Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Bankfrågor m.m.

Betänkande 2007/08:FiU18

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
10 april 2008

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Bankfrågor m.m.(pdf, 230 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2007/08:18 Bankfrågor m.m.

Beslut

Nej till motioner om bankfrågor (FiU18)

Riksdagen sade nej till motioner om bankfrågor från allmänna motionstiden 2007. Motionerna handlar bland annat om bank-, kreditupplysnings- och inkassofrågor.
Utskottets förslag till beslut
Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 11

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2008-03-11
Justering: 2008-03-25
Trycklov till Gotab och webb: 2008-04-02
Trycklov: 2008-04-02
Reservationer: 4
Betänkande 2007/08:FiU18

Alla beredningar i utskottet

2008-03-11

Nej till motioner om bankfrågor (FiU18)

Finansutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner om bankfrågor från allmänna motionstiden 2007. Motionerna handlar bland annat om bank-, kreditupplysnings- och inkassofrågor.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2008-04-10
Stillbild från Debatt om förslag 2007/08:FiU18, Bankfrågor m.m.

Debatt om förslag 2007/08:FiU18

Webb-tv: Bankfrågor m.m.

Protokoll från debatten

Egon Frid (V)
Anf. 24 Egon Frid (V)
Fru talman! Frågor som rör överskuldsättning, snabbkrediter och livsvillkor för överskuldsatta behandlades i civilutskottets betänkande CU10 den 2 april. Vänsterpartiets yrkanden i motion C208, Livsvillkoren för överskuldsatta , som berör saneringslån, sociala lån, kreditprövning, kreditupplysning och inkassobolagens verksamhet behandlas i dagens betänkande som heter Bankfrågor m.m. Det jag ska prata om är "med mera" i betänkandet. Jag vill inledningsvis, fru talman, framföra att jag naturligtvis står bakom alla Vänsterpartiets reservationer. Men jag yrkar bifall till reservationerna 2 och 3 som jag kommer att beröra lite närmare. Vänsterpartiets utgångspunkt när vi diskuterar dessa frågor är att alla vill göra rätt för sig. Det är även namnet på en rapport som Kronofogdemyndigheten har lagt fram som gäller överskuldsattas situation i samhället. Principen för det jag tar upp i mitt inlägg är balansen mellan gäldenär och fordringsägare. Vi anser att fordringsägarna generellt har en alldeles för stark ställning i relation till gäldenären. För att alla ska kunna göra rätt för sig krävs att vi får en bättre balans och att samhället ger förutsättningar för att alla ska kunna göra rätt för sig. Då är förslagen om saneringslån och sociala lån centrala. I Finland kan Garantistiftelsen ställa borgen åt en överskuldsatt privatperson för att hon eller han ska få ett banklån och kunna betala av sina gamla skulder. Syftet är att låntagaren ska få ekonomin i balans och få ett slut på skuldcirkeln. Möjligheterna för en överskuldsatt person att på egen hand skaffa sig ett lån till bra villkor för att sanera sin ekonomi är begränsade. Genom att personer med hyresskulder ges en möjlighet att teckna så kallade saneringslån kan antalet vräkningar helt säkert minska. Överskuldsatta människor skulle få möjlighet att leva ett värdigare liv med allt vad det innebär i form av minskat psykiskt lidande och minskad social utslagning och hemlöshet. Vårt förslag är att Kronofogdemyndigheten får i uppdrag att hantera saneringslånsverksamheten. I vår budgetmotion lägger vi fram förslag på ökat anslag till Kronofogdemyndigheten för att finansiera denna verksamhet. För att förebygga överskuldsättning och för att främja ett hushålls förmåga att klara sin ekonomi har Finland, Holland, Irland och England infört så kallade sociala lån. Ett socialt lån kan beviljas en person som på grund av små inkomster och tillgångar inte annars kan få en kredit till rimliga villkor. I Finland är den vanligaste orsaken till att en person ansöker om ett socialt lån att få ekonomin under kontroll genom att betala av gamla skulder. Av krediterna beviljas ca 65 procent för skötsel av skulder och 35 procent för bland annat inköp av hushållsmaskiner och betalning av hyresskulder. Vänsterpartiets förslag är att Kronofogdemyndigheten även får i uppdrag att administrera en verksamhet med sociala lån. Av Finansinspektionens allmänna råd framgår att en så kallad förenklad kreditprövning kan ske om kreditbeloppet är högst 50 procent av gällande prisbasbelopp, drygt 40 000 kronor. Eftersom även mindre krediter, som till exempel sms-lån, kan leda till överskuldsättning anser Vänsterpartiet att gränsen för när förenklad kreditprövning får tillämpas bör sänkas. Det är inte rimligt att kreditinstitut ska göra sig vinning genom att bevilja krediter med oskäliga villkor utan att ta ansvar för att låntagarna har ekonomiska förutsättningar att göra rätt för sig. En uppgift om en skuld som är obetald eller inte har betalats i tid kan leda till en så kallad betalningsanmärkning hos Upplysningscentralen, UC, och kan finnas kvar i registret i tre år. Avgörande för om betalningsanmärkningen finns kvar är bland annat om och när skulden betalats och om Kronofogdemyndigheten har hunnit fatta beslut i ärendet eller inte. Den som drabbas av en betalningsanmärkning kan inte teckna hyreskontrakt, skaffa telefonabonnemang eller handla något på avbetalning under tre års tid. Det spelar ingen roll att skulden har reglerats. Det är inte ovanligt att en person hamnar i UC:s register på grund av för sent inbetald räkning. Vidare är det inte ovanligt att människor får betalningsanmärkningar på felaktiga grunder och att de har små eller inga möjligheter att rätta den felaktiga uppgiften. Lagstiftningen behöver ändras så att betalningsanmärkningar för privatpersoner kvarstår i ett år i stället för tre år och att betalningsanmärkningar som registreras felaktigt blir lättare att radera ur UC:s register. Datainspektionen utövar tillsyn över inkassoverksamheten som ska bedrivas enligt god inkassosed. Detta innebär bland annat att gäldenären inte får vållas onödig skada eller olägenhet eller utsättas för otillbörlig påtryckning eller annan otillbörlig inkassoåtgärd. Trots detta har inkassobolagen en alltmer aggressiv indrivningsmetod. Tiden för gäldenären att betala av sin skuld har förkortats, indrivningsförsöken pågår under längre tid då fordringar säljs vidare från bolag till bolag och även små belopp krävs in. Fordringsägare väcker skulder till liv på otillbörligt sätt för att få möjlighet att fortsätta driva in skulderna. Fordringar säljs och köps, och inkassobolagen handlar i eget intresse för att tjäna pengar på gäldenärerna genom sina inkassoavgifter. En från början liten skuld kan således under inkassobolagens indrivningsförsök växa sig orimligt stor. Det måste till en översyn med syfte att strama upp inkassobolagens verksamhet. Fru talman! Skatteverket och Kronofogdemyndigheten har lagt fram konkreta förslag på hur de överskuldsattas situation kan förbättras. Konsumentombudsmannen och Konsumentverket har föreslagit snabbåtgärder för att förbättra snabbkrediterna. Dessa förslag stöder Vänsterpartiet. De förändringar som konsumentombudsman Gunnar Larsson har föreslagit är översyn och förändring i konsumentkreditlagen som berör kreditprövning, marknadsföring och att det ska finnas skriftliga avtal. Jag vill avslutningsvis framföra att det är kreditgivarnas och bankernas ansvar att underlätta för medborgarna att organisera sin ekonomi. Då är kraven i Vänsterpartiets reservation 1 om rätten till banktjänster och grundläggande betalservice i hela landet oerhört viktiga.
Christina Zedell (S)
Anf. 25 Christina Zedell (S)
Fru talman! Vi socialdemokrater har inte några reservationer i detta ärende. Vi har dock lämnat ett särskilt yttrande som jag snart ska återkomma till. Det har väckts ett antal motioner som tar upp mycket angelägna frågor. Jag vill kommentera några av dem. När det gäller banktillgängligheten anser vi att alla människor ska ha tillgång till bankers grundläggande tjänster, som rätten till ett eget konto. Det finns en lag om insättningsgaranti som fastställer att bankerna är skyldiga att ta emot insättningar av alla. Det finns undantag om det finns misstanke om penningtvätt eller om kunden tidigare har varit ohederlig mot banken och så vidare. Länsstyrelserna ska ju få i uppdrag att bevaka utvecklingen av tillgången till grundläggande betaltjänster. Det är bra. Vi socialdemokrater vill understryka att vi anser att det är oacceptabelt att vissa grupper av människor inte har rätt till ett eget bankkonto. Ofta är det redan socialt utsatta personer som drabbas, vilket leder till att situationen för dem förvärras. Vi kommer att följa utvecklingen för att se att tillgängligheten inte försämras. Länsstyrelserna kommer att få en viktig roll att spela. Vi ska nogsamt följa deras arbete med denna fråga. Fru talman! Det andra område som jag vill kommentera är lagstiftningen för långivare och kreditinstitut. I vårt samhälle finns det i dag stora grupper som inte uppfyller de krav som ställs från banker och andra vanliga kreditinstitut för att man ska få ett lån. Därför finns det en stor marknad för långivare som erbjuder lån utan säkerhet och till skyhöga räntor. För många människor är dessa långivare den enda möjligheten att låna pengar, och många hamnar i skuldfällor som är näst intill omöjliga att ta sig ur. Vi kan dagligen ta del av larmrapporter om att denna marknad breder ut sig och att olika former av reklam lockar allt fler att ta dessa lån. Många av våra ungdomar lockas av de snabba sms-lånen. Det är en utveckling som inte får fortsätta. På Justitiedepartementet pågår nu en beredning av konsumentkreditlagen där man bland annat ska se över sms-lånen, och vi utgår ifrån att regeringen skyndsamt tar sig an denna fråga. Vi har inte råd med att en stor grupp människor riskerar att fastna i skuldfällor, vilket förutom personliga tragedier också kan innebära stora kostnader för samhället som på ett eller annat sätt måste hjälpa dessa skuldsatta människor. Fru talman! Till sist vill jag lyfta fram vårt särskilda yttrande. Regeringen tillsatte våren 2007 en utredning som bland annat fick i uppdrag att se över situationen för så kallade evighetsgäldenärer, det vill säga människor som är överskuldsatta. Vi socialdemokrater tycker att det är bra att en utredning är tillsatt men anser att uppdraget till utredaren är alltför snävt avgränsat och att risken är att frågor av stor betydelse för dem som är överskuldsatta därför kommer att förbli olösta. Vi föreslog ett tilläggsdirektiv till utredningen i utskottet men fick inte gehör för det hos majoriteten. Därför lämnar vi ett särskilt yttrande där vi pekar på de problem som finns. Fru talman! Då vi inte fick utskottets gehör vänder jag mig från talarstolen direkt till utredaren med förhoppningen att denne i sin vishet är mer lyhörd än utskottet. Vi kan se att inkassobolagen de senaste åren tillämpar en allt aggressivare indrivningsmetod, vilket bland annat har uppmärksammats av Konsumentverket. Det finns också ett samband mellan överskuldsättning och inkassokostnader. En från början liten skuld kan växa sig mycket stor genom att påminnelse- och förseningsavgifter läggs på varandra under inkassoprocessens gång. Vi anser att det viktiga sambandet mellan överskuldsättning och inkassoregelverket borde ha uppmärksammats i direktiven till utredningen. Ändrade regler för inkassoverksamhet kan medverka till att förbättra situationen för de människor som redan har hamnat i skuldfällor och förebygga att överskuldsättningen ökar. Utredaren borde därför ha fått i uppdrag att se över hur inkassobolagen tillämpar det gällande regelverket och föreslå förändringar som kan hjälpa till att minska överskuldsättningen. En fråga som borde ha analyserats i detta sammanhang är om uttag av förseningsavgifter ska medges så snart skulden har förfallit eller om en tidsfrist på till exempel en vecka efter förfallodagen bör införas. En annan angelägen fråga är om både försenings- och påminnelseavgift ska få debiteras för samma skuld och om inkassobolagen tillämpar det gällande regelverket korrekt i sin indrivningsverksamhet. Fru talman! Som jag tidigare sade hoppas jag att utredaren tar del av våra synpunkter. Vi kommer naturligtvis att ingående ta del av utredningen och följa situationen för de överskuldsatta i samhället. (Applåder) I detta anförande instämde Egon Frid (v).
Lars Elinderson (M)
Anf. 26 Lars Elinderson (M)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslagen i finansutskottets betänkande nr 18. Jag ska kommentera en del av de synpunkter som dels har framförts i debatten, dels finns i reservationerna. Betänkandet avser ett 20-tal motionsyrkanden som rör bank-, kreditupplysnings- och inkassofrågor som har väckts under den allmänna motionsperioden. Utskottet avstyrker alla yrkanden, huvudsakligen med hänvisning till pågående beredning eller utredningar inom de områden som yrkanden berör. Det innebär inte att majoriteten inte delar motionärernas uppfattning att det är viktiga frågor. Efter att ha lyssnat med personer som är insatta i den beredning som pågår och de utredningar som görs framför allt när det gäller överskuldsattas situation tror jag att jag kan säga att många av de synpunkter och yrkanden som framförs i motionerna sannolikt kommer att tillgodoses i de förslag som så småningom läggs på riksdagens bord. Det gäller inte minst de så kallade evighetsgäldenärerna. Regeringen tillsatte, som sades tidigare, i april 2007 en utredningsman med uppdrag att bland annat se över situationen för de överskuldsatta. Det är en omfattande utredning som ska komma med förslag på en helt ny insolvenslagstiftning som i sig är mycket mer omfattande än enbart frågan om de överskuldsatta personernas situation. Det är frågor som rör företagsrekonstruktioner, ackord, skuldavskrivning etcetera som alternativ till konkurs. Utredaren kommer att lämna ett delbetänkande redan i sommar. Sannolikt kommer frågan om de överskuldsatta personernas situation att kvarstå efter det delbetänkandet. Jag vill kort kommentera Upplysningscentralens verksamhet. I alla andra sammanhang som rör finansmarknaden ställs alltid kravet på genomskinlighet och transparens, det vill säga att alla parter i en finansiell transaktion ska ha så mycket information som möjligt om motparten. När det gäller kreditgivaren, det vill säga banken, kan det översättas som att kreditgivaren så långt det är möjligt ska veta vilken betalningsförmåga kredittagaren har. Det finns en brist på balans i debatten kring just Upplysningscentralens och inkassoföretagens verksamhet som jag tycker att man borde fundera över. Är ambitionen att kreditgivarna, det vill säga bankerna, ska ha så mycket information som möjligt om kredittagarnas möjligheter att betala tillbaka sina lån, då måste det också finnas möjlighet att samla in information om kredittagarnas, låntagarnas, beteende i tidigare situationer men också till exempel när det gäller att betala sina räkningar annars bryter detta synsätt helt och hållet mot alla andra krav som vi ställer när vi talar om transparens inom den finansiella sektorn. Däremot kan man naturligtvis diskutera frågor om hur länge som denna information ska finnas kvar och hur långt ned i belopp den ska gå och en del andra frågor. Men man får inte tappa fokus på det viktiga. Upplysningscentralens verksamhet syftar till att ge kreditgivare och kredittagare information om betalningsförmåga. På samma sätt kan man också se inkassoföretagens verksamhet. Om man drastiskt förändrar möjligheterna att driva in förfallna och ej betalda krediter kommer detta med säkerhet också att påverka kreditgivarnas vilja att lämna krediter. Det finns en balans mellan kreditgivningen och möjligheten att driva in krediter, vilket jag också är övertygad om att denna utredningsman kommer att titta speciellt på. Kan man inte driva in de krediter som förfaller innebär det också att tillgången till krediter kommer att minska för personer med tveksam eller sämre betalningsförmåga. Jag vet att utredningsmannen tittar speciellt på detta. Frågan om kreditprövning och kreditupplysning har aktualiserats i tre olika motioner, och de bereds alla inom Justitiedepartementet. Jag vill också påpeka att dessa frågor har beretts sedan 2001, och jag är övertygad om att den fortsatta beredningen, precis som finansutskottet säger i sitt betänkande, kommer att slutföras utan dröjsmål. Det gäller inte minst frågan om lagrade betalningsanmärkningar hos Upplysningscentralen. I det sammanhanget kan jag nämna att regeringen redan har aktualiserat frågan om lagring av felaktiga betalningsanmärkningar. Fru talman! Avslutningsvis vill jag också notera att motionen om statens delägande av OMX och Stockholmsbörsen lösts genom marknadens försorg, det vill säga genom försäljningen av samtliga aktier till Nasdaq OMX Group.
Egon Frid (V)
Anf. 27 Egon Frid (V)
Fru talman! Jag kan börja med frågan om transparens i fråga om Upplysningscentralen. Jag förstår syftet med Lars Elindersons argumentation där. Men denna transparens borde i allra högsta grad vara ömsesidig så att en gäldenär ska ha möjligheter att bli behandlad på ett tillbörligt sätt av Upplysningscentralen. Klara felaktigheter måste rättas till, och osakliga skäl till att någon finns med hos Upplysningscentralen ska tas bort för att en betalningsanmärkning inte ska kunna användas mot en konsument som vill få en kredit. Den här transparensen måste, som sagt var, vara ömsesidig. Lars Elinderson talar också om balansen mellan kreditgivare, alltså fordringsägare, och gäldenärer, alltså låntagare. Alla vi som företräder de överskuldsatta i fråga om deras livsvillkor och situation hävdar med bestämdhet, utifrån den analys som vi gör av verkligheten, att denna obalans är så stor till fordringsägarnas fördel. Här står Lars Elinderson och försvarar kreditgivarens rätt att säkra sin trygghet och talar ytterligare för denna obalans. Det är något som vi ständigt lever med när vi försöker diskutera denna fråga även i civilutskottet. Utredningsmannen Jan Ertsborn är ledamot för Folkpartiet i civilutskottet, och det är bra att jag kan diskutera detta med Lars Elinderson här nu i stället. Jag undrar om Lars Elinderson inte ser att denna obalans är till gäldenärens nackdel och att vi behöver en starkare lagstiftning som skyddar gäldenären.
Lars Elinderson (M)
Anf. 28 Lars Elinderson (M)
Fru talman! Jag insåg naturligtvis att mina synpunkter när det gäller balansen i detta sammanhang skulle kunna tolkas på det sätt som gjordes här. Därför inledde jag med att säga att jag är övertygad om att många av de frågeställningar som väcks i motionen också kommer att tillgodoses i den interna beredning som sker på Justitiedepartementet, och när det gäller överskuldsatta i Jan Ertsborns utredning. Jag vet att de brottas med dessa frågor. Och jag tror att det finns en ganska spridd uppfattning om att det inte råder en fullständig balans i dag utan att reglerna måste ses över. Men ibland låter det i debatten som att man skulle vilja minska transparensen på så sätt att man skulle göra det lättare också för personer som systematiskt missköter sina betalningar. Då hamnar man i en situation då kreditgivarna i stället blir mer tveksamma till att ge krediter till personer som behöver sådana. Den frågan kräver att man inte bara ser på detta med det ena ögat utan med båda. Men jag delar den uppfattning som framförs här om att det finns regler, inte minst när det gäller kvardröjande betalningsanmärkningar, som bör ses över, och jag är övertygad om att så också kommer att ske.
Egon Frid (V)
Anf. 29 Egon Frid (V)
Fru talman! Det är en myt att det skulle saknas krediter och villiga kreditgivare. Det är snarare ett problem att vi har ett överskott på kreditgivare som dessutom är beredda att använda oskäliga metoder för att låna ut pengar för att binda upp folk vid dyra krediter. Det finns också en myt om att det är skumma och oseriösa människor och människor som har dålig koll på sin ekonomi som vill utnyttja UC för att få krediter. Den här myten är en av de värsta som vi har att hantera. Detta är vanliga människor. Det är oftast företagsamma människor som kanske har haft eget företag, som har hamnat på obestånd och som har fått hela sin privata situation raserad på grund av en personlig konkurs eller en företagskonkurs. Vi måste skapa förutsättningar för att människor ska få möjlighet att göra rätt för sig eftersom vi vet att alla människor i grunden vill göra rätt för sig. Samhället har ett ansvar att stötta människor att få komma tillbaka. Sedan handlar det om snabbspår i fråga om förändringar. Vi vet regeringen har gjort enormt snabba förändringar med dåligt underbyggda beslut som gynnar andra starka ekonomiska intressen i samhället. Varför är regeringen inte beredd att göra relativt snabba förändringar som är utredda på ett grundligt sätt? Vi har Skatteverkets förslag på hur överskuldsattas situation kan lindras. Vi har Konsumentverkets och Konsumentombudsmannen Gunnar Larssons förslag på en relativt snabb reglering av konsumentkreditlagen som på ett bättre sätt ska skapa en seriös marknad för krediter och också en bättre trygghet för låntagare och människor som konsumerar med lånade medel. Varför kan regeringen inte se att man kan göra dessa relativt snabba och positiva förändringar?
Lars Elinderson (M)
Anf. 30 Lars Elinderson (M)
Fru talman! Jag delar uppfattningen att många människor oförskyllt på grund av olyckshändelser eller andra omständigheter hamnar i en skuldfälla. Men jag delar inte uppfattningen att det är den vanligaste anledningen till att människor hamnar på Upplysningscentralens listor. Jag har i min yrkesutövning haft anledning att återkommande och löpande följa dessa listor, och jag vet att det finns en del andra som också förekommer på dessa listor. Jag menar att man måste ha hela bilden klar för sig. Det finns relevanta skäl för Upplysningscentralen och inkassoföretagen att vara strikta i sin bedömning. Men det finns naturligtvis också skäl att ha regler för människor som oförskyllt har hamnat i en betalningssituation eller i än högre grad felaktigt har hamnat på Upplysningscentralens listor. Man måste återigen öppna båda ögonen för att se problematiken. En av anledningarna till att många människor hamnar i skuldfällan är att de normala kreditinstituten inte står öppna för dem på grund av att de har betalningsanmärkningar och liknande, dåliga records , tidigare erfarenheter och dålig förmåga eller vilja att betala sina skulder. Då hamnar man hos mindre seriösa kreditgivare. Jag menar att om man tummar för mycket på de normala regler och krav vi har när det gäller kreditprövning öppnar man också dörrar för oseriösa kreditgivare.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2008-04-10
Förslagspunkter: 7, Acklamationer: 5, Voteringar: 2

Riksdagsskrivelser

Inga riksdagsskrivelser har ännu utfärdats för det här ärendet. För vissa ärenden utfärdas inga riksdagsskrivelser.

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Banktillgänglighet

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Fi214 och 2007/08:T490 yrkandena 7 och 8.
    • Reservation 1 (v)
  2. Lagstiftningen för långivare och kreditinstitut

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2007/08:Fi213.
  3. Betalningsförbud avseende spelbolag som bedriver Internetspel

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2007/08:Fi230 yrkande 1.
  4. Saneringslån och statliga sociala lån

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2007/08:C208 yrkandena 10 och 11.
    • Reservation 2 (v)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (v)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s960034
    m760021
    c22007
    fp21007
    kd19005
    v01804
    mp14005
    Totalt24818083
    Ledamöternas röster
  5. Kreditprövning och kreditupplysning

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Fi236 yrkandena 1 och 2, 2007/08:Fi240 yrkandena 1, 2, 5 och 6, 2007/08:Fi261, 2007/08:C208 yrkandena 5 och 6 samt 2007/08:C383 yrkande 2.
    • Reservation 3 (v)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (v)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s970033
    m760021
    c23006
    fp21007
    kd19005
    v01804
    mp15004
    Totalt25118080
    Ledamöternas röster
  6. Inkassobolagens verksamhet

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Fi266 yrkandena 1-3 och 2007/08:C208 yrkandena 12 och 13.
    • Reservation 4 (v)
  7. Ägandet av OMX och Stockholmsbörsen

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2007/08:Fi234.

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.