Åtgärder rörande taxitrafiken

Betänkande 1992/93:TU26

Trafikutskottets betänkande 1992/93:TU26

Åtgärder rörande taxitrafiken

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservation
• Innehållsförteckning

1992/93

TU26

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande proposition 1992/93:106
om åtgärder rörande taxitrafiken samt motioner med anledning av
propositionen och från den allmänna motionstiden i år.
Utskottet anser att beslutet om taxiavregleringen bör ligga
fast. Detta innebär att även fortsättningsvis skall taxiutbudet
bestämmas med utgångspunkt från marknadsmässiga principer i
stället för att styras av administrativa regleringar.
Utskottet bedömer att regeringens åtgärder för att förbättra
villkoren inom taxibranschen är bra men inte tillräckliga.
Utskottet förutsätter därför att regeringen överväger
ytterligare åtgärder såväl på lagstiftnings- som på
tillsynsområdet för att komma till rätta med de problem som
finns inom näringen. Det gäller bl.a. de förslag som Riksdagens
revisorer framfört om ökad tillsyn från länsstyrelserna, krav på
ett trafiktillstånd per fordon och skärpt lämplighetsprövning av
taxiförarna.

Till betänkandet är fogad en reservation från s-ledamöterna. I
reservationen förordas att det bör prövas att införa krav på att
alla taxibilar skall tillhöra en beställningscentral och att
befordringsplikt skall kunna gälla vid större flygterminaler och
järnvägsstationer. Utskottet anser att dessa förslag strider mot
grundtanken i avregleringsreformen och skulle leda tillbaka till
en starkt reglerad näring. V-suppleanten framhåller i en
meningsyttring att regeringens åtgärder är otillräckliga och
efterlyser en utredning för att komma till rätta med problemen
inom taxitrafiken.

Propositionen

Regeringen (Kommunikationsdepartementet) föreslår i
proposition 1992/93:106 om åtgärder rörande taxitrafiken att
riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om avregleringen
av taxi.

Vidare föreslår regeringen (Kommunikationsdepartementet) att
riksdagen tar del av vad i propositionen anförts
om Vägverket som central myndighet för yrkestrafikfrågor,
om Vägverkets årliga rapport till regeringen,
om information om prissättningen för taxiresor,
om föreskrifter meddelade av länsstyrelserna,
om flygande inspektion av taxifordon,
om tillstånd att plombera taxametrar,
om plombering av taxametrar i övrigt samt kontroll av
taxametrar,
om föreskrifter om användningen av taxametrar,
om konkurrensen inom taxinäringen.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

1992/93:T26 av Karl-Erik Persson och Bengt Hurtig (båda v)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till
åtgärder för taxinäringen i enlighet med betänkande 1992/93:TU1.

1993/94:T27 av Sigrid Bolkéus (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
åtgärder för att komma till rätta med missförhållandena inom
taxinäringen.

1992/93:T28 av Carin Lundberg (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att lägga ett ansvar på
taxametertillverkare,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om komplettering och förtydligande av
föreskrifter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kontroll av tillämpningsföreskrifter,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om uppgifter till skattemyndigheterna,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behov av samkörning av register.

1992/93:T29 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder inom taxibranschen.

Motioner avgivna under den allmänna motionstiden i januari
1993

1992/93:T902 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om legitimering av taxichaufförer.

1992/93:T906 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av sanering av taxibranschen i
Stockholm.

1992/93:T914 av Sylvia Lindgren m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nödvändiga åtgärder inom taxinäringen.

Utskottet

1 Inledning

Riksdagen beslöt våren 1988 att taxitrafiken skulle avregleras
fr.o.m. den 1 juli 1990 (prop. 1987/88:50 bil. 1 och prop.
1987/88:78, bet. TU15, rskr. 166). Då slopades bl.a.
behovsprövningen av tillstånden, indelningen i trafikområden, de
s.k. kommenderingsplanerna och den obligatoriska anslutningen
till en beställningscentral. Någon av staten fastställd
maximitaxa skulle inte heller finnas. Däremot infördes
bestämmelser om att länsstyrelserna, som är tillståndsmyndighet
för den yrkesmässiga trafiken, skulle skärpa prövningen av de
sökandes lämplighet och den uppföljande kontrollen av
lämpligheten. Enligt riksdagsbeslutet skulle vidare utvecklingen
inom taxinäringen följas och en årlig rapport lämnas till
regeringen. Regeringen har mot denna bakgrund i samband med 1992
års budgetproposition avrapporterat utvecklingen och redovisat
olika ställningstaganden.
Med anledning härav framhöll riksdagen hösten 1992 att
vissa skärpningar av lagstiftningen för taxitrafiken bör
övervägas (prop. 1991/92:100 bil. 7, bet. 1992/93:TU1, rskr.
1992/93:2). Utskottet ansåg bl.a. att en sanering av
taxinäringen är nödvändig för att taxikunderna skall kunna åka
säkert till en kostnad som är rimlig i förhållande till resans
omfattning. Detta kräver att tillsynsmyndigheten, dvs.
länsstyrelsen, får de redskap som är nödvändiga och att gällande
lagstiftning tillämpas samt att olaga yrkesmässig trafik beivras
i större utsträckning än vad som för närvarande synes vara
fallet.
Utskottet framhöll mot denna bakgrund att följande åtgärder
och förhållanden borde övervägas:
Krav på ett trafiktillstånd till varje bil -- till
skillnad fran dagens situation där varje bolag har ett
tillstånd.
Reglerna för lönegarantin bör inte få missbrukas.
Taxiföretag med stora skulder till samhället bör förlora
trafiktillståndet.
Länsstyrelserna bör vid tillståndsprövningen få tillgång till
Riksskatteverkets datalistor.
Rutinerna för utgivande och återlämnande av taxiskyltar samt
för godkännande av taxametrar bör förbättras.

De berörda frågorna borde enligt utskottet skyndsamt utredas
varefter regeringen borde återkomma till riksdagen med
erforderliga förslag.
Regeringen har i proposition 1992/93:106 om åtgärder rörande
taxitrafiken redovisat sina överväganden med anledning bl.a.
av riksdagens tillkännagivande.

I sammanhanget kan vidare nämnas att Riksdagens revisorer den
17 mars 1993 har avgett en rapport om avregleringen av
taxinäringen, Avregleringen av taxinäringen -- rapport från
informationsbesök. Rapporten avser förhållanden inom Stockholms
län och grundas på besök som revisorerna gjort hos Länsstyrelsen
i Stockholms län, Trafikpolisen i Stockholm,
Transportarbetarförbundets avdelning 5 och Taxi trafikförening
Stockholm. Upplysningar har också inhämtats från företrädare för
Färdtjänsten vid Stockholms läns landsting.
I rapporten anger revisorerna att det ännu är för tidigt att
bedöma värdet av de åtgärder som regeringen hittills vidtagit
för att förbättra ordningen inom taxinäringen. På ett par
punkter anser sig revisorerna dock ändå ha tillräcklig grund för
vissa överväganden och synpunkter.
Den första punkten avser länsstyrelsernas uppföljning av
tillståndshavarnas lämplighet. Revisorerna anser att denna
lämplighetskontroll bör skärpas. En ordning med tidsbegränsade
tillstånd bör härvid övervägas. Ytterligare en åtgärd som bör
prövas för att uppnå en effektivare uppföljning är enligt
revisorerna införande av krav på ett trafiktillstånd för varje
taxifordon.
Den andra punkten som revisorerna aktualiserar gäller
sambandet mellan tillsynsmyndigheten å den ena sidan samt
tillståndshavaren och taxiföraren å den andra. Revisorerna anser
att myndigheternas intresse i alltför liten utsträckning varit
inriktat på taxiförarnas lämplighet. Enligt revisorerna är det
klart otillfredsställande att länsstyrelserna saknar befogenhet
att vidta åtgärder mot taxiförare som missköter sig, såvida inte
tillståndshavare och förare är en och samma person.

2 Avregleringen och tillsynen av taxinäringen

2.1 Propositionen

I propositionen framhåller kommunikationsministern att man
inom den yrkesmässiga trafiken så långt som möjligt bör undvika
konkurrensbegränsande regler och detaljstyrning av verksamheten.
Vad som i stället bör eftersträvas är en ökad effektivitet och
en bättre kundanpassning. Medlen för detta anges vara fri
konkurrens och en principiell etableringsfrihet där
tillståndshavaren uppfyller lämplighetskraven som trafikutövare.
Kommunikationsministern anför vidare att den slopade
behovsprövningen i stort sett har lett till avsett resultat vad
gäller tillgången till taxitjänster. Utbudet har ökat kraftigt,
särskilt i storstadsregionerna. Även prisnivån har på de orter
där det finns en fungerande konkurrens blivit gynnsam för
konsumenterna. Sett över hela landet uppges att man nu nått
något av en balanspunkt i fråga om utbud och efterfrågan på
taxitjänster. Effekterna av avregleringen bedöms således som
övervägande positiva.
Kommunikationsministern anser därför att beslutet om
avregleringen bör ligga fast. I sammanhanget anförs dock att
avregleringen medfört en del omställningsproblem. För att komma
till rätta med dessa missförhållanden redovisas att regeringen
vidtagit en rad åtgärder.
Av den följande redogörelsen framgår bl.a. att krav på
godkänt prov för taxiförare har tagits in i
yrkestrafikförordningen. Ändringen innebär att taxiförarna
oavsett branschtillhörighet skall besitta en viss yrkeskunskap.
Ett villkor för att få framföra fordon i taxitrafiken skall
således vara att föraren har blivit godkänd vid ett av Vägverket
anordnat skriftligt prov som styrker fullgjord utbildning.
Yrkeskunnandet hos förarna skall bestyrkas genom legitimation
med namn och fotografi. Legitimationen skall hållas väl synlig i
fordonet.
För att säkerställa att fordonsägare inte kan förfoga över
gula registreringsskyltar, utan att ha tillstånd till att
bedriva taxitrafik, anges vidare att vissa ändringar genomförts
i yrkestrafikförordningen. Dessa ändringar innebär att fordon
och deras registreringsnummer skriftligen skall anmälas till
länsstyrelsen innan fordonet tas i yrkesmässig trafik. De
innebär också att länsstyrelsen skall kontrollera att fordonet
och dess utrustning vid besiktning enligt fordonskungörelsen
(1972:595) verkligen är godkänt för det slag av trafik som
yrkestrafiktillståndet avser.
För att ytterligare stärka kontrollmöjligheterna framhålls
också att en ändring avses göras i bilregisterkungörelsen.
Ändringen innebär att uppgift skall föras in i bilregistret om
taxifordonets taxametertyp och taxameterns tillverkningsnummer.
Om ett fordon inte längre används skall även detta anmälas till
länsstyrelsen.
Vidare anges att regeringen i olika sammanhang meddelat
länsstyrelserna riktlinjer som går ut på att den fortlöpande
tillsynen av taxiverksamheten bör skärpas. I sammanhanget nämns
särskilt det arbete som pågår inom Länsstyrelsen i Stockholms
län i syfte att ta fram ett särskilt taxireglemente. Enligt ett
förslag som härvid tagits fram skall varje taxi vara försedd med
två skyltar som visar de taxinummer som länsstyrelsen tilldelat
ägaren. En skall sitta utanpå bilen, en inuti. Legitimationskort
skall finnas på instrumentbrädan i varje taxi. Länsstyrelsen
föreslår att giltighetstiden inte sätts till längre tid än tre
år. Då kortet förnyas skall en prövning göras av förarens
straffrihet.
När det gäller den regionala tillsynsverksamheten anförs
även att regeringen den 19 november 1992 gett Statskontoret i
uppdrag att förutsättningslöst utvärdera länsstyrelsernas
tillsyn över den yrkesmässiga trafiken. Enligt
utredningsdirektiven skall Statskontoret bl.a. studera om
verksamheten bedrivs på ett effektivt sätt och om det finns
några institutionella eller lagtekniska hinder härför. I det
sammanhanget skall kartläggas länsstyrelsernas samarbete med
bl.a. polisen, skatteförvaltningen, kronofogdemyndigheten och
Vägverket. Avvägningen mellan det arbete som läggs ner på
prövningen av nya tillstånd och uppföljningen av redan givna
tillstånd bör särskilt studeras. Uppdraget skall redovisas
senast den 1 juni 1993.
Kommunikationsministern anför slutligen att konkurrensen
inom taxinäringen bör ske på så lika villkor som möjligt.
Taxiföretag med stora skulder till samhället skall få sitt
tillstånd återkallat. Vidare rapporteras att samkörning
medgivits temporärt mellan yrkestrafikregistret och
utsökningsregistret och att åtgärder vidtagits för att förhindra
missbruk av reglerna för lönegarantin.

2.2 Motionerna

De förslag om förstärkt tillsyn som redovisas i propositionen
bedöms i flera motioner som otillräckliga. För att undanröja
missförhållandena inom taxitrafiken förordas följande åtgärder:

Ett tillstånd för varje taxifordon

Enligt gällande regler skall varje taxiföretag ha ett
trafiktillstånd. I motionerna T27 (s), T29 (s), T906 (s) och
T914 (s) föreslås i stället att varje taxifordon bör ha ett eget
trafiktillstånd. Lämpligheten kan därvid granskas varje gång en
sökande vill utöka sin fordonspark. Dessa tillstånd bör enligt
motionärerna eventuellt tidsbegränsas och utformas så att de kan
avläsas utanför fordonet så att kontrollmöjligheterna
förbättras.

Yrkestrafiktillstånd för utrustning av taxifordon

I motionerna T29 (s), T906 (s) och T914 (s) konstateras att
vem som helst i dag får skaffa sig en taxameter och utrusta en
privatbil som taxi. Polisen kontrollverksamhet av s.k. svarttaxi
är dock svår då bevis måste förevisas att transport mot
betalning har utförts. Motionärerna anser att detta problem kan
motverkas om yrkestrafiktillstånd krävs för att få taxiutrusta
ett fordon.

Ökad tillsynsverksamhet vid länsstyrelserna

I motionerna T29 (s), T906 (s) och T914 (s) framhålls att
länsstyrelsernas arbete med tillsynsfrågor bör utvecklas. En
förstärkt samordning efterlyses också mellan olika myndigheter.
Mot denna bakgrund föreslås att det bör prövas att knyta en
yrkestrafiknämnd till länsstyrelsens organisation. I motion T29
(s) framhålls vidare att det tvååriga projekt som startats i
Stockholm av Trafikpolisen tillsammans med Rikspolisstyrelsens
ekobrottsrotel och branschföreträdare för att komma till rätta
med problemen bör stödjas.

Förstärkt skattekontroll

I motion T28 (s) anförs att kommuner och landsting bör meddela
skattemyndigheterna vad man betalar taxiföretagen för
samhällsbetalda resor.

Lämplighetsprövning av förare

I motion T906 (s) framhålls att det bör vara möjligt att
återkalla olika behörigheter på en persons körkort, dvs. att
taxibehörigheten skall kunna dras in utan att hela körkortet
dras in.

Likvärdiga konkurrensvillkor

Regeringen har för att underlätta länsstyrelsernas
tillståndsverksamhet medgivit att samkörning får ske under
första halvåret mellan yrkestrafikregistret och
kronofogdemyndigheternas utsökningsregister REX. I motionerna
T28 (s), T29 (s), T906 (s) och T914 (s) förordas att detta
tillstånd permanentas. Syftet bör vara att effektivisera
länsstyrelsernas uppföljningsverksamhet och prövning av
tillståndsansökningar så att likvärdiga konkurrensvillkor
tryggas.

Krav på taxilegitimation

I motion T902 (m) anförs att kunden måste kunna lita på taxi.
Mot bakgrund av de händelser som inträffat inom taxinäringen
under senare år, finns det enligt motionären anledning att
införa legitimering för taxichaufförer. Legitimationen skall
vara ett bevis på att taxiföraren har en acceptabel vandel, inte
är grov brottsling samt är lämpligt utbildad. Denna legitimation
bör utfärdas av länsstyrelsen, skriver motionären.

Tillsättande av utredning

I motion T26 (v) döms regeringens förslag ut som
otillräckligt. Propositionens redovisning uppfyller inte
riksdagens krav på vilka frågor som borde utredas. Motionärerna
anger vidare att regeringen dessutom inte heller har försökt
tillmötesgå intresseorganisationernas synpunkter på vad som
behöver göras. Regeringen bör enligt motionen på ett bättre sätt
utreda taxinäringen och återkomma till riksdagen med
erforderliga förslag.

2.3 Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att villkoren för taxitrafiken har
förändrats på ett genomgripande sätt under de senaste åren. Den
tidigare hårda regleringen har upphört vilket innebär att
näringen i många fall numera utsätts för hård konkurrens. Den
nya situationen har lett till en snabb strukturförändring. Även
för myndigheterna har reformen inneburit nya uppgifter och krav;
från arbete med regleringar till olika konkurrensvårdande
funktioner.
Erfarenheterna av taxireformen är ännu begränsade. Inom både
taxinäringen och på myndighetssidan pågår också en utveckling
som syftar till att främja effektivitet, kundanpassning,
laglydnad och rättvisa konkurrensvillkor. Det är därför för
tidigt att nu göra några definitiva uttalanden om effekterna av
avregleringen. Positiva drag är den ökade marknadsanpassningen
och förbättrade servicen. I jämförelse med tiden före
avregleringen har sålunda förbättringar skett vad gäller taxis
möjligheter att erbjuda ett kundanpassat och modernt
trafiksystem. Utbudet av taxifordon har ökat kraftigt, särskilt
i storstadsregionerna. Antalet taxibilar i Stockholm har
exempelvis på kort tid mer än fördubblats.
Utskottet är samtidigt medvetet om att reformen åtföljts av
problem. Dessa problem har varit mest framträdande i
storstadsregionerna och kan delvis hänföras till de
omställningsproblem som alltid uppstår inom en näring då
regleringar avskaffas. Problemen är emellertid av en sådan
karaktär att särskilda åtgärder är påkallade. Avregleringen har
exempelvis medfört en ökning av antalet oseriösa taxiföretag som
inte följer gällande skatteregler. Resultatet har blivit en
konkurrens på ojämlika villkor vilket innebär att de seriösa
företagen har svårt att hävda sig. Utskottets sammanfattande
bedömning är dock att taxireformen i sina huvuddrag var riktig
och bör bestå.

Utskottet kan konstatera att regeringen vidtagit och initierat
en rad åtgärder under senare tid som är ägnade att förbättra
situationen inom taxiområdet. Utskottet anser det viktigt att
dessa insatser kommer till stånd och bedömer att dessa efter
hand kan få ett ökat genomslag och motverka vissa av de problem
som motionärerna har påtalat.
Utskottet delar emellertid motionärernas och Riksdagens
revisorers uppfattning att ytterligare åtgärder bör övervägas om
problemen inom näringen effektivt skall kunna undanröjas.
Utskottet anser att den marknadsmässiga frihet som taxi åtnjuter
måste kombineras med kraftfulla åtgärder för att trygga en sund
konkurrens som främjar att resenärerna erbjuds en fullgod
service. Målet för samhällets insatser bör vara att utforma
instrument och incitament som sammantaget förmår bidra till att
skapa en sådan miljö att en önskvärd utveckling sker inom
taxitrafiken utan att en återgång för den skull sker till den
tidigare detaljreglerade miljön.
Utskottet vill i detta sammanhang särskilt peka på de
överväganden som Riksdagens revisorer redovisat i sin
granskningsrapport om taxi. Revisorerna anför bl.a. att
länsstyrelsernas uppföljning av tillståndshavarnas lämplighet
bör skärpas. En ordning med tidsbegränsade tillstånd bör därvid
övervägas. Ytterligare en åtgärd som bör prövas är enligt
rapporten krav på ett trafiktillstånd för varje taxifordon.
Vidare förordar revisorerna en skärpt lämplighetsprövning av
taxiförarna.
Utskottet anser att dessa förslag noga bör övervägas av
regeringen. I sammanhanget kan hänvisas till det
regeringsuppdrag Statskontoret fått att förutsättningslöst
utvärdera länsstyrelsernas tillsyn över den yrkesmässiga
trafiken. Detta uppdrag har under våren genom skilda
regeringsbeslut utvidgats till att innefatta flertalet av de nu
berörda frågorna. Den skrivelse som Svenska taxiförbundet lämnat
den 20 januari 1993 med förslag till åtgärder för taxitrafiken
har sålunda överlämnats till Statskontoret för beaktande i
samband med att regeringsuppdraget fullföljs. Även
framställningar från Trafiksäkerhetsverket och Trafikpolisen i
Stockholm med åtgärdsförslag har överlämnats till Statskontoret
för överväganden. Statskontorets utredningsarbete skall
avrapporteras till regeringen senast den 1 juni 1993.
Utskottet förutsätter att resultatet av detta
utredningsuppdrag kan ge underlag för överväganden om utformning
av ytterligare åtgärder för att förbättra situationen inom
taxinäringen. Utskottet förutsätter vidare att även de
motionsyrkanden som inte omfattas av revisorernas förslag blir
föremål för överväganden och att regeringen skyndsamt redovisar
för riksdagen sina ställningstaganden i dessa frågor. Utskottets
ställningstagande innebär att syftet med samtliga nu aktuella
motionsyrkanden torde bli tillgodosett. Motionerna T26 (v), T27
(s), T28 (s), T29 (s), T902 (m), T906 (s) och T914 (s) i nu
behandlad del kan därför lämnas utan särskild åtgärd från
riksdagens sida. I avvaktan på regeringens redovisning av sina
ställningstaganden anser utskottet att riksdagen bör lämna utan
erinran vad som anförts i propositionen om avregleringen av taxi
och konkurrensen inom taxitrafiken.

3 Beställningscentraler och befordringsplikt

3.1 Motionerna

I motion T29 (s) framhålls att regeringen inte har tagit full
hänsyn till riksdagens beslut om åtgärder för att sanera
taxibranschen. Motionärerna framhåller att någon återgång till
ett reglerat system för taxitrafiken inte är önskvärd.
Lagstiftningen bör dock utvecklas. Det bör sålunda vara
obligatoriskt för alla taxiföretag att tillhöra en
beställningscentral som tillämpar en enhetlig taxa.
Befordringsplikt bör vidare prövas för att bemästra problemen
vid de större flyg- och tågterminalerna i landet. Resenärer med
kort resväg eller för föraren obekväma önskemål om resor skall
inte kunna förvägras transport till rimlig kostnad, skriver
motionärerna.
Yrkanden med motsvarande innebörd, dvs. med krav på prövning
av befordringsplikt och obligatorisk tillhörighet till
beställningscentraler, framförs även i motionerna T27 (s), T906
(s) och T914 (s).

3.2 Utskottets ställningstagande

Utskottet kan konstatera att de motionsyrkanden som väckts om
befordringsplikt och krav på att tillhöra beställningscentraler
strider mot grundtanken i hela avregleringsreformen och leder
tillbaka till en starkt reglerad näring. Utskottet anser att en
sådan utveckling vore olycklig. Exempelvis kan nämnas att
befordringsplikt vid större flyg- och tågterminaler förutsätter
en lång rad ytterligare regleringsmoment, såsom trafikområde
(inom vilket område trafikeringsplikten skall gälla), s.k.
kommenderingsplan (taxifordon måste finnas tillgängliga) samt
prisreglering (man kan inte beordra körplikt utan att garantera
skälig intäkt). Vidare kan nämnas de svårigheter som är förenade
med att över huvud taget definiera en beställningscentral. Även
ur konkurrenssynpunkt kan invändningar riktas mot krav om
obligatorisk anknytning till en beställningscentral. Skall t.ex.
taxiförare åläggas att ingå i en viss beställningscentral och
omvänt skall beställningscentralen tvingas ta emot alla företag?

Enligt utskottets uppfattning bör utgångspunkten vara att
taxitrafiken skall anpassas till resenärernas önskemål i stället
för att följa administrativa regleringar. Utskottet anser att de
problem som motionärerna åsyftar kan lösas med bl.a. en aktiv
konkurrensvårdande politik. Vad gäller behov av befordringsplikt
vid större flygterminaler och järnvägsstationer bör dessutom
uppmärksammas den möjlighet som de som ansvarar för terminalerna
har att medverka till en kundanpassad utveckling av
taxitrafiken.
Utskottet vill också framhålla de drivkrafter som finns inom
taxinäringen att genom egna initiativ förbättra kundanpassningen
och motverka de anförda problemen. Det finns således ett
gemensamt intresse såväl hos kunderna och myndigheterna som hos
seriösa taxiföretag att förbättra kvaliteten. Som ett aktuellt
exempel härpå kan nämnas det auktorisationssystem för
beställningscentraler som nyligen införts av Svenska
taxiförbundet i syfte att få en bättre ordning inom taxi.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
motionerna T27 (s), T29 (s), T906 (s) och T914 (s) i nu
behandlad del.

4 Vägverkets uppgifter

4.1 Propositionen

I propositionen anförs att Vägverket som central myndighet för
yrkestrafikfrågorna särskilt bör följa upp effekterna av de krav
på yrkeskunnande hos taxiförare som regeringen nyligen beslutat
om. Vidare anges att den rapport om tillståndet inom den
yrkesmässiga trafiken som Vägverket årligen skall utarbeta bör
ha kommit in till regeringen senast den 15 september varje år.

4.2 Utskottets ställningstagande

Utskottet har inga erinringar mot vad som anförts i
propositionen om Vägverkets arbetsuppgifter som central
myndighet för yrkestrafikfrågorna och tidpunkten för Vägverkets
avrapportering till regeringen.
Utskottet förutsätter att den framtida uppföljningen av
utvecklingen inom taxitrafiken fortsättningsvis ges hög
prioritet och att den allsidigt speglar utvecklingen inom
taxitrafiken. I sammanhanget kan erinras om att i
riksdagsbeslutet år 1988 om taxiavregleringen angavs att den
årliga avrapporteringen bör redovisa hur de grundläggande kraven
på taxibranschen upprätthålls inom olika områden, t.ex. med
avseende på trafikförsörjningen, effektiviteten inom
beställnings- och uppdragsfunktionen, taxametrar m.m.

5 Tydligare prisinformation

5.1 Propositionen

I propositionen framhålls att länsstyrelserna, Vägverket,
Luftfartsverket och Konsumentverket bör ställa högre krav på
taxiföretagens prisinformation och själva också i tillämpbara
delar bidra med information. Taxikvittot skall ge tydlig
information om grunderna för prissättningen. Länsstyrelserna bör
meddela föreskrifter om att innehavare av tillstånd till
taxitrafik skall på sina taxifordon ange tillämpad taxa i
enlighet med den överenskommelse som finns mellan
Konsumentverket och Svenska taxiförbundet.

5.2 Motionen

I motion T28 (s) framförs att föreskrifterna för taxikvitton
bör förtydligas och kompletteras. På det kvitto som skall
skrivas ut skall samband mellan pris och prestation framgå. När
tids- och vägsträcketaxa används, framgår det i dag inte på
kvittot vilken tid som använts och/eller vilken sträcka som
körts på resp. taxa. Enligt bestämmelserna skall
framkörningsavgift anges. Den nu för tiden vanliga startavgiften
särredovisas dock inte. Detta gör att kunden svårligen kan
kontrollera att rätt taxa använts, skriver motionären.

5.3 Utskottets ställningstagande

Utskottet anser det viktigt att prisinformationen fungerar
väl. En förutsättning för en effektiv konkurrens är att kunden
är medveten om priset och kan jämföra prisuppgifter mellan olika
taxiföretag. Utskottet har därför ingen erinran mot vad som
anförs i propositionen om information om prissättningen för
taxiresor och om föreskrifter som bör meddelas av
länsstyrelserna i syfte att förbättra situationen inom
taxinäringen. Utskottet förutsätter i sammanhanget att den
överenskommelse som finns mellan Konsumentverket och Svenska
taxiförbundet kan utvecklas ytterligare i syfte att ge kunderna
bättre information om priser och rabatter.
Utskottet konstaterar att yrkandet i motion T28 (s) om
förbättrad prisinformation torde bli tillgodosett och därför
inte påkallar någon åtgärd från riksdagens sida. Utskottet anser
följaktligen att regeringens redogörelse bör lämnas utan erinran
och att motion T28 (s) i denna del bör avstyrkas.

6 Taxameterfrågor

6.1 Propositionen

Enligt fordonskungörelsen (1972:595) skall ett fordon som
används i taxitrafik vara försett med taxameter av godkänd typ.
Undantag från skyldigheten att ha taxameter får medges av
länsstyrelsen endast om särskilda skäl föreligger.
Av propositionen framgår att Trafiksäkerhetsverket på
regeringens uppdrag utrett vissa frågor rörande taxametrar.
Uppdraget har redovisats i en skrivelse till regeringen som
remissbehandlats. Kommunikationsministern bedömer, mot bakgrund
av det beslutsunderlag som tagits fram, att nuvarande tillstånd
för att plombera taxametrar bör upphöra snarast möjligt. Antalet
nya tillstånd att plombera taxametrar bör i stället genom höga
krav på yrkeskunnande hos tillståndshavaren begränsas kraftigt.
Ackreditering av verkstäder för plombering av taxametrar bör
enligt kommunikationsministern ske enligt lagen (1989:164) om
kontroll genom teknisk provning och om mätning. Detta innebär
att Vägverket som föreskrivande myndighet skall meddela de
tekniska kraven medan Styrelsen för teknisk ackreditering
(SWEDAC) skall besluta om ackreditering.
Vidare anförs att SWEDAC skall underrätta Vägverket om
ackrediteringar och återkallelser av sådana. Den montör eller
verkstad som ackrediterats för plombering bör årligen
kontrollera plomberingen och också kalibrera taxametern, bl.a.
vad avser körd vägsträckas överensstämmelse med den vägsträcka
som registreras i taxametern (kontroll av vägtalet).
Kontrollen bör också omfatta föreskriven funktion hos
taxametern i form av programvara. Besiktningar av taxametrar bör
genomföras i samband med kontrollbesiktning enligt
fordonskungörelsen (1972:595). Kontroll av vägtalet skall också
kunna ske i samband med s.k. flygande inspektion. Flygande
inspektion av taxifordon på uppställningsplatser för taxifordon
bör vara en inom polisväsendet prioriterad uppgift. Vägverket
bör även enligt kommunikationsministern bemyndigas utfärda
föreskrifter om användning av taxametrar.

6.2 Motionen

I motion T28 (s) anges att taxametrarna, med den utveckling
som skett efter avregleringen, inte har blivit den säkra och
tillförlitliga utrustning som förespeglades inför avregleringen.
Kontantbetalande kunder, kreditkunder som kommuner och landsting
och skattemyndigheterna har därmed inte kunnat tillgodgöra sig
de fördelar som utlovats. För att komma till rätta med en del av
de problem som nu finns inom taxinäringen måste man enligt
motionären lägga ett större ansvar på taxametertillverkarna att
redovisa vilka program som finns inlagrade i taxametern samt
skydda dem från otillbörligt intrång (yrkande 1). Vidare skriver
motionären att vid flygande inspektioner eller andra kontroller
bör det vara möjligt att avläsa bl.a. taxameterns inställning
(yrkande 3). I motionen framhålls även att föreskrifterna för
kvitton bör förtydligas och kompletteras (yrkande 2). Krav bör
bl.a. finnas på att taxikvittot skall överlämnas till resenären,
skriver motionären.

6.3 Utskottets ställningstagande

När riksdagen våren 1988 beslöt att avreglera taxi ingick som
en viktig del i förutsättningarna att taxifordon skulle vara
utrustade med kvittoskrivande och registrerande taxametrar.
Riksdagen har också hösten 1992 särskilt tagit upp frågan om
bestämmelserna rörande taxametrar (bet. 1992/93:TU1, rskr.2).
Det är därför med tillfredsställelse utskottet konstaterar att
taxameterfrågorna givits stor uppmärksamhet i propositionen.
Utskottet anser att flygande inspektion av taxifordon,
tillstånd att plombera taxametrar, plombering av taxametrar i
övrigt samt kontroll av taxametrar och föreskrifter om
användningen av taxametrar är viktiga uppgifter. Beträffande det
inflytande som taxametertillverkarna enligt propositionen
förutsetts få över SWEDAC:s ackrediteringsbeslut förutsätter
utskottet att taxametertillverkarna inte ges någon form av
överprövningsrätt. Utskottet kan vidare konstatera att syftet
med de olika förslag som tagits upp i motion T28 (s) synes bli
väl tillgodosett. Motionsyrkandena påkallar därför ingen åtgärd
från riksdagens sida och avstyrks följaktligen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avregleringen och tillsynen av taxi
att riksdagen
dels godkänner vad som anförts i propositionen om
avregleringen av taxi,
dels lämnar utan erinran vad som anförts i propositionen
om konkurrensen inom taxinäringen,
dels lämnar motionerna 1992/93:T26, 1992/93:T27 i denna
del, 1992/93:T28 yrkandena 4 och 5, 1992/93:T29 i denna del,
1992/93:T902, 1992/93:T906 i denna del och 1992/93:T914 i denna
del utan särskild åtgärd,
men. (v) - delvis

2. beträffande beställningscentraler och
befordringsplikt
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T27 i denna del,
1992/93:T29 i denna del, 1992/93:T906 i denna del och
1992/93:T914 i denna del,
res. (s)
men. (v) - delvis

3. beträffande Vägverkets uppgifter
att riksdagen
dels lämnar utan erinran vad som anförts i propositionen
om Vägverket som central myndighet för yrkestrafikfrågor,
dels lämnar utan erinran vad som anförts i propositionen
om Vägverkets årliga rapport till regeringen,

4. beträffande tydligare prisinformation
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:T28 yrkande 2 i
denna del
dels lämnar utan erinran vad som anförts i propositionen
om information om prissättningen för taxiresor,
dels lämnar utan erinran vad som anförts i propositionen
om föreskrifter meddelade av länsstyrelserna,

5. beträffande taxameterfrågor
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:T28 yrkande 1 och
yrkande 2 i denna del och yrkande 3
dels lämnar utan erinran vad som anförts i propositionen
om flygande inspektion av taxifordon,
dels lämnar utan erinran vad som anförts i propositionen
om tillstånd att plombera taxametrar,
dels lämnar utan erinran vad som i övrigt anförts i
propositionen om plombering av taxametrar samt kontroll av
taxametrar,
dels lämnar utan erinran vad som anförts i propositionen
om föreskrifter om användningen av taxametrar.

Stockholm den 30 mars 1993

På trafikutskottets vägnar

Sven-Gösta Signell

I beslutet har deltagit: Sven-Gösta Signell (s), Rolf
Clarkson (m), Sten Andersson i Malmö (m), Håkan Strömberg (s),
Kenth Skårvik (fp), Sten-Ove Sundström (s), Bo Nilsson (s), Jan
Sandberg (m), Anita Jönsson (s), Kenneth Attefors (nyd), Jarl
Lander (s), Lars Björkman (m), Ines Uusmann (s), Rune Thorén (c)
och Kenneth Lantz (kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservation

Beställningscentraler och befordringsplikt (mom.2)

Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo
Nilsson, Anita Jönsson, Jarl Lander och Ines Uusmann (alla s)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar
med "Utskottet kan" och på s. 10 slutar med "behandlad del" bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser att utvecklingen på taxiområdet sedan
avregleringen infördes år 1990 i flera avseenden är oroande. Det
är därför, som tidigare förordats, nödvändigt att tillsynen
byggs ut och skärps. Spelreglerna måste samtidigt vara sådana
att de leder till en effektiv och kundanpassad transportmarknad.
Missförhållanden såsom att resenärer förvägras resor vid större
flygterminaler och järnvägsstationer måste mötas med effektiva
åtgärder.
Utskottet anser därför att en fullständig prövning bör göras
om hur de nuvarande problemen inom taxitrafiken skall kunna
bemästras. Vid denna översyn bör även motionsförslagen om att
det skall vara obligatoriskt för alla taxiföretag att tillhöra
en beställningscentral prövas. Likaså bör prövas införande av
befordringsplikt i syfte att komma till rätta med vissa avarter
inom taxinäringen, framför allt i storstäderna. Utskottet vill
betona att en återgång till den tidigare detaljreglerade
marknaden inte får ske. Vad det handlar om är i stället att inom
ramen för en fortsatt avreglerad miljö främja en mer
kundanpassad utveckling inom taxitrafiken.
De berörda frågorna bör skyndsamt utredas genom regeringens
försorg. Regeringen bör därefter återkomma till riksdagen med
erforderliga förslag.

Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att syftet med
motionerna T27 (s), T29 (s), T906 (s) och T914 (s) i nu
behandlad del torde få anses tillgodosett -- bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 2 bort ha
följande lydelse:

2. beträffande beställningscentraler och
befordringsplikt
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:T27 i denna
del, 1992/93:T29 i denna del, 1992/93:T906 i denna del och
1992/93:T914 i denna del som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.

Karl-Erik Persson (v) anför:

Avregleringen och tillsynen av taxi

Som framhålls i motion T26 (v) uppfyller inte propositionens
förslag riksdagens tidigare framställda krav. De i propositionen
föreslagna åtgärderna ändrar i sak ingenting. Regeringen bör
därför på ett bättre sätt utreda taxinäringen och återkomma till
riksdagen med erforderliga förslag.

Beställningscentraler och befordringsplikt

Jag biträder hemställan i reservationen.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under
moment 1 borde ha hemställt:

1. beträffande avregleringen och tillsynen av taxi
att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:176
yrkandena 1 och 10, med bifall till motion 1992/93:T26 (v) samt
med anledning av motionerna 1992/93:T27 i denna del, 1992/93:T28
yrkandena 4 och 5, 1992/93:T29 i denna del, 1992/93:T902,
1992/93:T906 i denna del och 1992/93:T914 i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

Innehållsförteckning

Sammanfattning1
Propositionen1
Motionerna2
Motioner väckta med anledning av propositionen2
Motioner avgivna under den allmänna motionstiden i januari
19932
Utskottet3
1 Inledning3
2 Avregleringen och tillsynen av taxinäringen4
2.1 Propositionen4
2.2 Motionerna6
2.3 Utskottets ställningstagande7
3 Beställningscentraler och befordringsplikt9
3.1 Motionerna9
3.2 Utskottets ställningstagande9
4 Vägverkets uppgifter10
4.1 Propositionen10
4.2 Utskottets ställningstagande10
5 Tydligare prisinformation10
5.1 Propositionen10
5.2 Motionen11
5.3 Utskottets ställningstagande11
6 Taxameterfrågor11
6.1 Propositionen11
6.2 Motionen12
6.3 Utskottets ställningstagande12
Hemställan13
Reservation14
Meningsyttring av suppleant15