pengar som behövs för att klara den uppgiften.

Carina Ohlsson (S)

Anf. 126 Carina Ohlsson (S)

Fru talman! Jag förstod inte riktigt innebörden av meningen om vad vi socialdemokrater har gått med på. Jeppe Johnsson tog upp att tillsynen ofta kan vara en svårighet, att man inte ser det som händer, att det inte kommer till någons kännedom. Bland annat hörde jag att Jeppe Johnsson sade det i samband med djurtransporter. Det jag undrar över är ju att även om böter döms ut, som var aktuellt i det fall som vi tog upp här båda två, då både chauffören och arbetsgivaren till chauffören bötfälldes, hade det dock redan skett att de här djuren hade dött av syrebrist. Då tycker inte jag riktigt att man kan nöja sig med att bötfälla chauffören och arbetsgivaren. Jag tycker att man skulle kunna hitta andra incitament. I det här fallet hade chauffören inte någon utbildning när det gällde djurskydd och djurtransporter. Man borde väl kunna hitta också andra incitament för att detta ska kunna undvikas i än högre utsträckning. En sådan sak kan man ha med sig när man diskuterar de här frågorna på EU-nivå. Jordbruksministern kan ha med sig förslag och forskning som visar hur vi gör och att vi då kan undvika detta i än högre grad. Jag tycker att det har väldigt stor betydelse. Det är lite att lägga sig att säga: Nu är det nog, nu räcker det, för nu har vi EU så vi ska inte göra mer, utan vi har en hög ambitionsnivå nu och den räcker till. Jag tycker att det är så det låter. Det är det som är signalerna. Det tycker jag är en för passiv hållning.

Jeppe Johnsson (M)

Anf. 127 Jeppe Johnsson (M)

Fru talman! När det gäller djurtransporterna handlar det ju om, oavsett om vi har sanktionsavgifter, böter eller fängelse, att någon ska se det, någon ska anmäla det. Det är i så fall där man måste vässa sig. Jordbruksverket har nyligen lämnat en rapport till regeringen, som det står i betänkandet, och rapporten bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Rapporten avser på vilket sätt den offentliga kontrollen av djurtransporter bör genomföras. Oavsett vem som har gett Jordbruksverket detta uppdrag föreligger ett förslag som kommer att behandlas. Kontrollen kommer alltså att skärpas. Det är precis som vid många andra brott som begås. Upptäcks de inte så händer ingenting. Då kvittar det om man har böter eller sanktionsavgifter. I det här fallet tror jag att böterna blev ganska kraftiga. Det var till och med så att arbetsgivaren fick kraftigare böter än den som körde, för arbetsgivarens försumlighet ansågs grövre än chaufförens. Jag har bestämt för mig att han fick kraftigare böter. (CARINA OHLSSON (s): Han tjänade mer.) Det är möjligt att det var så. Men hans försumlighet var större, ansåg rätten. Det kan jag också anse. Han hade egentligen huvudansvaret för att den man, tror jag att det var, som körde bilen hade den utbildning som han skulle ha. Så var inte fallet. Vi har naturligtvis mycket att göra på detta område, men ännu mer har vi ute i Europa. Hur illa det än kan gå i djurtransporter här i Sverige tror jag inte att det kan gå så illa. Men vi ska jaga rätt här i Sverige, och vi ska jaga rätt i övriga EU. Djurtransporter måste ske på ett riktigt sätt.

Erik A Eriksson (C)

Anf. 128 Erik A Eriksson (C)

Fru talman! Betänkandet gäller djurskydd, och den debatten känner vi igen lite grann eftersom vi har debatterat liknande frågor och ett liknande betänkande tidigare under mandatperioden, efter valet 2006. Det är inte desto mindre viktigt att vi kan föra en debatt utifrån motionerna, som jag tycker i mångt och mycket är bra. De har goda intentioner. Jag vill först och främst säga att alliansregeringen har stärkta ambitioner vad gäller djurskyddsområdet. Det gäller lantbrukets husdjur och sällskapsdjur. Några av inläggen före mitt inlägg handlar om sådant som inte ryms i de motioner som behandlas i betänkandet. Därför tar jag mig friheten att inom ramen för motionerna i alla fall kommentera något av det som har hamnat utanför kanten, utan att gå för långt ut. Vi har en stark djurskyddslag i Sverige, och den ska vi bibehålla. Vi ska vara stolta över den. Det är vi också. Här finns ingen politisk oenighet. Vi anser att vi har den starkaste djurskyddslagen i Europa, troligtvis i världen - en av de starkaste i alla fall. Den har inte gjort sig själv. Att äga djur eller att leva med djur är ingen rättighet. Det är en möjlighet för vissa människor - inte för alla. Alla är inte lämpade att hålla djur. Därför är Centerpartiet och jag tacksamma för att det finns en stark djurskyddslag som ser till att skydda djuren när det behövs. Vissa frågor som lyfts fram i motionerna har regeringen tagit upp genom utredningar eller på annat sätt. Det tycker jag är bra. Det visar ändå på, tror jag, att alliansregeringen även har lyssnat på oppositionen till viss del. Det gäller inte just de här motionerna, utan jag tänker på den tidigare omgången som vi har debatterat förut på det här området. Det tycker jag är bra. Det tyder på att vi alla trots allt har en grundinställning i Sverige som är ganska lika. Sedan sticker det ut här och där. Några vill mer och andra kanske har mindre förståelse för frågorna. Så kan det ofta vara. Alla kan inte brinna för djurfrågan i första hand. Men jag är glad att det finns många som gör det. EU:s ministerråd har antagit en förordning och förbjudit utsläppande på marknaden samt import till eller export från gemenskapen av päls från katt och hund och varor som innehåller sådan päls. Här tror jag att vi lite till mans och kvinns känner att det inte är riktigt klokt att det alls finns en handel med dessa skinn. Jag tror att mer behöver göras. Jag tror inte alls att tillräckligt har gjorts. Vare sig den förra regeringen eller den här regeringen har kommit tillräckligt långt. Men vi måste ändå tro att ett samarbete med andra länder är en väg framåt. Fru talman! Jag har alltså kommit till reservationerna. Då gäller det även fångstmetoder av säl. Våren 2004 hänvisar utskottet till avtal om humana fångstmetoder som har förhandlats fram mellan EU, USA, Kanada och Ryssland. Här behöver vi nog komma längre och revidera avtalet. Det är bra om Sverige trycker på och visar vägen både inom EU och globalt. Vi brukar från alliansens sida och från Centerpartiets sida betona att vi inte ska underskatta konsumentmakten. Ozonet i sprejflaskor är ett sådant bra exempel där konsumentmakten på ett tydligt sätt gjorde att marknaden sedan såg annorlunda ut. Det gäller att vi allihop som konsumenter är engagerade och ställer krav. Det gäller på många områden, inte minst när det handlar om livsmedel, djuruppfödning eller päls för den delen. Frågan om kastrering av grisar har kommit upp. Exemplet är Norge där det har varit förbud mot att kastrera smågrisar utan bedövning sedan 2002. Ingreppen har gjorts med hjälp av veterinär. Det totala förbud som Norge har beslutat om har inte satts i bruk, och det förväntas inte ske förrän 2009. Här har inte den tidigare regeringen heller påkallat ett förbud eftersom vi då skulle ha haft förbud i Sverige. Däremot kan jag säga att alliansregeringen den 21 februari 2008 fattade beslut om att uppdra åt Jordbruksverket att utreda om förutsättningar finns för att lekmän ska kunna använda lokalbedövningsmedel vid kastrering av smågrisar. Det är bra, och det tyder på att regeringen tar ett ansvar i frågan. Det har ju inte hänt något tidigare. Sverige är en aktiv medlemsstat i EU. Så måste det vara. Vi klarar oss inte själva. Även om vi har en stark djurskyddslag lever vi på en stor marknad. Det kräver att vi är aktiva i EU. Det är den nuvarande jordbruksministern och alliansregeringen, och jag är glad över det. Det är naturligtvis också viktigt att riksdagen håller koll på vad regeringen gör. Både oppositionen och majoriteten i riksdagen ställer frågor, och det har väckts interpellationer sedan valet 2006. Fru talman! De frivilliga program som finns och som näringen står för - inte direkt kopplade till djurskyddslagen - är viktiga. Det är också viktigt att vi kan visa att svenska mervärden håller och att de kan ge en betalning. Det är ändå en fri marknad för livsmedel. Då är det viktigt att vi konsumenter visar att vi tror på den, det vill säga att vi inte köper sådant där vi inte vet ursprungsland eller uppfödningsmetoder. Där har vi alla ett ansvar. Det är inte bara politiken eller näringen som har ansvar, utan det är ett gemensamt ansvar. Jag bläddrar vidare i betänkandet, och jag ser att det finns en reservation om djurtransporter. Det finns många exempel på att de också fungerar bra. Det är inga enkla frågor. Jag har personligen ställts inför dilemmat att frakta djur. Det är ingen rolig tanke att djur ska fraktas långt - oavsett om det rör min hund eller kor. Frågan är viktig. Djur ska inte behöva fraktas lång väg. Det är en intention som delas av många ledamöter. Ambitionen måste vara att vi har så korta transporter som möjligt. Det är även mer klimatsmart. Jag är glad att regeringen har satsat på småskalig livsmedelsproduktion och småskalig slakt. Jag ser fram emot vidare resultat av det arbetet. Fru talman! Frågan om jakt på varg nämndes här. Jag vill ändå utveckla frågan något. Det har inte blivit tillåtet med fri jakt på varg. Jag är från Värmland - det kanske hörs! Alliansregeringen har förändrat 28 § i jaktförordningen. Det är ett hårt tryck av varg på några få platser i Sverige - mycket hårdare än på andra platser. Tänk om några ledamöter hade lagt manken till och åkt västerut, besökt dessa områden och lyssnat till vår länsstyrelse i Värmland. Länsstyrelsen efterfrågar just jakt på varg eftersom trycket är för hårt. Det handlar inte om nöjesjakt. Jag blir beklämd när man inte är beredd att lyssna på våra medborgare. Det kan väl inte vara så att det är för långt att åka på studiebesök till Värmland och lyssna på de människor som lever under hård press? De vet att deras ko kanske har fått sitt juver avslitet under morgonen. Det är ingen trevlig syn. Det är fruktansvärt för en djurägare att uppleva detta. Det som förändrades var 28 § jaktförordningen, som handlade om att kunna skydda sin tamboskap. Det är också en form av djurskydd. Trafiken står för en stor del av lidandet för våra vilda djur. Det måste minimeras så långt det är möjligt. Jag vill skicka en tacksamhetens tanke till jägarkåren som tar på sig ett stort ansvar att avliva djur vid trafikolyckor. Detta måste ske fort. Om vi inte har en jägarkår fungerar inte det. Sedan må man vara emot avlivning av djur, men i detta fall är det absolut nödvändigt att det går fort. Vi accepterar inte ett sådant lidande. Vi kan debattera djurskyddsfrågorna länge. Det är tur att frågan engagerar våra medborgare. Jag är glad att alliansen står upp för en stark djurskyddslag. Hur formerna ska se ut, hur vi utövar lagen, har oppositionen och majoriteten lite olika syn på. Men jag är glad att alliansen är överens. Vi är eniga. Vi har hittat en modell för hur vi tror att vi kan bli än mer effektiva. En sak vill jag nämna, fru talman, nämligen att det inte har varit effektivt. Kommuner har jämförts, och vi har sett att det inte finns en fullgod kontroll för att se till att djurskyddslagen efterlevs. Det är inte bra för djuren, och det är det vi vill förändra. Vi hoppas verkligen att vi uppnår det. Om det visar sig att vi är inne på fel spår får vi naturligtvis ändra spår. Vi människor behöver visa mer respekt för varandra. Jag menar att reservationen om våld mot djur bottnar i hur vi människor mår. Vi människor måste må bra och befinna oss i balans för att orka ta ansvar. Människor som lever med djur finner ofta en inre balans genom att vara snälla tillsammans med djuren. Det är en symbios som inte debatteras så ofta. Det må låta lustigt, men så är det. Många människor mår gott av att få leva med djur. Jag skulle önska att oppositionen inte framställer det som att alliansen inte vill djuren väl. Jag är helt övertygad om att oppositionen vill djuren väl, men vägen fram kan se lite olika ut. Detta gagnar inte frågan. Vi ska stärka djurskyddet i Sverige. Vi ska fortsätta att göra det tillsammans. Jag tror inte minst på en stark folkrörelse. Jag tror på att man nationellt inom forskningen, näringen, veterinärer och organisationer kan hjälpa till att stärka djurskyddet. Det har visat sig de senaste dagarna. Men jag vill också nämna att Åklagarmyndigheten har fått ett rejält tillskott från statskassan för att korta de handläggningstider som gäller för våldsbrott och andra brott. Det spelar också roll när vi pratar djurskydd. Kunskapen om djur är viktig. Ju mer vi vet om djuren och naturen desto bättre kan vi ta ansvar för den djuromsorg som vi vill ta ansvar för och leva upp till djurskyddslagens mål. Jag är glad att vi har en jordbruksminister som kallas för "hästkarl". Han kan hästar. Det är viktigt. Det finns många ledamöter i riksdagen som har god kunskap om djur och hur djur fungerar. Jag menar att det är viktigt att barn tidigt får ett nära engagemang till djur och natur. På det viset kan vi skapa större förståelse för djurskyddsfrågor och inte göra dem till några specifika perifera frågor som debatteras sent på dagen i riksdagen. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Anita Brodén (Fp)

Anf. 129 Anita Brodén (Fp)

Fru talman! Då får vi åter i denna kammare tillfälle att lyfta fram en fråga som berör och engagerar många av oss, nämligen djurskyddsfrågan. Uppfödare, politiker och allmänhet är överens om och stolta över att Sverige går i bräschen för ett gott djurskydd. Det ska vi fortsätta att göra. Vi ska driva på frågorna på en internationell arena. Men det finns självklart också utrymme för förbättringar i vårt land där vi inte alltid lever som vi lär. Jag är därför glad att alliansregeringen tagit itu med en fråga som i många år har uppmärksammats utan att en lösning har presenterats. Den handlar om griskastrering, som redan har varit uppe här i kammaren. I regleringsbrevet har Jordbruksverket fått i uppdrag att utveckla teknik och system inom svinproduktionen i syfte att göra kastrering av smågrisar utan föregående bedövning överflödig. Detta ska redovisas i november 2008. Jordbruksverket ska också utföra en försöksverksamhet där lekmän ges möjlighet att kastrera med bedövning. Det är välkommet att vi snart, precis som i Norge, kan komma ett steg närmare en lösning på detta problem. En annan fråga som har uppmärksammats, och som är förbjuden i Sverige, är tvångsmatning av ankor och gäss. Den har också redan tagits upp i den här debatten. Sverige har kraftigt kritiserat och agerat i EU för att få ett förbud infört i hela EU. Jag ställde en fråga 2004 till dåvarande jordbruksminister Ann-Christin Nykvist om tvångsmatning av djur. I svaret kunde jag läsa att Sverige naturligtvis kommer att försöka påverka förslagens utformning i en sådan riktning att högsta möjliga djurskyddsnivå uppnås. Ank- och gåslever framställs genom tvångsmatning - det förstår vi av namnet. Men metoden att producera foie gras är mycket plågsam och har förbjudits inte enbart i Sverige utan i en rad andra länder. Tvångsmatningen innebär väldigt kortfattat att djurens lever tiodubblas under en månads matning, men också att andra inre organ inte sällan sprängs sönder av överbelastningen. Det är givetvis inte acceptabelt. Fortfarande upprätthålls denna produktion i Frankrike, Ungern, Slovakien och Belgien. Enbart i Frankrike tvångsmatades under ett år 25 miljoner djur. Utskottet förutsätter nu att alliansregeringen kommer att ägna denna fråga större uppmärksamhet än tidigare regering gjorde, och det välkomnar jag. Fram till dess en framgång nåtts på detta område kan vi konsumenter dessutom visa vår makt, vilket också Jeppe Johnsson nämnde. Något som har tagits upp och debatterats både i tidigare debatter och här i dag är djurtransporter. Vi har fortfarande en hel del att göra på det här området. Jag kan nämna några exempel. Brasilien transporterar 15 000 köttdjur på båt i tre veckor till Mellanöstern. Hästar transporteras mycket längre tid än vad som är tillåtet inom EU. Även om vi inom EU i åratal har påpekat bristerna har det inte lett till framgång, utan här måste vi engagera oss och arbeta på. Det gör också alliansregeringen. Kommissionen har nu utlovat ett nytt förslag under 2008, vilket vi välkomnar - det är inte en dag för tidigt. Det krävs i första hand effektiva kontroller där man ser när brott begås och avskräckande påföljder för att leva upp till befintliga regelverk, men också nya regler som innebär att det inte ekonomiskt lönar sig att transportera levande djur över nationsgränser. Det är inte heller acceptabelt att det i Sverige, på grund av nedläggning av slakterier, blir onödigt långa transporter. Precis som utskottet skriver är det självklart helt oacceptabelt att ett djur dödas eller skadas på grund av transporter. Det har vi också betonat i betänkandet. För svenskt vidkommande är därför möjliggörandet av mindre, gårdsnära slakterier ytterst välkommet. Det har tidigare stoppats på grund av regelverk och ekonomi. Här har den förra, socialdemokratiska regeringen ett ansvar för att så lite gjordes på det här området under tolv år. Vad gäller slaktkycklingar har jordbruksminister Eskil Erlandsson arbetat hårt inom EU för att få till stånd en gemensam EU-lagstiftning. Vi har hört att en lagstiftning har beslutats. Vi hade önskat att man hade gått ännu tuffare fram, men den är ett första framsteg på det här området. Fru talman! Tiden medger inte att jag i detalj går in på varje enskilt djurslag, utan jag har tagit fram några exempel där det är viktigt att Sverige arbetar med djurskyddsfrågor både nationellt och internationellt. Vi lever i en globaliserad värld, vilket innebär, precis som har påpekats tidigare, att produkter från fjärran länder når oss konsumenter och att vi därför har en möjlighet att ställa djurskyddskrav. Katt- och hundskinnsförbudet är ett exempel, där rapportören Eva-Britt Svensson från Vänsterpartiet drivit frågan framgångsrikt i EU. Det är värt en eloge. Förbudet kommer att träda i kraft 2009. Vad gäller olika metoder att fånga djur har utskottet tidigare uttalat att det ska vara förbjudet med fångstmetoder som innebär ett stort lidande för djuret. Säljakt har förorsakat stor diskussion inom EU med krav på förbud mot import av sälskinn. Det pågår nu ett arbete med förslag på internationella standarder för säljakt. Sverige kommer att vara med i detta arbete och förordar nu denna konkreta lösningsmodell i stället för importförbud. Angående de australiska fåren och så kallad mulesing har också Sverige, precis som tidigare påpekats, varit både tydligt och pådrivande. Nu kommer ingreppet att förbjudas 2010, om inte tidigare eftersom konsumentmakten har reagerat och agerat. Men vi ska också känna till och ha med i beräkningen att anledningen till att man har använt mulesing är att fåren har plågats enormt mycket av larver som har ätit sig in fullständigt i kroppen. Båda delarna är ett stort djurskyddsproblem, och det är därför vi på något sätt måste se till att det finns forskning och att man kan hitta vettiga lösningar. Jag vill slutligen, fru talman, yrka bifall till förslaget i betänkandet i dess helhet och avslag på samtliga motioner. Jag hoppas med detta att det klart framgår att det från vår sida inte enbart är ett djurskyddsengagemang med ord utan att vi också har förmåga att skrida till handling.

Irene Oskarsson (Kd)

Anf. 130 Irene Oskarsson (Kd)

Fru talman! När jag nu har fått sitta och lyssna ett tag känner jag att jag skulle vilja förändra en hel del i det manus som ligger framför mig. Men det jag vill börja med att stryka under är att Sverige har varit och är ett föregångsland när det gäller djurskyddet. Det gäller också hur vi ser på och behandlar de vilda djuren. I det här sammanhanget är det värt att påminna sig om att vi har en kompetent yrkeskår, kompetenta människor som jobbar med djur och djurägare som tar ett stort ansvar. Men jag tror också att det är viktigt att påpeka att vi blir fler och fler som inte lever med djur inpå oss, och vi behöver alltså bli bättre på att förmedla kunskap till det uppväxande släktet om vad det innebär att ha ett djur i sin närhet, vilket ansvar det är. Vi har en stark tradition när det gäller vetenskap och att grunda våra ställningstaganden på vetenskap, och det fortsätter. I dagens betänkande berörs ett stort antal frågor, fru talman, och ändå har vi i den här debatten hittills berört mycket som inte står i betänkandet. Jag vill dock hålla mig till en del av det som återfinns där. Sälsituationen, som i första hand handlar om Kanada, har tagits upp av flera motionärer, och det finns en reservation i ämnet. Som framgår av betänkandet har EU:s miljökommissionär tagit initiativ till två utredningar. Den första utvärderingen ger vid handen att det finns jakt som är möjlig, med kulvapen och hakapik, och att det är förenligt med gott djurskydd. När det gäller ekonomiska konsekvenser av en eventuellt slopad jakt har vi inte sett resultaten än. Men vi har sett rapporter i våra nyhetssändningar som visar på en jakt som definitivt inte är acceptabel, metoder som inte bör vara rådande. Utifrån detta är det min och Kristdemokraternas uppfattning att Sverige ska påtala detta för berört land - det kan ju gälla fler - och driva på att EU ska göra detsamma. Vår uppfattning är dock inte att EU ska förbjuda import av sälprodukter totalt, därför att det strider mot de gemensamma regler vi har satt upp. Som vi hörde Jeppe Johnsson konstatera har djuren en väl fungerande miljö, och det viktiga är att vi hanterar det på ett korrekt sätt. Fru talman! Jag tycker också att man moraliskt kan diskutera om jakt är riktig eller inte. Men det är inte ett ställningstagande som vi ska ta i den här kammaren. Den åsikten får man gärna ha, och man får driva den i andra sammanhang. Vi har också berört konsumentmakten, så jag tänker inte gå vidare in på det. Vi kristdemokrater stöder därför till fullo den hållning som Jordbruksdepartementet med ministern i spetsen gav uttryck för i sitt brev till kommissionären, och vi förutsätter att departementet fortsätter att driva frågan på precis samma sätt. Sedan kan vi fortsätta vår resa över världen till Australien. Fru talman! Jag vill först slå fast att det inte är acceptabelt att utsätta djur för de ingrepp som mulesing innebär. Men i samma andetag vill jag hålla med om det som Anita Brodén sade alldeles nyligen, att gjordes inte detta skulle djuren lida minst lika mycket men av någonting annat. I denna fråga har Sverige, med sin jordbruksminister i spetsen, agerat kraftfullt. Men det här får mig att reflektera över någonting som kan gälla även oss här hemma. I förädlingsarbete och avelsarbete bör vi reflektera över hela djurets situation och dess välbefinnande. Det är viktigt att inte bara sätta fokus på så hög avkastning som möjligt, i det här fallet att få så mycket päls som möjligt, utan att också se till djurets välbefinnande i stort. Det tryck som nu sätts på Australiens fårfarmare driver förhoppningsvis på så att metoden avskaffas långt före 2010, som redan är beslutat. Fru talman! Även jag ska beröra grisfrågan. Kanske inte alla men de flesta av oss har vuxit upp med nassen inpå oss. Då det i dagsläget inte finns något fullgott alternativ till kastrering för att få fram det kött som de flesta av oss faktiskt äter, om inte dagligen så i alla fall flera gånger i veckan, behöver vi ha en metod för att kunna hantera det här på ett bra sätt. Där är det viktigt med forskning, och jag vet att forskning pågår för fullt i olika sammanhang. I den rapport som Jordbruksverket lämnade den 24 oktober förra året konstaterar man att forskning pågår i Sverige och i övriga Europa, och man beskriver vilka projekt som är på gång och fortfarande pågår, med tanke på vad tidigare talare har sagt. Vidare lyfter man fram Norge som exempel - det har vi också berört - och säger att Norge har tagit ett beslut om att det i stort sett ska vara förbjudet med kastrering 2009. Men den redovisning som man kan läsa på Jordbruksverkets hemsida ger vid handen att det finns frågetecken för om Norge kommer att klara det här. Det finns starka krafter i Norge som säger att man måste skjuta upp det här därför att man inte har hittat andra metoder. Man har nämligen inte lyckats förädla grisen så att denna lukt inte uppstår. Det är ju det stora problemet - för oss, inte för grisen. Det är vi som konsumerar det här köttet så småningom. Då är det intressant att se att jordbruksministern tidigare i år har tagit initiativ till att ge Jordbruksverket ett uppdrag som handlar om att vi i Sverige skulle kunna ha lekmän som ger den här bedövningen och utför kastreringen. Jag förmodar att de flesta av oss har besökt dem som i dag bedriver grisuppfödning. Jag tror att de flesta av de här är fullt kapabla att bedriva hela den här processen och göra det på ett bra sätt. Men jag vill vänta på att vi får ett gott utredningsunderlag som gör att vi kan ta upp denna fråga vidare. Och så ska vi köra djuren, fru talman. Den nya EU-kommissionären Androula Vassiliou från Cypern uttryckte i sitt tal i samband med utfrågningen den 1 april en oro för hur djur behandlas, och det inkluderar transporter. Hon påtalade att det finns ett stort utrymme för att förbättra djurs hälsa och välbefinnande, och det är positivt. Sverige har en stor del i att EU i dag diskuterar frågan på detta sätt. Vi ska fortsätta att vara pådrivande i den här frågan. Djur ska transporteras på ett tryggt och säkert sätt när de väl behöver transporteras. Det gäller såväl inom Sveriges gränser som ute i Europa och världen. I det sammanhanget har flera av mina allianskolleger tryckt på för att vi nu äntligen ska kunna få bedriva småskalig slakt. Ja, det gör att transporterna minskar betydligt. Jag höll på att säga att den sista resan för djuret blir en positiv resa. Det kan låta lite raljant, men det är faktiskt så. Om vi kan få en slaktverksamhet nära djuret och nära oss som konsumenter vinner alla på detta. Men det här gäller naturligtvis också för transport av livdjur. Det finns, som har berörts tidigare i dag, regelverk som täcker detta. Jag roade mig med att läsa igenom en del av det i går kväll, och jag konstaterar att de reglerna är till fyllest. Frågan är bara om vi är tillräckligt många som anmäler det vi ser och som vågar ta ansvar för det vi möter och vågar driva frågan vidare. Fru talman! Jag ser att tiden lider, och jag ska hoppa över ett antal punkter som kollegerna från allianssidan redan har berört. Men jag tror att den utgångspunkt som Sverige har haft och har när det gäller att driva en stark djurskyddspolitik fortfarande är vid handen, och vi ser många positiva effekter av det som den nuvarande regeringen gör, inte minst i EU-sammanhang, i denna fråga. När det gäller djurskyddets överflyttning från kommuner ber jag om att vi ska få ta den debatten grundligt. Men någon här har redan berört att alla kommuner inte är A-exempel när det gäller hur man har skött detta. Vi har fått påskrivet att vi inte är bäst i klassen på allt. Alltså måste vi våga förändra. Sedan ska vi utvärdera förändringar efter ett tag. Så jobbar vi, och så hoppas jag att vi kan fortsätta att jobba. Med det, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner.

Helena Leander (Mp)

Anf. 131 Helena Leander (Mp)

Fru talman! Efter allt detta prat om hur bra vi är i Sverige sade faktiskt Irene Oskarsson att vi inte är bäst i klassen på allt. Jag tycker i alla fall att det känns fint med den ödmjukheten. Vi har en stark djurskyddslag i Sverige. Den säger att djur ska behandlas väl, skyddas mot onödigt lidande och ges rätt till sitt naturliga beteende. Det låter jättebra. Det låter radikalt och faktiskt ganska rimligt. Man kan ha olika etiska uppfattningar om vilken rätt vi människor har att utnyttja djur för våra syften, men givet att vi nu uppenbarligen har tagit oss den rätten måste det vara en ganska självklar grej att djuren ska behandlas väl. Men hur ser det då ut i verkligheten, när de här fina orden i djuskyddslagen ska omsättas i praktiska föreskrifter? Låt mig ta ett exempel från en genomsnittlig kycklinggård. Kycklinggård - visst tänker ni på en mysig liten faluröd gård ute på landet med små kycklingar som pickar i solen på stallbacken? Tänk er i stället ett stort stall med tusentals kycklingar tätt ihopträngda. Egentligen ska det inte vara mer än 20 kilo kycklingar per kvadratmeter i Sverige, men eftersom den här gården, precis som de flesta andra, är ansluten till branschens djuromsorgsprogram är det okej att ha upp till 36 kilo eller, omräknat, 25 djur per kvadratmeter. En engelsk studie visar att redan vid 14 kycklingar per kvadratmeter blir djuren mer stillasittande. De får också svårt att vila, eftersom andra kycklingar trampar på dem. Vid 28 djur per kvadratmeter kan de inte alls vila normalt. En annan engelsk studie har visat att kycklingar som får välja mellan vanligt foder och foder med tillsats av smärtstillande medel väljer det senare. De har alltså så ont att de väljer smärtstillande medel. Det beror helt enkelt på att kycklingar avlas fram för att de ska växa så snabbt som möjligt. Då hänger inte alltid kroppen med. Skelettet och lederna tar stryk, och kycklingarna får ont. Samma snabbväxande kycklingraser finns världen över, så jag har svårt att tro att de svenska kycklingarna skulle vara förskonade från den här smärtan. Dessutom finns det andra problem som frätskador och hjärtslag. Hur stämmer det här egentligen överens med djurskyddslagens vackra ord om naturligt beteende och skydd mot onödigt lidande? Är det naturligt för kycklingar att vara så tätt ihoppackade att de varken kan röra sig eller vila normalt? Eller är det lidande som får kycklingarna att välja smärtstillande medel om de har chansen ett nödvändigt lidande? Nej, knappast. Det finns alltså all anledning att se över bestämmelserna för slaktkycklingar, så att de bättre stämmer överens med djurskyddslagen. Årligen dör också ca 150 000 kycklingar, och ytterligare tiotusentals skadas på vägen till slakteriet. Även andra djur dör eller skadas förstås vid transporterna, men ju lägre ekonomiskt värde som djuret har desto mindre problem är det för transportören. Om vi däremot hade en sanktionsavgift för djurtransporter där djur skadas eller dödas skulle transportörerna själva få ett incitament att behandla djuren bättre. Resan till slakt kan vara nog så stressande för djuren. Det är många här som är överens om att det inte är acceptabelt med långa djurtransporter. Men tänk er då hur det är för djuren på cirkus, som transporteras fram och tillbaka, år ut och år in. Vilken möjlighet har de att bete sig naturligt i transportbilen eller för den delen på cirkusplatsen? Lägg därtill att de dessutom kan ha tränats med metoder som vi kanske inte är så förtjusta i här i Sverige. Det finns faktiskt roligare saker att skratta åt än djur som har berövats sitt naturliga beteende. Det finns ingen anledning att acceptera djur på cirkus. Något annat som det har skrattats en hel del åt är tanken på att fiskar skulle vara individer med förmåga att känna smärta och lidande. Nu hade jag tyvärr inte möjlighet, enligt replikreglerna, att svara Jeppe Johnsson tidigare. Men jag tycker inte att det är så lustigt. Modern forskning visar att fiskar, precis som andra ryggradsdjur, har förmåga att känna smärta och lidande. Då är det väl rimligt att vi tar hänsyn till det? Sedan får vi så klart se över vad det kan betyda för praktiska konsekvenser. Jag är inte rätt människa att i dag tala om att de här fiskemetoderna är bäst eller sämst för fiskarna. Det är en sådan sak som man skulle kunna se över så att man om man nu ska fiska kan göra det på ett sätt som orsakar så lite lidande som möjligt. Jag förstår inte riktigt varför man bara kan strunta i fiskarnas lidande för att de är fiskar. Visst, det låter ju jättetöntigt. Fiskar är ju små. Men om de nu lider, varför ska vi inte ta hänsyn till deras lidande? Jag ska erkänna för er att jag ångrar meningen om att räkna fiskar som individer. Jag står fortfarande för att jag ser fiskar som individer med förmåga att känna smärta och lidande. Men det har gett er lite billiga extrapoäng. Jag inser det. Poängen är kanske inte prio ett att vi ska ha Fiskeriverket att räkna kvoterna i individer. Däremot tycker jag att det ändå på sikt vore önskvärt om man kunde få en djursyn som mer ser djur just som individer och inte som några sorts allmänna resurser som trä, järnmalm eller vad som helst. Sedan har vi frågan om mulesing som vi har varit inne en hel del på tidigare här, alltså den stympning som australiska merinofår utsätts för. Vi har hört att vår jordbruksminister inte är beredd att föreslå något förbud för produkter från "mulesade" får, ungefär som man gjorde med hund- och kattpäls. Man avvaktar att den australiska fårnäringen själv ska lösa problemet efter 2010. Lyssnar man på alliansföreträdare här i kammaren kan man nästan få intrycket att det är vår jordbruksministers förtjänst. Riktigt så är det inte. Det är faktiskt djurskyddsorganisationer som jobbat hårt med den här frågan långt innan svenska politiker fick upp ögonen. Trots allt är det långt kvar till 2011, då det här skulle börja gälla. Under tiden kommer många får att utsättas för det här övergreppet. Jag ser inte varför vi inte skulle kunna sätta ned foten och säga att vi inte vill ha de här produkterna i Sverige, precis som man faktiskt sagt när det gäller hund- och kattpäls. Jag tycker också att det är synd att jordbruksministern inte bara motsätter sig utan aktivt motarbetar, får vi läsa i betänkandet, ett förbud mot kanadensiska sälprodukter trots skrämmande uppgifter om grymheten i jakten, eller ska vi säga slakten. Sälungar flås rent av levande och lämnas att förblöda på isen. Fru talman! Det här är bara ett axplock av vad djur utsätts för runt om i Sverige och världen. Det finns många andra viktiga frågor. Många av dem har vi tagit upp i tidigare motioner, och nu har vi systemet med förenklad behandling som gör att vi inte ska ta upp dem igen. Oavsett det hoppas jag att vi ändå på alla de områden där djur nyttjas av människor kan låta oss vägledas av empatin och att vi kan arbeta för ett samhälle där djur verkligen har rätt att bete sig naturligt och slipper utsättas för lidande.

Jan Emanuel Johansson (S)

Anf. 132 Jan Emanuel Johansson (S)

Fru talman! Det har varit en givande debatt på många sätt. Jag tycker att Jeppe Johnsson har gett en väldigt klar och tydlig bild över borgerlighetens syn på djurskydd eller djur generellt. Han talade om vad vi använder djuren till. Hur ska vi exploatera djuren? Det man glömmer bort nu och alltid har glömt när man pratar borgerlig djurskyddspolitik är att djuren i sig har ett eget värde. Varför har de det? På vilket sätt ska djuren ha ett eget värde? Jag kan travestera en gammal klok tänkare. Han sade att en del frågar sig: Kan djuren prata? Javisst, det kan de. En del säger: Det kan de inte. Jag struntar i vilket. En del frågar sig: Kan djuren tänka? Ja, det kan de. En del säger: Nej, det tror jag inte. Jag struntar i vilket. Det vi ska fråga oss är: Kan djuren lida? Om vi kommer fram till att djuren kan lida är det vår plikt att se till att så inte är fallet. Vi ska inte exploatera djuren utan se till så att de inte lider. Ni pratar om att ni har lyckats jättebra med er djurskyddspolitik. Jag tycker den tragiska sanningen är att ni inte har någon djurskyddspolitik. Alla de motioner som har haft någon form av djurrätts- eller djurskyddsinnebörd har ni avstyrkt. Ni går näringens intressen från A till Ö när det gäller alla djurskyddsfrågor. Helena tog upp att djuren har rätt till sina naturliga beteenden, något som också finns inskrivet i lagen. Jeppe var uppe och pratade åter igen om minkarna, eller snarare om minknäringen, om hur bra det är att det går bra för minknäringen. Han säger att han har jobbat med minkar i hela sitt liv, en näring där man stoppar in minkar i ett utrymme som är lika stort som en uppslagen kvällstidning och sedan påstår att där får de visst utlopp för sitt naturliga beteende. Det är lika galet som att säga att de 135 000 kycklingar som plågades ihjäl i transporter från uppfödningsindustrin till slaktindustrin skulle få utlopp för sitt naturliga beteende. Det de utsätts för är lidandet. Det är det vi ska resonera lite grann kring. Jeppe Johnsson och hans gäng har alltid i alla tider raljerat kring frågor, särskilt de frågor som man blir lite rädd för. Ända från demokratins genomförande raljerar man kring demokratin. Kring kvinnofrågan har maktens män alltid raljerat. När det gäller rasfrågor har man också raljerat. Och när det kommer till djurrättsfrågan raljerar man. Man skämtar och skämtar om det man är lite rädd för. Är det någonting vi nu behöver är det ett gemensamt förhållningssätt. Det tycker jag saknas. Om man tar upp de 135 000 kycklingarna som har klämts till döds skriver utskottet på s. 19 att det är oacceptabelt. Det betyder att vi ändå tar ställning. Men hur ser det ut i verkligheten? De fortsätter att plågas ihjäl. Du frågade och raljerade kring Miljöpartiet och sade: Ska ni gå till val på att vi ska räkna fiskar som individer? När det gäller Jeppe Johnsson kan jag se framför mig personvalsaffischen: Rösta på Jeppe och borgarna! Vi går till val på att inte förbjuda sexuella övergrepp på djur! Det är precis så det är. Ni säger att man inte ska förbjuda sexuella övergrepp på djur. Jag tycker att det var mycket att betänka.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2008-04-10

Förslagspunkter: 17, Acklamationer: 14, Voteringar: 3

Protokoll med beslut

2008-04-11Protokoll 2007/08:93

Riksdagsskrivelser

Inga riksdagsskrivelser har ännu utfärdats för det här ärendet. För vissa ärenden utfärdas inga riksdagsskrivelser.

Förslagspunkter och beslut i kammaren

Importförbud mot hund- och kattskinn m.m.
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2007/08:MJ276 yrkandena 1 och 2 samt 2007/08:MJ400 yrkande 2 i denna del.
Importförbud mot pälsprodukter
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2007/08:MJ222 yrkande 3.
Importförbud mot sälskinn och vissa fårskinn
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2007/08:MJ222 yrkande 4.
Reservation 1 (v, mp)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (v, mp)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
s 97 0 0 33
m 76 0 0 21
c 23 0 0 6
fp 20 0 1 7
kd 19 0 0 5
v 0 18 0 4
mp 0 15 0 4
Totalt 235 33 1 80
Ledamöternas röster
Användning av djur på cirkus
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2007/08:MJ374 yrkande 14 och 2007/08:MJ406 yrkandena 1 och 2.
Reservation 2 (v, mp)
Kastrering av smågrisar
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2007/08:MJ216, 2007/08:MJ374 yrkande 11 och 2007/08:MJ404.
Reservation 3 (s, v, mp)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (s, v, mp)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
s 5 92 0 33
m 76 0 0 21
c 23 0 0 6
fp 20 0 1 7
kd 19 0 0 5
v 0 18 0 4
mp 0 14 0 5
Totalt 143 124 1 81
Ledamöternas röster
Kastrering av tuppar
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2007/08:MJ223 yrkande 2.
Reservation 4 (mp)
Tvångsmatning av ankor och gäss
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2007/08:MJ223 yrkande 1.
Reservation 5 (s, v, mp)
Uppfödning av slaktkycklingar m.m.
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2007/08:MJ374 yrkande 5 och 2007/08:MJ402 yrkandena 1-4.
Reservation 6 (v, mp)
Djurs rätt att vistas utomhus
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2007/08:MJ229 och 2007/08:MJ401 yrkandena 1-3.
Djurförsöksetisk prövning
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2007/08:MJ361 yrkande 2.
Djurtransporter
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2007/08:MJ374 yrkande 9.
Reservation 7 (s, v, mp)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 7 (s, v, mp)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
s 0 97 0 33
m 76 0 0 21
c 23 0 0 6
fp 20 0 0 8
kd 19 0 0 5
v 0 18 0 4
mp 0 15 0 4
Totalt 138 130 0 81
Ledamöternas röster
Religiös slakt
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2007/08:MJ381.
Skadeskjutningar
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2007/08:MJ374 yrkande 13.
Reservation 8 (v)
Grytjakt m.m.
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2007/08:MJ371 och 2007/08:MJ403.
Reservation 9 (v, mp)
Djurskydd i samband med fiske m.m.
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2007/08:MJ242.
Reservation 10 (mp)
Våld mot djur
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2007/08:MJ225.
Reservation 11 (mp)
Motioner som beretts förenklat
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår de motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.

Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (v, mp)
Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
s	97	0	0	33
m	76	0	0	21
c	23	0	0	6
fp	20	0	1	7
kd	19	0	0	5
v	0	18	0	4
mp	0	15	0	4
Totalt	235	33	1	80

Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (s, v, mp)
Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
s	5	92	0	33
m	76	0	0	21
c	23	0	0	6
fp	20	0	1	7
kd	19	0	0	5
v	0	18	0	4
mp	0	14	0	5
Totalt	143	124	1	81

Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 7 (s, v, mp)
Parti	Ja	Nej	Frånvarande
s	0	97	33
m	76	0	21
c	23	0	6
fp	20	0	8
kd	19	0	5
v	0	18	4
mp	0	15	4
Totalt	138	130	81

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

Djurskydd

Ärendet är avslutat

Utskottens betänkanden

Beslut

Nej till motioner om djurskydd (MJU13)

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Alla beredningar i utskottet

Nej till motioner om djurskydd (MJU13)

Debatt, Genomförd

Webb-tv: Djurskydd

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 116 Carina Ohlsson (S)

Anf. 117 Wiwi-Anne Johansson (V)

Anf. 118 Tina Ehn (Mp)

Anf. 119 Jeppe Johnsson (M)

Anf. 120 Wiwi-Anne Johansson (V)

Anf. 121 Jeppe Johnsson (M)

Anf. 122 Wiwi-Anne Johansson (V)

Anf. 123 Jeppe Johnsson (M)

Anf. 124 Carina Ohlsson (S)

Anf. 125 Jeppe Johnsson (M)

Anf. 126 Carina Ohlsson (S)

Anf. 127 Jeppe Johnsson (M)

Anf. 128 Erik A Eriksson (C)

Anf. 129 Anita Brodén (Fp)

Anf. 130 Irene Oskarsson (Kd)

Anf. 131 Helena Leander (Mp)

Anf. 132 Jan Emanuel Johansson (S)

Beslut, Genomförd

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

Förslagspunkter och beslut i kammaren

Importförbud mot hund- och kattskinn m.m.

Beslut:

Utskottets förslag:

Importförbud mot pälsprodukter

Beslut:

Utskottets förslag:

Importförbud mot sälskinn och vissa fårskinn

Beslut:

Utskottets förslag:

Användning av djur på cirkus

Beslut:

Utskottets förslag:

Kastrering av smågrisar

Beslut:

Utskottets förslag:

Kastrering av tuppar

Beslut:

Utskottets förslag:

Tvångsmatning av ankor och gäss

Beslut:

Utskottets förslag:

Uppfödning av slaktkycklingar m.m.

Beslut:

Utskottets förslag:

Djurs rätt att vistas utomhus

Beslut:

Utskottets förslag:

Djurförsöksetisk prövning

Beslut:

Utskottets förslag:

Djurtransporter

Beslut:

Utskottets förslag:

Religiös slakt

Beslut:

Utskottets förslag:

Skadeskjutningar

Beslut:

Utskottets förslag:

Grytjakt m.m.

Beslut:

Utskottets förslag:

Djurskydd i samband med fiske m.m.

Beslut: