Arbetsrätt och arbetstid
Betänkande 2025/26:AU10
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut
Ärendet är klart för beslut
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Utskottets förslag
Nej till motioner om arbetsrätt och arbetstid (AU10)
Arbetsmarknadsutskottet föreslår att riksdagen säger nej till cirka 70 förslag i motioner från allmänna motionstiden 2025 som rör arbetsrätt och arbetstid. Utskottet hänvisar bland annat till att gällande bestämmelser inte är i behov av de ändringar som föreslås och till parternas ansvar för reglering av villkor på arbetsmarknaden.
Förslagen handlar bland annat om anställningsskydd, utstationering av arbetstagare samt arbete via digitala plattformar.
- Utskottets förslag till beslut
- Avslag på samtliga motionsyrkanden.
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Motioner från ledamöterna
- Motion 2025/26:1044 av Jamal El-Haj (-) Tydliga arbetsrättsliga regler för plattformsekonomin
- Motion 2025/26:12 av Josef Fransson (SD) Avsked inom offentlig sektor
- Motion 2025/26:1351 av Roger Hedlund och Mattias Eriksson Falk (båda SD) Heltidsarbete som norm inom offentlig sektor
- Motion 2025/26:1502 av Jamal El-Haj (-) Förbättrad arbetsmiljö
- Motion 2025/26:1504 av Jamal El-Haj (-) Stärkt skydd för arbetstagares integritet
- Motion 2025/26:1532 av Emma Ahlström Köster (M) Förlängda arbetsincitament genom en moderniserad 80-90-modell
- Motion 2025/26:1747 av Jan Ericson (M) Visselblåsarfunktion för statligt anställda
- Motion 2025/26:187 av Leila Ali Elmi m.fl. (MP) Ett modernt skydd för den personliga integriteten i arbetslivet
- Motion 2025/26:1942 av Mattias Jonsson (S) Stärkta villkor och arbetsmiljö inom gigekonomin
- Motion 2025/26:2114 av Ann-Sofie Lifvenhage (M) Möjliggörande av dygnspass inom svensk blåljusverksamhet
- Motion 2025/26:2371 av Ciczie Weidby m.fl. (V) Arbetsmiljö och arbetstid
- Motion 2025/26:2372 av Ciczie Weidby m.fl. (V) En arbetsrätt för starka och trygga löntagare
- Motion 2025/26:2392 av Markus Wiechel (SD) Medborgarskapskrav vid anställning hos Migrationsverket
- Motion 2025/26:2445 av Ann-Sofie Lifvenhage (M) Avtalsrätt för yrkesnära fackorganisationer
- Motion 2025/26:2449 av Ann-Sofie Lifvenhage (M) Möjliggörande av dygnspass
- Motion 2025/26:2462 av John E Weinerhall (M) Politisk strejk
- Motion 2025/26:300 av Fredrik Lindahl (SD) Förbättringar och andra åtgärder kring arbetsmiljö och arbetsmarknad för nattarbete
- Motion 2025/26:307 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) Ordning och reda på arbetsmarknaden
- Motion 2025/26:3187 av Martina Johansson m.fl. (C) Socialförsäkringar
- Motion 2025/26:3191 av Jonny Cato m.fl. (C) Arbetsmarknad
- Motion 2025/26:327 av Nima Gholam Ali Pour (SD) Proportionalitet vid stridsåtgärder på arbetsmarknaden
- Motion 2025/26:3321 av Leila Ali Elmi (MP) Stärkt anställningstrygghet
- Motion 2025/26:3590 av Ardalan Shekarabi m.fl. (S) Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
- Motion 2025/26:3593 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) Utgiftsområde 24 Näringsliv
- Motion 2025/26:55 av Malin Östh m.fl. (V) Trafiksäkerhet
- Motion 2025/26:622 av Jamal El-Haj (-) En trygg och rättvis arbetsmarknad
- Motion 2025/26:730 av Nima Gholam Ali Pour (SD) Enskilda löntagares och arbetsgivares rätt att väcka talan i Arbetsdomstolen
- Motion 2025/26:932 av Jamal El-Haj (-) En ny väg mot arbetstidsförkortning
Beredning, Genomförd
Justering: 2026-02-19
Trycklov: 2026-02-19
Betänkande 2025/26:AU10
Alla beredningar i utskottet
Nej till motioner om arbetsrätt och arbetstid (AU10)
Arbetsmarknadsutskottet föreslår att riksdagen säger nej till cirka 70 förslag i motioner från allmänna motionstiden 2025 som rör arbetsrätt och arbetstid. Utskottet hänvisar bland annat till att gällande bestämmelser inte är i behov av de ändringar som föreslås och till parternas ansvar för reglering av villkor på arbetsmarknaden.
Förslagen handlar bland annat om anställningsskydd, utstationering av arbetstagare samt arbete via digitala plattformar.
Förslagspunkter
1. Tidsbegränsade anställningar
Utskottets förslag:
2025/26:622 av Jamal El-Haj (-) och
2025/26:2372 av Ciczie Weidby m.fl. (V) yrkandena 1-3, 5 och 7.
- Reservation 1 (V)
2. Sysselsättningsgrad
Utskottets förslag:
2025/26:1351 av Roger Hedlund och Mattias Eriksson Falk (båda SD),
2025/26:2371 av Ciczie Weidby m.fl. (V) yrkande 24 och
2025/26:2372 av Ciczie Weidby m.fl. (V) yrkande 6.
- Reservation 2 (V)
3. Turordningsreglerna
Utskottets förslag:
2025/26:2372 av Ciczie Weidby m.fl. (V) yrkande 9 och
2025/26:3321 av Leila Ali Elmi (MP) yrkandena 1 och 2.
- Reservation 3 (V)
- Reservation 4 (MP)
4. Företrädesrätt till återanställning
Utskottets förslag:
2025/26:2372 av Ciczie Weidby m.fl. (V) yrkande 4.
- Reservation 5 (V)
5. Uthyrning av arbetstagare
Utskottets förslag:
2025/26:2372 av Ciczie Weidby m.fl. (V) yrkandena 10-14.
- Reservation 6 (V)
6. Stridsåtgärder m.m.
Utskottets förslag:
2025/26:327 av Nima Gholam Ali Pour (SD),
2025/26:2445 av Ann-Sofie Lifvenhage (M),
2025/26:2462 av John E Weinerhall (M) och
2025/26:3191 av Jonny Cato m.fl. (C) yrkandena 10-12.
- Reservation 7 (C)
7. Utstationering av arbetstagare
Utskottets förslag:
2025/26:307 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkandena 10-14, 16 och 17,
2025/26:3191 av Jonny Cato m.fl. (C) yrkande 7 och
2025/26:3590 av Ardalan Shekarabi m.fl. (S) yrkande 56.
- Reservation 8 (S)
- Reservation 9 (V)
- Reservation 10 (C)
8. Entreprenörsansvar
Utskottets förslag:
2025/26:307 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkandena 20 och 21 samt
2025/26:3590 av Ardalan Shekarabi m.fl. (S) yrkande 37.
- Reservation 11 (S)
- Reservation 12 (V)
9. Arbete via digitala plattformar
Utskottets förslag:
2025/26:55 av Malin Östh m.fl. (V) yrkandena 10, 11 och 13,
2025/26:307 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkandena 31 och 32,
2025/26:1044 av Jamal El-Haj (-) yrkandena 1 och 2,
2025/26:1502 av Jamal El-Haj (-) yrkande 2,
2025/26:1942 av Mattias Jonsson (S),
2025/26:3191 av Jonny Cato m.fl. (C) yrkande 17 och
2025/26:3590 av Ardalan Shekarabi m.fl. (S) yrkandena 31 och 32.
- Reservation 13 (S)
- Reservation 14 (V)
- Reservation 15 (C)
10. Rätten till föräldraledighet
Utskottets förslag:
2025/26:3187 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkande 43.
- Reservation 16 (C)
11. Överenskommelser om utköp
Utskottets förslag:
2025/26:12 av Josef Fransson (SD).
12. Enskildas möjligheter att väcka talan i Arbetsdomstolen
Utskottets förslag:
2025/26:730 av Nima Gholam Ali Pour (SD).
13. Övervakning och kontroll i arbetslivet
Utskottets förslag:
2025/26:187 av Leila Ali Elmi m.fl. (MP) yrkandena 1-6,
2025/26:1504 av Jamal El-Haj (-) yrkande 1 och
2025/26:1747 av Jan Ericson (M).
- Reservation 17 (MP)
14. Krav på svenskt medborgarskap för anställning vid Migrationsverket
Utskottets förslag:
2025/26:2392 av Markus Wiechel (SD).
15. Förkortad arbetstid
Utskottets förslag:
2025/26:300 av Fredrik Lindahl (SD),
2025/26:932 av Jamal El-Haj (-) yrkandena 1 och 2,
2025/26:1532 av Emma Ahlström Köster (M) yrkande 1 och
2025/26:2371 av Ciczie Weidby m.fl. (V) yrkande 25.
- Reservation 18 (V, MP)
16. Dygnsvila och jour m.m.
Utskottets förslag:
2025/26:2371 av Ciczie Weidby m.fl. (V) yrkandena 22 och 23 samt
2025/26:3191 av Jonny Cato m.fl. (C) yrkande 13.
- Reservation 19 (V)
- Reservation 20 (C)
17. Delade turer
Utskottets förslag:
2025/26:2371 av Ciczie Weidby m.fl. (V) yrkande 21.
- Reservation 21 (V)
18. Villkoren vid husligt arbete
Utskottets förslag:
2025/26:3590 av Ardalan Shekarabi m.fl. (S) yrkande 33.
- Reservation 22 (S)
19. Den svenska arbetsmarknadsmodellen och EU
Utskottets förslag:
2025/26:2114 av Ann-Sofie Lifvenhage (M),
2025/26:2449 av Ann-Sofie Lifvenhage (M) och
2025/26:3191 av Jonny Cato m.fl. (C) yrkande 9.
- Reservation 23 (C)
20. Global Deal
Utskottets förslag:
2025/26:3593 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) yrkande 36.
- Reservation 24 (S)
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2026-02-26
Debatt om förslag 2025/26:AU10
Webb-tv: Arbetsrätt och arbetstid
Dokument från debatten
- Torsdag den 26 februari 2026Kammarens föredragningslistor 2025/26:79
- Protokoll 2025/26:79 Torsdagen den 26 februariProtokoll 2025/26:79 Arbetsrätt och arbetstid
- Torsdag den 26 februari 2026Talarlista 2025/26:20260226
Protokoll från debatten
Anf. 195 Magnus Persson (SD)
Herr talman! Nu står vi här igen. Det är tätt mellan debatterna. Jag kan konstatera att Arbetsmarknadsdepartementets företrädare lyser med sin frånvaro även i dag. Det är bara att beklaga.
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna.
I detta betänkande har Sverigedemokraterna inkommit med ett särskilt yttrande. Vi står fullt ut bakom den svenska arbetsmarknadsmodellen under mandatperioden och har även tidigare konsekvent arbetat mot alla försök till statlig inblandning. Frågor om såväl lönebildning som arbetstider hanteras bäst av parterna, och den flexibilitet som vår modell ger har överlag varit väldigt gynnsam.
Den stora reform på arbetsrättens område som genomfördes relativt nyligen, med parternas principöverenskommelse som grund, visar på styrkan i vår modell. Det är i första hand parterna som kommer överens om villkoren och vad som ska gälla på den svenska arbetsmarknaden.
Herr talman! Vi har med full kraft motsatt oss all EU-lagstiftning på arbetsrättens område för att värna den svenska arbetsmarknadsmodellen. Vi kommer att fortsätta arbeta i denna riktning i kommande politiska samarbeten och återkommer således till dessa frågor i andra sammanhang.
Herr talman! Arbetstidsförkortning är en fråga som har blossat upp nu och som är aktuell i valtider. Den senaste arbetstidsförkortningen lagstadgades 1973. Då infördes fem dagars arbetsvecka. Den ordinarie arbetstiden blev 40 timmar per vecka. Innan dess låg veckoarbetstiden på 48 timmar, och då jobbade man även på lördagar.
Senaste tiden har det debatterats om det på nytt är dags att lagstifta om arbetstidsförkortning. Arbetsmarknadens parter förhandlar om löneutrymmet, vilket har landat i att man inom vissa områden har prioriterat kortare arbetstid medan man inom andra områden har valt höjda löner och pensioner. Som exempel är ett vanligt veckoarbetsmått för delar av Kommunals medlemmar som jobbar natt 34,33 timmar. Ett annat exempel är det gemensamma Metallavtalet, där arbetstidens längd skiljer sig åt när man jobbar skift. De som har kontinuerligt treskift jobbar ofta 36 timmar per vecka.
Herr talman! Vi är inte blinda för den verklighet som många löntagare möter. Fyrtiotimmarsveckan anses av många vara bättre anpassad för dem som arbetar dagtid på kontor i jämförelse med exempelvis anställda inom vården, som arbetar dygnets alla timmar och årets alla dagar.
Vi har också förståelse för att olika förbund har olika starka muskler för att få igenom arbetstidsförkortning i avtal och att det dessutom kan vara de förbund som behöver det mest som inte har nått i mål.
Vi anser att frågan om arbetstider hanteras bäst av parterna. Dagens flexibilitet har överlag varit väldigt gynnsam. Beroende på vad arbetsmarknadens parter uppnått tidigare skulle en lagstadgad arbetstidsförkortning få olika effekt för landets löntagare. Att lägga över frågan på politiken skulle dessutom riskera förändringar i samma takt som förändringar i riksdagsmajoriteten. Det skulle minska förutsägbarheten och stabiliteten på arbetsmarknaden, vilket missgynnar både arbetsgivare och arbetstagare.
Med detta sagt utesluter vi sverigedemokrater inte att man kan tillsätta en utredning om en ny lagstiftning i händelse av att parterna gemensamt vänder sig till politiken med ett partsgemensamt förslag om man inte kommer överens över huvud taget. Den dörren kan vi inte stänga.
Herr talman! Sverigedemokraterna värderar också samarbetet över nationsgränser och ser positivt på dialog med andra stater i olika former. Det är dock viktigt för alla nationer att bevara självbestämmandet och den nationella suveräniteten. Det gäller inte minst inom det arbetsmarknadspolitiska området.
I dag finns det tyvärr politiska partier som arbetar för att EU ska få mer inflytande över svensk arbetsmarknad. Det är något som Sverigedemokraterna kraftigt vänder sig emot. Den svenska modellen har fungerat som ett gott exempel runt om i världen och bygger på att parterna kommer överens om vilka regler och villkor som ska gälla på den svenska arbetsmarknaden.
Genom den sociala pelaren utmanas långsamt vår egen rätt att avgöra vilka regler som ska gälla på den svenska arbetsmarknaden. Vi anser att Sverigedemokraterna är det enda parti i dag som fullt ut värnar Sveriges självbestämmande och suveränitet.
Exempel på detta, herr talman, är vår syn på arbetstidsdirektivet. Direktivet reglerar dygnsvilan och är tänkt som ett skydd för arbetstagarnas hälsa och säkerhet. Många svenska verksamheter är dock uppbyggda kring kollektivavtalade arbetstider som bryter mot direktivet. EU-kommissionen har ifrågasatt att svenska kollektivavtal är förenliga med EU:s arbetstidsdirektiv. Vi uppmanar verkligen regeringen att bistå parterna mot EU:s påverkan på den svenska arbetsmarknadspolitiken. De svenska parternas överenskommelse ska oinskränkt gälla i Sverige.
Anf. 196 Adrian Magnusson (S)
Herr talman! Socialdemokraterna står givetvis bakom alla sina yrkanden, men för tids vinnande vid framtida votering yrkar jag bifall endast till reservation 13.
Arbetsrätten reglerar det kanske allra mest fundamentala i människors liv. Det är något som många av oss lägger stora delar av vårt liv på. Vi diskuterar det med vänner vid köksbordet över en middag. Det tar ofta upp mycket tankeverksamhet även på vår fritid. Det handlar om arbetet.
Arbetslivet har alltid präglats och kommer förmodligen alltid att präglas av ett maktförhållande mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. Det är ett ojämlikt förhållande. Arbetsrätten ska försöka jämna ut denna skillnad, men den har också en annan uppgift, nämligen att göra arbetslivet lite mer drägligt för människor. En annan uppgift är att göra livet lite bättre för hårt arbetande vanligt folk. Det har den i stora delar lyckats med under 1900-talet, och det är ett resultat av hårt arbete av svensk och internationell arbetarrörelse.
Herr talman! Ingenting är dock självklart. Arbetslivet kan bli alltmer eländigt igen. Vi ser hur arbetstagarnas makt minskar i förhållande till arbetsgivarnas makt. Vi ser det genom ett arbetsliv där allt fler arbetstagare övervakas i arbetet och deras arbetsdagar minutstyrs. Människor får sina arbetsmoment detaljstyrda, sina toalettpauser tidsbedömda och vartenda arbetsmoment granskat. Detta möjliggörs inte minst genom den allt bredare användningen av algoritmer och artificiell intelligens.
Vi ser det också i rapporteringen om missförhållanden på arbetsplatser runt om i landet. Vi ser det i rapporteringen om hur unga som får sitt första jobb på kafékedjor här i Stockholm far oerhört illa när arbetsgivaren struntar i deras larm. Vi ser det när deras historier avfärdas och när deras arbeten blir ett elände och något som de måste genomlida för att över huvud taget få lön till att köpa mat.
Varför blir det så här? En grundläggande förklaring är den höga arbetslösheten. Hur ska du våga höja rösten om det står tio personer som kan ersätta dig och väntar på att ta ditt jobb? Vem vågar protestera när det första jobbet på kaféet kan stå på spel? När hela ens försörjning, hur liten den än må vara, kan försvinna i ett nafs i och med osäkra anställningar skapas ytterligare ett lager av elände.
Herr talman! Vi brukar vara eniga här i kammaren om den svenska modellens förträfflighet. Jag ser ingen anledning att avvika från det i dag. Vi har en modell som vi ska vara stolta över. Arbetsmarknadens parter tar ansvar för många villkor på svensk arbetsmarknad. Det har historiskt gett få konflikter, hög tillväxt och goda arbetsvillkor. I vissa länder kan militär kallas in mot arbetare. I Sverige sitter fack och arbetsgivare i stället vid förhandlingsbordet.
Alla tar dock inte ansvar för den svenska modellen. Vissa arbetsgivare utmanar den och verkar nästan vilja se den upplöst. Den svenska modellen är inte ett andligt väsen som existerar av sig självt. Det krävs att någon tar ansvar för den. Ska den svenska modellen stå sig stark måste arbetsgivare ta ansvar för den. Vi kan inte ha en ordning där vissa företag står utanför modellen, utmanar den och anser sig vara något helt annat trots att de i praktiken är arbetsgivare.
Herr talman! Fackens roll är också helt avgörande för den svenska modellen, det goda arbetet och det goda arbetslivet. Om den fackliga anslutningsgraden sjunker eller om facket tystnar på arbetsplatserna är vi illa ute. Då kommer de historier vi kan läsa om i dag att om några år betraktas som västanvindar. Vi kommer att få ett miserabelt arbetsliv i Sverige med ett lidande från början till slut.
Under julen läste jag en bok om en statarfamilj hemma i Skåne. De upplevde att arbetet och i förlängningen hela livet var ödesbestämt. Det skulle vara eländigt, svårt och besvärligt. Utvägen var döden oavsett när den kom, men den kom förr eller senare. Fram till dess var det bara att härda ut.
Så här var det en gång i tiden. Vi har rört oss bort från ett sådant arbetsliv, inte bara för att det blev så utan för att vi, eller åtminstone en majoritet av oss, tyckte att vi inte skulle ha det så i Sverige.
Herr talman! Jag tror att de flesta av oss då och då ser matbud med kylväska på ryggen cykla förbi. Det är de moderna daglönarna. Förr hängde folk vid fabriksdörrarna för att få lön för dagen. I dag hänger de vid McDonalds eller med taxibilen utanför Stockholms centralstation.
Senast i går kväll höll ett matbud på en moped på att klippa mig när jag promenerade hem efter arbetsdagen. Det var inte särskilt trevligt, men det som är riktigt otrevligt är att vi har stora företag i den här så kallade branschen som försöker skjuta ifrån sig arbetsgivaransvaret och vägrar att teckna kollektivavtal. Vi kan inte ha en ordning där företag som egentligen är arbetsgivare gömmer sig bakom en app. Det leder till villkorsdumpning, sämre arbetsmiljö och risk för människors liv och hälsa.
Vi socialdemokrater vill att det tas ett brett grepp om hela frågan genom en utredning som kan kartlägga plattformsekonomins omfattning och lämna förslag på hur vi kan komma till rätta med problemen.
På temat konstaterar Socialdemokraterna att betänkandet som har namnet Genomförande av plattformsdirektivet är välkommet. Det är möjligt att det kommer att innebära förbättringar för matbudens arbetssituation. I varje fall kommer det att göra ledningen och fördelningen av arbetet mer transparent och stärka möjligheterna till organisering. Men det stora, osäkra elementet består: Vem bär arbetsgivaransvaret?
Precis som många andra har vi socialdemokrater stora förhoppningar om att utredningens resultat kommer att lyckas lösa de minst sagt svåra knutar som finns här. Vi ser fram emot att regeringen återkommer till riksdagen, för det är bråttom.
Herr talman! Frågan om arbetstidsförkortning har blivit mer aktuell än på väldigt länge. Ett enigt LO har lämnat en förhandlingsframställan till Svenskt Näringsliv och till arbetsgivarna, och det visar att frågan är högst aktuell och verklig. Arbetstidsfrågan väcker engagemang vid köksbord och på arbetsplatser runt om i landet.
Socialdemokratin välkomnar att det nu finns en seriös och allmän diskussion om arbetstiden och dess förläggning, och socialdemokratin står bakom försöken att få till en arbetstidsförkortning. Socialdemokraterna välkomnar LO:s initiativ och ser fram emot att diskussionen kommer att fortsätta föras i samhället och mellan parterna, där den först och främst hör hemma. Vi bevakar med stort intresse parternas arbete i frågan.
Herr talman! Jag är genuint bekymrad över utvecklingen av arbetslivet i Sverige. Jag är genuint bekymrad över de allt fler vittnesmål jag får ta del av om övervakning i arbetslivet, detaljstyrning, integritetsbrott, kränkningar och övergrepp som ignoreras. De handlar också om osäkra anställningar och hyvling, där människors anställning dras ned till noll och intet. Det finns arbetsgivare som skaffar sig alltmer makt över sina anställda och tar sig allt större friheter mot dem.
Centralt för att skapa ett godare arbetsliv i vårt land är att sänka arbetslösheten. Ett samhälle med en låg arbetslöshet är ett samhälle med tryggare arbeten, tryggare löntagare och godare arbetsliv. Det är ett samhälle där människor kanske inte varje dag upplever arbetet som lustfyllt men åtminstone inte upplever det som miserabelt. Det är inte ett arbetsliv som statarna jag läste om i julas hade, eller som statarna som Ivar Lo-Johansson skrev om hade.
Det som också är centralt är den fackliga organiseringen. Starka fackförbund med många anslutna som protesterar mot dåliga arbetsvillkor skapar ett bättre arbetsliv. Fackens roll, inflytande och betydelse kan inte underskattas. De är centrala för att komma lite närmare det som vi vill kalla för det goda arbetet.
Herr talman! Efter dagens debatt kommer maktförhållandet på svensk arbetsmarknad inte plötsligt att förändras – jag inser det. I morgon kommer vi tyvärr fortfarande att på svensk arbetsmarknad ha ett maktförhållande mellan arbetsgivare och arbetstagare som är kraftigt till arbetsgivarnas fördel. Jag hoppas dock att vi efter valet i höst och när vi står här nästa år har kommit lite närmare att utjämna de maktskillnaderna. Då krävs det att det här landet styrs av politiker som ser maktskillnaderna och vill minska dem och som tror på det goda arbetet – för det är inte en självklarhet.
(Applåder)
Anf. 197 Magnus Persson (SD)
Herr talman! Först vill jag tacka Adrian Magnusson för ett väldigt bra anförande. Jag håller med om det mesta han sa – nästan allt.
Jag skulle dock vilja ha ett litet förtydligande. I ditt anförande nämnde du en del om var Socialdemokraterna står när det gäller arbetstidsförkortning. Är det en fråga för parterna att förhandla om på alla nivåer, eller ska man lagstadga? Talespersonen i arbetsmarknadsfrågor var väldigt tydlig. Han sa: lagstiftning över min döda kropp. Samtidigt är ledande socialdemokrater väldigt tydliga med att man vill se lagstiftning i frågan.
Jag kan förstå att man vill ha det i vissa frågor. Det kan till exempel bli väldigt svårt för vissa fackförbund att förhandla om löner med sina egna kommunalråd, där kommunerna styrs av socialdemokrater.
Jag vill få ett klargörande av Adrian Magnusson. Är Socialdemokraternas linje att det fullt ut är en partsfråga, eller finns det möjlighet att öppna för att man även vill lagstifta?
Anf. 198 Adrian Magnusson (S)
Herr talman! Tack, ledamoten Persson, för frågan!
Jag kan vara otydlig, men jag hoppas att jag var tydlig. Jag tyckte att jag sa på slutet att frågan först och främst hör hemma hos parterna. I det socialdemokratiska kongressbeslutet från vår kongress förra året står det tydligt att frågan ska avgöras av parterna. Men som ledamoten Persson anförde i sitt eget anförande kan det hamna i ett läge där lagstiftning kan vara nödvändig. Om det behövs av någon anledning och om parterna själva framför att det behövs lagstiftningsåtgärder för att lösa den här frågan har vi öppnat för det i vårt kongressbeslut. Men vi är väldigt tydliga med att frågan först och främst hör hemma hos parterna.
Ledamoten Persson redogjorde själv för en del anledningar till att så skulle vara passande. Socialdemokraterna delar i stort, skulle jag säga, den bedömning som ledamoten Persson framförde. Detta görs redan på en hel del kollektivavtalsområden. Om parterna kan lösa den här frågan vore det nog bäst för svensk arbetsmarknad på lång men även på kort sikt. Vår uppfattning är alltså att frågan hör hemma hos parterna.
Sedan är det möjligt att ledamoten Persson har hört vissa, som han uttryckte sig, ledande socialdemokrater – han kommer säkert att komma med några exempel på vilka det är – någon gång uttrycka att de skulle vilja ha lagstiftning. I större partier kan det finnas många olika uppfattningar om hur man ska gå vidare. Jag är säker på att alla inte tycker likadant när ledamoten Persson sitter på medlemsmöten för Sverigedemokraterna i Bromölla. Jag vore bekymrad om alla i ett parti eller en rörelse uttryckte samma uppfattning.
Anf. 199 Magnus Persson (SD)
Herr talman! Jag tänker inte ställa några ledande frågor, men Adrian Magnussons egen partiledare sa detta i ett antal debatter för ett tag sedan, även om hon har tonat ned det nu. Ordföranden i kvinnoförbundet driver också frågan ganska hårt. Det är inte vilka ledamöter som helst. Men nog om den frågan.
Adrian Magnusson nämnde mycket om faran med den minskade organisationen inom fackförbunden, och jag håller med honom. Den svenska modellen bygger på jämbördiga parter, och då är det väldigt oroväckande när man nu hör till exempel att LO har tappat 10 000 medlemmar. Detta försvagar den svenska modellen på sikt, för då blir den ena parten mycket svagare.
Min fråga till Adrian Magnusson är ganska enkel: Vad tror Adrian Magnusson är den största anledningen till att framför allt LO-förbunden tappar så mycket medlemmar? Det är en intressant fråga att ställa, för jag vet att Adrian Magnusson är väldigt engagerad i och intresserad av de här frågorna. Jag skulle gärna vilja höra hans svar.
Anf. 200 Adrian Magnusson (S)
Herr talman! Jag känner inte till de uttalanden som min partiordförande har gjort. Men som sagt, i en bred rörelse där man har en omfattande idépolitisk debatt kan det ibland framkomma olika meningar i olika sammanhang. Det tror jag är bra för ett parti. Jag hade en fullmäktigeordförande i Ystad, en socialdemokrat, som lärde mig en sak: I ett rum där alla tänker lika tänks det inte mycket. Det har han rätt i. Det är något som jag tänker ganska ofta på.
När det gäller varför LO-förbunden tappar medlemmar tror jag att människor under lång tid har upplevt att deras vardag inte blir bättre. Människor har under lång tid haft allt mindre marginaler, och då måste man spara in på de utgifter man har. När människor inte har upplevt att de har fått det bättre kanske de känner: Vad gör fackförbunden egentligen för mig när de förhandlar? Får jag inte ta del av de produktionsöverskott som kommer i den utsträckning som behövs? Man ser att det finns mer och mer pengar i samhället, mer och mer vinster, men lönen blir inte så mycket högre och villkoren inte så mycket bättre. Tvärtom kan man snarare uppleva att det blir sämre. Då tror jag att det finns en risk för att man lämnar fackförbunden.
Detta är såklart allvarligt, för det är en ond spiral. Får fackförbunden färre medlemmar blir det svårare för dem att driva sina frågor ute på arbetsplatserna. Då blir det ännu sämre, och så är man inne i den negativa spiralen.
Jag tror att LO-förbunden, men också TCO-förbunden och andra fackförbund, har en läxa att lära. Man behöver se till att man levererar för sina medlemmar oavsett om det handlar om arbetstid, andra villkor eller löner; det kan nog gälla alla de områdena. Jag tror att man verkligen behöver se till hur vi bäst kan leverera för våra medlemmar. Hur kan vi göra våra medlemmars liv bättre? Hur kan vi se till att de märker att de får det bättre i vardagen via sitt medlemskap i ett fackförbund?
Jag tror som sagt att LO-förbunden behöver fundera på hur man kan göra detta. Jag hoppas verkligen att de kommer att göra det och komma med kloka slutsatser.
(Applåder)
Anf. 201 Merit Frost Lindberg (M)
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.
Herr talman! Jag vill inleda det här talet med att rikta mig direkt till Sveriges alla företagare. Till er vill jag säga: Stort tack för allt som ni bidrar med!
I den här kammaren har jag alltför många gånger hört Sveriges företagare nämnas med negativ klang, som om de vore anonyma entiteter och vinstmaskiner som ska stävjas. Men vet ni – bakom varje företag finns faktiskt en människa. Det kan vara någon som inte har fått ett jobb och skapat ett eget, kanske även för andra – någon som har vågat satsa och som har investerat tid, kraft och pengar, ibland hela sitt och kanske familjens sparkapital, någon som har velat skapa något nytt, något bättre, något mer.
Över hälften av alla anställda i Sverige arbetar i små och medelstora företag. Det är i dessa företag i hela landet, från glesbygd till storstad, som jobben skapas. Det är dessa företagare, arbetsgivare, människor som driver Sverige framåt. Så återigen: Tack! Sverige är ingenting utan er.
Sveriges arbetsmarknad står inför stora och ständiga förändringar, men vi har tillsammans skapat ett system som klarar att möta dessa utmaningar. De senaste åren har parterna träffat historiska överenskommelser som har moderniserat och förbättrat arbetsrätten.
Genom det nya huvudavtalet och den efterföljande lagstiftningen har vi fått ett stärkt omställningsstudiestöd där yrkesverksamma faktiskt kan studera med upp till 80 procent av lönen. Heltid ska vara norm. Det har förtydligats i anställningsskyddslagen. När det gäller snabbare övergång till tillsvidareanställning vid tidsbegränsade anställningar har villkoren förstärkts, och företrädesrätten till återanställning har stärkts. Utökade undantag från turordningsreglerna har också införts, vilket har varit väldigt viktigt just för småföretagare för att kunna behålla viktig kompetens.
Detta är konkreta förbättringar som har framtagits genom förhandling och ansvarstagande. Det visar på att Sveriges modell fungerar. Det är inte självklart. Det är få nationer som har lyckats med den här balansgången.
Medan andra länder plågas av omfattande arbetskonflikter och osäkerhet har vi byggt en arbetsmarknad där löner utvecklas balanserat och konflikter är sällsynta. Både företag och anställda vet vad som gäller.
Men trots detta verkar det som om Socialdemokraterna är beredda att överge modellen om inte parterna gör som de säger och genomför en arbetstidsförkortning. De vill alltså att politiken ska diktera villkoren för parterna i enskilda frågor. Åtminstone hotar framstående socialdemokrater med lagstiftning om de inte får som de vill. Detta riskerar att rasera grunden i den modell som har tjänat svensk arbetsmarknad väl i decennier.
När det gäller arbetstidsförkortning väcks många frågor. Hur ska en 30-timmarsvecka med bibehållen lön fungera i praktiken? Och hur ska reformen finansieras?
Att hävda att färre timmar kan kompenseras med ökad produktivitet är orealistiskt. Ska en redan pressad hemtjänst ta hand om ännu fler gamla per timme? Hur då, undrar jag. Ska de gamla tugga snabbare eller bara duscha halva kroppen? Ska lärarna ansvara för ännu fler elever i sina klassrum?
Att detta skulle kunna lösas genom att man anställer fler är inte heller realistiskt. För det första råder det stor personalbrist redan i dag, och det är svårt att hitta kompetens att anställa. Vem ska täcka upp för de här timmarna? För det andra visar beräkningar att en generell arbetstidsförkortning med bibehållen lön innebär ökade kostnader på uppemot hundratals miljarder i samhällsekonomisk påverkan årligen. För offentlig sektor skulle det innebära tiotals miljarder i ökade lönekostnader.
Ovanpå detta lovar Socialdemokraterna att ta bort karensdagen. Där har de själva uppskattat att kostnaden handlar om 5 miljarder kronor årligen. Svenskt Näringsliv bedömer att den faktiska kostnaden för arbetsgivare och offentlig sektor kan uppgå till 10–15 miljarder årligen.
Men trots kostnaderna för detta vallöfte har ingen finansiering för detta redovisats vare sig i årets budget eller på annat vis. Det är lätt att lova mer ledig tid, men att utlova kostsamma reformer utan att samtidigt tala om hur de ska betalas – det vill säga vad man måste välja bort eller vilka skatter som ska höjas för att reformen ska kunna genomföras – är inte ärligt. Väljare har rätt att veta hur reformen ska finansieras för att de ska kunna skaffa sig en egen uppfattning.
Moderaterna har ingen synpunkt på om arbetstiden ska vara 30 timmar eller 40 timmar. Det ska vara upp till arbetsmarknadens parter att komma överens om detta. Den absoluta majoriteten har inte heller 40 timmars arbetstid i sina avtal i dag. Snittet ligger på 35 timmar, och några har så lite som 32 timmar. Detta är ett tydligt tecken på att partsmodellen fungerar. Parterna har redan anpassat arbetstiden där det har varit möjligt.
Den svenska modellen har byggt vårt välstånd genom ansvarstagande förhandlingar, och regeringen har genomfört reformer som stärker både trygghet och flexibilitet. Vi moderater står fast vid partsmodellen, och vi står fast vid att Sverige byggs starkt genom arbete och företagande.
(Applåder)
Anf. 202 Adrian Magnusson (S)
Herr talman! När jag blev SSU-aktiv en gång i tiden hade Moderaterna valaffischer där det stod ”Moderaterna – Sveriges nya arbetarparti” eller ”Sveriges enda arbetarparti”. Om den devisen inte redan var död så arkebuserade ledamoten Lindberg den i sitt anförande i dag.
Hon ägnade åtta minuter åt att prata om socialdemokratisk politik och om företagarnas och företagens arbetsgivarnas villkor. Det var inte ett ord om hur Moderaterna och regeringen vill göra Sverige bättre för hårt arbetande människor.
Man vill använda arbetsrätten för att stärka människors ställning på arbetsplatsen och göra arbetslivet mer drägligt – att se till att människor får en bättre vardag i sitt arbetsliv, helt enkelt. Hon ägnade åtta minuter åt att kritisera halmgubbar om socialdemokratin och att agera som företrädare för företagarnas intressen.
Jag hoppas verkligen att de löntagare som ser debatten antingen direkt eller i efterhand lyssnar noga på vad ledamoten Frost Lindberg sa. Jag kunde inte hitta ett enda förslag som skulle göra livet bättre för vanliga löntagare. Dessutom hann ledamoten rikta en attack mot förslaget om att avskaffa karensdagen – jag antar att hon menar karensavdraget. Det skulle faktiskt göra livet bättre för väldigt många löntagare.
Dessutom fick vi lyssna på en lektion i ekonomi från en företrädare för ett parti som har drivit statens finanser med underskott på över 300 miljarder. Jag tackar för den uppläxningen!
På åtta minuter kunde ledamoten alltså inte berätta om några reformer för att göra livet, framför allt arbetslivet, bättre för vanligt folk. Därför vill jag höra lite mer om det, så jag ger ledamoten tillfälle att utveckla de tankarna – inte på åtta minuter utan på två.
Anf. 203 Merit Frost Lindberg (M)
Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan! Jag tänker att ledamoten kanske ändå inte lyssnade på hela anförandet, för jag nämnde också flera av de saker som har förbättrats för arbetstagare. Vi har infört stärkt omställningsstudiestöd. Att heltid ska vara norm har förtydligats i lagen om anställningsskydd. Vi har infört en snabbare övergång till tillsvidareanställning vid tidsbegränsade anställningar. Företrädesrätten vid återanställning har också förbättrats.
Jag räknade i mitt anförande upp några exempel på hur man har förbättrat lagstiftningen. Sedan konstaterade jag att jag personligen inte känner igen mig i Socialdemokraternas beskrivning av att det är fruktansvärt att vara arbetstagare och att företagen är giriga entiteter som bara utnyttjar arbetskraften.
Jag har själv jobbat i nästan alla branscher, både med enklare och mer kvalificerade arbetsuppgifter. Jag har blivit väl bemött och väl behandlad. Jag vänder mig emot den beskrivning av arbetsgivarna som görs.
Större delen av dem som är anställda i Sverige är anställda i små och medelstora företag. Det är människor som har startat dessa företag. Att ett företag växer är inte synonymt med att man som företagare tappar goda grundläggande värderingar. Jag vänder mig mot den bilden utifrån mina egna erfarenheter av nästan alla branscher.
Verkligheten för företagare är att de i väldigt stor utsträckning själva tar ut en ganska låg lön men jobbar sju dagar i veckan och sena kvällar. De är väldigt måna om sin personal.
Ledamoten fick alltså några exempel. I övrigt har vi också stärkt många möjligheter på arbetsmarknaden att höja sin kompetens och få fler valmöjligheter som anställd. Det är bara några av de delar vi har jobbat med.
Anf. 204 Adrian Magnusson (S)
Herr talman! Jag noterade att ledamoten nämnde omställningsstudiestödet, som ju drevs igenom av en socialdemokratisk regering under förra mandatperioden. Men när man har ont om egna reformer försöker man ta åt sig äran även av reformer som gjorts av andra regeringar. Jag kan i och för sig ha viss sympati med det.
Jag noterar också att ledamoten fortsätter med sina halmgubbar. Om ledamoten hade synpunkter på det anförandet jag höll i talarstolen hade ju ledamoten varit fri att begära replik på det. Då hade vi kunnat diskutera det anförandet då i stället för att ta upp det i det här replikskiftet.
Om ledamoten tyckte att jag var alltför diabolisk i min retorik mot enskilda arbetsgivare var det inte min avsikt. Min avsikt var att visa på att jag ser allvarliga tendenser till försämring av arbetslivet för ganska många löntagare runt om i Sverige.
Ledamoten pratade i sitt anförande också om arbetstidsförkortning. Jag vill återigen vara tydlig med att Socialdemokraternas linje är att detta bäst löses av parterna. Det står tydligt i vårt kongressbeslut, och det är huvudlinjen. Det ska lösas av parterna.
Det lät på ledamoten som att det finns en splittring inom regeringsunderlaget, för den sverigedemokratiska ledamoten verkade ha en annan ingång i frågan. Den moderata ledamoten verkar vara mer avvisande, även om hon på slutet öppnade för att man skulle kunna acceptera något slags överenskommelse mellan parterna.
Jag tar tillfället i akt att förtydliga att socialdemokratins uppfattning är att frågan om arbetstidsförkortning löses bäst av parterna. Om man tvekar om det finns det alla möjligheter att läsa de kongressbeslut som vi fattade på kongressen i Göteborg i maj 2025.
(Applåder)
Anf. 205 Merit Frost Lindberg (M)
Herr talman! Jag tackar ledamoten för förtydligandet. Eftersom ledande socialdemokrater går ut väldigt starkt i frågan om arbetstidsförkortning och uttryckligen hotar med lagstiftning om inte parterna kommer överens är det väldigt bra att vi får ett klargörande om var Socialdemokraterna står i frågan, så att inte någon väljare luras att tro att detta kommer att ske per automatik om Socialdemokraterna kommer i regering. Så är det uppenbarligen inte.
Jag tackar för förtydligandet och hoppas att Socialdemokraterna som organisation kanske kan samla sig om en lite mer enhetlig kommunikation.
Jag vill ställa en fråga, när vi nu pratar om att man månar om arbetstagarna. Varför har man inte talat om hur karensavdraget ska finansieras? Jag vet att ledamoten inte har någon mer replik, men jag skickar med frågan till Socialdemokraterna. Jag tycker nämligen inte att det är hederligt att gå ut med en sådan stor reform – det är alltså 5 miljarder, nästan lika mycket som hela jämställdhetsbudgeten – utan att säga hur den ska finansieras. Man nämner den i budgeten, men man har inte sagt hur den ska finansieras eller redovisat detta på något annat sätt.
Om man menar allvar med sina förslag, som då ska gynna arbetstagare, tycker jag att det är rimligt att man talar om hur de ska finansieras. Vad ska man prioritera bort, eller vilka skatter ska höjas? Om man som väljare inte får tydliga konsekvensbeskrivningar kan man faktiskt inte skapa sig en egen uppfattning om vad man tycker om politiska förslag. Ledamoten vet likaväl som jag att resurserna har en viss begränsning och att allt som bekostas i budgeten måste finansieras.
Jag skickar med ledamoten att det vore hederligt med ett förtydligande för väljarna om hur detta ska finansieras.
Anf. 206 Ciczie Weidby (V)
Herr talman! Det här betänkandet engagerar mig väldigt mycket. Det finns väldigt många saker jag skulle vilja ta upp, men jag ska verkligen försöka hålla mig inom tidsramen.
Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nummer 18, så att jag inte glömmer bort det.
Den svenska arbetsmarknadsmodellen bygger på en väldigt enkel princip. Den som arbetar ska ha rättigheter, och den som leder och fördelar arbetet ska ta ansvar.
I dag är det så – som ni har hört mig säga många gånger tidigare i talarstolen – att den principen urholkas i gigekonomin, det vill säga plattformsekonomin. Plattformsföretagen hävdar fortfarande att de inte är arbetsgivare, och plattforsmarbetare klassificeras som egenföretagare. Det resulterar i att människor i praktiken är helt beroende av en plattform för sin inkomst, sina arbetspass, sina betyg och sin framtid.
Detta innebär också väldigt ofta att man går miste om sjuklön, arbetsskadeförsäkring, tjänstepension och anställningsskydd. Det innebär givetvis att det är väldigt svårt att bygga upp en facklig organisering, eftersom fackföreningarna är uppbyggda så att man ska vara anställd och ha en arbetsgivare.
På EU-nivå har den här frågan hanterats genom plattformsdirektivet. I det ursprungliga förslaget fanns det en väldigt tydlig anställningspresumtion som skulle gälla i samtliga medlemsstater. Det var en väldigt viktig princip: lika villkor för plattformsarbetare i hela unionen.
Men tyvärr har man i den slutgiltiga versionen, när förslaget gått genom alla olika instanser, lagt ansvaret på de olika medlemsstaterna. Det innebär att villkoren kan förbättras i vissa länder men inte i andra. Det är en väldigt olycklig utveckling. Arbetsvillkoren kan liksom inte vara ett lapptäcke som beror på vilken nationell politisk vilja som råder just för tillfället. Den inre marknaden får inte bli en arena för social dumpning.
Jag ser absolut positivt på de utredningsförslag som har presenterats i betänkandet. Men jag delar inte utskottets slutsats att vi ska avvakta och se vad som händer, för situationen för många av plattforsmarbetarna är redan i dag oacceptabel. Mycket lagstiftning borde snabbt komma på plats.
Jag ska nämna en del. Vi borde införa en nationell lagstiftning som tydliggör att plattformsföretag är arbetsgivare när de i praktiken utövar arbetsledning. Vi måste säkerställa att plattformsarbetarna klassificeras som arbetstagare när beroendeförhållandet är tydligt. Jag kan ge ett enkelt exempel: Om någon åker runt med en företagslogga på sig borde det vara tydligt att det är det företaget som är ens arbetsgivare.
Teknikutvecklingen får inte bli en ursäkt för att backa arbetstagarnas rättigheter sisådär hundra år tillbaka i tiden. Det är inte innovation och digitalisering som är problemet. Det kan förenkla och förbättra väldigt mycket. Problemet uppstår när affärsmodellen bygger på att just undvika och runda ansvar.
Herr talman! Det är dags för mitt årliga prat om arbetstidsförkortning. Jag har pratat om det i åtta år, och jag kommer aldrig att sluta med det.
Om man ska föra en seriös diskussion om arbetstidsförkortning måste man börja i fakta. Hur mycket arbetar människor i Sverige egentligen? Svaret är: mycket.
Man kan se på faktiskt arbetad tid – man räknar då bort frånvaro. I Sverige arbetar personer mellan 15 och 74 år mer än man gör i de elva europeiska länder som oftast används i olika jämförelser. Vi är dessutom väldigt många som arbetar. Vi har en av världens högsta sysselsättningsgrader. Det beror givetvis på att även kvinnor arbetar i Sverige, och de har en hög sysselsättningsgrad. De stannar också kvar länge i arbetslivet.
Vi i Sverige har inte fler röda dagar än andra. Antalet helgdagar i Europa varierar mellan 9 och 15 per år. I Sverige har vi 11. Vi har inte heller fler semesterdagar än de flesta länder. Miniminivån i EU är 20 dagar, och vi har 25.
Det är alltså inte så att vi redan jobbar lite för lite – tvärtom. Sverige är verkligen ett land där människor arbetar mycket, länge och ofta heltid.
Herr talman! När produktiviteten ökar uppstår alltid ett vägval. Antingen tar man ut det i högre vinster och i ökade kapitalinkomster eller så använder man detta för att förbättra människors livsvillkor.
Den åttatimmarsdag som vi har kom inte av sig själv. Den var givetvis ett resultat av organisering och politisk kamp. Samma sak är det med semesterlagstiftning, kollektivavtal och socialförsäkringar. Varje steg mot kortare arbetstid har mötts av samma invändningar: Det är för dyrt. Det hotar konkurrenskraften. Det går inte. Hur ska vi få tag på folk? Argumenten från 1800-talet fram till nu har alltid varit desamma. Ändå har det alltid gått att sänka arbetstiden.
I dag är snarare frågan hur nästa steg ska tas.
Kostnader, produktivitetsvinster och så vidare kommer alltid att variera mellan olika branscher och mellan företag inom samma bransch. Om arbetstidsförkortningen ska lämnas över helt till branschvisa förhandlingar riskerar många grupper att få betala ett mycket högre pris. De kan tvingas avstå i löneökningar eller acceptera försämrade villkor, medan andra med större konfliktstyrka och högre organisationsgrad kan få bättre utfall. Det riskerar verkligen att öka ojämlikheten mellan löntagare.
Det är därför jag menar att vi behöver en solidarisk arbetstidspolitik som bygger på samma grundprincip som den solidariska lönepolitiken: att produktivitetsvinster ska fördelas rättvist och att löneutrymmet samordnas nationellt genom det så kallade märket. På samma sätt bör en arbetstidsförkortning ske lika och med samma ”prislapp” för alla, oavsett var vinsterna uppstått. Arbetstidsförkortning kan inte vara beroende av enskilda branschers lönsamhet, enskilda förbunds konfliktstyrka eller graden av facklig organisering. Den måste bygga på solidaritet mellan löntagare.
Som jag har sagt lever vi i en tid där produktiviteten kommer att fortsätta att öka. Digitalisering, automatisering och teknisk utveckling och så vidare gör att mer värde kan skapas på kortare tid. Så har det varit i över hundra år. Ändå arbetar vi lika mycket, eller mer, samtidigt som vinsterna koncentreras till en allt mindre grupp ägare och kapitalstarka. Det är varken rättvist eller särskilt långsiktigt hållbart.
Arbetstidsförkortning handlar ju inte bara om fritid. Det handlar om makt över tiden, om möjligheten att kombinera arbete med familjeliv, återhämtning och engagemang i samhället. Det handlar om att minska stressrelaterad ohälsa och om att dela på både arbete och produktivitetsvinster.
När vi vet att Sverige är ett av de länder där människor arbetar mest är det liksom inte radikalt att diskutera kortare arbetstid – det är rimligt. Arbetarrörelsen har alltid gått före i sociala reformer. Nu är det dags att ta nästa steg. Det är en fråga om rättvisa och hållbarhet och om vilket samhälle vi vill bygga.
(Applåder)
Anf. 207 Yusuf Aydin (KD)
Herr talman! I Sverige har vi en arbetsmarknadsmodell där stora delar av arbetsrätten formas genom förhandlingar mellan parterna. Arbetsgivare och arbetstagare kommer tillsammans överens om villkor och ansvar, vilket skapar både flexibilitet och förutsägbarhet i arbetslivet. Det är en ordning som har tjänat Sverige väl under lång tid och som vi bör värna.
Politikens roll är naturligtvis att sätta ramarna för detta, men inom dessa ramar behöver parterna ha utrymme att själva hitta lösningarna. När politiker håller armlängds avstånd möjliggör det för arbetsgivarorganisationer och fackförbund att förhandla fram avtal utifrån sina respektive behov och prioriteringar. Detta är en viktig förklaring till att Sverige har så få strejker och en i grunden mycket stabil arbetsmarknad.
Det är just tack vare denna modell som Sverige i dag har en av världens mest konfliktfria arbetsmarknader. Nio av tio anställda omfattas av kollektivavtal, en nivå som har legat stabil sedan i mitten av 1990-talet. Det är ett bevis inte bara på stark organisering utan också på parternas förmåga att ta ansvar och hitta fungerande lösningar nära verksamheten. Samtidigt är det viktigt att det fortsatt är frivilligt med kollektivavtal. Företag måste själva kunna avgöra om ett kollektivavtal är rätt väg för dem.
Herr talman! Om arbetsmarknadens parter vill förhandla fram exempelvis kortare arbetstid är det en fråga som hör hemma just där, vid förhandlingsbordet, nära verksamheten, där kunskapen om arbetsplatsens förutsättningar faktiskt finns. Det finns också sådana överenskommelser mellan parterna inom olika branscher där det är avtalat om lägre arbetstid. När politiken vill lagstifta om arbetstidsförkortning riskerar man att slå sönder den balans som modellen bygger på.
Historiskt sett har arbetstidsförkortningar kunnat genomföras när produktiviteten har ökat så mycket att samhället haft råd. I dag är dock situationen en helt annan. Produktivitetsökningen i Sverige har minskat ganska dramatiskt. Före finanskrisen 2008 ökade produktiviteten med cirka 2,7 procent per år. Efter krisen har den bara ökat med cirka 1 procent per år, en tredjedel av tidigare nivåer. Om politiken förkortar arbetstiden och produktiviteten inte ökar i samma takt vältras kostnaderna över på företagen, på välfärdens verksamheter eller på skattebetalarna. Det är varken ansvarsfullt, hållbart eller i linje med den svenska modellen.
Produktivitetstillväxten är avgörande för framtida reallöneökningar, finansieringen av välfärden, ökat välstånd och ökad levnadsstandard. Det var också därför som regeringen 2023 tillsatte en produktivitetskommission med uppdrag att analysera vilka faktorer som påverkar tillväxten och lämna förslag för att stärka den, både i näringslivet och i den offentliga sektorn.
Olika branscher har nämligen olika förutsättningar och helt olika verkligheter. I många branscher skulle det innebära att samma arbete ska utföras på kortare tid, vilket medför högre arbetsbelastning och mer stress, eller så måste arbetsgivaren anställa fler, vilket kanske inte är en ekonomisk möjlighet för alla. Den kompetensbrist som finns inom vissa branscher kan också förvärras. Olika branscher och verksamheter ser olika ut, och detta bör vi respektera. Politikens roll är att sätta ramarna, inte att detaljstyra arbetsmarknaden.
Herr talman! För oss kristdemokrater är arbetet mer än en ekonomisk faktor. Det är gemenskap och egenmakt. Därför är det avgörande att skapa ett samhälle där både kvinnor och män kan kombinera arbete och familjeliv, där arbetsgivare vågar anställa, där människor vågar byta jobb och utvecklas.
Vi vill ha en arbetsrätt som förenar trygghet med flexibilitet, som uppmuntrar utveckling och som möjliggör för företag att växa. Vi vill ha regler som är tydliga men inte kvävande. Vi vill att arbetsmarknaden ska stärkas, inte styras sönder. Politikens roll är att skapa goda förutsättningar, inte att detaljreglera lösningar som bäst avgörs av dem som lever mitt i verkligheten. Arbetsmarknadens parter har under lång tid visat att de kan ta ansvar. Låt oss fortsätta att lita på dem!
Herr talman! Mot denna bakgrund, med respekt för den svenska modellen och med hänsyn till produktivitetsutvecklingen yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motionsyrkanden.
(Applåder)
Anf. 208 Adrian Magnusson (S)
Herr talman! Tack så mycket till ledamoten Aydin för anförandet!
Ledamoten Persson var inne på det tidigare, och även jag hade gärna haft ett replikskifte med ledamoten från Liberalerna, företrädaren för arbetsmarknadsministerns parti. Men nu finns ingen ledamot från Liberalerna här, så då får jag ta chansen att ha ett replikskifte med en företrädare för ett annat regeringsparti.
Ledamoten hade inledningsvis ett resonemang om vikten av kollektivavtalens betydelse för upprätthållandet av den svenska modellen och för värnandet av de framsteg som har gjorts på svensk arbetsmarknad under de senaste snart hundra åren. Det var ett resonemang som jag tror att både jag och stora delar av den socialdemokratiska riksdagsgruppen skulle kunna instämma i.
Sedan gled ledamoten över i ett annat resonemang, och i slutet av det resonemanget började han i stället prata om vikten av frivillighet. När det helt plötsligt pratas om att man ska få lov att göra lite som man vill kändes det som hade sagts innan lite ihåligt. Den tankegången skulle ju kunna innebära att den svenska modellen som ledamoten pratade så varmt om i inledningen faller. Argumentationen blir något tvetydig.
Jag skulle därför vilja be ledamoten att utveckla det resonemanget. Hur tänker han att de två delarna ska gå ihop?
Anf. 209 Yusuf Aydin (KD)
Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan.
Jag tycker att det speglar modellen, det vill säga att den bygger mycket på överenskommelser utifrån parternas behov och prioriteringar. Vad gäller kollektivavtalen tror jag också, som jag nämnde, att många har anslutit sig eftersom det har varit en framgångsrik modell. Många arbetsgivarparter har nog velat teckna kollektivavtal eftersom det har tjänat både arbetsgivarna och arbetstagarna väl, och detta har skapat en stabilitet på arbetsmarknaden med exempelvis få strejker och andra typer av stridsåtgärder. Det tror jag också har gjort att modellen har varit framgångsrik.
Som jag sa i mitt anförande är dock detta inget som politiken ska detaljstyra på olika sätt, utan man ska lämna det till arbetsmarknadens parter att själva avtala om det. Sedan får företagen bestämma om de vill ingå den typen av kollektivavtal eller komma överens på annat sätt.
Anf. 210 Adrian Magnusson (S)
Herr talman! Jag delar ledamotens uppfattning om att kollektivavtalen har tjänat både arbetsgivare och arbetstagare i det här landet väl. Hade vi inte haft den goda kollektivavtalstäckning vi har haft i Sverige och den – i brist på bättre ord – samförståndsanda, liksom vilja att nå överenskommelser, som i någon mening ändå har rått hade vi haft en mycket mer konfliktfylld arbetsmarknad. Det är bara att gå tillbaka och se hur det var i Sverige på tidigt 30-tal, så ser man hur det kunde ha varit i Sverige under lång tid framöver om parterna inte hade lyckats enas.
Jag tycker som sagt att ledamoten i början förde ett resonemang som jag kunde instämma i, men sedan måste det återigen flikas in att det ska bygga på något slags frivillighet och att det ska vara upp till företagen själva att teckna kollektivavtal. Att politiken inte ska lägga sig i och detaljstyra håller jag med om, men från politikens sida kan man ju uttala att man tycker att det är bra om så många som möjligt tecknar kollektivavtal.
Jag uppfattar det dock som att ledamoten inte är villig att gå så långt. Ledamoten resonerar kring att det är bra med kollektivavtal men vill inte säga att han tycker att fler företag borde teckna kollektivavtal. I stället tycker han fortfarande att det ska finnas något slags frivillighet. Jag märker själv när jag säger det att resonemanget är lite svårt att hänga med i.
Ledamoten kanske kan förtydliga ännu lite mer hur han ser att de här två parametrarna går ihop, för som ledamoten märker har jag lite svårt att förstå hur det ska gå ihop. Man pratar om vikten av att många tecknar kollektivavtal men trycker samtidigt, uppfattar jag det ändå som, på att företag inte ska behöva teckna kollektivavtal. Ledamoten får alltså gärna utveckla det ytterligare.
Anf. 211 Yusuf Aydin (KD)
Herr talman! Det kanske är skillnaden mellan vänsterblocket och oss borgerliga: Vi tror att företagen vill göra rätt och det som är bra både för verksamheten och för arbetstagarna och därför gör det som de bedömer är bäst utifrån verksamhetens förutsättningar.
Jag skulle säga att kärnan i den svenska modellen är att parterna utifrån sina förutsättningar förhandlar och kommer överens om villkor och så vidare. I det här fallet har det inneburit att många företag har bedömt att det är bra med kollektivavtal. Det skapar förutsägbarhet, bra villkor och kanske också en stabilitet på arbetsmarknaden. Därför ska de kunna göra det, men det är inte vår roll som politiker att försöka styra i en viss riktning eller på annat sätt detaljreglera.
Parterna, i det här fallet många gånger de arbetsgivare som har valt att teckna kollektivavtal, har tagit sitt ansvar och gör det på ett bra sätt, och vi ska inte lägga oss i det. Det är det sättet som har varit framgångsrikt, och det tycker jag att vi fortsatt ska värna.
Anf. 212 Martina Johansson (C)
Herr talman! Arbetsrätt och arbetstid – det låter tekniskt, men i grunden handlar det om något mycket större, nämligen makten över arbetsmarknaden. Ska besluten fattas här i kammaren eller där jobben faktiskt finns, det vill säga mellan arbetsgivare och arbetstagare?
För Centerpartiet är svaret självklart: Det är parterna som ska förhandla villkoren, och politiken ska hålla armlängds avstånd. Det är nämligen företagare runt om i landet som skapar jobben, inte vi. Det är människor som vågar satsa, anställa och utveckla sina verksamheter som ser till att det finns en arbetsplats att gå till på morgonen. Vår uppgift är att ge dem rimliga spelregler, inte att detaljstyra deras vardag.
Självklart ska det finnas grundläggande regelverk, strejkrätt, skydd mot oskäliga villkor och tydliga ramar för arbetstid, men där går också gränsen. Politiken ska sätta spelplanen, inte spela matchen. Det är så vi får fler jobb som människor kan gå till.
Herr talman! Regeringen har delvis valt en annan väg. Man kommer att höja lönegolvet till nästan 34 000 kronor för personer som kommer hit via arbetskraftsinvandring. Det kanske låter kraftfullt och handlingskraftigt, men i praktiken är det faktiskt att slå undan benen för verksamheter i delar av landet där lönenivåerna ser annorlunda ut. Det är att lägga sig i lönebildningen. Det är att tvinga arbetsgivare att antingen höja lönerna för alla eller säga upp en medarbetare som verksamheten är beroende av.
Vilka är det då som drabbas? Jo, det är undersköterskor och de människor som får stöd av till exempel äldreomsorgen eller hälso- och sjukvården. Det drabbar människor som arbetar och får vård i stora delar av landet – inte i Stockholm men i andra delar av landet, som Jämtland, Gotland och Kronoberg, där medianlönen är betydligt lägre. Det här är inte att lita på arbetsmarknadens parter.
Herr talman! Regeringen säger att det handlar om att motverka fusk, men fusk stoppas inte genom att man straffar seriösa företag. Fusk stoppas genom kontroller, genom uppföljning och genom att man slår mot dem som gör fel – inte mot dem som gör rätt.
Herr talman! Vi hör också krav på att lagstifta om sänkt heltidsmått, det vill säga kortare arbetstid genom politiska beslut. Centerpartiet säger nej, inte för att vi är emot bättre arbetsvillkor utan för att vi tror på den svenska modellen. Redan i dag ser vi olika heltidsmått i olika branscher. Den som arbetar kontorstid har ett mått, och den som arbetar inom hälso- och sjukvården har oftast ett annat. Det är resultatet av förhandlingar mellan parterna.
Det är precis så det ska fungera. Alla branscher har nämligen inte samma förutsättningar, och alla företag har inte samma marginaler. Tänk på det lilla företaget med en eller två anställda. Om arbetstiden sänks genom lag men det inte finns ekonomi eller människor att anställa, vad händer då? Ja, antingen ökar kostnaderna eller också får företagaren själv arbeta ännu mer. Efter en redan tio timmar lång arbetsdag får företagaren jobba lite till. I längden innebär detta en risk att företag läggs ned, och frågan är om det verkligen vore en seger för arbetsmarknaden.
Herr talman! Att värna den svenska modellen är inte konservativt; det är att försvara ett system som har fungerat väl. Och låt mig vara tydlig: Ett företag utan kollektivavtal är inte per automatik oseriöst, precis som att ett företag med kollektivavtal inte per automatik är felfritt. Det är handlingarna som avgör – ansvarstagandet och hur man behandlar sina medarbetare.
Herr talman! Arbetsmarknaden fungerar bäst när ansvar och frihet går hand i hand, när politiken sätter ramar men litar på människor och när vi uppmuntrar företagande – inte misstänkliggör det. Centerpartiet kommer att fortsätta stå upp för företagarna, för flexibiliteten och för den svenska modellen. Det är så vi skapar fler jobb som människor kan gå till, vilket i sin tur leder till ett starkare Sverige.
Med det yrkar jag bifall till reservation 15.
Anf. 213 Leila Ali Elmi (MP)
Herr talman! Jag kommer att ägna min talartid åt två frågor som rör villkoren på dagens arbetsmarknad: arbetstagares integritet och behovet av kortare arbetstid.
Vi ser i dag en utveckling där företag erbjuder arbetsgivare alltmer långtgående verktyg för kontroll och granskning. Bakgrundskontroller kan vara nödvändiga, och det är viktigt att förebygga brottslighet och otillbörlig påverkan. Jag välkomnar därför att regeringen ser över regelverket och möjligheten till utvidgade registerkontroller för dem som ska arbeta med barn och äldre.
Men vi måste också tala om när det går för långt. I dag förekommer det att arbetssökande får sina sociala medier genomlysta utan tydlig koppling till tjänsten, att kreditupplysningar tas på personer som söker vanliga tjänstemannajobb utan ekonomiskt ansvar, att utdrag ur belastningsregistret krävs för arbeten trots att det saknas lagstöd, att drogtester genomförs rutinmässigt utan konkret misstanke och att anställda övervakas genom detaljerad loggning av mejl, internetanvändning eller positionering via mobiltelefonen.
Fackförbundet Unionen har pekat på att omfattande kontroller riskerar att bli otillbörliga och skapa obalans mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. Trygga arbetsplatser måste vara någonting självklart. Kontrollåtgärder kan vara både nödvändiga och legitima, men de får inte bli slentrian. De får heller inte gå längre än vad som är motiverat av verksamhetens behov.
Vi behöver tydliga ramar som säkerställer att kontroller är nödvändiga, proportionerliga och relevanta för den aktuella tjänsten. Därför vill Miljöpartiet se en samlad utredning om integritet i arbetslivet, med uppdrag att ta fram ett modernt och sammanhållet regelverk för arbetsgivares kontroll och övervakning av arbetstagare. Det ska omfatta såväl digital uppföljning och programvara som kamerabevakning, och det ska vila på tydliga krav på nödvändighet, proportionalitet och insyn. Det finns inget motsatsförhållande mellan att skydda verksamheter och att värna den personliga integriteten. Det är en fråga om rätt avvägning.
Den andra frågan gäller arbetstidens längd. Vi i Miljöpartiet menar att tiden är inne för nästa stora reform i arbetslivet: en lagstadgad arbetstidsförkortning, steg för steg, med sikte på en fyradagarsvecka. I många yrken, inte minst inom vård, skola och omsorg, är belastningen i dag så hög att människor slits ut. Långa pass, hög stress och brist på återhämtning leder till sjukskrivningar och kompetensbrist.
När människor inte orkar är det inte bara en individuell fråga utan också ett samhällsproblem. Erfarenheter från många arbetsplatser visar på att kortare arbetstid minskar sjukfrånvaron och ökar arbetsglädjen utan motsvarande produktivitetsförlust.
Arbetstidsförkortning ska inte ske över en natt. Precis som tidigare arbetsreformer ska detta genomföras stegvis och i samarbete med arbetsmarknadens parter.
Sverige är ett rikt land med stark produktivitetsutveckling. Frågan är hur vinsterna ska användas. Ska de tas ut enbart i ökad lönsamhet eller också i mer tid? Tid är inte en lyxvara utan en förutsättning för ett hållbart arbetsliv och ett hållbart liv.
Herr talman! Både integritetsfrågan och arbetstidsfrågan handlar ytterst om balans i arbetslivet – om trygghet utan överdriven kontroll, om arbete utan utslitning och om ett arbetsliv där människor behandlas som ansvarstagande individer och inte reduceras till riskbedömningar eller produktionsfaktorer. Vi menar att detta är den balans som måste prägla framtidens svenska arbetsmarknad.
Med det sagt yrkar jag bifall till reservation 4 och reservation 17.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 4 mars.)
Beslut
Riksdagsskrivelser
Inga riksdagsskrivelser har ännu utfärdats för det här ärendet. För vissa ärenden utfärdas inga riksdagsskrivelser.
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Tidsbegränsade anställningar
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2025/26:622 av Jamal El-Haj (-) och
2025/26:2372 av Ciczie Weidby m.fl. (V) yrkandena 1-3, 5 och 7.- Reservation 1 (V)
Sysselsättningsgrad
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2025/26:1351 av Roger Hedlund och Mattias Eriksson Falk (båda SD),
2025/26:2371 av Ciczie Weidby m.fl. (V) yrkande 24 och
2025/26:2372 av Ciczie Weidby m.fl. (V) yrkande 6.- Reservation 2 (V)
Turordningsreglerna
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2025/26:2372 av Ciczie Weidby m.fl. (V) yrkande 9 och
2025/26:3321 av Leila Ali Elmi (MP) yrkandena 1 och 2.- Reservation 3 (V)
- Reservation 4 (MP)
Företrädesrätt till återanställning
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2025/26:2372 av Ciczie Weidby m.fl. (V) yrkande 4.- Reservation 5 (V)
Uthyrning av arbetstagare
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2025/26:2372 av Ciczie Weidby m.fl. (V) yrkandena 10-14.- Reservation 6 (V)
Stridsåtgärder m.m.
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2025/26:327 av Nima Gholam Ali Pour (SD),
2025/26:2445 av Ann-Sofie Lifvenhage (M),
2025/26:2462 av John E Weinerhall (M) och
2025/26:3191 av Jonny Cato m.fl. (C) yrkandena 10-12.- Reservation 7 (C)
Utstationering av arbetstagare
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2025/26:307 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkandena 10-14, 16 och 17,
2025/26:3191 av Jonny Cato m.fl. (C) yrkande 7 och
2025/26:3590 av Ardalan Shekarabi m.fl. (S) yrkande 56.- Reservation 8 (S)
- Reservation 9 (V)
- Reservation 10 (C)
Entreprenörsansvar
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2025/26:307 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkandena 20 och 21 samt
2025/26:3590 av Ardalan Shekarabi m.fl. (S) yrkande 37.- Reservation 11 (S)
- Reservation 12 (V)
Arbete via digitala plattformar
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2025/26:55 av Malin Östh m.fl. (V) yrkandena 10, 11 och 13,
2025/26:307 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkandena 31 och 32,
2025/26:1044 av Jamal El-Haj (-) yrkandena 1 och 2,
2025/26:1502 av Jamal El-Haj (-) yrkande 2,
2025/26:1942 av Mattias Jonsson (S),
2025/26:3191 av Jonny Cato m.fl. (C) yrkande 17 och
2025/26:3590 av Ardalan Shekarabi m.fl. (S) yrkandena 31 och 32.- Reservation 13 (S)
- Reservation 14 (V)
- Reservation 15 (C)
Rätten till föräldraledighet
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2025/26:3187 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkande 43.- Reservation 16 (C)
Överenskommelser om utköp
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2025/26:12 av Josef Fransson (SD).Enskildas möjligheter att väcka talan i Arbetsdomstolen
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2025/26:730 av Nima Gholam Ali Pour (SD).Övervakning och kontroll i arbetslivet
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2025/26:187 av Leila Ali Elmi m.fl. (MP) yrkandena 1-6,
2025/26:1504 av Jamal El-Haj (-) yrkande 1 och
2025/26:1747 av Jan Ericson (M).- Reservation 17 (MP)
Krav på svenskt medborgarskap för anställning vid Migrationsverket
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2025/26:2392 av Markus Wiechel (SD).Förkortad arbetstid
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2025/26:300 av Fredrik Lindahl (SD),
2025/26:932 av Jamal El-Haj (-) yrkandena 1 och 2,
2025/26:1532 av Emma Ahlström Köster (M) yrkande 1 och
2025/26:2371 av Ciczie Weidby m.fl. (V) yrkande 25.- Reservation 18 (V, MP)
Dygnsvila och jour m.m.
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2025/26:2371 av Ciczie Weidby m.fl. (V) yrkandena 22 och 23 samt
2025/26:3191 av Jonny Cato m.fl. (C) yrkande 13.- Reservation 19 (V)
- Reservation 20 (C)
Delade turer
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2025/26:2371 av Ciczie Weidby m.fl. (V) yrkande 21.- Reservation 21 (V)
Villkoren vid husligt arbete
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2025/26:3590 av Ardalan Shekarabi m.fl. (S) yrkande 33.- Reservation 22 (S)
Den svenska arbetsmarknadsmodellen och EU
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2025/26:2114 av Ann-Sofie Lifvenhage (M),
2025/26:2449 av Ann-Sofie Lifvenhage (M) och
2025/26:3191 av Jonny Cato m.fl. (C) yrkande 9.- Reservation 23 (C)
Global Deal
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2025/26:3593 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) yrkande 36.- Reservation 24 (S)
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.