Åtgärder mot kommunalt domstolstrots

Betänkande 2001/02:KU27

Konstitutionsutskottets betänkande2001/02:KU27

Åtgärder mot kommunalt domstolstrots

---

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas regeringens proposition
2001/02:122 Åtgärder mot kommunalt domstolstrots
jämte två motioner som väckts med anledning av
propositionen. I propositionen föreslås lagar om
ändring i kommunallagen (1991:900), lagen (1993:387)
om stöd och service till vissa funktionshindrade och
socialtjänstlagen (2001:453) i syfte att motverka
att kommuner och landsting sätter sig över de
allmänna förvaltningsdomstolarnas avgöranden.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli
2002.
Utskottet tillstyrker regeringens lagförslag och
avstyrker motionerna.
Tre reservationer har avgetts.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Förstärkning av den interna kontrollen

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i kommunallagen (1991:900), såvitt avser
9 kap. 9 och 10 §§. Därmed avslår riksdagen
motion 2001/02:K90 yrkandena 2 och 3.
Reservation 1 (c)

2. Sanktion mot domstolstrots

Riksdagen antar regeringens förslag till
a) lag om ändring i kommunallagen (1991:900) i
den mån lagförslaget inte omfattas av vad
utskottet föreslagit ovan under punkt 1,
b) lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och
service till vissa funktionshindrade,
c) lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453).

3. Översyn av den kommunala verksamheten

Riksdagen avslår motion 2001/02:K89.
Reservation 2 (m, kd, c, fp)

4. Stöd och service till vissa
funktionshindrade

Riksdagen avslår motion 2001/02:K90 yrkande 1.
Reservation 3 (c)

Stockholm den 14 maj 2002

På konstitutionsutskottets vägnar

Per Unckel

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Per
Unckel (m), Göran Magnusson (s), Barbro Hietala
Nordlund (s), Pär Axel Sahlberg (s), Kenneth Kvist
(v), Ingvar Svensson (kd), Inger René (m), Mats
Berglind (s), Lars Hjertén (m), Kerstin Kristiansson
Karlstedt (s), Kenth Högström (s), Mats Einarsson
(v), Björn von der Esch (kd), Nils Fredrik Aurelius
(m), Per Lager (mp), Åsa Torstensson (c) och Helena
Bargholtz (fp).

2001/02

KU27

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Sedan den 1 juli 2000 har länsstyrelsen möjligheter
att förelägga en kommun eller ett landsting vid vite
att följa en lagakraftvunnen dom som ger en enskild
rätt till vissa insatser enligt lagen (1993:387) om
stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS)
och socialtjänstlagen (2001:453).
Lagrådet hade riktat skarp kritik mot förslaget i
lagrådsremissen. Kritiken grundade sig främst på att
förslagen var otillräckligt analyserade från
juridisk synpunkt. Vid riksdagsbehandlingen våren
2000 yttrade sig konstitutionsutskottet till
socialutskottet (yttr. 1999/2000:KU5y).
Konstitutionsutskottet konstaterade att frågan om
åtgärder mot domstolstrots varit föremål för
utredningar i mer än tio år. Under denna tid hade
olika förslag lagts fram som med varierande argument
avvisats. Bakom detta låg skillnader i bedömning i
fråga om vad som kan anses vara den mest
ändamålsenliga åtgärden eller kombinationen av
åtgärder mot kommuner och landsting som inte
verkställer domar inom rimlig tid. Utskottet
konstaterade vidare att det pågick ett
utredningsarbete inom Justitiedepartementet syftande
till att göra en totalbedömning av frågan om
domstolstrots, ett uppdrag som skulle vara avslutat
inom mindre än ett halvt år. Enligt utskottets
mening hade det varit bättre om denna utredning fått
ligga till grund för en samlad lagstiftning mot
domstolstrots. Utskottet kunde dock acceptera
regeringens argument att tidsfaktorn var viktig och
att det var försvarligt att de här aktuella områdena
särbehandlades på det sätt som skett i
propositionen. Utskottet ville dock framhålla vikten
av att de nu föreslagna åtgärderna mot domstolstrots
inom LSS och socialtjänstlagens områden blev föremål
för förnyad prövning då den fullständiga utredningen
förelåg. Utskottet motsatte sig inte att de
föreslagna bestämmelserna infördes. Enligt utskottet
hade regeringen vidtagit rimliga och adekvata
förändringar i förslaget på grund av den kritik som
Lagrådet framförde med anledning av lagrådsremissen.
I september 2000 redovisades i
departementspromemorian Kommunalt domstolstrots (Ds
2000:53) uppdraget att utreda hur ett
sanktionssystem bör utformas som gör det möjligt att
motverka kommunalt domstolstrots. Promemorian, som
remitterades till ett femtiotal instanser, däribland
många kommuner, ligger till grund för det nu
aktuella förslaget.
Lagrådets yttrande har inhämtats i det nu aktuella
ärendet. Lagrådet har hänvisat till att den tidigare
efterfrågade analysen nu genomförts och har från
allmänna utgångspunkter inte haft något att invända
mot de nu aktuella förslagen. Lagrådet har
emellertid föreslagit vissa kompletteringar.
Regeringen har följt Lagrådets förslag.
Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet
har i en skrivelse den 25 april 2002 till
konstitutionsutskottet hemställt att utskottet
avstyrker ett genomförande av lagförslaget om
sanktionsavgift i propositionen. Enligt förbunden
bör utskottet i stället verka för att en
kartläggning och grundläggande analys av
förekommande domstolstrots inom socialtjänstlagen
och LSS kommer till stånd som en naturlig del i en
samlad analys av rättighetslagstiftningens
möjligheter att fungera på avsett sätt med kommuner
och landsting som huvudmän.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås åtgärder som har till
syfte att motverka kommunalt domstolstrots. De
föreslagna ändringarna i kommunallagen (1991:900)
innebär att de kommunala revisorerna ges vidgade
möjligheter att granska ärenden som rör
myndighetsutövning mot enskilda, att ett beslut som
kan överklagas genom laglighetsprövning får
verkställas innan det har vunnit laga kraft om inte
särskilda skäl talar emot det och att beslut om
rättelse av ett redan verkställt beslut skall
meddelas utan oskäligt dröjsmål. Ändringar föreslås
också i lagen (1993:387) om stöd och service till
vissa funktionshindrade (LSS) och i
socialtjänstlagen (2001:453), som innebär att en
sanktionsavgift skall kunna åläggas kommuner och
landsting som dröjer alltför länge med att
verkställa domar angående insatser enligt dessa
lagar. Sanktionsavgiften får bestämmas till lägst
tio tusen kronor och högst en miljon kronor. Den får
inte dömas ut vid obetydliga försummelser.

Utskottets överväganden

Förstärkning av den interna
kontrollen

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag
till ändring i kommunallagen såvitt gäller
vidgade möjligheter för de kommunala
revisorerna att granska ärenden som rör
myndighetsutövning mot enskilda samt
anmälnings- och rapporteringsskyldighet för
revisorerna.
Jämför reservation 1 (c).

Gällande bestämmelser

Enligt 9 kap. 9 § kommunallagen granskar revisorerna
i den omfattning som följer av god revisionssed
årligen all verksamhet som bedrivs inom nämndernas
verksamhetsområden. Revisorerna prövar om
verksamheten sköts på ett ändamålsenligt och från
ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt, om
räkenskaperna är rättvisande och om den interna
kontroll som görs inom nämnderna är tillräcklig.

Om revisorerna i sin granskning finner att det
föreligger misstanke om brott av
förmögenhetsrättslig karaktär skall de anmäla
förhållandet till berörd nämnd. Om nämnden finner
att det föreligger misstanke om brott och inte utan
oskäligt dröjsmål vidtar åtgärder, är revisorerna
skyldiga att rapportera nämndens agerande till
fullmäktige.
Enligt 9 kap. 10 § kommunallagen omfattar
revisorernas granskning inte ärenden som avser
myndighetsutövning mot någon enskild i andra fall än
när handläggningen av sådana ärenden har vållat
kommunen eller landstinget ekonomisk förlust eller
när granskningen sker från allmänna synpunkter.

Propositionen

Revisorernas granskning skall enligt regeringens
förslag även omfatta ärenden som avser
myndighetsutövning mot någon enskild, när
granskningen gäller hur nämnderna verkställer
avgöranden av allmänna förvaltningsdomstolar. Om
revisorerna i sin granskning finner att det
föreligger misstanke om att allmän
förvaltningsdomstols avgörande åsidosatts skall de
anmäla förhållandet till berörd nämnd. Om nämnden
efter en sådan anmälan inte vidtar åtgärder utan
oskäligt dröjsmål, är revisorerna skyldiga att
rapportera det till fullmäktige.

Motionen

Åsa Torstensson m.fl. (c) yrkar i motion 2001/02:K90
avslag på regeringens förslag om utvidgade
granskningsmöjligheter för revisorerna och om
särskild anmälningsplikt till nämnder och
fullmäktige (yrkandena 2 och 3). Motionärerna kan
inte acceptera den återgång till central
detaljstyrning av den kommunala verksamheten som
förslagen innebär.

Det skall enligt motionen ankomma på nämnderna
själva att inom ramen för verksamhetsansvaret se
till att följa förvaltningsdomstolarnas domar. Det
är viktigt att det finns ett politiskt
ansvarstagande. Redan i dag kan revisorerna granska
nämndernas agerande i detta avseende, och den
föreslagna ändringen förefaller onödig.
Motionärerna anser vidare att det inte är rimligt
att revisorerna ges en närmast statlig
specialuppgift att särskilt kontrollera de aktuella
frågorna. Om denna uppgift skall vara prioriterad
finns det en risk för att andra revisionsuppgifter
får träda tillbaka. Revisorerna bör även
fortsättningsvis bestämma granskningens inriktning
och omfattning utifrån väsentlighets- och
riskanalyser enligt god revisionssed. Motionärerna
motsätter sig således också att den särskilda
anmälningsplikten till nämnderna och till
fullmäktige införs.

Utskottets ställningstagande

Redan i dag har de kommunala revisorerna vissa
möjligheter att granska i vad mån nämnderna
respekterar förvaltningsdomstolarnas avgöranden.
Revisorernas granskning kan inriktas på i första
hand berednings-, besluts-, och
verkställighetsrutiner så att domstolstrots som
beror på brister i dessa avseenden undviks.
Emellertid innebär bestämmelsen i 9 kap. 10 §
kommunallagen att revisorernas granskning inte
omfattar ärenden som avser myndighetsutövning mot
enskilda. Utskottet delar regeringens bedömning att
undantaget bör begränsas så att det möjliggör en
effektiv kontroll av att de allmänna
förvaltningsdomstolarnas avgöranden inte åsidosätts.
Undantaget bör således begränsas på så sätt att det
ges ett uttryckligt utrymme att granska hur
nämnderna verkställer avgöranden av de allmänna
förvaltningsdomstolarna. Utskottet anser vidare att
vikten av att stärka revisorernas roll när det
gäller att motverka domstolstrots gör att
revisorerna bör ges en skyldighet att anmäla ett
åsidosättande av förvaltningsdomstols avgörande till
berörd nämnd och - om nämnden inte vidtar åtgärder
utan oskäligt dröjsmål - till fullmäktige. Utskottet
tillstyrker följaktligen regeringens lagförslag
såvitt avser 9 kap. 9 och 10 §§ och avstyrker motion
K90 yrkandena 2 och 3 (c).

Sanktion mot domstolstrots, m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om
att en kommun eller ett landsting som
underlåter att utan oskäligt dröjsmål
tillhandahålla en insats enligt 9 § LSS eller
bistånd enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen
som någon är berättigad till enligt en
domstols avgörande, skall åläggas att betala
en särskild avgift. Vidare tillstyrks
regeringens förslag till bestämmelser om att
ett beslut som kan överklagas genom
laglighetsprövning får verkställas innan det
har vunnit laga kraft om inte särskilda skäl
talar emot det, och om att beslut om rättelse
skall meddelas utan oskäligt dröjsmål när ett
redan verkställt kommunalt beslut har
upphävts.

Gällande bestämmelser

Enligt 26 a § LSS och 13 kap. 7 § socialtjänstlagen
får länsstyrelse om den finner att en kommun eller
ett landsting inte fullgör vad som ålagts kommunen
eller landstinget i en lagakraftvunnen dom om rätt
till vissa insatser förelägga kommunen eller
landstinget att avhjälpa bristen. Föreläggandet får
förenas med vite. Länsstyrelsen får inte meddela ett
vitesföreläggande om verkställighet av domen redan
har sökts enligt utsökningsbalken, och ett
meddelande om vitesföreläggande förfaller om
verkställigheten söks enligt utsökningsbalken.

Propositionen

Ytterligare åtgärder behöver enligt regeringen
vidtas för att motverka att kommuner och landsting
sätter sig över de allmänna förvaltningsdomstolarnas
avgöranden. En kommun eller ett landsting som
underlåter att utan oskäligt dröjsmål tillhandahålla
en insats enligt 9 § LSS eller bistånd enligt 4 kap.
1 § socialtjänstlagen som någon är berättigad till
enligt en domstols avgörande, skall enligt förslaget
åläggas att betala en särskild avgift som ersätter
den nuvarande möjligheten till vitesföreläggande.
Sanktionsavgiften får bestämmas till lägst tio tusen
kronor och högst en miljon kronor. När avgiftens
storlek fastställs skall det särskilt beaktas hur
länge dröjsmålet pågått och hur allvarligt det i
övrigt kan anses vara. Avgiften får efterges om det
finns synnerliga skäl för det. I ringa fall skall
inte någon avgift tas ut. Frågor om sanktionsavgift
prövas av länsrätten efter ansökan av länsstyrelsen.
En sanktionsavgift får dömas ut bara om
länsstyrelsens ansökan delgetts kommunen eller
landstinget inom två år från det att domen om
insatsen eller biståndet har vunnit laga kraft.

Regeringen föreslår vidare en bestämmelse om att
ett beslut som kan överklagas genom
laglighetsprövning får verkställas innan det har
vunnit laga kraft om inte särskilda skäl talar emot
det. Vidare föreslås en bestämmelse om att ett
beslut om rättelse av verkställighet skall meddelas
utan oskäligt dröjsmål när ett redan verkställt
kommunalt beslut har upphävts.

En fördel med ett system med sanktionsavgifter
framför vitesförelägganden är enligt propositionen
att sanktionsavgiften kan få effekt som
påtryckningsmedel på ett tidigare stadium. Ett
vitesföreläggande får motsvarande effekt betydligt
senare eftersom det kan utfärdas först när
verkställigheten dröjt för länge och ger dessutom
ytterligare en tids respit till kommuner och
landsting. Ett system med sanktionsavgifter innebär
dessutom sannolikt en enklare administrativ
hantering än den som krävs vid vitessanktionen och
kan innebära att handläggningstiden förkortas.

Utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker regeringens lagförslag såvitt
avser 10 kap. 14 a och 15 §§ kommunallagen
(1991:900), lagen (1993:387) om stöd och service
till vissa funktionshindrade samt socialtjänstlagen
(2001:453).

Översyn av den kommunala
verksamheten m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett motionsyrkande (m) om
en översyn av den kommunala verksamheten och
ett motionsyrkande (c) om tilläggsdirektiv
till Kommittén om nationell utjämning av
verksamhetskostnader enligt lagen om stöd och
service till vissa funktionshindrade (LSS) i
syfte att staten skall ta över verksamheten.
Jämför reservationerna 2 (m, kd, c, fp) och 3
(c).

Motionerna

I motion 2001/02:K89 av Per Unckel m.fl. (m) begärs
att riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en översyn av den
kommunala verksamheten. Motionärerna anser att det
är tveksamt att riksdagen genom lagstiftning ålägger
kommunerna en mängd uppgifter som riksdagen sedan
inte finansierar. I stället åläggs kommunerna de
facto att sköta finansieringen via kommunalskatten,
som enligt regeringsformen enbart får tas ut för
skötseln av de kommunala uppgifterna. Enligt
motionärerna måste utgångspunkten vara att den s.k.
finansieringsprincipen skall iakttas strikt, dvs.
att staten när den ålägger kommunerna att svara för
uppgifter också svarar för finansieringen.

Motionärerna motsätter sig inte regeringens
förslag om att sanktonsavgifter skall införas.
Vikten av att domstolsutslag följs och respekteras
bör markeras. Emellertid ligger själva problemet i
att riksdagen genom lagstiftning ålägger kommunerna
kostsamma uppgifter som kommunerna själva skall
finansiera. Det är orimligt att kommunerna sedan
skall kunna åläggas sanktionsavgifter för att de
inte har tillräckliga resurser att utföra de
uppgifter som riksdagen beslutat att de skall
utföra. Regeringen bör därför tillsätta en utredning
med uppgift att se över finansieringen och
huvudmannaskapet för uppgifter som riksdagen ålagt
kommunerna att svara för. Det behövs en tydligare
uppgiftsfördelning mellan stat och kommun, som också
omfattar finansieringsansvaret. Beträffande en rad
uppgifter gäller att en nationell finansiering av
staten bör övervägas.
I motion 2001/02:K90 (yrkande 1) av Åsa
Torstensson m.fl. (c) begärs tilläggsdirektiv
till Kommittén om nationell utjämning av
verksamhetskostnader enligt lagen om stöd och
service till funktionshindrade (Fi 2001:04) i
syfte att utreda ett statligt huvudmannaskap.
Det finns anledning att också utreda om det
kommunala huvudmannaskapet på detta område
skall behållas i framtiden. Motionärerna hävdar
att verksamheter som är så reglerade som i LSS
inte bör finansieras med kommunala medel
eftersom det inte finns någon praktisk
möjlighet att pröva beloppen i den kommunala
budgetprocessen. Man bör överväga om ett ändrat
huvudmannaskap inte skulle göra verksamheten
mer stabil om man kom ifrån ett speciellt
svårhanterat utjämningssystem mellan
kommunerna. Det är därför nödvändigt att
studera frågan om ett statligt besluts- och
kostnadsansvar för den verksamhet som regleras
i LSS.
Bakgrund

Regeringen beslutade i december 2000 att tillkalla
en parlamentarisk kommitté för att utreda hur
utjämning skall ske för kostnadsskillnader mellan
kommuner avseende verksamhet enligt lagen (1993:387)
om stöd och service till vissa funktionshindrade
(LSS). Kommittén skall enligt direktiven (dir.
2000:99) lämna förslag till ett system för utjämning
av kostnadsskillnader mellan kommuner i verksamhet
enligt LSS och analysera hur de tillfälliga bidragen
åren 2001 och 2002 fungerar. Vidare skall kommittén
överväga behovet av författningsändringar som ger
kommunerna möjlighet att lämna ut sådan information
som erfordras för de förslag som kommittén lämnar
samt därvid även beakta de krav som
personuppgiftslagen ställer på behandling av
personuppgifter. Kommittén skall lämna förslag om
hur påverkbarheten från enskilda kommuner av
utfallet i ett utjämningssystem skall kunna minskas
eller elimineras och, om så krävs, lämna förslag
till hur en god kvalitet skall kunna säkerställas i
det statistiska underlag som behövs för en utjämning
för kostnadsskillnader i verksamhet enligt LSS.
Kommittén skall också analysera hur köp av
boendeplatser fungerar och vilka effekter och
samband det har med frågan om utjämning av kostnader
för verksamhet enligt LSS. Kommittén skall redovisa
kostnadsberäkningar av sina förslag, förslag till
finansiering och lagförslag. Kommittén skall enligt
tilläggsdirektiv (dir. 2001:72) redovisa sitt
slutbetänkande senast den 1 november 2002.

Tidigare behandling

Konstitutionsutskottet har vid tre tillfällen under
innevarande riksmöte avstyrkt motioner om
ansvarsfördelningen mellan statlig, regional och
kommunal nivå. I betänkandena Regional samverkan och
statlig länsförvaltning (bet. 2001/02:KU7),
Författningsfrågor, m.m. (bet. 2001/02:KU13) och
Demokrati för det nya seklet (bet. 2001/02:KU14)
hänvisades till att regeringen i proposition
2001/02:7 angett att en översyn bör genomföras av
uppgifts- och ansvarsfördelningen mellan staten,
kommunerna och landstingen. Enligt regeringen visade
debatten i regionfrågan att det finns ett behov av
att mer samlat och långsiktigt se över uppgifts- och
ansvarsfördelningen mellan de olika nivåerna i
samhällsorganisationen. Utgångspunkten för en sådan
översyn bör vara upprätthållandet av en långtgående
kommunal självstyrelse inom ramen för ett starkt
nationellt ansvar för medborgarnas välfärd i hela
landet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande.
Något tillkännagivande till regeringen om behovet av
en översyn är inte påkallat mot bakgrund av att
regeringen aviserat en översyn av uppgifts- och
ansvarsfördelningen mellan staten, kommunerna och
landstingen. Motion K89 (m) avstyrks följaktligen.

Med hänsyn till denna aviserade översyn är
utskottet inte heller berett att förorda att
uppdraget till Kommittén om nationell utjämning av
verksamhetskostnader enligt lagen om stöd och
service till vissa funktionshindrade utvidgas på det
sätt som föreslås i motion K90 yrkande 1 (c).
Motionsyrkandet avstyrks.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.

1. Förstärkning av den interna kontrollen
(punkt 1)

av Åsa Torstensson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om
ändring i kommunallagen (1991:900), såvitt avser 9
kap. 9 och 10 §§. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:K90 yrkandena 2 och 3.

Ställningstagande

Med allt större tydlighet verkar det som om
regeringen vill se en återgång till en central
styrning av den kommunala verksamheten. Det bör
enligt min mening ankomma på nämnderna själva att
inom ramen för verksamhetsansvaret och mot bakgrund
av det politiska ansvarstagandet se till att följa
förvaltningsdomstolens domar. Eftersom revisorerna
redan i dag kan granska nämndernas agerande i detta
avseende tycks regeringens förslag i denna del
onödigt.

Det är inte heller rimligt att revisorerna ges en
närmast statlig specialuppgift att särskilt
kontrollera dessa frågor. Om denna uppgift skall
vara prioriterad finns det risk för att andra
revisionsuppgifter får träda tillbaka. I stället bör
revisorerna även fortsättningsvis bestämma
granskningens inriktning och omfattning utifrån
väsentlighets- och riskanalyser enligt god
revisionssed. Riksdagen bör med bifall till motion
K90 yrkandena 2 och 3 (c) avslå regeringens förslag
angående en utvidgad granskningsmöjlighet för
revisorerna och angående den särskilda
anmälningsplikten till nämnderna och fullmäktige.

2. Översyn av den kommunala verksamheten
(punkt 3)

av Per Unckel (m), Ingvar Svensson (kd), Inger
René (m), Lars Hjertén (m), Björn von der Esch
(kd), Nils Fredrik Aurelius (m), Åsa Torstensson
(c) och Helena Bargholtz (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 2. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:K89.

Ställningstagande

Den kommunala självstyrelsen är en hörnsten i det
svenska statsskicket, och det är enligt vår mening
tveksamt att riksdagen genom lagstiftning ålägger
kommunerna en mängd uppgifter som riksdagen sedan
inte finansierar. I realiteten åläggs kommunerna att
sköta finansieringen via kommunalskatten, vilken
enligt regeringsformen endast får tas ut för
skötseln av de kommunala uppgifterna.

Enligt vår mening måste utgångspunkten vara att
finansieringsprincipen skall iakttas strikt. När
staten ålägger kommunerna att svara för uppgifter
bör den således också svara för finansieringen.
Behovet av lagstiftning mot s.k. domstolstrots har
sin grund i det förhållandet att riksdagen genom
lagstiftning ålägger kommunerna kostsamma uppgifter
som kommunerna skall finansiera själva.
En utgångspunkt måste i stället vara en tydligare
uppgiftsfördelning mellan stat och kommun som också
omfattar finansieringsansvaret. Regeringen bör
därför tillsätta en utredning med uppgift att se
över finansieringen och huvudmannaskapet för
uppgifter som riksdagen ålagt kommunerna att verka
för. Detta bör med bifall till motion K89 (m) ges
regeringen till känna.

3. Stöd och service till vissa
funktionshindrade (punkt 4)

av Åsa Torstensson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 4. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:K90 yrkande 1.

Ställningstagande

Verksamheter som är så reglerade som den som
omfattas av LSS bör inte finansieras med kommunala
medel. Det finns nämligen ingen praktisk möjlighet
att pröva beloppen i den kommunala budgetprocessen.
Man bör enligt min mening överväga ett ändrat
huvudmannaskap som skulle kunna göra verksamheten
mer stabil, viket skulle vara fallet om man kom
ifrån ett speciellt svårhanterat utjämningssystem
mellan kommunerna. Det är således nödvändigt att
utreda frågan om ett statligt ansvar för kostnader
och en statligt beslutanderätt i fråga om verksamhet
som regleras i lagen om stöd och service till vissa
funktionshindrade. Mot denna bakgrund bör riksdagen
med bifall till motion K90 yrkande 1 (c) som sin
mening ge regeringen till känna att regeringen till
Kommittén om nationell utjämning av
verksamhetskostnader enligt lagen om stöd och
service till vissa funktionshindrade (LSS) bör ge
tilläggsdirektiv som innebär att kommittén skall
lägga fram förslag om att staten skall ta över
verksamheten.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2001/02:122 föreslås att riksdagen
antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i kommunallagen (1991:900),
2. lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och
service till vissa funktionshindrade,
3. lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453).

Följdmotioner

2001/02:K89 av Per Unckel m.fl. (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en översyn av den kommunala
verksamheten.

2001/02:K90 av Åsa Torstensson m.fl. (c) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen begär hos regeringen ett
tilläggsdirektiv till regeringens utredning
Nationell utjämning av verksamhetskostnader enligt
lagen om stöd och service till vissa
funktionshindrade med förslag om att staten tar över
verksamheten.
2. Riksdagen avslår regeringens förslag angående
en utvidgad granskningsmöjlighet för revisorerna.
3. Riksdagen avslår regeringens förslag angående
anmälnings- och rapporteringsskyldighet för
revisorerna.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i
kommunallagen (1991:900)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunallagen
(1991:900) [1]
dels att 9 kap. 9 och 10 §§ samt 10 kap. 15 § skall
ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf,
10 kap. 14 a §, samt närmast före 10 kap. 14 a § en
ny rubrik av följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
9 kap.
9 §
-----------------------------------------------------
Revisorerna granskar årligen i den omfattning som
följer av god revisionssed all verksamhet som
bedrivs inom nämndernas verksamhetsområden. De
granskar på samma sätt, genom de revisorer eller
lekmannarevisorer som utsetts i företag enligt 3
kap. 17 och 18 §§, även verksamheten i de företagen.
Revisorerna prövar om verksamheten sköts på ett
ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt
tillfredsställande sätt, om räkenskaperna är
rättvisande och om den interna kontrollen som görs
inom nämnderna är tillräcklig.
-----------------------------------------------------
Om revisorerna i sin Om revisorerna i sin
granskning finner att det granskning finner att det
föreligger misstanke om föreligger misstanke om
brott av att brott av
förmögenhetsrättslig förmögenhetsrättslig
karaktär skall de anmäla karaktär förövats eller
förhållandet till berörd om att allmän
nämnd. Om nämnden finner förvaltningsdomstols
att det föreligger avgörande åsidosatts,
misstanke om brott och skall de anmäla
inte utan oskäligt förhållandet till berörd
dröjsmål vidtar åtgärder, nämnd. Om nämnden efter
är revisorerna skyldiga en sådan anmälan inte
att rapportera nämndens vidtar åtgärder utan
agerande till oskäligt dröjsmål, är
fullmäktige. revisorerna skyldiga att
rapportera det till
fullmäktige. Detta gäller
dock inte om anmälan
avser misstanke om att
brott förövats och
nämnden finner att det
inte föreligger en sådan
misstanke.
-----------------------------------------------------
10 §
-----------------------------------------------------
Revisorernas granskning Revisorernas granskning
omfattar inte ärenden som omfattar inte ärenden som
avser myndighetsutövning avser myndighetsutövning
mot någon enskild i andra mot någon enskild i andra
fall än när fall än
handläggningen av sådana
ärenden har vållat 1. när handläggningen av
kommunen eller sådana ärenden har vållat
landstinget ekonomisk kommunen eller
förlust eller när landstinget ekonomisk
granskningen sker från förlust,
allmänna synpunkter.

2. när granskningen
gäller hur nämnderna
verkställer avgöranden av
allmänna
förvaltningsdomstolar,
eller
3. när granskningen sker
från allmänna synpunkter.
-----------------------------------------------------
10 kap.
-----------------------------------------------------
Förutsättningar för
verkställighet
-----------------------------------------------------
14 a §
-----------------------------------------------------
Ett beslut som kan
överklagas enligt
bestämmelserna i detta
kapitel får verkställas
innan det har vunnit laga
kraft om inte särskilda
skäl talar emot det.
-----------------------------------------------------
15 §
-----------------------------------------------------
Om ett beslut har Om ett beslut har
upphävts genom ett upphävts genom ett
avgörande som har vunnit avgörande som har vunnit
laga kraft och om laga kraft och om
beslutet redan har beslutet redan har
verkställts, skall det verkställts, skall det
organ som har fattat organ som har fattat
beslutet se till att beslutet se till att
verkställigheten rättas i verkställigheten rättas i
den utsträckning som det den utsträckning som det
är möjligt. är möjligt. Ett beslut om
rättelse skall meddelas
utan oskäligt dröjsmål.
-----------------------------------------------------
____________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002.

**FOOTNOTES**
[1]: Lagen omtryckt 2000:277.
2 Förslag till lag om ändring i
lagen (1993:387) om stöd och service
till vissa funktionshindrade

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:387) om
stöd och service till vissa funktionshindrade
dels att 26 a § skall upphöra att gälla,
dels att 27 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas fyra nya
paragrafer, 28 a-d §§, samt närmast före 28 a § en
ny rubrik av följande lydelse.

-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
27 §[2]1
-----------------------------------------------------
Beslut av en sådan nämnd som avses i 22 § eller av
länsstyrelsen får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol om beslutet avser
1. insatser för en enskild enligt 9 §,
2. utbetalning till någon annan enligt 11 §,
3. återbetalning enligt 12 §,
4. förhandsbesked om rätt till insatser enligt 16 §
andra stycket,
-----------------------------------------------------
5. tillstånd till enskild 5. tillstånd till
verksamhet enligt 23 §, enskild verksamhet enligt
23 §, eller
6. föreläggande eller
återkallelse av tillstånd 6. föreläggande eller
enligt 24 §, eller återkallelse av tillstånd
enligt 24 §.
7. avslag på en begäran
om vitesföreläggande
enligt 26 a §.
-----------------------------------------------------
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till
kammarrätten.
-----------------------------------------------------
Beslut i frågor som avses Beslut i frågor som
i första stycket 1-6 avses i första stycket
gäller omedelbart. gäller omedelbart.
Länsrätten eller Länsrätten eller
kammarrätten får dock kammarrätten får dock
förordna att dess beslut förordna att dess beslut
skall gälla först sedan skall gälla först sedan
det vunnit laga kraft. det vunnit laga kraft.
-----------------------------------------------------

Särskild avgift
-----------------------------------------------------
28 a §
-----------------------------------------------------
En kommun eller ett
landsting som underlåter
att utan oskäligt
dröjsmål tillhandahålla
en insats enligt 9 § som
någon är berättigad till
enligt en domstols
avgörande, skall åläggas
att betala en särskild
avgift.
Avgiften tillfaller
staten.

-----------------------------------------------------
28 b §
-----------------------------------------------------
Den särskilda avgiften
fastställs till lägst tio
tusen kronor och högst en
miljon kronor.
När avgiftens storlek
fastställs skall det
särskilt beaktas hur
länge dröjsmålet pågått
och hur allvarligt det i
övrigt kan anses vara.
Avgiften får efterges om
det finns synnerliga skäl
för det. I ringa fall
skall inte någon avgift
tas ut.
-----------------------------------------------------
28 c §
-----------------------------------------------------
Frågor om särskild
avgift prövas efter
ansökan av länsstyrelsen
av den länsrätt inom vars
domkrets kommunen är
belägen. En ansökan som
avser ett landsting
prövas av den länsrätt
inom vars domkrets
landstingets förvaltning
förs.
Prövningstillstånd krävs
vid överklagande till
kammarrätten.
-----------------------------------------------------
28 d §
-----------------------------------------------------
Om en kommun eller ett
landsting efter att ha
ålagts att betala
särskild avgift
fortfarande underlåter
att tillhandahålla
insatsen får ny särskild
avgift dömas ut.
Särskild avgift får
dömas ut bara om ansökan
enligt 28 c § delgetts
kommunen eller
landstinget inom två år
från det att domen om
insatsen vunnit laga
kraft.
-----------------------------------------------------
____________

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002.
2. Äldre bestämmelser gäller när fråga är om
dröjsmål med verkställighet av avgöranden som
meddelats före lagens ikraftträdande.

**FOOTNOTES**
[2]:1Senaste lydelse 2000:526.
3 Förslag till lag om ändring i
socialtjänstlagen (2001:453)

Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstlagen
(2001:453)
dels att 13 kap. 7 § skall upphöra att gälla,
dels att 16 kap. 4 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas fyra nya
paragrafer, 16 kap. 6 a-d §§, samt närmast före 16
kap. 6 a § en ny rubrik av följande lydelse.

-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
16 kap.
4 §
-----------------------------------------------------
Länsstyrelsens beslut i Länsstyrelsens beslut i
ärenden om tillstånd ärenden om tillstånd
enligt 7 kap. 1 §, enligt 7 kap. 1 §,
omhändertagande av omhändertagande av
personakt enligt 7 kap. 5 personakt enligt 7 kap. 5
§ eller föreläggande § eller föreläggande
eller förbud enligt 13 eller förbud enligt 13
kap. 6 § samt beslut om kap. 6 § får överklagas
avslag på en begäran om hos allmän
vitesföreläggande enligt förvaltningsdomstol.
13 kap. 7 § får
överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
-----------------------------------------------------
I fråga om överklagande av länsstyrelsens beslut
enligt 7 kap. 4 § gäller i tillämpliga delar
bestämmelserna i 15 kap. 7 § sekretesslagen
(1980:100).
Länsstyrelsens beslut om omhändertagande av
personakt enligt 7 kap. 5 § och om föreläggande
eller förbud enligt 13 kap. 6 § samt domstols
motsvarande beslut gäller omedelbart.
Polismyndigheten skall lämna den hjälp som behövs
för att verkställa ett beslut om omhändertagande av
personakt.
-----------------------------------------------------
Särskild avgift
-----------------------------------------------------
6 a §
-----------------------------------------------------
En kommun som underlåter
att utan oskäligt
dröjsmål tillhandahålla
bistånd enligt 4 kap. 1 §
som någon är berättigad
till enligt en domstols
avgörande, skall åläggas
att betala en särskild
avgift.
Avgiften tillfaller
staten.
-----------------------------------------------------
6 b §
-----------------------------------------------------
Den särskilda avgiften
fastställs till lägst tio
tusen kronor och högst en
miljon kronor.
När avgiftens storlek
fastställs skall det
särskilt beaktas hur
länge dröjsmålet pågått
och hur allvarligt det i
övrigt kan anses vara.
Avgiften får efterges om
det finns synnerliga skäl
för det. I ringa fall
skall inte någon avgift
tas ut.
-----------------------------------------------------
6 c §
-----------------------------------------------------
Frågor om särskild
avgift prövas efter
ansökan av länsstyrelsen
av den länsrätt inom vars
domkrets kommunen är
belägen.
-----------------------------------------------------
6 d §
-----------------------------------------------------
Om en kommun efter att
ha ålagts att betala
särskild avgift
fortfarande underlåter
att tillhandahålla
biståndet får ny särskild
avgift dömas ut.
Särskild avgift får
dömas ut bara om ansökan
enligt 6 c § delgetts
kommunen inom två år från
det att domen om
biståndet vunnit laga
kraft.
-----------------------------------------------------
____________

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002.
2. Äldre bestämmelser gäller när fråga är om
dröjsmål med verkställighet av avgöranden som
meddelats före lagens ikraftträdande.