Anslag till riksdagens revisorer och deras kansli (prop. 1989/90:100 bil. 17)

Betänkande 1989/90:FiU15

Finansutskottets betänkande
1989/90:FiU15

Anslag till riksdagens revisorer och deras kansli
(prop. 1989/90:100 bil. 17)

Sammanfattning

I betänkandet behandlar finansutskottet anslaget till riksdagens revisorer
och deras kansli för budgetåret 1990/91. Utskottet tillstyrker att revisorerna
ges ett tillskott utöver det s.k. huvudförslaget, men följer inte helt revisorernas
förslag. Utskottet ser inte heller skäl för riksdagen att nu binda sig för
en resurstilldelning under en treårsperiod.

FEMTONDE HUVUDTITELN

Riksdagens myndigheter

Riksdagens revisorer och deras kansli

Riksdagens förvaltningskontor har i proposition 1989/90:100 bilaga 17 under
punkt B 2 (s. 7-8) föreslagit riksdagen att till Riksdagens revisorer och deras
kansli för budgetåret 1990/91 anvisa ett ramanslag på 10074000 kr.

Riksdagens revisorer redovisar i enlighet med förvaltningskontorets önskemål
i direktiven till anslagsframställning en resursplan enligt en treårig
budgetram som omfattar budgetåren 1990/91-1992/93. Revisorernas huvudförslag
innebär en minskning med 5 % under perioden. Från en sålunda
minskad anslagsnivå begär revisorerna en förstärkning av resurserna med
3 275 000 kr., dvs. med närmare 35 %. För det första året 1990/91 begärs en
ökning med 825000 kr. eller 8,8% utöver pris- och löneomräkningar.
Resursökningen specificeras på följande kostnadsslag.

Förstärkning budgetåret 1990/91

Konsultmedel 500 000

Reseersättningar 100 000

Utbildning 100 000

ADB 125 000

Summa 825 000

Sorn motiv för förslagen anför revisorerna att riksdagens revisionsorgan är i

1989/90

FiU15

1 Riksdagen 1989190. 5 sami. Nr 15

jämförelse med regeringens en mycket liten myndighet. Senast i samband 1989/90:FiU15
med grundlagsreformen fastställdes den grundstruktur som revisorernas organisation
bör ha. Det finns inte anledning att nu föreslå väsentliga förändringar
i denna, anför revisorerna.

Riksdagen beslutade våren 1987 att utvidga revisorernas ansvarsområde
till att också gälla statlig verksamhet som drivs i bolags- eller stiftelseform
varvid en handläggartjänst tillfördes verksamheten.

Sedan slutet av 1970-talet har nya former för samverkan utvecklats mellan
riksdagens revisorer samt riksdagen och riksdagens utskott. De innebär att
revisorerna regelmässigt har överläggningar med samtliga utskott och från
dem inhämtar förslag till nya granskningsärenden samt att förslagen med anledning
av genomförda granskningar på samma sätt som regeringspropositioner
föreläggs riksdagen för beredning i utskott och riksdagsbeslut. I syfte
att fördjupa och bygga ut kontakterna mellan revisorerna och riksdagens utskott
har revisorerna numera utsett särskilda ”kontaktmän” för varje utskott.

1 detta sammanhang påpekas att revisorerna nu på grund av resursbrist
endast kan ta sig an ett mycket begränsat antal av utskottens granskningsförslag.

Riksdagens revisorers behov av kansliresurser måste, anförs det, bedömas
mot bakgrund av den stora kompetens och erfarenhet som finns hos de valda
revisorerna. Till deras förfogande måste stå kansliresurser som svarar mot
deras krav och möjliggör förväntade insatser av kansliet.

Riksdagens revisorer har sedan lång tid tillbaka anvisats medel för att i
mån av behov kunna anlita utomstående konsulter. Härigenom har revisorerna
på ett smidigt sätt kunnat tillföras kompletterande expertkunskap.

I valet mellan att inrätta ett antal nya tjänster och att förstärka konsultmedlen
har revisorerna stannat för att föreslå den sistnämnda lösningen. Revisorerna
menar att man härigenom får en bättre möjlighet att anpassa utredningsresurserna
till de vid varje tillfälle föreliggande behoven.

Revisorernas konsultmedel har under innevarande verksamhetsår tagits i
anspråk för bl.a. den särskilda granskning av riksgäldskontoret som fram till
hösten 1989 ålegat revisorerna. Denna kostnad bortfaller alltså i och med att
årets granskning är avslutad. Med beaktande härav föreslår revisorerna att
de för den nu aktuella treårsperioden tillförs ytterligare konsultmedel på
sammanlagt 2 500000 kr., varav 500000 kr. år 1.

Utskottet

Riksdagens revisorer ingår som ett viktigt led i riksdagens kontrollmakt. Revisorernas
granskning är huvudsakligen inriktad på ekonomiska förhållanden
och omfattar i princip all statlig och statsunderstödd verksamhet. Undantagna
granskningsområden är dels den administrativa praxis som tillämpas
vid regeringsarbetet, dels sådan statsunderstödd verksamhet där redovisningskyldighet
inte föreligger för mottagna medel eller där särskilda föreskrifter
inte har meddelats om medlens användning. Genom beslut 1987
(prop. 1986/87:99, KU29) har revisorerna - liksom riksrevisionsverket

(RRV) - också givits rätt att granska sådan statlig verksamhet som bedrivs i 1989/90:FiU 15
form av aktiebolag eller stiftelser.

Sedan 1960-talet har revisorernas arbetsformer liksom inriktningen på deras
verksamhet förändrats påtagligt. Revisorerna har till sitt förfogande fått
ett fast kansli med ca 20 tjänstemän. Syftet med verksamheten har förskjutits
till en granskning av frågor av mer principiell och övergripande natur. Revisorernas
egen medverkan och inflytande över de enskilda granskningsärendena
har förstärkts. Dessutom har, som framgår av anslagsframställningen,
samverkansformerna mellan revisorerna och riksdagens utskott fördjupats.

Numera inhämtar t.ex. revisorerna regelbundet förslag till nya granskningsärenden
från riksdagsutskotten och resultatet av deras undersökningar delges
alltid riksdagen.

Revisorerna har i sin anslagsframställning lämnat förslag till en treårig resursplan
för perioden 1990/91-1992/93. Sedan några år bedrivs en försöksverksamhet
med treårsbudgetering vid ett antal statliga myndigheter. Den
avses bli genomförd i hela statsförvaltningen med början för cirka en tredjedel
av myndigheterna från budgetåret 1991/92. Syftet med detta arbete är att
åstadkomma en mer långsiktig styrning av den statliga verksamheten. Samtidigt
skärps kraven på redovisning och analys av vilka resultat som uppnåtts,
och intresset förskjuts från budgetering till uppföljning och utvärdering.

Budgetprocessen innebär att statsmakterna vart tredje år gör en fördjupad
prövning av verksamhetens omfattning och inriktning. Denna prövning skall
resultera i beslut som anger förväntade resultat och förändrad inriktning för
en treårsperiod. Under mellanliggande år kan prövningen förenklas i motsvarande
grad. Tanken är att de flesta myndigheter när detta genomförs i
statsförvaltningen skall få treåriga budgetramar för sina förvaltningskostnader.
Medlen anvisas under ramanslag som medger en viss frihet att disponera
resurserna över budgetårsskiften.

Vid överläggningar mellan företrädare för riksdagens revisorer och utskottet
har revisorerna framfört önskemål om att kunna disponera anslaget
på ett friare sätt. Konsulter som anlitas för vissa uppdrag hinner inte alltid
slutföra dessa inför budgetårsskiftet, vilket medför att utbetalningarna inte
kan ske under det år då de har planerats.

Eftersom riksdagens förvaltningskontor, som tidigare avstyrkt förslag om
ramanslag, anser att tekniska förutsättningar numera finns för att utnyttja
ramanslag, tillstyrker finansutskottet att medel till riksdagens revisorer anvisas
över ett ramanslag. Utskottet ser emellertid inte skäl att nu binda riksdagen
för en resurstilldelning över en treårsperiod. En sådan prövning skulle,
om den skall överensstämma med den som tillämpas för statliga myndigheter,
göras på ett mer fördjupat sätt än vad föreliggande anslagsframställning
ger underlag för. Utskottet anser därför att en medelsram nu endast bör fastställas
för budgetåret 1990/91.

Utskottet anser vidare att restriktioner inte bör läggas på hur resurserna
skall fördelas på olika resursslag såsom konsultmedel, ADB-investeringar
etc. I stället bör revisorerna ges frihet att på bästa sätt fördela de resurser
som anvisas dem. Det är utskottets uppfattning att ett effektivt utnyttjande
av resurserna därigenom underlättas.

Utskottet förutsätter dock att de ADB-investeringar som revisorerna av- 3

ser att genomföra skall kunna inrymmas i de anvisade medlen. Utskottet anser
i likhet med revisorerna att revisionen bör kunna tillföras kvalificerad
kompetens för speciella uppdrag genom att anlita konsulter. Det bör lämpligen
ske inom områden där man själv anser att man inte varaktigt bör bygga
upp en egen kompetens.

Utskottet anser mot denna bakgrund att ett resurstillskott utöver huvudalternativet
är motiverat. Sålunda föreslår utskottet att revisorerna ges en resursökning
med 600000 kr. utöver huvudförslaget. Anslaget för budgetåret
1990/91 kan därvid beräknas till 9849000 kr.

Utskottet ser för sin del positivt på att verksamheten bedrivs efter mer
långsiktiga riktlinjer. Som grund för en sådan inriktning bör ligga en fördjupad
anslagsframställning där frågor om verksamhetens inriktning tas upp till
ingående prövning. Denna bör utformas i samverkan med riksdagens förvaltningskontor
efter den modell som finns utvecklad för statliga myndigheter.
Arbetet med att utveckla former för en mål- och resultatorienterad styrning
av den statliga verksamheten pågår. Målstyrningen kommer främst till
uttryck i de övergripande syften som statsmakterna lägger fast för verksamheten.
Resultatstyrningen bör grundas på en beskrivning av den nuvarande
verksamhetens resultat. Dess främsta syfte är att ge underlag för de beslut
som kan behöva göras när frågor om ändrad verksamhetsinriktning och förväntat
verksamhetsresultat prövas under de närmaste åren.

Som utgångspunkt för revisorernas verksamhet bör gälla den instruktion
som riksdagen fastställt. Utskottet anser att revisorerna liksom hittills bör ha
ett nära samarbete med utskotten. Väsentliga steg i denna riktning har tagits
under senare år. Under den kommande treårsperioden bör således en viss
beredskap finnas för att omgående ta sig an förslag från utskotten. Det bör
ankomma på revisorerna att pröva hur stor del av resurserna som bör avdelas
för detta ändamål. I övrigt bör revisorerna själva avgöra vilken huvudsaklig
inriktning verksamheten skall ha. Här kan tänkas att revisorernas insatser
koncentreras till vissa särskilt viktiga områden i den statliga verksamheten
eller till att granska speciella funktioner av generell karaktär i den statliga
förvaltningen. Revisorerna bör vara fria att själva komma med förslag i detta
hänseende. Det är emellertid viktigt att en anpassning sker till förändringar
som äger rum inom den statliga sektorn. En väsentlig fråga i sammanhanget
är hur revisorernas granskning påverkas av att myndigheterna nu successivt
kommer in i den treåriga budgetprocessen. Regeringen har tillsatt en särskild
utredare för att se över hur den statliga redovisningsrevisionen bör utvecklas
inom ramen för den nya budgetprocessen (dir. 1989:28). Utredningens
förslag skall avrapporteras före utgången av augusti 1990.

Utskottet vill också erinra om vad konstitutionsutskottet och finansutskottet
tidigare anfört om revisorernas samarbete med riksdagsutskotten. I sitt
av riksdagen godkända betänkande med anledning av verksledningspropositionen
(prop. 1986/87:99, KU 29, rskr. 226) anförde konstitutionsutskottet
bl.a. följande i denna fråga:

Utskottet har ovan behandlat frågan om kontrollen av myndigheternas
normgivning och därvid förordat en aktivare roll för riksdagsutskotten. I
samband härmed har utskottet framhållit att ett samarbete bör äga rum med
revisorerna när det gäller normgivningens ekonomiska konsekvenser. Beho -

1989/90:FiU15

4

vet av samarbete mellan utskotten och revisorerna kan också öka om folkstyrelsekommitténs
förslag om fördjupad budgetprövning i riksdagen vart
tredje år (se SOU 1987:6 s.214) genomförs.

Ett annat område som anses ligga utanför kompetensområdet för regeringens
revisionsorgan är i vilken mån de av regeringen utfärdade regleringsbreven
återspeglar riksdagens beslut och intentioner. Utskottet anser att revisorerna
inför den kommande planeringen av treårsperioden bör ägna särskild
uppmärksamhet åt uppgifter som inte granskas av regeringens revisionsorgan.

Utskottet vill slutligen erinra om de beslut (FiU 1987/88:14) riksdagen fattade
med anledning av revisorernas framställning för budgetåret 1988/89.
Som riktmärke för granskningsärenden bör gälla att den sammanlagda utredningstiden
- inkl. tid för förundersökningar men exkl. remissbehandling
- i allmänhet inte bör överstiga ett halvt år och endast undantagsvis ett
helt år.

Vad utskottet anfört om den långsiktiga inriktningen av riksdagens revisorers
verksamhet bör riksdagen som sin mening ge revisorerna och riksdagens
förvaltningskontor till känna.

Utskottet vill erinra om att utskottet i annat sammanhang (1989/90:FiU23)
behandlat frågan om nya organisationsformer för statens förvaltningsrevision.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:100 bilaga 17
punkt B 2 till Riksdagens revisorer och deras kansli för budgetåret
1990/91 anvisar ett ramanslag på 9 849 000 kr. samt som sin mening ger
revisorerna och riksdagens förvaltningskontor till känna vad utskottet
anfört.

Stockholm den 5 april 1990
På finansutskottets vägnar

Anna-Greta Leijon

Närvarande: Anna-Greta Leijon (s), Anne Wibble (fp), Roland Sundgren
(s), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Per Olof Håkansson (s), Rune
Rydén (m), Iris Mårtensson (s), Lisbet Calner (s), Arne Kjörnsberg (s), Filip
Fridolfsson (m). Lars De Geer (fp), Ivar Franzén (c), Lars-Ove Hagberg
(vpk), Carl Frick (mp), Marianne Carlström (s) och Maria Hed (s).

1989/90:FiU15

5

Särskilt yttrande

1989/90: FiU 15

Nya organisationsformer för statens förvaltningsrevision

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson
(m), Lars De Geer (fp) och Carl Frick (mp) anför:

I en reservation till finansutskottets betänkande 1989/90:FiU23 om den statliga
redovisningen och revisionen har vi med anledning av en motion
(1989/90:Fi412) om nya organisationsformer för statens förvaltningsrevision
anfört att riksdagens ansvar för den statliga revisionen bör stärkas. Vi anser
att riksdagens revisorer bör göras ansvariga för den statliga förvaltningsrevisionen
och resurser därför bör föras över från riksrevisionsverket till revisorerna.

6