Djurskydd m.m.

Betänkande 1996/97:JoU10

Jordbruksutskottets betänkande 1996/97:JOU10

Djurskydd m.m.

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer
• Innehållsförteckning

1996/97
JoU10

Sammanfattning

I betänkandet behandlas sammanlagt 22 motionsyrkanden från den allmänna
motionstiden 1996 om djurskydd och djurhälsa. Motionerna avser bl.a. frågor om
distriktsveterinärorganisationen, djurskyddstillsynen, transport av djur,
djurfoder och varroakvalster. Samtliga motionsyrkanden avstyrks bl.a. med
hänvisning till tidigare ställningstaganden och pågående beredning i
regeringskansliet.
Till betänkandet har fogats 6 reservationer.

Motionerna

1996/97:L708 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bibehållande av nuvarande stränga djurskyddslag då reglerna
omförhandlas i EU,
1996/97:Jo229 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvärdering av distriktsveterinärorganisationen,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en genomgång och uppföljning av hur kommunerna hanterat sina
åtaganden vad gäller djurhälsovård.
1996/97:Jo230 av Eva Björne och Ola Sundell (m) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kampen för att utrota varroan återupptas.
1996/97:Jo237 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvärdering av distriktsveterinärorganisationen,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en genomgång och uppföljning av hur kommunerna hanterat sina
åtaganden vad gäller djurhälsovård.
1996/97:Jo258 av Sivert Carlsson och Agne Hansson (c) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av nuvarande regler beträffande fördelningen av medel
till distriktsveterinärorganisationerna, syftande till konkurrensneutralitet
mellan de olika slagen av veterinärer.
1996/97:Jo501 av Nils Fredrik Aurelius (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fördelningen av
medel till distriktsveterinärorganisationerna bör vara sådan att
konkurrensneutralitet uppnås mellan privatpraktiserande veterinärer och
statliga.
1996/97:Jo503 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kastrering av grisar.
1996/97:Jo506 av Sigrid Bolkéus (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om innehav av varghundar.
1996/97:Jo507 av Sigrid Bolkéus (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upphävande av
svanskuperingsförbudet på vorsteh-hundar i skadeförebyggande syfte och att
djurskyddslagen i denna del blir föremål för översyn.
1996/97:Jo510 av Gudrun Lindvall och Siw Persson (mp, fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att projektinriktade
åtgärder bör vidtas av den ansvariga myndigheten för att dokumentera att
djurskyddet inte åsidosätts vid transport av levande djur från Sverige till
andra länder inom och utom EU.
1996/97:Jo513 av Siw Persson m.fl. (fp, v, mp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna att en utredning tillsätts för att
kartlägga djurskyddets organisation i dag liksom de organ som administrerar
frågor där djur ingår utan att ha föreskrivningsskyldighet enligt
djurskyddslagen samt lämna förslag till organisation av en oberoende
djurskyddsmyndighet.
1996/97:Jo521 av Birgitta Gidblom (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om djurtransporter.
1996/97:Jo527 av Patrik Norinder (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kodressörer.
1996/97:Jo528 av Rolf Kenneryd (c) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrad lagstiftning, i
syfte att utrota varroasjukdomen bland bin,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en plan för bekämpning av varroasjukdomen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett statligt stödsystem.
1996/97:Jo532 av Holger Gustafsson (kd) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att kartlägga och dokumentera huruvida djurskyddet
åsidosätts vid transporter av levande djur mellan EU:s olika medlemsländer,
3. att riksdagen hos regeringen begär att den i en skrivelse redogör för
vilka åtgärder regeringen har vidtagit i EU-arbetet, och i andra
internationella forum, för att främja bättre djurhållning och djurskydd.
1996/97:Jo537 av Lennart Brunander (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att utföra en
undersökning om förekomsten av trakékvalster i Sverige i syfte att bevara
kontrollen vid införsel av bin i Sverige.
1996/97:Jo770 av Lennart Brunander och Kerstin Warnerbring (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
skyddet av nykläckta fågelungar i hav och på stranden.

Utskottet

Motionerna

Distriktsveterinärorganisationen
Enligt motionerna Jo229 (v) yrkande 17 och Jo237 (v) yrkande 17 har den
omorganisation av distriktsveterinärorganisationen som genomförts fått mycket
kritik. Från djurägarhåll har bl.a. de höga veterinärtaxorna kritiserats.
Omkring 90 veterinärer som tidigare arbetat inom
distriktsveterinärorganisationen har valt att stå utanför den nya
organisationen. Anslagen har överskridits under föregående år bl.a. beroende
på en ökning under anslaget Bidrag till avlägset boende djurägare. Mot
bakgrund av kritiken och de överskridanden som gjorts bör regeringen utvärdera
den nya organisationen och återkomma till riksdagen med förslag på eventuella
förändringar. I en sådan utvärdering bör även den nya jordbrukspolitikens
konsekvenser för djurskydds- och djurhälsofrågor beaktas.
I motionerna Jo258 (c) yrkande 8 och Jo501 (m) begärs en översyn av
nuvarande regler beträffande fördelningen av medel till
distriktsveterinärorganisationerna. Syftet bör vara att åstadkomma
konkurrensneutralitet mellan de olika slagen av veterinärer. Enligt
motionärerna har den nya veterinärorganisationen tagits emot positivt av
lantbrukets organisationer och enskilda lantbrukare. Den förändrade
veterinärorganisationen ger utrymme för både effektiviseringar och privata
initiativ som kommer både lantbrukarna och djurskyddet till del. Omkring en
tredjedel av distriktsveterinärerna har nu övergått till privat verksamhet.
Jordbruksverket har deklarerat att man avser att fullfölja riksdagsbeslutet om
en heltäckande statlig veterinärorganisation. Samtidigt pågår en utveckling
som innebär att hälften av lantbrukets djur i dag omfattas av den privata
veterinärverksamheten. Denna verksamhet lyder under samma regler och dess
veterinärer innehar motsvarande uppdrag gentemot lantbrukare, samhälle och
konsument som den statliga organisationen och dess anställda veterinärer. Lika
ekonomiska villkor bör gälla för de olika veterinärgrupperna, bl.a. för
upprätthållande av verksamhet i glesbygd och adekvat jourverksamhet.

Tillsyn
Enligt motionerna Jo229 (v) yrkande 18 och Jo237 (v) yrkande 18 behövs en
genomgång och uppföljning av hur kommunerna hanterat sina åtaganden vad gäller
djurhälsovård. De nya krav som ställs på kontroll och uppföljning och som
sammanhänger med inträdet i EU har lett till en ökad belastning på kommunernas
hälsoskyddsverksamhet. Bedömningarna skiljer sig åt mellan olika kommuner
vilket kan komma att få negativa konsekvenser för den enskilde jordbrukaren.
En ökad satsning på utbildning och kompetenshöjning är därför både viktig och
nödvändig. Lika viktigt är att kommunerna har ekonomiska resurser att
upprätthålla en godtagbar miljö- och djurskyddskontroll.
I motion Jo513 (fp, v, mp) framhålls att djurskyddsfrågorna enligt
djurskyddslagen administreras av två centrala myndigheter, Jordbruksverket och
Centrala försöksdjursnämnden. Jordbruksverket utfärdar föreskrifter och
allmänna råd och har det högsta tillsynsansvaret för lantbrukets djur, djur
som används inom flera andra verksamheter samt i viss mån försöksdjur.
Centrala försöksdjursnämnden har till huvudsaklig uppgift att verka för en
begränsning av djurförsöken i landet och är huvudman för de djurförsöksetiska
nämnderna. Vissa djurskyddsfrågor hamnar indirekt inom andra myndigheters
ansvarsområde och faller därvid ofta mellan två stolar eftersom dessa
myndigheter inte har några bemyndiganden enligt djurskyddslagen. Många
statliga organ hanterar således frågor som direkt påverkar djurens välfärd.
Men djurskyddslagen och dess följdföreskrifter tillämpas väldigt olika och
djurskyddsfrågorna finns egentligen inte alls med i det dagliga arbetet hos
dessa myndigheter. En utredning bör därför tillsättas för att kartlägga
djurskyddets organisation liksom de organ som administrerar frågor där djur
ingår utan att ha föreskrivningsskyldighet enligt djurskyddslagen. Vidare bör
förslag lämnas till inrättandet av en oberoende djurskyddsmyndighet.

Transport av djur m.m.
Enligt motionerna Jo510 (mp, fp), Jo521 (s), Jo532 (kd) yrkande 2 bör ett
samarbetsprojekt inledas med andra EU-länder för att följa och dokumentera vad
som händer de djur som transporteras från Sverige eller som transporteras från
och till andra EU-länder. Enligt motionärerna har för första gången på 30 år
grisar exporterats från södra Sverige till Tyskland för slakt. De efter
Sveriges medlemskap i EU öppnade gränserna underlättar denna typ av export.
Transport av djur mellan EU-länder skall besiktigas av en av landet utsedd
officiell veterinär. Någon ytterligare kontroll av transporten vid exempelvis
ankomsten till mottagarlandet behöver dock inte ske. Jordbruksverket har
nyligen utfärdat transportföreskrifter som stadgar att de flesta djurslag inte
skall transporteras mer än åtta timmar. Men om tid för vila ges kan den totala
transporttiden bli mycket längre. Eftersom det är väl dokumenterat att djurens
förhållanden vid transport ofta är undermåliga finns det anledning för Sverige
att vara mycket uppmärksam på de transporter av levande djur till slakt som nu
kommit i gång.
Andra länder har inte heller samma slaktbestämmelser som i Sverige. Regler
för att skydda djuren vid slakt är inte lika långtgående, och inställningen
till djuren i många europeiska länder är annorlunda än i Sverige. För att
Sverige skall kunna bibehålla sin trovärdighet när det gäller högt ställda
djurskyddskrav i olika sammanhang bör åtgärder vidtas för att förbättra
kontrollen av djurtransporterna.
I motion Jo532 (kd) yrkas vidare att riksdagen hos regeringen begär att den
i en skrivelse redogör för vilka åtgärder regeringen har vidtagit i EU-
arbetet, och i andra internationella forum, för att främja bättre djurhållning
och djurskydd (yrkande 3). Enligt motion L708 (c) har Sverige världens
strängaste djurskyddslag. Inga djur får hormonbehandlas för snabbare tillväxt,
och inblandning av antibiotika och kadavermjöl i djurfoder är förbjudet.
Djuren skall ha tillräckligt stor plats och alla kor skall beta ute på
sommaren. Transporter samt djurhantering på slakterierna får inte orsaka
onödigt lidande för djuren. Denna lagstiftning kan bli föremål för omprövning
i samband med att Sveriges övergångsregler som ny medlem i EU omförhandlas.
Motionärerna yrkar att nuvarande lagstiftning bibehålls (yrkande 2).

Varroa m.m.
Enligt motion Jo230 (m) minskar antalet biodlare i Sverige. Det är allvarligt
då bina har stor betydelse som pollinatörer och ger honung som är ett nyttigt
och högvärdigt livsmedel. En stor anledning till minskningen är att
varroakvalstren fortsätter att sprida sig norrut över landet. Odlarna vill
inte fortsätta med sin verksamhet när de tvingas till användning av olika
kemiska preparat för att hålla nere kvalsterangreppen. Enligt motionärerna är
det hög tid att återuppta kampen mot varroan. Det gäller att se till att den
inte sprider sig ännu mer. Den har tillåtits sprida sig för mycket, men det är
ännu bara mindre områden i landet som är infekterade (yrkande 2). I motion
Jo528 (c) framhålls biodlingens betydelse som näring, dels genom produktionen
av honung och dels genom binas arbete som pollinatörer och landskapsvårdare.
Näringen har under senare årtionden varit hotad genom infektion av amerikansk
yngelröta respektive varroa. Den förra har genom aktiv bekämpning kunnat
bemästras. Varroan däremot ökar alltjämt i omfattning och orsakar näringen och
samhället stora kostnader. Under de senaste tio åren har antalet bisamhällen
minskat med ca 30 %. Huvuddelen av denna sänkning kan antas vara föranledd av
endera inträffad infektion av varroa eller bedömd risk för infektion. Därtill
kommer att ett stort antal vildbisamhällen infekterats. I kontaminerade
områden ger utebliven pollinering väsentligt minskade skördar av bär, frukt
och jordbruksgrödor. Det är alltså hög tid att byta strategi. Från att
förhindra spridning till att bekämpa varroan. Detta kräver förändringar i
aktuell lagstiftning (yrkande 1). Vidare måste en plan för aktiv bekämpning
upprättas (yrkande 2). Ett statligt stöd för denna bekämpning bör också
införas. Stödet får finansieras inom ifrågavarande utgiftsområde (yrkande 3).
Enligt motion Jo537 (c) finns det s.k. trakékvalstret i delar av Europa.
Kvalstret orsakar en sjukdom hos bin som innebär att många bisamhällen dör när
parasiten nyetableras. Kvalstret har ännu aldrig påträffats i Sverige. Genom
de regler som för närvarande gäller måste bin före införsel till Sverige
besiktigas. Statens jordbruksverk ansvarar för att denna besiktning görs och
Sveriges lantbruksuniversitet, institutionen för biodling, utför själva
kontrollen. Inom ramen för medlemskapsavtalet pågår hos EG-kommissionen f.n.
en utvärdering av möjligheterna för Sverige att erhålla s.k. tilläggsgarantier
för ett antal djursjukdomar. Sverige bör med kraft hävda att trakékvalster bör
vara en av de sjukdomar för vilka särskilda införselregler skall gälla. Om
tilläggsgarantier erhålls bör de också innebära att de zongränser som för
närvarande finns inom Sverige för att hindra spridning av varroa får
bibehållas. En mer omfattande undersökning måste göras för att dokumentera att
trakékvalster inte finns inom Sveriges gränser. Detta kan också ge
erforderligt underlag för Sverige att med kraft hävda ett svenskt
införselförbud av bin.

Övriga frågor
Enligt motion Jo503 (mp) bör kastreringen av grisar upphöra. Det bör tas fram
förslag till hur kastreringen av grisar skall kunna göras överflödig. De
metoder som finns för att ge grisarna smärtlindring behöver inventeras. Vidare
bör det utredas om det alls går att kastrera grisar utan att tillfoga dem
smärta under eller efter ingreppet. Dessutom är det viktigt att man utreder
påståendet att köttet påverkas i både lukt och smak om man inte kastrerar
hangrisarna.
Enligt motion Jo506 (s) är uppfödning och försäljning av korsningar mellan
varg och hund en ny företeelse inom svensk hundavel. I mars 1991 importerades
den första varghybriden vilket kom att bli inledningen till en oroande
utveckling. Både Svenska Kennelklubben och föreningen Varggruppen, som värnar
om en livskraftig frilevande vargstam i Norden, har uttryckt en stark oro över
att privatpersoner äger varghybrider och krävt ett förbud. Ett sådant förbud
bör enligt motionären införas snarast innan antalet blivit så stort att
utvecklingen inte kan stoppas. Det finns ca 240 hundraser i Sverige och det
finns inga skäl att hålla varghybrider som sällskapsdjur, bruksdjur eller i
forskningssyfte. Däremot är skälen många för ett snabbt och odiskutabelt
förbud att inneha hund med inslag av varg.
Enligt motion Jo507 (s) bör svanskuperingsförbudet upphävas när det gäller
vorstehhundar. Härigenom kan många skador förebyggas. Djurskyddslagen bör i
denna del blir föremål för en översyn. Enligt motion Jo527 (m) främjar
kodressörerna, rätt använda, djurhälsan. Djurskyddsförordningen bör därför
ändras i denna del.
Enligt motion Jo770 (c) förekommer i våra skärgårdar båttävlingar på
försommaren som förorsakar skador på sjöfågel. De nykläckta fågelungarna är då
ännu inte tillräckligt utvecklade så att de kan rädda sig undan. Det borde
vara naturligt att man innan en sådan här båttävling planeras och genomförs
försäkrar sig om att de fåglar som häckar där i havet eller på stranden är
tillräckligt stora så att de klarar de svallvågor som orsakas av en eventuell
tävling. Tävlingar av detta slag bör därför inte få förekomma före ett visst
datum. Tidpunkten bör vara satt så att fågelungarna som kläckts under våren
och försommaren blivit stora nog att klara sig själva. Naturvårdsverket bör
ges i uppdrag att utarbeta föreskrifter som uppfyller detta krav.

Utskottets överväganden

Distriktsveterinärorganisationen
Våren 1994 godkände riksdagen regeringens förslag till en ny rikstäckande
veterinärorganisation där finansieringen lades om från djursjukvårdsavgift
till ett ökat veterinärarvode som erläggs av djurägaren (prop. 1993/94:150,
JoU32, rskr. 403). Det statliga huvudmannaskapet för
distriktsveterinärorganisationen (DVO) behölls bl.a. med motiveringen att
staten har det yttersta ansvaret för att det i hela landet finns ett väl
fungerande veterinärväsende. Veterinärernas roll behövde också anpassas till
de krav som EU ställer. Den nationella gränskontrollen inom EU saknas och har
ersatts av en kontroll i ursprungsbesättningen i nära anslutning till
transporten till annat EU-land. Distriktsveterinärer och länsveterinärer borde
enligt förslaget i de flesta fall vara de veterinärer som skall utföra de
därmed förenade officiella uppgifterna. Fr.o.m. budgetåret 1995/96 lades
finansieringen av distriktsveterinärorganisationen om. Syftet var bl.a. att
säkerställa att sociala avgifter för distriktsveterinärernas arvoden
inbetalades. Vidare syftade reformen till att reducera statens kostnader för
organisationen. Distriktsveterinärorganisationen omfattar ca 100 stationer och
ca 360 tjänster. Uppbyggnaden av organisationen fortsätter. Den nya
veterinärorganisationen har således varit operativ under en relativt kort tid
och frågan om en eventuell utvärdering eller liknande är enligt utskottets
mening allt för tidigt väckt. De grundläggande skälen för omorganisationen och
ett bibehållande av den statliga veterinärorganisationen kvarstår. Utskottet
förutsätter att regeringen på lämpligt sätt följer den fortsatta utvecklingen
på detta område och vid behov vidtar de åtgärder som kan anses erforderliga.
Med det anförda föreslår utskottet att motionerna Jo229 (v) yrkande 17 och
Jo237 (v) yrkande 17 lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.
Med det anförda föreslår utskottet att även motionerna Jo258 (c) yrkande 8
och Jo501 (m) lämnas utan någon riksdagens vidare åtgärd.

Tillsyn
Utredningen om djurskyddstillsynen slutförde sitt uppdrag i februari 1996 med
betänkandet Offentlig djurskyddstillsyn (SOU 1996:13). Regeringen har med
anledning av bl.a. utredningens förslag aviserat en proposition om vissa
ändringar i djurskyddslagen. Enligt regeringen kommer ett förslag att
föreläggas riksdagen i slutet av maj 1997. Mot bakgrund härav föreslår
utskottet att motionerna Jo229 (v) yrkande 18, Jo237 (v) yrkande 18 och Jo513
(fp, v, mp) lämnas utan vidare åtgärd.

Transport av djur m.m.
EG:s direktiv om skydd av djur under transport (91/628/EEG) är, till skillnad
mot övriga djurskyddsdirektiv, ett totalharmoniserat direktiv. Direktivet
gäller transport av djur inom, till och från gemenskapen. Nationella regler
får tillämpas på transporter som understiger 50 km. Direktivet förbjuder
transport av djur som inte är i skick för den avsedda transporten. Dessutom
måste lämpliga åtgärder vidtas för djurens vård under transporten och vid
ankomsten till bestämmelseorten. Vidare anges hur olika djurslag skall
transporteras och hur transportfordonen skall vara utformade. I juni 1995
antog rådet ett nytt direktiv (95/29 (EG)) om ändring i direktivet om skydd av
djur vid transporter. Ändringen innebär en viss skärpning av tidigare
tillämpliga regler. Inom EU pågår f.n. arbetet med att inrätta ett nät av
s.k. mellanstationer där djur under transport skall kunna rasta vid
föreskrivna tidsintervaller.
Sverige har efter EU-inträdet fört en offensiv politik för att skärpa kraven
på bl.a. djurtransporter. I samband med ovan nämnda ändringar i direktivet har
också vissa framgångar nåtts med att skärpa EU:s regler för krav på
transportfordonens utformning och förarnas utbildning. Vidare kan nämnas att
kommissionen, med anledning av en svensk förfrågan angående vissa
missförhållanden vid hästtransporter, konstaterat att EG:s
djurtransportdirektiv skall vara genomfört i nationell lagstiftning senast den
1 januari 1997 och att kommissionen fr.o.m. den dagen har möjlighet att vidta
åtgärder om direktivet inte genomförts i respektive medlemsland. Vidare
aviserar kommissionen ytterligare inspektioner på grund av bristerna i
nationell tillämpning.
Det finns fortfarande mycket kvar att göra för att uppnå en önskvärd
standard på bl.a. djurtransporterna inom EU. Som redovisats ovan har Sverige
sedan inträdet i EU på olika sätt varit aktivt på detta område och därmed
fullföljt våra svenska traditioner när det gäller djurvänliga transporter.
Utskottet förutsätter att regeringen även i fortsättningen kommer att vara
pådrivande i djurskyddsarbetet och därmed också på olika sätt försöker att
förbättra och ytterligare skärpa de regler som gäller bl.a. djurtransporterna.
Enligt utskottets mening får det dock i första hand ankomma på regeringen och
berörda myndigheter att bedöma i vilka former och i vilka sammanhang detta
arbete kan bedrivas på mest effektiva sätt. Med anledning härav avstyrker
utskottet motionerna Jo510 (fp, mp), Jo521 (s) och Jo532 (kd) yrkande 2.
I anslutning till motion Jo532 yrkande 3 hänvisar utskottet till regeringens
redovisning i skrivelsen 1996/97:80 om verksamheten i Europeiska unionen år
1996 (se s. 125 f.). Utskottet är därmed inte berett att i förevarande
sammanhang tillmötesgå de krav på att regeringen i en särskild skrivelse skall
redogöra för vilka åtgärder som vidtagits på detta område som förs fram i
motionen. Motion Jo532 (kd) yrkande 3 avstyrks.
Det svenska förbudet mot inblandning av kadavermjöl i fodret kan enligt
anslutningsfördraget behållas under en övergångstid på tre år (31/12 1997).
När det gäller antibiotika har Sverige enligt anslutningsavtalet med EU fått
möjlighet att behålla sina regler under en fyraårig övergångsperiod (31/12
1998). Under denna period skall de svenska kraven ses över på grundval av
vetenskaplig dokumentation som Sverige skall tillhandahålla.
EU:s ständiga foderkommitté beslutade under år 1996 att godta kommissionens
förslag om ändring av rådets direktiv 70/524/EEG om fodertillsatser. Detta
innebar att användningen av antibiotikan avoparcin som fodertillsats i
djurfoder är förbjuden fr.o.m. den 1 april 1997. Vidare kan nämnas att EU:s
jordbruksråd samma år beslutat om vissa förändringar när det gäller förbudet
mot hormoner. Genom direktiv 96/22/EG förbjuds användningen av hormoner i
annat än terapeutiskt eller zootekniskt syfte. De hormoner som är tillåtna i
detta syfte specificeras i direktivet. Även hormoner som över huvud taget inte
får användas specificeras. Genom direktivet fortsätter således det förbud mot
användningen av hormoner i tillväxtbefrämjande syfte som redan tidigare gällde
inom EU. Också importen från tredje land av kött som produceras med
tillväxtbefrämjande hormoner förbjuds genom direktivet. De skäl som
gemenskapen anför som motivering för att inte tillåta import av kött som
producerats med tillväxtbefrämjande hormoner, dvs. intresset att skydda
människors och djurs hälsa, anses av vissa exporterande länder inte vara
vetenskapligt vedertagna. Importförbudet anses därför strida mot
internationella handelsavtal. Frågan har hänskjutits till en s.k. WTO-panel
för prövning av om importförbudet står i överenskommelse med gällande
internationella handelsavtal.
Utskottet förutsätter att regeringen även i fortsättningen är pådrivande
inom EU när det gäller dessa frågor. Regeringen har också tillkallat en
särskild utredare som skall sammanställa och redovisa de vetenskapliga fakta
och bedömningar som är av betydelse för ett ställningstagande i frågan om ett
fortsatt förbud mot användningen av antibiotika, kemoterapeutika,
koccidiostatika och andra tillväxtbefrämjande medel som tillsatser i foder.
Uppdraget skall redovisas senast den 1 november 1997 (dir. 1995:71). Utskottet
anser det lämpligt att avvakta resultatet av den fortsatta beredningen i denna
fråga och föreslår därför att motion L708 (c) yrkande 2 lämnas utan någon
riksdagens vidare åtgärd.

Varroa m.m.
Bekämpningen av varroakvalstret liksom av smittsamma bisjukdomar i övrigt
regleras främst i bisjukdomslagen (1974:211) och i bisjukdomsförordningen
(1974:212). Enligt förordningen åligger det Jordbruksverket att bl.a. följa
sjukdomens uppträdande och spridning, utfärda föreskrifter om bekämpning och
meddela råd och anvisningar. Det åligger länsstyrelsen att regionalt biträda
verket när det gäller bekämpningen.
Som utskottet tidigare framhållit (senast 1995/96:JoU14) måste den oro
många biodlare känner inför varroakvalstrets etablering och fortsatta
utbredning i Sverige tas på största allvar. Till viss del kan denna oro bero
på den osäkerhet som råder om varroakvalstrets mer långsiktiga inverkan på
biodlingen och om effekterna av de insatser som görs för att bekämpa den
fortsatta spridningen. Stora biologiska och ekonomiska värden står på spel om
inte varroakvalstret kan bekämpas på ett godtagbart sätt. Hur detta skall
genomföras är dock till stora delar ett biodlingstekniskt och
veterinärmedicinskt problem som det i första hand får ankomma på
Jordbruksverket och andra berörda myndigheter att hantera. Samtidigt
förutsätter utskottet givetvis att regeringen med stor uppmärksamhet följer
utvecklingen på detta område. Utskottet föreslår därmed att motionerna Jo230
(m) yrkande 2 och Jo528 (c) yrkandena 1, 2 och 3 till de delar de inte kan
anses tillgodosedda med det anförda lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.
Utskottet avser att i annat sammanhang återkomma till vissa motioner om mer
allmänna och övergripande frågor rörande biodlingen.
Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att även motion Jo537 (c)
lämnas utan vidare åtgärd.

Övriga frågor
Enligt 25 § djurskyddsförordningen (1988:539), i dess lydelse fr.o.m. den 1
december 1996, får svin kastreras utan att veterinär anlitas under
förutsättning att kastreringen sker innan djuret uppnått två veckors ålder.
Vid kastrering av svin som uppnått två veckors ålder skall ingreppet göras
under bedövning. Tidigare fick ifrågavarande ingrepp göras utan veterinärs
anlitande fram till dess djuret uppnått fyra veckors ålder. Enligt utskottets
mening får det i första hand ankomma på regeringen och berörda myndigheter att
pröva möjligheterna att ytterligare skärpa nu gällande föreskrifter på detta
område. Utskottet avstyrker därmed motion Jo503 (mp).
När det gäller innehav av varghundar vill utskottet anföra följande. Enligt
19 a § djurskyddsförordningen (1988:539) är det förbjudet att inneha eller
genom avel frambringa hundar som har extremt stor kamplust, blir lätt retade
och biter, bara med svårighet kan förmås avbryta ett angrepp och har en
benägenhet att rikta sitt kampintresse mot människor eller andra hundar.
Förordningen fick sin nuvarande lydelse genom en ändring som trädde i kraft
den 15 mars 1997 (SFS 1997:49). Ändringen innebar att förbudets tidigare
begränsning till rasen pitbullterrier utgick. Enligt vad utskottet erfarit är
frågan om varghundar föremål för ytterligare beredning i Regeringskansliet.
Med det anförda föreslår utskottet att motion Jo506 (s) lämnas utan riksdagens
vidare åtgärd.
Utskottet har vid flera tidigare tillfällen behandlat frågan om ett
upphävande, helt eller delvis, av djurskyddslagens svanskuperingsförbud.
Utskottet har därvid bl.a. redovisat den utredning som institutionen för
kirurgi och medicin vid Sveriges lantbruksuniversitet har genomfört på uppdrag
av Jordbruksverket avseende svansskador hos korthårig vorsteh och pointer.
Resultatet, som redovisades i juni 1995, remissbehandlades. Jordbruksverket
har vid sin efterföljande prövning inte funnit skäl att föreslå något undantag
från det rådande kuperingsförbudet (se vidare 1995/96:JoU14). Utskottet har
inget underlag för att göra någon annan bedömning. Utskottet avstyrker således
motion Jo507 (s).
När det gäller frågan om kodressörer vill utskottet anföra följande.
Klövhälsan beror på många faktorer av vilka bl.a. kan nämnas det underlag kon
står på, hennes foderstat, hur man bedriver avel, hur ofta man verkar kons
klövar och om kon har tillgång till någon typ av fotbad för att hålla klövarna
rena. Det finns således många andra metoder, som är etiskt mer acceptabla, för
att uppnå en fullgod klövhälsa. Det var också skälet när beslutet om den nya
djurskyddslagen fattades och förbudet mot att använda kodressörer infördes i
djurskyddsförordningen. Med samma motivering har också regeringen stärkt
möjligheterna att tillämpa förbudet genom en skärpning av
djurskyddsförordningen. Fr.o.m. den 15 mars 1997 får således kodressörer inte
finnas monterade i stall eller andra förvaringsutrymmen för djur (SFS
1997:49). Med det anförda avstyrks motion Jo527 (m).
Med anledning av de i motion Jo770 (c) framförda synpunkterna beträffande
båttävlingar och fågelskydd vill utskottet anföra följande. Varje båttävling
kräver enligt ordningslagen (1993:1617) tillstånd. Ansökan om sådant tillstånd
prövas av polismyndighet och i vissa fall av länsstyrelse. Ansökan blir
regelmässigt föremål för ett omfattande remissförfarande. Utöver den lokala
naturskyddsföreningen inhämtas yttranden också från bl.a. länsstyrelsen och
Naturvårdsverket. Eventuella invändningar mot tävlingen från
naturvårdssynpunkt beaktas alltid i samband med tillståndsprövningen. Vidare
innebär tillståndsprövningen att även de eventuella skyddsområden som
inrättats med stöd av naturvårdslagen (1964:822) måste beaktas. För att skydda
exempelvis en viss djurart kan länsstyrelsen ha meddelat föreskrifter som
inskränker bl.a. allmänhetens rätt att uppehålla sig inom ett visst område.
Föreskrifterna får bl.a. avse förbud att färdas, uppehålla sig och landa med
båt inom området. Slutligen bör även uppmärksammas den möjlighet som
länsstyrelsen har att enligt sjötrafikförordningen (1986:300) meddela
föreskrifter om begränsning i rätten att utnyttja vattenområde för båttävling
om föreskriften behövs bl.a. från miljösynpunkt. Med det anförda föreslår
utskottet att motion Jo770 (c) lämnas utan någon riksdagens vidare åtgärd.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande distriktsveterinärorganisationen
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo229 yrkande 17 och 1996/97:Jo237
yrkande 17,
res. 1 (v)
2. beträffande fördelning av medel till veterinärorganisationen
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo258 yrkande 8 och 1996/97:Jo501,
res. 2 (m, fp)
3. beträffande djurskyddstillsynen
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo229 yrkande 18, 1996/97:Jo237
yrkande 18 och 1996/97:Jo513,
res. 3 (mp)
4. beträffande djurtransporter
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo510, 1996/97:Jo521 och
1996/97:Jo532 yrkande 2,
res. 4 (mp)
5. beträffande regeringsskrivelse om djurskyddsarbetet i EU m.m.
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo532 yrkande 3,
6. beträffande fodertillsatser m.m.
att riksdagen avslår motion 1996/97:L708 yrkande 2,
7. beträffande varroakvalster m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo230 yrkande 2, 1996/97:Jo528 och
Jo537,
res. 5 (m, c, fp, mp)
8. beträffande kastrering av grisar
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo503,
res. 6 (mp)
9. beträffande varghundar
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo506,
10. beträffande förbudet mot svanskupering
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo507,
11. beträffande förbudet mot kodressörer
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo527,
12. beträffande båttävlingar och fågelskydd
att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo770.

Stockholm den 10 april 1997

På jordbruksutskottets vägnar

Lennart Daléus

I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Sinikka Bohlin (s), Göte Jonsson
(m), Kaj Larsson (s), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson
(s), Ingemar Josefsson (s), Carl G Nilsson (m), Eva Eriksson (fp), Ann-
Kristine Johansson (s), Maggi Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Gudrun
Lindvall (mp), Berndt Sköldestig (s), Ola Sundell (m) och Birgitta Carlsson
(c).

Reservationer

1. Distriktsveterinärorganisationen (mom. 1)
Maggi Mikaelsson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ?Våren 1994?
och slutar med ?vidare åtgärd? bort ha följande lydelse:
Den omorganisation av distriktsveterinärorganisationen som genomförts har
fått mycket kritik. Från djurägarhåll har bl.a. de höga veterinärtaxorna
kritiserats. Omkring 90 veterinärer som tidigare arbetat inom
distriktsveterinärorganisationen har valt att stå utanför den nya
organisationen. Anslagen har överskridits under föregående år bl.a. beroende
på en ökning under anslaget bidrag till avlägset boende djurägare. Mot
bakgrund av kritiken och de överskridanden som gjorts bör regeringen utvärdera
den nya organisationen och återkomma till riksdagen med förslag på eventuella
förändringar. I en sådan utvärdering bör även den nya jordbrukspolitikens
konsekvenser för djurskydds- och djurhälsofrågor beaktas. Vad utskottet anfört
med anledning av motionerna Jo229 (v) yrkande 17 och Jo237 (v) yrkande 17 bör
ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande distriktsveterinärorganisationen
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Jo229 yrkande 17 och
1996/97:Jo237 yrkande 17 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

2. Fördelning av medel till veterinärorganisationen (mom. 2)
Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m), Eva Eriksson (fp)
och Ola Sundell (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ?Med det
anförda och slutar med ?vidare åtgärd? bort ha följande lydelse:
Den nya veterinärorganisationen har tagits emot positivt av lantbrukets
organisationer och enskilda lantbrukare. Den förändrade
veterinärorganisationen ger utrymme för både effektiviseringar och privata
initiativ som kommer både lantbrukarna och djurskyddet till del. Omkring en
tredjedel av distriktsveterinärerna har nu övergått till privat verksamhet.
Jordbruksverket har deklarerat att man avser att fullfölja riksdagsbeslutet om
en heltäckande statlig veterinärorganisation. Samtidigt pågår en utveckling
som innebär att hälften av lantbrukets djur i dag omfattas av den privata
veterinärverksamheten. Denna verksamhet lyder under samma regler och dess
veterinärer innehar motsvarande uppdrag gentemot lantbrukare, samhälle och
konsument som den statliga organisationen och dess anställda veterinärer. Lika
ekonomiska villkor bör gälla för de olika veterinärgrupperna, bl.a. för
upprätthållande av verksamhet i glesbygd och adekvat jourverksamhet. Enligt
utskottets mening bör de nuvarande reglerna beträffande fördelningen av medel
till distriktsveterinärorganisationerna ses över. Syftet bör vara att
åstadkomma konkurrensneutralitet mellan de olika slagen av veterinärer. Vad
utskottet anfört med anledning av motionerna Jo258 (c) yrkande 8 och Jo501 (m)
bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande fördelning av medel till veterinärorganisationen
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Jo258 yrkande 8 och
1996/97:Jo501 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

3. Djurskyddstillsynen (mom. 3)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ?Utredningen
om? och slutar med ?vidare åtgärd? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör det förhållandet att djurskyddsfrågorna enligt
djurskyddslagen administreras av två centrala myndigheter, Jordbruksverket och
Centrala försöksdjursnämnden, uppmärksammas. Vissa djurskyddsfrågor hamnar
dessutom indirekt inom andra myndigheters ansvarsområde och faller därvid ofta
mellan två stolar, eftersom dessa myndigheter inte har några bemyndiganden
enligt djurskyddslagen. Många statliga organ hanterar således frågor som
direkt påverkar djurens välfärd. Men djurskyddslagen och dess
följdföreskrifter tillämpas mycket olika, och djurskyddsfrågorna finns
egentligen inte alls med i det dagliga arbetet hos dessa myndigheter. En
utredning bör därför tillsättas för att kartlägga djurskyddets organisation
liksom de organ som administrerar frågor där djur ingår utan att ha
föreskrivningsskyldighet enligt djurskyddslagen. Vidare bör förslag lämnas
till inrättandet av en oberoende djurskyddsmyndighet. Vad utskottet anfört med
anledning av motion Jo513 (fp, v, mp) bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Motionerna Jo229 (v) yrkande 18 och Jo237 (v) yrkande
18 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande djurskyddstillsynen
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo513 och med avslag på
motionerna 1996/97:Jo229 yrkande 18 och 1996/97:Jo237 yrkande 18 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Djurtransporter (mom. 4)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ?EG:s direktiv?
och på s. 8 slutar med ?yrkande 2? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör ett samarbetsprojekt inledas med andra EU-
länder för att följa och dokumentera vad som händer de djur som transporteras
från Sverige eller som transporteras från och till andra EU-länder. För första
gången på 30 år har grisar exporterats från södra Sverige till Tyskland för
slakt. De efter Sveriges medlemskap i EU öppnade gränserna underlättar denna
typ av export. Transport av djur mellan EU-länder skall besiktigas av en av
landet utsedd officiell veterinär. Någon ytterligare kontroll av transporten
vid exempelvis ankomsten till mottagarlandet behöver dock inte ske.
Jordbruksverket har nyligen utfärdat transportföreskrifter som stadgar att de
flesta djurslag inte skall transporteras mer än åtta timmar. Men om tid för
vila ges kan den totala transporttiden bli mycket längre. Eftersom det är väl
dokumenterat att djurens förhållanden vid transport ofta är undermåliga finns
det anledning för Sverige att vara mycket uppmärksamt på de transporter av
levande djur till slakt som nu kommit i gång. Andra länder har inte heller
samma slaktbestämmelser som i Sverige. Regler för att skydda djuren vid slakt
är inte lika långtgående, och inställningen till djuren i många europeiska
länder är annorlunda än i Sverige. För att Sverige skall kunna bibehålla sin
trovärdighet när det gäller högt ställda djurskyddskrav i olika sammanhang
bör åtgärder vidtas för att förbättra kontrollen av djurtransporterna. Vad
utskottet anfört med anledning av motionerna Jo510 (fp, mp), Jo521 (s) och
Jo532 (kd ) yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande djurtransporter
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Jo510, 1996/97:Jo521 och
1996/97:Jo532 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

5. Varroakvalster m.m. (mom. 7)
Lennart Daléus (c), Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m),
Eva Eriksson (fp), Gudrun Lindvall (mp), Ola Sundell (m) och Birgitta Carlsson
(c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ?Som utskottet?
och på s. 10 slutar med ?vidare åtgärd? bort ha följande lydelse:
Antalet biodlare minskar i Sverige. Det är allvarligt då bina har stor
betydelse som pollinatörer och ger honung som är ett nyttigt och högvärdigt
livsmedel. En stor anledning till minskningen är att varroakvalstren
fortsätter att sprida sig norrut över landet. Odlarna vill inte fortsätta med
sin verksamhet när de tvingas till användning av olika kemiska preparat för
att hålla nere kvalsterangreppen. Enligt utskottets mening är det hög tid att
byta strategi och återuppta kampen mot varroan. Det gäller att se till att den
inte sprider sig ännu mer. Den har tillåtits sprida sig för mycket, men det är
ännu bara mindre områden i landet som är infekterade. Detta kräver
förändringar i aktuell lagstiftning och vidare måste en plan för aktiv
bekämpning upprättas. Ett statligt stöd för denna bekämpning bör införas.
Vidare bör det s.k. trakékvalstret, som förekommer i delar av Europa,
uppmärksammas. Kvalstret orsakar en sjukdom hos bin som innebär att många
bisamhällen dör när parasiten nyetableras. Kvalstret har ännu aldrig
påträffats i Sverige. Genom de regler som för närvarande gäller måste bin före
införsel till Sverige besiktigas. Statens jordbruksverk ansvarar för att denna
besiktning görs och Sveriges lantbruksuniversitet utför själva kontrollen.
Inom ramen för medlemskapsavtalet pågår hos EG-kommissionen för närvarande en
utvärdering av möjligheterna för Sverige att erhålla s.k. tilläggsgarantier
för ett antal djursjukdomar. Sverige bör med kraft hävda att trakékvalster bör
vara en av de sjukdomar för vilka särskilda införselregler skall gälla. Om
tilläggsgarantier erhålls bör de också innebära att de zongränser som för
närvarande finns inom Sverige för att hindra spridning av varroa får
bibehållas. En mer omfattande undersökning måste göras för att dokumentera att
trakékvalster inte finns inom Sveriges gränser. Detta kan också ge
erforderligt underlag för Sverige att med kraft hävda ett svenskt
införselförbud av bin. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo230
(m) yrkande 2, Jo528 (c) och Jo537 bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande varroakvalster m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Jo230 yrkande 2,
1996/97:Jo528 och 1996/97:Jo537 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

6. Kastrering av grisar (mom. 8)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ?Enligt 25?
och slutar med ?motion Jo503 (mp)? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör kastreringen av grisar upphöra. I dag kastreras
1½ miljon smågrisar i Sverige per år utan bedövning. Detta är av
djurskyddsskäl oacceptabelt. Kastreringen motiveras med att en del hangrisar
utvecklar skatol med flera ämnen som ger köttet dålig lukt. Även problem med
hållande av könsmogna hangrisar och slakteriernas krav på grisar i viss
viktklass anförs som skäl för kastreringen. Utskottet anser att dessa problem
kan lösas och att det bör utredas hur kastreringen av grisar skall kunna göras
överflödig. De metoder som finns för att ge grisarna smärtlindring behöver
inventeras. Vidare bör det utredas om det över huvud taget går att kastrera
grisar utan att tillfoga dem smärta under eller efter ingreppet. Dessutom är
det viktigt att man utreder påståendet att köttet påverkas både beträffande
lukt och smak om hangrisarna inte kastreras. Vad utskottet anfört med
anledning av motion Jo503 (mp) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande kastrering av grisar
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo503 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1
Motionerna............................................1
Utskottet.............................................3
Hemställan 11
Reservationer........................................12