bet 2008/09 UFöU3
Betänkande 2008/09:UFöU3
Var är betänkandet nu?
Betänkandet är färdigbehandlat
- Under beredning
- 2009-02-12
- Under beredning
- 2009-02-19
- Debatt
- 2009-03-11
- Avgörande
- 2009-03-12
- Beslut fattades
- 2009-03-12
Hela betänkandet
Beslut i korthet
Svensk sjöstyrka ska bekämpa pirater utanför Somalias kust (UFöU3)
Sverige ska skicka en väpnad sjöstyrka till Somalias kust för att skydda FN:s hjälpsändningar och bekämpa pirater. Den svenska sjöstyrkan ska ingå i EU:s marina insats, operation Atalanta, som inleddes i december 2008. Operationen syftar till att skydda FN:s Världslivsmedelsprograms (WFP) humanitära hjälpsändningar samt förebygga, avvärja och bekämpa sjöröveri utanför Somalias kust. Sveriges insats är tänkt att inledas under första halvåret 2009 och vara under högst fyra månader. Regeringen avser att skicka två korvetter och ett stödfartyg med totalt 160 personer. Om säkerhetsläget försämras ska regeringen kunna skicka förstärkningar som kan omfatta såväl personal som material för undsättnings- och evakueringsoperationer. Insatsen vid en sådan operation kan komma att omfatta högst 450 personer. Riksdagen sa ja till regeringens förslag.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till propositionen. Avslag till motionen.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Förslaget avser 1 proposition och 1 motion.
Beredning, Genomförd
Betänkandet kommer beredas 12 februari 2009, justerades 26 februari 2009 och fick trycklov 3 mars 2009.
Alla beredningar i utskottet
2009-02-17
Svensk sjöstyrka ska bekämpa pirater utanför Somalias kust (UFöU3)
Sverige ska skicka en väpnad sjöstyrka till Somalias kust för att skydda FN:s hjälpsändningar och bekämpa pirater. Den svenska sjöstyrkan ska ingå i EU:s marina insats, operation Atalanta, som inleddes i december 2008. Operationen syftar till att skydda FN:s Världslivsmedelsprograms (WFP) humanitära hjälpsändningar samt förebygga, avvärja och bekämpa sjöröveri utanför Somalias kust. Sveriges insats är tänkt att inledas under första halvåret 2009 och vara under högst fyra månader. Regeringen avser att skicka två korvetter och ett stödfartyg med totalt 160 personer. Om säkerhetsläget försämras ska regeringen kunna skicka förstärkningar som kan omfatta såväl personal som material för undsättnings- och evakueringsoperationer. Insatsen vid en sådan operation kan komma att omfatta högst 450 personer. Det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag.
Debatt, Genomförd
Information kommer.
Debatt om förslag 2008/09:UFöU3
Webb-tv: bet 2008/09 UFöU3
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 129 Rolf Gunnarsson (M)
Herr talman! Som ordförande i det sammansatta försvars- och utrikesutskottet är jag glad över att ett enigt utskott står bakom det betänkande vi i dag ska behandla här i kammaren. Det är en försvarsfråga som måste betraktas som aningen annorlunda. Om någon när jag kom till riksdagen 1994 skulle ha sagt att jag skulle komma att vara med om ett ärende om sjöröverier och pirater skulle det förstås ha tagits som ett skämt. Men nu står vi här.
Vi föreslår alltså att vi skickar en svensk styrka till EU:s marina insats utanför Somalias kust. Det handlar om en insats på högst fyra månader, och förslaget gäller en styrka om 450 personer. Styrkan som i ett första skede ska användas är dock betydligt mindre, ca 160.
Den svenska väpnade styrkan kommer att bestå av två korvetter samt ett stödfartyg. Operation Atalantas uppgift är att avvärja, förebygga och bekämpa sjöröveri och väpnade rån utanför Somalias kust. Insatsen ska framför allt ge skydd åt FN:s världslivsmedelsprograms humanitära hjälpsändningar. Insatsen ska också kunna ge skydd till de handelsfartyg som trafikerar området.
Anledningen till EU:s insats är alltså de problem med sjöröveri och väpnade rån som finns utanför Somalias kust. Det var FN som genom resolution 1814 uppmanade stater och regionala organisationer att vidta åtgärder för att skydda fartyg som deltar i transport och tillhandahållande av humanitära hjälpsändningar till Somalia.
Herr talman! Under de senaste 18 åren har Somalia saknat en fungerande centralregering, och landet har präglats av mer eller mindre permanent inbördeskrig. Den 26 oktober 2008 enades parterna om att skapa en samlingsregering och om ett eldupphör som skulle ha trätt i kraft i november i fjol. Avtalets betydelse försvagades av att delar av oppositionen inte medverkat i överläggningarna och att parterna inte hade full kontroll över alla stridande trupper. Tyvärr vet vi att eldupphöravtalet inte följdes, och striderna i Mogadishu var i november hårdare än tidigare. Tyvärr visade också bombdåden i provinserna Somaliland och Puntland att fredsprocessens motkrafter också har drivits in i tidigare relativt stabila områden.
Då vi nu säger ja till en svensk styrka där nere vet vi alltså att den humanitära situationen i Somalia i dagsläget bedöms vara en av de svåraste i Afrika, och den fortsätter att förvärras på grund av säkerhetsläget, torkan och de ökade livsmedelspriserna. Omkring 3,2 miljoner människor - drygt 40 procent av befolkningen - är i akut behov av nödhjälp. Den tilltagande fattigdomen har skapat ett ökat biståndsberoende och undernäring hos befolkningen. FN rapporterar att i södra och centrala Somalia lider vart sjätte barn under fem år av akut undernäring. Vart sjätte barn - det är hemska siffror.
Hjälparbetet fortsätter men ett ökande sjöröveri noteras. Sjötransporterna är helt avgörande för att få in humanitärt bistånd. Då det gäller vårt svenska engagemang på biståndssidan bedriver vi ett långsiktigt utvecklingsarbete. År 2008 uppgick biståndet till 60 miljoner. Därtill har Sverige bidragit med 140 miljoner i humanitärt stöd till Somalia. Det finns också andra svenska insatser, bland annat på minröjningsområdet.
Tyvärr är alltså Somalia bas för sjöröveri. En orsak bland många är nog att det har pågått ett illegalt fiske som i sin tur har reducerat inkomstmöjligheterna för de somalier som varit fiskare. Under 2008 noterades attacker mot över 80 fartyg i området. Det sägs att över tusen personer ägnade sig åt vad man kan kalla sjöröveri. Siffran kan självklart ha stigit.
I slutet av 2007 inleddes den eskortverksamhet som nu det svenska bidraget ska hjälpa till med. Stora svårigheter uppstod då många rederier som transporterade bistånd, bland annat mat, snabbt sade upp sina kontrakt på grund av bristen på eskort och efter ständiga anfall av sjörövare.
Det uppdrag vi i dag behandlar är inget lätt eller ofarligt uppdrag - om nu några uppdrag i Försvarsmaktens regi i internationell tjänst kan kallas ofarliga och lätta. Den svenska styrkan ska, är det tänkt, ha den så kallade Adenviken som operationsområde. Det är ett mycket stort område. Vad jag har förstått är operationsområdet 500 sjömil långt och 185 sjömil brett. Det motsvarar sträckan Örnsköldsvik-Polen respektive Bornholm-Baltikum.
En fråga vi diskuterade vid behandlingen i utskottet var vad som händer om vi får ombord sjörövare, pirater, på våra korvetter. Den frågan hade då vi behandlade den många frågetecken, men de har nu delvis blivit utropstecken. Den svenska styrkan har ingen egen kapacitet att borda fartyg och genomföra fritagningsoperationer. Sannolikheten för ett omhändertagande av pirater är därför låg. Det kan dock av naturliga skäl inte helt uteslutas, till exempel i en nödsituation.
Den svenska styrkan har att agera i enlighet med för insatsen gällande insatsregler och folkrättens krav, inklusive havsrätten och de mänskliga rättigheterna samt svensk rätt. Nu har en överenskommelse slutits med Kenya så sent som för några dagar sedan, detta för att åstadkomma en effektiv och rättssäker hantering av misstänkta pirater i området. Kenya har nu tagit på sig ansvaret att lagföra alla misstänkta. I överenskommelsen mellan Kenya och EU framhålls respekten för de mänskliga rättigheterna inklusive förbud mot dödsstraff och tortyr. Vidare finns möjlighet till extern insyn och uppföljning i behandlingen av de överlämnade personerna.
Allt detta - hur omhändertagandet och överlämnandet av misstänkta ska ske - finns dokumenterat i ett styrdokument, och det känns bra efter den diskussion som vi hade i utskottet med alla de obesvarade frågor som då fanns.
Herr talman! I dag på morgonen fick jag en rapport om att det pågår en förhandling med Tanzania om samma typ av avtal som med Kenya. Sverige leder enligt mina uppgifter dessa förhandlingar. Efter vad jag förstod av dessa rapporter är det inte omöjligt att ytterligare länder är beredda att hjälpa till på detta område.
Också frågan om möjligheten av att personer begär asyl har tagits upp med den svenska insatsledningen. Om den delen kan sägas att en ansökan om uppehållstillstånd, asyl, för en utlänning som inte befinner sig i Sverige ska inges till och utredas av en svensk beskickning eller ett svenskt konsulat i personens hemland, det land där personen är stadigvarande bosatt. Den svenska styrkan är således inte behörig eller skyldig att ta emot en sådan ansökan utan ska hänvisa till svensk beskickning eller svenskt konsulat.
Herr talman! En ytterligare mycket viktig fråga: Vi i utskottet har, som det står i betänkandet, med skärpa betonat betydelsen av att Sverige aktivt ska verka för FN:s säkerhetsresolutioner - resolution 1325 om kvinnor fred och säkerhet, för resolution 1612 om barn i väpnade konflikter, och för resolution 1820 om sexuellt våld i väpnade konflikter - och för att dessa resolutioner ska utgöra självklara beståndsdelar i det freds- och säkerhetsfrämjande arbetet inom operation Atalanta. Också på dessa viktiga punkter föreligger enighet i utskottet.
Slutligen: Alla beslut i denna kammare som gäller frågor om att sända ut kvinnor och män på internationella uppdrag av denna art är svåra beslut. Det är, som jag sade tidigare, icke ofarliga uppdrag. Det känns självklart att sända ett tack till alla som just nu är på internationella uppdrag i landets tjänst, som ska ut på uppdrag eller har varit på uppdrag. Tack till alla!
Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag.
Anf. 130 Åsa Lindestam (S)
Herr talman! Ja, vi yrkar bifall till förslaget i betänkandet. Och ja, vi är eniga. Vi är eniga om att skicka i väg två korvetter och ett stödfartyg i fyra månader.
Jag har haft förmånen att se både Stockholm och Malmö, som korvetterna heter. Jag har även varit ombord på Trossö. De kommer från Karlskrona, från Tredje ytstridsflottiljen, och de har byggts om under den här tiden. Kockums har gjort ett bra jobb tillsammans med FMV, så fartygen känns bra, tycker jag.
Vi ska alltså skicka högst 540 militärer, som vi sade. Den här insatsen ska egentligen i dag bestå av 160. Som vi hörde i ett tidigare anförande betyder högst 540 att vi ska sätta in den extra styrkan om det händer någonting där nere. Men de här tre fartygen ska besättas med 160 soldater.
Vi har ett FN-mandat i botten, FN-stadgans kapitel VII är verksamt. Vi har även den dåvarande, i december 2008, presidentens önskan om hjälp från FN. Det här finns.
Det är otäckt i Somalia. Vi vet att 3,2 miljoner människor lider och har ett akut behov av mat och vatten. Det är 43 procent av befolkningen. Det är nästan halva befolkningen som har det så förfärligt.
Vi kommer väl alla ihåg bilderna från Sirius Star där man blev bordad, och sjöröveriet satte i gång i full fart. Vi trodde nästan inte att det fanns sjörövare, men i dag finns det. Det är detta som våra korvetter ska jobba med. De ska eskortera båtar som har mat och vatten, som åker till det här landet för att hjälpa till.
Det är FN:s världslivsmedelsprogram, WFP, World Food Programme, som ligger bakom det här och som ska leverera maten. Och vi har alltså sett ett antal pirater som har bordat de här fartygen.
Det vi har vänt oss emot i den här propositionen gäller hur man hanterar eventuellt tillfångatagna sjörövare, som vi hörde om. Men det gäller också flyktingarna. Vad kommer att hända med dem? Det andra gäller FN:s resolution 1325, som vi saknade i propositionen från regeringen. Den fanns inte nämnd.
När det gäller mänskliga rättigheter är vi fortfarande lite oroliga för det här. Vi har fått höra i utskottet att man kommer att jobba med Kenya och att det finns avtal tillsammans med dem. Och man ska ta hand om eventuella fångar och respektera de mänskliga rättigheterna. Det ska inte finnas tortyr eller dödsstraff i det här.
Jag hoppas också, tillsammans med mina kolleger, att det kommer att finnas någon form av kontrollorgan för det här, internationella Röda Korset eller någonting sådant.
Härifrån talarstolen fick vi nyss höra att Tanzania också är inblandat. Det är ingenting som vi har behandlat i utskottet. Det gör mig lite förvånad. Vi har sagt i utskottet att vi fortlöpande ska bli underrättade om vad som händer, men vi har inte blivit underrättade om det här. Så fort det händer någonting ska vi ha information. Vi ska inte begära information, utan vi ska få den redan innan dess, så fort det bara någonsin går. Och det har vi inte fått.
När det gäller sjukvård vet vi att Trossö är extra utrustat för det här. Det går att göra enklare operationer ombord, så den delen känns okej.
Men jag kommer tillbaka till resolution 1325. Det gäller alltså kvinnors deltagande för fred och säkerhet i konflikter. När vi tog upp det här i utskottet fick vi första gången till svar från regeringen att detta inte behövs därför att de ska vara till sjöss, så man behöver inte ta hänsyn till det här.
Det visar på en oerhört stor okunskap. FN:s resolution 1325 bygger ju på att alla myndigheter som håller ihop de internationella insatserna ska se till att kvinnor finns på alla positioner, i den mån det är möjligt. Då spelar det ingen roll om man nu är till sjöss hela tiden. De ska finnas.
Däremot har jag pratat med besättningen på korvetterna, och jag vet att det till och med finns en
gender advisor
på plats, alltså en rådgivare för de här frågorna, och det behöver vi.
Det gäller också sexuellt våld i väpnade konflikter, den andra resolutionen, som Rolf Gunnarsson nämnde. Vad händer om det kommer en båt där det finns flyktingar och där det också finns kvinnor som har blivit våldtagna? Hur ska vi hantera det? Det här förväntar jag mig att besättningen vet hur man ska hantera, precis som när det gäller barnsoldater som också kan finnas.
Dessutom sträcker sig det här mandatet, som vi nu vet, till den 2 december 2009. En sak är säker: Man kommer inte att komma tillbaka med de här uppgifterna till oss igen och be om en förlängning. De här båtarna måste nämligen tillbaka till Sverige för att de ska få en genomgång. Skulle man komma tillbaka handlar det om andra korvetter.
Jag skulle från den här talarstolen också vilja säga till er killar och tjejer som åker i väg: Lycka till! Jag hoppas att det kommer att gå bra för er. Det är ett väldigt farligt uppdrag som ni ger er in i, men vi tänker på er. Lycka till!
Anf. 131 Rolf Gunnarsson (M)
Herr talman! Först ska jag säga att Åsa Lindestam hade fel i siffrorna. Det är 450 personer som det handlar om och ca 160 nu. Men det var säkert bara en felläsning.
Åsa Lindestam var så överraskad över att hon inte hade hört talas om Tanzania. Det beror ju på att jag fick uppgiften för ungefär två timmar sedan.
Jag tycker att Åsa Lindestam borde vara glad för att hon fick den uppgiften i stället för att vara ledsen för att hon inte fått den på något möte. Vi har inte möte varje timme, och på onsdagar har vi inga utskottsmöten alls. Jag trodde att Åsa Lindestam skulle bli glad över upplysningen, men hon tog detta som att hon var dåligt informerad.
Det är lite sämre med informationen när man är i opposition. Jag vet. Jag har varit i opposition i tolv år. Man är inte lika bra informerad när man sitter där som annars.
Jag har en genomgående känsla. Det gäller hela den här mandatperioden. Även om ni är för och ett plus ett är två vill ni på något sätt reservera er, i alla fall lite grann. Så jobbar ni här i Sveriges riksdag, även i den här frågan.
När vi skrev tyckte jag att vi var så samstämmiga som vi kunde bli, så jag kan inte tänka mig att det kan bli någon oenighet om det här.
Jag tror, innerst inne, Åsa Lindestam, att vi är väldigt eniga i den här frågan. Vi gör allt nu. Vi försöker att ha hängslen och livrem. Och jag tror att det finns en hundraprocentig enighet när det gäller hur det här ska gå till.
Jag hoppas att vi är hundra procent eniga om att insatsledningen har de underlag man har, de styrdokument som man nu hänvisar till. Jag har kollat det här med både UD och försvaret, och jag känner mig relativt trygg.
Naturligtvis kan det uppstå situationer i en sådan här operation. Det är någonting helt nytt. Men jag tror att vi delar den oron, och det kommer vi att göra i alla operationer som gäller försvarets insatser utomlands. Men jag tror innerst inne att vi är väldigt eniga i den här frågan. Jag hoppas i alla fall att det är så.
Anf. 132 Åsa Lindestam (S)
Herr talman! Ja, det var därför jag började mitt anförande med att säga: Ja, vi är eniga i det här. Vi ställer oss bakom detta. Det gör vi verkligen. Men på varje möte som vi har haft om detta ärende har vi tagit upp vår oro för vad som händer med eventuella sjörövare och vad som eventuellt händer med de flyktingar som kommer, om det är kvinnor som är med. Hur hanterar vi det?
På sista mötet poängterade vi också att vi ville ha informationen så fort det bara går. Och då skulle jag vilja veta, om det nu var ett par timmar sedan, varför man inte använde den nya tekniken och skickade ut det här till oss också. Jag vill nämligen inte stå i kammaren och få den informationen. Jag vill veta på en gång. Och jag tror inte att det här beslutet togs nu, utan jag tror att det, som när det gäller allt annat, togs för några dagar sedan. Jag vill veta innan jag går upp i en talarstol.
Jag vet att vi delar oron. Det är inte bara socialdemokrater eller Vänstern som är oroliga, utan det här har alla partier i vårt utskott uttryckt. Därför känns det viktigt med informationen, och det känns viktigt att vi är trygga tillsammans med dem vi skickar iväg, och vi vet att vi ska göra allt för dem som åker.
Vi är eniga om att de ska åka. Det är ett jätteviktigt uppdrag. Det är väldigt viktigt för dem som bor i landet. Men det är också viktigt för våra egna handelsfartyg som finns där nere att vi gör allt vad vi kan och att det blir en säker plats där nere. Då känner jag som politiker att informationen ska ligga i grunden, och den ska komma omgående.
Anf. 133 Rolf Gunnarsson (M)
Herr talman! Åsa Lindestam får väl tro eller inte tro att jag står här och ljuger om att jag fick de här uppgifterna. Jag fick ett papper som jag har sett via UD, som de här uppgifterna kommer från, där det stod precis det jag sade. Det stod inget mer än att förhandlingar pågår med Tanzania. Det är en svensk representant som förhandlar med Tanzania.
Det var de uppgifterna. Jag vet inte om det är min roll som ordförande att sitta och skicka ut något meddelande när jag får den uppgiften några timmar före en debatt. Det är jag väl tveksam till.
Vi sade att vi skulle följa upp det här i försvarsutskottet senare. Det har vi väl möjlighet att göra den kommande veckan när alla partier är representerade. Det tycker jag är ett vettigt steg.
Men, som sagt, det skedde i dag, eller om det var i natt. Vi har inte haft något utskottssammanträde sedan det här skedde.
Jag tyckte att det var en bra upplysning. Jag kände mig lite tryggare mot bakgrund av den oro som i alla fall finns när jag fick den här uppgiften. Det stod också, som jag sade, att det finns andra länder som man kanske också skulle förhandla fram avtal med.
Jag känner mig lite tryggare. Jag hade hoppats att Åsa Lindestam skulle bli lite gladare för det här. I stället blev hon lite ledsnare för att hon inte hade fått uppgiften. Allt är relativt.
Anf. 134 Åsa Lindestam (S)
Herr talman! Vi sade till att vi skulle ha informationen så fort det bara gick. UD har fått veta det här tidigare. Man har till och med hunnit utse en svensk förhandlare. Då måste man ha vetat det här.
Det kanske inte är Rolf Gunnarssons sak att skicka ut ett meddelande, men någon borde göra det till oss också, för det här är ett beslut som vi vill känna säkerhet i och enighet i. Då vill vi veta det här.
Kan vi ta upp det till veckan är det bra, för vi behöver all information för att ge trygghet till dem som vi skickar i väg.
Anf. 135 Hans Linde (V)
Fru talman! I 18 år har Somalias folk härjats av kanske en av vår tids vidrigaste och mest förödande krig. Det har skapat ett lidande som vi som i dag sitter i den här kammaren har svårt att förstå omfattningen av.
Miljoner människor har drivits på flykt. Bara i huvudstaden Mogadishu levde i maj över 850 000 internflyktingar under vidriga förhållanden. Vi vet att drygt 25 000 av alla dessa miljoner flyktingar har fått en fristad här i Sverige.
Vi har ett ansvar som världsmedborgare att göra vad vi kan för att Somalia ska ta steg mot fred och för att det somaliska folkets nöd ska lindras. Den nu pågående Djiboutiprocessen och att Etiopien har valt att inleda ett trupptillbakadragande inger en gnutta hopp om en framtid av fred och demokrati för Somalias befolkning.
Men miljoner somalier har inte möjlighet att invänta en eventuell freds- och försoningsprocess. Vi vet att drygt 3,2 miljoner somalier, 43 procent av landets befolkning, är i akut behov av nödhjälp. Det är en kraftig ökning sedan förra året. Att den humanitära hjälpen kommer fram är centralt för att dessa miljoner män, kvinnor, gamla och barn ska kunna överleva.
Vi har i dag att ta ställning till ett svenskt deltagande i EU:s marina insats utanför Somalias kust. Det är ett deltagande som vi i Vänsterpartiet stöder. Insatsen har ett tydligt FN-mandat, och vi ser att Sverige kan bidra till att säkra att den humanitära hjälpen når fram och att det somaliska folkets nöd kan lindras något.
Men vi har också från en enig opposition lyft fram två frågor under den här behandlingen där vi inte har varit nöjda med den ursprungliga proposition som kom från regeringen. Det var fråga om FN:s resolution 1325 om kvinnors säkerhet i konflikt, en resolution som över huvud taget inte nämndes i den proposition som vi fick på riksdagens bord.
För oss i den rödgröna oppositionen är detta en avgörande fråga. Vi vet att om Sverige ska kunna bidra till fred och återuppbyggnad i någon konflikt måste vår internationella insats ha med sig ett tydligt jämställdhetsperspektiv.
Män och kvinnor har olika roller i krig och konflikter. De drabbas på olika sätt. Vi vet att i den värld vi lever i, inklusive Sverige, är mannen norm. Kvinnan betraktas som undantag. Har vi inte med oss ett tydligt genusperspektiv i våra fredsfrämjande insatser riskerar vi att utgå från mäns erfarenheter och mäns perspektiv och glömma bort kvinnornas roll i en konflikt. Därför är det helt avgörande att 1325 alltid finns med när man förbereder internationella insatser.
Tyvärr får vi konstatera att den borgerliga regeringen glömde bort 1325 i förberedelsearbetet inför propositionen om den här insatsen. Tyvärr är det inte heller första gången som den borgerliga regeringen har glömt bort 1325 när man förbereder propositioner till riksdagen om internationella insatser. Det beklagar vi från oppositionen.
Den andra frågan som vi lyfte fram från oppositionen där vi reagerade på oklarheter var just oklarheten i propositionen rörande hanteringen av eventuellt tillfångatagna sjörövare och pirater. Det fanns i propositionen alltför många frågetecken runt hur Sverige skulle garantera att sjörövare eller skyddssökande flyktingar som vi kan komma att omhänderta ska få en rättssäker behandling och inte riskera tortyr, dödsstraff eller kränkning av sina mänskliga rättigheter på något annat sätt.
I dag framhåller i betänkandet ett enigt utskott att det måste finnas klara riktlinjer och insatsregler på detta område för de svenska män och kvinnor vi skickar till Somalias kustområde. Det är oerhört positivt. Det är skrivningar som vi enigt ställer oss bakom från oppositionens sida. Därför har vi valt att inte reservera oss på detta område.
Under behandlingen av denna fråga har det framkommit att EU förhandlar med stater i regionen om överlämning av eventuellt omhändertagna sjörövare och flyktingar. Dagen innan betänkandet skulle justeras i det sammansatta utskottet och vi hade vårt sista sammanträde i det sammansatta utskottet om den här frågan fick EU-nämndens ledamöter information om att EU nu förhandlade med Kenya om ett avtal om överlämning av sjörövare.
De diskussionerna mellan EU och Kenya har inte utskottet informerats om under resans gång. När vi i idag ska besluta om den här viktiga insatsen vet vi fortfarande inte vad detta avtal mellan EU och Kenya egentligen i alla delar innebär.
I dag har vi också fått reda på från utskottets ordförande Rolf Gunnarsson att diskussioner även förs med Tanzania. Det är självklart positivt att vi informeras. Motsatsen skulle vara oerhört negativ. Men det känns någonstans olustigt att vi i oppositionen, i morgon som det blir, ska rösta ja till förslaget i det här betänkandet när vi har fått så viktig och central information i det här sena läget direkt från riksdagens talarstol.
Vad vi däremot vet i dag med säkerhet är att Kenya är ett land som har kritiserats gång på gång för bristande rättssäkerhet och brott mot de mänskliga rättigheterna. Samma dag som EU-nämndens ledamöter informerades, den 25 februari, om detta avtal rapporterades också i svenska medier om att FN riktat skarp kritik mot den kenyanska polisen för att den hade gjort sig skyldig till omfattande utomrättsliga avrättningar. Man lyfte fram ett fall där en enskild kenyansk polis under det gångna året har gjort sig skyldig till 58 utomrättsliga avrättningar.
Att sluta ett avtal med Kenya om överlämning av eventuella sjörövare skapar många frågetecken. Må vara att Kenya är ett av de mer stabila länderna i regionen, men det är långt ifrån en säker och trygg rättsstat. Vi måste tyvärr i dag konstatera att en hel del av de frågetecken som finns runt avtalet med Kenya kvarstår när vi nu ska ta ställning till denna viktiga fråga. Det kan jag säga att jag beklagar.
Vi från oppositionen har trots allt valt att inte reservera oss. Vi är nöjda med de skrivningar som har tillkommit i betänkandet om 1325 och om eventuellt omhändertagna sjörövare. Det betänkande som nu ligger på riksdagens bord är vi helt eniga om. Låt det inte finnas någon oklarhet på den punkten.
Men det centrala är nu att det vi gemensamt och enigt sagt från utskottets sida om 1325 och om omhändertagandet av eventuella sjörövare inte bara blir skrivningar i ett betänkande utan att det också omsätts i praktiskt agerande. Där vilar ansvaret nu på den borgerliga regeringen och Försvarsmakten. Jag förutsätter från oppositionens sida att vi fortlöpande kommer att få information om utvecklingen av den här insatsen, i riksdagen eller på annat sätt.
Med det sagt vill jag tillsammans med den övriga oppositionen yrka bifall till förslaget i betänkandet.
Anf. 136 Peter Rådberg (Mp)
Fru talman! Somalia har under de senaste 18 åren saknat en fungerande centralregering. Somalia har präglats av ett mer eller mindre permanent inbördeskrig under dessa 18 år. Den humanitära situationen bedöms vara en av de allra svåraste på kontinenten, och säkerhetsläget i landet är en bidragande orsak till att den humanitära situationen är så dålig som den är.
Torkan i landet är omfattande, och vi ser hur livsmedelspriserna ökar i landet vecka för vecka. Till detta är 3,2 miljoner människor, eller som har sagts tidigare nästan hälften av befolkningen, i akut behov av nödhjälp. Hjälpen till dessa människor är en förutsättning för att de ska få ett drägligt liv över huvud taget.
Fru talman! Det är till det här landet vi ska skicka väpnad styrka för deltagande i Europeiska unionens marina insats utanför Somalias kust för att just förhindra sjöröveri. Det är ett av våra farligaste uppdrag, och därför är det lite beklagligt att vi får information om uppdraget här från talarstolen. Jag tycker att det är beklagligt att inte den informationen kunde komma mycket tidigare.
Miljöpartiet ställer sig, precis som den övriga oppositionen, bakom att vi ska skicka trupp till Somalia. Men den fråga som vi ännu inte har fått något tydligt svar på är vad som händer med omhändertagande av misstänkta sjörövare liksom flyktingar, om de kan utsättas för tortyr eller till och med dödsstraff.
Jag vet, och det står väldigt tydligt i utskottets betänkande, att svensk militär som deltar i insatsen ska få klara riktlinjer och insatsregler som ska säkerställa att omhändertagna misstänkta sjörövare eller skyddssökande flyktingar får en rättssäker behandling i enlighet med folkrätten och de mänskliga rättigheterna.
Man måste dock vara mycket klar över att svensk personal som kommer att vara verksam i insatsen i Somalia kan ställas inför situationer där de inte har några klara riktlinjer för hur de ska agera i just den aktuella situationen, vilket också kan vara helt avgörande för utgången och resultatet.
Därför ligger ett stort ansvar på regeringen och naturligtvis på Försvarsmakten att göra en riktig hot- och riskbedömning från fall till fall, från dag till dag, vilket jag både hoppas och utgår från kommer att ske.
Med dessa ord, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.
Anf. 137 Allan Widman (Fp)
Fru talman! Som framgått av den hittillsvarande diskussionen har utskottet engagerat sig utförligt i de rättsliga aspekterna av den operation som riksdagen nu har att fatta beslut om.
Det är naturligtvis viktigt med rättsliga aspekter. Dels handlar det om att hela tiden garantera mänskliga rättigheter för de individer som kommer i kontakt med svensk personal, dels handlar det om att undvika situationer där svensk personal kan få bära ett straffrättsligt ansvar vid nationella eller internationella forum för de handlingar som kan komma att vidtas.
Det är bra att vi nu har ett avtal med Kenya och att det eventuellt blir fler avtal, med Tanzania. I det sammanhanget vill jag gärna framhålla att det har varit helt klart för utskottet under hela processen att det skulle inträffa ett antal omständigheter som låg efter ett riksdagsbeslut. Därför går det inte i det här fallet och inte heller i något annat fall att ha allting på plats när beslutet fattas. Enligt min erfarenhet har det varit så under lång tid när vi har fattat beslut om sådana här insatser. Jag tycker att det är bra att informationen kommer så tidigt som möjligt, och jag utgår från att regeringen tar sitt ansvar.
Men det jag ville säga, fru talman, är att aldrig så goda avtal som innebär att man till del delegerar ansvaret för internationell rätt till andra länder har sina begränsningar. Det kommer alltid att finnas ett kvarstående ansvar också hos nationen Sverige för att folkrätt och mänskliga rättigheter fullföljs. Av detta skäl är avtal inte tillräckliga. Det är en bra grund, men nu kommer det också att krävas en bra uppföljning från svensk sida för de personer som eventuellt omhändertas och överlämnas till kenyanska myndigheter. Det kommer också att krävas konkreta och mycket tydliga handlingsregler för den personal som agerar på svenska statens uppdrag i den här operationen.
Många talar om lidandet i Somalia, och det finns sannerligen goda skäl att göra detta. Landet har slitits sönder under decennier, och även om man ibland tycker sig se en strimma hopp är nog prognosen inte den bästa. Det påstås att det har varit lätt att samla ihop bidrag till operation Atalanta, och det är naturligtvis gott så.
Samtidigt ska vi ha klart för oss att den mat som transporteras till Somalias befolkning, den humanitära hjälpen, är inte bara hotad ute på sjön. Den är egentligen långt mer hotad när den sedan ska transporteras in i landet. Låt oss hoppas att det internationella samfundet en dag har modet och kraften att också se till att garantera den humanitära hjälpen på landbacken. Jag är inte säker på att entusiasmen för sådana operationer är lika stor, men jag hoppas som sagt att den inställer sig.
Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag.
Anf. 138 Kerstin Lundgren (C)
Fru talman! Också jag vill yrka bifall till förslaget i det betänkande som vi nu har att diskutera och så småningom ta ställning till. Det är ett enigt utskott, som alla tidigare har sagt.
Jag vill bara betona att situationen i Somalia såsom den uttrycks också i de resolutioner som är bilagda till detta betänkande är ett hot mot freden i regionen och också mot internationell fred och säkerhet. Det är verkligen en stor utmaning för oss alla att medverka till att förändra situationen för människorna i denna del av Afrika - Afrikas horn.
Jag noterar också att det är stora svårigheter på land för humanitära organisationer att verka och ytterst naturligtvis för människorna som bor i detta elände.
Från svensk sida har vi ett tydligt ansvar för långsiktigt arbete, inte bara under de här fyra månaderna. Vi ska vara där för att åstadkomma utveckling och medverka till fred och försoning. Vi ska medverka till en demokratisk utveckling och till att också människor i Somalia får möjligheter att drömma om och förverkliga sina livsprojekt.
Vi är långt ifrån detta nu, men jag kan konstatera att den här insatsen är ett litet bidrag i det arbetet, och det är naturligt för Sverige att delta när FN nu ställer frågan till EU. Det är naturligt för Sverige att vara närvarande och göra en insats för att rädda den humanitära situationen och för att säkra att förnödenheter kommer in till hamnarna och in i landet. Också jag är väl medveten om att detta inte räcker. Det krävs att det kommer vidare, och det är ett arbete som naturligtvis också behöver göras.
Jag delar synpunkterna när det gäller 1325 och 1612, men jag konstaterar att man i den basresolution som FN:s säkerhetsråd har antagit faktiskt hänvisar mycket tydligt till 1325, 1820 och 1612. Det är också en bas för vårt svenska deltagande. Jag tycker att det är tydligt vad man från FN förväntar sig att vi ska göra.
Jag vill också likt Allan Widman understryka den del i betänkandet som handlar om att, avtal i all ära, det ytterst ligger ett ansvar på oss och de som är närvarande i området att säkra att folkrätt upprätthålls. Där är skrivningarna mycket tydliga. Det ska vara klara riktlinjer och insatsregler som gör att omhändertagna misstänkta sjörövare, liksom eventuella skyddssökande flyktingar, får en rättssäker behandling i enlighet med folkrätten och de mänskliga rättigheterna. Det går inte att avtala bort. Där ligger ansvaret tydligt. Där ligger också ett ansvar för uppföljning.
Låt oss hoppas att vi inte får en diskussion i efterhand om oklarheter i den här delen, för vi har från utskottets sida varit mycket tydliga med vad vi förväntar oss, och jag hoppas att det därvidlag ska bli effektuerat.
Beslut, Genomförd
Betänkandet beslutades i kammaren 12 mars 2009.Förslagspunkter: 1, Acklamationer: 1.
Protokoll med beslut
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Svenskt deltagande i Europeiska unionens insats utanför Somalias kust
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen bemyndigar regeringen att under högst fyra månader ställa en svensk väpnad styrka bestående av högst 450 personer till förfogande för deltagande i Europeiska unionens marina insats utanför Somalias kust, under förutsättning att det även fortsättningsvis finns ett mandat för styrkan enligt beslut av Förenta nationernas säkerhetsråd.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2008/09:108 och avslår motion 2008/09:U12 yrkandena 1 och 2.
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.