Bevillningsutskottets Betänkande N.''o 11.
1
N:o II,
Ank. till Eiksd. kansli den 5 mars 1909 kl. 2,30 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om revision af gällande
bestämmelser angående försäljning af vin och starkare
maltdrycker i stad.
I en inom Första Kammaren af herr Hildebrand väckt motion, n:o 33,
It vilken hänvisats till bevillningsutskottet, anföres följande:
»Allt arbete till nykterhetens främjande bör vara fullt genomtänkt och
fullt planmässigt, så att den ena åtgärden ansluter sig till den andra, alla
tillhopa bildande ett systematiskt helt. I en annan motion söker jag klargöra
den punkt, till hvilken nykterhetsrörelsen i stort sedt kommit här i
landet och tillika angifva den närmaste tidens antagligaste utveckling.
Af där angifna skäl ser jag icke den rena förbudspolitikens välsignelser,
men håller dock före, att man noga bör studera liknande rörelser och
företeelser i andra länder (se motion n:o 28) och i tid bereda sig på
konsekvenserna af en fortsatt vetorörelse inom kommunerna (se ofvan
nämnda motion n:o 28), samt också söka stärka och utveckla det inhemska
system, som vi redan äga i göteborgssystemet.
Allt arbete i nykterhetens tjänst går ytterst ut på att förhindra omättligt
förtärande af spritdrycker. Den ene ser den enda vägen därtill i allmänt
förbud för hela landet eller för kommunen. Den andre anser bättre att
Bill. till Eiksd, Prof. 1909. 5 Samt. 1 Åfd. 11 Höft, (N:o 11). 1
2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.
reglera spritdrycksförsäljningen. På den senare vägen kar man slagit in
i fråga om bränn vinsförsäljningen: antalet utskänkningsställen har minskats,
särskildt i storstäderna, brännvinets alkoholhalt har nedsatts och flere andra
restriktoner fastställts. Men bränvinet är ej den enda rusgifvande drycken.
Vinkonsumtionen är jämförelsevis liten, hvarför man ej synes behöfva taga
annan hänsyn till vinet än såsom i försäljningshänseende likställdt med ölet.
Större betydelse bär detta och öfver hufvud taget de starkare maltdryckerna.
Följande tabell synes belysande nog:
Konsumtionen af alkoholhaltiga drycker inom landet åren 1861—1905.
Medeltal pr år (respektive redovisningsår).
År | Brännvin och | Vin. Liter pr inv. | Maltdrycker | Ren alkohol i liter | pr inv. | |
i brännvin | i vin. | i maltdrycker | ||||
1861—65 | 10,7 | 0,4 | 11,2 | 5,34 | 0,04 | 0,45 |
1866—70 | 8,7 | 0,4 | 10,7 | 4,35 | 0,04 | 0,43 |
1871—75 | 11,8 | 0,8 | 15,1 | 5,92 | 0,08 | 0,60 |
1 1876—80 | 10,1 | 0,7 | 17,3 | 5,05 | 0,07 | 0,69 |
| 1881—85 | 8,o | 0,7 | 18,9 | 4,02 | 0,07 | 0,75 |
1886-90 | 7,1 | 0,5 | 23,2 | 3,57 | 0,05 | 0,93 |
1891-95 | 6,9 | 0,6 | 26,0 | 3,34 | 0,06 | 1,04 |
1896—1900 | 8,1 |
|
| 4,05 |
|
|
1901—05 | 7,6 |
|
| 3,8 |
|
|
1903—04 |
|
| 26,7 |
|
| 1,07 |
1904—05 |
|
| 28,9 |
|
| 1,16 |
Anm.: Först från 1903—04 finnas officiella siffror för starkare maltdrycker. Siffrorna till
1895 äro hämtade nr bilaga 1 till »Underdånigt betänkande af kommittén för revision af gäUande
stadganden angående försäljning af vin och maltdrycker m. m.» (1900). Tilläggssiffrorna för brännvin
etc. äro officiella. Siffrorna för ren alkohol efter 1895 äro uträknade efter samma grunder som
i nämnda tabell.
Penna tabell är ganska märklig. Brännvinet (reduceradt till viss
alkoholhalt) visar ganska lika, tidtals sjunkande siffror, under det att ölets
konsumtion hastigt sväller ut.
Nu synes det vara tämligen klart, att, liksom allt för starka restriktioner
vid utskänkningen af bränvin öka literförsäljningen, så kan en
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11. ''■’>
starkt tillbakahållande brännvinsförsäljningspolitik drifva upp ölkonsumtionen.
Om göteborgssystemet i en stad inskränker krogarnas antal, blir dock
siffran för ölkaféer och ölförsäljningsställen lika eller ökas. A ill man inskränka
alkoholkonsumtionen i dess lielhet, så måste man vidtaga någon
kompletterande åtgärd rörande ölet, ty det nuvarande försäljningssystemet
är hälft.
En åtgärd, som, teoretiskt sedt, ligger nära till hands, är eliminerandet
i största möjliga utsträckning af det egna intresset vid ölförsäljningen,
det vill säga ölets indragning under ett system, som liknar göteborgssy
st emot. Frågan är endast om och i hvilken utsträckning en sådan anordning
är praktiskt möjlig.
Frågan har tidigare varit före vid Riksdagen. Så framlade hr Wieselgron
eu motion vid 1896 års riksdag, däri han föreslog eu skrifvelse till
Ivmagi. Maj:t med hemställan om utredning, huruvida icke gällande bestämmelser
angående försäljning af vin och maltdrycker i stad må kunna
så förändras, att sagda försäljning i den omfattning, som på grund af
förhållandena pröfvas nödig, må kunna öfverlåtas a bolag, som bildats för
att i sedlighetens intresse ombesörja bränvinsför sälj ningen inom staden och
fått rätten härtill åt sig öfverlåten.
Motionären tänkte sig således, att samma bolag skulle handhafva
brännvins- och ölförsäljningen. »Såsom ledande grundsatser vid utföiandet
af en så beskaffad åtgärd bör dock, efter min asikt, bestämmas, att bolag,
som fått sig detta uppdrag lämnadt, icke må i samma lokaler genom
samma föreståndare eller ens i samma hus utöfva försäljning af båda
dryckerna, utan tvärtom tillförbindas att fullständigt särskilja brännvinsförsäljningen
från ölförsäljningen, så att brännvin icke tillhandahålles på
ölkrogen och heller icke Öl å brännvinskrogen; att räkenskaperna för de
båda försäljningsslagen hållas sins emellan fullkomligt åtskilda; samt att
särskilda bestämmelser meddelas rörande användningen af den på ölförsäljningen
uppstående handelsvinst, hvilken jag anser icke borde få användas
för andra syften än sådana, som direkt tjäna de obemedlade klassernas
intressen. Jag tänker härvid främst på åtgärder, som gagna deras
barn, såsom t. ex. anordnandet af arbetarbostäder, hvilkas betydelse för ett
verkligt hemlif bland dessa klasser lätt torde kunna förstås, uppfostringsanstalter
för vanvårdade barn, likasom ock andra förfoganden, genom hvilka
en klartänkt människokärlek vet att tjäna både samtidens och framtidens
välförstådda bästa.»
Första Kammarens tillfälliga utskott (n:o 1) hemställde om bifall till
4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.
motionen. Kammaren afslog den dock, hvarmed frågan för den gången
var fallen.
I januari 1902 hölls på inbjudan af Svenska nykterhetssällskapet eu
konferens, vid hvilken närvoro representanter för detta sällskap (bland andra
generaldirektören och ledamoten af Eiksdagens Första Kammare S. Wieselgren
och nuvarande ledamöterna af Eiksdagens Andra Kammare direktör
F. Beckman och biskop K. II. Gez. von Schéele) samt Världsgoodtemplarorden
(ordenschefen, ledamoten af Eiksdagens Andra Kammare W. Styrland
er och redaktören och ledamoten af Eiksdagens Andra Kammare O.
Eklund), Nationalgoodtemplarorden, Templarorden (ordenschefen E. Ekman
och ledamoten af Eiksdagens Andra Kammare J. Ericsson i Yallsta) och
Sveriges blåbandsförening (redaktören och ledamoten af Eiksdagens Andra
Kammare J. Byström) och där enhälligt uttalades såsom önskemål:
»att försäljningen af de starkare maltdryckerna ordnas i enlighet med
det så kallade göteborgssystemet och att genom lag stadgas, att därvid
uppkommande penningevinst i sin helhet brukas för dryckenskapens bekämpande,
exempelvis, bland annat, genom beredande af egna hem för våra
arbetare».
Fid 1904 års riksdag var frågan åter före. Andra Kammaren beslöt
enhälligt ingå till Kung! Maj.t med begäran om utarbetande och framläggande
för Eiksdagen af en lag med, bland annat, bestämmelsen, att äfven
handeln med vin och starkare maltdrycker kunde få öfverlåtas åt bolag,
stiftadt endast i sedlighetens intresse. Första Kammaren giEade val syftet’
men ville likväl ej biträda beslutet, enär kammaren antog, att Ivungl.
Maj:t äfven utan påminnelse af Eiksdagen skulle låta verkställa en omarbetning
af hela maltdrycksförfattningen i anslutning till brännvinsförsäljningslagen.
Genom 1905 års lagstiftning blef frågan icke löst.
Sedan i februari samma år upptogs den vid tredje allmänna mötet
mellan ombud för utskänkningsbolagens styrelser. Visserligen framhöllos
åtskilliga svårigheter för tankens realiserande, beroende bland annat därpå,
att ölet ej allenast vore en rusdryck utan äfven i stor utsträckning en
med måtta njuten dryck i hemmen; den konsumerande allmänheten vore van
'' id flere olika sorter och tillverkningar, hvartill kommer att ett stort antal
personer genom ölhandelns monopoliserande skulle beröfvas sin viktigaste
inkomst.
Mötet beslöt öfverlämna frågan till utredning af förtroendenämnden.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11. 5
Vid nästa allmänna möte, i november 1908, förevar frågan till ny
behandling, nu på grundvalen af ett positivt förslag af förtroendenämnden.»
Härefter anför motionären utdrag ur den föreslagna formuleringen af 14
och 15 §§ i kung!, förordningen angående försäljningen af vin och Öl,
hvarefter han i dess helhet meddelar förtroendenämndens motivering. Härefter
fortsätter motionären:
»Såsom framgår af ofvanstående framställning har tanken på ölförsäljningens
koncentrering i stad omfattats med sympatier såväl inom nykterhetssällskap
som bland utskänkningsbolagens ledande män. Den förefaller äfven
vara af den betydenhet, att den å nyo, enligt min mening, bort dragas
inför Riksdagens pröfning.
Jag inser förvisso, att svårigheterna äro stora, ej minst därför att ölet
är eu helt annan vara än brännvinet, föga hållbar och därför lämpad för
hastig afsättning. Ett par af de bestämmelser, som föreslagits af utskänkningsbolagens
förtroendenämnd, må särskildt understrykas, såsom att
tillverkare af Öl må kunna själf försälja sin vara till fast boende personer i
deras hem samt att innehafvaren af försäljningsrättighet må kunna i hemmen
distribuera varan -— bådadera till hemkonsumenternas bekvämlighet och
den förra till bryggerinäringens ekonomiska tryggande. Skulle sådana
stadganden leda till missbruk, finge de naturligtvis ändras; i alla händelser
skulle deras tillämpning högst väsentligt underlätta öfvergången från nuvarande
försäljnings- och distribueringsförhållanden till ett bolagssystem.
Af särskild vikt är, att nettobehållningen skulle gå — icke till staden,
utan till staten. Därmed vinner man den påtagliga fördelen, att stadskommunernas
finanser ej ytterligare förbindas med spritdryckskonsumtionen
och att de absolutistiska nykterhetsvännerna således ej behöfva motsätta
sig denna bolagstanke såsom stridande mot deras arbete för det lokala
vetots användning. Utan att ytterligare krångla till situationen i städerna,
skulle tankens realiserande helt visst skapa en bättre och enhetligare situation
i fråga om spirituosaförsäljningen öfverallt, där det lokala vetot icke komme
till användning, främst i storstäderna.
Slutligen vill jag framhålla önskvärdheten däraf, att i händelse bolagssystemet
utsträckes till ölförsäljningen, den staten tillkommande nettobehållningen
måtte användas till sådana mer tillfälliga utgifter, som uppförande
af tuber kolossanatorier, sjukhus, arbetarebostäder och dylikt, men icke till
bestridande af årligen återkommande förvaltningsutgifter etc., i det man
lätt kan tänka sig, att med fortsatt användande af det lokala vetot nettobeloppet
kan afsevärdt fluktuera från tid till tid.
Utskottet.
6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.
Under hänvisning till ofvanstående tillåter jag mig vördsamt föreslå,
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t hemställa, det Kungl.
Maj:t måtte taga under öfvervägande, huruvida och i hvilken utsträckning
nu gällande bestämmelser angående försäljning af vin och starkare maltdrycker
i stad lämpligen må kunna förändras därhän, att i sedlighetens
intresse bildadt bolag må kunna öfvertaga sagda försäljning i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med hvad som i brännvinsförsäljningsförordningen är
stadgadt om brännvinsförsäljningens öfverlämnande åt sådant bolag, dock
att uppkommen nettobehållning må öfverlämnas till statskontoret att enligt
statsmakternas bestämmande användas till nykterhet, sedlighet och god
folkkänsla gagnande ändamål.»
Tvifvelsutan vore det af betydelse, om handeln med vin och starkare
maltdrycker kunde liksom brännvinshandeln inordnas under regler, liknande
dem, som äro kännetecknande för det så kallade göteborgssystemet. Beträffande
möjligheten häraf torde det kunna förutsättas, att ett öfverlåtande af
handeln med sådana varor åt bolag, bildade i det af motionären angifna syfte,
skulle verka tryggande med afseende å efterlefnaden af lagens restriktiva
bestämmelser i fråga om dylik handel. Hufvudsyftet med göteborgssystemet
är emellertid, såsom också motionären framhåller, att från den handel,
hvarpå det tillämpas, utestänga det enskilda intresset. Och i fråga om
möjligheten af effektiva anordningar i sådant syfte finner sig utskottet icke
öfvertygadt af den motivering, motionen innehåller. Motionären medgifver
själf, att störa svårigheter äro förenade med göteborgssystenaets tillämpning
på ölhandeln. Och han påpekar i detta sammanhang, att ölet är en
helt annan vara än brännvinet. I sådant afseende vill utskottet framhålla,
att, under det att brännvinets kvalitet kan genom allmänna föreskrifter
bestämmas, ölet är en vara, hvars kvalitet växlar alltefter svårbestämbara
och till dels af yrkeshemligheten skyddade skiljaktigheter i tillverkningssättet.
Under det att brännvinet kan inköpas och dess värde bestämmas
efter exakt bestämbara grunder — sprithalten och spritens renhet — måste
ölet vara underkastadt bedömande ur smakens synpunkt. Detta skulle
medföra, att bryggerierna komme i ett fullständigt beroende af ett monopoliseradt
ölhandelsbolag. Och däraf blefve åter en följd, att det för hvarje
bryggeri, som tillhörde ett sådant bolags verksamhetsområde, blefve ett
lifsvillkor att skaffa sig inflytande inom bolaget. Då det icke gärna vore
möjligt att hindra bryggerierna från att ernå ett sådant inflytande, skulle
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.
sålunda ett för nykterhetssaken farligt enskildt intresse komma att göra
sig grillande inom bolagen.
Till äfventyrs kan det på brännvin shandeln tillämpade göteborgssystemet
komma att utveckla sig på ett sådant sätt, att därigenom ledning kan
blifva gifven för en tillfredsställande lösning af frågan om maltdryckernas
underordnande under ett liknande system; men under nuvarande förhållanden
anser sig utskottet icke äga tillräckligt vägande skid att tillstyrka
Kiksdagen att till Kungl. Maj:t aflåta en skrifvelse i det af motionären
angifna syfte.
Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer bevillningsutskottet,
att förevarande motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t i fråga om revision af gällande bestämmelser
angående försäljning af vin och starkare maltdrycker
i stad icke må af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 5 mars 1909.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. CAYALLI.
Reservation:
af herrar A. E. Håkansson, G. Jansson i Krakerud, O. A. Ericsson
i Ofvanmyra, F. O. Berg i Göteborg, Kvarnzélius, Böing och L. J. Carlsson
i Malmberget mot vissa delar af motiveringen.
Herrar friherre Beck-Friis, friherre Trolla, Hammarström, Branting
och Schotte hafva begärt få antecknadt, att de icke deltagit, de tre förstnämnde
i behandlingen och de bägge sistnämnde i den slutliga behandlingen
af detta ärende inom utskottet.