Bidrag till miljömärkning av produkter

Betänkande 1989/90:LU13

Lagutskottets betänkande

1989/90: LU13

Bidrag till miljömärkning av produkter

1989/90

LU13

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1989/90:25 (tilläggsbudget I) bilaga
11 punkt F 6, vari föreslås att riksdagen till Bidrag till miljömärkning
av produkter för innevarande budgetår anvisar ett reservationsanslag
på 1 900 000 kr. Vidare behandlas en med anledning av propositionen
väckt motion (c).

Utskottet tillstyrker bifall till propositionen och avstyrker bifall till
motionen.

Till betänkandet har fogats två reservationer och ett särskilt yttrande.

Propositionen

I proposition 1989/90:25 bilaga 11 (civildepartementet) föreslår regeringen
under punkt F 6 att riksdagen till Bidrag lill miljömärkning av
produkter på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1989/90
anvisar ett reservationsanslag på 1 900 000 kr.

Motionen

1989/90:L9 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den
neutrala varudeklarationen byggs ut som komplement till den positiva
miljömärkningen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vilka kriterier som skall gälla för positiv miljömärkning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
forskningsintressena skall ges representation i styrelsen i enlighet med
vad som anförts ovan.

1 Riksdagen 1989/90. 8 sami Nr 13

Utskottet

1989/90: LU13

Nordiska ministerrådet beslöt i mars 1988 att utreda möjligheterna till
en frivillig nordisk miljömärkning av produkter. I Sverige tillkallade
regeringen härefter en särskild utredare med uppdrag att kartlägga föroch
nackdelar med miljömärkning och utreda formerna för ett eventuellt
införande av ett frivilligt miljömärkningssystem i vårt land.
Utredaren avlämnade i december 1988 betänkandet (SOU 1988:61)
Miljömärkning av produkter. I juni 1989 fattade Nordiska ministerrådet
beslut om att en gemensam ordning för frivillig miljömärkning
skall införas i Norden. Sedan frågan behandlats i Nordiska ämbetsmannakommittén
för konsumentfrågor (NÄK) presenterade en tjänstemannagrupp
inom NÄK i september 1989 ett förslag till en frivillig
nordisk miljömärkningsordning.

Tjänstemannagruppens förslag innebär att enhetliga kriterier för
miljömärkning av produkter skall fastställas nordiskt och att ett gemensamt
nordiskt miljömärke skall användas. Det skall stå de nordiska
länderna fritt att välja om och när man skall ansluta sig till systemet. 1
ett inledningsskede förutsätts Norge och Sverige komma att tillämpa
ordningen. Ett samordningsorgan skall enligt förslaget inrättas under
Nordiska ministerrådet med uppgift att fetta beslut om kriterier och
samordna arbetet i olika avseenden m.m. Varje land föreslås fa två
representanter i samordningsorganet. I övrigt skall systemet administreras
av de nationella organ som har hand om miljömärkningen i resp.
land. De nationella organens uppgifter skall vara att bedöma och
godkänna produkter för märkning enligt de festställda kriterierna. De
skall också efter överenskommen arbetsfördelning och i samverkan
svara för arbetet med utveckling av kriterier för olika produktslag.
Ministerrådet (konsumentministrarna) väntas inom kort ta ställning
till förslaget.

Enligt propositionen bör ett system för frivillig och enhetlig positiv
miljömärkning av produkter nu införas i Sverige i huvudsaklig överensstämmelse
med förslaget från den svenske utredningsmannen. Vidare
bör Sverige så snart det är möjligt ansluta sig till den gemensamma
nordiska ordningen för miljömärkning som konsumentministrarna
inom kort kommer att besluta om. Miljömärkningen här i landet bör,
framhålls det vidare, organiseras inom ramen för Standardiseringskommissionens
i Sverige (SIS) certifieringsverksamhet samt handhas av en
en särskild miljömärkningsstyrelse och en referensgrupp. Ett avtal
mellan staten och SIS om miljömärkningen har träffats i oktober 1989.
Avsikten är att verksamheten med miljömärkning i huvudsak skall
finansieras genom avgifter och ersättningar från de företag som vill
miljömärka sina produkter. Under uppbyggnadsskedet behöver medel
tillhandahållas över statsbudgeten vilka skall återbetalas när systemet
ekonomiskt kan bära detta. I propositionen föreslås att riksdagen
under ett nytt anslag Bidrag till miljömärkning av produkter anvisar
ett reservationsanslag på 1 900 000 kr. för budgetåret 1989/90.

Utskottet är för sin del mycket positivt till att ett system med
miljömärkning av produkter nu införs i Sverige. Enligt utskottets

mening är det vidare angeläget att Sverige så snart som möjligt ansluter
sig till den gemensamma nordiska ordningen för miljömärkjiing, vilken
skall beslutas inom kort. Utskottet har ingen erinran mot att den
svenska miljömärkningen organiseras inom ramen för SIS certifieringsverksamhet
och inte heller mot att medel under uppbyggnadsskedet
tillhandahålls verksamheten över statsbudgeten. Utskottet tillstyrker
således det i propositionen föreslagna reservationsanslaget för innevarande
budgetår.

I motion L9 av Lennart Brunander m.fl. (c) tas bl.a. upp frågan om
kriterier för miljömärkning. Motionärerna framhåller att den svenska
miljömärkningen måste utarbetas så att den bygger på en helhetssyn.
Märkningen skall således inte bara ge upplysning om hur produkten i
sig är beskaffad, utan även distributionssätt och energiåtgång samt hela
processen från råvaruuttag via produktion, konsumtion och avfallshantering
måste vägas in i bedömningen. Därutöver skall också förpackningen
av produkten beaktas vid miljömärkningen. Motionärerna anser
vidare att i princip alla varor och produkter bör kunna märkas. I
yrkande 2 begär motionärerna ett tillkännagivande i enlighet med det
anförda.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att kriterierna för miljömärkningen
bör så långt det är möjligt utformas utifrån ett helhetsperspektiv.
Sålunda bör därvid hänsyn tas till alla faktorer i en
produktcykel, dvs. framställningen, användningen och det slutliga omhändertagandet
av produkten. Givetvis bör även produktens förpackning
beaktas vid bedömningen. Någon begränsning av vilka produkter
som skall kunna miljömärkas bör i princip inte heller göras.

Enligt vad utskottet ovan framhållit bör Sverige delta i den nordiska
miljömärkningsverksamheten. Inom detta system skall som tidigare
nämnts enhetliga kriterier för miljömärkning av produkter fastställas
av ett samordningsorgan som skall inrättas under Nordiska ministerrådet.
Vid de överläggningar som därvid kommer att äga rum förutsätter
utskottet att man från svensk sida kommer att verka för att kriterierna
utformas i linje med den helhetssyn som utskottet ovan förordat.
Något särskilt tillkännagivande i frågan anser utskottet dock inte
erforderligt, och utskottet avstyrker således bifall till motion L9 yrkande
2.

Som ovan redovisats skall miljömärkningen organiseras inom ramen
för SIS certifieringsverksamhet samt handhas av en en särskild miljömärkningsstyrelse
och en referensgrupp. Enligt avtalet mellan staten
och SIS om miljömärkningen, som träffats i oktober 1989, skall
miljömärkningsstyrelsen bestå av en ordförande och tio andra ledamöter.
Andra styrelseledamöter än ordföranden utses av SIS styrelse efter
förslag av konsumentverket, naturvårdsverket, kemikalieinspektionen,
Landsorganisationen i Sverige (LO), Kooperativa förbundet, Svenska
naturskyddsföreningen. Miljöförbundet, Sveriges industriförbund,
Grossistförbundet Svensk handel och Sveriges köpmannaförbund. I
fråga om referensgruppen gäller enligt avtalet att den skall bestå av
lägst 20 och högst 30 ledamöter, som utses av SIS styrelse efter förslag

1989/90:LU13

3

av miljömärkningsstyrelsen. Ledamöterna skall representera dels myndigheter
och organisationer inom konsument- och miljövårdsområdena,
dels industri och handel, dels ock allmänna samhällsintressen och
forskning.

L motion L9 kritiseras sammansättningen av miljömärkningsstyrelsen.
Enligt motionärerna är det en brist att forskningsintressena helt
saknar representation, medan handeln får anses överrepresenterad
genom såväl Kooperativa förbundet som Grossistförbundet Svensk
handel och Sveriges köpmannaförbund. Motionärerna anser det därför
rimligt att någon av dessa handelsorganisationer avstår en plats till
forskningen, vars representant lämpligen kan utses på förslag av Vetenskapsakademien.
I yrkande 3 begärs ett tillkännagivande härom.

Utskottet kan konstatera att enligt det ingångna avtalet skall forskningsintressena
tillgodoses genom att de blir representerade i referensgruppen.
Med hänsyn till att referensgruppen enligt avtalet skall vara
ett rådgivande organ till miljömärkningsstyrelsen och bl.a. skall behandla
frågor om principer och huvudsaklig inriktning för miljömärkningen
anser utskottet att denna lösning för närvarande får anses till
fyllest. Enligt utskottets mening får den framtida utvecklingen av
miljömärkningsstyrelsens verksamhet utvisa om det finns behov av att
förändra eller utöka dess sammansättning. Med det anförda avstyrker
utskottet bifall till motion L9 yrkande 3.

Utskottet behandlar slutligen yrkande 1 i motion L9, vari begärs ett
tillkännagivande om att den neutrala varudeklarationen byggs ut som
ett komplement till den positiva miljömärkningen. Motionärerna
framhåller att konsumenten måste ges en klar och tydlig varuinformation
på samtliga varor, inte bara de som är miljömärkta. Denna
information skall vara neutral och ge största möjliga information om
varan så att konsumenten får möjlighet att göra ett medvetet val.

1 linje med vad utskottet anfört då motionsyrkanden med liknande
syfte tidigare har prövats (se senast 1988/89:LU17) delar utskottet
motionärernas uppfattning om önskvärdheten av att produktinformationen
förbättras. Enligt utskottets mening är det emellertid inte meningsfullt
att söka få fram ett mera omfattande varudeklarationssystem
utan man bör i stället sikta på att ta fram standardiserad varuinformation
för vissa varugrupper. Utskottet förutsätter nu liksom tidigare att
produktinformation i ökad utsträckning kommer att tas fram genom
näringslivets försorg och anser att framtagandet av standardiserad varuinformation
är ett område väl lämpat för näringslivets egenåtgärder.
Arbetet med framtagande av varufakta bör ske i frivillig samverkan
med konsumentverket. Utskottet utgår från att verket tar erforderliga
initiativ för att få till stånd branschöverenskommelser på sådana områden
där det bedöms nödvändigt. Med det anförda får motionärernas
önskemål anses i huvudsak tillgodosett och något särskilt tillkännagivande
i saken är därför inte påkallat. Utskottet avstyrker således bifall
även till yrkande 1 i motion L9.

1989/90: LU13

4

Hemställan

1989/90: LU13

Utskottet hemställer

1. att riksdagen till Bidrag till miljömärkning av produkter på
tilläggsbudget 1 till statsbudgeten för budgetåret 1989/90 anvisar
ett reservationsanslag på 1 900 000 kr.,

2. beträffande kriterier för miljömärkning

att riksdagen avslår motion 1989/90:L9 yrkande 2,

res. 1 (c)

3. beträffande miljömärkningsstyrelsens sammansättning
att riksdagen avslår motion 1989/90:L9 yrkande 3,

res. 2 (m, fp, c, mp)

4. beträffande neutral varudeklaration

att riksdagen avslår motion 1989/90:L9 yrkande 1.

Stockholm den 29 november 1989
På lagutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

Närvarande: Rolf Dahlberg (m), Lennart Andersson (s), Owe Andréasson
(s), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c), Inger Hestvik (s), Allan
Ekström (m), Bengt Kronblad (s), Gunnar Thollander (s), Lena Boström
(s), Ewy Möller (m), Bengt Harding Olson (fp), Stina Eliasson
(c), Elisabeth Persson (vpk), Elisabet Franzén (mp), Gunilla Andersson
(s) och Alf Eriksson (s).

Reservationer

1. Kriterier för miljömärkning (mom. 2)

Martin Olsson och Stina Eliasson (båda c) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar med "Utskottet
delar" och slutar med "yrkande 2." bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att kriterierna för miljömärkningen
bör så långt det är möjligt utformas utifrån ett helhetsperspektiv.
Sålunda bör därvid hänsyn tas till alla faktorer i en
produktcykel, dvs. framställningen, användningen och det slutliga omhändertagandet
av produkten. Givetvis bör även produktens förpackning
beaktas vid bedömningen. Någon begränsning av vilka produkter
som skall kunna miljömärkas bör i princip inte heller göras.

Enligt vad utskottet ovan framhållit bör Sverige delta i den nordiska
miljömärkningsverksamheten. Inom detta system skall som tidigare
nämnts enhetliga kriterier för miljömärkning av produkter fastställas
av ett samordningsorgan som skall inrättas under Nordiska ministerrådet.
Vid de överläggningar som därvid kommer att äga rum bör man

enligt utskottets mening från svensk sida i hög grad verka för att
kriterierna utformas i linje med den helhetssyn som utskottet ovan
förordat. Vad utskottet med bifall till motion L9 yrkande 2 således
anfört bör ges regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande kriterier för miljömärkning

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:L9 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Miljömärkningsstyrelsens sammansättning (mom. 3)

Rolf Dahlberg (m), Ulla Orring (fp). Martin Olsson (c), Allan Ekström
(m), Ewy Möller (m), Bengt Harding Olson (fp), Stina Eliasson
(c) och Elisabet Franzén (mp) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med "Utskottet
kan" och slutar med "yrkande 3." bort ha följande lydelse:

I likhet med motionärerna är utskottet kritiskt mot sammansättningen
av miljömärkningsstyrelsen, och anser att det är en allvarlig brist att
forskningsintressena är helt orepresenterade. Visserligen skall dessa
intressen tillgodoses genom att de blir representerade i referensgruppen,
men det kan enligt utskottets mening inte anses till fyllest att de
saknas i det beslutande organet. Utskottet vill också erinra om att i den
utredning som ligger till grund för införandet av miljömärkning i
Sverige föreslås en modell där styrelsen skall bestå av tolv ledamöter,
representerande de olika intressenterna med en fjärdedel för envar av
de allmänna samhällsintressena inkl. forskningen, konsumenterna,
miljörörelsen och näringslivet. Utskottet kan för sin del inte se något
skäl varför regeringen i avtalet med SIS frångått utredningen i den
delen. Enligt utskottets mening bör regeringen snarast ta initiativ till
en förändring eller eventuell utökning av miljömärkningsstyrelsen så
att även forskningsintressena blir representerade.

Vad utskottet med bifall till motion L9 yrkande 3 således anfört bör
ges regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande miljömärkningsstyrelsens sammansättning

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:L9 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilt yttrande
Neutral varudeklaration

Martin Olsson och Stina Eliasson (båda c) anför:

Som framhålls i motion L9 (c) är det av största vikt att konsumenterna
ges en klar och tydlig varuinformation på samtliga varor och inte
endast på dem som är miljömärkta. Denna varuinformation skall vara

1989/90:LU 13

6

neutral och ge så stor information som möjligt om varan, vilket skulle
förbättra förutsättningarna för konsumenterna att göra medvetna val. I
motionen begärs därför (yrk. 2) ett tillkännagivande om att den
neutrala varudeklarationen byggs ut som ett komplement till den
positiva miljömärkningen.

Eftersom propositionen endast behandlar bidrag till ett system med
frivillig, enhetlig och positiv miljömärkning och redovisar grunderna
för detta system avstår vi nu från att reservera oss till förmån för
ovannämnda motionsyrkande. Vi vill dock erinra om att vi våren 1989
vid behandlingen av konsumentpolitiska motioner reserverade oss till
förmån för införande av ett varudekJarationssystem.

1989/90:LU13

7