Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27.
1
N:o 27.
Ank. till Kiksd. kansli den 5 maj 1905, kl. 4 e. m.
Betänkande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
förändrad lydelse af §§ 2, 10 och 17 i kungl.
förordningen angående villkoren för tillverkning af
brännvin den 13 juli 1887.
I en till bevillningsutskottet hänvisad proposition n:o 124 af den 7
nästlidna april har Kungl. Maj:t, under åberopande af ett vid propositionen
fogadt utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden för samma
dag, föreslagit Kiksdagen att antaga här nedan intagna förslag till förändrad
lydelse af §§ 2, 10 och IT i kungl. förordningen angående villkoren
för tillverkning af brännvin den 13 juli 1887, äfvensom i sammanhang
härmed att de förändrade bestämmelserna skola träda i kraft den
1 oktober 1905.
Det af Kungl. Maj:t framlagda förslaget till förändrad lydelse af ofvanberörda
§§ i brännvinstillverkningsförordningen är af följande lydelse:
Förslag
till förändrad lydelse af 2, 10 och 17 i nådiga förordningen angående
villkoren för tillverkning af brännvin den 13 juli 1887.
§ 2.
1. Brännvinstillverkning vare i allmänhet tillåten allenast från k-locBih.
till Biksd. Prof. 1905. 5 Sami. 1 Afd. 27 Höft. (N:o 27.) 1
2
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27.
kan tolf på dagen första kelgfria dag i oktober månad till första helgfria
dag i maj månad det därpå följande året vid samma timme.
2. I sammanhang med pressjästberedning äfvensom vid bränneri, där
allt det tillverkade brännvinet göres till förtäring obrukbart (denatureras),
må jämväl under den del af året, då brännvinstillverkning på grund af
1 mom. i allmänhet icke är tillåten, brännvinstillverkning äga rum under
de särskilda villkor, Kungl. Maj:t pröfvar erforderliga.
3. Brännvinstillverkning eller mäskberedning därtill vare ej medgifven
från klockan tio om aftonen näst före sön- eller helgdag till klockan
tio om aftonen å sådan dag; dock att, om för särskilda tillverkningsmetoders
begagnande undantag från denna bestämmelse skulle finnas oundgängligen
nödigt, Ivungl. Maj:t vill på särskild underdånig ansökning
pröfva, huruvida sådant undantag må medgifvas.
4. Kungl. Maj:t vare, oberoende af hvad förut i denna § är stadgadt,
obetaget att, där högst viktiga omständigheter sådant föranleda, föreskrifva
inställande under viss tid af all brännvinstillverkning.
§ io.
1. För brännvin, tillverkadt inom landet, skall efter afdrag af två
procent, som äro skattefria, tillverkaren påföras skatt med 65 öre för
hvarje liter af normalstyrka, hvarmed förstås brännvin, som vid +15° å
Celsii termometer innehåller 50 volymprocent alkohol.
2. Inbetalning af tillverkningsskatt verkställes i landtränteriet, dock
hvarje gång icke för mindre än 1,500 liter.
3. Vid utförsel af brännvin må, efter hvad särskilt finnes stadgadt,
åtnjutas restitution med 66,3 öre för hvarje liter renadt och med 65 öre
för hvarje liter icke renadt brännvin af normalstyrka.
4. Restitution af tillverkningsskatt må under de villkor och den
kontroll, Kungl. Maj:t vill föreskrifva, åtnjutas
för brännvin, som vid staten tillhörigt krutbruk användes för tillverkning
af krut, afsedt för krigsbruk eller för öfningar i försvarsändamål;
för
finkelolja, afsedd till tekniskt ändamål; samt
för brännvin, som denaturerats.
För brännvin, som denaturerats vid bränneri, där tillverkningsrätt
gäller, må åtnjutas skattefrihet.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27. 3
Afgift för undersökning af finkelolja i och för restitution af tillverkningsskatt
utgår med två öre och för denaturering af brännvin med
ett öre för hvarje liter af normalstyrka; dock att sistnämnda afgift icke
utgår för brännvin, tillverkadt vid bränneri, där allt det tillverkade brännvinet
denatureras.
§ 17.
1. Öfverkontrollörer förordnas af Kungl. Maj:t till erforderligt antal
att hafva tillsyn å förordningens efterlefnad. Öfverkontrollör åtnjuter det
arfvode samt den ersättning för rese- och expeditionskostnader, som af
Ivungl. Maj:t bestämmas.
2. Tillsyn vid bränneri skall, då, efter erhållet tillståndsbevis, tillverkningsrätt
där är medgifven, utöfvas af kontrollör.
3. Kungl. Maj:ts befallningshafvande äger att, efter förslag af vederbörande
öfverkontrollör, utse kontrollörer.
Kontrollör åtnjuter af staten:
a) arfvode under tjästgöringstiden med tio kronor om dagen vid tillsyn
å ett och tolf kronor om dagen vid tillsyn å två brännerier;
b) reseersättning med femton kronor för hvarje gång, han inträder
i tjänstgöring eller från ett till annat bränneri förflyttas; och
c) ersättning för skråf- och förseglingsmaterialier samt postporto med
tio öre för hvarje dag, han varit i tjänstgöring;
dock att vid bränneri, där allt det tillverkade brännvinet denatureras,
det åligger tillverkaren att godtgöra statsverket hvad sålunda i arfvode
eller ersättning till kontrollör vid bränneriet utgått.
4. Kontrollör skall hafva sin bostad vid eller så nära intill bränneriet,
som öfverkontrollören anser erforderligt. Möter hinder att anskaffa
bostad och kost på tillräckligt närbeläget ställe, vare tillverkare på öfverkontrollörens
tillsägelse skyldig att mot tre kronor om dagen, som af
Kungl. Maj:ts befallningshafvande godtgöras genom afdrag å kontrollörsarfvodet,
tillhandahålla kost samt ett möbleradt, eldadt och städadt bonings
rum å plats, som af öfverkontrollören godkännes.
5. Nederlag vid bränneri, där tillverkningsrätt upphört, skall handhafvas
af särskild tillsyningsman.
6. Tillsyningsman förordnas af Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
som äfven bestämmer honom tillkommande arfvode; och åligger det till
-
4
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27.
verkaren att före nederlagets utrymmande eller öfverlämnande till kontrollör
hafva till tillsyningsmannen betalt arfvode.
Till stöd för hvad sålunda föreslagits, har chefen för finansdepartementet
vid ärendets föredragning inför Kung], Maj:t anfört följande:
»Genom kung!, förordningen den 18 juli 1887 angående villkoren för
tillverkning af brännvin medgafs för första gången, att, då brännvin
under de villkor och den kontroll, Kungl. Maj:t föreskrifver, göres till
förtäring obrukbart (denatureras), restitution må åtnjutas för den på brännvinet
belöpande tillverkningsskatten. Den sålunda beviljade rättigheten
till skatterestitution inträdde med början af år 1888, och denaturerades
under detta år 725,575 liter brännvin af normalstyrka. Beloppet
af det årligen denaturerade brännvinet steg sedan ganska hastigt; det
hade sålunda redan år 1891 stigit till mera än en million och år 1897
till två millioner liter brännvin; år 1903 öfverskreds den tredje millionen
och sistlidet år uppgick beloppet till 3,152,879,4 liter brännvin, allt af
normalstyrka. För de senaste åren har dock härvid äfven medräknats det
brännvin, som vid Åkers krutbruk användes för tillverkning af krut och
för hvilket skatt restitueras, fastän brännvinet ej undergår någon särskild
denaturering.
Det denaturerade brännvinet användes för skilda ändamål. Sålunda
förbrukas vid åtskilliga vetenskapliga institutioner mindre belopp, tillsammans
uppgående till 10,000 ä 20,000 liter om året. Vid offentliga sjukhus
användas numera omkring 20,000 liter om året. För ättiktillverkning
förbrukas omkring 300,000 liter och för tillverkning af fernissa,
polityr och dylikt dels vid särskilda färg- och fernissfabriker dels hos
enskilda yrkesidkare omkring 350,000 liter. Till kruttillverkningen åtgick
sistlidet år något mer än 400,000 liter. Yid sockertillverkningen
användes under åren 1888—1895 denatureradt brännvin till belopp växlande
mellan 60,000 och 100,000 liter årligen.
Det brännvin, som nu omnämnts och som uppgår till sammanlagd!
något mer än en million liter, bär blifvit denatureradt hos industriidkarna
själfva, men till än större belopp uppgår det brännvin, som i och för
försäljning denatureras hos destilleringsverlcen, vid brännerier eller af
handlande, som därtill erhållit tillstånd.
Beträffande handeln med denatureradt brännvin stadgades i kungl.
förordningen angående restitution af tillverkningsskatt för brännvin, som
användes för tekniskt eller vetenskapligt behof, den 18 november 1887,
Bevillningsutskottets Betänkande N:o ,27. '' 5
dels att innehafvare af rättighet till minuthandel med brännvin kunde
erhålla rätt till återbekommande af tiilverkningsskatt för brännvin, som
han låtit denaturera för att hålla till salu, dels oek att denatureradt
brännvin ej finge säljas i mindre myckenhet än tio liter och endast
till den, som företedde bevis, utfärdadt af Kung!. Maj:ts befallningshafvande
om rättighet att för tekniskt eller vetenskapligt behof inköpa
viss myckenhet denatureradt brännvin. Trots dessa inskränkningar
blefvo under de tre år, nyssnämnda förordning förblef gällande, följande
belopp brännvin denaturerade för försäljning, nämligen år 1888:
175,000 liter, år 1889: 256,000 liter och år 1890: 334,000 liter. Genom
kung! förordningen angående denaturering af brännvin den 10 oktober
1890 blef handeln med denatureradt brännvin i det närmaste fri, i det
att en hvar utan all inskränkning blef berättigad inköpa denatureradt
brännvin, under det att tillstånd att sälja sådant brännvin skulle sökas
hos Kung!. Maj:ts befallningshafvande. Beloppet af brännvin, som denaturcrats
för försäljning, steg till följd af den sålunda införda förändringen
redan år 1891 till nära 542,000 liter och har sedermera fortsatt att stiga,
så att det under de senaste åren uppgått till omkring två millioner liter.
Att döma efter förhållandena under åren 1888—1890, då, såsom
nyss nämndes, denatureradt brännvin endast fick säljas för att användas
till tekniskt eller vetenskapligt behof, torde numera ungefär 500,000 liter
af det till försäljning denaturerade brännvinet kunna beräknas åtgå till
dylikt behof, under det att återstoden, omkring 1,500,000 liter, användes
till andra ändamål, i främsta rummet till brännsprit för kokapparater och
i någon ringa mån för lampor, samt vidare till rengöring och andra hushållsändamål.
Tager man i betraktande, att priset på denatureradt brännvin
med eu styrka af 95 procent alkohol sällan om ens någonsin nedgått
under 50 öre för liter utan i allmänhet varit betydligt högre, måste man
medgifva, att användningen af denatureradt brännvin till senast omnämnda
ändamål tagit en oväntadt stor utsträckning. I utlandet har emellertid
denatureradt brännvin funnit ännu större användning, hvithet, hvad exempelvis
Tyskland beträffar, framgår af den reseberättelse, som professor II.
Juhlin-Dannfelt och ingenjör G. Dillner afgifvit till Kung!. Maj:t öfver
ett af dem med understöd af statsmedel är 1902 aflagdt besök vid spritindustriutställningen
i Berlin och hvilken berättelse finnes intagen i
»Meddelanden från kungl. jordbruksdepartementet».
Anledningen till den vida större användning, denatureradt brännvin
erhållit i Tyskland mot i Sverige, är gifvetvis att söka i det tyska dena
-
6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27.
tillträde brännvinets låga pris såväl i och för sig som ock i förhållande
till priset å fotogen. Medan t. ex. under nästlidet år i Sverige priset å
donatureradt brännvin om 95 procent styrka i regel utgjorde omkring 50
öre för liter och å fotogen i allmänhet torde hafva varierat mellan 12
och 18 öre för liter, utgjorde priset å denatureradt brännvin af nämnda
styrka i Tyskland vid samma tid endast omkring 30 öre för liter, under
det att priset å fotogen vid samma tid därstädes synes hafva hållit sig
några öre högre än i Sverige. Det låga tyska priset på denatureradt
brännvin beror i någon mån på billiga råmaterial och billig arbetskostnad
men hufvudsakligen på den i Tyskland genomförda sammanslutningen
mellan brännvinstillverkarnc, genom hvilken det blifvit möjligt för tillverkarne
att hålla priset för det till förtäring sålda brännvinet så högt,
att det för tekniska behof afsedda brännvinet kan säljas till lågt pris och
därigenom vinna stor användning.
Under senare tid har emellertid äfven eu sträfvan gjort sig gällande
att söka anskaffa billigare material för tillverkning af brännvin, särskildt
sådant som afses till denaturering. Sålunda hafva försök anställts med
såväl sågspån som torf.
Ehuru i Sverige försök, åtminstone i större skala, ej gjorts att framställa
brännvin af dessa råämnen, lära dock, enligt hvad till min kännedom
kommit, planer vara å bane för anläggande i vårt land af en fabrik
för tillverkning af brännvin af torf. Denna tillverkning tillgår på följande
sätt. Den ur mossen upptagna torfven införes efter föregående pressning
i stora kokapparater af metall, där den tillsammans med svafvelsyra kokas
någon tid under högt tryck, hvarvid en del af dess cellulosa förvandlas
till socker. Efter slutad kokning pressas den kokade massan, hvarefter
den utpressade saften efter vederbörlig behandling bringas till jäsning.
Då torfven, trots den första pressningen, innehåller mycket vatten, kommer
mäsken att blifva synnerligen utspädd, hvarför till dess afverkning
fordras stora redskap och mycket bränsle. Anläggningen blir således
tydligen ganska dyrbar, hvarför det synes vara ett nödvändigt villkor
för dess räntabilitet, att tillverkningen kan drifvas i stor skala. Häremot
lägger emellertid nu gällande lagstiftning i viss mån hinder i vägen.
Då det uppenbarligen vore af synnerligen stor betydelse för landet,
ifall de stora tillgångar på torf, som finnas i våra torfmossar, skulle
kunna på ett ekonomiskt fördelaktigt sätt tillgodogöras för tillverkning
af brännvin, afsedt ej till förtäring utan uteslutande till denaturering,
och därigenom inom landet frambringas ett material, användbart, utom
Bevillningsutskottets Betänkande* N:o 27. 7
till andra ändamål, särskild! såsom bränsle och måhända ägnadt att i
stor utsträckning ersätta det från utlandet i stor myckenhet importerade
fotogenet, anser jag det vara synnerligen angeläget, att lagstiftningen
inrättas så, att, om möjligt, en dylik industri må kunna inom landet
uppstå och på ett lönande sätt bedrifvas. Gifvet är, att de lättnader, som
för sådant ändamål synas böra medgifvas, böra gälla icke blott det fall
att vid tillverkningen användes ett visst råämne, t. ex. torf, utan att
desamma böra äga tillämpning å hvarje bränneri, där allt det tillverkade
brännvinet denatureras.
I 2 § af förordningen angående villkoren för tillverkning af brännvin
den 13 juli 1887 stadgas, att brännvinstillverkning, såvida den icke
äger rum i sammanhang med pressjästberedning, endast må pågå undertiden
från början af oktober månad till början af maj månad påföljande
år men ej under den öfriga delen af året.
Till man möjliggöra drifvande! af en sådan industri, som här är i
fråga, lärer det emellertid, då denna, som nämndt, förutsätter eu tillverkning,
drifven i stor skala, vara nödvändigt att medgifva, att vid bränneri,
där allt det tillverkade brännvinet denatureras, tillverkningen må bedrifvas
äfven under den del af året, då brännvinstillverkning i allmänhet icke
får äga ruin.
För brännvin, som vid bränneri denatureras, utgår visserligen ingen
skatt; och då de tilläggsafgifter, hvarom stadgas i 11 §, endast afse brännerier,
där beskattningsbart brännvin tillverkas, kunna tydligen där omförmälda
afgifter icke ifrågakomma beträffande brännvin, framställdt vid
bränneri, där hela tillverkningen denatureras. Men enligt 10 § 4 mom.
skall för denatureringen erläggas eu afgift af ett öre för hvarje liter af
normalstyrka. Skulle en dylik afgift utgå för brännvin, tillverkad! i den
skala, som här är i fråga, blefve densamma alltför betungande. Jag bär
därför tänkt mig, att vid bränneri, där allt det tillverkade brännvinet
undergår denaturering, denna skulle kunna utan någon särskild ersättning
utföras af den vid bränneriet anställde kontrollören och följaktligen den i
10 § 4 mom. stadgade denatureringsafgiften, som väl egentligen endast
afser att täcka kostnaden för den ersättning, som utgår till kontrollanten
för bestyret med denatureringen, bortfalla.
Kontrollör vid bränneri, hvarom här är fråga, bör naturligen åtnjuta
enahanda förmåner som kontrollör vid annat bränneri. Kostnaden härför
bör visserligen i första hand erläggas af staten, men, då statsverket icke
uppbär någon skatt för den vid bränneriet tillverkade varan, måste det
s Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27.
gifvetvis åläggas tillverkaren att i sista hand bestrida kontrollkostnaden
och godtgöra statsverket densamma.
I det syfte, jag förut angifvit, har jag låtit verkställa erforderlig omarbetning
af vissa bestämmelser i brännvinstillverkningsförordningen. De
stadgande i förordningen, som däraf beröras, äro 2 §, 10 § 4 mom. och
17 § 3 mom.
Därest de föreslagna ändringarna bifallas, torde däraf föranledas vissa
ändringar äfven i ordningsstadgan för brännvinsbrännerierna i riket äfvensom
i förordningen angående denaturering af brännvin; och torde det
tillåtas mig att framdeles därom framlägga förslag.
De föreslagna ändringarna i tillverkningsförordningen torde lämpligen
höra träda i kraft den 1 nästkommande oktober, då nytt tillverkningsår
tager sin början.»
Såsom departementschefen framhåller, torde det få anses visst, att på
senare tider användningen bär i landet af denatureradt brännvin, särskild!
till hushållsändamål, nått en oväntadt stor utsträckning. I följd häiaf
lärer ock böra tillses, att tillverkningen härstädes af denna artikel i möjligaste
mån underlättas. Den sträfvan, som, enligt hvad kandi är, numera
gör sig gällande, att söka anskaffa billigt material föi tillverkningen af
sådant brännvin, som är afsedt att denatureras, synes sålunda vara värd
all uppmuntran; och då genom ett bifall till de af lvungl. Maj .t nu föieslagna
bestämmelserna möjlighet skulle beredas för uppammande af en
industri, som i åtskilliga afseenden torde kunna blifva af stor betydelse
för landet, har utskottet, som genomgått och granskat det kung!, förslaget,
endast såvidt det afviker från nu gällande bestämmelser i ämnet, icke
tvekat att förorda bifall till förevarande kungl. proposition.
Utskottet hemställer alltså,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition angående
förändrad lydelse af §§ 2, 10 och 17 i kungl.
förordningen angående villkoren för tillverkning af
brännvin den 13 juli 1887 matte af ''Riksdagen bifallas.
Stockholm den 5 maj 1905.
På bevillningsutskottets vägnar :
H. CAVAL!!.
9
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27.
Herrar A. Hammarström, G. Jansson och E. A. Lindblad hafva
begärt få antecknadt, att de icke deltagit, herr Hammarström i den slutliga
behandlingen af detta betänkande samt herrar Jansson och Lindblad
— på grund af arbete inom särskilda utskottet n:o 2 —• i behandlingen
af samma betänkande.
Bill. till Biksd Prot. 1905. 5 Samt. 1 Afd.
27 Höft.
2