Arv i internationella situationer
Betänkande 2014/15:CU17
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 17 juni 2015
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Beslut
Ny lag införs om arv i internationella situationer (CU17)
Svenska regler ska anpassas till EU:s gemensamma regler om arv i internationella situationer. Det kan till exempel handla om fall där en person som avlidit var medborgare i ett land men bosatt i ett annat land, där arvingarna finns i olika länder eller där den avlidne haft egendom i olika länder. EU:s bestämmelser reglerar bland annat vilket lands domstolar och andra myndigheter som får besluta i frågor om arv med internationell anknytning, och vilket lands lag som ska tillämpas på arvet. Normalt gäller att sådana arvsfrågor ska prövas i det land där den avlidne var bosatt och enligt det landets lag.
EU-reglerna ska gälla rakt av i Sverige. För att dessa ska fungera i praktiken beslutade riksdagen att en ny lag om arv i internationella situationer ska införas. Riksdagen godkände också vissa ändringar i nordiska arvskonventionen. De nya reglerna börjar gälla den 17 augusti 2015.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till propositionen. Avslag på motionen.
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Propositioner: 1
Beredning, Genomförd
Justering: 2015-06-04
Trycklov: 2015-06-10
Betänkande 2014/15:CU17
Alla beredningar i utskottet
Ny lag införs om arv i internationella situationer (CU17)
Svenska regler ska anpassas till EU:s gemensamma regler om arv i internationella situationer. Det kan till exempel handla om fall där en person som avlidit var medborgare i ett land men bosatt i ett annat land, där arvingarna finns i olika länder eller där den avlidne haft egendom i olika länder. EU:s bestämmelser reglerar bland annat vilket lands domstolar och andra myndigheter som får besluta i frågor om arv med internationell anknytning, och vilket lands lag som ska tillämpas på arvet. Normalt gäller att sådana arvsfrågor ska prövas i det land där den avlidne var bosatt och enligt det landets lag.
EU-reglerna ska gälla rakt av i Sverige. För att dessa ska fungera i praktiken föreslår regeringen att en ny lag om arv i internationella situationer ska införas. Regeringen föreslår också att riksdagen godkänner vissa ändringar i nordiska arvskonventionen. De nya reglerna ska börja gälla den 17 augusti 2015.
Civilutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2015-06-16
Debatt om förslag 2014/15:CU17
Webb-tv: Arv i internationella situationer
Protokoll från debatten
Anf. 108 Mikael Eskilandersson (SD)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till vår reservation, nr 1, som för övrigt är den enda reservationen i betänkandet om arv i internationella situationer.
Arv i internationella situationer
Vi ska alltså debattera vilka lagar som ska gälla för hur våra arv ska fördelas. I normalfallet, när en människa lever hela livet och dör i samma land, är det självklart, men denna proposition behandlar vad som ska gälla om det finns fler länder inblandade.
Tidigare utgick vi från medborgaskap. Är man medborgare i ett land är det också det landet som man så att säga tillhör, och därmed ska det landets lagar ska gälla. Det är alltså det som gäller i dag.
Vi sverigedemokrater anser att det även fortsättningsvis ska vara medborgarskapet som avgör vilka arvsrättsregler som ska gälla. Därför vill vi avstyrka denna proposition och uppdra åt regeringen att i stället försöka förändra inom EU så att medborgarskapet blir avgörande - en kanske inte helt lätt uppgift för en regering som gärna kryper för EU.
EU som organisation ogillar medborgarskap då dessa förstärker nationalstaterna i Europa. Ju mindre bindningar som finns till länder inom unionen, desto lättare att bygga på en gemensam union utan gränser.
Nu vill man upphäva medborgarskapets betydelse på ytterligare ett område, nämligen på arvsområdet. I stället ska det land där man anses vara stadigvarande bosatt vid sitt dödsfall vara det lands lagar som gäller. Det innebär att om till exempel en svensk pensionär flyttar utomlands på ålderns höst - något som inte är helt ovanligt - blir det plötsligt ett annat lands lagar som gäller när personen dör.
Beroende på vilket land det handlar om kan olika problem uppstå. Nu har man åtminstone förstått att alla kanske inte vill att deras tillgångar ska fördelas efter ett annat lands arvsrätt, bara för att man flyttar några månader om året till varmare klimat. Därför har man gjort det möjligt att i förhand välja ett annat land. Jag kan alltså begära att svensk arvsrätt ska gälla, även om jag bosätter mig i ett annat land under en tid av mitt liv. Vi tycker dock att det vore mer naturligt och rimligt att göra tvärtom, alltså att den som inte vill att medborgarskapet ska gälla får åberopa detta.
Fru talman! Problemet med lagändringen är att det kan uppstå problem för den som tillfälligt flyttar utomlands och har tänkt sig att återvända före sin död. Då finns det risk för att helt andra regler än de tänkta börjar gälla, om dödsfallet kommer plötsligt eller om den avlidna inte har funderat närmare kring sitt efterlämnade arv. Genom att man i sitt testamente begär att ett lands arvsrätt ska vara gällande kommer man också kunna styra vilken arvsrätt som tillämpas vid fördelning av ett dödsbo.
För mig känns det som det hade varit mer naturligt om jag behövde begära att vistandelandet ska vara gällande för delning av arv i stället för mitt medborgarskap, om jag önskar det. Alla vet vilket medborgarskap de har, men det är få som med hundra procents säkerhet kan säga vilket land de kommer att dö i. Därmed finns en haltande logik med att vistelselandet ska vara styrande och inte medborgarskapet.
Jag skulle nu kunna ta upp åtskilliga exempel där personer flyttar runt mellan länder. På så sätt uppstår olika mer eller mindre märkliga scenarier på grund av denna nya ordning som nu föreslås. Beroende på vilket land man dör i finns till exempel olika regler för bröstarvingar. Detta kan också missbrukas på så sätt att man väljer att flytta till ett land för att slippa ta hänsyn till bröstarvingar.
Men för mig är det inte det viktigaste, när man nu föreslår förändringar kring medborgarskapet. För mig handlar medborgarskapet inte bara om att ett land står på ett papper, för mig är det något mer.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arv i internationella situationer
Medborgarskapet är också ett bevis för min tillhörighet med det folk som byggt Sverige och som skapat det välstånd som finns och som vi skördar frukterna av i dag. För mig är människor något mer än platsen som de råkar befinna sig på. Jag vet att jag är svensk medborgare, men jag vet inte vilket land jag kommer dö i. Därför vill jag att medborgarskapet ska vara avgörande för hur mitt arv ska fördelas. Så tror jag också att det är många andra som känner.
I detta anförande instämde Jonas Millard (SD).
Anf. 109 Hillevi Larsson (S)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.
Det som vi diskuterar här i dag har sin grund i en EU-förordning som kom den 1 juli 2012. Egentligen handlar det här om att vi ansluter oss till den förordningen. Frågan är alltså egentligen redan beslutad på EU-nivå.
Bortsett från detta finns det skäl att göra förändringar. Allt fler förhållanden är gränsöverskridande. Detta handlar ju inte om att alla berörda bor i samma land, utan det handlar om att de berörda är utspridda på olika sätt. Man har kanske medborgarskap i ett land men bor i ett annat land. De kommande arvingarna kan vara utspridda och även den egendom som ska ärvas är utspridd. Då måste detta regleras på något sätt så att det blir rättssäkert.
Det som är den stora risken med att behålla nuvarande regler är att problemet med att ha parallella processer fortsätter. Det är inte bara vi i Sverige som anser att våra regler ska gå före. Det vill man också i andra länder där man har sina regleringar. I ett fall där någon dör och någon sedan ska ärva kan det vara flera processer som pågår samtidigt, vilket blir både dyrt och komplicerat. Dessutom kan det bli oförenliga resultat.
I ett land kan det bli ett utslag och i ett annat land - till exempel i Sverige - kan det bli ett annat utslag. Vilket är det då som gäller? Det blir väldigt svårt att hantera.
Det som är intressant är att vi redan i dag har en nordisk konvention. De nordiska länderna har kommit överens om just denna princip, som innebär att det är i det land där man har sin huvudsakliga hemvist som arvet ska regleras. Det ska alltså inte ske utifrån medborgarskap. Den nya EU-förordningen innebär att vi utvidgar den principen till hela EU-området. Men vi i Sverige är alltså redan inne på den linjen.
Sedan kan jag nämna att vi skapar ett undantag i den nordiska konvention vi har. Det är ett av de beslut som vi fattar. Man ska som enskild före sin död kunna reglera att det ska vara medborgarskap som gäller. Det är alltså en förändring i den riktning som efterfrågats från Sverigedemokraterna.
Det viktiga att påminna sig om är att denna förändring kommer att gälla alla svenska medborgare. Man ska alltså kunna säga före sin död att man vill att det avgörande ska vara medborgarskapet och inte hemvisten. Det gäller självklart även om man har ett annat medborgarskap än svenskt. Det här innebär en valmöjlighet för den enskilde, vilket är viktigt att poängtera.
Det kan tyckas självklart att det är medborgarskapet som ska vara det vägledande om man bott en kort tid i ett land och förutsätts återvända till exempelvis Sverige. Men det kan lika bra vara en annan situation, där man har bott 30-40 år i ett land, till exempel Sverige, men inte har landets medborgarskap. Det kan bero på att man inte kommit sig för att ansöka om det eller på den kostnad det innebär att söka medborgarskap. För den som har knappa marginaler kan det vara ett hinder. Då innebär det att ett annat lands lag ska gälla i Sverige, trots att man har sin hemvist här. Självklart gäller även den omvända situationen i andra länder.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arv i internationella situationer
Det är inte helt okomplicerat att säga att medborgarskapet är det enda viktiga. Har man bott många år och bildat familj i ett land är det rimligt att det landets regler gäller. Det är inte så enkelt som att man löser alla problem genom att utgå från medborgarskap.
Sedan har vi problemet med dubbla medborgarskap. Då är frågan vilket medborgarskap som är mest värt i den situationen. Man kan ju inte fråga den döde, om inte den personen på något sätt har reglerat detta. Då hamnar vi i en svår situation i de fallen också.
Kontentan är att det är viktigt att vi reglerar det här, så att vi vet vad som gäller. I dagsläget vet vi inte det. När det i samma fall pågår parallella juridiska processer som kan dra ut på tiden blir det dyrt och krångligt, och de kan komma fram till oförenliga resultat. Det blir inte förutsägbart vad som gäller.
Viktigast av allt att påminna om är att den enskilde före sin död kan reglera att medborgarskapet ska vara det avgörande om man inte vill att hemvisten ska vara det avgörande på det sätt som nu föreslås. Vi går alltså vidare på den väg som vi redan har valt i de nordiska länderna, där det är hemvisten som är det avgörande, och så lägger vi till att man ska kunna låta medborgarskapet vara avgörande om man själv känner att det är rätt sätt att hantera frågan.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 17 juni.)
Beslut, Genomförd
Protokoll med beslut
- Protokoll 2014/15:118 Onsdagen den 17 juniProtokoll 2014/15:118
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Arv i internationella situationer
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen
a) antar regeringens förslag till
1. lag om arv i internationella situationer,
2. lag om ändring i ärvdabalken,
3. lag om ändring i jordabalken,
4. lag om ändring i lagen (1990:272) om internationella frågor rörande makars och sambors förmögenhetsförhållanden,
5. lag om ändring i lagen (1994:243) om Allmänna arvsfonden
b) godkänner överenskommelsen den 1 juni 2012 mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige om ändring av konventionen den 19 november 1934 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om arv, testamente och boutredning.
Därmed avslår riksdagen motion
2014/15:3086 av Mikael Eskilandersson (SD) yrkandena 1 och 2 samt
bifaller proposition 2014/15:105 punkterna 1-6.- Reservation 1 (SD)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (SD) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 105 0 0 8 M 75 0 0 9 SD 0 42 0 7 MP 22 0 0 3 C 21 0 0 1 V 20 0 0 1 FP 19 0 0 0 KD 14 0 0 2 Totalt 276 42 0 31