Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Arbetsmiljö

Betänkande 2005/06:AU2

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
15 mars 2006

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

PDF
Arbetsmiljö(pdf, 399 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2005/06:2 Arbetsmiljö

Beslut

Motioner om arbetsmiljö (AU2)

Riksdagen sade nej till motioner om arbetsmiljöfrågor från allmänna motionstiden 2004 och 2005. Skälet är att det redan pågår arbete i de frågor som motionerna tar upp.
Utskottets förslag till beslut
Avslag på motioner.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag till beslut
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 43

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2006-01-24
Justering: 2006-02-07
Trycklov: 2006-02-24
Trycklov till Gotab och webb: 2006-02-27
Trycklov: 2006-02-27
Reservationer: 11
Betänkande 2005/06:AU2

Alla beredningar i utskottet

2006-01-24

Motioner om arbetsmiljö (AU2)

Arbetsmarknadsutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner om arbetsmiljöfrågor från allmänna motionstiden 2004 och 2005. Skälet är att det redan pågår arbete i de frågor som motionerna tar upp.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2006-03-09
Stillbild från Debatt om förslag 2005/06:AU2, Arbetsmiljö

Debatt om förslag 2005/06:AU2

Webb-tv: Arbetsmiljö

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Henrik Westman (M)
Anf. 160 Henrik Westman (M)
Fru talman! Jag har varit med om att bygga upp en fristående företagshälsovårdscentral. Det var i slutet av 80-talet. Det var redan då en självklarhet att det förebyggande arbetet skulle hänga ihop med den direkta och dagliga driften. När en olycka hade inträffat eller då det förebyggande arbetet inte hade lyckats förhindra ohälsa följde rehabilitering som en naturlig del. Det är naturligt och rätt att hela kedjan hänger ihop och fel då den inte får göra det. Detta anses riktigt i de flesta andra sammanhang. Den omorganisation av företagshälsovården som genomfördes för ett decennium sedan har verkligen inte varit lyckad. Företagsläkarna och företagen samarbetar inte tillräckligt nära. Tidigare hade företagsläkarna möjlighet att ge sjukvårdande behandling på samma villkor som läkarna inom landstingen. Detta innebar att företagsläkarna tidigt såg eventuella missförhållanden inom både den fysiska och psykiska arbetsmiljön i företaget eller förvaltningen. Beslutsvägarna var ofta korta och på så sätt kunde dålig arbetsmiljö rättas till. Det är angeläget att stärka företagshälsovårdens roll och dess möjlighet att verka i nära samarbete med det förebyggande arbetsmiljöarbetet på arbetsplatserna. Detta skulle innebära en effektivisering av arbetsgivarnas arbetsmiljöarbete. Skatteverkets skärpta tolkning av vad som är avdragsgill kostnad för företagshälsovård skapar en osäkerhet om vad som kan betraktas som arbetsmiljörelaterad företagshälsovård. Det är viktigt att definitionen av företagshälsovård vidgas och att företagshälsovården får tillbaka möjligheten att utfärda sjukintyg och bedriva sjukvård. Företagsläkaren har ofta större möjlighet än landstingets läkare att göra en bedömning av arbetsförmågan hos arbetstagaren eftersom han eller hon känner arbetsplatsen. Detta skulle även kunna leda till en minskning av sjukfrånvaron. Det är faktiskt så att det redan finns företagshälsovårdscentraler som tycker att det är viktigt och riktigt att hela kedjan hänger ihop och därför erbjuder sina kunder vanlig hälso- och sjukvård kopplad med företagshälsovård, trots att det inte finns något avtal med respektive landsting och att kunden, det vill säga arbetsgivaren, får betala hela kostnaden. Den socialdemokratiska regeringen har i stället begränsat företagshälsovårdens möjligheter att bedriva hälso- och sjukvård. Det har försvårat verksamheten. Framtidens syn på och definition av arbetsmiljö, hälso- och sjukvård samt rehabilitering kommer att ha en avgörande betydelse för utvecklingen av företagshälsovården på sikt. För den framtida utvecklingen behövs även metod-, tjänste- och kompetensutveckling av företagshälsovården. För att ytterligare utveckla företagshälsovården anser vi att det är angeläget att denna får möjlighet att även arbeta med annan hälso- och sjukvård. De tjänster som företagshälsovården erbjuder ska styras av utbud och efterfrågan och inte som i dag av en lagstiftning som förbjuder företagshälsovården att ägna sig åt traditionell hälso- och sjukvård. I dagens stressade samhälle är det många yrkesverksamma som skulle uppskatta den närhet till medicinsk kunskap som företagshälsovården skulle kunna erbjuda om den gavs denna möjlighet. Företagshälsovården skulle på så sätt kunna avlasta vårdcentraler och andra läkarmottagningar genom att utgöra ytterligare en verksamhetsform för hälso- och sjukvårdstjänster. Företagshälsovårdens arbete med olika former av kartläggningar - hälsoundersökningar - ute på arbetsplatserna bör kunna användas i det förebyggande folkhälsoarbetet. Verksamheten ger tidiga signaler på ohälsoförändringar långt innan effekterna syns i sjukskrivningsstatistiken. En översyn bör göras av hur företagshälsovårdens statistik kan användas i ett nationellt hälsonät. På senare tid har det talats om kampen mot ohälsa. Det behövs en ökad precision vid sjukskrivningar. Vad vore naturligare än att koppla ihop orsak och verkan med åtgärder för de anställda, det vill säga förebyggande, underhållande och vårdande samt rehabiliterande? Hittills har inte företagshälsovården funnits med i de ohälsoförslag som presenterats. Varför inte? Företagshälsovården ska givetvis även i fortsättningen ha en naturlig och förebyggande roll att spela på arbetsplatsen, men den bör bli friare och bredare och kopplas mer till den vanliga sjukvården. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 1.
Tina Acketoft (Fp)
Anf. 161 Tina Acketoft (Fp)
Fru talman! För att inte glömma det ska jag börja med att yrka bifall till reservationerna 1 och 9. Vi vet att ämnet arbetsmiljö omfattar allt från isocyanater till mobbning och egentligen är alldeles för stort för att debattera i en debatt. Utan att på något sätt förringa vikten av gränsvärden, psykosociala insatser, rehabilitering och så vidare som är otroligt viktiga och som påverkar allas vår arbetsmiljö, vill jag ändå använda min tid här i dag till att fokusera på ett enda litet ämne som ofta osynliggörs, och som det med andra ord ofta inte talas om, trots att orsakerna bakom det och effekterna av det kan får oerhört stora effekter på arbetslivet. I förra årets debatt sade jag att kvinnor på i princip alla områden är underrepresenterade, med ett enda undantag - sjukskrivningar och förtidspensioner. Det gäller tyvärr fortfarande. I dag är siffran när det gäller sjukskrivna kvinnor drygt 150 000 och när det gäller män 87 000. Antalet kvinnor som i dag lever på sjuk- eller aktivitetsersättning, eller förtidspension som det hette tidigare, ökade under 2005 med 36 000 jämfört med drygt 24 000 män. Det är alltså 36 000 kvinnor, och det är ofta unga kvinnor som inte längre har någon möjlighet att delta i ett normalt arbetsliv och som inte har någon möjlighet till det som regeringen brukar deklarera som att alla ska med. Det är som vanligt, med andra ord. I fråga om sjukskrivningar och förtidspensioneringar ligger vi kvinnor i topp. På alla andra listor befinner vi oss i botten. Fru talman! Jag tror att vi alla är medvetna om att det bakom så gott som varje sjukskrivning finns många olika orsaker. Kvinnor drar det tyngsta lasset hemma och har den stressigaste, mest pressande och mest styrda arbetsmiljön. Man har pressen att ständigt hinna lämna och hämta barn på dagis, fixa tvätt- och strykberg, klara av jobbet, ha någon form av socialt liv och ovanpå allt detta dessutom försöka se lite pigg och käck ut, vilket alltså mal ned kvinnor intill benen. Ett sätt att klara detta ser vi nu öka i lavinartad takt - en kraftigt ökande alkoholkonsumtion, speciellt bland kvinnor. Man självmedicinerar helt enkelt, som man säger inom sjukvården. När livet känns som att ständigt befinna sig i en tvättmaskin, inställd på 90 grader vittvätt och ofta med ett långt centrifugeringsprogram så söker alltfler av oss konstgjorda pauser, och vissa finner dem i alkoholen. I dagens Svenska Dagbladet konstateras att alltfler kvinnor ringer till primärvården för att söka hjälp för sitt beroende. Och primärvården bekräftar också att alltfler kvinnor söker hjälp för alkoholrelaterade besvär, alltifrån tydliga fysiska besvär till mer diffusa som oro, ångest, sömnsvårigheter och humörsvängningar - vi känner alla någon som är drabbad om vi inte själva är drabbade. Försäkringskassan gör bedömningen att den höjda alkoholkonsumtionen kommer att så att säga äta upp alla de ansträngningar som i dag görs för att sänka de höga sjuktalen. Arbetsmiljöverket konstaterar att alkohol- och drogberoende tyvärr är vanligt i arbetslivet och att det kan innebära allvarliga arbetsmiljörisker både för den beroende och för omgivningen naturligtvis. Man konstaterar också att arbetets organisation och innehåll kan vara en orsak till missbruket. Vad gör vi då åt detta? Vi verkar ju ha en bred övertygelse om att alkohol inte hör hemma i arbetslivet. Jo, majoriteten i utskottet konstaterar att Arbetsmiljöverket säger att det kan vara lämpligt att arbetsgivare tar fram ett handlingsprogram för hur olika missbruksproblem ska hanteras och att det där bör ingå en alkohol- och drogpolicy. Allt är bra och korrekt, men räcker det verkligen? Fru talman! Efter de larmrapporter som nu har levererats, om inte på löpande band så i alla fall alldeles för många, om kvinnors ökande alkoholkonsumtion behöver vi mer kunskap och ett systematiserat sätt att arbeta. Vi behöver kompetensen och de ekonomiska resurserna för förebyggande av missbruk, och missbrukarvården måste förstärkas. De förebyggande insatserna och missbruksbehandlingen måste anpassas efter kvinnors särskilda behov och förutsättningar. Vi behöver ett ökat samarbete mellan företag och företagshälsovården, precis som min allianskollega tidigare nämnde, så att speciellt kvinnors beroende upptäcks i tid. Och det är inte så att jag menar att kvinnors beroende är allvarligare än mäns, men kvinnor har en fantastisk förmåga att vänta för länge innan de ber om hjälp. Och symtomen skiljer sig också åt så att inte ens ett tränat läkaröga kan se en kvinna som är i farozonen för att utveckla ett beroende. Och framför allt måste vi kanske, fru talman, ställa oss frågan, inte varför Jeppe, utan Jeppa, super. Det är den psykosociala kategorin sjukdomar som har lett till den lavinartade ökningen av sjuktalen. Det vet vi alla. Litet inflytande, hög stress och press är kännetecknande, vilket leder till olust att gå till arbetet, sömnsvårigheter och värk. Och kvinnorna med "kvinnogöra", både det avlönade och det oavlönade, är de yttersta förlorarna. I stället för att ha en kvinnodag per år, som den vi hade i går, eller kanske två för dem av oss som är lyckligt lottade att vara mammor, borde vi definitivt ha en kvinno- och mansdag varje dag året om. Så länge vi inte får en politik eller en strategi som förmår bekämpa det könssegregerade arbetslivet och det könssegregerade hemlivet kommer majoriteten kvinnor att fortsätta att känna sig som om de levde livet i en centrifug. För övrigt, fru talman, kan jag inte låta bli att säga som Cato borde ha sagt: För övrigt anser jag att vi behöver en ny regering. Och vi kvinnor är faktiskt de som har mest att vinna på det eftersom det är vi som på så många sätt får betala priset för den ojämställdhet som finns i dag.
Annelie Enochson (Kd)
Anf. 162 Annelie Enochson (Kd)
Fru talman! Det är en viktig debatt vi har i kammaren i denna sena timme om vår arbetsmiljö där vi tillbringar en så stor del av vår vakna tid. Tyvärr röstade kammaren i gårdagens votering emot ett förslag som Kristdemokraterna hade om just byggnaders inomhusmiljö och vikten av en god fysisk miljö på Sveriges största arbetsplats - skolan. En god inomhusmiljö borde vara en självklarhet eftersom den är nödvändig för att förebygga allergier och andra hälsoproblem. Det är väl känt att det i dag förekommer stora brister i den fysiska skolmiljön i de flesta kommuner. Kristdemokraterna föreslog därför i går att staten ska ta ett ökat ansvar för arbetsmiljön i skolorna genom att införa ett statligt stimulansbidrag för att uppmuntra kommunerna och andra skolhuvudmän att vidta de åtgärder som krävs för att skolorna ska få en bättre arbetsmiljö. För en tid sedan kom också en larmrapport om det ökande bullret på våra förskolor och att många barn lider av tinnitus. Arbetsmiljöverket har nyligen genomfört en inspektionsinsats som omfattade 400 förskolor samt 300 skolor och fritids i 200 av landets kommuner. Det visade sig då att ljudmiljön i förskolor och skolor har stora brister. Krav på förbättringar riktas nu mot ansvariga för ca 85 % av de verksamheter som besöktes. Arbetsmiljöverket skriver i sitt pressmeddelande: "I lokaler där många barn vistas samtidigt alstras ofta höga ljudnivåer. Akustiken i lokalerna, gruppernas storlek och arbetets organisering kan spä på problemen. De allra flesta har inte kartlagt och bedömt riskerna med buller och vidtagit de åtgärder som behövs. Det är också vanligt, att ansvarig chef saknar kunskap om bullrets inverkan på personalens och barnens hälsa, hur buller uppstår och vad som kan göras åt det." Det har gjorts relativt få bullermätningar i förskolan. Den största undersökningen gjordes för ett par år sedan i Skara och Lidköping, då kommunernas samtliga 103 förskoleavdelningar deltog. Syftet var att mäta barnens exponering, och det uppmättes ganska höga nivåer, högre än forskarna hade väntat sig. I genomsnitt var ljudnivån 80 decibel under en hel dag. Enligt de nya riktvärdena från Arbetsmiljöverket som trädde i kraft den 1 juli 2005 så är det precis på gränsen för vad en vuxen person får utsättas för på sin arbetsplats. För förskolebarn finns inga sådana riktvärden. Lars Barregård, professor vid avdelningen för arbets- och miljömedicin på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg och en av dem som arbetat med mätningen, säger att effekterna hos barn som utsätts för höga ljudnivåer främst är trötthet och heshet. Hos personalen är effekterna ungefär desamma - röstproblem, trötthet och stress. Vidare säger han att undersökningar på skolbarn har visat att de pedagogiska resultaten också blir sämre om ljudnivån är hög. Kristdemokraterna har tillsammans med övriga i alliansen för ett nytt Sverige skrivit en reservation där vi påtalar att förskolebarnen har en utsatt situation eftersom de inte omfattas av arbetsmiljölagen. Lärare, elever, förskollärare och barnskötare däremot omfattas av arbetsmiljölagen. Förskolebarnen är i dag de enda som dagligen befinner sig på en arbetsplats utan att omfattas av arbetsmiljölagen. Det finns inga regler om hur lekmiljön ska vara utformad för barnen, och de har inte rätt att ställa några krav. Vi i alliansen anser därför att barnens arbetsmiljö måste tas på större allvar och att förskolebarnen ska omfattas av arbetsmiljölagen. Då skulle också andra frågor som barns säkerhet och lekmiljö uppmärksammas. Utredaren som ser över arbetsmiljölagen bör få i tilläggsdirektiv att föreslå hur lagen kan utvidgas så att förskolebarnen omfattas. Fru talman! I betänkandet har vi ytterligare en gemensam reservation med övriga i alliansen som är värd att uppmärksamma i kammaren. Henrik Westman nämnde den i sitt anförande. Det handlar om att företagshälsovården måste stärkas och deras arbete bli mer effektivt genom att de också tillåts utföra sjukvårdande behandling på samma villkor som landstingets läkare. Som situationen är nu får företagshälsovården enbart ge förebyggande behandling, och det anser vi vara ett slöseri med resurser. Självklart ska läkare ge sjukvårdande behandling på företagshälsovården liksom sjuksköterskor och andra som arbetar där. Inte ska man behöva uppsöka ytterligare en läkare för att få ett recept eller ta ett prov. Nej, nu måste vi få ett slut på detta snuttifierande av resurser och i stället kraftsamla. I dagens stressade samhälle skulle många uppskatta den närhet till medicinsk kunskap som företagshälsovården skulle kunna erbjuda om den gavs möjlighet. En arbetstagare ska bara behöva gå till ett ställe för att få hjälp. Vi i alliansen menar också att de ekonomiska förutsättningarna för företagshälsovårdens arbete med alkoholmissbruk behöver förbättras. Jag tycker att Tina på ett väldigt bra sätt pratade om just de problemen. Fru talman! Vi är välfärdslandet där de välmående mår dåligt. I detta välfärdsland är stress och att man inte är synliggjord några av de mest frekventa anledningarna till att människor är sjukskrivna och att man mår dåligt på sin arbetsplats. Det kan yttra sig i onda axlar, ont i magen eller allmänt försämrat hälsoläge. Att varje morgon gå till en arbetsplats och må dåligt på grund av mobbning eller allmän vantrivsel är det många som upplever i dagens Sverige. I morse hade vi besök av Arbetslivsinstitutet i utskottet. Deras forskning visar att snäva tidsramar och högt arbetstempo är orsaken till 60-70 % av de sjukskrivningar som rör arbetet. Hårda villkor, konkurrens, tilltagande tystnad och oro, rädsla för att bli av med jobbet och behovet av att skapa syndabockar är andra exempel på orsaker till vantrivsel. Kristdemokraterna vill understryka att det är allas ansvar att skapa trivsel och att motverka mobbning på arbetsplatsen. Vi är varandras arbetsplats. Att få känna sig trygg borde vara en mänsklig rättighet för alla. Det är inte i första hand genom lagstiftning man förhindrar mobbning utan genom att på alla nivåer befästa en ömsesidig respekt. Kristdemokraterna anser också att det är arbetsgivarens ansvar att skapa ett arbetsklimat där människor kan behålla hälsa och arbetsglädje även vid snabba förändringar och högt tempo. Arbetsgivaren har enligt lag en rad åtaganden, bland annat att använda den så kallade internkontrollen för ett aktivt arbetsmiljöarbete. Det är viktigt att det systematiska arbetsmiljöarbetet används som ett redskap mot just arbetslivsrelaterad vuxenmobbning. Fru talman! Till sist vill jag ta upp det som vi i alliansen har skrivit i vårt särskilda yttrande. Det handlar om vikten av att vi har ett arbetsliv och arbetsplatser som är drogfria. Här vill jag också tacka majoriteten för de positiva skrivningar vi fått om detta. Det är därför vi inte har något annat än bara ett särskilt yttrande. På många arbetsplatser finns också en väl fungerande verksamhet för att fånga upp arbetskamrater med alkohol- och drogproblem. Dessa goda exempel bör spridas till fler arbetsplatser. Men - och här kommer poängen med vårt särskilda yttrande - stat, landsting och kommuner måste föregå med gott exempel när det gäller att avglorifiera alkoholkonsumtionen. Det är därför rimligt att slå fast att allmänna medel inte ska användas för spritkonsumtion. Representation med alkohol bör därför ske enbart vid mycket speciella tillfällen. För tids vinning, fru talman, yrkar jag bifall endast till reservation nr 9.
Anders Wiklund (V)
Anf. 163 Anders Wiklund (V)
Fru talman! Jag ska börja mitt anförande med en liten historisk utvikning för att sedan landa i nutiden och dagens arbetsmiljö. Vi vet alla att förändringstakten i arbetslivet är hög, liksom i samhället över huvud taget. Inte sällan hör man folk, företrädesvis i den äldre generationen, beklaga sig över utvecklingen som man ibland beskriver som accelererande och snabb. Man brukar också titta tillbaka. Ibland hör man folk säga att det var bättre förr. Men var det egentligen det? Har man inte egentligen i alla tider uttryckt oro över utvecklingen när det gamla, invanda och stabila undermineras av det framväxande, osäkra och nya? Tänk bara på de omvälvande förändringar som följde på industrialiseringen i Sverige runt sekelskiftet 1800/1900-tal eller massproduktionens och masskonsumtionens stora genombrott vid mitten av förra århundradet! Nu befinner vi oss i en ny fas av snabba och omvälvande förändringar som liksom förr drivs av tekniska genombrott och har mycket stora och omvälvande effekter för samhället. Forskaren brukar tala om de tre industriella revolutionerna, som var och en på sitt sätt revolutionerade vårt sätt att leva och arbeta. Den här gången är det den nya informationstekniken som leder utvecklingen. Kanske spelar de här stora skiftena också en viss roll för hur vi mår och hur hälsan förändras över tid. En intressant iakttagelse som skulle kunna tyda på att sådana här samband faktiskt finns är observationen att antalet diagnoser av sjukdomstillstånd relaterade till symtom som trötthet, nedstämdhet, depression etcetera ökade kraftfullt under just den period runt sekelskiftet 1800/1900-tal då förändringstrycket ökade och vi ställde om från jordbruks- till industrisamhälle. Kan det vara bara en tillfällighet att diagnoser med motsvarande symtombild ökar snabbt också i dag, sedan mitten av 1980-talet, under den period då vi på nytt är på väg att ställa om samhället, när det gamla ifrågasätts och det nya är framväxande? Jag vet inte, men man kan ju alltid spekulera. Parallellerna med utvecklingen under tidigare epoker tycker jag i alla fall är väldigt slående, även om medicinen i dag kallar samma sjukdomstillstånd för utbrändhet och utmattningssyndrom. Jag tycker att det verkar som om människor i dag vandrar in i samma vägg som människor gjorde på 1800-talet. Jag ska inte fördjupa mig i detta, fru talman. Jag tycker dock att det är intressanta historiska iakttagelser som i alla fall pekar på att det är en ganska komplex väv som döljer sig bakom de ökade sjuktalen och de nya sjukdomarna. Jag kommer så tillbaka till dagens arbetsliv. Hur ser det egentligen ut i dag? Svaret är förstås beroende av vilka jobb och miljöer vi talar om. Skillnaderna är fortfarande betydande mellan olika branscher och yrkeskategorier. Klass- och könsskillnaderna är också påtagliga, vilket speglas i sjukskrivningsstatistiken. Förändringstakten är som sagt hög i arbetslivet, och det påverkar naturligtvis arbetsmiljöer och arbetsvillkor på olika sätt - i många fall också negativt. Industrin, vården och omsorgen präglas inte generellt av arbetsmiljöer som är långsiktigt hållbara; det är alldeles uppenbart. Jag tror inte att det är utan anledning som Pehr G. Gyllenhammar, om han är bekant för ledamöterna i kammaren, har tagit till orda och uppmanat industrin att skärpa sig. Gyllenhammar tycker sig se en utveckling som han beskriver som en vandring baklänges in i framtiden. 1960-talets och taylorismens arbetslednings- och organisationsprinciper är på väg tillbaka, tycker han, liksom förslitningsskadorna. Och jag tror att han vet vad han talar om. Men han är ju inte ensam. Vittnesmålen från arbetsplatserna, privata och offentliga, från skyddsombud och fackliga organisationer om arbetsmiljöer som försämrats under senare tid är många. Effektiviseringar och rationaliseringar är vardag på många arbetsplatser. Organisationerna krymper, krav och resurser balanseras inte. Linjen som skiljer magra organisationer från anorektiska blir allt tunnare. Pressen ökar på arbetstagarna, fler löper risk att bli sjuka och utveckla ohälsa. Men det är inte, fru talman, hela sanningen. Vi har också sett hur ny teknik som introduceras i arbetslivet och nya sätt att organisera arbetet ökar både kunskapsinnehållet i arbetsuppgifterna och arbetstagarnas inflytande över arbetet. På många arbetsplatser går utvecklingen i rätt riktning. Bilden är därför ganska splittrad. Men det står klart, tycker jag, att arbetsmiljöarbetet har tagit rejäla steg tillbaka under loppet av de senaste 10-15 åren. Det problem vi står inför i dag är att det egentligen inte finns några enkla, snabba lösningar för att vända utvecklingen. Och det krävs en helhetssyn. Jag tror att insatser måste göras i hela kedjan, från det förebyggande arbetet via sjukskrivningsprocessen till rehabiliteringsarbetet. Några steg har vi redan tagit, men på det förebyggande området tycker jag att det mesta återstår att göra. Jag vill peka på framför allt två områden där jag tycker att omtag krävs. Det är naturligtvis helt oacceptabelt att det fortfarande bara är ungefär 45 % av alla arbetsgivare som säger sig ha implementerat föreskriften om systematiskt arbetsmiljöarbete, själva grundbulten i AML. Jag tvekar nästan lite inför nästa frågeställning som är ganska naturlig. Hur många av de här arbetsgivarna tillämpar också föreskriften på avsett sätt? Jag misstänker att den officiella bilden, även om den är dålig, skönmålar verkligheten. Jag tror att behovet av ekonomiskt kännbara sanktioner mot de arbetsgivare som inte tar sitt ansvar enligt lag bör övervägas på allvar. Jag tror också att det finns behov av nya föreskrifter, relevanta i förhållande till de nya riskfaktorerna på arbetsplatserna, till exempel i organisations- och bemanningsfrågor. En sådan skärpning av AML tror jag skulle ge skyddsombud och fackliga organisationer ökad styrka att driva arbetsmiljöfrågorna med större kraft och effektivitet. Det skulle också ge arbetsgivarna incitament för att öka sitt engagemang och bidra till att lyfta det lokala arbetsmiljöarbetet. Jag tror att förmågan hos AML att ställa sig i vägen för långtgående effektiviseringar och organisationsförändringar som riskerar att försämra arbetsmiljön behöver öka. Fartblinda arbetsgivare skulle må väl av detta, fru talman. En del av den här problematiken ligger i en utredning, så jag får väl anledning att återkomma höll jag på att säga. Men det får jag nog inte. Det kommer ju ett val emellan. Men jag hoppas att någon annan får tillfälle att göra det. En vassare AML tror jag också skulle underlätta företagshälsovårdens medverkan och minska riskerna för eventuella lojalitetskonflikter, som framför allt kan förekomma då det gäller den inbyggda företagshälsovårdens arbetssituation. Och då kommer jag till nästa fråga som jag vill beröra, nämligen företagshälsovården. Andelen företag som är anslutna till företagshälsovården minskade kraftigt under 90-talet. Det vet vi. I dag har ca 65 % av löntagarna tillgång till företagshälsovård. Nästa fråga som inställer sig är också mycket obehaglig. Hur många av dessa erbjuds bara enkel sjukvård i stället för kvalificerad företagshälsovård? Det vet inte jag, men jag misstänker att det inte är en helt obetydlig andel. Statsbidragsindragningen och avregleringen av marknaden för företagshälsovårdstjänster under 90-talets första hälft försämrade förutsättningarna drastiskt för en god företagshälsovård, tillgänglig för alla. Det visar alla utredningar. Konsekvenserna har blivit minskad tillgång på kvalitativ, förebyggande företagshälsovård, och skillnaderna har ökat mellan anställda i små och stora företag och mellan företag i glesbygd och i större tätorter. Vi har stora problem på det här området. Anställda i mansdominerade yrken utnyttjar i högre grad företagshälsovårdens tjänster än anställda i kvinnodominerade yrken. Det är också oacceptabelt, liksom att arbetstagarnas inflytande över företagshälsovården har minskat påtagligt. Allvarligt är det också med förskjutningen från förebyggande hälsovård till enklare medicinska tjänster. Det visar alla utredningar. Det är tråkigt och det är tragiskt, för företagshälsovården har en strategisk roll som expertresurs och stöd i det förebyggande och rehabiliterande arbetet. Företagshälsovårdens närhet till arbetsplatserna och dess kännedom om arbetsförhållandena ger den helt unika möjligheter att bedöma både arbetsförmåga och anpassningsmöjligheter. Jag tycker också att samarbetsavtal faktiskt borde kunna träffas mellan företagshälsovården och den allmänna hälso- och sjukvården för att effektivisera samhällets totala insatser för att minska sjukfrånvaron. Jag är alltså öppen för att även företagshälsovården ska kunna bedriva viss form av sjukvård. Till sist, fru talman, kommer jag till grundbulten i allt detta. Jag tror nämligen att förutsättningar för ett bra arbetsmiljöarbete är engagerade parter som samverkar kring frågorna lokalt på arbetsplatserna. Det fanns en tid då det bedrevs ett konstruktivt och framåtsyftande arbete av parterna och med forskare engagerade, med fokus på arbetslivets förnyelse och utveckling. En rad projekt startades som initierade diskussioner kring arbete, arbetsorganisationer och arbetsmiljöer på arbetsplatserna och drev på utvecklingsarbetet. Jättebra! Men det var länge sedan. Under senare tid har frågorna om arbetslivets utveckling och förnyelse och det goda arbetets villkor fört en tynande tillvaro, samtidigt som omvandlingstrycket och förändringstakten i arbetslivet ökat dramatiskt. Inte konstigt då, tycker jag, om resultatet blivit försämrade arbetsmiljöer och arbetsvillkor. Därmed har man också lämnat fältet fritt för överdrivna eländesbeskrivningar och svartmålningar av dagens arbetsliv. Vem tjänar egentligen på det? Allt är ju inte elände, även om stora problem utan tvekan finns. Jag tror att vägen fram till ett uthålligt arbetsliv förutsätter att parterna på nytt tar ett gemensamt ansvar för utvecklingen och via legitimitetsskapande processer visar på möjligheterna att förena krav på lönsamhet, effektivitet och produktivitet med utvecklande arbetsuppgifter och goda arbetsmiljöer, kompetensutveckling och arbetstagarinflytande. Detta är ju den riktigt stora utmaningen i dag. Jag skulle därför efterlysa, fru talman, ett nytt socialt kontrakt, eller kalla det gärna samarbetsavtal, mellan de centrala parterna på arbetsmarknaden, med uppgiften att utveckla en gemensam plattform till stöd för parterna lokalt att öka sina ansträngningar att förbättra arbetsmiljöerna och skapa långsiktigt hållbara arbetsplatser. Jag är, fru talman, medveten om att detta kan synas en aning orealistiskt med tanke på att näringslivets centrala organisationer flytt fältet och numera föredrar att ägna tiden åt att vårda sina intresseståndpunkter i kampanjer i stället för i samtal. Orealistiskt eller ej, jag skulle ändå vilja att regeringen tog ett sådant initiativ och bjöd in parterna till sådana samtal. Jag står naturligtvis bakom förslagen i betänkandet och reservation nr 2.
Annelie Enochson (Kd)
Anf. 164 Annelie Enochson (Kd)
Fru talman! Det var en intressant inledande historielektion om att gå baklänges in i framtiden, enligt Pehr Gyllenhammar. Och det kan nog vara så, för vi har sett att stressen ökar, och det är ingen trevlig tillvaro för många av våra arbetstagare i Sverige i dag, som jag också sade i mitt debattinlägg. Jag skulle bara vilja ställa två frågor till Anders Wiklund. Den ena handlar om företagshälsovårdens strategiska roll och unika möjligheter, som Anders tog upp. Samtidigt upplevde jag att det fanns en viss öppning för att kunna integrera sjukvårdande behandling i företagshälsovården. Då undrar jag lite grann om man kan tänka sig att fullt ut integrera den och hur diskussionerna går med samarbetspartierna om detta. Den andra frågan jag har är om Vänsterpartiet kan tänka sig att innesluta förskolebarnen i arbetsmiljölagen och om man diskuterar detta också med samarbetspartierna.
Anders Wiklund (V)
Anf. 165 Anders Wiklund (V)
Fru talman! När det gäller företagshälsovårdens möjligheter att bedriva enklare sjukvård finns den redan i dag. Det finns exempel på företagshälsovård i landet som har tecknat samarbetsavtal med sina respektive landsting. I Värmland tror jag att det har funnits under ett antal år. Jag tror också att det finns på något annat håll. Det fanns i Dalarna också, som jag kommer från. Den möjligheten finns. Det finns fördelar med det, men också nackdelar. Jag kan naturligtvis förstå att hälso- och sjukvården känner lite oro inför det här. Man vill gärna ha kontroll över verksamheten och kontroll över sina kostnader och kan känna en viss oro för att man inte har det fullt ut om man släpper ut det här på företagshälsovårdscentralerna. Detta kan man naturligtvis reglera i avtal. Det har man gjort där dessa vägar har prövats. Jag är öppen för det. Men det får inte leda till att det förebyggande arbetet i företagshälsovårdens regi tar stryk. Det är den primära uppgift som företagshälsovården har. När det gäller den andra frågan kan jag svara angående det andra ledet. Jag tror inte vi har fört diskussionen med s eller Miljöpartiet. Den som vet bättre får rätta mig. Vi kan nog tänka oss att diskutera det. Jag får lov att återkomma eftersom jag på rak arm inte kan svara.
Margareta Andersson (C)
Anf. 166 Margareta Andersson (C)
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 1. Jag står givetvis bakom Centerpartiets övriga reservationer. Arbetsmiljö är ett stort begrepp. Jag har funderat på vad som gör en arbetsmiljö bra. Det är trivsel, att känna att det är kul att gå till jobbet. Det är bra arbetskamrater, att känna att det går att lita på dem. Det är ett jobb som är överblickbart och där det går att påverka sin situation. Det är att ha en bra chef som både har kunskaper om jobbet och vilket jobb jag ska göra och vet vad arbetsmiljö handlar om. Det är att få en skälig lön så att det går att känna uppskattning och att jobbet som utförs är viktigt. Alla dessa faktorer är viktiga för en bra arbetsmiljö. Det finns många ställen med en bra arbetsmiljö. Men det finns också några riktigt dåliga arbetsmiljöer. Vad är det som kännetecknar en dålig arbetsmiljö? Det är motsatsen. Stress är det vanligaste, att inte riktigt hinna med. Vi kvinnor har dessutom stress på oss hemifrån, vi borde gå hem, borde ta hand om ungarna, borde baka bullar så att kompisarna kan bjudas på saft och bullar nästa gång de kommer förbi. Otrygghet i anställningen gör också så att man känner sig missbelåten. Det blir ett inlägg i den dåliga arbetsmiljön. Det kan vara arbetskamrater som uttrycker avundsjuka, oro och stress. Mobbning är nog ett av de otäckaste och mest fruktansvärda arbetsmiljöproblemen som finns. Jag fick i min hand häromdagen en gul lapp, ett alldeles vanligt A 4-papper. Det är en förening som kallar sig för Stopp som delar ut detta. Där står: Två till tre på din arbetsplats tänker på att ta livet av sig i dag. Jag tror inte att det syftar på en liten arbetsplats, men på en lite större arbetsplats är det säkert så. Den som har blivit utsatt för mobbning vet att man mår fruktansvärt dåligt. Det kan gå så långt att man faktiskt tar livet av sig. Här är tydliga chefer och tydliga arbetskamrater som ställer upp - att inte ha tystnaden som har funnits ett bra tag på våra arbetsplatser - viktiga faktorer för att motverka mobbning. Vi måste tydligt säga ifrån att på en viss arbetsplats accepteras inte mobbning. Man ska inte behöva ta livet av sig för att man vantrivs på sitt arbete. Förhoppningsvis kan företagshälsovården se till att man kommer i väg från en sådan arbetsplats, att man slutar. Det handlar om livet. En annan smygande otrevlig historia är bullret. Vi har diskuterat bullernivån inte minst på våra daghem och fritidshem. Flera av debattörerna har tidigare tagit upp hur förfärligt det är på många ställen där små barn vistas. Har man själv drabbats av tinnitus vet man att ljudet i öronen aldrig försvinner. Det finns där hela tiden. Paniken kan vara nära. Det blir aldrig mer riktigt tyst. Är man som jag van vid att det är tyst ibland, att tystnaden är något att njuta av, blir tinnitus påfrestande. Små barn upplever buller som jobbigt. Vi vet för lite om hur de kommer att drabbas i det långa loppet, när de redan som små, kanske i tre-fyraårsåldern, upplever bullermiljöer på upp till 80 decibel i genomsnitt under ett dygn. Undra på att de är trötta, griniga och har koncentrationssvårigheter. Därför är det så viktigt att vi gör något åt det. Vi har i Allians för Sverige och från Centerpartiets sida en hel del åtgärder som vi tycker att man skulle kunna ta till. Att kartlägga vilka kunskaper som finns vore bättre än att säga nej till en sådan kartläggning. Det är väl bra att veta var kunskapsluckorna finns innan man sätter i gång och rättar till dem. Majoriteten har yrkat avslag på den centermotionen. Jag frågar mig varför. Visst är det bra med en allmän utsmetad utbildning för många, för dem som kan lite. Men det kan också vara bra att sätta in punktinsatser där kunskapsluckorna finns. Sedan var det frågan om chefernas utbildning. Det behövs mer av arbetsmiljöundervisning och utbildning i chefsarbetet. Där kan stat, landsting och kommuner gå före. Det behövs konkreta åtgärder. Det behövs bullerskydd. Bullermätningar ska göras i lokaler så att det går att känna att där är en hygglig nivå. De bullerskydd som finns ska användas i bullriga industrier. På vissa ställen går det inte att få bort bullret. Man måste i stället skydda sig med personligt bullerskydd. Mindre barngrupper innebär mindre buller, mindre skrik och väsen. Dessutom blir barnen tryggare och lugnare av att det inte finns så många att ta hänsyn till. De måste inte skrika så högt för att göra sig hörda. Sedan var det frågan om mobbning och fasta regler. Det ska finnas en överenskommelse så att alla vet att man inte mobbar varandra här. Vi behöver förstärka företagshälsovården. Företagshälsovården behöver komma in och göra undersökningar, se vad som händer, göra mätningar. Den kartläggningen ska också användas i det hälsonät som vi från Centerpartiets sida hoppas kunna utveckla så att det går att få en bild av hur det ser ut i hela Sverige. Det hälsoarbete som bedrivs i företagshälsovården är en viktig punkt. Vad skulle det få för effekter om vi lyckas förbättra arbetsmiljön för så många? För den enskilde innebär det bättre hälsa, bättre livskvalitet och bättre inkomster. Orkar man jobba bra får företaget förmodligen en bättre produktivitet. Då kan man få högre lön. Företaget kan få en ökad produktivitet. Det blir lägre kostnad för sjukskrivningar, vikarier och nyrekrytering. Det är sådana faktorer vi ska trycka på ännu mer i olika sammanhang. Samhället skulle tjäna på lägre sjuktal och lägre kostnader för sjukvård och sjukskrivningar. Vi skulle få bättre livskvalitet i hela samhället. Centerpartiet kommer att fortsätta att hävda att arbetsmiljöarbetet ger positiva effekter. Därför kommer jag att kräva att man satsar ännu mer målinriktat på att se till att arbetsmiljön blir bättre för många människor i det här landet.
Ulf Holm (Mp)
Anf. 167 Ulf Holm (Mp)
Fru talman! Innehållet i det här betänkandet är väl inte någon kioskvältare. Vi är relativt överens om ganska mycket. Det jag mest har reagerat på hittills är Tina Acketofts uttalande om att det vore bättre för kvinnorna med en ny regering. Jag delar inte den åsikten. Jo, delvis gör jag det, därför att jag tycker att vi ska ha en regering bestående av socialdemokrater och miljöpartister. Men vi ska absolut inte ha en borgerlig allians - det tror jag inte alls är bra för kvinnorna i Sverige. Tvärtom har majoriteten under den här mandatperioden satsat väldigt mycket på jämställdhetsfrågorna. Jag tror, ärligt talat, Tina Acketoft, att du inte hade fått med dig din allians på de åtgärder vi har vidtagit och kommer att vidta. Många av de saker som tas upp i det här betänkandet är det svårt att säga någonting emot. Fru talman! Det är svårt att säga någonting emot att arbetsplatserna ska vara alkohol- och drogfria, att mobbning inte ska förekomma, att vi ska ta bullerproblematiken på allvar och så vidare. Det självklart att vi måste göra så mycket möjligt. Många av de krav som har kommit fram här pågår det utredningar om i just den riktningen. Det gäller till exempel arbetsmiljön i förskolan, där de fyra borgerliga av någon anledning har en reservation om att man ska göra ett tilläggsdirektiv om att arbetsmiljölagen också ska innefatta förskolan. De har redan det tilläggsdirektivet. Vi har redan beslutat om det, och det utreds. Varför då ha en reservation om detta? Det är fullständigt onödigt. Vi har redan insett att man på förskolor och fritidshem måste ta ett större ansvar för bullerfrågorna, och det kan vara lämpligt att just arbetsmiljölagen ska gälla även där. Förhoppningsvis kommer den här utredningen fram till det. När det gäller frågorna om buller finns det också en miljöpartimotion. Vi tycker att det är en viktig fråga som bör uppmärksammas. Men även där pågår redan nu utredningar i just den riktningen att man ska prioritera detta ännu mer, framför allt med tanke på de nya arbetsplatserna, som kanske inte direkt varit de som man har tittat på. Hittills har mycket av bullerarbetet handlat om industriarbetsplatserna. Numera har vi mycket mer fokus på hälso- och sjukvård och skola, som ska prioriteras i detta arbete. Vi har också skrivit i majoritetstexten i utskottets ställningstagande om till exempel EU:s bullerår, då man uppmärksammade just detta och genomförde en hel rad olika inspektioner. Jag tror att det också är viktigt. Vi har också en miljöpartimotion om elektromagnetiska fält där vi anser att försiktighetsprincipen ska användas. Där tycks det mest vara en diskussion om var gränsen för försiktighetsprincipen ska gå. Majoriteten tycker att det finns en sådan redan i dag, medan jag och Miljöpartiet tycker att den borde användas striktare. Det är inga direkta kioskvältare, om jag uttrycker det på det sättet. Från Miljöpartiets utgångspunkter är det viktigt att satsa på det förebyggande arbetet. Vi har den här mandatperioden tillsammans med våra samarbetspartier Socialdemokraterna och Vänstern just satsat på till exempel de regionala skyddsombuden, som vi nu har avsatt 100 miljoner för i budgeten för 2006. Vi har arbetat tillsammans med att stärka det förebyggande arbetet. Vi kan givetvis göra mer, och den möjligheten har vi om vi får regeringsmakten efter valet den 17 september. Det kan jag lova. Jag tycker att mycket av Tina Acketofts inlägg om kvinnornas situation är viktigt. Jag vill verkligen tacka för det brandtal som du höll, Tina. Jag tror att det måste uppmärksammas väldigt mycket att kvinnor tyvärr är överrepresenterade när det gäller sjukskrivningar. Vi måste studera det mer noga och se till att vi får ett bättre förebyggande arbete på denna sida. Då är det gamla käpphästar från Miljöpartiet om sänkt arbetstid till sex timmar, friår och så vidare som kan vara möjligheter. Jag säger inte att det är de absoluta lösningarna, men jag tror att det är sådana här punkter vi ska titta på för att man ska få livspusslet att gå ihop. Där vet vi att kvinnor upplever det jobbigare att få livspusslet att gå ihop, därför att de tar ett större ansvar hemma än vi män gör. Då kan man säga: Ska vi förändra det för att kvinnorna ska hinna med allting? Nej, vi män borde ta ett större ansvar hemma. Jag hoppas att vi kommer att göra det framöver. Utvecklingen går i rätt riktning, även om den går förbaskat sakta.
Tina Acketoft (Fp)
Anf. 168 Tina Acketoft (Fp)
Fru talman! Jag tänker säga som de flesta i den tidigare debatten: Jag vill egentligen inte förlänga den här debatten, men jag kan inte låta bli. Jag tänkte ge Ulf Holm, vars miljöparti nu har suttit som samarbetsparti med Vänstern och Socialdemokraterna i snart en hel mandatperiod, en chans att nämna tre saker som under den här tiden har blivit bättre för kvinnorna i Sverige med den politik som han har fört. Eftersom han uppenbarligen inte kan se att det finns någon annan politik som skulle kunna leda till något bättre, skulle jag i egenskap av kvinna - glöm att jag är politiker och folkpartist - vilja höra vad det är som har blivit bättre för mig. Nämn tre saker som har blivit bättre för mig under den senaste mandatperioden!
Ulf Holm (Mp)
Anf. 169 Ulf Holm (Mp)
Fru talman! En sak som vi gemensamt har kommit överens om är mer pengar till kvinnors organisering. Det är nästan en åttadubbling av pengarna som kommer till detta år. Vi har också gett mer pengar till kvinnojourerna, inte minst en väldigt viktig fråga. Vi har också tagit steget till en lönehandlingsplan, där vi förhoppningsvis ska kunna påverka fack och arbetsgivare att ta ett större ansvar för att utjämna de oskäliga löneskillnaderna mellan män och kvinnor. Lönesättningen är ingenting som vi bestämmer över här i riksdagen, men vi har målmedvetet jobbat hela mandatperioden för att prata med fack och arbetsgivare. Vi har också satt till 6 miljoner kronor till JämO, just för att de ska bli bättre på att undersöka att den gällande lagstiftningen följs. På ingen av de här punkterna finns det en enighet inom den borgerliga alliansen. På vissa punkter har Folkpartiet stött, och på andra har något annat parti gjort det. Men inte på någon av de tre punkterna har den borgerliga alliansen en politik för detta, medan vi tre som sitter i majoritet nu har genomfört någonting för dessa frågor.
Tina Acketoft (Fp)
Anf. 170 Tina Acketoft (Fp)
Fru talman! Det är drastiska grepp han drar upp. Mer pengar till kvinnojourerna: Där har vi en borgerlig enighet. 6 miljoner till JämO: Ja, jag kan lova dig, Ulf Holm, att en annan regering än den som sitter inte skulle ha något som helst problem att skrapa ihop 6 miljoner kronor till JämO och få en bred allians för det. Kvinnors organisation: Jag tar mig för pannan! Är det detta som Ulf Holm menar är de revolutionerande greppen som har skapat en bättre situation för kvinnor de senaste tre åren? Vi har ökade löneskillnader. Kvinnorna tar fortfarande ut majoriteten av föräldraledigheten. Vi har färre börsbolags-vd:ar som är kvinnor än vi hade för ett år sedan. Vi har färre vd:ar över huvud taget som är kvinnor än vi hade tidigare. På punkt efter punkt - sjukhälsotalen och förtidspensioneringarna - går det bara utför för kvinnorna. Ändå står Ulf Holm och säger att det som finns i dag är det bästa för kvinnorna. Man tar sig för pannan, fru talman.
Ulf Holm (Mp)
Anf. 171 Ulf Holm (Mp)
Fru talman! Först frågar Tina Acketoft om jag kan nämna tre saker, och när jag då nämner tre saker, ganska konkreta, får jag skäll för att det var fel saker. Ursäkta! Vi har gjort saker för att främja jämställdheten i Sverige den här mandatperioden, och jag tog tre konkreta exempel. Då svarar Tina Acketoft med kvotering till bolagsstyrelser, att det är färre kvinnor i bolagsstyrelser och på vd-poster nu. Okej då! Vi har ett arbete på gång med att vi ska se om kvotering kan vara ett sätt att öka just detta. Okej - jag är jätteglad om Folkpartiet kan ställa upp på det om det kommer till kammaren den här mandatperioden. Men jag är väldigt tveksam till om den borgerliga alliansen kommer att stödja ett sådant förslag om vi hinner lägga fram det denna mandatperiod. Jag och Miljöpartiet är inte främmande för att vi ska införa en sådan lagstiftning. Tina Acketoft tar sedan upp lönepolitiken. Vill Tina Acketoft att vi ska ha en statlig lönepolitik, riktad från riksdagen? Jag vill inte ha det. Jag vill att fack och arbetsgivare ska komma överens om lönesättningen. Problemet är att vi inte kan bestämma härifrån exakt hur lönerna ska formuleras. Vi kan uppmuntra, och vi kan inleda samtal med fack och arbetsgivare. Men vi kan inte besluta det härifrån.
Annelie Enochson (Kd)
Anf. 172 Annelie Enochson (Kd)
Fru talman! I sitt anförande sade miljöpartisten Ulf Holm ett antal gånger att livspusslet inte går ihop. Nej, livspusslet går inte ihop för väldigt många i dag. Nu har vi ett arbetsmiljöbetänkande om arbetstagarnas situation. Då har vi i alliansen föreslagit att företagshälsovården faktiskt ska göra sjukvårdande behandling, just för att man ska kunna få tiden och livet att gå ihop. Vi menar att detta att hålla på att springa först till företagshälsovården, sedan till sjukvårdande behandling och sedan tillbaka igen också är saker som tar väldigt mycket tid så att man inte får livspusslet att gå ihop. Vårt förslag är enkelt. Vi vill backa tillbaka lite grann till det som en gång var som vi tyckte var bra. Det var när företagshälsovården fick möjlighet att ge sjukvårdande behandling, recept och ta prov, där sjukgymnaster och allihop var med. Då är min fråga till miljöpartisten Ulf Holm som förut till vänsterpartisten: Kan ni tänka er att ha en diskussion med Socialdemokraterna om detta så att vi kan få just livspusslet för arbetstagarna att gå ihop på denna punkt?
Ulf Holm (Mp)
Anf. 173 Ulf Holm (Mp)
Fru talman! Svaret är ja.
Ann-Marie Fagerström (S)
Anf. 174 Ann-Marie Fagerström (S)
Fru talman! Som framgår av tidigare inlägg i detta ärende behandlar vi arbetsmarknadsutskottets betänkande 2005/06:AU2 här i dag. Till grund för debatten ligger ett 60-tal motionsyrkanden kring arbetsmiljöfrågor från den allmänna motionstiden 2005, ett motionsyrkande från 2004 samt ett yrkande som väckts med anledning av regeringens proposition 2005/06:30 Nationella alkohol- och narkotikahandlingsplaner . Arbete åt alla och ett bra arbetsliv för alla är en av de viktigaste uppgifterna för oss socialdemokrater. En avgörande faktor för att arbetslivet ska fungera som en del av tryggheten är att det finns en god arbetsmiljö. Vi socialdemokrater är inte tillfreds med hur det är i dag. Även om vi vet att vi har en relativt god arbetsmiljö och lever i ett välfärdsland är det en bra bit kvar tills vi kan vara nöjda. Den bistra verkligheten är att det finns mycket att göra. Alltför många människor blir utslagna i dag. Det är en gemensam uppgift att ändra på, naturligtvis en uppgift för oss politiker men också för fackföreningsrörelsen och för arbetsgivarna. Jag är säker på att många av dem som står utanför arbetsmarknaden i dag på grund av arbetsoförmåga skulle kunna bidra på olika sätt om arbetsmiljön fungerade på ett mer tillfredsställande sätt. Det är viktigt att understryka att den som av psykiska eller fysiska skäl inte klarar att arbeta självklart ska ha rätt till sjukersättning och möjligheter till ett gott liv. Det finns en obehaglig tendens i dag att misstänkliggöra människor. De påstås egentligen inte vara sjuka. Det är ersättningarna och försäkringarna som är för generösa. Vi socialdemokrater tar avstånd från det misstänkliggörandet. Men samtidigt är det så att trots sjukdom och nedsatt arbetsförmåga finns det väldigt många som kan och vill arbeta. I detta sammanhang är det oerhört viktigt att det finns ett bra och väl fungerande arbetsmiljöarbete så att vi får en arbetsmiljö som är anpassad för alla. Vi socialdemokrater är övertygade om att det finns en plats för alla, oavsett vilken arbetsförmåga man har. Det avgörande för att erbjudas eller stanna kvar i ett arbete får inte vara att man är hundra procent arbetsför. Om vi ska fortsätta att vara ett välfärdsland om 10-20 år måste fler få arbeta. Vi måste skapa ett arbetsliv där alla som vill och kan ska få bidra. Det är viktigt för den enskilde, och det är också viktigt för Sverige som välfärdsland. Fru talman! En stor utmaning är att flera orkar arbeta hela vägen fram till pensionen. Det är oacceptabelt att så många tvingas lämna sina arbeten innan de uppnår pensionsåldern. Det är en hemsk sanning att varje vecka dödas någon på en svensk arbetsplats. Varje vecka skadas hundratals på sina arbeten. Arbetsmiljön måste förbättras så att utslagningen minimeras. Fru talman! Jag måste trots allt säga att jag ser med tillförsikt på framtiden. Vi har under senare år sakta men säkert lyckats vända den negativa trend vi fick under 90-talet. Regeringen kommer under denna månad med en proposition om företagshälsovården. Det är en efterlängtad proposition som lyfter fram flera viktiga och angelägna krav. Den kommer att ha stor betydelse för ett förebyggande arbete, en trovärdig rehabilitering och en god arbetsmiljö. Utan att föregå kommande proposition vill jag ändå säga att innehållet kommer att tillfredsställa de flesta av de önskningar som finns om en god företagshälsovård värd namnet. Margareta Andersson och Centern har en motion om vissa förebyggande åtgärder. Jag yrkar avslag på reservationen, men självklart delar vi socialdemokrater uppfattningen och tänker verka för att den offentliga sektorn alltid ska vara ett föredöme som arbetsgivare. Det är viktigt att de offentliga arbetsgivarna har en offensiv hållning när det gäller att arbeta aktivt med arbetsmiljöfrågor, medinflytande med mera. Vi politiker ska vara förebilder i detta arbete. Här kan vi påverka och ska så göra. Vi ska verka för att den offentliga sektorn är mönsterarbetsplatser där varje anställd får bekräftelse på sin kompetens och sin gedigna yrkeserfarenhet. Det handlar om lön och utvecklingsmöjligheter men också om resurser för att kunna göra bra jobb. Fru talman! Socialdemokraternas syn skiljer sig inte på något sätt från Vänsterns när det gäller skyddsombudens roll på arbetsmarknaden. Skyddsombuden har en viktig funktion, inte minst de regionala skyddsombuden som utgör en viktig strategisk resurs för bättre arbetsmiljö på mindre arbetsplatser. Det är också mycket angeläget att skyddsombuden får den utbildning som krävs för att göra ett bra jobb. Vi socialdemokrater anser dock att Vänsterns yrkande i stort är tillgodosett och vill vänta på den utredning som pågår innan vi är beredda att ta tag i frågan på något annat sätt än vad som gäller i dag. Jag yrkar därför avslag på reservationen. Arbetsmiljöverkets uppgift är klar. Verket har till uppgift att se till att arbetsmiljön uppfyller de krav som finns i arbetsmiljölagen om att alla ska ha en bra och utvecklande arbetsmiljö. Jag ser också mycket positivt på Arbetslivsverkets roll för att motverka psykisk och fysisk ohälsa på arbetsplatserna. Inte minst kvinnor lever under en psykisk stress i arbetslivet. Det är konstaterat att sjukfrånvaron är hög bland kvinnor. Kvinnor har generellt högre sjukfrånvaro än män, och kvinnor arbetar i stor utsträckning inom den kommunala sektorn. När offentlig sektor skar ned och sparade på 1990-talet fick kvinnorna sällan vara med och påverka hur resurserna skulle användas på bästa sätt. Flera undersökningar visar på den typiska långtidssjukskrivna kvinnan. Hon har huvudansvaret i familjen och jobbar deltid fast hon skulle vilja jobba heltid. Det är viktigt att fortsätta att intensifiera det arbete som pågår för att förbättra kvinnors situation. Buller i arbetslivet är ett allvarligt problem. Vi vet att det är många människor som lider av nedsatt hörsel, främst för att arbetsmiljön har varit bullrig och ljudnivån oacceptabel. En orsak har varit att man har slarvat med att använda de skydd som har funnits. Man har inte varit varse konsekvenserna som det innebär att vistas i en bullrig miljö. I dag görs stora förbättringar. Bland annat isolerar man bullriga maskiner i industrin. Man använder hörselskydd i större utsträckning. Arbetsgivaren arbetar aktivt på att ta bort bullriga miljöer. Man har också uppmärksammat problemet på arbetsplatser där barn och vuxna vistas och där ljudnivån är hög. Det görs mätningar som visar om åtgärder ska sättas in. Vad beträffar motionerna om elektromagnetiska fält behandlade utskottet liknande motioner för ett år sedan. I likhet med vad som sades då anser vi socialdemokrater att försiktighetsprincipen ska tillämpas på arbetsplatser där det förekommer elektromagnetiska fält. Det pågår också betydande nationell och internationell kartläggning av riskerna med elektromagnetiska fält, liksom en omfattande forskning. Fru talman! Det finns krav att förskolebarnen ska omfattas av arbetsmiljölagen. Jag vill göra er uppmärksamma på att det pågår en översyn om detta som det är värt att vänta på innan vi tar ett slutgiltigt beslut. Givetvis anser vi socialdemokrater att det är viktigt att barnen får en trygg arbetsmiljö som ger dem skydd mot framtida besvär. Men vi vill vänta på den översyn som pågår för att bland annat få ett säkrare underlag om var ansvaret bör ligga. Fru talman! Våld, hot och mobbning är något som vi självklart inte ska acceptera. Oavsett i vilken utsträckning det förekommer eller vem det drabbar måste detta tas på största allvar. Ingen människa ska behöva känna sig rädd eller utanför på sin arbetsplats. Det är allas vårt ansvar att motverka att andra människor utsätts för trakasserier av något slag. Vi har en skyldighet att ta tag i och uppmärksamma de problem vi möter. Det görs mycket för att motverka våld, hot och mobbning. Det arbetet måste fortsätta. Arbetslivsverket har en central roll, och det finns lagstiftning som förstärker tryggheten för de utsatta. I detta sammanhang kan också nämnas att Diskrimineringskommittén har lämnat sitt slutbetänkande som belyser dessa frågor.
Annelie Enochson (Kd)
Anf. 175 Annelie Enochson (Kd)
Fru talman! Här i kammaren öppnade vi i dag upp för att kunna ha sjukvårdande behandling i företagshälsovården. Miljöpartiet svarade ju med ett kort ja på frågan om att diskutera saken. Med tanke på den kommande propositionen har jag lite undringar. Onekligen kan ni påverka innehållet i propositionen, inte bara hänvisa till den. Därför undrar jag: Vill ni påverka så att sjukvårdande behandling kan få ges inom företagshälsovården så att vi får samlade resurser där när det gäller arbetstagarna och därmed underlättar för dem? Det är den första frågan. Den andra frågan gäller förskolebarnen och arbetsmiljölagen. Det är likadant där. Ni har alla möjligheter att påverka en proposition så jag tänker fråga: Hur ställer ni er till att ta med förskolebarnen i arbetsmiljölagen?
Ann-Marie Fagerström (S)
Anf. 176 Ann-Marie Fagerström (S)
Fru talman! Företagshälsovårdens roll är av väsentlig betydelse i arbetslivet. Den förstärkning och den förändring som blir i och med den proposition som kommer så småningom kommer, precis som jag sade i inledningen av mitt anförande, att ge ett betydligt bättre innehåll än det vi i dag har. Fru talman! Jag vill inte på något sätt föregå propositionen, men som ett svar på den konkreta frågan skulle jag vilja säga: Jag och vi socialdemokrater ser att det främst handlar om det förebyggande ute på arbetsplatserna. Har vi en bra förebyggande verksamhet ute på våra arbetsplatser där man tar det fulla ansvar som främst arbetsgivarna har för att ha utbildad personal som kan frågorna väl och möter detta väl ska det inte behövas någon direkt sjukvård. Däremot säger vi så att säga i nästa mening att det inte föreligger något hinder utan att det i dag är möjligt att ha sjukvård inom företagshälsovården genom de avtal som ska finnas mellan parter.
Annelie Enochson (Kd)
Anf. 177 Annelie Enochson (Kd)
Fru talman! Det var bara svar på hälften av det jag frågade om, men svar om det andra - om förskolebarnen - kanske kommer senare. När det gäller detta med sjukvårdande behandling säger ni att Socialdemokraterna inte vill. Nej, men arbetstagarna vill ha en företagshälsovård där man kan få sjukvårdande behandling. Gå runt och hör och prata så hör ni att man säger: Visst, en väldigt bra förebyggande hälsovård ska vi ha i företagshälsovården, men vi vill också ha sjukvårdande behandling - precis som vi en gång haft i Sverige och som alla då uppskattade. Nu blir det allt färre företag som ansluter sig till den förebyggande hälsovården och då inte bara på grund av Skatteverkets nya rekommendation utan också på grund av den särskillnad som gjorts. Jag tycker att det är synd att man har en form av ideologisk låsning där och skulle önska att propositionen också innehöll sjukvårdande behandling.
Ann-Marie Fagerström (S)
Anf. 178 Ann-Marie Fagerström (S)
Fru talman! Det är inte på det sättet att jag står här och säger att Socialdemokraterna inte vill någonting. Vi vill mycket med företagshälsovården. Det är precis det jag här försöker företräda. Vi vill verkligen se till att vi har en företagshälsovård värd namnet. Jag kan mycket tydligt säga att det så småningom kommer en proposition som visar att vi får betydliga förbättringar i förhållande till hur det i dag är. Det är väl inte utan att vi socialdemokrater har varit kritiska till det som gäller och vill förbättra där. Onekligen är det så, men vi tycker ändå att vi har en relativt god företagshälsovård. Det efterlystes ett svar om barnen, buller och den miljön. Av min inledning i anförandet framgick väldigt tydligt, hoppas jag, att vi inte har någon annan åsikt. Vi vill att barnen ska ha en god arbetsmiljö, och vi vill motverka allt vad hörselskador heter och annat som kan uppstå vad gäller våra barn och våra förskolemiljöer. Där föreligger absolut ingen skillnad i förhållande till vad kd företräder i det här sammanhanget. Vi ser med tillförsikt på liggande utredning och på den behandlingen. Om det sedan blir ändringar i arbetsmiljölagen eller inte får vi se, men våra åsikter där skiljer sig inte.
Margareta Andersson (C)
Anf. 179 Margareta Andersson (C)
Fru talman! Jag tycker att det är bra att man från Socialdemokraternas sida anser att den offentliga sektorn ska vara en förebild. Jag hoppas bara att man också kan hitta konkreta åtgärder för att åstadkomma det här. Vad jag däremot inte är lika nöjd med är beslutet om avslag på vårt förslag om en kartläggning av kunskapsbristerna. Jag är nämligen rätt övertygad om att det finns en hel del arbetsgivare som inte riktigt vet vad som fattas. Jag tror att man med nämnda kartläggning skulle kunna åtgärda bristerna på ett bättre sätt. Bland annat är jag inte säker på att man vet att inte bara buller utan även spänningar kan medföra tinnitus. Spänningar kan man drabbas av på grund av stress. Det finns dock fler saker som negativt påverkar en persons hälsa i arbetsmiljön än som vid en första översyn verkar vara fallet.
Ann-Marie Fagerström (S)
Anf. 180 Ann-Marie Fagerström (S)
Fru talman! Vad gäller buller och de försämringar som kan bli av hörseln och så vidare är vi helt överens. Det gäller verkligen att se till att vi på ett bra sätt kan rå på det problemet. Jag känner tillförsikt och tror att man i och med det arbete som pågår nu kommer fram till de åtgärder som behövs för att förhindra nämnda saker.
Margareta Andersson (C)
Anf. 181 Margareta Andersson (C)
Fru talman! Jag fick ändå inget svar på frågan om en kartläggning - detta för att kunna sätta in de åtgärder som verkligen behövs gentemot vissa arbetsgivare som kanske själva upplever att de inte riktigt vet. Man ser problemet men vet inte var man kan få kunskaper för att åtgärda det. Det är för sådana saker som vi i vår motion menar att man skulle kunna göra specialpaket eller specialinsatser och kanske också initiera forskning på vissa områden när man ser att människor far illa men kanske inte direkt kan sätta fingret på vad i arbetsmiljön som gör det.
Ann-Marie Fagerström (S)
Anf. 182 Ann-Marie Fagerström (S)
Fru talman! Jag tror att det allra viktigaste för oss är att rå på det systematiska arbetsmiljöarbetet, som måste vara mycket bättre ute på våra arbetsplatser än det i dag är. Om vi lyckas komma dithän att vi får till stånd en utbildning för alla våra skyddsombud och om vi ser till att det fungerar på ett bra och riktigt sätt kommer - det är jag övertygad om - de här problemen att klaras av. Vårt största ärende är egentligen att se till att vi får ett gott förebyggande arbete på arbetsplatserna. Jag tror att vi då rår på de allra flesta problem som vi möter.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2006-03-15
Förslagspunkter: 18, Acklamationer: 16, Voteringar: 2

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

    Förslagspunkter och beslut i kammaren

    1. Företagshälsovård

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2005/06:Sf382 yrkande 5, 2005/06:Sf428 yrkande 3, 2005/06:So2 yrkande 7, 2005/06:A283, 2005/06:A291, 2005/06:A330 yrkandena 1 och 2, 2005/06:A340, 2005/06:A363 yrkande 20, 2005/06:A368 yrkande 10, 2005/06:A396 och 2005/06:A407.
      • Reservation 1 (m, c, fp, kd)
      • Reservation 2 (v)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (m, c, fp, kd)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s1210023
      m044011
      fp04107
      kd02706
      v21016
      c01606
      mp13004
      -1001
      Totalt156128164
      Ledamöternas röster
    2. Vissa förebyggande åtgärder

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2005/06:A221, 2005/06:A262, 2005/06:A303 yrkandena 1-3, 2005/06:A309 yrkande 12, 2005/06:A345 och 2005/06:A363 yrkande 19.
      • Reservation 3 (c)
    3. Skyddsombudsverksamheten

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2005/06:A266 yrkandena 1-4 och 2005/06:A368 yrkandena 2 och 3.
      • Reservation 4 (v)
    4. Arbetsmiljöverkets uppdrag

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2005/06:A264, 2005/06:A368 yrkandena 1 och 5, 2005/06:A388 och 2005/06:A418 yrkande 8.
      • Reservation 5 (kd)
      • Reservation 6 (v)
    5. Vissa lagstiftningsfrågor

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2005/06:A288, 2005/06:A306, 2005/06:A328 och 2005/06:A392.
    6. Buller

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2005/06:A227 och 2005/06:Bo304 yrkande 5.
      • Reservation 7 (mp)
    7. Inomhustemperatur

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2005/06:A348.
    8. Elektromagnetiska fält

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2005/06:A228 och 2005/06:Bo277 yrkandena 11 och 13.
      • Reservation 8 (mp)
    9. Isocyanater

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2005/06:A251 yrkandena 1-3.
    10. Gränsvärden

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2005/06:A368 yrkande 6.
    11. Arbetsmiljön i förskolan

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2005/06:Ub426 yrkande 10 och 2005/06:Ub590 yrkande 29.
      • Reservation 9 (m, c, fp, kd)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 9 (m, c, fp, kd)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s1210023
      m044011
      fp04008
      kd02607
      v22006
      c01507
      mp13004
      -1001
      Totalt157125067
      Ledamöternas röster
    12. Au pair-arbete

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2005/06:A265 yrkandena 1-3.
    13. Äldre arbetstagare

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2005/06:A368 yrkande 7.
    14. Arbetshjälpmedel

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2005/06:A211.
    15. Alkohol och andra droger

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2005/06:A301 och 2005/06:A418 yrkande 9.
    16. Våld och hot

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2005/06:Ju386 yrkandena 2 och 3, 2005/06:A349 och 2005/06:A393.
      • Reservation 10 (v)
    17. Mobbning

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ub470 yrkande 15, 2005/06:A226, 2005/06:A230 och 2005/06:A231.
      • Reservation 11 (kd)
    18. Forskningsfrågor

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2005/06:A356.