Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1969

Betänkande 1969:Bevu59 - höst

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1969

1

Nr 59

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner om
upphävande av gift kvinnas rätt till förvärvsavdrag
vid särbeskattning.

Yrkande

I de likalydande motionerna I: 208 av herr Lars Larsson och fru Landberg
samt II: 227 av herr Henrikson och fröken Bergegren har hemställts,
att riksdagen beslutar upphäva rätten till förvärvsavdrag på 300 kr. för
förvärvsarbetande gift kvinna som åtnjuter särbeskattning samt
att vederbörande utskott utarbetar erforderlig lagtext.

I enlighet med utskottets hemställan i memorial nr 49 har riksdagen beslutat
uppskjuta behandlingen av förevarande motioner till innevarande års
höstriksdag.

Gällande bestämmelser

Enligt 46 § 3 mom. kommunalskattelagen, vilka bestämmelser också är
tillämpliga vid den statliga taxeringen, är gift kvinna, som har inkomst av
jordbruksfastighet, rörelse eller tjänst, berättigad till förvärvsavdrag. Som
förutsättning för sådant avdrag gäller i fråga om jordbruksfastighet att
hustrun utfört arbete i förvärvskällan till ett värde av minst 300 kr. och i
fråga om rörelseinkomst att hon varit verksam i rörelsen i ej blott ringa
omfattning. Om barn inte finns är förvärvsavdraget 300 kr. Finns den 1
november inkomståret hemmavarande barn under 16 år medges avdrag med
högre belopp. Vid inkomst av jordbruksfastighet utgår avdraget i dessa
fall med belopp motsvarande värdet av hustruns arbete, dock högst 1 000 kr.
Vid rörelse- och tjänsteinkomster medges avdrag med 300 kr. jämte 25 %
av inkomsten, dock högst med 3 000 kr. Om hustrun arbetar i mannens
jordbruk eller rörelse får mannen, under förutsättning att hustruns arbete
i förvärvskällan haft ett värde av minst 300 kr., avdrag med detta belopp
om makarna inte haft hemmavarande barn och eljest med värdet av hennes
arbetsinsats, dock högst 1 000 kr. Förvärvsavdraget utgår endast om och i
den mån inkomsten, som berättigar till avdrag, därtill förslår. Avdrag för

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 samt. Nr 59

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1969

makar gemensamt får inte överstiga maximibeloppen 300 kr., 1 000 kr. resp.

3 000 kr.

Ogift med barn under 16 år får vid inkomster av rörelse och tjänst förvärvsavdrag
enligt de regler, som tillämpas för hustru med egen inkomst av
nämnda slag. Vid jordbruksinkomst medges avdrag enligt de regler som
gäller för rörelse, dvs. med 300 kr. jämte 25 % av inkomsten, dock högst med
3 000 kr.

Bestämmelserna om frivillig särbeskattning finns intagna i förordningen
den 21 maj 1965 (nr 153) om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar.
Enligt dessa bestämmelser kan samtaxerade makar, som båda har inkomst
av förvärvsarbete, under vissa förutsättningar få skatten på sådan inkomst
beräknad enligt de för ensamstående gällande grunderna. Beträffande
övriga inkomster, såsom exempelvis av kapital, är förordningen inte tillämplig
och skatten på sådana inkomster är alltså oförändrad.

Särbeskattningen har utformats som en ren skatteberäkningsmetod. Makar,
som får särskild skatteberäkning, behandlas i taxeringshänseende enligt
vanliga regler, och de vid samtaxeringen fastställda inkomsterna och
avdragen ligger till grund för den särskilda skatteberäkningen. Denna gäller
vidare blott statlig inkomstskatt och folkpensionsavgift. Kommunalskatt,
sjukförsäkringsavgift och förmögenhetsskatt påförs efter vanliga regler.

Vid den särskilda skatteberäkningen skiljer man mellan arbetsinkomst
och sidoinkomst. Till arbetsinkomst hänförs inkomst av tjänst utom peric.
diskt understöd. Hit räknas även inkomst av jordbruksfastighet och rörelse
om den skattskyldige varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa
omfattning. Övrig inkomst utgör sidoinkomst. Av praktiska skäl gäller därutöver
att sidoinkomst som inte överstiger 1 000 kr. betraktas som arbetsinkomst.

Skatteunderlaget vid särbeskattningen utgör den beskattningsbara arbetsinkomsten,
som fastställs genom en omräkning av de vid taxeringen åsatta
beskattningsbara inkomsterna. Vid omräkningen sammanläggs för vardera
maken hans arbetsinkomst från olika förvärvskällor. De vid taxeringen medgivna
allmänna avdragen samt eventuellt förlustavdrag och extra avdrag
för nedsatt skatteförmåga avräknas från arbetsinkomsten. Av praktiska
skäl reduceras därvid inte sådana avdrag som vid taxeringen medgetts med
de för gifta gällande högre maximibeloppen. Ortsavdrag medges enligt de
för ensamstående gällande grunderna. Återstoden utgör den beskattningsbara
arbetsinkomsten.

Förutsättningen för att särbeskattningen skall kunna ske är att för vardera
maken uppkommer beskattningsbar arbetsinkomst.

Medges särbeskattning beräknas skatten på arbetsinkomsten för sig och
på eventuell sidoinkomst för sig. Folkpensionsavgift påförs i regel endast för
arbetsinkomsten.

Den statliga inkomstskatten beräknas på vardera makens beskattnings -

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1969

bara arbetsinkomst enligt den för ensamstående gällande skatteskalan. Någon
sammanläggning av inkomsterna sker alltså inte. Även folkpensionsavgift
på arbetsinkomsten beräknas enligt de för ensamstående gällande
grunderna. Detta innebär att makarnas sammanlagda avgift vid särbeskattningen
kan komma att uppgå till 3 000 kr. och således överstiga det maximibelopp
1 500 kr. som gäller för dem vid sambeskattning.

Statlig inkomstskatt på sidoinkomst framkommer såsom ett skillnadsbelopp
vid två beräkningar. Först fastställs med tillämpning av sambeskattningsreglerna
skatten på makarnas totala inkomster. Därvid används skalan
för gifta. Därefter beräknas på motsvarande sätt skatten på makarnas
sammanlagda beskattningsbara arbetsinkomster. Skillnaden mellan de uträknade
skattebeloppen utgör skatten på sidoinlcomsten och påförs den
make, som haft sidoinkomst, eller om båda makarna haft sådana inkomster,
dem båda i förhållande till vars och ens sidoinkomst.

De sammanlagda beloppen av statlig inkomstskatt på arbetsinkomst och
sidoinkomst samt folkpensionsavgift utgör vad makarna skall erlägga enligt
den särskilda skatteberäkningen.

Särbeskattningen tillämpas av myndigheterna först efter ansökan av de
skattskyldiga. Vardera maken har rätt att begära särbeskattning.

Frågans tidigare behandling

Allmänna skatteberedningen föreslog i sitt betänkande Nytt skattesystem
(SOU 1964: 25), att förvärvsavdrag inte vidare skulle medges makar, som
saknade minderåriga barn. Om familjen hade hemmavarande barn skulle
enligt förslaget förvärvsavdragen höjas väsentligt.

I proposition nr 14 till 1965 års riksdag framlades i enlighet med riktlinjerna
i allmänna skatteberedningens betänkande förslag till omläggning
av den direkta och indirekta beskattningen. I propositionen föreslog departementschefen
dock inte några ändringar rörande förvärvsavdragen med
hänsyn till att frågan om familj ebeskattningens utformning var under övervägande
och till att sådana ändringar skulle påverka det kommunala skatteunderlaget.
De i propositionen framlagda skattereformerna behandlades i
bevillningsutskottets betänkande nr 16. I väckta motioner hade hemställts
om betydande höjningar av förvärvsavdragen. Utskottet konstaterade, att de
kostnader, som är förenade med hustruns förvärvsarbete vid förekomsten
av barn, i vissa fall ganska avsevärt översteg förvärvsavdragets tidigare
maximibelopp, 2 000 kr. Mot bakgrunden därav delade utskottet motionärernas
uppfattning, att en viss uppräkning av förvärvsavdragen var erforderlig
för skattskyldiga med hemmavarande minderåriga barn. Utskottet
föreslog med hänsyn därtill en uppräkning av förvärvsavdragen.

Förslaget innebar bl. a. att kvotavdraget höjdes från 20 till 25 % och att

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1969

maximiavdraget höjdes från 2 000 till 3 000 kr. Utskottets förslag godtogs
av riksdagen.

I samband med frågan om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar
vid 1965 års riksdag hade bevillningsutskottet att behandla motionsyrkanden
om att förvärvsavdrag inte skulle medges vid särbeskattning. Utskottet
delade i sitt betänkande nr 30 departementschefens uppfattning att den
särskilda skatteberäkningen av praktiska och administrativa skäl inte borde
vara onödigt komplicerad och att därför förvärvsavdrag liksom övriga samtaxerade
makar tillkommande förhöjda avdrag borde bibehållas även i sådana
fall, då avdragen i och för sig inte var motiverade. Utskottet avstyrkte
därför bifall till motionerna.

Vid 1967 års riksdag behandlade bevillningsutskottet ett motionsyrkande
om att förvärvsavdraget för gift skattskyldig utan barn skulle slopas. I sitt
av riksdagen godkända betänkande nr 20 anförde utskottet följande.

Eftersom ensamstående skattskyldig inte är berättigad till motsvarande
avdrag, kan visserligen det gift skattskyldig tillkommande avdraget te sig
omotiverat. Avdraget infördes dock redan år 1919. Enligt utskottets mening
bör frågan lösas i ett större sammanhang, särskilt som skattehöjningar för
ifrågavarande skattskyldiga — i flertalet fall kvinnor med förhållandevis
högt beskattad inkomst — för närvarande inte är aktuella.

Familjeskatteberedningen har i sitt betänkande Individuell beskattning
(stencil Fi 1969:4) undersökt möjligheterna till individuell beskattning
inom den ekonomiska ramen för nuvarande inkomstbeskattning. I betänkandet
redovisas tre olika alternativ för renodlad eller modifierad individuell
beskattning. Vid utformningen av de tre alternativen föreslås att förvärvsavdragen
skall slopas för alla kategorier skattskyldiga och att gift,
som driver jordbruk eller rörelse med biträde av maken (faktisk sambeskattning),
skall få avdrag med antingen faktiskt utgiven lön till medhjälpande
make eller ett schablonbelopp på 1 000 kr.

Motionerna

Då makar begär särbeskattning skall de till statlig inkomstskatt taxeras
som ogifta. Eftersom ogift kvinna med förvärvsinkomst inte äger rätt till
förvärvsavdrag, såvida hon inte har hemmavarande barn, borde det vara naturligt
att förvärvsavdraget bortfaller för särbeskattad gift kvinna. Möjligen
kan hävdas att skattelättnaden, som blir en följd av förvärvsavdraget, blir
förhållandevis begränsad. Mot detta må framhållas att nuvarande bestämmelser
på denna punkt knappast kan anses konsekventa. Vidare torde det
kunna anses klarlagt att den grupp, för vilken särbeskattning är det gynnsammaste
beskattningsalternativet, knappast är i behov av ifrågavarande
skatteförmån.

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1969

5

Utskottet

Gift kvinna, som har inkomst av jordbruksfastighet, rörelse eller tjänst,
är berättigad till förvärvsavdrag. Om makarna inte har minderåriga barn,
utgör förvärvsavdraget 300 kr. Har makarna hemmavarande barn under 16
år beräknas avdraget i fråga om inkomst av rörelse eller tjänst till 300 kr.
jämte s. k. kvotavdrag med 25 procent av förvärvsinkomsten, dock högst
till 3 000 kr. Gift kvinna med inkomst av jordbruksfastighet medges förvärvsavdrag
med högst 1 000 kr., om hon haft hemmavarande barn under
16 år. Vid s. k. faktisk sambeskattning, d. v. s. om hustrun utfört arbete i
mannens jordbruk eller rörelse, äger mannen, om makarna inte har hemmavarande
minderåriga barn, rätt till förvärvsavdrag med 300 kr., när hustruns
arbete i förvärvskällan haft ett värde av minst detta belopp. Om makarna
haft hemmavarande barn under 16 år, medges avdrag med värdet av hustruns
arbetsinsats i förvärvskällan, dock högst med 1 000 kr. Beträffande rätt
till förvärvsavdrag för ensamstående barnför sörj are gäller oberoende av
kön de regler, som tillämpas för hustru med egen inkomst. I fråga om inkomst
av jordbruksfastighet är reglerna om förvärvsavdrag dock gynnsammare
för de ofullständiga familjerna än för makar. Sådan inkomst berättigar
nämligen den ensamstående barnförsörjaren till avdrag med 300 kr.
jämte kvotavdrag med 25 procent av inkomsten av jordbruksfastigheten,
dock högst med 3 000 kr.

Vid tillämpning av förordningen om särskild skatteberäkning i vissa fall
tör makar, s. k. särbeskattning, medges förvärvsavdrag enligt allmänna regler.

I motionerna yrkas att gift kvinna inte skall medges förvärvsavdrag med
300 kr. vid särbeskattning.

Familj eskatteberedningen har i sitt år 1969 avlämnade betänkande Individuell
beskattning utarbetat tre alternativa förslag till renodlad eller modifierad
individuell beskattning. I samtliga alternativ föreslås att förvärvsavdragen
skall slopas för alla kategorier skattskyldiga och att vid faktisk sambeskattning
avdrag skall medges antingen med faktiskt utgiven lön till medhjälpande
make eller med ett schablonbelopp på 1 000 kr. Beredningens förslag
är efter remissbehandling föremål för Kungl. Maj :ts prövning.

Familjebeskattningens utformning är en central fråga i den skattereform,
som aviserats till 1970 års vårriksdag. Ställning kommer därvid också att tas
till det i motionerna behandlade spörsmålet. Med hänsyn härtill är utskottet
inte berett att tillmötesgå motionärernas begäran om omedelbar författningsändring
och avstyrker således bifall till motionerna.

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1969

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen avslår motionerna I: 208 och It: 227.

Stockholm den 4 november 1969

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande

från första kammaren: herr John Ericsson (s), fröken Ranmark* (s),
herrar Lundström (fp), Yngve Nilsson (m), Wärnberg (s), Tage Johansson
(s), Gösta Jacobsson (m), Tistad fp) och Paul Jansson* (s); samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås* (m), Brandt* (s),
Engkvist (s), fruar Holmqvist (s), Nettelbrandt (fp), herrar Kristenson
(s), Nyström (s), Eriksson i Bäckmora (ep), Wiklund i Härnösand (s) och
Börjesson i Falköping* (ep).

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

KUNGL. BOKTR. STHLM 1969 690028