Civilutskottets betänkande i anledning av propositionen 1974:83 med förslag till lag om ändring i vattenlagen (1918:523), m. m., jämte motion

Betänkande 1974:CU28

Civilutskottets betänkande nr 28 år 1974 CU 1974:28

Nr 28

Civilutskottets betänkande i anledning av propositionen 1974:83 med
förslag till lag om ändring i vattenlagen (1918:523), m. m., jämte motion.

Propositionen

Kungl. Maj:t har i propositionen 1974:83 under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet för justitieärenden och lagrådets protokoll
föreslagit riksdagen att antaga förslag till

1. lag om ändring i vattenlagen (1918:523),

2. lag om ändring i lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled,

3. lag om ändring i lagen (1962:627) om vissa åtgärder för utnyttjande
av vattenkraft vid krig m. m.

1 propositionen föreslås att ersättningsbestämmelserna i vattenlagen
(1918:523) anpassas till expropriationslagen (1972:719). Ersättningskapitlet
i vattenlagen (9 kap.) är helt nyskrivet. Det innehåller inte någon
motsvarighet till nuvarande bestämmelser om ersättning för ideell skada
eller om ersättning med femtio procents förhöjning i vissa fall. Ersättning
i pengar skall i vattenmål liksom i expropriationsmål bestämmas enligt
marknadsvärdeprincipen. Även bestämmelserna om nedsättning och
tillträde m. m. har ändrats med expropriationslagen som förebild.

Bestämmelserna om ersättning genom kraftöverföring ersätts av ett
nytt institut benämnt andelskraft. Bestämmelserna om ersättning genom
tillhandahållande av vatten upphävs. De ersätts av en bestämmelse med
generell giltighet om möjlighet för vattendomstol att föreskriva skadeförebyggande
åtgärder. Denna bestämmelse innebär ett lagfästande av
nuvarande domstolspraxis.

Den reform av avgiftssystemet som vattenlagsutredningen har föreslagit
genomförs inte. Däremot höjs maximigränserna för vissa avgifter.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1974.

Motionen

I anledning av propositionen 1974:83 har väckts motionen 1974:1776
av herr Wennerfors m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen med avslag på
propositionen 1974:83 hos Kungl. Maj:t begär nytt lagförslag ang.
ändring i vattenlagen varvid de i motionen framförda synpunkterna
beaktas.

1 Riksdagen 1974. 19 sami. Nr 28

CU 1974:28

2

Utskottet

Det förhållandet att ersättningsreglerna vid olika typer av ingripanden
mot fast egendom bör vara principiellt likartade utgör enligt utskottets
mening ett vägande skäl för att samordna vattenlagens ersättningsregler
med expropriationslagen. De invändningar som rests mot den föreslagna
samordningen som sådan kan i väsentliga delar återföras till bedömningar
av marknadsvärdeprincipens lämplighet. Dessa bedömningar går i flera
fall tillbaka på åsikten att principen — även bortsett från att ersättning
inte skall ges med 50 procents förhöjning — skulle medföra inte blott
generellt lägre ersättningar utan även ersättningar som inte kompenserar
skadan.

I propositionen (s. 159—161) har kritiken mot marknadsvärdeprincipen
utförligt bemötts. Lagrådet har (s. 295—297) lämnat en
utförlig redogörelse för principens innebörd och mot denna bakgrund
funnit att den synes kunna utan större olägenheter överföras till
vattenlagens område. Lagrådet har inte ansett sig böra rikta någon erinran
mot att marknadsvärdeprincipen läggs till grund för ersättningsbestämmelserna.

Avslagsyrkandet i motionen grundas i första hand på att motionärerna
”delar lagrådets tveksamhet” i fråga om marknadsvärdeprincipen. Lagrådet
har, som nämnts, inte riktat någon erinran mot principens användning
i detta sammanhang. Inte heller utskottet har några erinringar i
denna del och kan sålunda inte ansluta sig till motionens motiv i denna
del.

Det bör enligt utskottets mening också i detta sammanhang strykas
under att en bedömning av marknadsvärdet kan ske inte endast efter en
ortsprisnivå. Om det är svårt att fastställa en allmän prisnivå — som t. ex.
i glesbygd — får avkastnings- och produktionskostnadskalkyler användas.
Härtill kommer möjligheterna att få gottgörelse i form av s.k. annan
ersättning.

Även i skadefallen syftar marknadsvärdeprincipen till att ge ersättningar
som motsvarar den ekonomiska förlusten. Det väsentliga är att
intrångsbedömningarna — även i fortsättningen gjorda efter förekommande
allmänt vedertagna normer - skall vägas samman så att den
totala ersättningen inte står i missförhållande till minskningen av
marknadsvärdet. Förutsättningar för att med tillämpning av 35 kap. 5 §
rättegångsbalken uppskatta skadan till skäligt belopp torde ofta komma
att föreligga. Vidare kan även intrångsersättningar kompletteras med
annan ersättning.

Det bör slutligen erinras om de möjligheter som avgiftssystemet
erbjuder och inte minst om de villkor som Kungl. Maj:t kan föreskriva för
att tillgodose allmänna intressen och som kan gälla betalning av vissa
belopp eller skyldighet att vidta vissa åtgärder. Avgifter och villkorsmedel
m. m. kan därvid komma att kompensera vissa skador och olägenheter av
eljest inte ersättnings bar natur.

I de fall där marknadsvärdet ökat gäller enligt den s. k. presumtionsregeln
att denna ökning enligt närmare regler skall grunda ersättning

CU 1974:28

3

endast i den mån det utretts att ökningen beror på annat än
förväntningar om ändring i markens tillåtna användning. En ökning som
t. ex. härleder från att en avkastningsberäkning i ett ändrat prisläge ger
ett annat resultat ersätts sålunda.

Då vattenlagsutredningen avlämnade sitt betänkande i mars 1972
gällde presumtionsregeln endast vid tätbebyggelseexpropriation samt
värdestegringsexpropriation i samband med tätbebyggelse. Vattenlagsutredningen
ansåg att det saknades anledning att till vattenlagen överföra
en bestämmelse som tog sikte endast på dessa fall. Regelns tillämpningsområde
har emellertid därefter utvidgats till att avse alla expropriationsgrunder
och den gäller även när enskild exproprierar. Med hänvisning
därtill och till regelns syfte att dämpa markvärdestegringen föreslås i
propositionen att den görs tillämplig också i fråga om ersättning enligt
vattenlagen.

Lagrådet har ansett att frågan om presumtionsregelns betydelse inom
vattenlagens område bort undersökas närmare och att förslaget därom
väcker betänkligheter. Lagrådet anser dock att regeln möjligen kan tänkas
få så pass ringa praktisk betydelse på vattenlagens område att problemen
utan väsentlig olägenhet kan överlämnas åt rättstillämpningen och
motsätter sig därför inte förslaget.

I motionen har i denna del hänvisats till lagrådets yttrande och
tidigare kritik mot presumtionsregeln som sådan. Utskottet vill i fråga om
den grundläggande kritiken mot regeln erinra om att dess syfte — med
tillämpning även på glesbygdsförhållanden — godtagits av en stark
riksdagsmajoritet även om vissa delade meningar anförts om tillämpningen
av regelns bevisbördefördelning.

Enligt även utskottets mening talar syftet att motverka markvärdestegring
liksom önskemålet om enhetliga bedömningsgrunder för att propositionen
godtas även på denna punkt. Det förhållande att ersättningsbedömningen
enligt vattenlagen ofta kan röra områden utan egentlig
värdestegring kan inte utgöra skäl för en annan bedömning.

Marknadsvärderegeln och presumtionsregeln föreslås tillämpas även
vid fastighetsskada genom förlust av vattenkraft — något som enligt det
anförda dock inte utesluter att förluster av vattenkraft värderas separat.
En totalbedömning skall emellertid ske vid en sammanvägning av nämnda
och andra skador på en fastighet.

I fråga om bevisbördan vid prövningen av ersättningsfrågor hänvisas i
propositionen till att skadeståndsrättsliga principer skall gälla och att
bevisbördan sålunda inte ensidigt skall läggas på den exproprierande.
Lagrådet påpekar (s. 299) att detta närmast tar sikte på värderingen och
inte på tvist om ingreppets omfattning. Det anförs att i denna del det
rimligen skall i första hand ankomma på sökanden att lägga fram
bevisning. Det kan emellertid inte åligga sökanden att motbevisa helt
orealistiska påståenden om skadeverkningar. I vad gäller bevisbördans
fullgörande enligt presumtionsregeln innehåller propositionen inte några
nya förslag.

1 det nya ersättningskapitlet i vattenlagen har förts in även en reglering

CU 1974:28

4

av plikten att vidta skadeförebyggande åtgärder sorn anknyter till
gällande praxis. Åtgärderna bör så exakt som möjligt motsvara skadan
men kan tillåtas ge överkompensation om denna är obetydlig och inte
kan beaktas vid totalbedömningen. Bestämmelsen skall täcka även
nuvarande möjlighet att lämna ersättning genom tillhandahållande av
vatten. Vidare noteras att hänsyn skall kunna tas till affektionsvärden vid
bedömningen av om skadeförebyggande åtgärder bör föreskrivas. Lagrådet
har förutsatt att utformningen av bestämmelserna övervägs på nytt
i samband med arbetet på en ny vattenlag — något som även bekräftas i
statsrådsprotokollet. Utskottet har ingen erinran mot förslaget.

Lagförslaget innebär vidare att rätt till ersättning för ideell skada —
t. ex. beträffande rent affektionsvärde — inte skall föreligga. Utskottet
ansluter sig till förslaget med i propositionen angivna motiveringar.

Förslaget att avskaffa bestämmelserna om 50 procents förhöjning i
vissa fall av ersättningen torde få den praktiskt mest betydelsefulla
effekten i fråga om ersättningsnivån. Lagrådet har från sina utgångspunkter
inte funnit anledning till erinran. Till motionens hemställan, att
lagförslagen inte antas, fogas en begäran om ett nytt förslag vari hänsyn
tas till i motionen framförda synpunkter. I motionen har inte anförts
något i denna del. Lagförslaget i fråga om förhöjningsregelns avskaffande
torde därmed stå obestritt i riksdagen och tillstyrks av utskottet.

Vad i motionen anförts om ikraftträdandet av lagförslagen har inte
förenats med något självständigt yrkande. Lagförslagen tillstyrks sålunda
också på denna punkt.

Lagförslagen i övrigt har inte gett anledning till någon utskottets
erinran eller särskilda uttalande.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag
på motionen 1974:1776 antar vid propositionen fogade
förslag till

a. lag om ändring i vattenlagen (1918:523),

b. lag om ändring i lagen (1919:426) om flottning i allmän
flottled,

c. lag om ändring i lagen (1962:627) om vissa åtgärder för
utnyttjande av vattenkraft vid krig m. m.

Stockholm den 9 maj 1974

På civilutskottets vägnar
ELVY OLSSON

Närvarande: fru Olsson i Hölö (c), herrar Bergman i Göteborg (s),
Petersson i Nybro (s), Lindkvist (s), Åkerfeldt (c), Henrikson (s),
Mattsson i Skee (c), Jadestig (s), Adolfsson (m), Häll (s), Claeson (vpk),
fru Landberg (s), fru Ingvar-Svensson (c), herrar Danell (m) och
Hägelmark (fp).

CU 1974:28

5

Reservation

av herrar Adolfsson (m) och Danell (m) sorn anser att utskottets yttrande
och hemställan bort ha följande lydelse:

Då de nya ersättningsreglerna vid expropriation förelädes 1971 års
riksdag (CU 1971:27) hävdades i motioner och i reservation (m) att de
även enligt sina uppgivna syften innehöll i viss mån konfiskatoriska
inslag. Det hävdades vidare att reglerna ledde till osäkerhet i bedömningarna
och därmed till bristande rättstrygghet. Ytterligare anfördes i
reservationen att förslaget som helhet präglas av ett avståndstagande från
rättsföreställningar som tidigare uppfattats som grundläggande.

Vad sålunda anförts och vidhållits i samband med utvidgningar av de
nämnda ersättningsreglernas tillämpning är fortfarande giltigt. Med
hänsyn därtill utgör det i och för sig förståeliga önskemålet om att skapa
enhetliga rättsregler inte ett självständigt skäl för att vidga 1971 års
principer även till vattenlagens område. Önskemålen om enhetlighet får
därför tillgodoses genom en översyn av ersättningsreglerna, vilken utgår
från att den enskildes rättstrygghet skall bevaras och att de uppoffringar
han kan tvingas göra för det allmännas bästa ersätts till fulla värdet.

Även bortsett från detta kan starka invändningar riktas mot kravet på
enhetlighet som sådant. Visserligen har de nya ersättningsgrunderna
utvidgats att avse t. ex. expropriation för naturreservat. Härav följer dock
inte att de därigenom blivit lämpade för glesbygdsförhållanden. Kompetenta
remissinstanser har påpekat att de nya ersättningsreglerna vid
expropriation är utformade med sikte på inlösen i tätbebyggelse, medan
det i vattenmålen i allt väsentligt är fråga om ett ofta stort antal
olikartade skador.

Redan de här anförda grundläggande invändningarna mot förslaget i
propositionen har lett utskottet till bedömningen att förslaget i dess
helhet bör förkastas. Det förhållandet att det omfattar även vissa
godtagbara enskildheter ändrar inte denna ståndpunkt.

Ett nytt förslag bör därför vid lämplig tidpunkt föreläggas riksdagen.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motionen 1974:1776 beslutar att

a. ej anta de vid propositionen 1974:83 fogade lagförslagen,

b. som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört.

GOTAB 74 7626 S Stockholm 1974