Åtgärder inom kommunikationsområdet med anledning av stormen i januari2005 över södra Sverige
Betänkande 2004/05:TU17
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 13 april 2005
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Beslut
Större krav på att mobiltelefoner och Internet ska fungera (TU17)
Samhället måste kunna ställa större krav på att mobiltelefoner och Internet ska fungera. Därför har riksdagen fattat beslut om en lagändring som ska ge driftsäkrare mobil telefoni och kommunikationstjänster. Stormen i södra Sverige har visat att tydligare krav måste ställas på operatörerna av dessa tjänster. Riksdagen anser att det är mycket viktigt med driftsäkra kommunikationer i krissituationer. Lagen ställer i dag krav på att de fasta telefonnäten ska ha god funktion och säkerhet. Riksdagen anser att liknande krav ska ställas på mobil telefoni och kommunikationstjänster.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till utskottets förslag till lag om ändring i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation. Avslag på motionerna.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Motioner: 5
Motioner från ledamöterna
- Motion 2004/05:MJ5 av Lars Leijonborg m.fl. (FP) Åtgärder med anledning av stormen i Sydsverige (väckt enligt 3 kap 13 § riksdagsordningen med anledning av händelse av större vikt)
- Motion 2004/05:MJ6 av Göran Hägglund m.fl. (KD) Stormkatastrofen i södra Sverige (väckt enligt 3 kap. 13 § riksdagsordningen med anledning av händelse av större vikt)
- Motion 2004/05:MJ7 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (M) Stormen över södra Sverige (väckt enligt 3 kap. 13 § riksdagsordningen med anledning av händelse av större vikt)
- Motion 2004/05:MJ8 av Maud Olofsson m.fl. (C) Insatser för skogsbruket i södra Sverige (väckt enligt 3 kap. 13 § riksdagsordningen med anledning av händelse av större vikt)
- Motion 2004/05:MJ9 av Peter Eriksson m.fl. (MP) Orkanen Gudrun (väckt enligt 3 kap. 13 § riksdagsordningen med anledning av händelse av större vikt)
Beredning, Genomförd
Senaste beredning i utskottet: 2005-03-03
Justering: 2005-03-10
Trycklov: 2005-03-15
Trycklov till Gotab och webb: 2005-03-17
Trycklov: 2005-03-17
Justering: 2005-03-10
Trycklov: 2005-03-15
Trycklov till Gotab och webb: 2005-03-17
Trycklov: 2005-03-17
Reservationer: 4
Betänkande 2004/05:TU17
Betänkande 2004/05:TU17
Alla beredningar i utskottet
2005-02-10, 2005-03-03
Större krav på att mobiltelefoner och Internet ska fungera (TU17)
Samhället måste kunna ställa större krav på att mobiltelefoner och Internet ska fungera. Det anser trafikutskottet och föreslår att riksdagen ska besluta om en lagändring om driftsäkrare mobil telefoni och kommunikationstjänster. Stormen i södra Sverige har visat att tydligare krav måste ställas på operatörerna av dessa tjänster. Det är mycket viktigt med driftsäkra kommunikationer i krissituationer konstaterar utskottet i sitt beslutsunderlag. Lagen ställer i dag krav på att de fasta telefonnäten ska ha god funktion och säkerhet. Utskottet anser att liknande krav ska ställas på mobil telefoni och kommunikationstjänster.
Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2005-04-13
Debatt om förslag 2004/05:TU17
Webb-tv: Åtgärder inom kommunikationsområdet med anledning av stormen i januari2005 över södra Sverige
Dokument från debatten
- 2005-04-13Protokoll 2004/05:104
Protokoll från debatten
Anf. 113 Krister Örnfjäder (S)
Herr talman! Trafikutskottet ska nu behandla ett betänkande som innehåller åtgärder inom kommunikationsområdet med anledning av stormen i januari 2005 över södra Sverige.
Den storm som drabbade stora delar av Sverige den 8 och 9 januari bedöms vara den värsta på hundra år. Skogsvårdsstyrelsen har bedömt att ca 70 miljoner kubikmeter skog har skadats, vilket kan jämföras med skadorna orsakade av stormen år 1969, då ca 35 miljoner kubikmeter skog skadades. Denna gång är Kronobergs och Jönköpings län de län som drabbats värst, där 18 % respektive 12 % av virkesförrådet skadats.
Stormen har vidare lett till omfattande störningar och långvariga avbrott i viktiga samhällsfunktioner. Bland annat har vägar och järnvägar blockerats och infrastrukturen för elektronisk kommunikation råkat ut för omfattande störningar och skador.
I betänkandet behandlas 16 motionsyrkanden i fem motioner som väckts med stöd av 3 kap. 13 § riksdagsordningen. Där anges att motioner med anledning av händelse av större vikt får väckas gemensamt av minst tio ledamöter om händelsen inte kunde förutses eller beaktas under övriga i riksdagen angivna motionstider.
Utskottet anser det angeläget att transportsektorn så långt som möjligt anpassas för att klara de särskilda transportbehov som stormen förorsakat. Det handlar inom vägområdet om att i vissa fall tillåta tyngre fordon och göra undantag från vilotidsregler. Dessutom erfordras ökade medel för att möta underhållskrav föranledda av vägskador och ökad vägförslitning.
På järnvägsområdet krävs det insatser dels kortsiktigt för att öka transportkapaciteten och sänka transportkostnader med nedsatta banavgifter, dels långsiktigt för att skapa en mer robust infrastruktur.
När det gäller sjöfarten innebär åtgärderna ett slopande av godsdelen av farledsavgifterna för de aktuella transporterna samt införande av en möjlighet att använda tonnage utanför EU för att utöka inhemsk transportkapacitet.
Utskottet konstaterar att inom samtliga dessa områden har åtgärder vidtagits - eller planeras att vidtas - som ligger väl i linje med vad som efterlysts i de aktuella motionerna. Utskottet avstyrker därför samtliga motionsyrkanden men konstaterar att syftet med dessa blir helt eller delvis tillgodosett.
När det gäller politikområdet elektroniska kommunikationer och IT framhåller utskottet vikten av effektiva och säkra kommunikationer. Mot denna bakgrund och med stöd av bestämmelsen om utskottsinitiativ i riksdagsordningen föreslår trafikutskottet en ändring i lagen om elektronisk kommunikation.
Nuvarande bestämmelse innebär att den som tillhandahåller en allmänt tillgänglig fast telefonitjänst ska uppfylla rimliga krav på bland annat god funktion och säkerhet. Ändringen går ut på att skyldigheten även ska gälla annat än fast telefoni, det vill säga mobil telefoni och andra allmänt tillgängliga kommunikationstjänster för till exempel Internet.
I betänkandet finns fyra reservationer.
Anf. 114 Jan-Evert Rådhström (M)
Herr talman! När vi nu ska debattera betänkande TU17
Åtgärder inom kommunikationsområdet med anledning av stormen i januari 2005 över södra Sverige
är det egentligen olyckligt att denna viktiga fråga blivit uppdelad på flera utskott. Trafik tar en del, miljö och jordbruk har en del och näring och skatte var sin del. Det skulle varit intressant och av stort värde om vi debatterat denna fråga inom alla politikområden samtidigt så att vi kunnat belysa helheten. Nu är det som det är, och vi koncentrerar oss på kommunikationsfrågorna kring stormen.
Herr talman! Jag avser att ta upp frågor som rör vägar, järnvägar och sjöfart. Beträffande elektroniska kommunikationer och IT kommer min kollega Björn Hamilton att redovisa de moderata ställningstagandena. När det gäller vägfrågorna redovisar vi i reservation nr 1 behovet av ökade anslag till vägnätet. Det är ingen nyhet. Vi anser i normala fall att anslagen till landets vägar är för låga. Nu när stormen drabbat södra Sverige är det än mer viktigt att behovet tillgodoses.
Utskottets majoritet känner sig nöjd med regeringens beslut att 100 miljoner ska gå till stöd för sönderkörda skogsbilvägar och körskador i naturen. Dessa medel tas av Vägverkets anslag och övergår till Skogsvårdsstyrelsen. Ni hörde rätt när jag sade "sönderkörda skogsbilvägar och körskador i naturen". Det är alltså av Vägverkets anslag som pengar tas till skador i skogen.
Anser majoriteten att det är en rimlig fördelning att pengar till skogsskador tas av Vägverkets anslag? Vidare vet vi att Vägverket uppskattat skadorna på vägnätet till mellan 600 och 700 miljoner kronor. Det vore synd och skam om vi i morgon i vårpropositionen tvingades konstatera att Vägverket inte kompenserats för de beräknade skadorna. Vi får leva i ovisshet ett dygn till.
Herr talman! Regeringen öppnade för att 60-tonsgränsen för lastbilar kan ändras till 65 ton på vissa vägar. Det har förvisso inte inkommit så många ansökningar om att få köra 65 ton, men jag är orolig för att den signal som getts till branschen om att öppna för en annan totalvikt kommer att leda till att förtroendet för att man sedan åter ska ha en 60-tonsgräns blir svår att motivera.
Välkommen,
fru
talman! Dessutom har kör- och vilotiderna ändrats i samband med stormen. Detta gör att man kör under längre tid och att man samtidigt ska ha full kontroll på tyngre fordon. Jag måste säga att det är tveksamt ur trafiksäkerhetssynpunkt om den här kombinationen är riktig.
Fru talman! Det är inte den högsta totalviktsnivån på det bästa vägnätet som i första hand behöver dispenser. Det är på de så kallade BK 2- och BK 3-vägarna som det krävs en mängd dispenser för att få ut virket. På det vägnätet vet vi att det kommer att förorsakas stora skador, men som sagt: Vi får se om insikten finns i morgondagens vårproposition.
Fru talman! På området järnvägsfrågor har vi ingen reservation. På det stora hela tror vi att järnvägsfrågorna kring stormen fungerar tillfredsställande.
Jag vill avsluta med att ta upp några frågor om hamntjänster och det som står i alliansens reservation nr 2. I reservationen redogör vi för behovet av att egenhantering i hamnar ska fungera och att det är dags att riva upp det så kallade stuverimonopolet. Det är bara att beklaga den ovilja som finns från regeringens sida när det gäller att se fördelar i EU:s hamndirektiv och fullt ut öppna för konkurrens i hamnområden.
Man kan se i betänkandetexten att utskottets majoritet hänvisar till att man ser byråkrati och andra administrativa bördor och att nuvarande monopol gagnar långsiktig ekonomisk planering. Det är ingenting annat än en gammal socialistisk syn.
Fru talman! Jag vill avslutningsvis tillägga att vi moderater givetvis står bakom samtliga reservationer där vi är med. Men vi yrkar i vanlig ordning bifall till endast en reservation - reservation nr 1.
Anf. 115 Erling Bager (Fp)
Fru talman! Stormen över södra Sverige i januari visade att även Sverige är sårbart - mycket sårbart. Skogsindustrin drabbades mycket hårt. Enskilda skogsägare kunde se hur deras livsverk blev förstört på några få timmar.
Under överskådlig framtid kommer detta att påverka livet för enskilda människor, som i många fall har fått både sitt livsverk och sin framtida inkomst och bärgning bokstavligen sönderslagna.
Stormen väcker frågor om det svenska samhällets sårbarhet vid omfattande och oväntade händelser.
För oss i Folkpartiet har utgångspunkten varit att riksdag och regering nu måste se till att skadan blir så liten som möjligt för de drabbade. Vi har också i en omfattande motion den 25 januari i år fört fram konkreta förslag för att hjälpa de drabbade.
I detta betänkande från trafikutskottet behandlas enbart kommunikationsområdet med anledning av stormen. Som tidigare har nämnts i debatten handlar det på vägområdet om att tillåta tyngre fordon. Inom järnvägen handlar det om nedsättning av banavgifterna och ökad transportkapacitet för de aktuella transporterna av stormdrabbat virke. På sjöfartsområdet gäller det sänkta sjöfartsavgifter och att kunna använda tonnage utanför EU för att öka den inhemska sjötransporten och se till att man på ett så bra sätt som möjligt möjliggör transport av virket. Vi har också den elektroniska kommunikationen med telefoni med mera.
Folkpartiets olika motionskrav på kommunikationsområdet har till stor del blivit tillgodosedda i detta betänkande, men inte fullt ut. Vi står bakom ett par reservationer i betänkandet. Jag vill ta upp några.
Reservation 1 är gemensam för Folkpartiet, Moderaterna och Centern. Där tar vi upp vägfrågor och insatser för att ersätta skador på skogsbilvägar och körskador i själva skogen. Regeringen har själv i sitt så kallade stormpaket aviserat insatser. Vi anser i reservationen att regeringen snarast, exempelvis i morgondagens vårproposition, måste visa att den menar allvar och tillförsäkra Vägverket de resurser som krävs för det nödvändiga arbetet med att förbättra och reparera vägarna och skogsskadorna. Detta måste ske skyndsamt om det ska vara till hjälp för att få ut virket och rädda skogen.
I reservation 4, som är en fullalliansmotion från fp, m, kd och c, tar vi upp ersättningen till hushåll som har varit utan telefoni. Vi framför i reservationen att det råder en obalans emellan konsumenten och operatörerna på marknaden för telefonkommunikation. Operatörerna kan hävda att det är naturkatastrof och icke ge ersättning till människor som har drabbats hårt av att de inte har tillgång till kommunikation mitt i allt annat elände med stormskadorna. Vi förordar att konsumenternas ställning på telemarknaden bör stärkas.
Jag vill ställa en fråga till Monica Green. Den gäller reservation 1. Kan vi i dag, några timmar innan vårpropositionen kommer, få veta om regeringen ger de resurser som man tog upp i stormpaketet? Kan vi få veta att regeringen verkligen menar allvar och följer upp det man sade strax efter stormkatastrofen?
Fru talman! Jag vill med detta slutligen yrka bifall till reservationerna nr 1 och nr 4.
Anf. 116 Lars Gustafsson (Kd)
Fru talman! Inte en Gudrun till! Så skulle många av de människor som drabbades av den orkanliknande stormen över södra Sverige kunna uttrycka sig.
Några dagar efter januaristormens härjningar besökte jag Hylte kommun tillsammans med några andra riksdagsledamöter från Halland. Det vi fick skåda var en förödelse av skog av sällan skådat slag. Upplevelsen av en skog där i genomsnitt vart tredje träd fällts av vinden kan inte beskrivas med ord utan måste upplevas.
Vid besöket fick vi också klart för oss att basala funktioner som elförsörjning, telekommunikation och larmsystem inte höll måttet när systemen sattes på prov.
Stormen i södra Sverige har orsakat en mycket stor förödelse, särskilt i Halland och Småland. Enbart kostnaderna för skador på skogen beräknas till mångmiljardbelopp. Många skogsägare har sett stora delar av sina livsverk och sin framtida försörjning försvinna. Människor som bor i de drabbade områdena fick sin tillvaro kraftigt förändrad när all normal service och kommunikation slogs ut. Särskilt problematiska var de långa strömavbrotten som gjorde att tusentals människor var utan ström under lång tid. Ett mycket stort antal större och mindre vägar blockerades av träd, vilket gjorde det omöjligt och direkt livsfarligt att förflytta sig.
Ett imponerande arbete av lantbrukare och skogsbrukare gjorde att även de mindre vägarna kunde göras farbara inom några dygn. Imponerande är också människors vilja att hjälpa varandra när så behövs.
En mycket stor del av de drabbade är enskilda mindre skogsägare som saknar försäkring för sina skogsinnehav. Genom den uppkomna situationen hotas flera av konkurs och tvingas gå från gård och grund. Många mindre företag har fått inställa sin verksamhet, vilket har medfört stora kostnader och uteblivna intäkter under denna period. För många av dessa är marginalerna små, och störningarna innebär problem att ekonomiskt kunna klara sig och sina anställda.
För de människor som fått sina tillgångar och sina livsverk förödda måste insatser i form av personligt stöd ordnas. I den förtvivlans och hopplöshetens situation som dessa människor upplever och kommer att uppleva framöver behöver olika stödjande åtgärder finnas från kommun, primärvård och frivilligorganisationer för att bearbeta den personliga problematiken.
I denna katastroflika situation är det viktigt att staten rycker in för att rädda den ekonomiska situationen för småbrukare och företag. Det är ingen vinst, vare sig för samhället eller för den enskilde, om ett stort antal mindre företag och småbrukare försätts i ekonomiskt trångmål på grund av en händelse som måste betecknas som force majeure.
I många av de drabbade områdena har kommuner fått stora kostnader för sina insatser på grund av stormen. Flera kommuner har nu blivit av med möjligheten att nå en budget i balans i en redan ansträngd ekonomisk situation. Långsiktigt kommer en del kommuner att få en nedgång i skatteintäkter som följd av minskad inkomst för företag, skogsägare och anställda. Här fordras att staten ger stöd till de drabbade kommunerna inom flera områden.
När det gäller vägarna måste staten ta ett ansvar för underhåll och upprustning. Det duger inte längre med det vanliga budgettricksandet, att flytta runt resurser från planerade vägprojekt till insatser på andra transportleder som i sin tur för länge sedan skulle ha åtgärdats. Både det statliga det och privata vägnätet i skogslänen kommer att kraftigt slitas ned. Här måste ett statligt ansvar tas.
Ett annat allvarligt problem som måste lösas är utslagningen av viktiga basala kommunikationsmöjligheter. I flera kommuner har till och med larmfunktioner och samband varit ur funktion under minst ett dygn. Det är ett under att detta inte har orsakat att människoliv gått till spillo. Här måste det offentliga samhället och operatörerna ta ett gemensamt ansvar och bygga upp ett säkert och hållbart system.
Fru talman! I reservation nr 2 lyfter vi fram behovet av en fungerande hantering av timmer i de svenska hamnarna. Den exceptionellt ökade mängden timmer som nu kommer att behöva skeppas fordrar en effektiv hanteringsprocess. Tillsammans med övriga allianspartier har vi därför föreslagit egenhantering av timmer i hamnarna och att stuverimonopolet temporärt upphävs på grund av den uppkomna situationen.
I reservation nr 4 uppmärksammar vi konsumenternas ställning på telemarknaden, där operatörerna kan skriva sig fria från ansvar. Det är oacceptabelt att konsumenterna inte har rätt till ersättning eller frihet att byta teleoperatör.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till reservation nr 2.
Anf. 117 Staffan Danielsson (C)
Fru talman! Den fruktansvärda stormen orsakade mycket stora skador i de drabbade bygderna, som vi har hört här och som vi alla vet. Det gäller nu för alla som har ansvar och möjligheter att bidra till att lindra effekterna för de drabbade, att vidta åtgärder som så långt möjligt ska förhindra att samma skador uppstår igen. Staten har här ett mycket stort ansvar.
Det behövs ett batteri av åtgärder på en mängd områden. Och det är glädjande, vill jag säga, att mycket ändå har skett och beslutats i bred enighet, och mer är på gång. Jag kan instämma i det som Jan-Evert Rådhström sade, att det hade varit intressant att diskutera stormen och dess effekter i ett sammanhang. Men okej, jag har även respekt för den väg som nu är vald.
Centerpartiet väckte snabbt en motion med olika åtgärdsförslag med anledning av att en större händelse ju verkligen hade inträffat. De flesta av våra förslag har glädjande nog genomförts. I mitten på mars lade Centerpartiet sedan fram ytterligare ett åtgärdspaket, där vi som hittills enda parti tog ställning för till exempel inrättandet av ett katastrofkonto och 50 kr per kubikmeter i ersättning direkt till skogsägarna. Centern driver alltså på för kraftfulla statliga insatser i stormens spår.
I det här betänkandet behandlas åtgärder inom kommunikationsområdet, vilket väl redan har framgått av debatten. Även här tycker jag att det är bra att det råder en bred samsyn på många punkter.
Från Centerpartiet är vi glada över en rätt bred enighet i utskottet över att Sverige, liksom flertalet länder inom EU, nu skyndsamt ska ställa samma krav på funktion och säkerhet vad gäller mobiltelefoni som på fast telefoni. Jag är säker på att detta i hög grad uppskattas av alla dem i det drabbade området som var utan teleförbindelse med omvärlden i dagar och veckor.
Det är också glädjande att vi har fått gehör för de förslag som Sven Bergström har lagt fram om att när luftledningar för el eller telefoni nu grävs ned bör man samtidigt försöka lägga ned fiberkabel för bredband. Utskottets skrivning är stark här, och utskottet förutsätter att man söker samordna detta. Det är bra att det sker på många håll.
Vi är däremot inte nöjda med att utskottet inte sätter ned foten i det rätt självklara kravet att det bör lagfästas att teleoperatörer kan bli skadeståndsskyldiga när de inte kan leva upp till ingånget avtal med enskilda kunder. I dag har telebolagen en force majeure-klausul som undantar kompensation. Trots detta ger visserligen vissa operatörer kompensation med varierande ersättningar, men det räcker inte. Jag yrkar därför bifall till den gemensamma borgerliga reservationen nr 4, där vi vill att riksdagen begär att regeringen skyndsamt återkommer med förslag om ett större konsumentinflytande i dessa frågor.
Centerpartiet står också bakom reservation nr 1, som kräver att regeringen anvisar tillräckliga medel för underhåll och upprustning av de allmänna och enskilda vägarna, som får ta emot mycket stryk genom de väldiga uttransporterna av virket. Här är skrivningarna rätt positiva även från utskottsmajoriteten. Vi får se i vårbudgeten nu närmast, och sedan i höst, om tillräckliga resurser kommer att avsättas. Centerpartiet kommer att noga bevaka dessa frågor.
Anf. 118 Monica Green (S)
Fru talman! Nu diskuterar vi trafikutskottets hantering av stormen och stormens efterdyningar. Med svenska mått var det en naturkatastrof. Vi känner verkligen med de drabbade, de enskilda individer som varit utan ström och telefon under en helt orimlig tid. Vi känner för de företag som blivit drabbade liksom lantbrukare och skogsnäringen.
Jag håller med föregående talare om att det hade varit bra om vi hade diskuterat frågan i ett sammanhang, om vi tillsammans med de andra berörda utskotten hade haft en gemensam debatt om stormens efterdyningar. Det tycker jag hade varit ett modernt sätt att hantera den här typen av frågor. Tyvärr är vi inte riktigt så moderna i det här huset, men det finns ju en framtid även här.
Jag tänker i huvudsak hålla mitt anförande runt de reservationer som finns i utskottsbetänkandet.
Jag börjar direkt med reservation nr 1, vägfrågor. Vi är faktiskt väldigt överens om att våra vägar är oerhört drabbade i de utsatta områdena, och de utsätts för enorma påfrestningar.
Slitaget kommer att öka, och i betänkandet lyfter vi fram det här som mycket uppenbart. Det är därför som vi menar att det är nödvändigt att medel tillförs för att tillgodose de ökade underhållsbehoven på vägnätet. Regeringen har också redan beslutat om 100 miljoner kronor för att laga sönderkörda skogsvägar och andra skador som kan uppstå i naturen. Man gör bedömningen att över 10 000 skogsägare kommer att vara berättigade till det här bidraget.
Jag är glad över att det är så många partiföreträdare som här redan har sagt att de är positiva till den handlingskraft som regeringen har visat. Det är bra att det finns ett i stort sett gemensamt tänk om det här, och man uppskattar att de andra partierna också uppskattar det initiativ som regeringen har tagit. Men det finns, som sagt var, en del reservationer, bland annat när det gäller den här vägfrågan.
Jag har redan fått en del frågor om varför vi inte kan ta pengar från andra områden i samhället till vägarna. Jag vet inte om det skulle vara vården eller sjukvården eller barnomsorgen eller varifrån andra partier tycker att vi ska ta pengarna i stället för inom vårt eget anslagsområde.
Det som är bra är att vi faktiskt är med i EU och att vi nu har ansökt om EU-medel för att kunna återställa skadad infrastruktur. Vi kan också konstatera att det behövs mer medel, och vi kommer senare att få veta hur mycket av EU-bidrag och hjälp vi kan få. Det här visar också fördelen med ett EU-medlemskap, att vi hjälps åt i svåra situationer.
Men egentligen uppfattar jag det nog som att vi är ganska överens, även när det gäller vägarna, så det är ingen stor drastisk fråga som Moderaterna, Folkpartiet och Centern har reserverat sig om när det gäller det.
Nästa reservation handlar om hamntjänster. Här har man då lyckats ena den borgerliga sidan. Något ska man ju vara överens om, så varför inte ett EU-hamndirektiv. Det handlar nog egentligen om att man vill sikta in sig på EU-hamndirektivet och kanske inte så mycket om hur vi hanterar frågan just nu.
Så sent som förra året förkastade ju EU-parlamentet ett förslag. En kommissionär hade lämnat ett förslag om åtgärder som skulle vidtas när det gällde den här frågan. EU-parlamentet kommer att hantera frågan under våren igen, men det står klart att vi socialdemokrater via regeringen och våra ledamöter i EU-parlamentet kommer att driva att begreppet egenhantering får den innebörden att det förutom anställda stuveriarbetare är fartygens egna besättningar som ges möjlighet att utföra lastning och lossning.
Ingen ska inbilla mig att vi får på eller av det nu aktuella timret snabbare om vi skulle släppa på det regelverket. Nej, jag tror att motiven till reservationen är helt andra. Jag tror nog att det ligger en ideologisk grundsyn där. Enligt utskottets majoritet finns det all anledning att avvakta den kommande transportpolitiska propositionen om hur vi ska hantera hamndirektivet fortsättningsvis.
Fru talman! Nu går vi över till en för mig mycket närstående fråga, nämligen lagen om elektronisk kommunikation och ersättning till hushåll som har varit utan telefoni. Vi kan börja med Moderaternas och Folkpartiets reservation om den förändring som utskottsmajoriteten har tagit initiativ till. För oss var detta självklart. Vi tycker att det är enkelt att föreslå den här förändringen. Vi tycker att det är fullständigt orimligt att inte ha samma krav på återställande när det gäller mobiltelefonoperatörer som det har varit när det gäller fast telefoni och elektronisk kommunikation. Och vi har sett ett samband med stormens verkningar, hur känsligt det faktiskt är.
Nu är inte den här stormen det enda tillfället som vi har sett att vi är sårbara, men det blev så oerhört tydligt just när stormen Gudrun drog fram så kraftigt. Där såg vi också sårbarheten.
Sedan vi antog lagen om elektronisk kommunikation 2003 har operatörerna när det gäller fast telefoni haft en hårdare lagstiftning om krav på att snabbt återställa vid avbrott. Samma krav har alltså inte gällt mobiloperatörerna. Vi socialdemokrater i trafikutskottet anser att det är fel och tar nu initiativ, tillsammans med de andra partierna, för att snabbt göra en ändring i lagen så att samma regler kommer att gälla fortsättningsvis. Så här i efterhand kan vi ju faktiskt också erkänna att vi borde ha gjort det redan när vi antog den nya lagen om elektronisk kommunikation. Det finns alltså enligt vår mening ingen anledning att vänta med att ändra lagen. Vi har då gjort en egen remissbehandling av det nya förslaget, och en stor majoritet har varit positiva till ändringen.
Det kan finnas skäl att särskilt nämna SOS Alarms remissvar. De har stor erfarenhet av stora störningar i kommunikationssystemet. De finner det naturligt att ställa samma krav på mobila nät och nätkapacitet för datakommunikation som hittills ställts på det fasta telenätet. Noterbart är också att PTS tillstyrker förslaget och instämmer i utskottets slutsatser.
Låt mig också konstatera att vi, när vi senast behandlade frågan om elektronisk kommunikation och diskuterade den frågan, gjorde bedömningen att det bara var möjligt att införa de här kraven på fasta nätet. Men så här i efterhand har vi sett att andra EU-länder har gjort en annan bedömning. De har valt att ha en vidare tillämpning av EG-regleringen, och med hänsyn till den samhällsnytta som frågan innebär anser vi att det är viktigt att vi gör den här förändringen av regleringen skyndsamt.
Vad jag kan förstå anser Moderaterna och Folkpartiet att det inte är särskilt viktigt att skyndsamt få fram den här förändringen. I deras reservation menar man att man ska skynda långsamt. Den uppfattningen delar inte vi, för vi vet inte när nästa storm kommer, och även om det är mindre avbrott eller en liten storm tycker vi att det är viktigt att alla ska känna den tryggheten.
När det sedan gäller frågan om ersättningen till hushåll som har varit utan telefon är de borgerliga partierna överens i en gemensam reservation. Man tycker att konsumenternas ställning bör stärkas på telemarknaden. Jag sympatiserar med den uppfattningen, men det är faktiskt så att frågan hanteras i lagutskottet, eftersom det här är en konsumentfråga. Vi har inte funnit skäl till att vi ska gå in på det området, konsumentlagstiftningen, just nu.
Det finns väl ytterligare ett skäl till varför vi i så fall skulle ta ett samlat grepp från riksdagen och att alla utskott tillsammans skulle debattera sådana här frågor när det kommer till exempel stormar eller andra naturkatastrofer. Så det fanns ytterligare ett skäl till varför vi borde ha en samlad diskussion. Nu är så inte fallet, utan lagutskottet hanterar den här frågan i sin ordning, och vi hanterar våra frågor i vår ordning.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på samtliga reservationer.
Anf. 119 Lars Gustafsson (Kd)
Fru talman! Detta är ju ett väldigt stort ärende som har fått väldigt få reservationer på grund av just den här uppdelningen. Jag kan väl också säga att jag beklagar att man inte kan få ett helhetsgrepp.
Jag tänkte bara fråga Monica Green om en sak. Det står i betänkandet i utskottets ställningstagande om det här med väganslagen att enligt vad utskottet erfarit förbereder regeringen en ansökan om EU-medel för rekonstruktion av skadad infrastruktur - man har ju nu lämnat in den. Då har jag en fråga. Om vi får de här resurserna är det viktigt att de går till just de här skadorna, så att de inte blir ersättning för andra infrastruktursatsningar som vi har beslutat om i den här stora infrastrukturpropositionen. Det är viktigt att de här EU-pengarna verkligen går till de här skadade vägarna och till detta, så att man inte använder dem till att ersätta det man egentligen skulle ha gjort från början. Det är ju väldigt svårt för EU att öronmärka pengar på det viset, och då är det viktigt, som jag anförde i mitt inledningsanförande, att pengarna går till både de enskilda vägarna och det statliga vägnätet, för det kommer att bli en hög belastning under många år. Det är inte bara nu. Det kommer att bli hög belastning under flera år, betydligt högre belastning på detta mindre, finmaskiga vägnät än vad som tidigare har varit fallet under normala år.
Jag har varit i Västergötland, i Monica Greens hemtrakter, och sett hur vägarna kan se ut framåt mars när man ska börja köra ut timmer. Det kan vara ofarbart med sönderslagna lastbilar, och då är min fråga: Kan Monica Green försäkra oss om att man använder de här medlen till just att rekonstruera det sönderkörda vägnätet?
Anf. 120 Monica Green (S)
Fru talman! Det är ju bra då att vi har lämnat in ansökan. När vi antog betänkandet erfor vi att en ansökan skulle inlämnas, men nu är den inlämnad, och det är väldigt bra.
Hittills har vi fått höra att vi har fått göra en omfördelning när det gäller vägar i landet för att ha pengar till de drabbade områdena. Den omfördelningen kan vara bra att ha i minnet när vi sedan får pengarna från EU. Det kan gå till områden drabbade av naturkatastrofen men kanske också till de områden som i dag har fått stryka på foten för att vi ska kunna rädda de här vägarna. Jag delar uppfattningen att vi ska göra vårt bästa för att det faktiskt ska stanna inom det område där vi har hanterat frågan om naturkatastrofen. Jag är helt överens om det.
Anf. 121 Lars Gustafsson (Kd)
Fru talman! För två år sedan åkte jag med en timmerlastbil i Svenljungaområdet och Tranemoområdet. Jag åkte de här vägarna. De hade ganska stora maskinskador på sina bilar med tanke på de dåliga vägarna, särskilt under vissa delar av året, där de hade tung last. Så jag vet vad det innebär. Jag förstår givetvis att om man har gjort en rockad och flyttat får man göra detta. När man måste ha pengar har vi redan i dag sett signaler på hur man flyttar pengar från områden som tidigare var fasta. Man har redan, med tanke på Trollhättan, flyttat mängder av miljoner kronor från byggklara projekt. Det är olyckligt om det ska bli så denna gång också. Därför säger jag att man i så fall måste avsätta de resurser man har till detta, även om EU-stödspengar givetvis kan användas till det som man har flyttat det ifrån. Jag förstår det, men det är fel att en ort ska drabbas av oerhörda förseningar på grund av något som man egentligen måste lösa på annat håll. Det blir en ohållbar strategi. Sedan måste man kanske helt rekonstruera de vägar som har blivit eftersatta. De går inte att laga längre. Då måste man bygga om dem. Det blir jättedyrt, det vet vi. Därför tycker jag att det är viktigt att man har den principen att om man får ett EU-stöd med ett visst antal resurser plus de egna resurserna ska de också avsättas till den kvantitet, om jag säger så, på de områden där man gör insatser. I annat fall blir det ju enskilda vägnät som riskerar att bli väldigt dåliga och som det sedan inte finns någon ekonomi för vägföreningar och andra att upprätthålla. Det är därför jag tycker att det är viktigt att man klart definierar att EU-pengarna ska gå till detta, om de nu kommer och i vilken volym. Det får vi se.
Anf. 122 Monica Green (S)
Fru talman! Jag delar uppfattningen att vi ska använda de här pengarna till vad de är avsedda för. Vi har ansökt om pengar för att kunna lätta på stormens efterdyningar. Det är meningen att pengarna ska gå dit. Jag har ingen annan uppfattning. Vi får göra vårt bästa på vår kant, och vi får hjälpas åt för att se till att det blir så också.
Anf. 123 Jan-Evert Rådhström (M)
Fru talman! Monica Green var positiv till det beslut som ändå har tagits när det gäller de 100 miljonerna som ska gå till stöd för sönderkörda skogsbilvägar och körskador i naturen. Tycker Monica Green att det är riktigt att Vägverket står för de 100 miljoner kronorna, att det går till Skogsvårdsstyrelsen och att det i sin tur även går till körskador som inte är på väg utan i naturen? Är det rätt kontoföring?
Jag skulle också vilja passa på och fråga Monica Green om stödet på 100 miljoner som Skogsvårdsstyrelsen ska administrera. Hur kommer det att fördelas till skogsägarna? Jag tror att de väntar i de stormdrabbade områdena där skogsbilvägar är sönderkörda. Hur kommer dessa pengar att fördelas till dem som har drabbats?
Anf. 124 Monica Green (S)
Fru talman! På första frågan när det gäller varför det ska tas från andra vägar har Jan-Evert Rådhström kanske idéer varifrån det annars ska tas, kanske tips om att vi ska höja skatt eller att vi ska ta det från någon vård någonstans. Vi som jobbar i trafikutskottet tycker alltid att vi ska ha pengar till infrastruktur och att vi ska kunna hantera frågor där. Det finns andra som jobbar inom andra utskott som tycker att just deras område är viktigast. Vi är överens om att vi behöver ha infrastrukturpengar, men lägg gärna fram tips om vilket område i samhället som borde ha betalt det här. Vi har inte en kassakista liggande någonstans med pengar som väntar på att stormen Gudrun ska fara fram. Vi måste göra omfördelningar i samhället. Då får vi ställa upp när människor har drabbats. Det handlar om solidaritet. Det handlar om att ställa upp på dem som har blivit drabbade. Det får vi göra i svåra stunder. Sedan får vi försöka se till att andra blir kompenserade för de omfördelningar som har varit. Det är bra att vi har sökt EU-medel så att vi också kan få ett litet bidrag därifrån.
Anf. 125 Jan-Evert Rådhström (M)
Fru talman! Monica Green hade ungefär 40 sekunder ytterligare på sig. Jag hade önskat att hon hade tagit tiden i anspråk och försökt svara på min fråga. Det var nämligen: Hur kommer de 100 miljonerna till skogsägarna att administreras? Jag tror att de verkligen vill ha reda på detta.
Monica Green har tydligen inga idéer om hur man omfördelar resurser om man ska ha pengar. Det finns mängder med förslag. Vi får anledning att återkomma i samband med vårpropositionen, men om du ändå vill ha någonting kan du riva upp friåret. Det kan vara ett tips åt dig. Då har vi de pengarna i alla fall.
Monica Green svarar inte heller när det gäller körskador i naturen. Tycker Monica Green att vi ska bredda vårt område inom trafikutskottet så att det är trafikutskottet framdeles också som ska stå för skador som sker i naturen? Det blir en ny uppgift för Vägverket att i så fall administrera pengar till Skogsvårdsstyrelsen för körskador i naturen. Det är bra om du har dessa tre frågor och kan ge de drabbade och mig ett svar på detta.
Anf. 126 Monica Green (S)
Fru talman! Jag svarade faktiskt på den första frågan. Jag missade administrationen. Det är ju inte vi politiker som beslutar om administration och hur en ansökan ska se ut. Ibland vill vi lägga oss i även det, men det ska vi nog akta oss för. Det är bättre att de som är bättre skickade att göra en sådan administration hanterar det än att vi lägger näsan i blöt.
Men den första frågan svarade jag på. Vi gör en omfördelning från vårt eget område just nu för att vi ställer upp på dem som är drabbade. Man gör så i svåra stunder. När det blir en storm eller någon annan katastrof i samhället ställer man upp på varandra. Det kallas för solidaritet. Man ställer upp, och man försöker att hjälpa på bästa sätt. Sedan får man i efterhand se till att de som har ställt upp på olika sätt i andra delar av Sverige får kompensation på annat sätt. Man måste ta det som är värst först och se till dem där stormen har dragit fram så att vägarna blir framkomliga och att det inte blir värre situation än att vi får ut timret. Det gäller att ställa upp på dem nu. Det hoppas jag att även ni i ert parti kunde tänka er att göra.
Anf. 127 Erling Bager (Fp)
Fru talman! Det blir kanske lite upprepningar nu av det som berör reservationerna 1 och 4, men jag vill betona att det brådskar att klara vägreparationerna. Vi har fått uppgifter om att många vägar är avstängda för att de är sönderkörda. Stormfälld skog måste ju bärgas nu. Det är därför viktigt att regeringen underlättar på olika sätt. Jag har uppfattat, och jag vet att det är många fler, att det så kallade stormpaketet aviserade insatser som var över de här 100 miljonerna och att det var viktigt. Så har man uppfattat det i branschen.
När det gäller finansiering av händelser som kommer av en naturkatastrof har regeringen ett stort ansvar att klara sådana extraordinära uppgifter. Att stå här i riksdagen och föreslå att ni exempelvis fryser projekteringen av Norrbotniabanan direkt är kanske inte den uppgift som vi ska ha i just denna debatt. Regeringen har ett mycket stort ansvar att hjälpa de drabbade. Vi vill betona att så sker. Jag fattar också nu av debatten att i morgon bidde det bara en tumme, i vårpropositionen, i denna fråga. Jag har inte uppfattat någon signal om att det skulle komma några extra resurser i morgondagens vårproposition. Om jag har fel, så rätta mig.
Slutligen är det roligt när det gäller reservation 4 att socialdemokraterna i trafikutskottet delar den borgerliga reservationen och tycker att den är bra. Då förutsätter jag att socialdemokraterna i trafikutskottet informerar socialdemokraterna i lagutskottet om sin inställning.
Anf. 128 Monica Green (S)
Fru talman! Jag börjar där Erling Bager slutade. Jag sympatiserar med uppfattningen. Det kommer jag också att framföra till mina socialdemokratiska kompisar i lagutskottet. Det finns säkert anledning för dem att titta vidare på begreppet. Det vet ju inte jag eftersom jag inte sitter i det utskottet, men jag ska framföra åsikterna.
Regeringen har tagit ansvar för den här stormen. Jag har träffat skogsägare och många människor som har blivit drabbade på olika sätt, och de tycker att regeringen har tagit ett mycket bra ansvar och visat på handlingskraft och att man ställer upp när det behövs. Man ska faktiskt kunna lita på Socialdemokraterna. Vi har gjort det. Regeringen har tagit ansvar.
Det är ett viktigt besked här i dag. Ni har också i många inlägg hållit med om att regeringen har tagit ett bra ansvar och att det egentligen är mycket små skiljaktigheter i det här betänkandet.
När det gäller frågan att vi har tagit från andra delar av landet har vi gjort det för att det är så oerhört viktigt att vi ser till att vi får ut timret på vägarna och att vägarna inte blir ännu mer sönderkörda. Det kan de faktiskt bli. Det handlar också om organisation och att man på plats ser till att det finns en fungerande organisation. Det är inte alltid bara att timmerbilar ska komma fram och in i skogen. Det måste också finnas en organisation för hur man ska hantera timmerbilarna.
Regeringen har tagit stort ansvar och fått beröm för det. Jag har hört i era inlägg, även om vi inte alltid kan vara överens om allt, att ni också har uppskattat att regeringen har tagit ett stort ansvar.
När det gäller vårpropositionen får du faktiskt vänta till i morgon.
Anf. 129 Erling Bager (Fp)
Fru talman! Slutligen vill jag säga att vägfrågan är viktig för att man ska få ut det drabbade timret. Man måste skyndsamt agera. Vägverket måste få klara direktiv.
Det måste ske fler insatser. Jag hoppas lite på att vårpropositionen innehåller något i den viktiga frågan.
Vi får väl vänta till i morgon och se om det finns något. Jag tycker att socialdemokraternas företrädare i trafikutskottet kunde ha gett en liten vink så här några timmar innan när vi debatterar en naturkatastrof som skedde för ett kvartal sedan och människor kanske sitter och väntar på att få mer information. Det hade varit en bra tajmning om Monica Green kunde ha gett en liten vink åtminstone.
Anf. 130 Monica Green (S)
Fru talman! Min vink är faktiskt att regeringen har tagit ett ansvar och kommer att göra det också fortsättningsvis. Man ska kunna lita på en socialdemokratisk regering. Många har visat uppskattning för den handlingskraft som regeringen har visat i den här svåra situationen. Det är min vink till de drabbade.
Jag tycker att vi ska komma ihåg de människor som har varit utan el och telefon under lång tid. Vi känner med de drabbade. Det har tagit orimligt lång tid. Jag tycker att det är viktigt att de får upprättelse. Vi känner verkligen med dem och med skogsnäringen och med annan industri som har blivit drabbad.
Regeringen har ställt upp, och vi kommer att göra så även fortsättningsvis.
Anf. 131 Staffan Danielsson (C)
Fru talman! Jag ska kort komplettera den fråga som Erling Bager tog upp om de avbrutna telefonförbindelserna. Vi vet alla vilken chock och desperation det blev för många familjer när de förutom att vara avbrutna från alla vägkommunikationer och från kontakt med omvärlden inte kunde ringa på vare sig fast eller mobil telefon.
Det är bra att vi får höra att Monica Green sympatiserar med substansen i vår reservation, nämligen att det är rimligt att teleoperatörerna får ett starkare ansvar för att kompensera drabbade hushåll när telefonförbindelserna inte fungerar, kanske beroende på att man inte har lagt ned ledningarna tillräckligt mycket i marken eller inte har tillräckligt med ström i mobilstationerna.
Monica Green säger att hon ska prata med lagutskottet.
Vad hoppas Monica Green och ledamöterna i trafikutskottet att riksdagen kommer att besluta i den här frågan? Är det er starka förhoppning att det ska bli ett stärkt konsumentskydd i de här frågorna?
Anf. 132 Monica Green (S)
Fru talman! Jag kan direkt svara ja. Vi jobbar mycket på att det ska vara ett starkt konsumentskydd både när det gäller fast telefoni och mobiltelefoni. Vi har tagit ett initiativ när det gäller vårt område. Vi har stärkt lagstiftningen för det mobila nätet. De ska återställa efter ett avbrott. Vi vill att det ska gälla lika starkt som för det fasta telenätet.
Det är viktigt att vi har slagit fast det första steget. Fortsättningsvis vill vi jobba för en stark konsumentlagstiftning. Vi ska se till att konsumenter får ett ännu starkare skydd när det gäller operatörer till exempel.
Anf. 133 Staffan Danielsson (C)
Fru talman! Jag noterar att vi är överens i sak. Det är synd att vi inte samlat kunde ha tryckt fram den här ståndpunkten i dag i riksdagens beslut. Vi får vänta på kommande beslut. Nu vet alla var de borgerliga partierna står i den frågan. Upp till bevis för majoriteten, när det nu blir. Vi ville ha det snabbare än ni. Jag hoppas att det blir vartefter.
Anf. 134 Monica Green (S)
Fru talman! Jag är inte helt säker på att ni är överens på den borgerliga sidan. När det gäller att stärka lagstiftningen på det mobila nätet har ju till exempel Moderaterna och Kristdemokraterna inte varit med på det. Jag vet att det finns partier som av ideologiska skäl inte tycker att man ska ställa för stora krav på det privata näringslivet och att man ska återställa saker och ting.
Jag är inte helt säker på att du har dina borgerliga kamrater med dig i den frågan. Vi skulle ju kunna jobba tillsammans för ett starkare konsumentskydd.
Anf. 135 Karin Svensson Smith (V)
Fru talman! Vänsterpartiet står bakom betänkandet i dess helhet och avvisar samtliga reservationer.
Jag är, förutom ordinarie i trafikutskottet, ersättare i miljö- och jordbruksutskottet. Därför kan jag inte låta bli att undslippa mig några reflexioner över den bristande hållbarheten i det svenska skogsbruket. Det är ganska sårbart och går ut på att man ska ta ut vinster - ofta kortsiktiga sådana. Det kan ju kanske låta sig göras om man inte blir utsatt för den sortens påfrestningar som stormen Gudrun utgjorde.
När det var storm i Skåne 1999 verkade jag för en ersättning för lövträdsplantering åt skogsägarna. Det fick vi igenom med Vänsterpartiets benägna hjälp. Det är dyrare att plantera lövträd och de är dyrare att sköta. Jag kan bara notera att de områdena är mindre drabbade i dag än de där man har en ensidig barrträdsplantering. Det beror naturligtvis på vad det är för sorts mark och läge. Man måste nog i fortsättningen tänka lite annorlunda i skogsbruket och göra det mer hållbart och mindre sårbart vid sådana här påfrestningar.
Vi är inte färdiga med stormen i och med att riksdagen fattar beslut om detta. Det är många frågetecken kvar för de drabbade skogsägarna. Återplanteringen är ett problem som måste lösas. Eftersom Ulrica Messing har varit väldigt handlingskraftig hittills förlitar jag mig på att hon kommer att fortsätta att ta hand om de här frågorna på ett bra sätt.
Vi har pratat mycket om väg i dag. Jag vill påtala att man har en unik möjlighet att ta tag i det som vi flera gånger har uttryckt från trafikutskottet, nämligen att man ökar intermodaliteten i godstransportsystemet. Det handlar om en omlastning där man i större utsträckning utnyttjar varje transportslag till vad det är bra på.
När jag förberedde mig för den här debatten läste jag i Svensk åkeritidning. Jag läste om åkeriägare i Värmland. Jag ska komma tillbaka till dem senare. Jag läste också en intressant notis på samma sida, nämligen ett citat ur tidningen Råd och Rön från den 14 februari. Där skriver man så här:
"Oljan har blivit en drog för civilisationen. Efterfrågan bara ökar och den ger svåra biverkningar i form av accelererande växthuseffekt. Nu varnar dessutom allt fler experter för en annalkande brist på olja."
Klart är, konstaterar Åkeritidningen, att en världsomfattande brist på olja får allvarliga konsekvenser. Allting som är beroende av transporter skulle öka i pris. Lokalt påverkas såväl mjölkleveranser som timmertransporter.
Detta är verkligen ett argument för en annan fördelning av transporter mellan väg, järnväg och sjöfart. Självklart måste man utnyttja vägtransporterna för att få ut timret ur skogen, men om man i större utsträckning kör till närmaste hamn eller terminal för vidare järnvägstransport blir transportsystemet mindre sårbart för såväl bristande tillgång till bränsle som högre priser. Hittills har inte detta varit fallet, utan lastbilstrafiken ökade med 3,2 % första kvartalet i år jämfört med första kvartalet 2004.
Det är glädjande att transportindustrin har börjat samarbeta bättre. Vi såg exempel på det i förra veckan när vi hade en utfrågning om godstransporter. Det är nämligen en förutsättning för ett effektivare system att hantera varor i Sverige.
För att återgå till åkarna i Värmland har de kommit överens om att det är olyckligt med de här dispenserna från kör- och vilotiderna och från maxvikten på 60 ton. Man har strävat efter att skydda vägarna genom att inte ha alltför tunga transporter. Av trafiksäkerhetsskäl har man också försökt att begränsa övertidskörningen. Jag noterade med stor tillfredsställelse att även Jan-Evert Rådhström - det kanske beror på att du kommer från Värmland - delar oron över att chaufförer som arbetar på övertid är en risk både för sig själva och för andra på vägarna. Vi måste se till att godset kommer fram - ja. Men vi måste också se till att det inte sker onödiga skador på vägarna. Vi har redan alldeles för mycket av detta.
Oron från Värmland delas enligt Åkeritidningen också av åkare i norr och i Kalmar, där jag tycker att man arbetat väldigt föredömligt med att försöka få ned det fusk som tidigare förekommit med överlaster och uttänjda kör- och vilotider.
Det talas i reservation 1 om att man borde anslå mer pengar för underhåll av vägarna. Då måste jag instämma i vad Monica Green flera gånger har uppmanat er att göra: Tala då om hur det ska finansieras! Är ni beredda att höja skatterna? Från majoritetens sida känner vi ett ekonomiskt ansvar för detta utgiftsområde, och andra utgiftsområden, och då kan man inte belasta någon annan med de ökade kostnader som uppstår på ett transportslag.
Jag vill erinra om det som kallas fjärdepotensregeln - inte precis någonting man står och appelltalar om på gator och torg men väldigt väsentlig för att förstå varför ökade tunga transporter sliter så på vägarna. Fjärdepotensregeln säger att fördubbling av axellasten från 4 till 8 ton ökar nedbrytningen 16 gånger. Därför är det väldigt bra att Vägverket hittills inte har fått in så många ansökningar om dispens från 60-tonsregeln.
På sikt anser Vänsterpartiet som bekant att vi borde ha en EU-harmonisering på det här området och gå ned till den maxvikt på 40 ton som råder i övriga Europa.
Det är en stor utmaning att få ut det här godset ur skogen. Därför är det väldigt bra att regeringen, vilket vi självklart stöder, framför allt har dragit ned kostnaderna för transporter med järnväg och sjöfart. Det är ett sätt att få till stånd den intermodalitet som vi önskat flera gånger tidigare.
Det är också väsentligt, som vi påpekar i trafikutskottet, att sårbarheten i järnvägssystemet minskar, att Banverket får större möjlighet att ta hand om de träd som finns intill spåren, det vill säga kan röja snabbare, och på sikt också att ha ett mer effektivt signalsystem, ERMTS, som ökar kapaciteten i järnvägssystemet.
Slutligen skulle jag vilja säga någonting om vad som står i reservationen angående hamnar. Här vill de borgerliga öka antalet operatörer. Man vill ändra den ordning som hittills rått i hamnarna i Sverige. Risken om borgarna får som de vill i detta avseende är ju att det blir som det delvis blivit inom andra avreglerade områden. I samma andetag klagar ni ju över att de operatörer som finns på telesidan, där det ju blivit flera, inte tar tillräckligt ansvar för konsumenternas behov.
När det gäller hamnarna kan det kanske låta sig göras att en stor aktör på ett mer effektivt sätt skulle kunna tillgodose sina egna behov av lastning och lossning, men vi har ju ett system i Sverige där hamnarna också tar ansvar för de mindre rederier som kommer med gods. Att i det sammanhanget förorda fler operatörer är inte att öka den sammanlagda effektiviteten utan att befrämja det kaotiska tillstånd som förekommer i en del utländska hamnar där man har släppt på detta. Det skulle inte befrämja effektiva godstransporter.
Anf. 136 Claes Roxbergh (Mp)
Fru talman! Det här ärendet borde vi naturligtvis ha hanterat samlat. Det är synd, tycker jag, att vi bröt upp det och att olika utskott hanterar det på olika sätt. Nu är det dock som det är, och vi hanterar infrastrukturfrågorna.
Jag tycker att man kan lägga både ett långt och ett kort perspektiv på det som har hänt. I det långa perspektivet kan vi säga att vi står inför en klimatförändring. Vad denna klimatförändring kommer att innebära vet vi inte. Vi kan heller inte med hundraprocentig säkerhet säga att den här stormen berodde på klimatförändringen. Däremot kan vi säga - det visar också de modeller man tar fram - att stormar av den här karaktären kommer vi att få mer av. Sannolikheten för denna typ av vädersituationer kommer att öka i framtiden. Vi kommer att klara oss relativt helskinnade. Medan andra delar av världen kanske får en översvämning, en stor klimatförändring, ökad torka - om vi tittar på Spanien, Italien och Medelhavsområdet - får vi mer regn, mer stormar och något varmare klimat.
Detta betyder dock att här har vi en stor utmaning för det framtida skogsbruket i Sverige och även för infrastrukturen. Vi måste redan i dag börja fundera på hur vi ska anpassa de här systemen till en trolig förändring. Vi vet nämligen att det
blir
en förändring; det enda vi kan fundera på är hur stor eller hur liten den blir. Vi måste definitivt ta hänsyn till den när vi utvecklar och förändrar det framtida skogsbruket, och vi måste också fundera på den när vi bestämmer hur vår infrastruktur ska se ut.
Vi måste naturligtvis också se till att minska denna klimatförändring, minska våra koldioxidutsläpp och utsläppen av andra växthusgaser. Där har vi vår skyldighet som vi måste ta hänsyn till.
Sedan har vi det kortsiktiga perspektivet. Hur löser vi det här problemet? Hur fixar vi nu infrastrukturen? Hur fixar vi skadorna på vägarna? Hur fixar vi de skador vi fått på järnvägen? Vilka eventuella förändringar vidtar vi på kort sikt, det vill säga vilka lärdomar drar vi av stormen? Och hur finansierar vi det här? Alltihop är ganska svåra frågor.
Som medborgare ska vi ha en garanti för att infrastrukturen fungerar. Det betyder att staten har en skyldighet att se till att basinfrastrukturen fungerar. Där ser jag det som positivt att vi nu gör denna lagändring så att vi ställer samma krav på mobiltelefonoperatörerna som på den fasta telefonin. Den ändringen i lagen om elektronisk kommunikation tycker jag är bra. Men vi måste också se till att kommunikationerna, såväl vägar och järnvägar som naturligtvis el- och IT-försörjning, uppfyller de baskrav som medborgarna har.
Det kan inte vara så i fortsättningen att systemet slås ut när vi får en storm. Detta måste fungera, och vi måste se till att få en minskad störningskänslighet i alla de här systemen.
Jag vill avslutningsvis säga att vi från Miljöpartiets sida stöder förslaget i betänkandet till fullo.
Anf. 137 Björn Hamilton (M)
Fru talman! Jag ska först lösa vissa problem. Monica Green och i viss mån Karin Svensson Smith har framhärdat från talarstolen att det inte finns några pengar till att nu lösa de problem som man har haft på vägsidan efter stormen. Det finns massor med pengar.
Vi brukar ju här i Stockholm vara lite gnälliga när vi säger att vi inte får några pengar utan de hamnar på andra ställen i landet. Nu har vi plötsligt fått 1 ½-2 miljarder för att göra någonting som ingen vill här i Stockholm, nämligen trängselskatteprojektet. Ta de pengarna och använd dem! Då kan vi hantera viktigare problem med de pengarna än att införa trängselskatter i Stockholm. Jag tror att de skulle göra betydligt större nytta i ett sammanhang nere i Småland än uppe hos oss.
Fru talman! Jag tänkte egentligen inte uppehålla mig vid det utan tala om två saker som rör telekommunikationerna och stormen.
Stormen åstadkom, som vi redan har konstaterat från talarstolen, mycket kaos i bland annat telefonnäten. Det var en kvarts miljon människor som blev utan fast telefoni på grund av avbrott i kraftförsörjningen. Vad jag vet är det flera som fortfarande inte har telefonförbindelse.
Även mobilnätet blev hårt ansträngt och stördes i stor utsträckning. Det föranledde majoriteten i utskottet att ta ett så kallat utskottsinitiativ och föreslå en lagändring som går ut på att samma regler som i dag gäller för fast telefoni vid katastrofer även ska gälla för mobil telefoni.
Fru talman! Jag vill med tanke på det Monica Green har sagt här säga att jag till fullo delar utskottets ambition att samma regler ska gälla för all telefoni i sådana här situationer. Det är inte alls fel. Det är inte som Monica Green har framhållit, fru talman, att vi moderater inte skulle tycka att det är bra. Däremot vill vi när det gäller all lagstiftning vara noggranna och se till att alla synpunkter och åsikter förs fram i ljuset så att man kan ha dem som ett underlag till den bedömning som den här kammaren ska göra i slutändan.
Post- och telestyrelsen har också redan lagt fram ett förslag om lagändring i den riktning som majoriteten i utskottet har föreslagit och som i dag bereds i Näringsdepartementet. Det finns ett sådant förslag på väg fram i de gängse kanalerna. Det förslaget skulle då också få den belysning som man kan kräva att all lagstiftning ska få innan man kan fatta beslut här i kammaren.
Det visar sig också att de två företag och den organisation som yttrade sig och som representerar operatörerna avvisade den snabba hanteringen. De avvisade inte förslaget som sådant utan den snabba hanteringen och att man inte fick förslaget tillräckligt berett. Och jag tycker att det är väldigt väsentligt när alla operatörer intar den ställningen.
Det var därför vi i en gemensam reservation med Folkpartiet gick emot utskottsinitiativet, dock inte ambitionen att åstadkomma den här typen av lagstiftning. Vi har alltså nu, när vi kommer till kammaren, ingen aning om vad den nya lagen till exempel åstadkommer på kostnadssidan och vilka ökade kostnader som i slutändan kanske drabbar konsumenterna och som man kanske skulle vilja hantera på ett annat sätt.
Fru talman! Det är en sak till jag skulle vilja beröra och det är att det klart har framkommit efter stormen att konsumentens ställning gentemot operatörerna måste stärkas. I dag är vi brukare av teletjänster helt i händerna på operatörerna i frågor om krav på ersättning eller byte av operatör. Så får det inte vara. Detta har vi också framfört i en gemensam reservation med alla de övriga borgerliga partierna.
Anf. 138 Karin Svensson Smith (V)
Fru talman! Jag tänkte kommentera Björn Hamiltons förslag att använda pengar som var avsatta för trängselskatteförsöket i Stockholm till att finansiera de skador i infrastrukturen som uppkommit på grund av stormen.
Nu är det så att trängselskatter är ett marknadsekonomiskt sätt att få utbud och efterfrågan att möta varandra. Här är det uppenbart en mycket stor skevhet, vilket innebär kostnader för staten. Ska alla som vill kunna använda vägsystemet hur mycket som helst utan att betala för det får vi mycket lite pengar över till andra verksamheter. Har vi byggt upp kollektivtrafiksystem är det rimligt att varje resenär får betala de kostnader de ger upphov till. Det gör inte befolkningen i storstadsområdena i dag.
Vi kan aldrig, inte ens om vi använder hela väganslaget, lösa trängselproblemen i Stockholm genom att bygga ut vägarna. Man flyttar transporterna från ett ställe till ett annat i tid och rum. Sedan uppstår behov av nya vägar. Det kan vi se. Södra länken är inte gammal. Där är redan köer, och hastigheten har sänkts.
Var vill Björn Hamilton ta pengarna för att bygga nya sådana här situationer? Det är väl mycket bättre att tillämpa marknadsekonomiska principer.
Men om Björn Hamilton är emot detta när det gäller vägarna kanske han är emot det när det gäller parkeringen också. Vi kanske ska ta bort p-avgifterna i Stockholm, för det är ett likartat styrmedel som trängselskatten.
Anf. 139 Björn Hamilton (M)
Fru talman! Jag ska inte ta en trängselskattedebatt med Karin Svensson Smith. Då krävs det mycket mer tid än vi har till förfogande, har jag en känsla av. Vi har olika uppfattningar i den frågan.
Det jag bara ville belysa var att det fanns pengar. Det finns pengar till saker som är betydligt mer angelägna än att införa trängselskatter i Stockholm. Och det finns säkert pengar på annat håll i budgeten också. Men jag tycker att det här är inom samma sektor, så att säga, och de pengarna använder man till ett ändamål som en majoritet i Stockholm inte vill ha. Då tycker jag att man kan använda dem till det här som verkligen är något som jag förmodar att alla vill ha.
Det var någon som talade om solidaritet. Vi delar gärna med oss av de här pengarna till Småland som behöver dem betydligt bättre än vi.
Trängselskatter har vi debatterat tidigare, och jag tänker alltså inte ta någon längre debatt om det just nu.
Anf. 140 Karin Svensson Smith (V)
Fru talman! Jag vill bara konstatera att trängselskatter är ett sätt att minska andra utgifter som annars skulle uppkomma för staten. Om man inte löser trängselproblemet på det sättet måste man lösa det på ett annat sätt. Och alla andra system är mer kostsamma.
Men eftersom Björn Hamilton inte vill debattera det och har en replik kvar skulle jag gärna vilja att du kommenterar om Moderaterna fortfarande är emot det stöd till sjöfarten som alla andra partier i den här kammaren är för.
Sjöfarten har visat sig vara oerhört strategisk när det gäller att ta hand om stormskadat timmer och transportera det för vidareförädling eller till annan destination. Det är ett väldigt bra sätt, och kostnaderna för underhåll av infrastruktur på vattnet är ganska låga. Jag undrar om Moderaterna håller fast vid att man inte ska tillämpa de regler för sjöfarten som alla andra partier är överens om.
Anf. 141 Björn Hamilton (M)
Fru talman! Det är till ett försök med trängselskatter som man har anslagit de 1,7 miljarderna. Det är ett försök som en majoritet av alla som har blivit tillfrågade hitintills har sagt nej till. Man kan inte räkna som Karin Svensson Smith gör, att det här är någon form av besparing för framtiden och att det genererar intäkter. Det är en ren kostnad, och det ska folkomröstas efteråt, får jag hoppas. Det har man i alla fall lovat. Då kanske människor säger som de har sagt tidigare, att det inte ska bli av. Då är det pengar kastade i sjön i stället för i Småland, där de hade behövts.
Anf. 142 Monica Green (S)
Fru talman! Då ska jag börja med att be Kristdemokraterna om ursäkt för att jag försökte pådyvla dem en moderatåsikt. Det är Moderaterna, ni och Folkpartiet, som har reserverat sig mot lagändringen, och jag sade fel i hastigheten. Det är i alla fall tydligt att borgarna inte är överens.
Jag delar inte Björn Hamiltons synpunkt att vi inte skulle vara noggranna i fråga om lagändringen. Jag tycker att det är trist när ledamöter i Sveriges riksdag försöker pådyvla majoriteten en sådan åsikt. Vi har gjort en bred remisshantering inför lagändringen. 24 remissinstanser har yttrat sig. 21 av remissinstanserna har varit positiva och lämnat förslaget utan erinran. Bland dem kan nämnas Krisberedskapsmyndigheten, Konkurrensverket, Rikspolisstyrelsen, Glesbygdsverket, Svenskt Näringsliv samt Sveriges Kommuner och Landsting. SOS Alarm har, som jag sade i mitt anförande, tyckt att det har varit oerhört viktigt med samma krav på mobila nät som på nätkapacitet i datakommunikation. Även Post- och telestyrelsen har tyckt att det är oerhört viktigt att vi nu lägger fram förslaget till lagändring.
Tre remissinstanser har varit tveksamma, inte till förslaget som sådant utan för att det har gått för snabbt fram. Men vi har varit oerhört noggranna i fråga om denna lagändring. Vi borde ha ändrat lagen redan 2003, men nu gör vi det så att vi slipper ha skevheter mellan fast telefoni och mobiltelefoni inför andra naturkatastrofer eller stormar som kan komma framöver.
Anf. 143 Björn Hamilton (M)
Fru talman! Jag sade inte att ni inte var noggranna, utan jag sade att vi ville vara noggranna. Det är en viss nyansskillnad.
Jag tycker att det vid all lagstiftning är viktigt att man är noggrann. Det är lite förvånande, Monica Green, att du anser att yttranden från de tre remissinstanserna bland operatörerna kan nonchaleras - de som ska fixa, betala och utföra vad vi lagstiftar om. Det är klart att det finns en hel del andra som knappt berörs som tycker att detta är bra. Jag tycker också att det är bra med en sådan lagstiftning, men de som ska fixa problemen vill ha längre tid på sig att analysera problemet och komma med konstruktiva förslag. Det är inte så jättenoggrant att inte ta hänsyn till vad de tycker. Att alla andra tycker att det är bra förstår jag eftersom jag i grunden delar den uppfattningen. Men här tycker jag att man borde ha varit försiktigare. Lagstiftningen hade kommit i vilket fall som helst. Jag hoppas att det inte kommer att ta så lång tid. Statsapparaten jobbar rätt trögt, men vi sade i vår reservation att vi ville att ärendet skulle påskyndas i det gängse tillvägagångssättet.
Anf. 144 Monica Green (S)
Fru talman! Hur ska du ha det egentligen? Inledningsvis sade du att vi också var noggranna och att ni var det. Men på slutet kom du fram till att vi inte var noggranna i alla fall.
Vi menar att vi har gjort en noggrann remissbehandling. Vi har tagit hänsyn till remissinstanserna. Vi har noga analyserat förslaget från Vodafone, Telia Sonera och IT-företagen. De har sagt att de är för en lagändring. Men de vill naturligtvis förhala så länge som möjligt eftersom de är rädda för en ny naturkatastrof och de vill inte ha samma krav på mobiltelefonoperatörer som på fast telefoni, som det faktiskt är i andra EU-länder. I andra EU-länder får operatörerna vara så vänliga och återställa när det har varit en naturkatastrof - med samma krav.
Vi menar att det här är en möjlighet för oss att rätta till det fel som har varit i lagen sedan 2003. Jag kallar det noggrannhet att vi nu har samma krav på fast telefoni och mobiltelefonoperatörerna. Vi har hanterat detta på bästa sätt. Vi har också skyndat på eftersom vi är oroliga för att det kan bli andra avbrott längre fram. Vi kan inte veta hur det blir med naturkatastrofer framöver - mindre eller större.
Anf. 145 Björn Hamilton (M)
Fru talman! Vi har olika uppfattningar. Vi vill bereda detta på annat sätt. Vem är mest noggrann? Vi tycker att vi är lite mer noggranna än vad ni är i det här fallet. Vi tar hänsyn till dem som ska ordna till och ta ansvar för att detta blir gjort. Det finns ingen illvilja från operatörerna att ha en sådan inställning. Men de vill också kunna analysera problemen och lägga fram dem på ett riktigt sätt. Det hann de inte på de tre veckor de nu hade på sig. Det var en orimligt kort remissrunda. Det måste ändå Monica Green hålla med om. Om vi hade gett detta mer tid hade vi i förlängningen fått de olika synpunkterna belysta på ett annat sätt.
Anf. 146 Anders G Högmark (M)
Fru talman! Jag hade tänkt att säga ungefär vad flera andra har sagt. Det finns väl någon sanning i detta eftersom så många fäster sig vid att det definitivt hade varit bättre om riksdagen samlat hade kunnat diskutera stormkonsekvenserna, det vill säga effekterna av skadorna på grund av stormen.
Nu sitter här färre än 5 % av riksdagens ledamöter - det finns ett antal på läktaren - som nu ska ta del av och diskutera den största naturkatastrofen i Sveriges moderna historia. Jag har lite svårt att tänka mig att man i andra parlament i Europa skulle bete sig på det sättet.
Eftersom nu i stort sett alla beklagar den här ordningen är vi väl bara ett offer för omständigheterna. Det finns all anledning att framöver fundera över vad det sätt som riksdagen hanterar frågorna signalerar ut till människorna - inte minst i de drabbade områdena. De skulle väl tycka att det var något märkligt om riksdagen med den låga närvaron föreföll ha så litet intresse för frågorna.
Jag ska sedan förmedla en annan fråga, nämligen en fråga som jag ständigt och jämt, och säkert också mina kolleger från dessa trakter, får: Vet människorna i Stockholm - vad de nu menar, men de inkluderar säkert riksdagen, regeringen och myndigheter - egentligen hur illa det är i våra trakter? Jag försöker ge svar, och då ska jag uppriktigt säga att jag svävar på målet. Jag tror, uppriktigt sagt, inte att flertalet i Stockholm - vad man nu menar med detta - har klart för sig hur det ser ut. Några har varit på besök, och några har tagit till sig uppgifter, men jag är alldeles övertygad om att om man ska få en klar uppfattning om hur det förhåller sig, hur enskilda människor och företag har drabbats, måste man åka ned till dessa trakter, träffa människor av kött och blod, lyssna på deras berättelser och ta till sig. Jag hoppas verkligen att så många som möjligt av riksdagens ledamöter under de kommande månaderna, i den mån de inte har gjort det, tar sig besväret att åka till dessa trakter i Småland, Blekinge och Halland och skapa sig en bild. Det ligger på något sätt i uppdragets natur när vi ska hantera Sveriges största naturkatastrof i modern tid.
Nu har första fasen avvecklats, och människor har efter 4, 6, 8, 10 kanske 12 veckor utan telefon och el börjat återhämta sig något, med stora uppoffringar och framför allt till stora privatekonomiska kostnader, som de nu håller på att kriga med el- och teleleverantörer och andra om att få rimlig ersättning för. Man har varit inne på detta i debatten tidigare, och jag tänker inte gå in på det. Det är alldeles uppenbart att det finns ett radikalt behov av förändringar så att enskilda människor inte ska behöva drabbas på det sättet. Man kan bara rikta en tacksamhetens tanke till alla de enskilda människor, goda grannar, lokala nätverk, LRF-nätverk och försvaret som har gjort stora insatser. Försvaret har framför allt markerat att Sverige som nation har brytt sig om människorna i regionerna, och det har betytt mycket. Ett stort tack till alla dem som har gjort stora insatser på den lokala nivån.
Nu är det skede två, nämligen att arbeta upp det virke som har fällts. Bara för att ge stockholmare och andra en uppfattning, och framför allt få fört till riksdagens protokoll, ska jag nämna den praktiska innebörden av detta. Bara i mitt hemlän Kronobergs län - ett av de mindre länen i Sverige - har 22 miljoner kubikmeter träd fallit. Krister Örnfjäder nämnde att 18 % av skogsinnehavet har fällts. Det är skador för 6-7 miljarder kronor. Det är virkesvärdet. Det innebär att varje enskild människa i vårt län kan sägas ha förlorat 35 000-40 000 kronor. Det är utslaget på varenda invånare. Varje skogsägare har förlorat mellan 500 000 och 600 000 kr. Flera tusen skogsägare har virke för över miljonbelopp liggande på backen.
Det är uppenbart att det här får konsekvenser både för de enskilda människorna och för de lokala samhällena och så vidare. Det är en gigantisk utmaning att försöka rädda vad som räddas kan av det stormfällda virket. Jag kommer strax tillbaka till detta.
Ett kuriosum i det hela, när vi talar om sårbarheten, är det transportslag som har klarat sig bäst. När stambanan stod någon vecka eller två, eller i alla fall något av spåren, när Kust-till-kust-banan stod i flera veckor, landade det första flygplanet på söndagsmorgonen kl. 6 eller 7 och var sedan i Växjö. Det är en av de kommunala flygplatser som vi så innerligt väl behöver och som staten definitivt har ett ansvar för att ge rimliga förutsättningar.
Man kan le åt detta om man tycker att Högmark talar om flyget nu igen. Men man ska givetvis vara pedagog och visa värdet av det staten betalar pengar för, nämligen tillgången till dessa flygplatser. Framför allt är det Växjö, eftersom det passade logistiskt, dit det flögs in utrustning och personal från hela Europa, med frakt- och transportplan. Utan den logistiken hade det fördröjt för enskilda människor och för företag att få el och tele under dagar och flera veckor framåt. Där spelade alltså flyget en helt avgörande roll, genom att vara tillgängligt. På flygplatsen har de lärt sig sedan gammalt att röja, siktröja, så de har aldrig haft några problem med detta.
Det är en lärdom man kan dra. Vilken lärdom man drar av det kommer vi väl att beskåda framöver i denna kammare. Jag tycker i alla fall att det är roligt att få illustrera med ett konkret exempel från verkligheten. Och den ska man ju lära av.
Det är alltså en stor logistisk utmaning att arbeta upp virket. Här blir det ett väldigt test på samverkan mellan transportslag. Det är givetvis viktigt att de olika transportslagen, de olika aktörerna, får klara besked i god tid.
Somt har varit bra, fru talman, och somt har varit mindre bra. Det hade inte behövt ta så många veckor att få klartecken för fordon för cabotagetrafik. Varje veckas fördröjning innebar och innebär att ett antal hundratusen kubikmeter fördröjs, och det är sådant som inte går att ta igen i slutändan - det virket är förstört. Varje transportslag är en så extremt trång sektion i dag.
Det var också en något saktfärdig hantering av lagringstillstånden. Detta ligger inte formellt under trafikutskottet, men det är bra att vi blickar lite grann över utskottsgränserna. Det är ingen tvekan om att hade vi fått tidigare besked när det gällde lagring i vatten eller lagringsplatser med bevattning hade man kunnat planera sin logistik på ett mycket effektivare sätt. Fördröjningar vecka efter vecka skapar osäkerhet för de stora aktörerna, sågverk och andra transportörer, om hur och var man ska lagra. Detta är olyckligt.
Det återfaller på det förhållandet att vi i Sverige har en benägenhet att låta kommunerna bestämma kanske väl mycket i sådana här situationer. Det är min uppfattning.
På vägsidan är det ingen tvekan om att vägar nu körs sönder. Även om vi har haft en förhållandevis lindrig tjällossning, tack och lov, körs det nu sönder vägar, enskilda vägar och allmänna vägar, i en omfattning som är jättejobbig för själva virkestransporterna men också för de många tusen människor som i sitt övriga dagliga liv ska pendla med skolskjutsar, arbetspendla, barn och ungdomar som ska till dagis och fritis och till olika aktiviteter. De tvingas att i kilometer efter kilometer köra på en standard som aldrig hade accepterats någonstans i en tätort.
Därför är det förvånande, Monica Green, när nu Vägverket ändå har gjort bedömningen att det behövs i storleksordningen 600-700 miljoner extra, att man inte vill leva upp till sitt rykte om att vara handlingskraftig - i vissa delar har man varit det, kan vi erkänna. Varför ska man sjabbla på detta sätt och inte snabbt kunna ge besked?
Det finns många exempel, fru talman, där man har stängt av enskilda vägar just av det skälet att man inte vet om man får pengar för lagning. Då säger man att man för säkerhets skull stänger av de enskilda vägarna, eftersom man inte får besked om statliga pengar för extraordinära insatser.
En fråga till Monica Green är givetvis: Vad ligger det för poäng i detta, att försvåra planeringen för de enskilda vägsamfälligheterna, för de kommuner som hanterar sina bidrag till enskilda vägar? Var ligger poängen i detta att man ska tvingas stänga av enskilda vägar, som är det yttersta blodflödet ut till de olika virkestravar som ligger ute vid vägarna? Jag förstår väldigt lite av det, men det skulle vara roligt för kammaren att få ta del av en fundering.
Ärendet bereds i Regeringskansliet, säger Ulrica Messing i ett svar på en fråga. Jag förstår att det gör det, eftersom vi inte har hört någonting. Men frågan är varför man inte kan bereda lite snabbare och på det sättet underlätta för att rädda de virkesvärden som finns.
Fru talman! Det är ingen tvekan om att det finns väldigt många människor som lider och har lidit kolossalt och känner en vånda inför framtiden. Man behöver i och för sig inte vara skogsägare själv, som jag - och råka trilla omkull på stockarna; det är farligt att vara ute i skogen, med eller utan såg. Många av dessa människor undrar med rätta hur framtiden ska gestalta sig för oss.
Hemma säger man: Har det blåst ned mycket för dig? Ja, två tre, blir svaret. Det innebär 2 000-3 000 kubik på backen. Man kan snabbt omvandla detta, och då vet man att det ligger en miljon på backen.
Det är helt uppenbart att det nu behövs ett kraftfullt riktat stöd till de enskilda skogsbrukarna, där en hel del av dessa komponenter, som stöd till skogsbilvägar, borde få ingå, som tidigare har nämnts här. Det är inte att subventionera skogsägare, utan det är att ge dem en rimlig ersättning för det långsiktiga arbete de har bedrivit.
Karin Svensson Smith hade någon synpunkt på skogsbruk, liksom Claes Roxbergh. Karin Svensson Smith säger att det här är ett resultat, om jag uppfattade det rätt, av kortsiktigt skogsbruk, kortsiktiga vinstintressen.
Gå ut till människorna i Småland och säg att nu ligger deras skog, deras 80-åriga granskog, där och att det är ett resultat av kortsiktigt skogsbruk och vinstintressen! Jag tror inte att det blir så väldigt många röster. Jag vet inte vilken gruppering Karin Svensson Smith ska kandidera för framöver, och det är väl ingen större risk att hon kandiderar just i Småland. Men jag är inte säker på att ovationerna hade varit monumentala om hon hävdat att just situationen där är ett resultat av kortsiktigt skogsbruk.
Vi kommer säkert, fru talman, att få tänka om när det gäller både trädslag och annat. Jag var i går på en stor konferens som hette
Samtal i stormens öga
på Växjö universitet, där skogsforskningsinstitutionen hade samlat många människor som var intresserade av skogsfrågor. Många experter vittnade entydigt om att vi kommer att tvingas hantera skogsskötselfrågorna delvis annorlunda, men inte så radikalt annorlunda.
Prognosen var att för södra Sverige kommer fortsättningsvis granen att vara det som spelar med naturen tillsammans med björken, även kanske i något annorlunda proportioner. Jag tror att man ska vara lite ödmjuk inför detta, därför att i grunden måste det finnas en möjlighet för de enskilda skogsbrukarna att få ekonomi på sin fastighet, om - med adress till både Miljöpartiet och Vänstern - människorna ska kunna leva kvar på den landsbygd som alla säger sig vilja värna om. Då krävs det också en ekonomisk bas för detta. Då krävs det också att skogsfastigheterna kan generera någon avkastning.
Avslutningsvis, fru talman, kommer de inte att göra det under de kommande 10, 15, 20 eller 25 åren. Det kommer inte att finnas någonting att hugga där. Nu krävs det kraftfulla insatser från statens sida, att ge en rimlig chans att komma tillbaka med återplantering och med riktat stöd till skogen, så att vi i nästa fas slipper se en insektskatastrof, som kan drabba i lika stor utsträckning som den första fasen.
Jag vet att några i talmanspresidiet har varit på besök i Kronobergs län. Talmannen gör ju länsresor, och jag hade tyckt att det varit väldigt roligt om nästa länsresa, eller åtminstone något av de kommande besöken, hade gått till Kronobergs län för att förhoppningsvis beskåda detta. Då skulle människor där se att det finns något ljus och hopp inför framtiden. Hittills har det varit väldigt mörkt.
Anf. 147 Karin Svensson Smith (V)
Fru talman! Till att börja med skulle jag vilja säga att jag håller med Anders G Högmark på en punkt, och det är att det är väldigt viktigt att se det här. Katastrofen är större än vad man kan föreställa sig när man läser om den. Eftersom jag veckopendlar mellan Skåne och Stockholm åker jag tåg, och då ser jag en del av förödelsen i det län som du representerar. Jag har all respekt för att människorna där har lidit stor skada.
Det är kanske just därför som jag tror att det är viktigt att vi i Sveriges riksdag gör ansträngningar för att minska risken för att det här händer igen, eller minska risken för att det blir lika stora konsekvenser nästa gång det händer. Där håller jag med Claes Roxbergh. Vi påverkar klimatet med vårt sätt att leva nu. Frågan är bara när, hur och i vilken omfattning nästa katastrof kommer.
I det sammanhanget är det viktigt att plantera lövträd där de passar - det är inte överallt. Vid stormen 1999 i Skåne var det granen som föll, och de lövträd man planterade står fortfarande även där det var stora stormstyrkor i år.
Lövträd har ett större rotsystem och växer långsammare och är på det viset mer robust. Såvitt jag kan förstå utan att alls vara expert på det är blandad skog mer robust än om man har monokulturer som är likåldriga.
Det är viktigt att man tar ett gemensamt ansvar från de enskilda och staten för att göra skogsbruket mer hållbart så att även kommande generationer kan ha nytta av det. Det är en viktig näring i Sverige. Det måste vi fortsätta att se till att den är.
Det var därför jag pläderade för att man kanske kunde stödja skogsägarna i form av ett lövträdsplanteringsbidrag i fortsättningen. Det är åtgärd som jag tycker att man ska överväga.
Anf. 148 Anders G Högmark (M)
Fru talman! Jag kan garantera Karin Svensson Smith att man utan att plantera kommer att ha ett inslag av björk som saknar motstycke på dessa arealer. Vi behöver inte plantera en björkplanta. Några ädla lövträd kan planteras på kanske ett antal tusen hektar av de 160 000 som behöver återbeskogas.
Den stora frågan är: Hur ska man sköta skogen framöver? På den konferens jag nämnde som var i går sade man mycket tydligt att det inte finns några klara belägg för att blandade skogar har bättre stormfasthet.
Lövträd har bättre stormfasthet om det blåser på vintern. Blåser det på sommaren är det sämre. Däremot ska man utesluta att gå in med sena gallringar. Man kommer med all sannolikhet att låta omloppstiderna kortas något ned till kanske 60 år. Det är klart att höga granar har lättare att falla omkull än något kortare, för att uttrycka det lite enkelt.
Men det är alldeles uppenbart att om man tittar miljömässigt, och jobbar med naturen, är det gran och björk som är de primära träslagen i de trakter som har drabbats. Att det sedan på marginalen finns ett antal hektar som kan beskogas med annan typ av lövskog är helt klart.
Jag kan meddela Karin att även sju-, åttaåriga granplanteringar står nu efter stormen. Det är lite väl tidigt att dra några slutsatser av lövträdsplanteringarna. Generellt sett gäller att under vintern klarar sig lövträden bättre. Det är alldeles uppenbart.
Anf. 149 Karin Svensson Smith (V)
Fru talman! En av anledningarna till att vi talar lite förbi varandra är att vi talar om våra respektive valkretsar. Björksly kommer tillbaka. Det vet också jag om. Men skogsägarna har en återplanteringsskyldighet.
Det är där det är viktigt att inte bara se till det som växer snabbast och där man snabbast kan avverka och få ersättning för investeringarna utan att man ser långsiktigt på skogsbruket.
För Skånes vidkommande är inte granen i naturen ett trädslag som kan klara sig själv. Det är planterat där därför att det gav kortsiktiga vinster om inte stormen tog det. Nu har man planterat lövträd, och de stod kvar även i den storm som drabbade oss.
Det tror jag är en poäng just där. Sedan gäller det inte som sanning över hela landet. Det beror på vad det är för mark och en mängd andra faktorer. Jag menar att vi från riksdagen måste hjälpa till så att skogsägarna har råd att plantera det som passar bäst just där de bor.
Anf. 150 Anders G Högmark (M)
Fru talman! Det är helt riktigt att det självfallet är olika förutsättningar om man väljer att plantera på Söderåsen, Linderödsåsen eller alternativt någonstans i den småländska moränen. Man ska givetvis anpassa återbeskogningen till de trädslag som har bäst förutsättningar.
Det är alldeles uppenbart framöver, även om det inte finns några statistiska bevis för att vi har fler stormar i dag jämfört med för 20, 30 år sedan. Det var också ett intressant påstående som vetenskapligt kunde beläggas på den konferens i går som jag nämnde.
Det är alldeles uppenbart att man kommer att väga in risknivån med olika typer av trädslagsblandning och framför allt åldern på träden på ett helt annat sätt framöver.
I varje fall i den valkrets jag kommer ifrån kommer vi säkert att se gran och björk, förhoppningsvis ett ökat inslag också av tall. Men det är de trädslag som ändå kommer att dominera.
Fru talman! Även om det kan låta lite krasst med lönsamhet är det bara att konstatera. Den enskilde skogsägaren och hans familj ska kunna leva på det hela också. Detta är också en ganska viktig variabel. Vi kan bedriva skogsbruk av ett annat slag där dessa människor överger sina fastigheter eller bedriver skogsbruk mer passivt och flyttar in till tätorter. Vi får då en landsbygd som blir mer eller mindre öde.
Det vill varken Karin Svensson Smith eller jag ha. Alla vill ha en rimligt levande landsbygd. Det förutsätter också att det finns en rimlig ekonomisk bas för människor att leva på och att inte alla blir långpendlare från sina fastigheter. Det tror jag inte heller vi vill ha.
Därför måste vi vara realister och spela med naturen men också inse att ekonomin är väldigt viktig när man gör de valen. Det lär vi få återkomma till. Kanske kommer miljö- och jordbruksutskottets debatt den 27 maj att också ägna sig åt de frågorna. Vi har ju delat upp det så vist i olika etapper, fru talman.
Beslut, Genomförd
Beslut: 2005-04-13
Förslagspunkter: 9, Acklamationer: 6, Voteringar: 3
Protokoll med beslut
- 2005-04-13Protokoll 2004/05:104
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Vägfrågor
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ5 yrkandena 17 och 18, 2004/05:MJ6 yrkandena 3 och 4, 2004/05:MJ7 yrkande 5 i denna del och 2004/05:MJ8 i denna del.- Reservation 1 (m, c, fp)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (m, c, fp) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 133 0 0 11 m 0 49 0 6 fp 0 43 0 5 kd 25 1 0 7 v 25 0 0 4 c 0 20 0 2 mp 12 0 0 5 - 0 0 0 1 Totalt 195 113 0 41 Järnvägsfrågor
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ5 yrkande 14, 2004/05:MJ6 yrkande 5 i denna del, 2004/05:MJ7 yrkande 5 i denna del, 2004/05:MJ8 i denna del och 2004/05:MJ9 yrkande 20.Cabotage
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ5 yrkandena 19 och 20 i denna del, 2004/05:MJ6 yrkande 5 i denna del och 2004/05:MJ7 yrkande 5 i denna del.Riktade hamnstatskontroller
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ5 yrkande 20 i denna del och 2004/05:MJ6 yrkande 5 i denna del.Hamntjänster
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ6 yrkande 5 i denna del.- Reservation 2 (m, c, fp, kd)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (m, c, fp, kd) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 133 0 0 11 m 0 49 0 6 fp 0 43 0 5 kd 0 26 0 7 v 25 0 0 4 c 0 20 0 2 mp 12 0 0 5 - 0 0 0 1 Totalt 170 138 0 41 Farledsavgifter
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ6 yrkande 5 i denna del.Transportbidrag
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ6 yrkande 15 och 2004/05:MJ8 i denna del.Lagen om elektronisk kommunikation m.m.
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen antar det av utskottet i bilaga 2 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation.
Därmed avslår riksdagen motionerna 2004/05:MJ5 yrkandena 11 och 12 samt 2004/05:MJ9 yrkande 8.- Reservation 3 ()
Ersättning till hushåll som varit utan telefon
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ6 yrkande 24.- Reservation 4 (m, c, fp, kd)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 4 (m, c, fp, kd) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 133 0 0 11 m 0 49 0 6 fp 0 43 0 5 kd 0 26 0 7 v 25 0 0 4 c 0 20 0 2 mp 12 0 0 5 - 0 0 0 1 Totalt 170 138 0 41
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.