Bevillningsutskottets betänkande Nr 3.
3
Nr 3.
Ankom till riksdagens kansli den 12 febr. 1914 kl. 6 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
skrivelse till Kungl. Maj:t angående utarbetande av vissa
normerande bestämmelser till ledning för deklarations/örfarandet.
(2:a avd.)
Närvarande: Herrar K. G. Karlsson, Vennersten, frih. C. J. Beck-Friis, Ollas A. Ericsson,
Eklund, Antonsson, frih. Fleming, Bäckström, Röing, Eriksson i Grängesberg,
Jesperson, Byström, Rune, frih. Palmstierna, Karlsson i Fjäl, Carlsson i Frosterucl,
Nilsson i Bonarp, .T. Östberg, Elof Ljunggren och Hallin.
I en inom andra kammaren av herr Carlson i Falun väckt motion,
nr 15, som hänvisats till bevillningsutskottet, föreslås, »att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utarbetande av gränsvärden
till skattefria avskrivnings- eller avsättningskvoter för vanligast förekommande
grupper av driftsinventarier och byggnader till ledning för
deklarationsförfarandet.»
Beträffande motiveringen för detta förslag tillåter utskottet sig hänvisa
till motionen.
Såsom motionären erinrat, väcktes av honom även vid nästlidet utskottet.
års riksdag motion i förevarande ämne. Den nu föreliggande motionen
avviker i så måtto från den förra året väckta, att, medan i sistnämnda
motion förordades införande av fixa avskrivningskvoter, motionären nu
stannat vid framställning om gränsvärden till sådana kvoter.
4
Bevillningsutslcottets betänkande AV 3.
Berörda förändring synes emellertid i jämförelsevis ringa män förminska
giltigheten av de motiv, som kommo utskottet att avstyrka och
riksdagen att avslå den förra motionen. Dessa motiv, vilka i föreliggande
motion citerats, voro huvudsakligen dels de utomordentliga svårigheter,
som skulle möta utfinnandet av fullt lämpliga tariffer, och dels risken,
att tarifferna alltför ofta behövde justeras. Det lär icke kunna bestridas,
att i stort sett samma vanskligheter komme att vidlåda tabeller med
gränstal, låt vara att dessa kunde komma att bereda större möjligheter
att i vissa fall följa de växlande förhållandena.
Huru vanskligt ett försök i den av motionären föreslagna riktningen
är, visar också erfarenheten från Norge, där man, såsom motionären
påpekat, nyligen uppställt dylika direktiv för taxeringen. De gränsvärden,
som de norska tabellerna upptaga, hava nämligen, enligt vad
utskottet inhämtat, redan befunnits för trånga och alls icke mötts med
tillfredsställelse av industriens män.
Till anförda, rent sakliga synpunkter kommer så, att motionärens
förslag skulle påkalla förnyade ändringar i deklarationsformulären. Då
de formulär, som förra året antogos, ännu ej hunnit ens första gången
användas, måste det betecknas som synnerligen olämpligt att utan särskilt
vägande skäl åter rubba på desamma.
På grund härav och då, såsom ovan antytts, varken i motionen
eller i hithörande faktiska förhållanden tillkommit något väsentligt, som
riksdagen icke förra året kunde bedöma, får utskottet hemställa,
att herr Carlsons i Falun förevarande motion, II: 15,
om skrivelse till Kungl. Maj:t angående utarbetande av
vissa normerande bestämmelser till ledning för deklaratiousförfarandet,
icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 12 februari 1914.
På bevillningsutskottets vägnar:
K. G. KARLSSON.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 3.
Reservation:
av hell ar Vennerstcn, Ilning, Eriksson i Grängesberg, Hane och
hnieiie Palmstierua, vilka ansett, att utskottet bort hemställa.
alt riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta utreda frågan om
lämpligheten att fastställa gränsvärden till skattefria
avskrivnings- eller avsättningskvoter för vanligast förekommande
grupper av driftsinventarier och byggnader
till ledning för deklarationsförfarandet ävensom, därest
utredningen därtill giver anledning, förelägga riksdagen
förslag till sådana gränsvärden.