Borttagande av innehavsanteckningar från inskrivningsregistret

Betänkande 1995/96:LU12

Lagutskottets betänkande 1995/96:LU12

Borttagande av innehavsanteckningar från inskrivningsregistret

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Utskottet
• Hemställan

1995/96
LU12

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet
proposition 1995/96:84 om borttagande
av innehavsanteckningar från
inskrivningsregistrer, vari föreslås
att sådana anteckningar får tas bort
genom ett förenklat förfarande.

Propositionen har inte föranlett något
motionsyrkande, och utskottet
tillstyrker bifall till propositionen.

Propositionen

I proposition 1995/96:84 föreslår
regeringen (Justitiedepartementet) -
efter hörande av Lagrådet - att
riksdagen antar det i propositionen
framlagda förslaget till lag om ändring
i lagen (1973:98) om
inskrivningsregister.

Lagförslaget har intagits som bilaga
till betänkandet.

Utskottet

Bestämmelser om pantsättning av fast
egendom finns i jordabalken (JB).
Reglerna innebär i huvudsak följande.
På ansökan av den lagfarne ägaren
beviljar inskrivningsmyndigheten
inskrivning i fastigheten av visst
penningbelopp. Inskrivning har tidigare
skett i fastighetsbok, men numera
sedan all fastighetsregistrering har
överförts till ADB-medium, sker
inskrivning i inskrivningsregistret (se
3 § lagen [1973:98] om
inskrivningsregister). En inskrivning
av detta slag kallas inteckning (se 6
kap. 1 § JB). Med inteckningen följer
en viss företrädesrätt till betalning
ur fastigheten (se 17 kap. 6 § JB).
Mot varje inteckning svarar ett
pantbrev (se 22 kap. 5a § JB).
Pantbrevets huvudsakliga funktion är
att tjäna som instrument vid
pantsättning av fastigheten. Panträtten
uppkommer genom att fastighetsägaren
överlämnar pantbrevet som pant för
fordringen. Panträtten knyts till
borgenärens innehav av pantbrevet.
Innehavet får på flera sätt betydelse
för borgenärens möjlighet att göra
gällande den panträtt som har upplåtits
till honom.

Pantbrevet har tidigare alltid utgjort
en skriftlig handling. Genom
lagstiftning, som trädde i kraft den 1
juli 1994 (prop. 1993/94:197, bet.
1993/94:
LU33, rskr. 349) har det emellertid
blivit möjligt att i stället låta
inteckningen komma till uttryck i ett
datapantbrev. Ett datapantbrev kommer
till stånd genom att inteckningen
registreras i ett särskilt register,
pantbrevsregistret (se 6 kap. 1 §
första stycket JB samt lagen [1994:448]
om pantbrevsregister). Vid en sådan
registrering klargörs också vem som har
rätt att råda över registreringen
(pantbrevshavaren). Den registrerade
pantbrevshavaren anses på grund av
registreringen ha de rättigheter och
skyldigheter som följer med innehavet
av ett skriftligt pantbrev (se 16 §
lagen om pantbrevsregister).

På ansökan av innehavaren av ett
pantbrev skall det antecknas i
inskrivningsregistret vem som innehar
pantbrevet (se 22 kap. 12 § JB jämförd
med 3 § lagen om inskrivningsregister).
Sådana innehavsanteckningar är
offentliga. Syftet med
innehavsanteckningarna är att
innehavaren av pantbrevet skall kunna
underrättas om vissa förfaranden som
berör pantbrevet eller fastigheten och
som är av betydelse för hans rätt.
Innehavsanteckning är dock inte någon
nödvändig förutsättning för att det
skall föreligga en giltig panträtt. Den
saknar också betydelse när det gäller
att avgöra vem som är rätt borgenär.
Ärenden om innehavsanteckning handläggs
av inskrivningsmyndigheterna enligt de
bestämmelser som gäller för
handläggning av inskrivningsärenden (se
19 kap JB). En ansökan om
innehavsanteckning tas därför upp på
inskrivningsdag som ett särskilt
ärende. Även en begäran om att en
innehavsanteckning skall tas bort
handläggs som ett särskilt
inskrivningsärende.

Bestämmelserna om innehavsanteckning
gäller även datapantbrev. För
datapantbrev finns emellertid också
bestämmelser om registrering av
pantbrevshavare. Pantbrevshavaren
registreras dock inte i
inskrivningsregistret utan i
pantbrevsregistret. Pantbrevsregistret
är - till skillnad från
inskrivningsregistret - inte en del av
fastighetsdatasystemet. För uppgifter
om pantbrevshavare gäller enligt 8 kap.
22 § sekretesslagen (1980:100) viss
sekretess. Uppgifterna får således inte
lämnas ut, om det inte står klart att
uppgiften kan röjas utan att den som
uppgiften rör lider skada.

I propositionen anförs att det är ett
känt förhållande att uppgifter om
innehavare ofta står kvar i
inskrivningsregistret under lång tid
efter det att innehavet faktiskt har
upphört. Ofta tas en innehavsanteckning
bort först sedan en ny innehavare själv
har begärt att få bli antecknad som
innehavare. Skälet till att den
tidigare innehavaren låter bli att
anmäla att hans innehav har upphört
torde ofta vara att förfarandet upplevs
som betungande. Konsekvensen blir att
registret innehåller inaktuella
uppgifter. Inte minst mot den
bakgrunden finns det anledning att göra
reglerna om borttagande av
innehavsanteckningar så enkla som
möjligt. Vidare torde behovet av en
förenklad ordning för borttagande av
innehavsanteckningar ha ökat i och med
tillkomsten av det nya systemet med
datapantbrev. Systemet medför att
innehavarens intresse av att innehavet
är registrerat i inskrivningsregistret
minskar, eftersom pantbrevsregistret
innehåller samma information om
innehavare som en innehavsanteckning.
Pantbrevshavarna kan också få löpande
information om förändringar i
inskrivningsregistret genom de nya
aviseringsrutiner som
pantbrevsregistret möjliggör. För en
del kreditinstitut framstår det
förmodligen som en fördel att vara
registrerade enbart som pantbrevshavare
i pantbrevsregistret, eftersom sådana
registreringar - till skillnad från
innehavsanteckningar i
inskrivningsregistret - inte ger
konkurrerande kreditinstitut insyn i
kreditinstitutets kundkrets. Det kan
därför antas att ett stort antal
kreditinstitut som i dag är antecknade
som innehavare i inskrivningsregistret
och som låter konvertera sitt innehav
av skriftliga pantbrev till
datapantbrev kommer att begära att
innehavsanteckningarna tas bort. Det är
givetvis önskvärt att det arbete som
detta medför för registerförande
myndigheter kan begränsas så mycket som
möjligt. Det är också önskvärt att
reglerna utformas så att de blir
smidiga även för de berörda
kreditinstituten.

I propositionen konstateras att varje
ärende om borttagande av en
innehavsanteckning med nuvarande
ordning behandlas för sig och tas upp
som ett särskilt inskrivningsärende. Om
man antar att konverteringen av
skriftliga pantbrev till datapantbrev i
ett stort antal fall kommer att följas
av ansökningar från innehavarna om att
innehavsanteckningarna skall tas bort
från inskrivningsregistret, kommer det
att innebära en betydande
arbetsbelastning för landets
inskrivningsmyndigheter. Den pågående
konverteringen berör nämligen
miljontals pantbrev. Uppenbarligen
skulle mycket stå att vinna om det gick
att ta bort flera innehavsanteckningar
i ett enda sammanhang, t.ex. så att det
kreditinstitut som så önskar skulle
kunna få samtliga innehavsanteckningar
avseende datapantbrev för vilka
institutet är registrerat som
pantbrevshavare avförda på en och samma
gång. Datatekniken öppnar stora
möjligheter för detta.

Mot den angivna bakgrunden föreslås
att regeringen ges möjlighet att
meddela föreskrifter om att
innehavsanteckningar får tas bort på
annat sätt än vad som följer av
jordabalken. Möjligheten bör begränsas
till de fall då den inteckning som
anteckningen avser kommer till uttryck
i ett datapantbrev, dvs. då
inteckningen är registrerad i
pantbrevsregistret. Det är regeringens
avsikt att med stöd av en sådan
bestämmelse ge Lantmäteriverket
möjlighet att handlägga ärenden om
borttagande av innehavsanteckningar.
Lagändringen föreslås träda i kraft den
1 januari 1996.

Enligt utskottets mening är den nu
föreslagna rationaliseringen vid
hanteringen av innehavsanteckningar i
inskrivningsregistret klart
ändamålsenlig. Med hänsyn till den
mycket stora mängd pantbrev som nu
skall konverteras till datapantbrev är
det i princip nödvändigt att kunna ta
bort flera innehavsanteckningar i ett
enda sammanhang. Åtgärden torde -
förutom minskad arbetsbelastning hos
inskrivningsmyndigheterna - också
medföra inte helt obetydliga
besparingar. Med det anförda
tillstyrker utskottet propositionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande borttagande av
innehavsanteckningar

att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om ändring i lagen

(1973:98) om inskrivningsregister.

Stockholm den 21 november 1995

På lagutskottets vägnar

Agne Hansson

I beslutet har deltagit: Agne Hansson
(c), Anita Persson (s), Bengt Kronblad
(s), Rune Berglund (s), Stig Rindborg
(m), Karin Olsson (s), Eva Arvidsson
(s), Henrik S Järrel (m), Bengt Harding
Olson (fp), Inger Segelström (s), Tanja
Linderborg (v), Sven-Erik Österberg
(s), Göran R Hedberg (m), Yvonne
Ruwaida (mp), Birgitta Carlsson (c),
Eva Persson Sellin (s) och Marietta de
Pourbaix-Lundin (m).

Propositionens lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen
(1973:98) om inskrivningsregister