Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.
1
Nr 15.
Ankom till riksdagens kansli den 21 mars 1942 kl. 11 f. m.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av dels Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om fortsatt
giltighet av förordningen den 18 juni 1931 (nr 481)
angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela
särskilda bestämmelser örn stämpelavgift vid köp och
byte av fondpapper, dels ock väckt motion angående
förhöjning av stämpelavgiften vid överlåtelse av aktier
och andra värdepapper.
(lia avd.)
I en den 13 februari 1942 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 72, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga följande, vid propositionen fogade
Förslag
till
förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 18 juni 1937
(nr 481) angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela
särskilda bestämmelser örn stämpelavgift vid köp och byte
av fondpapper.
Härigenom förordnas, att förordningen den 18 juni 1937 angående rätt för
Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser örn stämpelavgift
vid köp och byte av fondpapper, vilken jämlikt förordning den 9 april 1941
(nr 190) gäller till och med den 30 juni 1942, skall äga fortsatt giltighet till
och med den 30 juni 1943, med iakttagande av att av Konungen jämlikt förstnämnda
förordning meddelade bestämmelser ej må äga tillämpning längre än
till och med sistnämnda dag.
Till behandling i samband med förevarande proposition bar utskottet funnit
lämpligt att jämväl upptaga den under motionstiden vid riksdagens början
väckta, till utskottet hänvisade motionen nr 147 i andra kammaren av
Bihang till riksdagens protokoll 1942. 7 sami. Nr 15. 1
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.
herr Jonsson i Skedsbygd, vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Majit hemställa, att Kungl. Majit måtte föranstalta om en skyndsam
utredning i syfte att vidtaga den förhöjning av förevarande stämpelavgift,
som kunde med beaktande av i motionen framförda synpunkter befinnas
skälig, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill nämnda utredning
kunde föranleda.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen väckta förslaget,
får utskottet hänvisa till motionen.
Vid överlåtelse av fondpapper genom köp eller byte skall enligt förordningen
den 6 november 1908 (nr 129) — fondstämpelförordningen — erläggas
en särskild stämpelavgift. Då sådan överlåtelse sker, skall avräkningsnota
upprättas, varå stämpeln anbringas. Skyldighet att upprätta avräkningsnota
åligger i regel säljaren.
Enligt 3 § 1 mom. i nämnda förordning (sådant detta författningsrum
lyder enligt förordningen den 14 juni 1929, nr 142) utgör stämpeln vid köp
av aktier, lotter, andelsbevis och delaktighetsbevis 3 promille samt vid köp
av obligationer 1 promille av nämnda fondpappers värde. Därest den ena
kontrahenten är fondhandlare och avtalet avslutas icke för dennes räkning
utan i kommission, skall emellertid stämpeln i det förra fallet utgå med
endast IV2 promille och i det senare fallet med V2 promille av värdet. Vid
byte av aktier, lotter, andelsbevis och delaktighetsbevis samt av obligationer
utgår stämpeln med samma belopp som vid köp av dylika fondpapper, där
ena kontrahenten är fondhandlare och avtalet avslutas i kommission.
Sedan ifrågavarande stämpelavgift infördes, hava vid olika tillfällen ändringar
vidtagits i skattesatsernas storlek. Då riksdagen år 1908 i huvudsak
antog Kungl. Majits förslag örn införande av en särskild stämpelavgift vid
köp och byte av fondpapper, bestämdes skatten — med sänkning av de i propositionen
föreslagna skattesatserna — till 1 promille vid köp av aktier och
banklotter samt till V2 promille vid köp av obligationer. Vid byte skulle
stämpelskatten utgå med hälften av nämnda skattesatser. År 1913 beslöt
riksdagen höja den vid köp av aktier och banklotter utgående stämpelavgiften
till 1 I2 promille. Beti''äffande köp av obligationer förblevo skattesatserna
oförändrade. För byte reglerades skattesatserna så, att de fortfarande kommo
att utgöra hälften av de för köp gällande. Sistnämnda år utvidgades begreppet
fondpapper att omfatta jämväl lotter i kommanditbolag samt andelsoch
delaktighetsbevis i vissa penninginrättningar, vilka samtliga värdepapper
i avseende å stämpelbeloppen likställdes med aktier och banklotter. Vid
1917 års riksdag beslöts en fördubbling av de vid köp och byte av aktier och
därmed jämställda fondpapper då gällande skattesatserna, dock endast provisoriskt
för ett års tid. År 1918 beslöt riksdagen, likaledes provisoriskt, en
fördubbling av de enligt 1917 års nyssnämnda beslut gällande fondstämpelavgifterna.
Skattesatserna bestämdes sålunda till 6 promille vid köp av
aktier och därmed jämställda fondpapper samt 1 promille vid köp av obliga
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.
3
tioner. Vid byte utgjorde skattesatserna alltjämt hälften av de för köp gällande.
Enligt beslut av 1919—1928 års riksdagar bibehöllos de provisoriskt
förhöjda skattesatserna i stort sett oförändrade.
Vid 1929 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t i proposition nr 85, att fondstämpelavgiften
beträffande aktier och därmed jämställda fondpapper skulle
från och med den 1 juli 1929 nedsättas till de belopp, som numera gälla.
Därjämte innehöll nämnda förslag även, att tiden för stämpelavgiftens utgående
icke begränsades. I förenämnda proposition anförde dåvarande chefen
för finansdepartementet till stöd för den föreslagna sänkningen av fondstämpeln,
bland annat, att den höga stämpelavgift, som tidigare utgått vid
köp och byte av aktier och därmed i förevarande avseende likställda fondpapper,
tillkommit under kristiden med dess särskilda förhållanden. Ett av
syftena med den företagna höjningen av skattesatserna hade varit att i större
utsträckning än tidigare varit fallet i statsfinansiellt hänseende utnyttja denna
skaltekälla. Ur berörda synpunkt ansåg departementschefen dåmera avgörande
betänkligheter knappast kunna resas mot en nedsättning av fondstämpeln.
Ett annat skäl, varmed på sin tid höjningen motiverats, hade varit,
att densamma antoges skola komma att motverka en osund, våldsamt uppdriven
spekulation. Ej heller detta skäl ägde längre giltighet, sedan en återgång
skett från kristidens exceptionella förhållanden. Då de synpunkter, som
åberopats för den höga fondstämpeln, ej längre syntes med fog kunna göras
gällande, hade departementschefen ansett tidpunkten lämplig att föreslå
en sänkning av stämpeln till ett med hänsyn till det då rådande läget rimligt
belopp. En sådan sänkning skulle säkerligen även visa sig bliva till icke
ringa gagn för näringslivet. Till de i nämnda proposition anförda synpunkterna
anslöt sig 1929 års bevillningsutskott (betänkande nr 27), på vars hemställan
riksdagen biföll propositionen.
I en vid 1934 års riksdag väckt motion II: 417 av herr Karlsson i Grängesberg
m. fl. hemställde motionärerna, »att riksdagen måtte hos regeringen
begära utredning och framläggande av förslag om en höjning av stämpelavgiften
på fondpapper». På hemställan av 1934 års bevillningsutskott avslog
riksdagen motionen. I sitt över motionen avgivna betänkande, nr 37,
anförde nämnda års bevillningsutskott, att, då de skäl, som föranledde den
år 1929 vidtagna sänkningen av stämpelavgiften vid köp och byte av aktier
och därmed jämställda fondpapper, alltjämt ägde giltighet, och då i motionen
icke påvisats några förhållanden, som kunde motivera en höjning av ifrågavarande
stämpelavgift, utskottet icke ansett sig kunna biträda motionärernas
hemställan. Utskottet yttrade vidare, att därest statsfinansiella skäl skulle
påkalla, att ifrågavarande skaltekälla borde utnyttjas i större utsträckning
än som för det dåvarande skedde, ansåge utskottet det i första hand böra
ankomma på Kungl. Majit att taga frågan därom under övervägande.
Såsom ett led i de av 1937 års riksdag i valutavårdande syfte beslutade beredskapsåtgärderna
ingick bland annat ett bemyndigande för Konungen att,
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.
U t skottet.
då sådant med hänsyn till särskilda omständigheter prövades nödigt, förordna
om höjning i viss utsträckning av ifrågavarande stämpelavgift. Stadgande
härom innefattas i en den 18 juni 1937 utfärdad förordning (nr 481), enligt
vilken den vid köp eller byte av aktier och därmed jämställda fondpapper
utgående stämpelavgiften må höjas till högst fyra gånger de i 3 § 1 mom.
fondstämpelförordningen angivna beloppen. 1937 års förordning gällde ursprungligen
till och med den 31 maj 1938 men har därefter erhållit fortsatt
giltighet, senast genom förordning den 9 april 1941 (nr 190), enligt vilken
giltighetstiden utsträckts till och med den 30 juni 1942.
I förevarande proposition har depaitementschefen framhållit, att det av
1937 års riksdag givna bemyndigandet för Konungen att i viss utsträckning
förordna om höjning av ifrågavarande stämpelavgift åsyftade att skapa ett
medel att hålla tillbaka eventuella spekulationstendenser å fondhandelns område,
men att fiskaliska synpunkter däremot icke anlades på frågan. Departementschefen
har vidare anfört, att enligt hans uppfattning anledning härtill
icke heller nu förelåge. Utskottet förutsätter dock att, därest det i fortsättningen
skulle visa sig påkallat att på frågan anlägga jämväl statsfinansiella
synpunkter, Kungl. Maj:t ägnar frågan uppmärksamhet och för riksdagen
framlägger det förslag, som kan visa sig erforderligt. På grund härav
får utskottet förorda bifall till förevarande proposition.
Med det nu anförda har utskottet jämväl tagit ställning till det i motionen
II: 147 framställda yrkandet. Vad angår den i motionen lämnade uppgiften,
att bestämmelserna om stämpelskatt vid försäljning av fastighet ofta kringgås,
vill utskottet erinra örn att frågan om eventuella åtgärder häremot närmare
hör samman med stadgandena angående lagfartsstämpeln än med
här ifrågavarande spörsmål. Utskottet anser sig emellertid böra framhålla,
att även inom utskottet uppgivits, att en tendens kunnat iakttagas att söka
undgå erläggande av lagfartsstämpel vid fastighetsförsäljning genom bildande
av aktiebolag eller s. k. fastighetsföreningar, varvid de sålunda bildade
rättssubjekten rent formellt stå såsom ägare till viss fastighet men i realiteten
ej äro annat än en organisationsform för tillvaratagande av en enda persons
eller ett fåtal personers intressen i samma fastighet. I detta sammanhang
får utskottet erinra örn att 1937 års riksdag i skrivelse nr 416 på hemställan
av samma års bevillningsutskott anhållit, att Kungl. Maj:t ville föranstalta
örn utredning beträffande frågan örn åtgärder mot uteblivet eller
försenat erläggande av lagfartsstämpel samt för riksdagen framlägga det
förslag, som kunde av utredningen föranledas. Utskottet, som likaledes anser
att en sådan utredning bör företagas, förutsätter att i samband därmed den
av motionären berörda frågan kommer att ägnas uppmärksamhet.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 72: samt
Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.
5
2) att motionen II: 147, angående förhöjning av stämpelavgiften
vid överlåtelse av aktier och andra värdepapper, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 19 mars 1942.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark, friherre
Lagerfelt*, Ekman, Bengtsson*, Erans Ericson, Robert Berg, Aronsson och Sylwan; samt
från andra kammaren: herrar Hagberg i Malmö, Persson i Undersvik, Falk, Kilbom*,
Karlsson i Grängesberg, Jonsson i Skedsbygd, Sundström i Skövde, Nilsson i
Kristinehamn, Henriksson och Svensson i Ljungskile.
*) Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservat ijon
av herrar Aronsson och Jonsson i Skedsbygd, vilka ansett, att utskottets
yttrande och hemställan bort hava följande lydelse:
»I förevarande---(= utskottet sid. 4 rad 10—16 uppifrån)--—
nu förelåge. Utskottet anser dock, att i nuvarande läge jämväl statsfinansiella
synpunkter böra läggas på denna fråga. Med påpekande härav får
utskottet förorda bifall till förevarande proposition.
Med det---(= utskottet sid. 4 rad 21—40 uppifrån)---ut
skottet
hemställa,
1) att riksdagen---(= utskottet)---proposi
tion
nr 72, samt
2) att motionen II: 147, angående förhöjning av stämpelavgiften
vid överlåtelse av aktier och andra värdepapper,
må anses besvarad genom vad utskottet här ovan anfört. »
2
Bihang till riksdagens protokoll 1942. 7 sami. Nr 15.