Åtgärder mot missbruk av stiftelser

Betänkande 2004/05:LU18

Lagutskottets betänkande2004/05:LU18

Åtgärder mot missbruk av stiftelser

Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2004/05:50
Åtgärder mot missbruk av stiftelser samt en motion som väckts med
anledning av propositionen.
Som ett led i strategin för samhällets samlade åtgärder mot den ekonomiska
brottsligheten föreslår regeringen vissa ändringar i stiftelselagen
(1994:1220) och i lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag.
Enligt förslaget skall stiftelser, som inte har någon behörig företrädare
i Sverige, bemyndiga en person som bor i Sverige att på stiftelsens
vägnar ta emot delgivning. Vidare föreslås att stiftelseregistret skall
innehålla uppgift om revisorer i registrerade stiftelser samt att
pensions- och personalstiftelser inte skall få vara bolagsmän i handelsbolag.

Lagändringarna är avsedda att träda i kraft den 1 juli 2005.
Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens lagförslag och avslår
motionen.
I betänkandet finns en reservation.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Åtgärder mot missbruk av stiftelser
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220) och
2. lag om ändring i lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:50 och avslår motion
2004/05:L8.

Reservation (kd)

Stockholm den 5 april 2005
På lagutskottets vägnar

Inger René
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger René (m), Marianne
Carlström (s), Raimo Pärssinen (s), Jan Ertsborn (fp), Christina Nenes
(s), Hillevi Larsson (s), Yvonne Andersson (kd), Tasso Stafilidis (v),
Maria Hassan (s), Bertil Kjellberg (m), Rezene Tesfazion (s), Martin
Andreasson (fp), Viviann Gerdin (c), Anneli Särnblad (s), Henrik von
Sydow (m), Pia Nilsson (s) och Johan Löfstrand (s).

Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
I propositionen föreslår regeringen - efter att ha hört Lagrådet - att
riksdagen antar i propositionen framlagda förslag till lag om ändring
i stiftelselagen (1994:1220) och lagen (1980:1102) om handelsbolag och
enkla bolag. Bakgrunden till lagförslagen är följande.
Regeringen lade år 1995 fram en strategi för samhällets samlade åtgärder
mot den ekonomiska brottsligheten som riksdagen ställde sig bakom (skr.
1994/95:217, bet. JuU25, rskr. 412). Strategin syftar till att utveckla
och effektivisera samhällets förmåga att förebygga, upptäcka, utreda
och lagföra ekonomisk brottslighet. Riksenheten mot ekonomisk brottslighet
(REKO) föreslog år 1997 i en rapport att stiftelselagen skulle ses över
i vissa avseenden. Samma år föreslog Länsstyrelsen i Stockholms län i
en skrivelse till Justitiedepartementet vissa ändringar i bl.a.
stiftelselagen. De båda framställningarna diskuterades vid en av
Justitiedepartementet anordnad utfrågning i december 1997.
Regeringen föreslog därefter riksdagen vissa ändringar i stiftelselagen,
och riksdagen antog regeringens förslag (se prop. 1997/98:98, bet.
LU22, rskr. 221). I den då aktuella propositionen uttalade regeringen
att den avsåg att, efter ytterligare beredning, återkomma om de andra
förslag som lämnats i REKO-rapporten och framställningen från Länsstyrelsen
i Stockholms län.
Inom Justitiedepartementet upprättades därefter promemorian (Ds 2003:24)
Åtgärder mot missbruk inom associationsrätten där vissa av förslagen
har behandlats. Departementspromemorian har remissbehandlats och ligger
till grund för förslagen i förevarande proposition. Andra förslag som
läggs fram i promemorian kommer att behandlas i samband med den allmänna
översynen av stiftelselagen som har inletts inom Justitiedepartementet.
I departementspromemorian har också lämnats förslag om när val och
entlediganden av styrelseledamöter i aktiebolag får rättsverkan samt
förslag om registrering av revisorer i handels- och föreningsregistren.
Förslagen om rättsverkan av val och entledigande av styrelseledamöter
i aktiebolag behandlas i proposition 2004/05:85 Ny aktiebolagslag som
överlämnades till riksdagen den 10 mars 2005. Förslagen om registrering
av revisorer i handels- och föreningsregistren kommer att behandlas i
senare sammanhang.
De förslag som lämnas i den nu aktuella propositionen är, anför regeringen,
ett uttryck för den särskilda satsning som inleddes genom 1995 års
strategi. Propositionen bygger på en överenskommelse mellan den
socialdemokratiska regeringen och Vänsterpartiet.
Regeringens förslag finns i bilaga 1 och lagförslagen i bilaga 2.
Med anledning av propositionen har en motion väckts. Förslaget i motionen
finns i bilaga 1.

Utskottets överväganden
Åtgärder mot missbruk av stiftelser
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen antar regeringens lagförslag och avslår motionen. Jämför
reservation (kd).
Propositionen
I propositionen anför regeringen att när det gäller myndigheters och
andras möjligheter att komma i kontakt med och rikta anspråk mot juridiska
personer är reglerna om delgivning av central betydelse. Det är ett
välkänt förhållande, anför regeringen, att juridiska personer som används
för kriminell eller annan oseriös verksamhet ofta är svåra att delge,
t.ex. därför att det inte finns någon som är behörig att ta emot delgivning.

En juridisk person delges i regel genom att handlingen överlämnas till
någon som har rätt att företräda den juridiska personen eller, om flera
är gemensamt behöriga, till någon av dem, se 9 § delgivningslagen
(1970:428).
En stiftelse med egen förvaltning företräds av styrelsen. Styrelsen har,
om stiftelsen är registrerad i stiftelseregistret, möjlighet att
bemyndiga någon annan att företräda stiftelsen, se 2 kap. 16 § stiftelselagen
(1994:1220). Om stiftelsen har anknuten förvaltning, dvs. om stiftelsen
förvaltas av en juridisk person, är det förvaltarens ställföreträdare
som företräder stiftelsen. Förvaltaren kan också bemyndiga någon att
företräda stiftelsen, se 2 kap. 23 § stiftelselagen.
Bestämmelserna om vem som företräder en stiftelse innebär att stiftelser
med egen förvaltning kan delges genom var och en av sina styrelseledamöter
eller genom den som har fått ett bemyndigande att företräda stiftelsen.
Stiftelser med anknuten förvaltning kan i stället delges genom förvaltaren.
Eftersom förvaltaren alltid är en juridisk person, får det med tillämpning
av de regler som gäller för den juridiska personen, t.ex. aktiebolagslagen
(1975:1385), avgöras vem som är behörig att ta emot delgivning. Stiftelsen
kan också delges genom den som har fått förvaltarens bemyndigande att
företräda stiftelsen.
Stiftelselagen saknar bestämmelser om att någon av dem som företräder
stiftelsen, eller, vid anknuten förvaltning, som företräder förvaltaren
måste vara bosatt i Sverige. Om samtliga företrädare för en stiftelse
eller, vid anknuten förvaltning, för en förvaltare är bosatta utomlands,
kan detta förhållande, anför regeringen, givetvis försvåra delgivning
med stiftelsen.
I propositionen föreslår regeringen att stiftelser som inte har någon
behörig företrädare i Sverige skall vara skyldiga att utse en person
som är bosatt i Sverige att ta emot delgivning. Detsamma skall gälla om
stiftelsens förvaltare saknar behörig företrädare som är bosatt här i
landet. Om stiftelsen eller förvaltaren inte gör det, skall tillsynsmyndigheten
utse en delgivningsmottagare för stiftelsen. Regeringen redovisar i
propositionen att den avser att i stiftelseförordningen (1995:1280) ta
in en bestämmelse om att tillsynsmyndigheten skall sända underrättelse
om förordnandet till stiftelsens senast kända adress.
Därutöver föreslår regeringen att pensionsstiftelser och personalstiftelser
inte skall kunna vara bolagsmän i handelsbolag samt att stiftelseregistret,
i fråga om där registrerade stiftelser, skall innehålla uppgift om
stiftelsens revisor.
Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2005.
Motionen
Yvonne Andersson m.fl. (kd) är i motion L8 angelägna om att snabbt
förbättra bekämpningen av ekonomisk brottslighet och förklarar sig därför
positiva till lagändringar i den riktningen. Motionärerna är emellertid
kritiska till regeringens förslag om delgivning av stiftelser. De
föreslagna bestämmelserna innebär nämligen att tillsynsmyndigheten kan
utse särskild delgivningsmottagare och delge denne även om stiftelsen
har känt hemvist i Sverige och styrelseledamöterna har känd adress, låt
vara utomlands. Delgivning utan att den utsedde delgivningsmottagaren
ens försökt komma i kontakt med stiftelsens styrelse kan, enligt
motionärernas mening, inte anses vare sig rimlig eller rättssäker. Mot
denna bakgrund anser motionärerna att förordnande av särskild
delgivningsmottagare skall förutsätta att försök till kontakt med stiftelsen
har misslyckats eller försök till kontakt har bedömts utsiktslöst.
Motionärerna föreslår att riksdagen skall besluta om en sådan ändring av
regeringens förslag till ändring av 9 kap. 7 och 8 §§ stiftelselagen.
Utskottets
ställningstagande
Som redovisats inledningsvis är de förslag som lämnas i propositionen
ett led i regeringens strategi för samhällets samlade åtgärder mot den
ekonomiska brottsligheten som riksdagen ställt sig bakom. Enligt utskottets
mening är det inom ramen för detta arbete angeläget att begränsa
möjligheterna att använda stiftelseformen som ett redskap i ekonomisk
brottslighet.
Liksom regeringen anser utskottet att stiftelser som inte har någon
behörig företrädare i Sverige skall vara skyldiga att utse en person
som är bosatt i Sverige att ta emot delgivning. Detsamma bör gälla om
stiftelsens förvaltare saknar behörig företrädare som är bosatt här i
landet. För att reglerna skall vara meningsfulla måste de utformas på
ett sådant sätt att de får effekt även på stiftelser som förvaltas på
ett mindre seriöst sätt. Det måste därför vara möjligt att vidta något
slag av åtgärder i fråga om de stiftelser som underlåter att utse en
delgivningsmottagare. Enligt utskottets mening är det rimligt att
tillsynsmyndigheten skall kunna förordna en delgivningsmottagare när en
sådan skall finnas men inte har utsetts.
Motionärerna bakom motion L8 anser att ett förordnande av särskild
delgivningsmottagare skall förutsätta att försök till kontakt med stiftelsen
dessförinnan har misslyckats eller att försök till kontakt har bedömts
utsiktslöst. Utskottet vill inte ställa sig bakom den i motionen föreslagna
ordningen. För att minimera risken för rättsförluster anser utskottet,
liksom regeringen, att tillsynsmyndigheten i stället, när den har
förordnat en särskild delgivningsmottagare, alltid bör sända en underrättelse
om detta till stiftelsens senast kända adress. I propositionen redovisar
regeringen att den avser att ta in en bestämmelse med sådant innehåll
i stiftelseförordningen (1995:1280). Mot denna bakgrund anser utskottet,
i motsats till motionärerna, att det inte finns något behov av att
begränsa möjligheten att delge stiftelsen genom delgivningsmottagaren.
Utskottet har inte heller något att erinra mot lagförslagen i övrigt.

Med det anförda föreslår således utskottet att riksdagen antar regeringens
lagförslag och avslår motion L8.

Reservation

Åtgärder mot missbruk av stiftelser (kd)
av Yvonne Andersson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut borde ha följande
lydelse:
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220) med den ändringen
att 9 kap. 7 och 8 §§ i regeringens förslag får den lydelse som reservanten
föreslår i bilaga 3,
2. lag om ändring i lagen (1980:1102) om handelsbolag och
enkla bolag.
Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:L8 och bifaller delvis
proposition 2004/05:50.
Ställningstagande
Liksom motionärerna bakom motion L8 anser jag det angeläget att snabbt
förbättra bekämpningen av ekonomisk brottslighet och jag ställer mig
positiv till lagändringar i den riktningen. Jag är emellertid kritisk
till regeringens förslag om delgivning av stiftelser. De föreslagna
bestämmelserna innebär nämligen att tillsynsmyndigheten kan utse särskild
delgivningsmottagare och delge denne även om stiftelsen har känt hemvist
i Sverige och styrelseledamöterna har känd adress, låt vara utomlands.
Delgivning utan att den utsedde delgivningsmottagaren ens försökt komma
i kontakt med stiftelsens styrelse kan inte anses vare sig rimlig eller
rättssäker.
Mot denna bakgrund anser jag att förordnande av särskild delgivningsmottagare
skall förutsätta att försök till kontakt med stiftelsen har misslyckats
eller försök till kontakt har bedömts utsiktslöst. Med bifall till motion
L8 anser jag således att riksdagen bör besluta om en sådan ändring av
9 kap. 7 och 8 §§ stiftelselagen som framgår av bilaga 3.

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Proposition 2004/05:50 Åtgärder mot missbruk av stiftelser:
Riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till
lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220),
lag om ändring i lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag.
Följdmotion
2004/05:L8 av Yvonne Andersson m.fl. (kd):
Riksdagen beslutar om ändring av den av regeringen föreslagna lydelsen
i 9 kap. 7 och 8 §§ stiftelselagen (1994:1220) så att det framgår att
förordnande av särskild delgivningsmottagare får ske först efter att
försök till kontakt med stiftelsen har misslyckats eller försök till
kontakt bedömts som utsiktslöst, enligt vad i motionen anförs.

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

Bilaga 3
Reservantens lagförslag
Av reservanten föreslagen ändring i regeringens förslag till lag om
ändring i stiftelselagen (1994:1220)
Regeringens förslag Reservantens förslag
9 kap.
7 §
I en stiftelse med egen förvaltning skall tillsynsmyndigheten förordna
1.
en ny styrelseledamot, om detta behövs för att styrelsen skall bli
beslutför,
2. ordförande i styrelsen i fall då någon annan än styrelsen skall utse
ordförande men inte gör det, samt
3. en i Sverige bosatt särskild delgivningsmottagare, när en sådan skall
finnas enligt 2 kap. 16 a § men inte har utsetts. 3. en i Sverige bosatt
särskild delgivningsmottagare, när en sådan skall finnas enligt 2 kap.
16 a § men inte har utsetts under förutsättning att ett försök till
delgivning med stiftelsen enligt 9 § första stycket delgivningslagen
(1970:428) har misslyckats eller delgivningsförsök bedöms som utsiktslösa.
Ett förordnande enligt första stycket 1 och 2 gäller till dess att en
ny ledamot eller ordförande har blivit utsedd i behörig ordning. Har
den förre ledamoten entledigats för en viss tid, gäller dock förordnandet
för den nye ledamoten för den tid entledigandet avser.
Ett förordnande enligt första stycket 3 gäller till dess att
tillsynsmyndigheten har beslutat att förordnandet inte längre skall gälla.
Tillsynsmyndigheten skall meddela ett sådant beslut, om det inte längre
finns skäl att ha kvar förordnandet.

8 §
Tillsynsmyndigheten skall förordna
1. en ny förvaltare för en stiftelse med anknuten förvaltning, om
stiftelsen saknar förvaltare, och
2. en i Sverige bosatt särskild delgivningsmottagare, när en sådan skall
finnas enligt 2 kap. 23 a § men inte har utsetts. 2. en i Sverige bosatt
särskild delgivningsmottagare, när en sådan skall finnas enligt 2 kap.
23 a § men inte har utsetts under förutsättning att ett försök till
delgivning med stiftelsen enligt 9 § första stycket delgivningslagen
(1970:428) har misslyckats eller delgivningsförsök bedöms som utsiktslösa.
Ett förordnande enligt första stycket 1 gäller tills vidare. Har den
förre förvaltaren entledigats för en viss tid, gäller dock förordnandet
för den nye förvaltaren för den tid entledigandet avser.
Ett förordnande enligt första stycket 2 gäller till dess att
tillsynsmyndigheten har beslutat att förordnandet inte längre skall gälla.
Tillsynsmyndigheten skall meddela ett sådant beslut, om det inte längre
finns skäl att ha kvar förordnandet.