Bevillningsutskottets betänkande nr 15.
1
Nr 15.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion
om skattebefrielse för vissa litterära stipendiestiftelser.
(2:a avd.)
I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion, II:
365 av herr von Friesen in. fl., har hemställts, »att riksdagen måtte besluta
sådana ändringar i tillämpliga skattelagar, att de litterära stipendiestiftelserna
Samfundet De Nio, Albert Bonniers stipendiefond för svenska författare,
Stipendiefonden Albert Bonniers 100-årsminne samt Tidens författarstipendier
befrias från skyldighet att erlägga skatt».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen.
De i motionen avsedda bestämmelserna i skatteförfattningarna bär väsentligen
följande innehåll:
53 § 1 mom. d) kommunalskattelagen: Akademier samt Nobelstiftelsen så
ock allmänna undervisningsverk, sådana sammanslutningar av studerande
vid rikets universitet och högskolor, i vilka de studerande enligt gällande
stadgar är skyldiga att vara medlemmar , sjömanshus, svenska skeppshypotekskassan,
järnkontoret, så länge kontorets vinstmedel användes till allmänt
nyttiga ändamål och kontoret icke lämnar utdelning åt sina delägare,
aktiebolaget tipstjänst och svenska penninglotteriet aktiebolag är skattskyldiga
för inkomst av fastighet men befriade från skattskyldighet för annan
inkomst.
53 § 1 mom. e) samma lag: Kyrkor, andra trossamfund än svenska kyrkan
därest de utöva kyrklig verksamhet, sjukvårdsinrättningar, vilkas verksamhet
ej bedrives i vinstsyfte, barmhärtighetsinrättningar, stiftelser, som
har till huvudsakligt ändamål att under samverkan med militär eller annan
myndighet stärka rikets försvar eller att, utan begränsning till viss familj,
vissa familjer eller bestämda personer, främja vård och uppfostran av barn
eller lämna understöd för beredande av undervisning eller utbildning eller
utöva hjälpverksamhet bland behövande eller främja vetenskaplig forskning,
ävensom sådana föreningar, vilka, utan att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas
ekonomiska intressen, huvudsakligen verkar för ändamål av
den i fråga om stiftelser här angivna art, är skattskyldiga för inkomst av
fastighet och av rörelse men befriade från skattskyldighet för annan inkomst.
1 liihang till riksdagens protokoll 1953. 7 saml. Xr lö
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 15.
7 £ e) förordningen om statlig inkomstskatt: Samma juridiska personer,
som i 53 § 1 mom. d) kommunalskattelagen avses, är frikallade från skattskyldighet
för all inkomst.
7 § f) samma förordning: De juridiska personer, som i 53 § 1 mom. e)
kommunalskattelagen avses, är frikallade från skattskyldighet för sådan
inkomst, som ej härflutit av rörelse.
6 § 1 mom. b) förordningen om statlig förmögenhetsskatt: Föreningar och
samfund, vilkas medlemmar icke på grund av medlemskapet äger del i föreningens
eller samfundets förmögenhet, ägare av för gemensamt behov avsatta
så kallade besparingsskogar, häradsallmänningar samt andra likartade
samfälligheter, som förvaltas självständigt för delägarnas gemensamma
räkning, ävensom andra stiftelser än familjestiftelser, samtliga dock endast
om och i den mån de är skyldiga erlägga skatt för inkomst, är skattskyldiga
för all den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång ägt vare sig
här i riket eller å utländsk ort.
Ovannämnda bestämmelser angående befrielse från skattskyldighet tillkom
i huvudsak i samband med år 19b2 genomförd omreglering av skattefriheten
för stiftelser och ideella föreningar m. fl. juridiska personer. Dessa
författningsändringar innebar i jämförelse med förut gällande bestämmelser,
bland annat, att stiftelser och föreningar med ändamål att främja vetenskaplig
forskning förklarades skola åtnjuta skattefrihet för vissa slag av
inkomster, medan däremot enligt de äldre bestämmelserna stipendiefonder
och vetenskapliga samfund åtnjöt sådan skattebefrielse. I samband med
dessa författningsändringar utmönstrades begreppen stipendiefonder och
vetenskapliga samfund ur författningstexten.
1936 års skattekommitté, som utarbetat det förslag, vilket låg till grund
för 1942 års lagstiftning på ifrågavarande område, yttrade i samband med
frågan om den av kommittén föreslagna skattefriheten för stiftelser och föreningar
med ändamål alt främja vetenskaplig forskning bland annat följade:
»När
nu skattefrihet föreslås för stiftelser med ändamål alt främja vetenskaplig
forskning, skulle det kunna ifrågasättas, om icke även stiftelser, som
gynna konst och litteratur, borde erhålla skattefrihet. Därvid må erinras, att
sådana stiftelser, som hava till ändamål att lämna understöd för mottagarens
undervisning eller utbildning, enligt kommitténs förslag skola erhålla skattefrihet.
I den mån stiftelser för främjande av konst och litteratur kunna hänföras
under detta stadgande, komma de således i åtnjutande av skattebefrielse.
Beträffande övriga stiftelser för främjande av konst och litteratur synas
emellertid icke föreligga tillräckliga skäl att undantaga desamma från
skattskyldighet.»
Departementschefen, som i detta hänseende följde kommittéförslaget, yttrade
i proposition nr 134 till 1942 års riksdag i detta sammanhang, att vad
teaterkonsten, musiken och de bildande konsterna beträffade utövades de
väl icke alltid på sådant sätt, att uppmuntran från det allmännas sida i form
av skattebefrielse kunde anses befogad.
Bevillningsutskottets betänkande nr 15.
3
1942 års bevillningsutskott förklarade sig i sitt av riksdagen godkända betänkande
nr 21 icke hava något att erinra mot den i propositionen föreslagna
gränsdragningen för skattefriheten. Helt allmänt framhöll emellertid
utskottet i detta sammanhang, att det ej torde kunna förnekas, att genom
denna gränsdragning även ändamål, vilka vore av högt kvalificerad art,
koinme att ställas utanför området för skattefriheten. Utskottet erinrade i
detta hänseende om de bildande konsterna, musiken och teaterkonsten. Uppenbarligen
måste det här bereda stora svårigheter att draga gränsen mellan
vad som vore förtjänt av stöd från det allmänna sida och vad som icke borde
understödjas. Vidare yttrade utskottet, att därest det i särskilda fall
skulle befinnas, att beskattningen av vissa juridiska personer komme att
verka på sådant sätt, att det allmännas stöd ansåges påkallat, det syntes
lämpligare, att dylikt stöd lämnades i form av anslag till den av dem bedrivna
verksamheten.
Ifrågavarande spörsmål har sedermera vid upprepade tillfällen varit föremål
för riksdagens uppmärksamhet. Sålunda yrkades i eu vid 1943 års riksdag
väckt motion, I: 166 (av herr Holmbäck in. fl.) att stiftelser och föreningar,
som främjade litterär verksamhet, skulle erhålla skattefrihet i
samma utsträckning som sådana juridiska personer, vilka främjade vetenskaplig
forskning. 1 sitt i anledning av motionen avgivna, av riksdagen godkända
betänkande nr 10 anförde 1943 års bevillningsutskott bl. a. följande:
Utskottet vill icke förneka, att främjande av åtminstone vissa slag av
litterär verksamhet skulle kunna motivera samma skatteförmåner som främjande
av vetenskaplig forskning. Att på sätt i motionen föreslagits främjande
av all litterär verksamhet skulle föranleda skattefrihet torde dock få
anses uteslutet. Litterär verksamhet bedrives ju i många olika former, från
högt kvalificerat författarskap till tämligen mindervärdigt sådant. Medgivande
av skattefrihet för främjande av litterär verksamhet av sist angivet slag
lärer säkerligen ej heller hava varit motionärernas mening. Att bestämma i
vilka fall främjande av litterär verksamhet bör föranleda skattefrihet måste
dock anses synnerligen vanskligt. En tänkbar möjlighet vore visserligen att
i författningstexten såsom skattefria uppräkna vissa angivna rättssubjekt.
Alldeles främmande för vår nuvarande skattelagstiftning är icke en sådan
anordning. Sålunda ha i 53 § d) kommunalskattelagen och 7 § e) förordningen
om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt genom eu sådan uppräkning
angivits såsom frikallade från skattskyldighet — enligt förstnämnda
författningsrum allenast i viss utsträckning — bland andra svenska skeppshypotekskassan,
järnkontoret, aktiebolaget tipstjänst och svenska penninglotteriet
aktiebolag. Skattefriheten för dessa juridiska personer har emellertid
föranletts av särskilda orsaker. I övrigt torde skattelagstiftningen
kunna sägas vara grundad på den principen, att skattebefrielse icke bör medgivas
viss namngiven skattskyldig. Detta framgår exempelvis av bevillningsutskottets
och riksdagens uttalanden år 1904 i anledning av väckt motion
om skattebefrielse för Nobelstiftelsen och år 1920 i anledning av väckt motion
om skattebefrielse för stiftelsen Lars Hiertas minne. Sålunda anförde
1904 års bevillningsutskott, alt ett förslag att från utgörande av inkomstbevillning
fritaga en särskild institution syntes i och för sig vara betänkligt
och all en dylik befrielse endast borde tillerkännas vissa klasser eller
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 15.
slag av inrättningar. Det framhölls därvid jämväl, att ett bifall till framställningen
om skattebefrielse för Nobelstiftelsen ej osannolikt kunde komma
att framkalla befogade anspråk på lindring även för andra stiftelser och
inrättningar. 1920 års riksdag yttrade i överensstämmelse med vad samma
års bevillningsutskott i avgivet betänkande anfört, att riksdagen icke kunde
medgiva något skatteprivilegium åt viss skattskyldig samt att riksdagen
funnit sig i denna principiella punkt kunna i allo instämma med 1904 års
bevillningsutskott i dess yttrande rörande den ifrågasatta skattefriheten för
Nobelstiftelsen.
Även enligt utskottets uppfattning bör ett undantag från skattskyldighet
av viss bestämd skattskyldig undvikas. Detta icke minst med hänsyn till
att rättssubjekt med helt likartade ändamål därigenom kunde komma att
ställas utanför skattefriheten. Då kravet på jämlikhet vid beskattningen givetvis
måste tillgodoses, skulle med en sådan anordning lagtexten säkerligen
gång efter annan få kompletteras. Det får i detta sammanhang ej heller förglömmas,
att enligt grunderna för 1942 års författningsändringar på ifrågavarande
område ändamålet, sådant detsamma framträder i den bedrivna
verksamheten, och icke ändamålet enligt stadgarna skall vara avgörande vid
bedömandet av frågan om skattefriheten. En eventuell förändring i verksamheten
kan sålunda föranleda skattefrihetens upphörande.
Vid medgivande av skattefrihet torde enligt utskottets mening den enda
riktiga vägen vara, att gränsdragningen mellan skattefrihet och skattskyldighet
sker med hänsyn tagen till ändamålets art. Då emellertid, såsom" ovan
nämnts, främjande av all litterär verksamhet icke torde böra medföra skattefrihet,
återstår endast den möjligheten, att skattefrihet medgives vid främjande
av litterär verksamhet av visst angivet slag. Att i en författningstext
genom allmänt hållna föreskrifter göra åtskillnad mellan mer eller mindre
yälkvalificerad litterär verksamhet måste dock anses synnerligen vanskligt.
Även ett och samma rättssubjekt kan för övrigt, såsom framgår av den till
utskottet inkomna utredningen, hava till ändamål att stödja ej allenast skönlitterära
författare och författare av vetenskapliga arbeten utan även journalister
samt konstnärer, som ägna sig åt bok- eller tidningsillustration. Enligt
utskottets mening är fördenskull en ändring i motionens syfte icke möjlig att
genomföra utan en ingående utredning av förevarande spörsmål. Då emellertid
riksdagen så nyligen som år 1942 godkänt nu gällande bestämmelser
angående skattefrihetens omfattning, vilka bestämmelser i sin nuvarande
aytattning tillkommit efter utredning inom eu för ändamålet tillsatt kommitté,
finner utskottet ej tillräckliga skäl föreligga att hos Kung]. Maj :t göra
framställning om utredning i ämnet. På grund av nu angivna förhållanden
anser sig utskottet icke kunna tillstyrka bifall till motionen.
Vid 194-7 års riksdag yrkades i motionen 1 :147 (av herr Holmbäck in. fl.)
i törsta hand att Samfundet De Nio måtte uttryckligen nämnas i de författningsrum,
vari skattefrihet för inkomst och förmögenhet tillförsäkrats vissa
rättssubjekt. Skulle emellertid skattefrihet icke kunna beviljas, hemställde
motionärerna i andra hand, att Samfundet De Nio måtte tilldelas statsanslag,
som förutsattes bliva årligt, om 10 000 kronor som kompensation för
erlagda skatter. Sistnämnda alternativa yrkande hade gjorts till föremål för
en särskild motion, I: 148, vilken hänvisats till statsutskottet. Samma års bevillningsutskott
erinrade i sitt i anledning av motionen I: 147 avgivna betänkande
nr 14 om att skattefrihetsbestämmelserna för ideella föreningar och
Bevillningsutskottets betänkande nr 15.
5
stiftelser med allmännyttiga ändamål vid sin tillkomst år 1942 erhållit en
mycket restriktiv tolkning samt hänvisade till de uttalanden från riksdagens
sida som då gjorts. Utskottet kunde icke förorda, att Samfundet De Nio skulle
uttryckligen angivas i författningstexten såsom frikallat från skattskyldighet.
Den nu medgivna skattefriheten vore nämligen grundad på den principen,
att skattebefrielse icke borde medgivas viss namngiven skattskyldig. De
avsteg, som förefunnes från denna princip, hade föranletts av särskilda orsaker,
vilka icke torde kunna åberopas i förevarande fall. Emellertid ville utskottet,
som sade sig till fullo beakta betydelsen av den av samfundet bedrivna
verksamheten, understryka, att därest stöd från det allmännas sida åt
denna verksamhet ansåges påkallat, sådant stöd borde lämnas i form av
anslag. 1947 års statsutskott förordade i sitt i anledning av motionen I: 148
avgivna utlåtande nr 197, att såsom bidrag till samfundets verksamhet måtte
för budgetåret 1947/48 anvisas ett anslag av 10 000 kronor. Vad utskotten
sålunda anfört godkändes av riksdagen. — Motsvarande anslag, 10 000 kronor,
har därefter årligen utgått till samfundet.
Den år 1948 tillsatta bokutredningen har år 1952 framlagt ett betänkande
(SOU 1952: 23) rörande bl. a. författarnas ställning och villkor. I betänkandet
har även berörts den skatterättsliga behandlingen av de litterära stipendiestiftelserna,
därvid utredningen föreslagit, att dessa skall i skattehänseende
jämställas med stiftelser, som främjar vetenskaplig forskning. Förslaget
är för närvarande föremål för departementsbehandling.
I den förevarande motionen har inledningsvis redogjorts för frågans tidigare
behandling i riksdagen, varefter motionärerna anknutit till innehållet
i 1943 års bevillningsutskotts betänkande nr 10 och därvid anfört bl. a. följande.
Vad anginge utskottets uttalande om olämpligheten av eu uppräkning
i lagtexten av institutioner, som skulle erhålla lättnader eller befrielse från
skatt, kunde det påpekas att sådan uppräkning redan nu förekomme. Förutom
Nobelstiftelsen funnes i lagtexten införda t. ex. Svenska penninglotteriet,
Jernkontoret och AB Tipstjänst. Utskottets farhåga att risk kunde föreligga
att en stipendieform komme att bildas med avsikt att belöna mindre
kvalificerad litterär verksamhet torde vara betydligt överdriven. I Sverige
hade aldrig någon sådan fond existerat och existerade inte för närvarande
och kunde väl knappast heller tänkas uppstå. Frånsett det orimliga i att avsätta
medel för ett sådant ändamål skulle den på dessa punkter ytterst vakna
offentliga kritiken genast påtala förhållandet. Beskattningsreglerna hade
svårt beskurit möjligheterna att dela ut stipendier för de tre stiftelser, som
närmast berördes: Samfundet De Nio, Albert Bonniers stipendiefond för
svenska förtattare, Stipendiefonden Albert Bonniers 100-årsminne samt Tidens
förfallarstipendier. Samfundet De Nio hade vid flera tillfällen tvingats
alt inställa den årliga utdelningen av sitt stora pris, ett av de mest betydande
stipendier, som kunde tilldelas en enskild författare. Fn provisorisk lösning
hade sedan 1947 använts, i det staten genom anslag till samfundet återbeta
-
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 15.
lar en del av den erlagda skatten eller 10 000 kronor årligen. De övriga fonderna
hade under åren 1942—1952 erlagt omkring 146 000 kronor i skatt.
Dessa medel skulle under andra omständigheter helt varit avsedda att utdelas
som stipendier. Bokutredningen hade visat en ganska nedslående bild av
svenska författares ekonomiska förhållanden. Statens anslag till författarunderstöd
hade icke blivit av sådan storleksordning, att det skulle kunna
onödiggöra stipendiefondernas ekonomiska insatser. Bokutredningen uttalade
i sitt betänkande, att den ville »starkt understryka, att de stiftelser och
fonder, som gynnar litteraturen, härvidlag bör jämställas med de stiftelser,
som främjar vetenskaplig forskning, och sålunda framdeles hänföras till
skatteprivilegierade inrättningar i kommunalskattelagens och statens skattelags
mening».
Utskottet. Frågan om beskattning av stiftelser och ideella föreningar samt
därmed i skattehänseende jämställda juridiska personer har såsom av den
ovan lämnade redogörelsen framgår varit föremål för lagstiftning vid f942
års riksdag. Stiftelser och föreningar med ändamål att främja vetenskaplig
forskning blev därvid frikallade från skattskyldighet för vissa slag av inkomster
och i anslutning därtill jämväl för viss förmögenhet. Stiftelser och
föreningar med ändamål att främja konst och litteratur kom emellertid i
åtnjutande av motsvarande skattebefrielse allenast för det fall, att desamma
hade till ändamål att lämna understöd för mottagarens undervisning eller
utbildning. Genom beslut av 1946 års riksdag utvidgades skattefriheten för
stiftelser att omfatta jämväl Nobelstiftelsen.
I den nu föreliggande motionen yrkas, att de litterära stipendiestiftelserna
Samfundet De Nio, Albert Bonniers stipendiefond för svenska författare,
Stipendiefonden Albert Bonniers 100-årsminne samt Tidens förlags författarstipendier
skall befrias från skyldighet att erlägga skatt. Motionärernas
yrkande torde avse, att nämnda stiftelser skall erhålla motsvarande skattelindring,
som tillkommer de inledningsvis angivna juridiska personerna.
Utskottet får i anledning av vad motionärerna anfört erinra om att vid
genomförandet av ifrågavarande lagstiftning år 1942 densamma givits en
mycket restriktiv utformning och kulturella ändamål i allmänhet icke ansetts
motivera skattefrihet. Samma års bevillningsutskott uttalade i sitt av
riksdagen godkända betänkande nr 21 såsom ett allmänt omdöme om gränsdragningen
för skattefriheten, att det ej kunde förnekas att genom denna
gränsdragning även ändamål, vilka vore av högt kvalificerad art, komme att
ställas utanför området för skattefriheten. Vidare yttrade utskottet, att därest
det i särskilda fall skulle befinnas, att beskattningen av vissa juridiska
personer komme att verka på sådant sätt, att det allmännas stöd ansåges
påkallat, det syntes lämpligare, att dylikt stöd lämnades i form av anslag
till den av dem bedrivna verksamheten. Påföljande år, 1943, avslog riksdagen
på hemställan av samma års bevillningsutskott en motion om skattelindring
för stiftelser och föreningar med ändamål att främja litterär verksamhet.
Vidare avslog 1947 års riksdag i enlighet med samma års bevill
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 15.
7
ningsutskotts hemställan en motion om skattelindring för Samfundet De Nio.
Samfundet beviljades emellertid i stället ett anslag om 10 000 kronor, vilket
sedan dess årligen utgått. Vid båda dessa tillfällen har riksdagen uttalat sin
anslutning till den av 1942 års riksdag framförda principiella uppfattningen,
att därest det allmännas stöd åt något ändamål ansåges påkallat, detta
borde lämnas genom direkt anslag och icke genom skattelindring.
Vad i den föreliggande motionen anförts anser utskottet icke utgöra skäl
för ett frångående av den sålunda av riksdagen tidigare intagna ståndpunkten
i denna fråga.
Utskottet vill i detta sammanhang även erinra om att, såsom motionärerna
berört, i bokutredningens år 1952 framlagda betänkande föreslagits
bland annat, att de litterära stipendiestiftelserna skall i beskattningshänseende
jämställas med stiftelser, som främjar vetenskaplig forskning. Utredningens
förslag är för närvarande föremål för departementsbehandling, och
det torde kunna förväntas, att förevarande spörsmål därvid kommer att ytterligare
belysas. Huruvida genomförandet av bokutredningens förslag i sin
helhet bör föranleda ett ändrat ståndpunktstagande till frågan om den skatterättsliga
behandlingen av litterära stipendiestiftelser kan utskottet icke
för närvarande taga ställning till.
Utskottet får med avseende å det anförda avstyrka bifall till motionen.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att motionen II: 365 av herr von Friesen m. fl. om skattebefrielse
för vissa litterära stipendiestiftelser icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 26 februari 1953.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Heiiman, Franzon, Spetz, Velander,
Falk, Ramberg, Söderquist, Einar Eriksson, Werner och Patrick Nilsson;
samt
från a n d r a kammaren: herrar Olsson i Gävle, Orgård, Sundström,
Sjölin, Olofsson, Jonsson i Skedsbygd, Brandt, Nilsson i Svalöv, Anderson
i Sundsvall och Gustafson i Göteborg.
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 15.
Reservation
av herrar Sjölin och Gustafson i Göteborg, vilka ansett, att utskottet med
hänsyn till det stora behov av stipendier till svenska författare, som förefinnes
och som särskilt framhävs av bokutredningen, bort bifalla förevarande
motion, II: 365 av herr von Friesen in. fl., och att utskottet därför bort hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till motionen 11:365 av
herr von Friesen in. fl. om skattebefrielse för vissa litterära
stipendiestiftelser,
1) för sin del antaga följande
Förslag
till
lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).
Härigenom förordnas, att 53 § 1 inom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
53 §.
1 mom. Skyldighet att----av rörelse;
d) akademier, Nobelstiftelsen, Samfundet De Nio, Albert Bonniers stipendiefond
för svenska författare, Stipendiefonden Albert Bonniers 100-årsniinne
samt Tidens förlags stipendiefond så ock allmänna undervisningsverk, sådana
sammanslutningar av studerande vid rikets universitet och högskolor
i vilka de studerande enligt gällande stadgar äro skyldiga att vara medlemmar,
sjömanshus, svenska skeppshypotekskassan, järnkontoret, så länge
kontorets vinstmedel användas till allmänt nyttiga ändamål och kontoret
icke lämnar utdelning åt sina delägare, aktiebolaget tipstjänst, svenska penninglotteriet
aktiebolag, pensionsstiftelser, understödsföreningar, som icke
bedriva till livförsäkring hänförlig verksamhet, jämlikt lagen om aktiebolags
pensions- och andra personalstiftelser bildade stiftelser för arbetslöshetsunderstöd,
sjukhjälp eller hjälp vid olycksfall, sådana ömsesidiga försäkringsbolag
för försäkring av egendom, å vilka lagen om försäkringsrörelse icke
äger tillämpning eller vilkas verksamhetsområden falla utanför Stockholm
och omfatta allenast visst län eller del av län, ävensom sådana ömsesidiga
olycksfallsförsäkringsbolag, som avses i lagen om försäkring för olycksfall
i arbete:
för inkomst av fastighet;
e) kyrkor, andra---eller rörelse.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1954.
Bevillningsutskottets betänkande nr 15. 9
2) antaga följande
Förslag
till
förordning angående ändring av förordningen den 26 juli 19b7 (nr 576) om
statlig inkomstskatt.
Härigenom förordnas, att 7 § förordningen den 26 juli 1947 om statlig inkomstskatt
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
7 §•
Från skattskyldighet — — — all inkomst;
e) akademier, Nobelstiftelsen, Samfundet De Nio, Albert Bonniers stipendiefond
för svenska författare, Stipendiefonden Albert Bonniers 100-årsminne
samt Tidens förlags stipendiefond så ock allmänna undervisningsverk,
sådana sammanslutningar av studerande vid rikets universitet och högskolor
i vilka de studerande enligt gällande stadgar äro skyldiga att vara
medlemmar, sjömanshus, svenska skeppshypotekskassan, järnkontoret, så
länge kontorets vinstmedel användas till allmänt nyttiga ändamål och kontoret
icke lämnar utdelning åt sina delägare, aktiebolaget tipstjänst, svenska
penninglotteriet aktiebolag, pensionsstiftelser, understödsföreningar, med
undantag för dem, vilka enligt sina stadgar äga meddela annan kapitalförsäkring
än sådan som omfattar kapitalunderstöd å högst 500 kronor för
medlem, jämlikt lagen om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser
bildade stiftelser för arbetslöshetsunderstöd, sjukhjälp eller hjälp vid
olycksfall, sådana ömsesidiga försäkringsbolag för försäkring av egendom,
å vilka lagen om försäkringsrörelse icke äger tillämpning eller vilkas verksamhetsområden
falla utanför Stockholm och omfatta allenast visst län eller
del av län, ävensom sådana ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag, som avses
i lagen om försäkring för olycksfall i arbete:
för all inkomst;
f) kyrkor, andra —---samma paragraf.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1954.
2 liihang till riksdagens protokoll 1953. 7 samt. Nr 15.