Biskoparna i kyrkomötet, m.m.

Betänkande 1990/91:KU35

Konstitutionsutskottets betänkande 1990/91:KU35

Biskoparna i kyrkomötet, m.m.

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservation

1990/91
KU35

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas proposition 1990/91:122 om
biskoparna i kyrkomötet, m.m. jämte två motioner som väckts med
anledning av propositionen och fem motioner från den allmänna
motionstiden 1990. I propositionen föreslås bl.a. att biskoparna
och den biträdande biskopen i Uppsala stift ges förslagsrätt i
kyrkomötet. I följdmotionerna och två av motionerna från den
allmänna motionstiden yrkas att biskoparna ges ställning som
självskrivna ledamöter i kyrkomötet. Två motioner rör
utnämningen av biskopar, och en motion tar upp frågan om
titulärt biskopssäte för biträdande biskopen. Utskottet har
tillstyrkt propositionen och avstyrkt samtliga motioner. En
reservation (m och fp) föreligger i frågan om biskoparnas
ställning i kyrkomötet.

Propositionen

1990/91:122 vari yrkas att riksdagen
dels i den ordning som anges i punkt 9 första stycket
övergångsbestämmelserna till regeringsformen antar det i
bilaga1 intagna förslaget till lag om ändring i lagen
(1982:942) om svenska kyrkan,

dels antar det i bilaga 1 intagna förslaget till lag om
ändring i prästanställningslagen (1988:184).

Motionerna

Motioner med anledning av propositionen

1990/91:K43 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) vari yrkas att
riksdagen beslutar anta i motionen angivet förslag till
ändringar i lagen om svenska kyrkan och i lagen om kyrkomötet.

1990/91:K44 av Bertil Danielsson m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen beslutar anta nedanstående
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1982:942) om svenska kyrkan

5 §

Kyrkomötet sammanträder varje år. Biskoparna i stiften är
självskrivna ledamöter i kyrkomötet.

Motioner från allmänna motionstiden 1990

1989/90:K610 av Jan-Erik Wikström och Ylva Annerstedt (fp)
vari yrkas att riksdagen beslutar om sådana ändringar i lag om
svenska kyrkan och i lag om kyrkomötet att biskoparna blir
självskrivna ledamöter av kyrkomötet.

1989/90:K613 av Hugo Hegeland (m) vari yrkas att riksdagen
beslutar att tjänst såsom biträdande biskop enligt proposition
1989/90:11 knyts till ett titulärt biskopssäte inom svenska
kyrkan och vederbörande stift.

1989/90:K620 av Anders Svärd (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
ändring av förfarandet vid tillsättning av biskopar så att
svenska kyrkans centralstyrelse får överta regeringens uppgift
att utse en av tre på förslag uppsatta kandidater.

1989/90:K631 av Lars Ahlmark m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen beslutar att regeringens befattning med biskopsvalen i
svenska kyrkan skall upphöra.

1989/90:K638 av Göran Åstrand m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
biskoparna skall vara självskrivna i kyrkomötet.

Utskottet

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås bl.a. att den som utnämns till biskop
eller biträdande biskop inte skall behöva vara prästvigd, vilket
i princip innebär en återgång till vad som gällde före den 1
januari 1989. Vidare föreslås vissa ändringar i fråga om
biskoparnas ställning i kyrkomötet. Förslaget innebär i huvudsak
att de som innehar tjänster som biskop eller biträdande biskop
skall närvara vid kyrkomötets sammanträden samt att de skall få
väcka motioner, delta i kyrkomötets överläggningar och ställa
yrkanden, men delta i besluten bara om de är ledamöter av
kyrkomötet.

Frågan om biskoparnas ställning i kyrkomötet har varit föremål
för kyrkomötets behandling vid flera tillfällen under
1980-talet. Frågan har gällt om biskoparna -- i likhet med vad
som gällde före kyrkomötesreformen 1982 -- skall vara
självskrivna ledamöter i kyrkomötet. Vid 1984 års kyrkomöte
avslogs en motion om självskrivenhet för biskoparna som väckts
under föregående kyrkomöte. Kyrkolagsutskottet hade tillstyrkt
motionen. När motionen återkom 1985 bifölls den av kyrkomötet.

1986 beslöt regeringen låta utvärdera kyrkomötesreformen. 1988
års kyrkomöte överlämnade tre motioner i ärendet till regeringen
för beaktande i det pågående utvärderingsarbetet. Sedan
utvärderingen redovisats, bl.a. med bedömningen att kyrkomötet
skulle vinna på att biskoparna blev självskrivna ledamöter (Ds
1989:58 s.36), behandlade 1990 års kyrkomöte ett förslag från
svenska kyrkans centralstyrelse om självskrivenhet för
biskoparna i kyrkomötet. Kyrkomötet, som avslog förslaget,
hemställde i stället hos regeringen om sådan lagändring att
biskoparna och biträdande biskopen ges förslagsrätt i
kyrkomötet.

Biskoparnas ställning i kyrkomötet

Motionerna

I de båda följdmotionerna till propositionen och i motionerna
K610 och K638 yrkande 2 från den allmänna motionstiden 1990
begärs att biskoparna skall vara självskrivna ledamöter i
kyrkomötet.

I motion 1990/91:K43 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) framhålls
att en biskop bör stå fri från de väljargrupper inom svenska
kyrkan som kandiderar till beslutande organ på olika nivåer och
att detta uppnås om biskoparna blir självskrivna ledamöter.
Dessutom framhålls att den s.k. dubbla ansvarslinjen,
innebärande att kyrkans organ bygger på en förening av
prästerlig ämbetsförvaltning och folkligt förankrad
självstyrelse, ofta ansetts grundläggande för svenska kyrkans
organisation. Den kommer till uttryck i biskopens
självskrivenhet som ordförande i stiftsstyrelsen och i
kyrkoherdens självskrivna ledamotskap i kyrkorådet. Motionärerna
hänvisar också till att alla andra lutherska kyrkor och
troligtvis alla andra kristna kyrkor ger sina biskopar rösträtt
i sina beslutande församlingar. Slutligen framhålls i motionen
att kyrkomötet både 1985 och 1988 enhälligt begärt att
biskoparna skall ges rösträtt i kyrkomötet genom att de ges
självskriven ställning, och att 1990 års beslut delade
kyrkomötet i två närmast lika stora grupper för och emot. Denna
motion, liksom motion 1989/90:K610 (fp), innehåller förslag till
ändring i lagen om svenska kyrkan och i lagen om kyrkomötet.

I motion 1990/91:K44 av Bertil Danielsson m.fl. (m) hänvisas
till svenska kyrkans episkopala tradition som kommer till
uttryck i biskopens självskrivenhet som ordförande i domkapitlet
och stiftsstyrelsen. Mot bakgrund av att biskopen inte bara är
stiftets främste företrädare för ämbetet utan även när det
gäller organisation och verksamhet är det enligt motionärerna
självklart att biskopens ställning på kyrkomötet måste stärkas.
Motionärerna hänvisar till att en betydande minoritet i
kyrkomötet ville ge biskoparna självskrivenhet och understryker
det viktiga och nödvändiga i att biskoparna återigen blir
självskrivna i kyrkomötet. Också i motion 1989/90:K638 (m)
framhålls mot bakgrund av svenska kyrkans episkopala struktur
det närmast självklara i att biskopen skall vara självskriven
ledamot i kyrkomötet.

Utskottet

Bakom propositionens förslag när det gäller biskoparnas
ställning i kyrkomötet ligger en hemställan från 1990 års
kyrkomöte. Enligt utskottets mening finns det inte anledning att
frångå kyrkomötets ställningstagande i denna fråga. Motionerna
1989/90:K610 och 1989/90:K638 yrkande 2 samt 1990/91:K43 och
1990/91:K44 avstyrks således. Propositionen tillstyrks i denna
del, liksom när det gäller frågan om behörighet till
biskopstjänster och biträdande biskopens jämställdhet med övriga
biskopar i kyrkomötet.

Propositionens förslag gäller bl.a. ändring i lagen om svenska
kyrkan. Sådan ändring skall enligt punkt 9 första stycket
övergångsbestämmelserna till regeringsformen beslutas på samma
sätt som huvudbestämmelserna i riksdagsordningen. Om ärendet
inte skall vila över ett riksdagsval krävs viss kvalificerad
majoritet i riksdagen.

För att de av regeringen föreslagna lagändringarna i enlighet
med propositionen skall kunna träda i kraft den 1 juni 1991
krävs således att tre fjärdedelar av de röstande och minst
hälften av riksdagens ledamöter förenar sig om beslutet.

I propositionen framhålls att det får ankomma på kyrkomötet
att genom kyrklig kungörelse meddela de föreskrifter som behövs
i fråga om biträdande biskopens möjlighet att ta del i
kyrkomötets beredning av dess ärenden. Av andra
kyrkolagsutskottets betänkande 1990:4 framgår att biträdande
biskopen avsågs jämställas med övriga biskopar när det gäller
bl.a. ledamotskap i läronämnden, men att detta inte särskilt
behövde anges i arbetsordningen eftersom biträdande biskopen
fick anses omfattad av de bestämmelser som rör biskop. Mot
bakgrund av att den nu aktuella propositionen konsekvent skiljer
mellan den som innehar tjänst som biskop och den som innehar
tjänst som biträdande biskop får det ankomma på kyrkomötet att
meddela de föreskrifter som behövs för att uppnå
överensstämmelse i redaktionellt hänseende. Det ankommer också
på kyrkomötet att besluta de föreskrifter som behövs i fråga om
förslagsrätt för biskoparna utöver motionsrätten.

Utnämning av biskopar

Motionerna

I två motioner från den allmänna motionstiden 1990 --
1989/90:K620 av Anders Svärd (c) och 1989/90:K631 av Lars
Ahlmark m.fl (m) -- begärs att regeringens befattning med
utnämningen av biskop skall upphöra. I den förstnämnda motionen
framhålls att biskoparnas viktigaste uppgift är att vara andliga
ledare för sina stift. Motionären framhåller att svenska kyrkan
på senare år fått allt större inflytande över sina egna inre
angelägenheter och att ett naturligt steg vidare på den vägen
vore att nu låta kyrkan själv få tillsätta sina biskopar utan
inblandning från statsmaktens sida. En sådan reform skulle öka
klarheten i ansvarsfördelningen mellan kyrkan och samhället i
övrigt. Praktiskt kunde tillsättningsförfarandet enligt motionen
gå till så att svenska kyrkans centralstyrelse fick överta
regeringens roll.

I motion K631 (m) understryks att val av biskop uppenbarligen
är en fråga som det borde ankomma på kyrkan att självständigt
besluta i. Enligt motionärerna är det högst otidsenligt att
svenska kyrkan inte har förtroende att utse sina biskopar.
Vidare sägs att regeringens inblandning ger utrymme för godtycke
och otillbörlig påverkan.

Bakgrund

Enligt 11 § andra stycket lagen (1982:942) om svenska kyrkan
utnämner regeringen till ärkebiskop eller biskop en av de tre
som har föreslagits i den ordning som föreskrivs i lag. Gällande
regler i lagen (1963:633) om biskopsval innebär i korthet att
biskopen utses av regeringen efter förslag från domkapitlets
ledamöter samt präster och lekmän i stiftet.

Frågan om förfarandet vid utnämning av biskop har behandlats
av utskottet vid några tillfällen under 1980-talet. I
betänkandet KU1983/84:12 fann utskottet inte skäl föreligga att
föreslå en ändring i gällande regler om biskopsutnämning. Denna
ståndpunkt vidhölls i betänkandet KU1984/85:3. Utskottet
påpekade då vidare att biskoparna är chefer för domkapitlen,
vilka är statliga förvaltningsmyndigheter under regeringen,
medan centralstyrelsen avsågs bli en förvaltningsmyndighet under
kyrkomötet.

1986 års kyrkomöte behandlade frågan om utnämning av biskop
med anledning av ett motionsyrkande om att utnämningsrätten
skulle flyttas över till svenska kyrkans centralstyrelse.
Kyrkolagsutskottet hänvisade till att regeringens rätt att
utnämna biskoparna har sin grund i det nuvarande förhållandet
mellan staten och kyrkan. Som chefer för domkapitlen är
biskoparna i administrativt hänseende underställda regeringen.
Svenska kyrkans centralstyrelse är däremot i konstitutionellt
hänseende en statlig förvaltningsmyndighet under kyrkomötet
(punkt 11 övergångsbestämmelserna till regeringsformen och 8§
första stycket lagen om svenska kyrkan). Kyrkolagsutskottet
uttalade att en ordning enligt vilken centralstyrelsen utser
biskopar, vilka är chefer för statliga förvaltningsmyndigheter
under regeringen strider mot den grundlagfästa ordningen när det
gäller statsskickets grunder. Kyrkolagsutskottet underströk
vidare att domkapitlen också efter ikraftträdandet av kommande
nya organisation skulle ha betydelsefulla myndighetsfunktioner
gentemot de i stiften anställda prästerna som har statligt
reglerade tjänster. -- 1987 års kyrkomöte avslog en motion i
frågan om regeringens befattning med biskopsutnämningar med
hänvisning till föregående kyrkomötes ställningstagande.

Utskottet

Enligt uppgift som utskottet inhämtat är frågan om
domkapitlens konstitutionella ställning och den därmed
sammanhängande frågan om utnämning av biskopar för närvarande
föremål för behandling i den s.k. ERK-utredningen under ledning
av hovrättspresidenten Carl Axel Petri. Enligt utskottets mening
bör resultatet av denna utredning avvaktas innan riksdagen tar
ställning i frågan. Utskottet avstyrker således motionerna
1989/90:K620 och 1989/90:K631.

Titulära biskopssäten

Motionen

I motion 1989/90:K613 av Hugo Hegeland (m) begärs att tjänst
som biträdande biskop skall knytas till ett titulärt biskopssäte
inom svenska kyrkan och vederbörande stift. Motionären
framhåller att rent titulära biskopar inte anses vara i
överensstämmelse med kyrklig tradition. Han hänvisar till att
både katolska kyrkan och den engelska kyrkan har ett system med
hjälp- eller suffragansbiskopar som lyder under residerande
ärkebiskopar och biskopar. Dessa hjälp- eller suffragansbiskopar
saknar jurisdiktion över bestämt stift men är formellt knutna
till ett titulärt biskopssäte.

Bakgrund

Genom lagändring den 1 januari 1990 infördes möjlighet för
regeringen att inrätta en tjänst som biträdande biskop i Uppsala
stift (prop. 1989/90:11, KU17), och beteckningen biträdande
biskop i Uppsala stift infördes i skilda bestämmelser i
prästanställningslagen m.fl. lagar. Utgångspunkten för
lagändringen var den alltmer ökande arbetsbördan för
ärkebiskopen, som är biskop i Uppsala stift. Under 1990
inrättade och tillsatte regeringen tjänsten som biträdande
biskop.

Utskottet

Frågan om titulärt biskopssäte för biträdande biskopen i
Uppsala stift är enligt utskottets mening i första hand en fråga
för svenska kyrkan. Utskottet anser inte att det finns anledning
för riksdagen att nu ta ställning i frågan. Motion 1989/90:K613
avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande biskoparnas ställning i kyrkomötet

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionerna 1989/90:K610, 1989/90:K638 yrkande 2, 1990/91:K43 och
1990/91:K44 antar i bilaga 1 intaget förslag till lag om ändring
i lagen (1982:942) om svenska kyrkan,
res. (m, fp)

2. beträffande behörighet till biskopstjänster

att riksdagen med bifall till propositionen antar regeringens
i bilaga 1 intagna förslag till lag om ändring i
prästanställningslagen (1988:184),

3. beträffande utnämning av biskopar

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:K620 och 1989/90:K631,

4. beträffande titulärt biskopssäte

att riksdagen avslår motion 1989/90:K613.

Stockholm den 11 april 1991

På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Catarina
Rönnung (s), Kurt Ove Johansson (s), Birgit Friggebo (fp),
Bertil Fiskesjö (c), Sture Thun (s), Sören Lekberg (s), Anita
Modin (s), Torgny Larsson (s), Elisabeth Fleetwood (m), Ylva
Annerstedt (fp), Bengt Kindbom (c), Bo Hammar (v), Hans
Leghammar (mp), Ulla Pettersson (s) och Stig Bertilsson (m).

Reservation

Biskoparnas ställning i kyrkomötet (mom. 1)

Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Elisabeth Fleetwood
(m), Ylva Annerstedt (fp) och Stig Bertilsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar
med "Bakom propositionens" och slutar med "ikraftträdandet
uppskjutas" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening talar övervägande skäl för att
biskoparna ges ställning som självskrivna ledamöter i
kyrkomötet. Ett skäl är att biskoparna bör stå fria från
väljargrupperna inom svenska kyrkan. Till detta kommer
betydelsen av den s.k. dubbla ansvarslinjen, som innebär att
kyrkans organ bygger på en förening av prästerlig
ämbetsförvaltning och folkligt förankrad självstyrelse, och som
kommer till uttryck i biskopens självskrivenhet som ordförande i
stiftsstyrelsen och i kyrkoherdens självskrivna ledamotskap i
kyrkorådet. Biskopens självskrivenhet i stiftsstyrelserna
stämmer också helt med den svenska kyrkans episkopala tradition.
Slutligen vill utskottet hänvisa till att alla andra lutherska
kyrkor och troligtvis alla andra kristna kyrkor ger sina
biskopar rösträtt i sina beslutande församlingar. Mot denna
bakgrund och med hänsyn till de ställningstaganden som gjordes
av 1985 och 1988 års kyrkomöten anser utskottet att biskoparna
åter -- i likhet med vad som gällde före 1982 års
kyrkomötesreform -- bör ges ställning som självskrivna ledamöter
i kyrkomötet. Utskottet tillstyrker således motionerna
1989/90:K610, 1989/90:K638 yrkande 2, 1990/91:K43 och
1990/91:K44.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha
följande lydelse:

1. beträffande biskoparnas ställning i kyrkomötet

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K43 och med
anledning av motionerna 1989/90:K610, 1989/90:K638 yrkande 2 och
1990/91:K44 antar i bilaga 2 intaget förslag till lag om ändring
i lagen (1982:942) om svenska kyrkan och lag om ändring i lagen
(1982:943) om kyrkomötet.

Bilaga 1

Reservationens lagförslag
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1982:942) om svenska kyrkan
Bilaga 2

Härigenom föreskrivs att 3--5 §§ lagen (1982:942) om svenska
kyrkan1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Kyrkomötet består av Kyrkomötet består av
valda ombud för svenska tvåhundrafemtioen valda
kyrkan. Det har ombud för svenska kyrkan
tvåhundrafemtioen och dem som innehar tjänst
ledamöter. För som biskop eller biträdande
ledamöterna skall finnas biskop i svenska kyrkan.
ersättare. För de valda ledamöterna
skall finnas ersättare. Den
som innehar tjänst som
biskop eller biträdande
biskop är inte valbar till
ledamot eller ersättare.

Endast den som tillhör svenska kyrkan och är myndig kan vara
ledamot av kyrkomötet eller ersättare för ledamot.

4 §

Ledamöterna av Andra ledamöter av
kyrkomötet och kyrkomötet än biskop och
ersättarna för dessa biträdande biskop samt
utses genom indirekta val. ersättarna för dessa
ledamöter utses genom
indirekta val.

Val till kyrkomötet förrättas vart tredje år. Varje val gäller
för tiden från att det nyvalda kyrkomötet har samlats till dess
det närmast därefter valda kyrkomötet samlas. Denna tid är
kyrkomötets valperiod.

5 §

Kyrkomötet sammanträder varje år.

Biskoparna i stiften skall
närvara vid kyrkomötets
sammanträden och får
deltaga i kyrkomötets
överläggningar, men i
besluten endast om de är
ledamöter i kyrkomötet.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1991.
1 Lagen omtryckt 1988:1429.

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1982:943) om kyrkomötet.
Bilaga 2

Härigenom föreskrivs att 32 § lagen (1982:943) om kyrkomötet
skall upphöra att gälla vid utgången av maj 1991.