Bevillningsutskottets betänkande nr 51 år 1956 (Betänkande 1956:Bevu51 - höst bevu)

Bevillningsutskottets betänkande nr 51 år 1956

Nr 51

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till förordning om ändrad
lydelse av 2 § 1 mom. samt 5 § förordningen den
26 februari 1954 (nr 72) angående omsättnings- och
utskänkningsskatt å spritdrycker och vin.

I en den 26 oktober 1956 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 193, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag
föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning
om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. samt 5 § förordningen den 26 februari
1954 (nr 72) angående omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker
och vin.

Beträffande författningsförslagets lydelse tillåter sig utskottet hänvisa
till propositionen (s. 2—3).

I propositionen föreslås, för att motverka spritmissbruket, en skärpning
av omsättningsskatten på spritdrycker, medförande höjningar i utininuteringspriserna
om mellan ca 4 kronor och 7 å 8 kronor, beroende på dryckens
alkoholhalt och partipris. För renat brännvin blir prisstegringen ca
5 kronor 40 öre. Förslaget innebär vidare, att restaurangpriserna kommer
att stiga med ungefär samma belopp som utminuteringspriserna. Skatterna
på viner och maltdrycker lämnas oförändrade. De nya bestämmelserna föreslås
skola äga tillämpning fr. o. m. den 5 november 1956.

Rörande motiveringen för det i propositionen framlagda förslaget får utskottet
hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelse härutinnan
återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen

Inledning, s. 4—5

Spritkonsumtionen efter den 1 oktober 1955, m. in., s. 5—12

Gällande bestämmelser rörande beskattning av rusdrycker, m. m. s. 13—16

Departementschefen, s. 16—22.

Av departementschefens anförande framgår, alt en översyn av rusdrycksförsäljningsförordningen
skall verkställas. Ur direktiven för den blivande
utredningen skall här återges följande.

Utminutcringen från Nya systemaktiebolagets butiker är i huvudsak fri.
Lagstiftningen innehåller emellertid vissa bestämmelser i syfte att undvika
sådana konsekvenser av den fria utminutcringen som ansetts från nykter1
Dihang till riksdagens protokoll 1956. 7 saml. Nr 51

Bevillningsutskottets betänkande nr 51 år 1956

Nr 51

Beträffande författningsförslagets lydelse tillåter sig utskottet hänvisa
till propositionen (s. 2—3).

Inledning, s. 4—5

Spritkonsumtionen efter den 1 oktober 1955, m. in., s. 5—12

Gällande bestämmelser rörande beskattning av rusdrycker, m. m. s. 13—16

Departementschefen, s. 16—22.

Av departementschefens anförande framgår, alt en översyn av rusdrycksförsäljningsförordningen
skall verkställas. Ur direktiven för den blivande
utredningen skall här återges följande.

Bevillningsutskottets betänkande nr 51 år 1956

hetspolitiska eller ordningsmässiga synpunkter stötande. Sålunda gäller
t. ex. förbud att sälja till minderåriga och till berusade personer. Utlämning
av rusdrycker må vägras, när särskild anledning förekommer till misstanke
att varan är avsedd att olovligen tillhandahållas någon. Möjlighet
finns också att »avstänga» missbrukare. Nykterhetsnämnden kan vid bötesansvar
förbjuda missbrukaren att köpa hos Nya systemaktiebolaget och
skall om detta förbud underrätta de utminuteringsbutiker som ligger närmast
»den avstängdes» bostad och arbetsplats. Har butiken fått sådan underrättelse,
får personalen vägra att sälja till den avstängde. En liknande
avstängningsmöjlighet finns beträffande langare. Vissa begränsningar gäller
även beträffande köp genom ombud. Personer under 18 år får inte användas
som ombud. Slutligen är butikstiderna i viss mån begränsade.

Erfarenheten synes visa att dessa bestämmelser inte alltid kunnat fylla
sitt syfte. Krav har även framkommit, bl. a. inom riksdagen, på vissa förändringar
i restriktiv riktning. Sålunda har man uttalat sig för inskränkningar
i, ev. avskaffande av möjligheterna att köpa genom ombud. Den avstängningsanordning
som lagstiftningen innehåller har blivit föremål för
kritik och synes på sina håll inte alls ha kommit till användning. Ytterligare
bar man framfört önskemål om inskränkningar i butikstiderna och
om slopad försäljning av brännvin i 1/3-literbuteljer.

De båda sistnämnda önskemålen har jag berört i två i andra kammaren
avgivna interpellationssvar. Vad jag då anförde innebar att man inte i dåvarande
läge borde tillgripa detalj mässiga regleringar av den art, som statsmakterna
så sent som 1954 efter grundliga utredningar funnit otjänliga
såsom nykterhetspolitiska medel. Beträffande 1/3-litrarna framhölls vidare
att vi hade erfarenheter från en period då 1/3-literbuteljerna varit slut inom
vissa försäljningsområden. Dessa erfarenheter gav vid handen att ett borttagande
av 1/3-litrarna i stort sett skulle sakna betydelse. Någon anledning
att inta en ändrad ståndpunkt i denna särskilda fråga synes knappast föreligga
för närvarande. Detsamma gäller i stort sett butikstiderna. Uteslutet
är emellertid inte, alt erfarenheterna från det gångna året kan ge underlag
för vissa jämkningar. Vad angår övriga här nämnda frågor måste man
ävenledes ställa sig i någon mån tveksam inför värdet av skärpta restriktioner.
Det kan nämligen bli en konsekvens av strängare bestämmelser att
den illegala marknaden tillföres nya kunder. De vunna erfarenheterna pekar
emellertid på att man trots detta bör överväga om inte vissa regler bör
ges ändrat innehåll. Jag vill här särskilt nämna bestämmelserna om avstängning
och oinbudsköp.

På andra områden kan jämkningar i motsatt riktning vara påkallade.
De farhågor som man hyste i fråga om starkölet har sålunda inte besannats.
Konsumtionen har, bortsett från den första månaden, varit anmärkningsvärt
låg. Denna dryck har inte kunnat spela den roll såsom konkurrent
till brännvinet som avsetts.

Bestämmelserna om starkölet gjordes förhållandevis restriktiva, och det
förutsågs att man, om erfarenheterna gav stöd härför, framdeles kunde få
överväga vissa lättnader. De nyss antydda erfarenheterna tyder på att sådana
lättnader redan nu kan vara möjliga. I första hand gäller detta utskänkningen.
Det bör, på grundval av inkomna uppgifter om försöksverksamheten
med måltidsfri utskänkning, övervägas om måltidstvånget kan
slopas i fråga om starköl. Vidare bör i belysning av de vunna erfarenheterna
prövas huruvida de nuvarande principerna för begränsning av antalet utminuterings-
och utskänkningsställen för starköl är ändamålsenliga.

De frågor som här angivits bör prövas av särskilda utredningsmän. Dessa
bör vara oförhindrade att upptaga även andra frågor beträffande rusdrycks -

Bevillningsutskottets betänkande nr 51 år 1956 3

försäljningen som kan aktualiseras av de vunna erfarenheterna. Jag tänker
härvid särskilt på de svårlösta spörsmål som anmäler sig i anslutning
till de s. k. förtärings- och förvaringsförbuden. Vid översynen av rusdrycksförsäljningsförordningen
kan det bli nödvändigt att ingå på annan, närliggande
lagstiftning. Utredningsmännen bör vara oförhindrade att göra detta.
Vad särskilt angår ölförsäljningsförordningen vill jag emellertid framhålla,
att dennas framtida utformning i väsentlig mån är beroende av de resultat
vartill den pågående utredningen om bryggeriernas företagsform kan komma.
Denna förordning bör därför i princip lämnas åsido.

Utredningen bör bedrivas med skyndsamhet.

Utskottet. Det nu framlagda förslaget har till syfte att främja den nedgång
av spritkonsumtion och alkoholskador, som är målet för 1954 års reformer
inom nykterhetspolitiken.

I propositionen har lämnats en redogörelse för utvecklingen av nykterhetstillståndet
efter den 1 oktober 1955. Av redogörelsen framgår att konsumtionen
de första månaderna steg med ungefär en tredjedel jämfört med
motsvarande månader ett år tidigare samt att den kvarblivit vid denna
nivå. Beträffande missbruket konstateras en betydande ökning. Antalet
omhändertaganden för fylleri har ökat med drygt 100 procent och tendensen
är snarast stigande. På vissa orter, främst Stockholm, har mycket höga
fyllerisiffror förekommit. I huru hög grad missbruket ökat framgår också
av rapporter om att de nykterhetsvårdande organen har avsevärda svårigheter
att bemästra dem åvilande arbetsuppgifter.

När 1954 års riksdag beslöt att förskjuta tyngdpunkten i nykterhetspolitiken
från restriktionslagstiftning till positiva nykterhetsfrämjande åtgärder
och att i samband därmed avskaffa motboksransoneringen, räknade
man med att övergången till fri försäljning skulle medföra svårigheter av
olika slag. Utskottet avser inte att nu ingå på frågan i vilken mån utvecklingen
avvikit från vad som då var att förutse. Det måste emellertid konstateras,
att en allvarlig försämring av nykterhetstillståndet ägt rum samt
att man ännu ett år efter det fria försäljningssystemets införande inte kan
skönja några säkra tecken till återgång. Även om man i likhet med departementschefen
kan finna vissa positiva drag i utvecklingen, måste läget i
stort sett betecknas som oroande. Departementschefen har framhållit att
den snabba ekonomiska utvecklingen sedan år 1954 medfört en sänkning
av realpriset på spritdrycker och en ökning av köpkraften som haft samma
verkningar, som om man vid oförändrad köpkraft företagit en successiv
sänkning av spritpriserna. Att detta förhållande haft betydelse för utvecklingen
finner utskottet uppenbart.

Innan utskottet närmare än som skett ingår på det föreliggande förslaget,
får utskottet starkt understryka departementschefens uttalande att statsmakterna
bör fullfölja utbyggnaden av samhällets positiva nykterhetsfrämjande
insatser i enlighet med 1954 års riksdagsbeslut. Behovet av en lortsalt
utbyggnad gör sig för närvarande främst gällande inom nykterhetsvårdcn.
Samtidigt med den fortsatta utbyggnaden av de positiva åtgärderna
bör man överväga förändringar i rusdryckslagstiftningen i syfte bl. a. alt

Bevillningsutskottets betänkande nr 51 år 1956

försvåra åtkomsten av sprit för missbrukare och för ungdomar under 21 år.
Utskottet hälsar med tillfredsställelse att en utredning i ämnet skall igångsättas
och förutsätter att därpå grundade förslag skall kunna föreläggas
1957 års riksdag. Den i propositionen föreslagna skattehöjningen bör ses
mot bakgrunden av dessa åtgärder. Den framträder såsom ett led i en förnyad
ansträngning från samhällets sida för en förbättrad folknykterhet.

Utskottet är medvetet om att betänkligheter kan möta mot att av nykterhetspolitiska
skäl företaga en höjning av spritpriserna. Vissa skäl skulle
i och för sig också kunna tala för att avvakta ytterligare någon tid för att
vinna säkrare erfarenhet. Det måste emellertid beaktas, att en fortsatt konsumtion
och ett kvarblivande missbruk på nuvarande höga nivå kan medföra
allvarliga bestående skador. Vad nyss anförts om verkningarna av
den ekonomiska utvecklingen innebär vidare, såsom departementschefen
påpekat, att spritbeskattningen inte längre utgör det stöd för övriga åtgärder
som förutsattes vid 1954 års reformbeslut. De erfarenheter, som skulle
kunna vinnas, om spritpriserna lämnades oförändrade, skulle med andra
ord inte bli rättvisande. Den i och för sig måttliga prishöjning som nu föreslagits
torde kunna få betydelse för stora konsumentgrupper, icke minst
bland ungdomen. Det är enligt utskottets mening också sannolikt att den
kan dämpa missbruket, främst på det sättet att den kan utgöra en återhållande
faktor i gränsskiktet mellan måttlighetsförbrukare och missbrukare.
Utskottet kan sålunda instämma i departementschefens uttalande att den
föreslagna höjningen av spritpriserna torde vara en förutsättning för att
1954 års reform skall kunna verka på sätt som avsetts. Det kan även förtjäna
framhållas, att man i närvarande läge torde kunna påräkna att hos
en bred allmänhet finna förståelse och stöd för en höjning av spritpriserna.

Utskottet vill alltså tillstyrka att en höjning av spritbeskattningen nu
företages. Kungl. Maj :ts förslag innebär, att spritpriserna får ungefär samma
höjd i förhållande till de stora konsumentgruppernas köpkraft som de
år 1949 gällande. Den i propositionen gjorda avvägningen av skattesatserna
finner utskottet lämplig.

Utskottet anser sig också kunna godtaga, att utskänkningsskatten, i avbidan
på ett slutligt ställningstagande vid 1957 års riksdag, skall utgå med
ungefär samma belopp i kronor räknat som tidigare. Den föreslagna ändringen
i procentsatsen för denna skatt bör alltså komma till stånd.

Departementschefens förslag att skattesatserna för vin, starköl och vanligt
Öl skall lämnas oförändrade biträdes av utskottet. Det är enligt utskottets
åsikt önskvärt att man på detta sätt skapar ökade förutsättningar för
den vid 1954 års reformbeslut avsedda övergången till svagare drycker.

I samband med de nya skattesatsernas ikraftträdande uppkommer åtskilliga
problem. Utskottet finner i likhet med departementschefen angeläget
att de nya skattesatserna får tillämpas snarast möjligt. Den föreslagna
skattehöjningen är nämligen sådan att det skulle innebära betydande risker
från ordnings- och nykterhetssynpunkter om densamma tillkännagavs i
förväg. Utskottet tillstyrker därför departementschefens förslag, att de nya

Bevillningsutskottets betänkande nr 51 år 1956

bestämmelserna skall äga tillämpning fr. o. m. den 5 november 1956. Utskottet
förutsätter, liksom departementschefen, att Nya systemaktiebolaget
inte bedriver någon försäljning nämnda dag.

Förslaget om beskattning av de lager som finns hos Nya systemaktiebolaget
och hos utskänkningsinnehavare tillstyrkes av utskottet.

Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition, nr 193, antaga det vid propositionen
fogade förslaget till förordning om ändrad lydelse av 2 §
1 mom. samt 5 § förordningen den 26 februari 1954 (nr 72)
angående omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker
och vin.

Slutligen får utskottet hemställa, att förevarande ärende måtte företagas
till avgörande efter allenast en bordläggning

Stockholm den 2 november 1956

På bevillningsutskottets vägnar:

FILIP KRISTENSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Franzon, Gustaf Elofsson,
Eriksson, Söderquist, Thun, Anders Johansson, Erik Jansson, ^Verner och
Magnusson; samt

från andra kammaren: herrar Kristensson i Osby, Sundström*, Nilsson
i Svalöv, Sjölin, Vigelsbo, Kollberg, Kärrlander, Henriksson Asp och
Andersson i Essvik.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer:

I) av herrar Kristensson i Osby, Söderquist, Anders Johansson, Sjölin
och Kollberg, vilka ansett att till utskottets motivering bort fogas följande:

Under hänvisning till vad utskottet ovan anfört om nödvändigheten av
denna åtgärd ur nykterhetspolitisk synpunkt vill utskottet emellertid uttala
att detta steg inte bör leda till en ökning av det totala skattetrycket.
Utskottet förutsätter därför att 1957 års riksdag med anledning härav
förelägges förslag till skattesänkningar. Utskottet syftar därvid i första
hand på en sänkning av den direkta beskattningen.

6 Bevillningsutskottets betänkande nr Öl år 1956

II) av herrar Gustaf Elof sson och Eriksson, vilka anfört följande:

Alla torde vara överens om att utvecklingen på spritkonsumtionens område
sedan motbokens slopande manar till allvarlig eftertänksamhet och
åtgärder till en begränsning av spritkonsumtionen synes vara ytterst aktuella.
Förslagen i Kungl. Maj :ts proposition nr 193, som i allt väsentligt
bygger på en relativt stor höjning av spritpriserna, kan enligt vår mening
måhända medverka till en sänkning av spritkonsumtionen, men inte till en
begränsning av spritmissbruket. För att komma till rätta med det sistnämnda
måste helt andra åtgärder tillgripas. Ett återinförande av restriktiva begränsningar
av spritinköp torde vara den effektivaste vägen att rent allmänt
pressa spritkonsumtionen tillbaka.

I anledning av vad ovan anförts hemställes

att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts proposition nr
193; och

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa
om skyndsamma åtgärder i syfte att återinföra någon form
av ransonering i fråga om spritinköp.

III) av herrar Magnusson och Nilsson i Svalöv, vilka anfört följande:

Att slopandet av motbokssystemet till en början skulle leda till en ökad

spritkonsumtion har länge stått klart. Å andra sidan har man räknat med
att konsumtionen efter en övergångstid skulle sjunka och nykterhetstillståndet
efter hand förbättras. Vi hyser alltjämt den uppfattningen att de
nya riktlinjerna för nykterhetspolitiken i längden skall få gynnsamma verkningar.
Vi kan emellertid icke bortse från att tillståndet i närvarande stund
är mycket allvarligt och att kraftåtgärder är erforderliga för att söka nedbringa
spritkonsumtionen. I detta läge har vi icke velat motsätta oss ett
försök att genom en väsentlig prishöjning minska efterfrågan på spritdrycker.

Den föreslagna höjningen är i kronor räknat större för de dyrare spritsorterna.
Någon nykterhetspolitisk motivering härför kan icke anföras.
Lämpligare hade enligt vår mening kunnat vara att höja omsättningsskattens
fasta avgift med ett enhetligt belopp, t. ex. 5 kronor per liter. Under
den korta tid som stått till förfogande för behandling av propositionen har
vi emellertid icke närmare kunnat undersöka verkningarna av en sådan
ordning och har därför icke velat ställa något yrkande på denna punkt.

Den föreslagna prishöjningen beräknas för budgetåret 1957/58 medföra
en ökning av statsinkomsterna med ca 150 miljoner kronor. Med detta belopp
skulle alltså den totala skattenivån komma att stiga. En sådan effekt
av en nykterhetspolitiskt motiverad åtgärd finner vi icke rimlig. Enligt vår
mening bör en motsvarande sänkning genomföras i fråga om den direkta
statsskatten.

Vi anser därför, att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

dels att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts
förevarande proposition, nr 193, antaga det vid propositio -

Bevillningsutskottets betänkande nr 51 år 1956

nen fogade förslaget till förordning om ändrad lydelse av
2 § 1 mom. samt 5 § förordningen den 26 februari 1954
(nr 72) angående omsättnings- och utskänkningsskatt å
spritdrycker och vin;

dels att riksdagen måtte uttala, att vid 1957 års riksdag
en sänkning av den direkta statsskatten för fysiska personer
bör ske med ungefär samma belopp, för helt budgetår
räknat, varmed den nu företagna höjningen av omsättningsskatten
för spritdrycker beräknas öka statsinkomsterna.

Slutligen får utskottet hemställa, att förevarande ärende måtte företagas
till avgörande efter allenast en bordläggning

Särskilt yttrande

av herrar Werner och Vigelsbo, som anfört följande:

Syftet med den föreliggande propositionen anges vara att söka begränsa
eller minska den efter motbokssystemets slopande starkt stegrade spritkonsumtionen
i landet.

Det bör dock klart framhallas att den föreslagna höjningen av spritpriserna
i och för sig icke torde komma att medföra de i propositionen antydda
förväntningarna i nykterhetspolitiskt syfte. För att hejda spritmissbruket
synes det ofrånkomligt att jämte höjningen av spritpriserna även tillgripa
restriktiva åtgärder i syfte att göra spriten mera svårtillgänglig framförallt
för ungdomen och för vanemissbrukare. Härvid bör åldersgränsen 18 år
för rätten att såsom ombud inköpa sprit omedelbart höjas till 21 år. Vidare
bör kortare öppethållande och total stängning av spritutminuteringsställena
vissa dagar såsom under lördagar, helgdagsaftnar och möjligen
avlöningsdagar genomföras. Bättre kontroll och vård av alkoholskadade
med effektiv möjlighet att avstänga dem från möjligheten att själva eller
genom s. k. langning anskaffa sprit bör allvarligt prövas. De nykterhetsvårdande
åtgärderna måste bli föremål för en effektiv upprustning.

Med den föreslagna höjningen av spritpriserna följer otvivelaktigt vissa
icke önskvärda konsekvenser. Det måste allvarligt befaras att notoriska
spritmissbrukare snabbare och i ökad storleksordning kommer att förbruka
sin inkomst på spritköp, varigenom, vid fall av försörjningsplikt, en nödvändig
försörjning undandrages familjerna. Att genom snabba och framkomliga
åtgärder söka hindra att detta blir följden, bör därför vara en angelägen
uppgift. Trots de betänkligheter som kan resas rörande dessa och
andra ej önskvärda befarade följdverkningar, så har vi ej velat motsätta
oss ett bifall till den föreliggande propositionen. Härtill knytes dock den
bestämda förväntningen att de av oss ovan skisserade och i övrigt påkallade
restriktiva åtgärderna snarast genomföres.

561097. Stockholm 195G. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Bevillningsutskottets betänkande nr 51 år 1956

Var är betänkandet nu?

Betänkandet är färdigbehandlat

Hela betänkandet

Utdrag ur betänkandet

Det här är ett utskottsbetänkande

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Beredning, Genomförd

Debatt, Genomförd

Avslutad, Genomförd

Det här är ett utskottsbetänkande