Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1958
1
Nr 27
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om ändrade beskattningsregler beträffande s. k. ofullständiga
familjer m. m.
(2:a avd.)
Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,
av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 23 av fru Gärde Widemar m. fl. och II:
28 av herr Wedén m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta sådan
ändring av gällande skatteregler, att hemskild skattskyldig med barn och
husföreståndarinna i skattehänseende likställes med annan ensamstående
skattskyldig, som har barn samt husföreståndarinna anställd i sin tjänst»;
2) de likalydande motionerna I: 94 av herr öhman m. fl. och II: 91 av
herr Henning Nilsson i Gävle m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte
besluta att ändra förordningen om statlig inkomstskatt så, att gift kvinna,
som har inkomst av förvärvsarbete, vid såväl den statliga som den kommunala
taxeringen ges rätt till avdrag med hälften av sin inkomst, dock
högst 1 000 kronor, och att därjämte den som har hemmavarande barnbidragsberättigade
barn ges rätt till ytterligare avdrag med hälften av sin arbetsinkomst,
dock högst ett sammanlagt avdrag på 3 000 kronor»; samt
3) de likalydande motionerna I: 195 av fru Gärde Widemar och II: 234 av
herr Gustafson i Göteborg m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta
sådan ändring av gällande bestämmelser att ogift skattskyldig (varmed
jäinställes änka, änkling eller frånskild) med hemmavarande barn och
förvärvsarbete utanför hemmet jämställes med gift skattskyldig, samt att
vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig författningstext».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den män redogörelse härför inte lämnas i det
följande, hänvisa till motionerna 1:23, 1:94 och 11:234.
Enligt 48 § 2 inom. kommunalskattelagen äger skattskyldig, som under
beskattningsåret haft husföreståndarinna hos sig anställd, att, därest han
varit ogift (varmed jämställes änkling, änka eller frånskild) och haft hemmavarande
barn för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat, åtnjuta
kommunalt ortsavdrag med samma belopp som skattskyldig, vilken undei
beskattningsåret varit gift och levt samman med andra maken. Motsvarande
bestämmelser återfinnes i 8 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt.
Ilihang till riksdagens protokoll 1958. 7 samt. Nr 27
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1958
Jämlikt 10 § 1 inom. förordningen om statlig inkomstskatt utgår sådan
skatt beträffande bl. a. fysiska personer enligt endera av två skatteskalor.
I fråga om fysiska personer, som åtnjuter det för gifta föreskrivna ortsavdraget,
tillämpas en skatteskala, som i jämförelse med den för övriga fysiska
personer gällande skatteskalan i flertalet inkomstlägen föranleder ett
något mindre skatteuttag.
I 46 § 3 mom. kommunalskattelagen stadgas, att därest gift kvinna,
som levt tillsammans med sin man och under större delen av beskattningsäiet
må i hemortskommunen erhålla avdrag med 300 kronor, om och i den mån
sådan hennes inkomst därtill förslår.
Motsvarande bestämmelser i förordningen om statlig inkomstskatt innelattas
i 4 § 2 inom. Bestämmelserna innebär i huvudsak följande. Gift
kvinna med inkomst av rörelse eller av eget arbete erhåller, i den män inkomsten
därtill förslår, avdrag med högst 300 kronor eller, om den gifta
kvinnan haft hemmavarande barn, för vilket rätt till allmänt barnbidrag
lörelegat, med 300 kronor jämte 10 procent av nämnda inkomst, sammanlagt
dock med högst 1 000 kronor. Vidare är gift man, som haft inkomst av
jordbruksfastighet eller av rörelse och vars hustru utfört arbete i förvärvskällan
till ett värde av minst 300 kronor, berättigad att, om och i den mån
inkomsten i förvärvskällan därtill förslår, åtnjuta avdrag med 300 kronor.
De nu nämnda avdragen må dock för makarna tillsammans icke överstiga
300 respektive 1 000 kronor.
Vid 1955 års riksdag väcktes motioner med yrkande om sådan ändring
av ovannämnda stadganden i 48 § 2 mom. kommunalskattelagen och 8 § 1
mom. förordningen om statlig inkomstskatt, att däri klart utsäges, att med
ogift skattskyldig jämställes även gift skattskvldig, som under beskattningsåret
inte sammanlevt med andra maken.
I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 40 avstyrkte 1955 års bevillningsutskott
motionerna. Därvid uttalade utskottet bl/a.
Det kan givetvis göras gällande, att de förevarande stadgandena angående
ogift skattskyldig icke kan avse gift skattskyldig, som utan äktenskapsskillnad
— eventuellt på grund av hemskillnad — icke sammanlevt med andra
maken. Enligt vad utskottet under hand erfarit har emellertid beskattningsnamnderna
icke varit främmande för en sådan tillämpning av stadgandena
i fråga, att avdrag för husföreståndarinna medgivits, då skattskyldig erhållit
hemskillnad eller förhållandena utvisade att varaktig söndring förelåge
i äktenskapet. Dessa omständigheter utvisar enligt utskottets mening att det
toreliggande spörsmålet är en tolkningsfråga, vilken emellertid såvitt utskottet
kunnat finna icke vant föremål för prövning i högsta instans. Rörande
tolknmgen av gallande författningar i detta hänseende ankommer det icke
pa utskottet att uttala sig. Utskottet finner, att det i första hand måste anses
önskvärt, att klarläggande sker rörande innebörden av de nu gällande
bestämmelserna i ämnet. Först sedan ett sådant klarläggande skett, finnes
Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1958
3
anledning att taga ställning till frågan, huruvida den i lagstiftningen nu givna
regleringen på detta område kan anses tillfredsställande.
Den frågan kan dock givetvis ställas, huruvida en lagstiftning i den av
motionärerna önskade riktningen vore lämplig. Vissa skäl kan som motionärerna
framhåller otvivelaktigt anföras för att jämväl särtaxerade eller i varje
fall hemskilda makar skall äga rätt till avdrag för husföreståndarinna. Å
andra sidan måste en sådan lagstiftning ur vissa synpunkter väcka betänkligheter.
Sålunda skulle med för närvarande i övrigt gällande bestämmelser
om ortsavdrag äkta makar, om de var för sig hade hemmavarande barn och
husföreståndarinna, genom särtaxering kunna erhålla ortsavdrag med dubbelt
så stort belopp som om de sammanlevde. I ortsgrupp V skulle exempelvis
kommunalt ortsavdrag kunna erhållas med 4 000 kronor och statligt
ortsavdrag med 8 000 kronor. Dessutom kommer den statliga inkomstskatten
för vardera maken att beräknas efter den för gifta skattskyldiga avsedda
skatteskalan med lägre progressivitet. Utskottet har med det anförda icke
velat i och för sig taga ställning till den föreliggande frågan utan endast
antyda att en lagstiftning i enlighet med motionärernas yrkande icke bör
utan närmare överväganden genomföras.
I samband med propositionen om förhöjning av de kommunala ortsavdragen
behandlade 1957 års riksdag bl. a. motionsvis väckta yrkanden av
innebörd att ensamstående skattskyldiga med barn under sin vårdnad måtte
erhålla samma ortsavdrag som gifta skattskyldiga. I sitt av riksdagen godkända
betänkande nr 40 yttrade föregående års bevillningsutskott i anledning
härav bl. a. följande.
Ett bifall till något av de förevarande motionsyrkandena skulle innebära,
att man beträffande ensamstående skattskyldiga skulle ha att i ortsavdragshänseende
räkna med ytterligare en kategori skattskyldiga. Från riksdagens
sida har tidigare uttalats betänkligheter mot en sådan ordning. Sålunda
yttrade 1956 års bevillningsutskott i sitt av riksdagen godkända betänkande
nr 40 i anledning av motionsvis framförda yrkanden av i huvudsak samma
innebörd som de nu förevarande, att en ytterligare uppspaltning av kategorien
ensamstående skattskyldiga skulle komplicera taxeringsarbetet och
motverka den eftersträvade enkelheten hos taxerings- och uppbördsbestämmelserna.
Utskottet kan ansluta sig till vad 1956 års bevillningsutskott anfört i
denna fråga. Detta innebär inte att utskottet ställer sig oförstående till de
ensamstående barnförsörjarnas problem. Tvärtom delar utskottet den i motionerna
uttalade meningen alt nämnda skattskyldigas ekonomiska situalion
ofta är bekymmersam. Utskottet anser del dock inte möjligt att i detta
sammanhang tillgodose dem i större utsträckning än som skett genom propositionsförslaget,
vilket såsom framgår av det föregående ger de ensamstående
barnförsörjarna den procentuellt sett största ortsavdragshöjningen.
I likhet med departementschefen finner utskottet således att något underlag
inte nu föreligger för en omprövning av frågan om höjning av ortsavdragen
för de ensamstående barnförsörjarna utöver vad som gäller vid den statliga
beskattningen.
Enligt utskottets mening sammanhänger frågan om storleken av ortsav(iraget
för ensamstående barnförsörjare i hög grad med spörsmålet om det
s. k. förvärvsavdraget. Motionsvis bär framförts yrkande om utredning i
syfte att sådant avdrag, som nu kan tillkomma endast gift kvinna eller i
vissa fall gift man, även skall få åtnjutas av ogifl kvinna med vårdnad om
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1958
barn. Som framhålles i det följande torde den av riksdagen år 1954 begärda
utredningen rörande förvärvsavdraget komma att igångsättas inom den närmaste
tiden. Det torde kunna förutsättas att utredningen kommer att behandla
även spörsmålet om förvärvsavdrag för ogift kvinna. Innan detta
spörsmål prövats bör enligt utskottets mening definitiv ställning inte tas
till frågan om ytterligare höjning av ortsavdraget för ensamstående skattskyldiga
med vårdnad om barn.
Med det anförda tillstyrker utskottet propositionens förslag till nya kommunala
ortsavdrag. De föreliggande motionsyrkandena avstyrkes alltså av
utskottet i motsvarande delar.
Sedan de nu gällande bestämmelserna rörande det s. k. förvärvsavdraget
infördes år 1952, har årligen väckts motioner om ändringar i desamma i
olika hänseenden. Här må blott erinras om att 1954 års riksdag — på hemställan
av samma års bevillningsutskott i dess betänkande nr 40 — avlät
skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran, att Kungl. Maj :t ville i lämpligt
sammanhang låta verkställa en översyn av reglerna om förvärvsavdraget
samt att så snart förutsättningar därför förelåg för riksdagen framlägga det
förslag i ämnet som därav kunde föranledas.
Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 10 maj 1957 har chefen för
finansdepartementet tillkallat vissa sakkunniga för att verkställa utredning
rörande förvärvsavdraget och därmed sammanhängande frågor. I direktiven
för de sakkunniga, vilka antagit benämningen 1957 års sambeskattningsrevision,
uttalar departementschefen bl. a.
Den här lämnade redogörelsen torde visa, att behov föreligger av att överse
bestämmelserna om beskattning av äkta makar. Den av riksdagen begärda
översynen av reglerna om förvärvsavdraget bör i samband därmed
komma till stånd. Vid utredningen får beaktas vunna erfarenheter om verkningarna
av 1952 års beslut i ämnet. Utredningen bör omfatta olika med
sambeskattningen sammanhängande frågor. Så t. ex. bör övervägas vid vilken
nivå tudelningsprincipen skall tillämpas samt prövas de synpunkter
som i skilda sammanhang framkommit om utsträckande av rätten till förvärvsavdrag
till nya kategorier skattskyldiga, exempelvis ensamstående
mödrar. Vidare torde uppmärksammas de särskilda problem på beskattningens
område som uppkommer vid äktenskaps upplösning.
Vid utredningen bör man utgå från de nu gällande ortsavdragen. Frågan
om avvägningen av dessa avdrag bör alltså inte upptas till omprövning i
detta sammanhang. Ett önskemål är givetvis att reglerna på familjebeskattningens
område blir så enkla och lättillämpade som möjligt. Största möjliga
likhet mellan hithörande bestämmelser vid den statliga och den kommunala
taxeringen bör därför eftersträvas.
Det synes inte osannolikt att utredningen kan komma att ge vid handen
att en viss omfördelning av skattetrycket mellan olika kategorier skattskyldiga
framstår som motiverad. Det bör dock i detta sammanhang understrykas
att — såsom även framhållits av 1957 års bevillningsutskott vid behandlingen
av frågan om höjning av de kommunala ortsavdragen — statsfinansiellt
utrymme för ytterligare skattesänkningar av större omfattning knappast
torde föreligga, sedan ortsavdragsreformen genomförts. Återhållsamhet
bör därför iakttagas i fråga om förslag som medför en minskning av
det samlade skatteuttaget. I den mån utredningen skulle få till resultat så
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1958 5
dana förslag, soin innebär minskning av det kommunala skatteunderlaget,
torde man böra räkna med att kompensation av statsmedel för skattebortfallet
inte kan ges.
Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.
I de likalydande motionerna 1:23 och 11:28 har erinrats om
att regeringsrätten i utslag under år 1957 förklarat hemskild skattskyldig
inte vara berättigad till ortsavdrag som gift, trots att den skattskyldige hade
barn och husföreståndarinna (hembiträde). Detta medför en skatteskärpning
under hemskillnadstiden, som upphör sedan äktenskapsskillnad vunnits.
Skatteskärpningens storlek i vissa inkomstlagen belyses av en i motionerna
intagen tabell. Motionärerna hemställer, att riksdagen vidtar sådan
ändring i skatteförfattningarna att hemskild skattskyldig i ortsavdragshänseende
och därmed även i fråga om den skatteskala, som tillämpas vid den
statliga inkomstbeskattningen, likställes med ogift person som har barn
och husföreståndarinna anställd i sin tjänst. I sakligt avseende är ju förhållandena
helt likartade för de båda kategorierna, och att beskattningen
under en kortare övergångstid skall av formella skäl bli hårdare för den
som står under hemskillnad förefaller oegentligt. Då skatteförmågan är
densamma bör beskattningen också vara lika.
Till stöd för yrkandet i de likalydande motionerna 1:94 och II:
9 1 har framhållits att en statlig utredning för ett par år sedan värderade
husmoderns ax-betsinsats i en tvåbarnsfamilj till 5 000 kronor årligen. Denna
siffra ger en uppfattning om de extra utgifter för barnens vård och hemmets
skötsel, som drabbar den familj, där hustrun arbetar utom hemmet.
Att det nuvarande förvärvsavdraget inte på långt när täcker dessa utgifter
är uppenbart. Resultatet blir i många fall att gifta kvinnor, inför perspektivet
av ökade utgifter och genom sambeskattningen skärpt skatt, inte anser
det lönande att ta förvärvsarbete. Detta gäller inte minst högt kvalificerad
kvinnlig arbetskraft. Genom en oklok och orättvis skattelagstiftning
undandras samhället sålunda arbetskraft, samtidigt som den enskilde hindras
att genom arbete höja sin standard. Redan 1954 begärde riksdagen en
översyn av bestämmelserna om gift kvinnas förvärvsavdrag. I väntan på
förslag är det nödvändigt med en provisorisk uppskrivning av gift kvinnas
förvärvsavdrag.
I de likalydande motionerna 1:195 och 11:2 3 4 har anförts bl. a.
följande. De s. k. ofullständiga familjerna, d. v. s. familjer där eu av föräldrarna
saknas, är ogynnsamt ställda i beskattningshänseende, i det att
familjeförsörjaren dels har lägre ortsavdrag än familjeförsörjaren i en fullständig
familj, dels får betala statlig inkomstskatt efter den högre skatteskala,
som gäller för ogifta. Om det i en sådan familj tinns husföreståndarinna
anställd, likställes dock familjen med övriga familjer. Husföreståndarinnor
är emellertid f. n. inte så ofta förekommande. Om t. ex. mannen
rycks bort genom döden och familjens huvudsakliga inkomst därigenom
försvinner, måste den efterlevande änkan ofta ta arbete utom hemmet för
6 Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1958
att lösa frågan om familjens fortsatta försörjning. Hon har emellertid sällan
möjlighet att anställa husföreståndarinna. Barnen får ofta tas om hand
i daghem, förskolor e. d. Städhjälp och måltidsinackorderingar får delvis
ersätta den hjälp som en husföreståndarinna skulle ge. Kostnaderna kan
emellertid bli lika stora som för en husföreståndarinna. Det synes orättvist
för en änka att i en situation, då familjens skattekraft uppenbarligen försvagats,
såväl statliga som kommunala myndigheter tar ut skatt efter avsevärt
hårdare principer än när familjen var fullständig. Som 1954 års familj
eu Lredning papekat, hade man vid införandet av bestämmelserna huvudsakligen
änklingens fall i tankarna. I dag är emellertid situationen den,
att det övervägande antalet fall inom ifrågavarande grupp utgöres av ensamstående
kvinnor. De nuvarande bestämmelserna är otidsenliga och orättvisa
och bör därför ändras.
Utskottet. I de förevarande motionerna har framställts yrkanden avseende
dels det gift kvinna tillkommande s. k. förvärvsavdraget och dels ortsavdraget
för hemskilda makar och ensamstående skattskyldiga med hemmavarande
barn och med förvärvsarbete utom hemmet.
I fråga om förvärvsavdraget gäller för närvarande att gift kvinna, som levt
tillsammans med sin man och som under större delen av beskattningsåret
varit bosatt här i riket, vid inkomsttaxeringen äger rätt till förvärvs avdrag,
om hon haft inkomst av rörelse eller eget arbete. Avdraget är vid taxering
till såväl statlig som kommunal inkomstskatt begränsat till högst 300 kronor;
om den gifta kvinnan haft hemmavarande barn, för vilket rätt till allmänt
barnbidrag förelegat, må dock avdrag vid statsbeskattningen medges
med ytterligare 10 procent av inkomsten, dock högst sammanlagt 1 000 kronor.
I de likalydande motionerna I: 94 och II: 91 yrkas att riksdagen måtte
besluta en provisorisk höjning av förvärvsavdraget. Vid såväl den statliga
som den kommunala inkomstbeskattningen bör avdraget enligt motionärernas
mening uppgå till hälften av den gifta kvinnans inkomst av förvärvsarbete,
dock högst 1 000 kronor. Har den gifta kvinnan barn, som berättigar
till allmänt barnbidrag, skall dock ytterligare avdrag medges med hälften
av inkomsten, dock högst sammanlagt 3 000 kronor.
Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen begärde 1954 års riksdag
på hemställan av samma års bevillningsutskott i skrivelse till Kungl.
Maj :t att frågan om förvärvsavdraget skulle göras till föremål för utredning.
Numera har denna utredning igångsatts genom särskilt tillkallade sakkunniga,
1957 års sambeskattningsrevision. Då resultatet av de sakkunnigas
arbete torde föreligga inom en tämligen nära framtid, anser utskottet anledning
inte föreligga att på sätt yrkats i motionerna nu företa en provisorisk
höjning av förvärvsavdraget. Utskottet avstyrker därför de i detta
ämne väckta motionerna.
Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1958
7
Beträffande ortsavdragsbestämmelserna yrkas i de likalydande motionerna
I: 23 och II: 28 att hemskild skattskyldig med barn och husföreståndarinna
i beskattningshänseende måtte likställas med annan ensamstående
skattskyldig i motsvarande situation, d. v. s. erhålla samma ortsavdrag som
gift skattskyldig, varav följer att statlig inkomstskatt utgår efter den lägre
skatteskalan för gifta. Samma lösning förordas i de likalydande motionerna
I: 195 och II: 234 för en större grupp skattskyldiga, nämligen ogifta, varmed
jämställes änklingar, änkor eller frånskilda, med hemmavarande barn
och med förvärvsarbete utom hemmet.
1957 års sambeskattningsrevision har enligt utredningsdirektiven att göra
en översyn ej blott av reglerna om förvärvsavdraget utan av bestämmelserna
rörande beskattning av äkta makar över huvud taget. Vidare skall prövas
om rätten till förvärvsavdrag bör utsträckas till nya kategorier skattskyldiga,
t. ex. ensamstående mödrar. Det förutsättes i direktiven att revisionen
kan komma att förorda en viss omfördelning av skattetrycket mellan olika
kategorier skattskyldiga.
Spörsmålet om vilket ortsavdrag, som bör tillkomma hemskilda makar,
får anses vara en del av frågan om hur beskattningen av äkta makar lämpligen
bör utformas. Vad som anförts i motionerna I: 23 och II: 28 kan därför
förutsättas bli uppmärksammat av sambeskattningsrevisionen i samband
med dess utredningsuppdrag. Huruvida ensamstående skattskyldiga
med barn och förvärvsarbete utom hemmet bör erhålla ett högre ortsavdrag
och hänföras till en annan skatteskala än för närvarande torde likaså
vara en sådan fråga som det enligt utredningsdirektiven ankommer på revisionen
att pröva. Även det i motionerna I: 195 och II: 234 berörda spörsmålet
får således anses vara föi''emål för utredning av sambeskattningsrevisionen.
Enligt utskottets mening bör resultatet av revisionens arbete avvaktas,
innan en ändring sker av nu gällande bestämmelser på förevarande
område. Utskottet anser sig på grund härav böra avstyrka även de nu ifrågavarande
motionerna.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att de likalydande motionerna I: 23 av fru Gärde Widemar
m. fl. och II: 28 av herr Wedén m. fl. om ändrad
behandling i skattehänseende av hemskild skattskyldig med
barn och husföreståndarinna icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd;
2) att de likalydande motionerna I: 94 av herr öhman
in. fl. och II: 91 av herr Henning Nilsson i Gävle in. fl. om
vidgad rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen för förvärvsarbetande
gifta kvinnor icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd; samt
3) att de likalydande motionerna I: 195 av fru Gärde Widemar
och 11:234 av herr Gustafson i Göteborg in. fl. om
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1958
ändrade beskattningsregler beträffande s. k. ofullständiga
familjer icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 4 mars 1958
På bevillningsutskottets vägnar:
EDGAR SJÖDAHL
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Hagberg, Eriksson, Spetz,
Snygg, Gustaf Elofsson, Erik Jansson, Bengtson, Oscar Carlsson och Kronstrand;
samt
från andra kammaren: herrar Sundström, Kollberg, Brandt, Allard,
Kärrlander, Persson i Svensköp, Vigelsbo, Magnusson i Borås, Anderson
i Sundsvall och fru Holmqvist.
580421 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag