Civilutskottets betänkande i anledning av motioner angående riktlinjerna för fastighetsregistreringsrefonnen

Betänkande 1972:CU4

Civilutskottets betänkande nr 4 ar 1972

CU 1972:4

Nr 4

Civilutskottets betänkande i anledning av motioner angående riktlinjerna
för fastighetsregistreringsrefonnen.

Motionerna

Utskottet har behandlat motionerna 1972:

284 av herr Hedin m. fl. (m, s, c, fp) vari, såvitt nu är i fråga, hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t måtte anhålla att sådana anvisningar för
fastställande av traktnamn utfärdas att befintliga gårds- och bynamn
bibehålls så långt möjligt är inom ett dataregister,

286 av herr Svanström m. fl. (c, s, fp, m) samt den därmed
likalydande motionen

783 av herr Westberg i Ljusdal m. fl. (fp, s, c) vari hemställs att
riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om en omprövning av
fastighetsregisterreformen ur kulturhistorisk synpunkt i enlighet med i
motionen anförda förslag,

775 av herr Gustafsson i Stenkyrka m. fl. (c, s, fp, m), vari hemställs
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla om en översyn av
riktlinjerna för fastighetsregistrets överförande till data syftande till att
nuvarande socknar på Gotland samt Visby må utgöra registerområden,
därigenom möjliggörande att de gotländska gårdsnamnen hålles vid hävd,
samt

1449 av herrar Schött (m) och Kronmark (m) vari hemställs att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte hemställa att centralnämnden
för fastighetsdata ges sådana instruktioner för sitt fortsatta arbete att
inga tidigare namn får utgå ur fastighetsregistret.

Utskottet behandlar i betänkandet CU 1972:5 frågor om anslag till
centralnämnden för fastighetsdata (CFD) och motionen 1972:284 i vad
den inte behandlas här.

Gällande ordning

På grundval av betänkandet Fastighetsregistrering (SOU 1966:63) och
vid remissbehandling därav framkomna synpunkter lades i 1968 års
statsverksproposition (prop. 1968:1 bil. 4 s. 10-20) fram förslag till vissa
riktlinjer för en reform av fastighetsregistreringen. Riktlinjerna har
godkänts av riksdagen (3LU 1968:5) och innebär i huvudsak följande.

Fastighetsregistret skall vara enhetligt för hela landet och ha ett
enhetligt beteckningssystem. Fastighetsbeteckningen skall vara lokaliserande,
dvs. i beteckningen skall ingå ett namn med anknytning till
allmänt kända geografiska begrepp. Kommunen skall vara registerområde.
Redovisningar av fastigheternas läge skall ske enligt en närmare angiven

1 Riksdagen 1972. 19 sami. Nr 4

CU 1972:4

2

koordinatmetod. ADB-teknik skall användas för det nya registret sorn
skall föras centralt genom en enda anläggning. Reformen bör genomföras
så snabbt som möjligt jämsides med ett fortsatt utredningsarbete. Kungl.
Maj:t får närmare bestämma hur detta arbete skall drivas och organiseras.

Grundläggande bestämmelser om fastighetsregister finns i fastighetsbildningslagen.

Enligt den i enlighet med riktlinjerna utfärdade kungörelsen
(1968:379) om uppläggande av nytt fastighetsregister, m. m. (registeruppläggningskungörelsen)
skall varje fastighet utgöra en registerenhet
som tillhör visst registerområde. Varje kommun utgör i regel ett
registerområde med samma namn som kommunen. Till grund för
registerenheternas beteckningar indelas registerområde i trakter. Trakt är
en grupp av registerenheter. Trakt skall ha namn om högst tjugo
bokstäver (traktnamn). Fastigheter som hör till samma trakt indelas i
block. Sådant block skall ha nummer om högst tre siffror (blocknummer).
Fastigheter inom varje block åsätts enhetsnummer. Fastighetsregisterbeteckning
inom registerområde utgörs av traktnamnet och ett
registernummer, vilket består av blocknumret och enhetsnumret åtskilda
genom kolon.

Registerenhet får inte ha samma registerbeteckning som annan
registerenhet inom samma registerområde. 1 de fall där registerområde
omfattar del av kommun får registerenhet inte åsättas samma registerbeteckning
som registerenhet inom annan del av kommunen. Motsvarande
regel gäller för det fall att den kommunala indelningen kan antas
komma att ändras.

Indelning i trakter skall grundas på indelning i stadsdelar, socknar,
byar eller därmed jämförliga områden. Traktindelningen skall bl. a. med
avseende på traktnamn vara sådan att indelningen kan antas bli allmänt
känd i orten.

Bestämmelserna om registerbeteckning för fastighet äger för tiden till
dess nytt fastighetsregister upplagts motsvarande tillämpning vid förande
av jordregister. Som trakt anses därvid fastigheter som har samma namn
och hör till samma by. På motsvarande sätt skall bestämmelserna
tillämpas även då stadsregister läggs upp. Om det är lämpligt med hänsyn
till uppläggandet av nytt fastighetsregister eller behövligt med hänsyn till
registeruppläggningskungörelsens bestämmelser skall registerbeteckning
för fastighet i jordregister eller för fastighet eller samfällighet i
stadsregister ändras (beteckningsrevision).

Innan beslut om traktnamn och traktindelning meddelas vid beteckningsrevision
eller när stadsregister eller nytt fastighetsregister läggs upp
m. m. skall berörda fastighetsägare genom kungörelse i tidning eller på
annat lämpligt sätt genom registerförarens försorg beredas tillfälle att ta
del av upprättat förslag till traktnamn och traktindelning. Berör sådan
fråga ett större antal fastigheter eller kan frågan i annat fall antas ha
intresse för kommun skall behövligt samråd ske med kommunen.

Lantmäteristyrelsen beslutar bl. a. om registerbeteckning i nytt
fastighetsregister, om traktnamn, traktindelning och blocknummer vid

CU 1972:4

3

beteckningsrevision och vid uppläggande av stadsregister samt om
inrättande av ny trakt samt traktens namn vid förande av jordregister och
vid förande av stadsregister enligt registeruppläggningskungörelsen. Styrelsen
får uppdra åt registerförare att besluta i nämnda frågor.

Mot lantmäteristyrelsens beslut som avser registerbeteckning får talan
inte föras.

Kungl. Maj:t har i regleringsbrev för budgetåret 1971/72 gett berörda
myndigheter bl. a. följande uppgifter.

Lantmäteristyrelsen skall svara för beteckningsreformen bl. a. genom
att utöva beslutsfunktionen enligt registeruppläggningskungörelsen. CFD
skall utföra det datatekniska arbetet vid genomförandet av beteckningsreformen.
I genomförandet skall vidare fastighetsregistermyndigheterna
medverka.

Lantmäteristyrelsen har vid skilda tillfällen utfärdat anvisningar för
verksamheten, varav bl. a. framgår följande.

Den egentliga beteckningsreformen har för jordregisterområdenas del
inletts med att överlantmätarnas förslag till nya traktindelningar och
traktnamn redovisats till lantmäteristyrelsen. Anvisningarna anger som
huvudregel att nuvarande på byar, hemman m. m. grundade indelning
skall bevaras. Bland de fall som bör föranleda undantag från huvudregeln
anges, förutom namnkollisioner, bl. a. att trakt med en yta understigande
100 hektar inte bör förekomma om inte särskilda skäl kan åberopas.

Lantmäteristyrelsen har därefter börjat en närmare granskning av
förslagen. Riksantikvarieämbetet kommer att få ta del av förslagen.
Ortnamnsarkivet i Uppsala kommer att granska sådana namn och
namnformer som inte tidigare granskats av arkivet. Efter denna granskning
kommer förslagen att utställas för fastighetsägarna. Enligt anvisningarna
bör fastighetsägarna dessförinnan genom de lokala tidningarna eller
andra organ ha fått information om arbetet och hur förslagen kommer
att behandlas i kungörelse- och beslutsprocessen.

Kommunerna har i många fall medverkat genom underhandskontakter.
I den mån detta inte skett skall kontakt tas med kommunerna före
utställandet. Sedan förslagen utställts skall de föreläggas kommunernas
fullmäktige eller samarbetsnämnd för yttrande.

Länsstyrelsen har att yttra sig över erinringar mot förslaget. Lantmäteristyrelsen
fattar därefter beslut om traktnamn och traktindelning i
nytt fastighetsregister. Mot detta beslut får som angetts talan inte föras.
Några här avsedda beslut har ännu inte fattats.

För stadsregisterområdenas del har registerförarna efter samråd med
överlantmätarna överlämnat preliminära och senare slutliga förslag till
traktindelning och traktnamn. Beslut har fattats av lantmäteristyrelsen i
fråga om Nacka, Uppsala, Enköpings och Tierps stadsregisterområden
samt för vissa områden som införlivats med stadsregisterområden.

1* Riksdagen 1972. 19 sami. Nr 4

CU 1972:4

4

Frågornas tidigare behandling

Fastighetsregisterutredningen anförde sammanfattningsvis i sitt betänkande: Utredningen

föreslår att ett enhetligt registerbeteckningssystem skall
införas. De beteckningsbyten som måste förknippas med registerreformen
bör därvid reduceras till vad som är oundgängligen nödvändigt. En
registerbeteckning bör vidare vara såvitt möjligt lokaliserande inte blott
för fackmannen utan även eljest. Detta innebär att i beteckningen bör
ingå ett namn med anknytning till en av folk i allmänhet känd
traktindelning. Detta namn bör inte vara långt eller tungt.

En fastighets beteckning bör vara lätthanterlig på grund av bl. a. det
ökande behovet av att använda beteckningen som identifikationsbegrepp
vid databehandling. Med hänsyn härtill är det uteslutet att ett registerområde
indelas i mer än en serie av trakter som får ingå i fastighets
identifikationsbegrepp. I den mån upplysningar ur lokaliseringssynpunkt
erfordras utöver denna uppgift om lokal, kan information därom intas i
fastighetsregistret utanför identifikationsbegreppet. I det följande uttalas
att indelningen i kommuner och registerområden bör sammanfalla så att
en kommun i princip skall omfatta endast ett registerområde. Indelningen
i socknar eller andra registerområden förfaller därmed. Kommunerna
blir som registerområden så stora, särskilt efter pågående reform av
kommunindelningen, att behovet av en ändamålsenlig traktindelning blir
framträdande.

På landsbygden bör by-, hemmans- eller gårdsnamnen bibehållas som
traktnamn. För städernas del synes den indelning i stadsdelar som nästan
överallt förekommer utgöra ett utmärkt underlag för traktindelning. Där
stadsdelsindelning inte finns inom stadsregisterområde, kan vid behov en
sådan indelning åstadkommas, varvid olika faktorer torde få påverka
indelningen, t. ex. bebyggelsegeografiska synpunkter, indelningen i valdistrikt.

Vid slopande av socknarna som registerområden uppkommer särskilda
problem på grund av att två eller flera byar (hemman, gårdar) i skilda
nuvarande socknar inom samma kommun f. n. kan ha samma namn. Så
kan också vara fallet med stadsdelsnamn. Frekvensen av sådan namnöverensstämmelse
är självfallet större ju flera socknar som ingår i kommunen
och ökar genom de pågående kommunsammanläggningarna.

Angivna problem är inte oväsentligt och måste lösas, enär fastigheter i
samma registerområde inte kan ha samma namn och nummer.

För att få en uppfattning om problemets omfattning har fastighetsregisterutredningen
med hjälp av datamaskin upprättat förteckningar över
nuvarande traktnamn och stadsdelsnamn. Av denna förteckning framgår
visserligen att namnöverensstämmelsen är rätt omfattande inom kommunblocken,
vilka i nu förevarande sammanhang torde med tanke på
utvecklingen böra tillmätas väsentlig betydelse. Olika vägar finns emellertid
att undanröja dessa svårigheter.

Remissinstansernas uppfattning i dessa delar redovisades i prop.
1968:1 bil. 4 på följande sätt:

Flertalet remissinstanser godtar utredningens förslag att kommunen
skall vara registerområde och att sockenindelningen vid fastighetsregistreringen
skall slopas. Till denna grupp av remissinstanser hör — med vissa
nyanser i detaljfrågor — bl. a. byggnadsstyrelsen, kammarkollegiet,
statistiska centralbyrån, lantmäteristyrelsen, fastighetsägareförbundet,

CU 1972:4

5

kommunal-tekniska föreningen, försäkringsbolagens riksförbund och
fjorton överlantmätare.

Till de negativa remissinstanserna hör bl. a. länsstyrelsen i Gävleborgs
län, sju överlantmätare, lantmätareföreningen, lantmäteriets ingenjörsförening
och RLF. Den nämnda länsstyrelsen betonar den betydelse
sockennamnet har för lokaliseringen av en fastighet och pekar på det
stora antal beteckningsbyten som måste ske om sockenindelningen
slopas. Ett slopande av sockenindelningen är betänkligt också med
hänsyn till skifteslagsindelningen.

De föreslagna enhetliga registerbeteckningarna tillstyrks av nästan alla
remissinstanser, bl. a. av centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden,
lantmäteristyrelsen och inskrivningskommittén. Bland dem som avstyrker
förslaget är stadshypoteks- och bostad skreditkassorna, som anser att det
nuvarande beteckningssystemet fungerat utmärkt och bör kunna i
huvudsak behållas.

Flera remissinstanser, som i och för sig är positiva till utredningens
förslag i fråga om registerområden och beteckningar, framhåller önskvärdheten
av att namnbyten undviks i största möjliga utsträckning.

I den nämnda propositionen (1968:1 bil. 4) anförde chefen för
justitiedepartementet bl. a. följande:

När det gäller indelningen i registerområden står valet närmast mellan
socknen och kommunen som indelningsgrund. Också kommunblocket
kan komma i fråga. Utredningen har stannat för att låta kommunen
utgöra registerområde. Flertalet remissinstanser har godtagit detta förslag
men åtskilliga röster har höjts för att sockenindelningen bör behållas.

Enligt min mening talar den primärkommunala indelningens stora
betydelse inom all administration och förvaltning samt inom samhällsplanering
m. m. för att kommunen bör vara registerområde. En sådan
lösning står också i god överensstämmelse med förslaget till FBL.

Socknen har numera i huvudsak betydelse endast som jord registerområde.
Eftersom det är mycket vanligt att flera socknar ingår i en och
samma kommun kan en övergång till kommunen som registerområde
tvinga fram byte av nuvarande beteckning på fastighet. Frekvensen av
dylika fall har undersökts av utredningen. Undersökningen visar att det
inte rör sig om så många fall att man av detta skäl måste behålla
sockenindelningen. De beteckningsbyten som måste ske kan dessutom
ofta begränsas till att avse byte av enbart nummer på fastigheten. I
landsändar med mycket små socknar kan det emellertid bli nödvändigt
att ändra namn på flertalet fastigheter och att därvid t. ex. benämna dem
efter den socken i vilken de f. n. ligger.

Vissa skäl kan anföras för att i stället anknyta till indelningen i
kommunblock som ju är en plan för den framtida kommunindelningen.
Den vinst man skulle göra genom att nu utgå från kommunblocken skulle
bestå i att man uteslöt möjligheten av att en sammanläggning av de
kommuner som ingår i ett kommunblock måste leda till vissa beteckningsbyten
på grund av att det finns fastigheter med samma namn i flera
kommuner. Det synes emellertid möjligt att redan vid övergången till
kommunen som registerområde beakta eventualiteten av en sådan
sammanläggning. Härigenom kan man i realiteten utesluta de allra flesta
fall av beteckningsbyten av detta slag. Med hänsyn härtill torde en
redovisning av fastigheterna per kommunblock inte ge några fördelar som
inte är förenade med en redovisning per kommuner.

På grund av vad jag nu anfört förordar jag att fastighetsregistret läggs
upp så att kommunen blir registerområde.

CU 1972:4

6

Tredje lagutskottet (3LU 1968:5) anförde i denna del:

Viss tvekan kan enligt utskottets mening vara berättigad beträffande
valet av registerområde. Som anföres i propositionen står valet närmast
mellan socknen och kommunen som indelningsgrund, men skäl kan också
anföras för att i stället anknyta till indelningen i kommunblock. I fråga
om landsbygden innebär ett val av kommunen som registerområde —
förutom att sockenindelningens huvudsakliga funktion upphör — att det
kan bli nödvändigt, framför allt då en kommun omfattar många socknar,
att ändra namn på åtskilliga fastigheter. Som departementschefen anför
synes emellertid av fastighetsregisterutredningen företagna undersökningar
visa att det inte rör sig om så många fall att man av detta skäl måste
behålla sockenindelningen. Med hänsyn härtill anser utskottet att den
primärkommunala indelningens dominerande roll i samhällets utbyggnad
och administration bör föranleda att kommunen föredrages som registerområde
framför socknen. En redovisning av fastigheterna i kommunblock
torde på skäl som i propositionen närmare utvecklats inte innebära några
ytterligare fördelar, om eventualiteten av en kommunsammanslagning
beaktas redan vid övergången till kommunen som registerområde.
Propositionens förslag att kommunen bör utgöra registerområde bör i
enlighet härmed godtagas. I anslutning härtill vill utskottet framhålla
önskvärdheten av att de beteckningsbyten som måste ske i största möjliga
utsträckning begränsas till byte av enbart numren på fastigheterna och att
även i övrigt alla möjligheter tillvaratas att bevara de kulturvärden som
ligger i de gamla gårds- och sockennamnen. I detta sammanhang bör
också understrykas vikten av att de nya registerbeteckningar, som är
avsedda att nyttjas för fastigheterna i andra sammanhang än vid
databehandling, internt bruk och avisering mellan olika registerorgan, inte
blir mer komplicerade eller omfattande än som är oundgängligen
nödvändigt.

I anledning av motioner i ämnet vid 1971 års riksdag yttrade
civilutskottet (CU 1971:15):

Motionerna nr 1170 och 1177 tar upp de fall då ett i nuvarande
registerbeteckning ingående bynamn inte kommer att ingå som traktnamn
i den nya registerbeteckningen. Detta blir förhållandet främst då,
om bynamnet behölls, flera trakter inom registerområdet skulle få samma
beteckning. Motionärerna föreslår samråd med ortsinvånarna i syfte att
bevara hävdvunna ortnamn.

Enligt utskottets mening får motionärernas syfte anses tillgodosett
genom redan gällande bestämmelser som ger utrymme för det önskade
samrådet. Utskottet har därvid förutsatt att tillämpningen av dessa
bestämmelser blir sådan att bl. a. det i motionerna angivna intresset
beaktas så långt det över huvud taget är möjligt samt att ortnamnsarkiven
kan medverka även i det fortsatta arbetet.

Utskottet

Utskottet har tillförts upplysningar och synpunkter i frågan genom
föredragningar av experter från justitie- och civildepartementen, lantmäteristyrelsen,
centralnämnden för fastighetsdata, riksantikvarieämbetet,
ortnamnsarkivet i Uppsala och rikets allmänna kartverk.

CU 1972:4

7

Enligt antagna riktlinjer, registeruppläggningskungörelsen och lantmäteristyrelsens
anvisningar skall nuvarande traktindelning och traktnamn
inom jordregisterområden bibehållas i största utsträckning. Detta är ett
inte endast kulturhistoriskt intresse utan motiveras även av önskemålen
att så långt som möjligt bibehålla kända registerbeteckningar.

I vissa fall har den nämnda huvudregeln ansetts böra brytas av bl. a.
något av följande skäl:

1. Med kommun som registerområde kan namnöverensstämmelser
mellan by- eller hemmansnamn i skilda socknar uppstå.

2. Trakten kan bedömas för liten för att bli allmänt känd i orten eller
medge tydlig kartredovisning.

3. Traktnamn kan anses vara för långa.

4. I vissa fall har den naturligta trakttillhörigheten brutits och namn
bildats som inte är allmänt kända.

5. Ett namns lokaliseringseffekt kan ha försvunnit genom exploatering
och samhällsbildning eller genom att det inte längre finns någon
bebyggelse på enheten.

6. Byar eller hemman kan ha en sådan ägoblandning att även
bebyggelsen ligger blandad och namnen därmed inte blir lokaliserande.

Förslagen i motionerna tar i allt väsentligt upp de undantag som
föranleds av namnöverensstämmelse eller av att en trakt ansetts för liten.
Vidare har anförts att slopandet av socknen som registerområde medför
att denna landets äldsta belagda administrativa indelning inte kan bevaras
annat än i de fall där sockennamn får användning som traktnamn i små
socknar, vilket är aktuellt bl. a. på Gotland.

Den alternativa lösning som skisserats i motionerna utgår från att
socknen skulle utgöra registerområde och att inom socknarna nuvarande
traktnamn skulle bevaras med i vart fall sänkta krav på traktens areal.

Även andra åtgärder har skisserats för att tillgodose de kulturhistoriska
intressena. Sålunda har förts fram tanken på en radikal metod där
socknarna genomgående blir trakter och by- och hemmansnamnen
därmed generellt offras. Som argument för denna modell har anförts
bl. a. att sockennamnen därvid konsekvent bevaras och att i praktisk
användning bebyggelsenamnen har större förutsättningar att överleva
inom större trakter än inom mindre. Vidare har förts fram tanken på att
traktnamn som är knutna till viss fastighet skulle antecknas i fastighetsregistret
som särskilt namn.

1 detta sammanhang bör även noteras att i fastighetsregistret antecknas
även församling och kyrkobokföringsdistrikt. Eftersom på landsbygden
indelningen i socknar ofta sammanfaller med församlingsindelningen
bevaras i många fall sockennamnen om också utanför registerbeteckningens
ram.

För stadsregisterområdenas del får antagna riktlinjer till följd att
samtliga fastigheter måste byta beteckning. För stad eller samhälle med
mindre omfattning blir det i regel fråga om en enda trakt. Vid indelning i
trakter kan enligt anvisningarna äldre samhällsbildningars namn komma

CU 1972:4

8

till användning.

Av inhämtade uppgifter har vidare klart framgått att beslutet att
använda datateknik för registreringen i och för sig inte binder registernamnsfrågan.
Ur registreringssynpunkt är det sålunda fortfarande i första
hand aktuellt att med så få beteckningsbyten som möjligt åstadkomma
ett lätthanterligt register med klara identifikationsbegrepp och innehållande
namn som anknyter till en av allmänheten känd, lokaliserande
traktindelning. För databruk m. m. kommer under alla förhållanden rena
sifferbeteckningar att användas. Vidgad omfattning av beteckningsändringarna
och vissa andra åtgärder kommer däremot självfallet att ha
inverkan på kostnaderna för en omläggning.

De väckta motionerna syftar alla bl. a. till att befintliga namn på byar
och motsvarande enheter i nuvarande jordregister bevaras ur kulturhistorisk
synpunkt. Motionärerna synes i vissa fall utgå från att detta
syfte kan tillgodeses i huvudsak endast om dessa traktnamn kommer till
användning i fastighetsregisterbeteckning i det nya fastighetsregistret.
Mot denna bakgrund och i syfte att samtidigt bevara sockennamnen
förordas i motionerna 1972:286 och 783, 775 och 1449 att socknen
fortfarande skall vara registerområde — ett förordande som i motionen
1972:775 dock begränsas till Gotland. I motionen 1972:284 anvisas
samma lösning som möjlig i förening med hemställan om en översyn av
riktlinjerna. I samtliga motioner betonas med olika tyngd att gällande
riktlinjer beslutats utan tillbörlig uppmärksamhet på de namnhistoriska
konsekvenserna, en mening som i motionerna 1972:286 och 783
förstärkts till uppfattningen att 1968 års riksdagsbeslut grundats på
felaktiga förutsättningar.

1968 års beslut utgick bl. a. från att alla möjligheter skulle tas till vara
för att bevara de kulturvärden som ligger i de gamla gårds- och
sockennamnen. De närmast aktuella farhågorna förknippades med av
valet av kommun som registerområde betingade byten av likalydande
traktnamn inom en kommun. Omfattningen av sådana namnändringar
beräknades med stöd i redovisade undersökningar till ca 10 % av använda
namn. Enligt hittills redovisade preliminära förslag från 20 län skulle i
genomsnitt 1 1 % av traktnamnsändringarna bero på sockenindelningens
slopande.

Den andra huvudanledningen till att traktnamn föreslås ändrade
återförs till kravet på att namnet skall vara allmänt känt och lokaliserande,
vilket i förening med kartredovisningssynpunkter lett till den i anvisningarna
intagna huvudregeln att trakt med en yta understigande 100
hektar inte bör förekomma, om inte särskilda skäl kan åberopas.

Det antal traktnamn som av olika skäl skulle försvinna vid beslut i
enlighet med nämnda preliminära förslag för 20 län motsvarar mellan
36% (Kronobergs län) och 100% (Gotlands län). Detta innebär dock
inte att en motsvarande andel fastigheter behöver byta namn. Andelen
berörda fastigheter är i för utskottet redovisade exempel avsevärt lägre.
Det bör noteras att de preliminära förslagen ännu inte prövats. Utskottet
har anledning förutsätta en omfattande genomgång av dessa förslag.

CU 1972:4

9

Enligt utskottets mening kan vad i motionerna anförts och de
erfarenheter som gjorts i det hittillsvarande förberedelsearbetet inte anses
ha tillfört övervägandena något principiellt nytt material. Inte heller kan
1968 års riksdag anses ha grundat sitt beslut om riktlinjer för fastighetsregistreringen
på felaktiga förutsättningar. De intressen som motionärerna
önskar tillgodose är dock så väsentliga att en förutsättningslös
sakprövning bör ske i detta sammanhang. En sådan utskottets prövning
har lett fram till följande bedömanden.

Det i motioner förordade alternativet att generellt knyta registerområdet
till nuvarande jordregistersocknar m. m. kan inte tillstyrkas. En sådan
ordning skulle, även om sockennamnen blir unika, i praktisk hantering
kräva att fastighet identifierades med tre namnled förutom numret.
Vidare skulle numer tillåten och rationell fastighetsbildning över sockengräns
medföra att sockenbegreppet blev flytande.

Mot alternativet att endast för Gotlands del tillämpa denna ordning
talar utöver anförda skäl även olämpligheten av att föreskriva olika
registreringsprinciper för skilda delar av landet.

I fråga om det under hand skisserade alternativet att generellt låta
socknarna bli trakter i primärkommunalt avgränsade registerområden kan
i första hand anföras, att därmed inte endast vissa utan samtliga
nuvarande traktnamn skulle utgå ur registerbeteckningarna. En sådan —
visserligen systematiskt klar och ur kulturtraditionens synpunkt tilltalande
— lösning skulle orsaka betydande kostnader och omföringsarbete och
för övrigt stå i strid mot den opinion för vilken motionerna är ett
uttryck.

Utskottet har med anförda överväganden stannat för att antagna
riktlinjer i fråga om valet av kommun som registerområde fortfarande bör
gälla.

Möjlighet finns att inom riktlinjernas ram tillgodose motionärernas
syften genom att i fastighetsregistret vid sidan av registerbeteckningen
anteckna särskilt namn på fastighet. Traktnamn som utgår ur registernamnet
bör sålunda kunna i samband med reformen antecknas för viss
fastighet. Vidare kan på fastighetsägares begäran antecknas bebyggelsenamn
med hävd. Enligt utskottets mening bör denna möjlighet beaktas i
det fortsatta arbetet. I förening med redan nu antecknade
församlings(socken)namn bevaras på så sätt en levande namntradition för
framtiden.

Namntraditionens bevarande i aktiva sammanhang är enligt utskottets
mening emellertid inte endast — och kanske inte ens huvudsakligen —
beroende av fastighetsregistret. Den faktiska användningen av ett ortnamn
beror i allt väsentligt på behovet av att därmed lokalisera en plats
och på i vilka andra levande namnsammansättningar det kommit att ingå.
Namnredovisningen på den ekonomiska kartan är i sin tur beroende av
att namnet används i orten som lokaliserande. Det har hävdats att stora
trakter som ger behov av ytterligare lokaliserande namn ur denna
synpunkt skulle vara att föredra framför kompromisslösningar där en
trakt får gå in i en angränsande trakt och överta dennas namn. Denna

CU 1972:4

10

bedömning är enligt utskottets mening värd beaktande. Det torde inte
vara möjligt att ge några generella omdömen i denna del. Skiftande lokala
förhållanden och bedömningar bör här, som också är avsett, få avgörande
betydelse och bör i förening med bedömanden av namnets lokaliserande
effekt utgöra grund att gå ifrån en uppsatt minimiareal för en trakt då
denna motiveras endast av karttekniska skäl. Det bör sålunda vara möjligt
att låta socknar utgöra trakter med socknens namn eller i andra fall använda
nu gällande traktnamn, eventuellt i sammansättning med sockennamnet.
Även en så beskriven ordning är förenlig med redan gällande anvisningar.
Utskottet förutsätter att, om så visar sig lämpligt för att möjliggöra
sammansättningar, undantag i vissa fall även skall kunna medges från vad
som föreskrivits i registeruppläggningskungöreisen om traktnamns längd.

Enligt vad utskottet erfarit har vid överläggningar mellan representanter
för lantmäteristyrelsen och riksantikvarieämbetet ömsesidig förståelse
uttryckts för en tillämpning av gällande riktlinjer och anvisningar på sätt
som utskottet skisserat. Anledning finns därför till antagande att
motionärernas intresse i allt väsentligt skulle vara tillgodosett utan någon
riksdagens vidare åtgärd.

Utskottet hemställer

1. beträffande riktlinjerna för beteckningsreformen att riksdagen
avslår motionerna 1972:284, 286, 783 och 1449,
den förstnämnda såvitt nu är i fråga,

2. beträffande beteckningsreformen på Gotland att riksdagen
avslår motionen 1972:775.

Stockholm den 22 februari 1972
På civilutskottets vägnar
ERIK GREBÄCK

Närvarande: herrar Grebäck (c), Bergman (s), Almgren (s), Tobé (fp),
Kristiansson i Örkelljunga (s), Lindkvist (s), Henrikson (s), fru Olsson i
Hölö (c), herrar Högström (s), Wennerfors (m), Engström (vpk), Jadestig
(s), Karlsson i Mariefred (c), Ångström (fp) och Adolfsson (m).