Bidrag mot royalty

Betänkande 1990/91:NU21

Näringsutskottets betänkande 1990/91:NU21

Bidrag mot royalty

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservation

1990/91
NU21

Ärendet

Riksdagen beslutade år 1989 att anslå medel för statens medverkan i
finansieringen av ett flygplansprojekt vid Saab-Scania AB. Som kompensation för
denna medverkan har staten fått rätt till royalty på intäkterna från
försäljningen av flygplanet. I detta betänkande behandlas två motionsyrkanden
(m) -- varav ett väcktes i anslutning till nämnda riksdagsärende -- om
möjligheten för privata intressenter att medverka i finansiering på motsvarande
sätt.

Sammanfattning

Inhämtade uppgifter och remissynpunkter tyder på att det är möjligt för en
privat intressent att lämna bidrag till ett projekt hos ett annat företag mot
en rätt till royalty på intäkterna av projektet och därvid erhålla
skattemässigt avdrag för värdeminskningen på den anskaffade rättigheten.
Utskottet anser med hänsyn härtill att något initiativ av riksdagen i saken
inte är påkallat och avstyrker de två aktuella motionsyrkandena (m). Dessa
följs upp i en reservation (m, fp, c, mp). Där begärs att en utredning skall
tillsättas med uppgift att lämna förslag till kompletteringar i lagstiftningen
som undanröjer osäkerheten om rättsläget.

Motionerna

De motioner som behandlas här är följande:

1989/90:N24 av Per Westerberg m.fl. (m) såvitt gäller yrkandet (3) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
utredning av möjligheterna för företag att erhålla villkorslån från privata
intressenter i enlighet med vad som i motionen anförts.

1990/91:N255 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandet (10) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
riskkapitalförsörjning.

Uppgifter i anslutning till motionerna

Statens stöd till Saab-Scanias flygplansprojekt SAAB 2000

Saab-Scania AB har satt i gång utveckling av ett nytt civilt flygplan, SAAB
2000. Detta flygplan avses bli större och snabbare än flygplanet SAAB 340, som
med statligt stöd utvecklades i början av 1980-talet. Den totala kostnaden för
det nya flygplansprojektet har beräknats till ca 3800 milj.kr. i 1989 års
prisläge. De första leveranserna planeras kunna äga rum år 1993.

På regeringens förslag beslutade riksdagen år 1989 att staten skulle medverka
i finansieringen av det nya projektet (prop. 1989/90:51, 1989/90:NU18).
Riksdagen har anvisat 1200 milj.kr. för detta ändamål. Enligt det avtal som
har upprättats mellan staten och Saab-Scania skall staten under åren 1989--1994
utbetala sammanlagt lägst 1050 milj.kr. och högst 1200 milj.kr. till
företaget. Staten erhåller samtidigt rätt till royalty på intäkterna från
försäljningen av flygplanet och reservdelar till detta. För de 30 först
levererade flygplanen utgår dock ingen royalty. Royaltyn uppgår till en i
avtalet angiven procent av fakturavärdet av levererade flygplan. För försålda
reservdelar skall en royalty med 5% av fakturavärdet utgå. Rätten till
royalty upphör vid utgången av år 2014.

Storleken på statens royalty har beräknats så att staten och Saab-Scania
erhåller en likvärdig avkastning på insatt kapital under perioden 1989--2009.
Med hänvisning till den långa avtalstiden har intagits bestämmelser i avtalet
om jämkning av royaltyutbetalningarna. Enligt dessa bestämmelser har båda
parter rätt att påkalla förhandling om en sådan jämkning om resp. parts
sammanlagda avkastning under en längre tid avsevärt understigit den andra
partens avkastning.

I avtalet finns också en bestämmelse om jämkning av avtalet om Saab-Scanias
möjligheter att fullfölja projektet väsentligen skulle försvåras. I sådant fall
har parterna förklarat sig vara beredda att förhandla om sådana jämkningar
eller åtgärder, som med hänsyn till det inträffade i möjligaste mån tillgodoser
såväl Saab-Scanias behov av jämkning av åtagandena i avtalet som statens
bevekelsegrunder för att medverka i finansieringen av projektet.

Saab-Scania har i avtalet utfäst sig att förlägga huvuddelen av utvecklingen,
konstruktionen samt tillverkningen och monteringen av flygplanet i Sverige.
Även vissa andra åtaganden från företagets sida om industriell verksamhet i
landet följer med avtalet.

Tidigare lämnade stöd till den civila flygindustrin

Staten har tidigare på olika sätt medverkat i finansieringen av civila
flygplansprojekt i Sverige. Sålunda beslutade riksdagen år 1980 att staten
skulle anslå 350 milj.kr. som stöd till Saab-Scania för utveckling av ett nytt
trafikflygplan i samarbete med det amerikanska företaget Fairchild Industries
Inc. (prop. 1979/80:115, NU 1979/80:63). I utbyte skulle staten erhålla
royalty. Utbetalningarna av royalty skulle ursprungligen inträda när 100
flygplan hade sålts. Sedan samarbetsavtalet mellan Saab-Scania och Fairchild
Industries hade upphört år 1985 beslutade riksdagen år 1988 om ändrade villkor
för statens rätt till royalty (prop. 1987/88:100 bil. 14, NU 1987/88:18). Denna
rätt inträder nu först sedan 300 flygplan har sålts.

Riksdagen har också beslutat om liknande stöd till Volvo Flygmotor AB. Åren
1979 och 1980 anslogs 138 milj.kr. resp. 160 milj.kr. som stöd till detta
företag för utveckling och tillverkning av civila flygplansmotorer i samarbete
med amerikanska företag (prop. 1979/80:13, NU 1979/80:6; prop. 1979/80:115, NU
1979/80:63).

Stöd från Industrifonden och de regionala utvecklingsfonderna

Fonden för industriellt utvecklingsarbete (Industrifonden) är en statlig
stiftelse med uppgift att genom riskdelning bidra till långsiktigt ökande
lönsamhet och tillväxt i den svenska industrin. Fonden skall hos främst små och
medelstora företag stödja potentiellt lönsamma men riskbetonade projekt,
särskilt sådana som innebär satsningar på avancerad teknik.

Stöd från Industrifonden kan lämnas bl.a. i form av bidrag mot royalty.
Bidraget utbetalas normalt i ett antal delposter i takt med projektets
utveckling. Som kompensation får Industrifonden royalty på intäkterna från
projektet.

De regionala utvecklingsfonderna bedriver finansieringsverksamhet med stöd av
förordningen (1987:894) om statlig finansiering genom regional utvecklingsfond.
Fonderna kan finansiera utvecklingsprojekt bl.a. genom s.k. utvecklingskapital,
som kan lämnas antingen som medelstillskott eller som villkorligt lån.
Återbetalning av medelstillskott kan lämnas genom en engångsavgift eller i form
av royalty eller annan löpande avgift.

Beskattningen av statliga stöd

Ofta föranleder statligt stöd till näringsidkare inte någon beskattning. Det
gäller t.ex. i fråga om återbetalningspliktiga lån, vid garantiåtaganden eller
vid insats av ägarkapital. Ett mottaget lånebelopp utgör sålunda inte
skattepliktig inkomst, och återbetalning av en kapitalskuld är inte en
avdragsgill kostnad.

Stöd som har karaktär av bidrag är normalt skattepliktiga. Under lång tid
saknades uttryckliga bestämmelser om denna beskattning. År 1973 infördes i
kommunalskattelagen (1928:370) regler om beskattning av statsbidrag (prop.
1973:190, SkU 1973:71). Dessa regler utgjorde i huvudsak ett lagfästande av de
principer för beskattningen av statsbidrag till näringsidkare som tidigare hade
utvecklats i praxis. År 1983 beslutade riksdagen om vissa ändrade regler för
beskattningen av statliga bidrag till företag (prop. 1982/83:94, SkU
1982/83:44). I huvudsak behölls dock reglerna oförändrade. Beteckningen
statsbidrag ersattes emellertid med beteckningen näringsbidrag. För att
gränsdragningen mellan bidrag och lån skulle klarläggas infördes vidare en
uttrycklig definition av begreppet näringsbidrag.

I den proposition som låg till grund för 1983 års lagändringar tog
föredragande statsrådet, finansminister Kjell-Olof Feldt, upp frågan om
redovisningen och beskattningen av statliga bidrag som är kombinerade med en
rätt för staten att erhålla royalty på intäkterna av ett visst projekt. I
propositionen (prop. 1982/83:94 s. 44) exemplifierades denna stödform med de
stöd -- beskrivna i det föregående (s. 3) -- som staten hade lämnat till
Saab-Scania och Volvo Flygmotor åren 1979 och 1980. Det konstaterades i
propositionen att stöden hade behandlats olika i bolagens årsredovisningar
trots att avtalsvillkoren var i stort sett desamma. Volvo Flygmotor hade
redovisat det mottagna stödet som en skuld, medan Saab-Scania hade intäktsfört
beloppen i takt med att kostnader hade lagts ned på projektet. Enligt
finansministern borde den aktuella avtalstypen ses som en kommersiell
transaktion varigenom staten förvärvar en rätt till inkomster avseende framtida
försäljningar -- avkastningsrätt. Det statliga stödet utgör en skattepliktig
inkomst för företaget, och de belopp i form av royalty som senare kan komma att
betalas till staten är avdragsgilla för företaget.

Det angavs i propositionen att staten torde vara berättigad till avdrag för
värdeminskning på de förvärvade rättigheterna enligt bestämmelserna i
kommunalskattelagen (numera punkt 16 av anvisningarna till 23 §). Detta
påpekande saknar betydelse för staten, som inte är skattskyldig för erhållna
intäkter. Någon särskild lagstiftning för den nu aktuella stödformen behövdes
inte, ansåg statsrådet.

Anvisningar från bokföringsnämnden

Bokföringsnämnden har till uppgift att främja utvecklingen av god
redovisningssed i företagens bokföring och offentliga redovisning. Nämnden
utarbetar allmänna råd inom sitt ansvarsområde.

I skilda sammanhang har bokföringsnämnden haft anledning att ta ställning
till hur olika finansiella tillskott från det allmännas sida skall redovisas.
Nämnden har i ett uttalande i december 1988 (BFN U 88:13) behandlat frågan
huruvida lämnade statliga bidrag -- t.ex. från Industrifonden och de regionala
utvecklingsfonderna -- med rätt till royalty bör intäktsföras eller skuldföras
hos mottagaren.

Nämnden konstaterar i sitt uttalande att två principiellt olika synsätt är
tänkbara. Enligt det ena kan någon realiserad intäkt inte anses föreligga redan
då medlen mottas eftersom tillskottet är tänkt att återbetalas. Enligt det
andra synsättet jämförs dessa tillskott med upplåtelse av patent m.m. mot
periodiska betalningar som är knutna till framtida försäljning eller
produktion. I detta fall, framhåller nämnden, föreligger enligt god
redovisningssed ingen skyldighet att skuldföra gjorda åtaganden.
Bokföringsnämnden anser att övervägande skäl talar för det sistnämnda synsättet
och rekommenderar sålunda att bidraget intäktsförs. Bidraget kan intäktsföras i
sin helhet när det mottas eller -- beroende på villkoren -- periodiseras så att
intäkten ställs mot de kostnader som tillskottet avser att täcka.
Återbetalningen av royalty skall i konsekvens härmed bokföras som en kostnad
för företaget. Enligt nämndens rekommendation bör företaget vidare i
balansräkningen ange omfattningen av företagets förpliktelser enligt
royaltyavtalet.

Remissyttranden

På begäran har bokföringsnämnden och riksskatteverket avgivit yttranden över
det aktuella yrkandet i motion 1989/90:N24 (m).
Bokföringsnämnden hänvisar inledningsvis till sitt uttalande (BFN U
88:13) om redovisningen av statliga bidrag mot royalty, vilket har refererats i
det föregående. Uttalandet kan enligt nämnden ses som ett uttryck för principen
att reserveringar för framtida utgifter bör göras först när det med rimlig grad
av säkerhet kan bedömas hur stora utgifterna kommer att bli. Det mottagande
företaget skall alltså bokföra bidraget som en intäkt. Det företag som erlägger
bidraget bör enligt nämnden i konsekvens härmed kostnadsföra bidraget och lämna
upplysningar om detta i en not i balansräkningen.

Det ankommer inte på bokföringsnämnden att uttala sig om de bolagsrättsliga
eller skatterättsliga aspekterna på den i motionen väckta frågan huruvida det
är möjligt för privata företag att på motsvarande sätt medverka i
finansieringen av ett projekt hos ett annat företag. Enligt nämnden synes dock
varken den bolagsrättsliga eller den skatterättsliga lagstiftningen utgöra
något hinder mot ett avtal av sådant slag.

Riksskatteverket har i ett första yttrande redovisat den skattemässiga
behandlingen av villkorslån och andra lån. Senare har verket inkommit med ett
kompletterande yttrande. I detta har åberopats de här tidigare refererade
uttalandena i proposition 1982/83:94 om avkastningsrätter. Enligt verket tyder
inget på att bedömningen i propositionen skulle vara begränsad till att avse
staten som finansiär. Därför torde, sägs det i yttrandet, även privata
intressenter som förvärvar en avkastningsrätt vara berättigade till avdrag för
värdeminskning på anskaffningskostnaden för en sådan rättighet.
Riksskatteverket betonar dock att rättsläget för behandlingen av
avkastningsrätter är oklart.

Utskottet

År 1989 beslutade riksdagen att anslå 1200 milj.kr. för statens medverkan i
finansieringen av ett nytt flygplansprojekt vid Saab-Scania AB, SAAB 2000.
Samtidigt har staten fått en tidsbegränsad (t.o.m. år 2014) rätt till royalty
på intäkterna från försäljningen av flygplanet. I motion 1989/90:N24 (m), som
väcktes med anledning av regeringens förslag i frågan (prop. 1989/90:51),
begärs att en utredning skall tillsättas med uppgift att utreda möjligheten för
företag att erhålla en motsvarande finansiering från en privat intressent. Med
gällande lagstiftning är detta inte möjligt, hävdar motionärerna. Ett yrkande
av liknande innebörd har framställts i motion 1990/91:N255 (m), som har väckts
under allmänna motionstiden i år. Från olika politiska partier har under
allmänna motionstiden också väckts andra motioner om företagens
riskkapitalförsörjning, av vilka vissa har hänvisats till näringsutskottet.
Dessa motioner avser utskottet att behandla i ett betänkande (1990/91:NU35) om
näringspolitik, vilket avlämnas senare under våren 1991.

Stöd från Industrifonden och de regionala utvecklingsfonderna kan lämnas
bl.a. i form av bidrag mot rätt till royalty på intäkterna från det aktuella
projektet. En väsentlig fråga härvidlag är om bidraget skall intäktsföras eller
skuldföras hos mottagaren. Enligt anvisningar från bokföringsnämnden skall, som
tidigare har redovisats (s. 5), bidraget intäktsföras. Nämnden jämför ett
sådant bidrag med upplåtelse av patent mot periodiska betalningar som är knutna
till framtida försäljning eller produktion. I sådant fall föreligger enligt god
redovisningssed ingen skyldighet att skuldföra gjorda åtaganden. För företaget
kan det i vissa fall vara av avgörande betydelse att det inte behöver skuldföra
bidraget.

Den aktuella stödformen, bidrag mot royalty, berörs inte i lagstiftningen.
Som har redogjorts för i det föregående (s. 4) tog emellertid finansminister
Kjell-Olof Feldt upp frågan om redovisningen och beskattningen av sådant bidrag
från staten i en proposition som avlämnades år 1983 (prop. 1982/83:94 s. 44).
Han menade att denna avtalstyp borde ses som en kommersiell transaktion
varigenom staten förvärvar en rätt till inkomster avseende framtida
försäljningar -- avkastningsrätt. Det statliga stödet utgör med detta synsätt
en skattepliktig inkomst för företaget, och de belopp i form av royalty som
senare kan komma att betalas till staten är avdragsgilla kostnader för
företaget.

I anslutning därtill uttalade finansministern att staten torde vara
berättigad till avdrag för värdeminskning på de förvärvade rättigheterna enligt
bestämmelserna i kommunalskattelagen (1928:370). Enligt numera punkt 16 av
anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen har skattskyldig rätt till avdrag
för värdeminskning på anskaffad patenträtt eller liknande tidsbegränsad
rättighet. Finansministerns påpekande saknar betydelse för staten, som inte är
skattskyldig för erhållna intäkter. Det uttalas inte i propositionen att
finansministerns bedömning är begränsad till fall när staten lämnar bidraget.
Tvärtom sägs att bedömningen är ett uttryck för vad som är gällande rätt när
"stöd av staten eller någon annan" ställs till ett företags förfogande.

Bokföringsnämnden och riksskatteverket har på begäran avgett yttranden i
frågan. Bokföringsnämnden erinrar om sina anvisningar beträffande den aktuella
stödformen, vilka alltså innebär att bidraget skall intäktsföras hos
mottagaren. I konsekvens härmed, anför nämnden, borde det företag som erlägger
bidraget kostnadsföra detta. Enligt bokföringsnämnden synes varken den
bolagsrättsliga eller den skatterättsliga lagstiftningen utgöra något hinder
mot att en privat intressent medverkar i finansieringen av ett projekt hos ett
annat företag.

Riksskatteverket hänvisar till finansminister Kjell-Olof Feldts bedömning om
den skattemässiga behandlingen av avkastningsrätter och anför att en privat
intressent torde vara berättigad till skattemässigt avdrag för värdeminskningen
på en sådan anskaffad rättighet. Verket betonar dock att rättsläget på området
är oklart.

Den föregående redovisningen tyder sålunda på att det är möjligt för en
privat intressent att lämna bidrag till ett projekt hos ett annat företag mot
en rätt till royalty på intäkterna av projektet och därvid erhålla
skattemässigt avdrag för värdeminskningen på den anskaffade rättigheten. En
förutsättning för detta synes vara att givaren tar en affärsmässig risk med sin
medverkan i finansieringen av projektet. Vidare måste rätten till royalty vara
tidsbegränsad.
För att berörda parter i förväg skall få full klarhet i frågan torde det krävas
att de i ett konkret ärende begär förhandsbesked hos riksskatteverkets nämnd
för rättsärenden, rättsnämnden.

Med hänsyn till det sagda anser utskottet att något initiativ av riksdagen i
saken inte är påkallat. De aktuella yrkandena i motionerna 1989/90:N24 (m) och
1990/91:N255 (m) avstyrks därför.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande bidrag mot royalty
att riksdagen avslår motion 1989/90:N24 yrkande 3 och motion 1990/91:N255
yrkande 10.
res. (m, fp, c, mp)

Stockholm den 19 februari 1991

På näringsutskottets vägnar

Lennart Pettersson

Närvarande: Lennart Pettersson (s), Hadar Cars (fp), Per-Ola Eriksson
(c), Birgitta Johansson (s), Inga-Britt Johansson (s), Bo Finnkvist (s),
Reynoldh Furustrand (s),
Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Rolf L Nilson (v),
Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s), Mats Lindberg (s),
Karin Falkmer (m), Björn Kaaling (s), Bertil Danielsson (m) och
Håkan Hansson (c).

Reservation

Hadar Cars (fp), Per-Ola Eriksson (c), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg
(fp), Lars Norberg (mp), Karin Falkmer (m), Bertil Danielsson (m) och Håkan
Hansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med "Med
hänsyn" och slutar med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:

För berörda parter som står i begrepp att träffa avtal om bidrag mot royalty
för ett aktuellt projekt måste det vara otillfredsställande att frågan om
bidragets skattemässiga behandling inte kan avgöras förrän riksskatteverkets
nämnd för rättsärenden, rättsnämnden, har prövat ärendet. En sådan prövning kan
dra ut på tiden, särskilt med hänsyn till att -- såsom riksskatteverket har
påpekat -- rättsläget på området är oklart. Utskottet tillstyrker därför kraven
i motionerna 1989/90:N24 (m) och 1990/91:N255 (m) på att en utredning skall
tillsättas med uppgift att lämna förslag till kompletteringar i lagstiftningen
som undanröjer osäkerheten om rättsläget. Regeringen bör dra försorg om att en
sådan utredning tillkallas.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

beträffande bidrag mot royalty
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N24 yrkande 3 och motion
1990/91:N255 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.