Bevillningsutskottets betänkande Nr 43.
1
Nr 43.
Ankom till riksdagens kansli den 3 december 1941 kl. 12 m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till förordning om uppskov
med allmän fastighetstaxering m. m.
I en den 7 november 1941 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 334, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade
Förslag
till
förordning om uppskov med allmän fastighetstaxering m. m.
Härigenom förordnas,
dels att den allmänna fastighetstaxering, som jämlikt bestämmelserna i
2 § 1 mom. taxeringsförordningen och 12 § 1 mom. kommunalskattelagen
skall verkställas år 1943, i stället skall äga rum år 1944,
dels ock att vad i 12 § 2 mom. kommunalskattelagen stadgas därom, att
nya taxeringsvärden skola åsättas därest under löpande taxeringsperiod fastighets
värde genom någon i lagrummet angiven omständighet så minskats
eller förhöjts att därav föranledes en minskning eller ökning av taxeringsvärdet
med minst en femtedel, skall såvitt angår särskild fastighetstaxering
år 1943 äga tillämpning där av dylik omständighet föranledes en minskning
eller ökning av taxeringsvärdet med minst en tiondel.
Sedan fråga uppkommit örn eventuellt uppskov med den allmänna fastighetstaxering,
som enligt gällande skattelagstiftning skall äga rum år 1943,
har inom finansdepartementet upprättats en promemoria rörande denna fråga.
Beträffande innehållet i promemorian får utskottet hänvisa till förenämnda
statsrådsprotokoll (sid. 3—4).
över promemorian hava efter remiss yttranden avgivits av Överståthållarämbetet
och samtliga länsstyrelser, kammarrätten, statskontoret, riksräkenskapsverket,
statistiska centralbyrån, domänstyrelsen, kommunalskatteberedningen,
sakkunniga för värdestegringsskatt, svenska stadsförbundet,
Bihanfi till riksdagens protokoll 1941. 7 sami. Nr 43. 1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 43.
svenska landskommunernas förbund, svenska landstingsförbundet, svenska
bankföreningen och svenska sparbanksföreningen.
Vad angår yttrandena över promemorian tillåter sig utskottet hänvisa till
den redogörelse, som lämnats i statsrådsprotokollet (sid. 5—16).
I propositionen föreslås, att den allmänna fastighetstaxering, som författningsenligt
skall verkställas år 1943, i stället skall äga rum år 1944, samt att
nya taxeringsvärden skola åsättas, därest fastighets värde under löpande
taxeringsperiod till följd av någon i 12 § 2 mom. kommunalskattelagen angiven
omständighet minskats eller ökats med minst en tiondel av taxeringsvärdet
i stället för på sätt nu gäller med minst en femtedel av sagda värde.
Till stöd för ovannämnda förslag har föredragande departementschefen anfört
följande:
»Såvitt av de inkomna remissvaren framgår råder hos de myndigheter som
lia att handlägga frågor örn fastighetstaxering en nästan enhällig mening att
ett uppskov med nästa allmänna fastighetstaxering är av tidsförhållandena
påkallat. I vissa av dessa yttranden har mycket bestämt uttalats, att det särskilt
beträffande priserna å skogsprodukter råder så från det normala avvikande
förhållanden att dessa priser icke lämpligen böra läggas till grund
för en fastighetstaxering vilken är avsedd att bliva bestående under en femårsperiod.
Även kommunernas sammanslutningar ha biträtt förslaget örn
uppskov.
För egen del har jag funnit övervägande skäl tala för ett uppskov, och
jag kan såsom motiv för denna ståndpunkt väsentligen åberopa vad härutinnan
anförts i departementspromemorian. Resultatet av den av statistiska
centralbyrån verkställda utredningen rörande de värden, som tillämpats vid
försäljningar av jordbruksfastigheter under tiden 1938—3% 1941, har visserligen
av centralbyrån ansetts i och för sig icke utgöra skäl för uppskov med
genomförande av allmän fastighetstaxering. Det är emellertid att märka att
beträffande skogsbruk och växande skog ej de tillämpade priserna å försålda
fastigheter utan virkespriserna under viss period skola läggas till grund för
taxeringen. Så är förhållandet även enligt det förslag till grunder för taxering
av skogsmark och växande skog, som utarbetats av domänstyrelsen och som
nu är under remissbehandling. Såsom i flera yttranden kraftigt understrukits
ha i avseende å virkespriserna sådana förskjutningar ägt rum att dessa priser
icke lämpligen böra läggas till grund för en allmän fastighetstaxering. Centralbyråns
utredning avser icke industri- och bostadsfastigheter. Riktigheten
av de i promemorian gjorda uttalandena rörande dessas värden har icke
bestritts i några yttranden.
I vissa remissyttranden har framhållits att vid belåning av nybyggda
fastigheter de taxeringsvärden, som åsätlas enligt 1938 års prisnivå och vid
vilkas bestämmande följaktligen hänsyn icke tages till de stegrade byggnadskostnaderna,
medföra en alltför låg belåningsgräns. Härutinnan vill jag
framhålla, att de kreditinstitutioner, vilkas utlåningsrätt är bunden vid viss
del av taxeringsvärdet, äro avsedda för långfristiga, mer eller mindre bundna
fastighetskrediter, vilka med hänsyn till nuvarande höga byggnadskostnader
lämpligen böra beviljas med särskild försiktighet då fråga är örn nybyggda
fastigheter. För tillgodoseende av de kreditbehov som kunna yppas i fråga örn
önskvärda nybyggnader torde för övrigt, såsom i ett yttrande framhållits, en
allmän höjning av taxeringsvärdena icke vara det rätta medlet. Särskilt beaktande
måste uppenbarligen i detta sammanhang tillerkännas det förhållandet
att svenska bankföreningen och svenska sparbanksföreningen biträtt
förslaget om uppskov.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 43-
3
Till stöd för ett fullföljande av den allmänna fastighetstaxeringen i stadgad
ordning kan anföras, att ett uppskov icke kan räcka hur länge som helst
och att taxeringens företagande ett följande år måhända kan befaras bli än
svårare än år 1943. Härvid synes emellertid böra beaktas, att det genom ett
uppskov öppnas vidgade möjligheter att anordna taxeringen på lämpligt sätt.
Skulle allmän fastighetstaxering företagas 1943, borde särskilda normer för
denna, avseende jämväl skogstaxeringen, föreläggas 1942 års riksdag. Oavsett
örn sistnämnda taxering skall företagas efter nuvarande eller ny metod,
lärer med hänsyn till det rådande läget svårligen kunna undvikas att särskilda
regler innebärande avvikelser från hittills tillämpade schabloner finge
utformas. Arbetet härmed, vilket säkerligen komme att taga avsevärd tid
i anspråk, är ännu icke påbörjat. Vidare torde det böra göras till föremål för
omsorgsfullt övervägande, i vad mån speciella bestämmelser böra meddelas
avseende taxering även av annan fastighet än skogsfastighet under sådana
förhållanden som föranledas av en avspärrning från utlandet. Uppskjutes
fastighetstaxeringen ett år, finnes rådrum att ägna dessa spörsmål den noggranna
prövning som de förtjäna. Slutligen må framhållas, att taxeringsorganisationen
för varje år som går kommer att mer och mer växa sig in i
de för närvarande synnerligen påfrestande uppgifter som kristiden medfört,
särskilt dem som sammanhänga med krigskonjunkturskatten och omsättningsskatten,
och i mån som ökad erfarenhet kan förväntas bereda lättnad i
detta arbete bär större möjlighet föreligga att också handha en sådan uppgift
som den allmänna fastighetstaxeringen.
Ett bestämt ståndpunktstagande rörande frågan, när ny allmän fastighetstaxering
skall företagas, må tillsvidare uppskjutas. Emellertid anser jag författningen
rörande uppskov böra så avfattas alt, därest ej framdeles särskilt
beslut örn ytterligare uppskov fattas, taxeringen i fråga kommer att företagas
år 1944. Den därpå följande allmänna fastighetstaxeringen kommer
enligt bestämmelsen i 2 § 1 mom. taxeringsförordningen att äga rum år
1948, därest ej beslut om ändring härutinnan fattas. Det torde vara lämpligast
att tills vidare avstå från att söka bedöma, huru länge de vid nästa
allmänna fastighetstaxering åsätta värdena skola förbli gällande.
Beträffande frågan örn eventuell uppmjukning av reglerna i 12 § 2 mom.
kommunalskattelagen för den särskilda fastighetstaxering som, örn den allmänna
omtaxeringen uteblir, enligt taxeringsförordningens bestämmelser
automatiskt kommer att företagas år 1943, lia olika åsikter yppats. De myndigheter,
som motsatt sig sådana bestämmelser, synas grunda denna sin ståndpunkt
närmast på farhågan för uppkommande ojämnhet i värdesättningen.
Följes kammarrättens förslag att det i nämnda lagrum för vissa fall stadgade
villkoret, enligt vilket för omtaxering erfordras en minskning eller ökning
av värdet med minst en femtedel av taxeringsvärdet, ändras därhän att en
minskning eller ökning med minst en tiondel av taxeringsvärdet blir tillfyllest
för omtaxering år 1943, torde emellertid anledning till sådan farhåga
icke föreligga. En sådan ändring kommer i stället att bidraga till en större
jämnhet i värdena, en rättelse i större utsträckning än gällande lagstiftning
medger av sådana avvikelser från en riktig värdesättning som man ansett
nödigt att av praktiska skäl tillåta. Där omtaxering under den nu löpande
taxeringsperioden ifrågakommer skall, såsom av det förut anförda framgar,
denna ske efter det allmänna prisläge och de uppskattningsgrunder i övrigt
sorn tillämpats vid den närmast föregående allmänna fastighetstaxeringen,
d. v. s. efter prisläget vid 1938 års ingång, varför den därefter inträdda ökningen
av byggnadskostnaderna icke kommer till uttryck i de nya taxeringsvärdena.
Att en sådan ändring av reglerna som jag sålunda förordar skulle
vålla taxeringsmyndigheterna särskilda svårigheter är icke att antaga.»
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 43.
Utskottet.
Det nuvarande osäkra ekonomiska läget på fastighetsmarknaden anser utskottet
icke vara ägnat att skapa gynnsamma förutsättningar för en allmän
fastighetstaxering år 1943, vars värden äro avsedda att gälla fem år framåt.
Utskottet finner därför starka skäl tala för ett uppskov med nästa allmänna
fastighetstaxering. Det kan visserligen befaras, att taxeringens verkställande
ett följande år kan komma att erbjuda minst lika stora svårigheter som år
1943. Genom ett uppskov öppnas emellertid, såsom departementschefen anfört,
vidgade möjligheter att anordna en blivande taxering på lämpligt sätt
och lämnas erforderligt rådrum för att ägna detta spörsmål en ingående
prövning. Under denna tidsfrist blir det jämväl möjligt att närmare undersöka
och, örn så befinnes erforderligt, utprova de nya metoder, som innefattas
1 det förslag till instruktion för värdering av skogsmark och växande skog
vid allmän fastighetstaxering, som nyligen framlagts.
Förslaget om tillfällig uppmjukning av villkoren för omtaxering enligt 12 §
2 mom. kommunalskattelagen har inom utskottet föranlett delade meningar.
Å ena sidan ha uttalats farhågor för att, då omtaxeringen skall verkställas
av de vanliga beskattningsnämnderna och icke av de med avseende å fastighetstaxering
sakkunniga nämnderna, den föreslagna åtgärden kan komma att
föranleda ojämnhet i värdesättningen av olika fastigheter, ävensom att, därest
antalet jämkningsfall blir betydande, beskattningsmyndigheternas redan nu
stora arbetsbörda kommer att ytterligare okas. Å andra sidan har framhållits,
att en vidgad möjlighet för fastighetsägare att erhålla jämkning av taxeringsvärdena
under löpande taxeringsperiod i någon mån kan komma att
motverka den olägenhet, som befinnes vara förbunden med ett uppskov med
den allmänna fastighetstaxeringen. Icke minst ur kreditsynpunkt kan det
vara av värde under en tid, då bostadsbrist råder å vissa orter, att förenämnda
regler icke äro alltför snävt avgränsade utan att desamma i större utsträckning
än för närvarande bereda möjlighet till omtaxering av sådana
fastigheter, varå större ombyggnader utförts. Undantagsvis torde även de
uppmjukade reglerna för omtaxering bliva av betydelse i fråga örn sådana
fastigheter, vilkas värde minskats till följd av att mera betydande skogsavverkningar
ägt rum å fastigheterna under den löpande taxeringsperioden.
Efter att hava tagit under övervägande vad som anförts för och emot förslaget
i nu berörda del har utskottet funnit övervägande skäl tala för den i propositionen
föreslagna åtgärden. Utskottet tillstyrker därför detta förslag.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition
nr 334.
Stockholm den 4 december 1941.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
5
Bevillningsutskottets betänkande Nr 43.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, friherre Lagerfelt, Sköldén, Ekman*, Frans
Ericson, Axel Ivar Anderson, Heuman, Herman Ericsson, Lindblom och Sandström; samt
från andra kammaren: herrar Hammarland, Olsson i Gävle, Sandberg, Persson i Undersvik,
Falk, Kilbom*, Henriksson och Bladh.
* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
«
2
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 7 sami.
Nr 43.