Den nya inskrivningsmyndigheten, m.m.

Betänkande 2007/08:CU16

2007/08:CU16 Den nya inskrivningsmyndigheten, m.m.

Civilutskottets betänkande

2007/08:CU16

Den nya inskrivningsmyndigheten, m.m.

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet proposition 2007/08:54 Den nya inskrivningsmyndigheten, m.m.

Propositionen innehåller de lagförslag som är nödvändiga för att huvudmannaskapet för inskrivningsverksamheten enligt jordabalken ska kunna flyttas över från Domstolsverket till Lantmäteriverket. Förslagen innebär att Lantmäteriverket ska vara inskrivningsmyndighet och att verket närmare får bestämma hur verksamheten ska vara organiserad och hur den ska ledas. Förvaltningslagens förfaranderegler blir tillämpliga vid handläggningen hos Lantmäteriverket och kompletteras med särskilda bestämmelser i vissa avseenden. Vidare innebär förslagen bl.a. att beslut i inskrivningsärenden får överklagas till allmän domstol och att prövningstillstånd ska krävas vid överklagande till hovrätt. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juni 2008.

I betänkandet behandlar utskottet också två motioner från den allmänna motionstiden år 2007 vilka gäller den av regeringen i propositionen bedömda frågan om införande av en friköpsrätt vid s.k. historiska arrenden. I denna del av propositionen lämnar regeringen inte något förslag.

Ett enhälligt utskott föreslår att riksdagen antar regeringens lagförslag och avslår motionerna.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.

Den nya inskrivningsmyndigheten

Riksdagen antar regeringens förslag till a. lag om ändring i jordabalken, b. lag om ändring i lagen (2005:686) om ändring i jordabalken, c. lag om ändring i lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken, d. lag om ändring i rättegångsbalken, e. lag om ändring i lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling, f. lag om ändring i förköpslagen (1967:868), g. lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988), h. lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter, i. lag om ändring i lagen (1985:277) om vissa bulvanförhållanden, j. lag om ändring i lagen (1989:31) om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter, k. lag om ändring i lagen (1994:448) om pantbrevsregister. Därmed bifaller riksdagen proposition 2007/08:54.

2.	Historiska arrenden
	Riksdagen avslår motionerna 2007/08:C203 och 2007/08:C311.

Stockholm den 13 mars 2008

På civilutskottets vägnar

Carina Moberg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Carina Moberg (s), Inger René (m), Ewa Thalén Finné (m), Johan Löfstrand (s), Andreas Norlén (m), Lennart Pettersson (c), Christina Oskarsson (s), Jan Ertsborn (fp), Hillevi Larsson (s), Christine Jönsson (m), Yvonne Andersson (kd), Anti Avsan (m), Egon Frid (v), Ameer Sachet (s), Lars Tysklind (fp), Jan Lindholm (mp) och Eva Sonidsson (s).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Den nya inskrivningsmyndigheten

I proposition 2005/06:5 Lantmäteriverksamheten gjorde den dåvarande regeringen bedömningen att huvudmannaskapet för den inskrivningsverksamhet som bedrivs enligt jordabalkens regler bör föras över från Domstolsverket till Lantmäteriverket. Riksdagen ställde sig bakom regeringens bedömning (bet. 2005/06:BoU4, rskr. 51).

Med anledning härav beslutade regeringen att tillkalla en särskild utredare för att överväga bl.a. hur inskrivningsverksamheten ska vara organiserad med Lantmäteriverket som huvudman, hur inskrivningsverksamheten ska ledas och vilka krav som bör ställas i fråga om behörighet att handlägga och fatta beslut i inskrivningsärenden samt att göra en översyn av handläggningsreglerna i 19–24 kap. jordabalken (dir. 2006:59). Utredningen antog namnet IM-utredningen. Utredningen har redovisat sina förslag i betänkandet Den nya inskrivningsmyndigheten (SOU 2007:7). I propositionen behandlar regeringen IM-utredningens förslag.

Regeringen har inhämtat Lagrådets yttrande över de inom Regeringskansliet beredda lagförslagen. Regeringens förslag till riksdagsbeslut finns i bilaga 1 och dess lagförslag i bilaga 2.

Ingen motion har väckts med anledning av propositionen såvitt avser den nya inskrivningsmyndigheten.

Civilutskottet har vid ett studiebesök hos Lantmäteriverket i Gävle den 18 februari 2008 informerats om verkets hittills vidtagna åtgärder i syfte att genomföra den föreslagna reformen.

Historiska arrenden

Med historiska arrenden brukar avses sådana arrenden som har innehafts av personer i en och samma släkt under flera generationer. Frågan om det ska införas en lagreglerad rätt för innehavaren av ett historiskt arrende att friköpa sitt arrendeställe har diskuterats under lång tid. Vid riksmötet 1998/99 ansåg lagutskottet att det fanns behov av en kartläggning av i vilken utsträckning frivilliga överenskommelser om friköp av historiska arrenden hade ägt rum och om det kunde anses föreligga intresse av en lagstiftning om friköp. Om kartläggningen visade att det fanns behov av lagstiftning borde, enligt utskottet, lagstiftningsfrågan förutsättningslöst utredas på nytt. Riksdagen gav som sin mening regeringen till känna vad utskottet hade anfört (bet. 1998/99:LU12, rskr. 159).

Med anledning av riksdagens tillkännagivande gavs en utredare i uppdrag att kartlägga förekomsten av historiska arrenden och vissa förhållanden vid dessa arrenden. Utredaren har redovisat sitt uppdrag i promemorian Historiska arrenden – En kartläggning (Ds 2003:11). Promemorian har remissbehandlats.

I propositionen behandlas frågan om det bör införas en rätt till friköp av historiska arrenden. Enligt regeringens bedömning bör någon sådan rätt inte införas, och något förslag lämnas inte.

Propositionen har inte heller i denna del föranlett några motioner. Däremot har under den allmänna motionstiden år 2007 väckts två motioner som gäller införande av en rätt till friköp. Förslagen, som behandlas i förevarande betänkande, finns i bilaga 1.

I ärendet har inkommit en skrivelse från Willands Arrendatorförening.

Utskottets överväganden

Den nya inskrivningsmyndigheten

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar regeringens lagförslag.

Propositionen och utskottets ställningstagande

Regeringen föreslår att inskrivningsverksamheten enligt jordabalken ska skötas av en inskrivningsmyndighet som är gemensam för hela landet och att Lantmäteriverket ska vara inskrivningsmyndighet.

Enligt regeringens bedömning bör inskrivningsmyndigheten vara indelad i sju verksamhetsområden. I varje område bör det finnas ett inskrivningskontor. Det bör överlämnas till Lantmäteriverket att besluta om ledningen av verksamheten vid inskrivningskontoren.

Regeringen bedömer att inskrivningsärenden bör handläggas av inskrivningsjurister och av annan personal som har nödvändig kompetens. Det bör överlämnas till Lantmäteriverket att närmare bestämma vilka krav som ska ställas på personalen som ska handlägga inskrivningsärenden.

Huvuddragen i den nuvarande ordningen för handläggning av inskrivningsärenden ska enligt regeringens förslag bestå. Inskrivningsmyndigheten ska även fortsättningsvis kunna fatta beslut om bifall, avvisning, avslag, uppskov och vilandeförklaring. Också systemet med inskrivningsdagar ska behållas.

Förvaltningslagen (1986:223) ska enligt regeringsförslaget tillämpas vid handläggning av inskrivningsärenden.

Vidare föreslås att inskrivningsförfarandet även i fortsättningen ska vara skriftligt och att en ansökan om inskrivning ska avvisas omedelbart om ansökan inte har gjorts i pappersform eller det förvärv som sökanden åberopar uppenbarligen är sådant att det inte kan skrivas in i fastighetsregistrets inskrivningsdel.

Det bör enligt regeringens bedömning överlämnas till Lantmäteriverket att bestämma hur samordningen av inskrivningsärenden som berör samma fastighet och som är hänförliga till samma eller tidigare inskrivningsdagar ska ske.

Regeringen föreslår också att inskrivningsmyndigheten ska kunna hålla sammanträde i ett inskrivningsärende och lagfartssammanträde. I ett ärende där lagfartssammanträde hålls ska inskrivningsmyndigheten hos tingsrätt kunna ansöka om bevisupptagning i form av förhör med ett vittne eller en sakkunnig under ed eller att en person ska föreläggas att tillhandahålla en handling eller ett föremål. Sökanden i inskrivningsärendet ska betala kostnaderna för sådana åtgärder.

Vad i övrigt gäller handläggningen vid inskrivningsmyndigheten föreslår regeringen att ett beslut av inskrivningsmyndigheten att avvisa ett ombud bara ska gälla i det aktuella inskrivningsärendet. Vidare föreslås att inskrivningsmyndigheten ska kunna döma ut förelagda viten.

Inskrivningsmyndigheten ska enligt regeringsförslaget inte vara skyldig att ompröva sina beslut i större utsträckning än vad som följer av stämpelskattelagen. Inskrivningsmyndigheten ska få rätta ett beslut om det innehåller en uppenbar oriktighet till följd av myndighetens eller någon annans skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende.

Vidare innebär regeringens förslag att inskrivningsmyndighetens beslut enligt jordabalken och stämpelskattelagen ska få överklagas till tingsrätt. Rätt forum ska vara den tingsrätt inom vars domkrets fastigheten ligger. För överklagande till hovrätt ska prövningstillstånd krävas. Lagen (1996:242) om domstolsärenden ska tillämpas vid överklagande.

Propositionens förslag omfattar också att regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om expeditionsavgifter hos inskrivningsmyndigheten.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juni 2008.

Utskottet kan inte komma till någon annan slutsats än att de i propositionen framlagda lagförslagen är väl ägnade att tillgodose behovet av en effektiv och ändamålsenlig inskrivningsverksamhet. Denna slutsats har också bekräftats i samband med utskottets studiebesök hos Lantmäteriverket i Gävle den 18 februari 2008. Det har inte väckts någon mot propositionen i denna del stående motion, och utskottet tillstyrker de framlagda lagförslagen.

Historiska arrenden

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsförslag om införande av en rätt till friköp vid historiska arrenden.

Motionerna

I motion C311 av Christer Adelsbo och Göran Persson i Simrishamn (båda s) liksom i motion C203 av Lars-Ivar Ericson (c) lämnas förslag om införande av en rätt till friköp vid historiska arrenden. Det senare motionsförslaget är dock begränsat till att gälla arrenden under fideikommiss.

Båda motionerna har väckts under den allmänna motionstiden år 2007.

Propositionen och utskottets ställningstagande

Regeringen anser att någon rätt till friköp vid historiska arrenden inte bör införas.

I propositionen konstaterar regeringen inledningsvis att reformerna inom arrendelagstiftningen under 1900-talet har varit inriktade på att stärka arrendatorns ställning inom ramen för det befintliga arrendeinstitutet. Några direkta ingrepp i äganderätten till den mark som brukas med arrenderätt har däremot inte gjorts.

Vid gårdsarrenden har arrendatorn ett direkt besittningsskydd. Bestämmelserna innebär att arrendatorn har en mycket omfattande rätt till förlängning av arrendeavtalet. Lagen innehåller också bestämmelser bl.a. om jordägarens byggnadsskyldighet, om arrendatorns rätt att i vissa fall få ersättning för förbättringar av arrendestället, om arrendatorns möjligheter att överlåta arrenderätten, om uppsägningstid och om hur arrendeavgiften ska bestämmas. Sedan år 1995 finns också bestämmelser om skydd för arrendatorns investeringar på arrendestället. Enligt lagen (1985:658) om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället får jordägaren – om arrendatorn har anmält intresse för att köpa arrendestället – i regel inte överlåta arrendestället utan att först ha erbjudit arrendatorn att förvärva det. Regeringen konstaterar sammanfattningsvis att arrendatorn har fått en stark ställning i arrendeförhållandet.

Den kartläggning som gjorts i promemorian Historiska arrenden (Ds 2003:11) har visat att antalet historiska arrenden har minskat kraftigt sedan 1980-talet och att en del av minskningen beror på att arrendatorerna har fått friköpa sina arrendeställen. År 2003 uppskattades antalet historiska arrenden till ca 750. Kartläggningen har vidare visat att innehavare av historiska arrenden har samma avtalsvillkor som innehavare av liknande slag av arrenden. De har alltså inte en sämre ställning än andra arrendatorer. Regeringen anser mot denna bakgrund att behovet av att införa en friköpsrätt framstår som rätt begränsat och att till detta kommer att intresset för en friköpsrätt bland arrendatorsorganisationerna är blandat.

I propositionen redovisar och bedömer regeringen skäl som ofta åberopas till stöd för en friköpsrätt.

Regeringen tar vidare upp frågan om hur en friköpsrätt förhåller sig till regeringsformens bestämmelser om egendomsskydd och uppmärksammar i detta sammanhang att för att ett förslag om friköpsrätt ska kunna läggas till grund för lagstiftning krävs att förslaget också är förenligt med den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (2 kap. 23 § regeringsformen).

Enligt 2 kap. 18 § regeringsformen gäller att varje medborgares egendom är tryggad bl.a. genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller annat sådant förfogande utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen. I samband med att frågan om en friköpsrätt behandlades år 1995 konstaterade den dåvarande regeringen att när man tar ställning till frågan om huruvida en friköpsrätt kan anses vara i det allmännas intresse måste man väga in sådana faktorer som graden av intrång som åtgärden innebär och betydelsen i stort av att den genomförs. Regeringen konstaterade vid detta tillfälle att mot en lagstiftning om friköpsrätt talade att det endast var ett begränsat antal personer som kunde ha intresse av åtgärden. Det framhölls att åtgärdens betydelse ur ett större socialt eller samhällsekonomiskt perspektiv måste beaktas liksom betydelsen av det lagreglerade skydd för jordbruksarrendatorers investeringar som samtidigt föreslogs. Regeringens slutsats var att det i fråga om friköp inte kunde anses föreligga ett sådant angeläget allmänt intresse att en lagstiftning om detta skulle vara förenlig med 2 kap. 18 § regeringsformen (prop. 1994/95:155).

I den förevarande propositionen anför regeringen att den kartläggning som nu har gjorts har visat att antalet historiska arrenden har minskat kraftigt och kan antas komma att fortsätta att minska. Kartläggningen har inte visat på några nya omständigheter som skulle tala för att en friköpsrätt är förenlig med 2 kap. 18 § regeringsformen. Den bedömning som gjordes år 1995 av grundlagsenligheten av en friköpsrätt kvarstår därför enligt regeringens mening. Sammanfattningsvis anser regeringen att någon rätt till friköp vid historiska arrenden inte bör införas.

Med hänvisning till de skäl regeringen anfört anser utskottet att det i fråga om friköp av historiska arrenden inte kan anses föreligga ett sådant angeläget allmänt intresse att en lagstiftning om detta skulle vara förenlig med regeringsformens egendomsskydd. Utskottet avstyrker därför motionerna C203 och C311.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2007/08:54 Den nya inskrivningsmyndigheten, m.m.:

Riksdagen antar regeringens förslag till

1.    lag om ändring i jordabalken,

2.    lag om ändring i lagen (2005:686) om ändring i jordabalken,

3.    lag om ändring i lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken,

4.    lag om ändring i rättegångsbalken,

5.    lag om ändring i lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling,

6.    lag om ändring i förköpslagen (1967:868),

7.    lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988),

8.    lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter,

9.    lag om ändring i lagen (1985:277) om vissa bulvanförhållanden,

10.  lag om ändring i lagen (1989:31) om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter,

11.  lag om ändring i lagen (1994:448) om pantbrevsregister.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2007

2007/08:C203 av Lars-Ivar Ericson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om friköpsrätt för gårdar under fideikommiss.

2007/08:C311 av Christer Adelsbo och Göran Persson i Simrishamn (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om friköp av historiska arrenden.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag