Anf. 25 Krister Hammarbergh (M)
Fru talman! I dessa tider då vi får ett allt öppnare Europa, men tyvärr i takt med det också en alltmer gränsöverskridande brottslighet där människor tjänar pengar på narkotika, vapen, människohandel, är det naturligtvis väldigt viktigt att vi fortsätter med det rättsliga samarbetet och får möjligheter att se till att de människor som tjänar pengar på andras olycka inte ska få fortsätta att göra det.
Där har Europasamarbetet delvis varit framgångsrikt. Vi har Europol som innebär att poliser mycket lättare kan samarbeta. Det finns klarare möjligheter. Vi har Prümsamarbetet för poliser för samverkan mellan de olika medlemsstaterna, och vi har Eurojust, det europeiska rättsliga nätverket, med mera. Schengenavtalet innebar en möjlighet för polisen att förfölja någon över en gräns. Och Prümsamarbetet, som jag nyss nämnde, har varit så pass lyckosamt att även Norge och Island nu gärna vill ansluta sig till Prümrådsbeslutet.
Det är klart att det här också innebär en del problem, därför att en hel del i samarbetet innebär per automatik att information måste kunna överföras mellan polisen i de olika medlemsländerna. Det finns naturligtvis en stor risk att man samlar på sig stora mängder information och inte har ett gemensamt ramverk som innebär att informationen behandlas på ett sätt som känns säkert vad gäller personskydd och integritet.
Nu får vi tack och lov äntligen detta dataskyddsrambeslut, vilket innebär ett stärkande av integriteten och det personliga rättsskyddet. Det så kallade dataskyddsdirektivet, som tidigare har införlivats i svensk rätt, finns nu huvudsakligen i personuppgiftslagen. Till stora delar kommer det att vara tillämpligt också i fortsättningen. Problemet har varit att det tidigare direktivet inte tog upp det polisiära och straffrättsliga området. Det rättas nu till.
Nu ska man veta, fru talman, att förhandlingarna inte har varit någon lätt resa. Det finns de ute i Europa som har varit motståndare till direktivet.
Oktober 2005 lade kommissionen fram ett förslag om hur det här skulle gå till. Man kom ingen vart. Man lyckades inte lösa detta i förhandlingarna. Det räcker ju att en medlemsstat säger nej så är det stopp, åtminstone med det fördrag som gäller för närvarande.
Slutligen blev det, tack och lov, en öppning under det tyska ordförandeskapet. Våren 2007 startade diskussionen som ledde till att vi i slutet av förra året fick en överenskommelse. Det är därför vi nu har det här utkastet.
Jag ska bara kort nämna förändringarna. Det är 30 artiklar som reglerar hur man får tillämpa den här typen av uppgifter i de olika medlemsstaterna. Det är begränsningar i rätten att behandla uppgifter, så att man inte gör det hur som helst. Det är begränsningar för hur man ska kunna vidarebehandla en uppgift som används i ett adb-system, alltså en automatiserad databehandling, så att man i huvudsak ska använda uppgiften för det ändamål som det lämnas över eller samlas in för. Det innebär att man reglerar rätten att överföra en uppgift till tredjeland eller en gemensam polisorganisation som till exempel Interpol, så att det inte sker på vilket sätt som helst och så att uppgifterna inte fortsätter att spridas. Det reglerar att man ska gallra uppgifter, dock med vissa undantag som har pekats ut, men det finns en klar artikel som reglerar gallringen. Uppgifterna ska gallras när de inte längre behövs. Det reglerar vilken information den registrerade faktiskt har rätt till. Den som har registrerats ska veta att det skett. Det reglerar de rättelser som måste göras om det finns felaktiga uppgifter och hur man ska stoppa användandet av en felaktig uppgift. Det reglerar möjligheten för en registrerad att föra talan mot en stat, i det fall man har blivit registrerad på ett felaktigt sätt.
Det här välkomnar uppenbarligen alla sju partier i riksdagen. Det är bra.
Det här kommer att påverka svensk lagstiftning, inte på något genomgripande sätt. Huvudsakligen kommer de förändringar i personuppgiftslagen som vi tidigare har beslutat att gälla. Men det kommer att behöva ske en del förändringar i förordningstexten vad gäller myndigheters sätt att tillämpa sina regelverk men eventuellt också en del lagändringar.
Det är viktigt att slå fast att de regelförändringar som kommer att göras kommer att innebära att integriteten och skyddet av personuppgifter kommer att stärkas även i Sverige jämfört med i dag. Det är positivt.
Det känns skönt att vi i den här majoriteten nu kan få igenom ett beslut här i riksdagen som innebär att vi får en balans mellan repressiv lagstiftning, som i vissa fall behövs för bekämpande av terrorism och annan brottslighet, och ett stärkande av rättssäkerheten. Det var det som den tidigare regeringen många gånger fick kritik för att man hade svårt att få igenom i förhandlingarna i Europa.
Nu vill oppositionen göra det här, som de tycker är bra, bättre. Det är ju lovvärt. Samtidigt tycker jag att det är lite synd att de kastar in jästen efter degen. De synpunkter de kommer med är viktiga. Frågan är varför de inte har framfört dem förrän allting är klart, i ett skede där det är slutförhandlat.
Jag sitter i EU-nämnden nu. Jag gjorde det inte när det här behandlades, men det fanns andra som gjorde det. Den 6 november gjorde EU-nämnden ett ställningstagande i ärendet och partierna hade möjlighet att lämna sina synpunkter. Närvarande då var från Vänsterpartiet Lena Olsson, från Miljöpartiet Mehmet Kaplan och från Socialdemokraterna Maryam Yazdanfar. Och vad sade de? Enligt protokollet sade de ingenting, utan ordföranden konstaterade att det fanns ett stöd för regeringens uppfattning och regeringens sätt att föra förhandlingarna. Det var bra att de gav regeringen det stödet. Men det är klart att om uppfattningar och information då hade framförts till regeringen kanske det hade varit lättare att genomföra just det som oppositionen nu i efterhand säger sig vilja ha genomfört.
Den 30 november kom återrapporteringen i EU-nämnden. Då hade de kunnat ta upp detta med tanke på vad som blev det faktiska slutresultatet. Då var inte Lena Olsson närvarande, däremot Mehmet Kaplan och Maryam Yazdanfar. Vilka synpunkter hade de då på det uppnådda förhandlingsresultatet? Inga, enligt protokollet.
Så kan man naturligtvis arbeta. Vi har ett arbetssätt när det gäller EU-frågor i riksdagen som innebär att vi får kontinuerlig information och ibland saksamråd i utskotten. Inför ett rådssammanträde fattar vi ett faktiskt beslut och partierna deklarerar sina ställningstaganden i EU-nämnden. Det är för att ta reda på om regeringen har stöd eller inte.
Jag tycker mycket väl att vi ska fortsätta arbeta för att få igenom detta, det är jätteviktigt. Då är frågan vad oppositionen vill. På vilket sätt ska vi ta ett initiativ här? Är det så att de menar det som den svenska justitieministern tillsammans med Tyskland, Portugal, Slovenien, Frankrike, Tjeckien och kommissionen sade den 6 september i en artikel i Dagens Nyheter? Det var i stor utsträckning ett initiativ för att göra just det som oppositionen nu i efterhand vill göra. Jag hoppas att man med initiativet inte menar att vi ska försöka göra om det här rådsbeslutet. Då ser jag en risk för att det blir stopp i maskineriet igen, och det skulle inte skydda integriteten.
Jag välkomnar era uppfattningar, och jag tar dem tillsammans med andra - gärna innan.