Bevillningsutskottets betänkande Nr 42

Betänkande 1926:Bevu42

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

1

Nr 42.

Ankom till riksdagens kansli den 14 maj 1926 kl. 2 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av vissa delar av Kungl.

Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring
i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 (nr 383)
angående stämpelavgiften.

I en den 25 februari 1926 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 201, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga följande

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november
1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

Härigenom förordnas, att 1, 7 och 42 §§ i förordningen den 19 november
1914 angående stämpelavgiften skola i nedan angivna delar erhålla följande
ändrade lydelse:

1 *.

I fråga om stämpel till expeditionerna hänföras statsmyndigheterna till
följande avdelningar:

Fjärde avdelningen:

Rikets hovrätter; — — — järnvägsstyrelsen; försäkringsinspektionen;
— — — stuteriöverstyrelsen.

7 $.

Från stämpelavgift enligt detta kap. är kronan befriad.
Dessutom äro från stämpelavgift enligt detta kap. befriade:
akademier — — — nyttjanderätt;

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 7 samt. 25 höft. (Nr 42.)

1

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

Stämpelavgift
för expeditioner
från
riksförsäkringsanstalten.

barnavårdsnämnder i sådana fall, då de ej föra talan för kommuner i
mål och ärenden, som avses i 84 § 1 mom. punkterna a)—c) i lagen om
samhällets barnavård;

fattigvårdssamhällen och fattigvårdsinrättningar i andra mål och ärenden
än sådana, som avses i 81 § 4 mom. i lagen om fattigvården; så ock annan,
som är förklarande part i fattigvårdsmål, beträffande beslut, vilket enligt
lag bör genom vederbörande myndighets försorg honom delgivas;
hushållningssällskap — — — ägare;

kommuner i andra mål och ärenden angående tillämpning av lagen om
samhällets barnavård än sådana, som avses i 84 § 1 mom. punkterna a)—c)
i nämnda lag; så ock annan, som är förklarande part i mål enligt nämnda
lag, beträffande beslut, vilket enligt lag bör genom vederbörande myndighets
försorg honom delgivas;

kommuner — — — överförmyndare.

Frihet — — — yrkesinspektionen.

Konungen--— hamnar.

42 §.

I — — — provision.

Har — — — åter.

Har--— försäljningssumma; dock att vad om vikarie för härads hövding

i hithörande avseende är särskilt stadgat skall lända till efterrättelse.

Skall — — — provisionsbeloppet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1927.

Den föreliggande propositionen innefattar förslag om ändringar i stämpelförordningens
bestämmelser angående dels stämpelavgift för expeditioner från
riksförsäkringsanstalten (1 §), dels stämpelavgift för expeditioner i vissa fattigvårdsmål
och därmed jämförliga mål (7 §) dels ock provision vid stämpeluppbörd
(42 §).

Det med propositionen framlagda författningsförslaget är, i vad det avser
1 § stämpelförordningen, föranlett av de förslag till lag om försäkring för
olycksfall i arbete och till lag om riksförsäkringsanstalten, vilka genom proposition
nr 109 förelagts riksdagen. Det föreliggande förslaget i sistberörda
del kan utskottet upptaga till behandling först sedan riksdagen fattat beslut
i anledning av propositionen nr 109.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

3

I propositionen nr 106 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att antaga Stämpelavgift
vid propositionen fogade förslag dels till lag om ändring i vissa delar av tjPvissa
lagen den 14 juni 1918 (nr 422) om fattigvården och dels till lag om ändrad fattigvårdslydelse
av vissa delar av lagen den 6 juni 1924 (nr 361) om samhällets ^'' jämförbarnavård.
liga mål.

Därvid har föreslagits bland annat, att i fattigvårdslagens 62 § skulle in- Prop. nr i06.
föras en bestämmelse om att i tvister, som avsåges i 8 kapitlet fattigvårdslagen,
vad i rättegångsbalken stadgas angående rättegångskostnad skulle äga
motsvarande tillämpning samt att i lagen om samhällets barnavård skulle
införas ett stadgande om att i vissa tvister enligt samma lag i tillämpliga
delar skulle gälla, vad för motsvarande fall vore stadgat i 62 § fattigvårdslagen.

Nämnda bestämmelser avse liksom vissa andra i propositionen nr 106
föreslagna lagändringar huvudsakligen att begränsa antalet fattigvårdsmäl
och mål angående samhällets barnavård. Vad angår bestämmelserna om
rättegångskostnader hava desamma föreslagits i syfte att motverka särskilt s. k.
okynnesprocesser. Fattigvårdsprocesserna hava nämligen stigit i antal, så
att antalet under år 1925 jämlikt 50 § fattigvårdslagen hos länsstyrelserna
anhängiggjorda processer uppgick till 13,426, under det att antalet motsvarande
processer under det sista år eller 1918, under vilket 1871 års fattigvårdsförordning
gällde, utgjorde endast 6,972.

Enligt vad det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet utvisar har
chefen för socialdepartementet anfört bland annat, att det visserligen redan
nu förelåge möjlighet för de dömande myndigheterna att i fattig vårdsmål,
med tillämpning av rättegångsbalkens föreskrifter om rättegångskostnad,
ålägga part att ersätta motparten hans kostnader i målet. Tydligen hade
emellertid först på allra senaste tiden parterna i fattigvårdsmål börjat
framställa yrkanden i sådant avseende. Det läge nära till hands att antaga,
att underlåtenheten härutinnan berott på bristande kunskap om att ersättning
för rättegångskostnader överhuvudtaget kunde utdömas i fattigvårds''
mål. Om det funnes grundad anledning att förmoda, att en mera allmän
tillämpning i fattigvårdsmålen av de regler, som enligt rättegångsbalken
gällde för utdömande av rättegångskostnadsersättning, skulle vara ett verksamt
medel till stävjande av processlystnaden i fattigvårdsmål, torde man icke
böra dröja med att i fattigvårdslagen giva klart uttryck åt rätten till sådan
ersättning. Av i ärendet avgivna yttrandena att döma syntes den meningen
vara övervägande bland myndigheterna och av hithörande frågor intresserade
korporationer, att ett allmännare utdömande av rättegångskostnadsersättning
skulle verksamt bidraga till det syfte, man främst avsåge att vinna med
nu ifrågavarande åtgärder, eller nedbringandet av antalet fattigvårdsmål.

Av motiveringen till propositionen framgår vidare, att i yttranden, som
av länsstyrelserna avgivits rörande bland annat anledningarna till det ökade
antalet fattigvårdsmål, uppgivits, att även om vederbörande fångvårdsstyrelse
hade fullt klart för sig, att ersättningsanspråket vore befogat, det -

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

Prop. nr 201.

Riksdagens
behandling av
prop. nr 106.

samma ofta lika fullt bestredes. Detta vore i sin tur beroende därav, att
fattigvårdsstyrelserna ofta ansåge det säkrast och’ bekvämast att få länsstyrelsens
utslag, vilket på sina håll till och med eftersträvades såsom verifikation
till räkenskaperna.

Det med nu förevarande proposition, nr 201, till riksdagen överlämnade
förslaget till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19
november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften ansluter sig, i vad det
rör 7 § i samma förordning, till den nyss omnämnda propositionen nr 106.

Enligt gällande stämpelförordning äro från stämpelavgift enligt första
kapitlet befriade, bland andra, barnavårdsnämnder, fattigvårdssamhällen och
fattigvårdsinrättningar, förklarande part i fattigvårdsmål, beträffande beslut,
vilket enligt lag bör genom vederbörande myndighets försorg honom delgivas,
fosterbarnsnämnder samt, i ärenden angående tillämpning av lagen
om fosterbarns vård, hälsovårdsnämnder och kommunalnämnder.

Enligt det i propositionen innefattade förslaget skulle nyss angivna stämpelfrihet
i stort sett upphävas i sådana mål enligt fattigvårdslagen och lagen
om samhällets barnavård, som handläggas av länsstyrelserna och i vilka
talan över länsstyrelsens beslut må fullföljas hos kammarrätten. I övrigt
skulle stämpelfrihet fortfarande äga rum för såväl barnavårdsnämnder som
fattigvårdssamhällen och fattigvårdsinrättningar. Därjämte har föreslagits
den omformulering av paragrafen, som föranleddes därav, att lagen om samhällets
barnavård tillkommit och lagen om fosterbarns vård upphävts.

I fråga om förut berörda samband mellan å ena sidan införandet av
bestämmelser om ersättning för rättegångskostnader i fattigvårdslagen och
lagen om samhällets barnavård och å andra sidan här ifrågavarande upphävande
i viss utsträckning av stämpelfriheten har chefen för finansdepartementet
till det vid propositionen nr 201 fogade statsrådsprotokollet uttalat
följande. Såsom framginge av förutnämnda proposition nr 106 hade en
mera allmän tillämpning i fattigvårdsmålen och därmed jämförliga mål av
de regler, som enligt rättegångsbalken gälla för utdömande av rättegångskostnadsersättning,
ansetts utgöra ett medel till stävjande av processlystnaden
i dylika mål, och det torde förhålla sig så, att borttagandet av den
nu förefintliga stämpelfriheten såvitt anginge de egentliga fattigvårdsmålen
och vissa mål enligt lagen om samhällets barnavård skulle komma att
bidraga till nämnda medels effektivitet. Då borttagandet av stämpelfriheten
i berörda mål icke träffade fattigvårdssamhällena och kommunerna i deras
utövande av rent social och humanitär verksamhet, syntes hinder icke kunna
anses föreligga för den föreslagna ändringens genomförande.

Förenämnda proposition nr 106 har behandlats av andra lagutskottet. I
sitt i ärendet avgivna utlåtande, nr 25, har andra lagutskottet, under uttalande,
att snara och effektiva åtgärder vore påkallade för fyllande av det
med propositionen angivna syftet, tillstyrkt riksdagen att med vissa änd -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

5

ringar för sin del antaga de i propositionen innefattade lagförslagen. Därvid
har emellertid utskottet avstyrkt införande i fattigvårdslagen och lagen om
samhällets barnavård av de föreslagna bestämmelserna om att i vissa tvister
angående tillämpningen av nämnda lagar skulle vad i rättegångsbalken
stadgas angående rättegångskostnad äga motsvarande tillämpning. Till stöd
härför har andra lagutskottet anfört i huvudsak följande:

»Ehuru fattigvårdslagen nu icke innehåller något stadgande om rätt till
ersättning för rättegångskostnader, förekommer likväl med stöd av motiverna
för 1918 års fattigvårdslag utdömande av sådan ersättning dels regelmässigt
för läkarintyg och annan kostnad för anskaffande av bevisning i processen
och dels, fastän mera undantagsvis, för annan kostnad i rättegången. Vid
här angivna förhållande har det icke synts utskottet nödvändigt att i fattigvårdslagen
införa en direkt bestämmelse om en sådan rätt. Med hänsyn till
vad chefen för socialdepartementet enligt det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet
yttrat därom, att parter i fattigvårdsmål först på allra senaste
tiden börjat framställa yrkanden om ersättning för rättegångskostnader,
synes det tvärtom utskottet vara lämpligt att avvakta, i vilken riktning den
praxis kommer att gå, som de dömande myndigheterna komma att följa i
avseende å utdömande av ersättning för rättegångskostnader, innan några
särskilda lagstiftningsåtgärder på området vidtagas. Sedan närmare erfarenhet
därom vunnits, torde det bliva lättare att avgöra, om det kräves särskilda
för ändamålet utformade regler eller ej.»

Vad andra lagutskottet sålunda hemställt har riksdagen numera bifallit.

Den stämpelavgift, om vilken här i främsta rummet är fråga, är den
som avser utslag i mål av ifrågavarande slag. Denna stämpelavgift utgör
hos länsstyrelserna 6 kronor och hos kammarrätten 20 kronor för första
arket.

Föreliggande förslag utgör ett led i strävandena att nedbringa antalet
fattigvårdsmål och mål angående samhällets barnavård, och har utskottet,
som finner nämnda strävanden synnerligen beaktansvärda och som anser sig
hava grundad anledning att antaga, att den ifrågasatta begränsningen av
stämpelfriheten skall bidraga till att nedbringa antalet processer, varom här
är fråga, icke funnit anledning till annan erinran mot förslaget i nu avhandlade
del än att stämpelfriheten icke synes böra begränsas fullt i
den utsträckning, som förslaget innebär. Införandet av en stämpelavgift i
nu förevarande slag av processer har motiverats främst av en önskan att
motverka s. k. okynnesprocesser. Sådana torde — med särskilt avseende fästat
å det upplysta förhållandet, att fattigvårdssamhällen understundom framtvinga
processer enbart i syfte att erhålla verifikationer till sina räkenskaper
— vara att söka särskilt inom de grupper av processer, som föras,
med tillämpning av fattigvårdslagen, mellan fattigvårdssamhällen inbördes
eller mellan sådan anstalt eller inrättning, som avses i 58 § fattigvårdslagen,
och fattigvårdssamhälle, eller ock, med tillämpning av lagen om
samhällets barnavård, mellan kommuner inbördes eller mellan allmän anstalt
eller inrättning och kommun. Beträffande samtliga nu nämnda slag av processer

Utskottet.

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

Provision vid
stämpeluppbörd.

Propositionen.

Utskottet.

Hemställan.

synes stämpelplikt böra införas. Däremot synes det utskottet mindre lämpligt
att ålägga fattigvårdssamhällen, respektive kommuner stämpelplikt i
vidare utsträckning än nyss är sagt eller i mål mot enskild person,
understödstagare eller försörjningspliktig, eller mot landsting. Stämpelplikt
synes ej heller böra åläggas sådan förklarande part, vanligen enskild person,
som enligt stämpelförordningen nu är befriad från stämpelavgift.

Mot de föreslagna omformuleringar av ifrågavarande 7 §, som föranletts
av tillkomsten av barnavårdslagen och upphävandet av lagen om fosterbarns
vård, har utskottet icke funnit anledning till erinran.

I det förslag, som utskottet går att framlägga, har den av Kungl. Maj:t
föreslagna lydelsen av 7 § omarbetats med iakttagande av den jämkning i
fråga om stämpelpliktens omfattning, som utskottet på sätt nyss sagts ansett
önskvärd.

Den föreliggande propositionen, i vad den avser ändring av bestämmelserna
i 42 § stämpelförordningen om provision vid stämpeluppbörd, är föranledd
av ett av Svea hovrätt till Kungl. Maj:t avgivet yttrande, däri hovrätten
påpekat, att bestämmelserna i stämpelförordningen och domsagostadgan
den 12 juni 1925 (nr 166) stode i en viss motsättning till varandra, i det
att enligt avfattningen av 42 § i stämpelförordningen vikarie för häradshövding
syntes berättigad till provision på av honom försålda stämplar,
likväl endast under förutsättning att vikarien jämlikt 29 § i samma förordning
själv i räkning erhållit stämplar för försäljning, varemot enligt, domsagostadgan
häradshövdingen, med undantag för visst i 34 § i stadgan angivet
fall, även under ledighet ägde själv uppbära stämpelprovision. Enligt
hovrättens mening kunde denna bristande överensstämmelse mellan de båda
författningarna lämpligen avhjälpas genom ett supplerande stadgande i 42 §
i stämpelförordningen av innehåll, att vad om vikarie för häradshövding i
hithörande avseende särskilt stadgades skulle lända till efterrättelse.

Till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen
anfört, att den av hovrätten påpekade motsättningen otvivelaktigt
förelåge samt att denna bristande överensstämmelse, som visserligen
icke vållat några svårigheter i tillämpningen, syntes böra undanröjas genom
ett tillägg i 42 § i stämpelförordningen av det innehåll hovrätten förordat.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot propositionen i
denna del.

Under åberopande av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte — med förklarande att Kungl.
Maj:ts förevarande proposition nr 201, i vad den avser
stämpelavgift för expeditioner i vissa fattigvårdsmål och
därmed jämförliga mål, icke kunnat oförändrad god -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

7

kännas samt med bifall till samma proposition, i vad
den avser provision vid stämpeluppbörd — antaga följande -

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen
den 19 november 1914 (nr 383) angående
stämpelavgiften.

Härigenom förordnas, att 7 och 42 §§ i förordningen
den 19 november 1914 angående stämpelavgiften skola
i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

7 §.

Från stämpelavgift enligt detta kap. är kronan befriad.

Dessutom äro från stämpelavgift enligt detta kap.
befriade:

akademier —--nyttjanderätt;

barnavårdsnämnder; dock att stämpelfrihet icke äger
rum i sådana fall, då barnavårdsnämnd för talan för
kommun i mål mot annan kommun eller mot allmän
anstalt eller inrättning angående tillämpning av lagen
om samhällets barnavård;

fattigvårdssamhällen och fattigvårdsinrättningar; dock
att stämpelfrihet icke äger rum i mål mellan fattigvårdssamhällen
eller mellan allmän anstalt eller inrättning
och fattigvårdssamhälle angående tillämpning av
lagen om fattigvården;

förklarande part i fattigvårdsmål, annan än fattigvårdssamhälle,
och i mål angående tillämpning av lagen
om samhällets barnavård, annan än barnavårdsnämnd
eller kommun, beträffande beslut, vilket enligt lag bör
genom vederbörande myndighets försorg honom delgivas;

hushållningssällskap — — — ägare;

kommuner i mål och ärenden angående tillämpning av
lagen om samhällets barnavård; dock att stämpelfrihet
icke äger rum i mål mellan kommuner eller mellan allmän
anstalt eller inrättning och kommun;

kommuner — — — överförmyndare.

Frihet — — — yrkesinspektionen.

Konungen — — — hamnar.

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

42 §.

I — — — provision.

Har — — — åter.

Har — — — försäljningssumma; dock att vad om
vikarie för häradshövding i hithörande avseende är särskilt
stadgat skall lända till efterrättelse.

Skall — — — provisionsbeloppet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1927.

I anledning av förevarande proposition, i vad den avser ändring av 1 §
stämpelförordningen, kommer, utskottet att framdeles avgiva betänkande,
vilket utskottet härmed får för riksdagen

anmäla.

Stockholm den 14 maj 1926.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Närvarande: herrar Röing. Johan Nilsson i Kristianstad, Rune, Bärg, Björnsson, Boren, Johan
Bergman, Jönsson i Boa, Lithander *, Hedlund i Östersund, Olsson i Golvvasta,
Bengtsson i Kullen, Jönsson i Slätåker, Ericson i Oberga, Åström, Björklund,
Olsson i Gävle, Elof Ljunggren och Granath.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1926.