Anf. 124 Lars Bäckström (V)
Fru talman! Det här ärendet har jag haft förmånen
att få följa så att säga från ax till limpa, först i Riks-
dagskommittén där vi arbetade med detta, sedan i
riksdagsstyrelsen och nu i finansutskottet. När man
gör en sådan resa tar man intryck av åsikter och
ståndpunkter, och förhoppningsvis blir man klokare
av att lyssna.
I ett skede hade vi en utredare i det här arbetet
som sade: Nej, det ska inte vara några avgifter. Det
var en mycket betrodd utredningsperson. Det som
utredningsmannen sade lät väldigt välunderbyggt.
Sedan kom vi på att har vi inga avgifter alls hotas en
så viktig verksamhet som Riksrevisionsverket tidiga-
re hade, viss biståndsverksamhet som genom Sida
finansieras via avgifter. Det fick mig att vilja slå vakt
om att ha en möjlighet i systemet att ta ut avgifter.
Det är viktigt med biståndsverksamheten. Det fanns
också skäl att ha kvar avgifter på de affärsdrivande
verk och bolag som jobbar i konkurrens. Det ska vara
lika i fråga om konkurrens, det är sant.
Sedan antog riksdagsstyrelsen enhälligt ett förslag
om att det skulle finnas avgifter. Så trodde jag att jag
var nöjd och glad.
Sedan gick det vidare till regeringen, och rege-
ringen gick ut med en promemoria. Så hände det att
det kom in remissvar från Justitieombudsmannen,
Riksdagens revisorer och Universitetet i Lund som
påpekade att det här med avgifter nog inte var så
välbetänkt.
Då kom en motion från några vänsterpartister som
ni har läst. Jag kände mig lite obehaglig till mods.
Här motionerar partikamrater mot ett beslut som jag
har stått bakom. Det var inte helt behagligt, men så är
det ibland i Vänsterpartiet, inte helt behagligt. Så ska
det vara i partier, det ska inte vara behagligt alla
gånger, annars blir det stiltje och man stelnar.
Jag läste motionen och tänkte: Ja, motionärerna
har faktiskt rätt i mycket. Sedan såg jag att motionä-
rerna inte hade helt rätt. En del hade regeringen fak-
tiskt tänkt på, men en del hade inte ens motionärerna
tänkt på. Jag ska nu komma till det.
Motionärerna begär inte månen, de avvisar inte
allt. De säger att fram till 2003 kan vi göra såsom
riksdagsstyrelsen och regeringen vill, men inför 2004
behöver vi tänka efter lite mera. Det är det som min
reservation går ut på, att tänka efter lite mera inför
2004.
Fru talman! Jag yrkar bifall till min reservation,
men jag vet att den kommer att förlora i kammaren.
Jag tror mig med till visshet gränsande sannolikhet
veta att det bara är Vänsterpartiet som kommer att
stödja den. Ibland kan man säga att det inte gör så
mycket, eftersom jag kommer att vinna i längden. Det
sade jag i en annan debatt. Men den här gången är jag
inte alls så säker på att jag kommer att vinna i läng-
den. Jag är rädd för att jag kommer att förlora i läng-
den i den här frågan. Det gör mig ännu oroligare. Vi
kan få väldiga problem 2004.
Jag vill backa tillbaka lite nu. Vad händer i stats-
förvaltningen under 2003? Där gjorde majoriteten, vi
i de samverkande partierna v, s och mp, en besparing
på 0,7 % av förvaltningsanslagen som reducerade
dem med 1,2 miljarder. Det är mycket pengar. Detta
måste myndigheterna nu klara av. Den besparingen
kommer att gälla för all framtid. Den gäller inte bara
för 2003, utan den bärs ju framåt. Det blir lägre nivå-
er.
Det beslut vi nu ska fatta i riksdagen innebär att vi
gör en ny besparing på offentlig statsförvaltning. Nu
ska hela verksamheten avgiftsfinansieras. Det kan
röra sig om 300 miljoner kronor. Det är ungefär Riks-
revisionens anslagsnivå. Det ska vältras ut på statlig
förvaltning. Det är ytterligare ett besparingsbeting
som de ska hantera nästa år. Det borde de kunna
hantera, kan man tycka. Regeringen ska ju återkom-
ma med en finansiering, står det lakoniskt på en rad.
Det sägs ingenting om hur.
Jag har varit lite elak när jag skrev reservationen,
fru talman. Jag skrev min reservation ordagrant uti-
från utskottets betänkande. Det är samma text. I ut-
skottets betänkande på s. 7 står det: "Enligt vad ut-
skottet i dagsläget kan konstatera leder anslagsfinan-
sieringen av Riksrevisionen till att statens utgifter
under utgiftstaket fr.o.m. 2004 blir - allt annat lika -
högre jämfört med den beräknade utgiftsnivån vid
oförändrad organisation för den statliga revisionen."
Det är alltså 300 miljoner till som ska tas ut från
den statliga förvaltningen under ett befintligt utgift-
stak. Hur ska det hanteras? Vi har ju redan gjort tuffa
besparingar på den sociala sidan och sänkt ersättning-
en från 80 % till 78 %. Det gjorde vi inte för att vi
tyckte att det var roligt utan för att pengarna sakna-
des. Nu kommer det att saknas ytterligare uppemot
300 miljoner kronor som ska tas från statlig förvalt-
ning. Det är ett tufft sparbeting.
Fru talman! Till det kan läggas en annan sak. Jag
sitter i styrelsen för Riksskatteverket. Där fick jag
reda på att pensionerna blir dyrare än beräknat för den
statliga förvaltningen. Det kan röra sig om 600-700
miljoner kronor för i år som ska läggas till det tidiga-
re besparingsbetinget på 1,2 miljarder. Nu är vi uppe i
2 miljarder. Sedan kommer 300 miljoner till. Vi
minns vad man sade i sagan: Orkar du den så orkar
du den. Men till slut orkar inte förvaltningen mer. Här
borde man ha tänkt efter före. Jag har fått ändra mig
under resans gång. Jag tycker att fler borde fundera
på att ändra sig och erkänna existensen av detta pro-
blem i alla fall.
Fru talman! Jag yrkar än en gång bifall till min re-
servation.