Anslag till Livsmedelsverket, m.m.

Betänkande 1994/95:LU20

Lagutskottets betänkande 1994/95:LU20

Anslag till Livsmedelsverket, m.m.

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer

1994/95
LU20

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens förslag
(proposition 1994/95:100 bilaga 10) till anslag och övergripande
målsättning beträffande Statens livsmedelsverk samt anslag till
Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning. Vidare behandlas
Riksdagens revisorers förslag angående kontroll av livsmedel
(förslag till riksdagen 1994/95:RR8) vari föreslås
tillkännagivanden om en utvärdering av insatserna för
egenkontroll samt översyn av den regionala nivåns roll i
livsmedelstillsynen och av avgiftssystemet.

Därutöver behandlas i betänkandet 19 motionsyrkanden, som
väckts under den allmänna motionstiden i januari 1995.
Motionsyrkandena gäller bl.a. anslaget till Livsmedelsverket,
den lokala livsmedelstillsynen, tillsatser och märkning av
livsmedel.

På utskottets begäran har företrädare för Statens
livsmedelsverk och Riksdagens revisorer framfört synpunkter i
ärendet.

Utskottet tillstyrker bifall till propositionens förslag i
förevarande delar. Vidare tillstyrker utskottet Riksdagens
revisorers förslag jämte ett motionsyrkande (m) med samma
inriktning. Övriga motionsyrkanden avstyrks.

Till betänkandet har fogats två reservationer. Den ena
reservationen gäller anslaget till Livsmedelsverket (m) och den
andra gäller regler om ursprungsmärkning av livsmedel inom EU
(c).

NIONDE HUVUDTITELN

Propositionen

I proposition 1994/95:100 bilaga 10 (Jordbruksdepartementet)
föreslår regeringen

dels under punkt G 1

1. att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen
för verksamheten inom Statens livsmedelsverks ansvarsområde
skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet
Slutsatser,

2. att riksdagen till Statens livsmedelsverk för
budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 136 294 000 kr.

dels under punkt G 2 att riksdagen till Täckande av
vissa kostnader för köttbesiktning m.m. för budgetåret 1995/96
anvisar ett anslag på 1 000 kr.

Förslag till riksdagen

I förslag till riksdagen 1994/95:RR8 föreslår Riksdagens
revisorer

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
revisorerna anfört om en utvärdering av insatserna för
egenkontroll,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
revisorerna anfört om en översyn av den regionala nivåns roll i
livsmedelstillsynen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
revisorerna anfört om en översyn av avgiftssystemet.

Motionerna

1994/95:L703 av Viola Furubjelke m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bindande överenskommelse om detaljerad
innehållsdeklaration på beredda livsmedel.

1994/95:L710 av Torsten Gavelin (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om symbolmärkning av livsmedel.

1994/95:L713 av Sonja Fransson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nödvändigheten av uppföljning av förändrat
regelverk på livsmedelsområdet.

1994/95:K224 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att livsmedel framställda med hjälp av
genteknik och bestrålade livsmedel snarast blir föremål för
obligatorisk märkning och på sikt totalförbud i EU.

1994/95:Fö802 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

12. att riksdagen hos regeringen begär ett lagförslag om
sänkning av gränsvärdet av radioaktivitet (Cesium 137) på
livsmedel med en tiopotens.

1994/95:So484 av Fanny Rizell m.fl. (kds) vari yrkas

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige som EU-medlem bör driva kravet
på gemensamma obligatoriska regler om att allergener i livsmedel
skall deklareras på konsumentprodukter,

30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige i EU bör arbeta för att få
till stånd ett förbud för hälsofarliga azofärgämnen.

1994/95:So488 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas

7. att riksdagen beslutar förbjuda färgämnen i livsmedel och
godis, som i dag är kända för att orsaka allergi och
överkänslighet,

10. att riksdagen hos regeringen begär att den utarbetar ett
system för märkning av livsmedel avsett för allergiker.

1994/95:Jo238 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att tillsatsmedel för att godkännas skall
vara till fördel för konsumenten,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att alla ämnen i sammansatta ingredienser
skall deklareras,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att dubbel datummärkning skall gälla för
mjukt bröd,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att den lokala livsmedelstillsynen måste
förbättras.

1994/95:Jo259 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas

12. att riksdagen beslutar att under anslaget G 1 Statens
livsmedelsverk inom Jordbruksdepartementet anvisa ett i
förhållande till regeringens förslag minskat anslag med 6 000
000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen.

1994/95:Jo529 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ursprungsmärkning av livsmedel,

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om märkning av ägg.

1994/95:A807 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en skärpning av reglerna om
ursprungsmärkning inom EU.

1994/95:Bo504 av Ulf Björklund m.fl. (kds) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige som EU-medlem bör driva kravet
på gemensamma obligatoriska regler om att allergener i livsmedel
skall deklareras på konsumentprodukter,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige i EU bör arbeta för att få
till stånd ett förbud mot hälsofarliga azofärgämnen.

Utskottet

Anslagen m.m.

Statens livsmedelsverk (SLV) är en central
förvaltningsmyndighet med uppgift att handlägga frågor om
livsmedel, i den mån sådana frågor inte skall handläggas av
någon annan myndighet. Verket är också chefsmyndighet för
besiktningsveterinärorganisationen. SLV skall bevaka
konsumentintresset inom livsmedelsområdet, utöva tillsyn enligt
livsmedelslagen (1971:511) samt leda och samordna
livsmedelskontrollen. Verket skall vidare verkställa utredningar
och praktiskt vetenskapliga undersökningar om livsmedel och
kostvanor samt medverka till att statsmakternas riktlinjer i
fråga om kost och hälsa fullföljs. Därutöver skall SLV informera
om sådana förhållanden på livsmedelsområdet som är viktiga för
konsumenterna. SLV har också att godkänna laboratorier för
livsmedelsundersökningar.

SLV:s inkomster består bl.a. av avgifter för köttbesiktning
m.m., kontroll av läkemedelsrester och bekämpningsmedelsrester i
animaliska och vegetabiliska livsmedel, avgiftsmedel för central
tillsyn som överförts till verket från kommunerna, avgifter för
provtagning och undersökning av större livsmedelsanläggningar
samt avgifter för tillstånd m.m. Dessutom erhåller SLV inkomster
från uppdragsverksamhet, publikationer och kursverksamhet.
Inkomsterna utgör omkring 65 % av verkets finansiering.

Den nuvarande verksamhetens inriktning fastställdes av
riksdagen våren 1991 (prop. 1990/91:100 bil. 11, JoU22, rskr.
202). Beslutet innebar att SLV ytterligare skulle stärka sin
tillsynsroll samtidigt som livsmedelskontrollen i övrigt skulle
bygga på företagens egentillsyn. Enligt beslutet borde SLV ge
ökad tyngd åt arbetet med att utveckla nya metoder för
analysverksamhet samt vara återhållsamt med normer.
Informationsinsatserna gentemot den lokala och regionala
livsmedelskontrollen, livsmedelsbranschen, konsumenter m.m.
skulle förstärkas. För budgetåren 1991/92--1993/94 fastställde
riksdagen en budgetram för SLV på 257 243 000 kr.

I förra årets budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil. 10)
bedömde regeringen med utgångspunkt i SLV:s årsredovisning att
verksamheten bedrevs med en sådan inriktning att de uppsatta
målen kunde nås. En förenkling av reglerna på livsmedelsområdet
hade dock inte varit möjlig mot bakgrund av Sveriges
internationella åtaganden. De riktlinjer som lades fast år 1991
föreslogs gälla även för budgetåret 1994/95. I enlighet med
regeringens förslag anvisade riksdagen för innevarande budgetår
ett ramanslag på 91 420 000 kr. Medelsbehovet beräknades med
utgångspunkt i en real minskning av utgifterna om 1,9 % (bet.
1993/94:LU22, rskr. 254).

I årets budgetproposition gör regeringen bedömningen att SLV:s
årsredovisning och fördjupade anslagsframställning är
välstrukturerade, mycket informativa och ger en god bild av
verksamheten. Resultatredovisningen bedömer regeringen som
tillfredsställande. De resultatanalyser som finns i
årsredovisningen kan dock, enligt regeringens mening, utvecklas
ytterligare. Årsredovisningen och den fördjupade
anslagsframställningen visar att verksamheten bedrivs med en
sådan inriktning att de verksamhetsmål som gällt också bör kunna
nås. Mot bakgrund av Sveriges internationella åtaganden har dock
en förenkling av reglerna på livsmedelsområdet inte varit
möjlig. SLV:s besparingsprogram har fullföljts under
verksamhetsåret. Regeringen noterar vidare med
tillfredsställelse att verket genom olika åtgärder lyckats uppnå
väsentliga besparingar inom besiktningsveterinärorganisationen.
Organisationen, som under de senaste åren redovisat underskott i
verksamheten, har budgetåret 1993/94 uppnått balans i ekonomin
för verksamheten som helhet. Enligt regeringens mening finns
inte skäl att föreslå någon ändring i inriktningen av
verksamheten.

Mot bakgrund av den fördjupade anslagsframställningen gör
regeringen sammantaget den bedömningen att verksamheten vid SLV
har bedrivits på ett ändamålsenligt sätt. Övergripande mål
för den verksamhet som SLV ansvarar för skall enligt regeringens
mening vara följande. SLV skall i konsumenternas intresse verka
för säkra livsmedel av god kvalitet, redlighet i
livsmedelshanteringen samt bra matvanor. Förslaget innebär
således inte någon förändring i verksamhetens inriktning.
Regeringen anser att det är angeläget att konsumentintresset
betonas i verksamheten, särskilt mot bakgrund av ett svenskt
medlemskap i EU. Frågor om märkning av livsmedel och
användningen av tillsatser i livsmedelsproduktionen är enligt
regeringens mening exempel på områden där det är viktigt att SLV
aktivt medverkar för att söka påverka EU:s regler i en
konsumentvänlig riktning.

Utskottet har inte några erinringar mot att den övergripande
målsättningen för verksamheten inom SLV:s ansvarsområde skall
vara i enlighet med vad regeringen förordat.

När det gäller anslaget till SLV föreslår regeringen att
riksdagen anvisar ett ramanslag för budgetåret 1995/96 på
136 294 000 kr. Mot bakgrund av det statsfinansiella läget har
regeringen beräknat medelsbehovet med utgångspunkt i en real
minskning av utgifterna om 5 %.

Av propositionen (bil. 10 s. 5) framgår att administrationen
inom livsmedelsområdet behöver förenklas och renodlas vid ett
EU-medlemskap. Det finns även i fortsättningen ett stort behov
av att rationalisera verksamheten och begränsa de administrativa
kostnaderna. Regeringen avser därför att tillsätta en utredning
under våren 1995 med uppdrag att granska den samlade
administrationen inom livsmedelsområdet. Utredningen skall
utforma ett förslag som ger Sverige en funktionell och effektiv
administration där modern teknik och samordningseffekter
medverkar till avsevärt sänkta administrationskostnader.

Göte Jonsson m.fl. (m) anför i motion Jo259 att ytterligare
besparingar på anslaget till SLV bör göras redan nästkommande
budgetår. I motionen yrkas därför att riksdagen skall anvisa ett
i förhållande till regeringens förslag minskat anslag med
6 000 000 kr (yrkande 12).

Utskottet utgår från att det aviserade utredningsuppdraget
beträffande administrationen på livsmedelsområdet också kommer
att omfatta SLV:s verksamhet. I avvaktan på resultatet av det
förestående utredningsarbetet anser utskottet att någon
minskning av anslaget till SLV, utöver vad regeringen
föreslagit, inte bör göras. Utskottet tillstyrker alltså att
riksdagen till SLV för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag
på 136 294 000 kr och avstyrker bifall till motion Jo259
yrkande 12.

Från anslaget Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning
m.m. avlönas personal som utför köttbesiktning vid
kontrollslakterierna m.m. Statens utgifter för ändamålet är
avsedda att täckas av bl.a. slakteriföretagen enligt en särskild
taxa. Under anslaget föreslås i budgetpropositionen ett formellt
belopp om 1 000 kr.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag också i denna del.

Riksdagens revisorers förslag angående kontroll av livsmedel

Den nuvarande organisationen av den allmänna
livsmedelskontrollen fastställdes av riksdagen våren 1989 (prop.
1988/89:68, JoU14, rskr. 263). Beslutet syftade till en skärpt
livsmedelskontroll och innebar bl.a. vissa ändringar i
livsmedelslagen (1971:511) varigenom SLV:s roll som central
tillsynsmyndighet förstärktes. Vidare fick verket det direkta
tillsynsansvaret för vissa större livsmedelsanläggningar med
komplicerad produktion och en stor spridning av produkterna.

Den grundläggande bestämmelsen om vilka myndigheter som skall
utöva tillsynen på livsmedelsområdet återfinns i 24 §
livsmedelslagen. Bestämmelsen innebär att SLV utövar den
centrala tillsynen över efterlevnaden av livsmedelslagen och de
föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Länsstyrelsen
utövar den närmare tillsynen inom länet. Den eller de kommunala
nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet
utövar tillsynen inom kommunen om regeringen inte har
föreskrivit att tillsynen skall utövas av SLV. Av 46 §
livsmedelsförordningen (1971:807) framgår att SLV utövar tillsyn
över verksamheten vid bl.a. slakterier, fristående
sanitetsslaktavdelningar, mejerier, äggproduktanläggningar och
exportkontrollerade anläggningar. Om det finns särskilda skäl
får SLV efter samråd med en sådan kommunal nämnd som utövar
tillsyn enligt livsmedelslagen i det enskilda fallet besluta att
tillsynen över en viss verksamhet skall föras över från verket
till nämnden. SLV får vidare efter samråd med den kommunala
nämnden i ett enskilt fall besluta att den tillsyn över en viss
verksamhet som nämnden annars har skall flyttas över till
verket, om verksamheten har särskilt stor omfattning, är
komplicerad eller om det finns andra särskilda skäl.

I 28 § livsmedelslagen, som också kom till i samband med 1989
års riksdagsbeslut, finns en bestämmelse som innebär att SLV får
meddela föreskrifter om hur tillsynen skall bedrivas och om
undersökning och annan kontroll som behövs för att
livsmedelslagen skall följas. Av 29 § livsmedelslagen framgår
att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får
föreskriva att näringsidkare inom livsmedelshanteringen skall
utöva en efter verksamhetens art lämpad särskild tillsyn av
hanteringen. Enligt 53 § livsmedelsförordningen får SLV meddela
föreskrifter om skyldigheten för näringsidkare inom
livsmedelshanteringen att utöva tillsyn över verksamheten
(egentillsyn) och om program som närmare reglerar hur kontrollen
skall utövas (kontrollprogram).

För att finansiera den skärpta livsmedelskontrollen infördes
genom 1989 års riksdagsbeslut ett nytt avgiftssystem. En årlig
avgift tas ut av varje företag som hanterar livsmedel. Det nya
avgiftssystemet medger en större flexibilitet än det tidigare.
Framför allt ökade möjligheterna att kontrollera redligheten i
hanteringen. Såväl SLV som miljö- och hälsoskyddsnämnderna
tillfördes ökade resurser genom det beslutade avgiftssystemet.
Beslutet innebar också att företagens egentillsyn i större
utsträckning skulle tas till vara i den offentliga
livsmedelstillsynen. Egentillsynen avsågs utgöra grunden för den
löpande kontrollen. Av 29 a § livsmedelslagen framgår att
regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får
föreskriva om avgifter för en myndighets verksamhet enligt
livsmedelslagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av
lagen. Vidare får enligt paragrafen regeringen föreskriva att
kommun skall ombesörja uppbörden av avgifter för den statliga
tillsynen. Bestämmelser om avgifter finns i förordningen
(1989:1110) om avgifter för livsmedelstillsyn. Avgifternas
storlek m.m. bestäms av SLV.

De huvudsakliga inslagen i den offentliga livsmedelstillsynen
är inspektion, provtagning och undersökningar. Denna verksamhet
innebär att den ansvariga myndigheten besöker företagen och tar
de prover och gör de undersökningar som med hänsyn till
livsmedelshanteringens karaktär fordras för tillsynen. I den
fortlöpande tillsynen är det således de av myndigheterna utförda
inspektionerna som är basen i verksamheten. Utöver inspektions-
och provtagningsverksamhet ingår i tillsynsarbetet prövning av
frågor om godkännande av livsmedelslokaler. Den allmänna
offentliga livsmedelskontrollen utförs till största delen av
miljö- och hälsoskyddsnämnderna. Nämnderna planerar och genomför
kontrollen självständigt inom respektive kommun. De flesta
nämnderna har under senare år också kommit att delta i någon
form av organiserad samverkan över kommungränserna genom s.k.
projektinriktad livsmedelskontroll.

Riksdagens revisorer genomförde hösten 1993 en granskning av
SLV:s styrning och uppföljning av livsmedelstillsynen på lokal
nivå samt kommunernas och länsstyrelsernas ansvar och arbete på
livsmedelsområdet. När det gäller SLV:s direkta
tillsynsverksamhet inriktades granskningen särskilt på
slakterierna och besiktningsveterinärorganisationen. Arbetet har
presenterats i rapporten (1993/94:9) Kontroll av livsmedel.
Rapporten baseras främst på intervjuer med företrädare för SLV,
Svenska Kommunförbundet, besiktningsveterinärerna, fem
länsstyrelser och nio hälsoskyddsförvaltningar, Köttbranschens
Riksförbund samt med en fristående expert i livsmedelshygien vid
Sveriges lantbruksuniversitet. Yttranden över rapporten har
avgetts av SLV, Länsstyrelserna i Södermanlands län, Kalmar län,
Kristianstads län, Gävleborgs län och Västerbottens län,
Lycksele kommun, Svenska Kommunförbundet, ICA Handlarnas AB,
Kooperativa förbundet och Sveriges Livsmedelshandlareförbund.

Riksdagens revisorer har anmält sin granskning av kontrollen
av livsmedel i ett förslag till riksdagen (1994/95:RR8).
Revisorerna anför att jordbruksutskottet, inför riksdagsbeslutet
om egenkontroll, särskilt underströk att egentillsynen som en
del av den offentliga kontrollen inte fick inkräkta på en aktiv
tillsyn från myndigheternas sida. I rapporten konstateras att
granskningen dock tyder på att så har blivit fallet. Revisorerna
anser att en utvärdering bör genomföras av kommunernas insatser
för egenkontrollen respektive direkt tillsyn med avseende på den
risk som föreligger att den direkta oanmälda tillsynen och de
egna mätningarna inte ges tillräcklig prioritet. Enligt
revisorernas mening bör utvärderingen omfatta såväl kommunernas
som SLV:s, länsstyrelsernas och branschens insatser för
egenkontroll. Riksdagens revisorer föreslår att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna anfört om
en utvärdering av insatserna för egenkontroll (yrkande 1).

I förslaget anför revisorerna vidare att granskningen visat
att länsstyrelsernas kunskaper och kompetens i flera län har
stor betydelse särskilt för de mindre kommunerna.
Länsstyrelserna har emellertid, menar revisorerna, enligt nu
gällande ordning ett indirekt och oprecist ansvar för
livsmedelstillsynen i länet. I rapporten anser revisorerna att
en översyn bör göras av vilken roll den regionala nivån skall
spela i livsmedelstillsynen och vilken ansvarsfördelning som bör
gälla mellan SLV och länsstyrelserna. Av remissvaren över
rapporten framgår att det beträffande livsmedelskontrollen råder
ett visst motsatsförhållande mellan länsstyrelserna och SLV. Att
länsstyrelsen har kommit att få ett indirekt och oprecist ansvar
för livsmedelstillsynen i länet understryks också. Sammantaget
finner Riksdagens revisorer väl motiverat med en översyn av
roll- och ansvarsfördelningen mellan SLV och
länsstyrelserna. Revisorerna föreslår att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad revisorerna anfört om en
översyn av den regionala nivåns roll i livsmedelstillsynen
(yrkande 2).

SLV har på regeringens uppdrag år 1994 gjort en kartläggning
av hur livsmedelstillsynen finansieras i ett urval EU- och
EFTA-länder (Rapport nr 51/94). Revisorerna anför att
kartläggningen bör följas av en översyn av det svenska
avgiftssystemet och föreslår ett tillkännagivande därom (yrkande
3).

I motion Jo238 yrkar Göte Jonsson m.fl. (m) att riksdagen som
sin mening skall ge regeringen till känna att den lokala
livsmedelstillsynen måste förbättras (yrkande 18). Enligt
motionärernas mening bör revisorernas förslag bifallas.

Utskottet konstaterar för sin del att det nu gått sex år sedan
riksdagen beslutade om den nuvarande ordningen för kontroll av
livsmedel. Med hänsyn härtill och vad som framkommit vid
revisorernas granskning finner utskottet att det är befogat att
ett utvärderings- och översynsarbete nu kommer till stånd.
Utöver vad Riksdagens revisorer anfört vill utskottet hänvisa
till den resultatanalys som SLV gjort i sin fördjupade
anslagsframställning (Rapport nr 7/94, s. 39). I analysen
redovisas resultaten av en sammanställning som SLV gjort av
kommunernas rapportering om den lokala livsmedelstillsynen genom
frivilliga enkäter för verksamhetsåren 1990--1992. Av
redovisningen framgår att kommunernas tillsyn av de över 46 000
livsmedelsanläggningar som finns i landet ökat genom införandet
av den skärpta livsmedelstillsynen. År 1992 fanns emellertid
fastställda egenkontrollprogram endast vid 14 000 anläggningar.
I början av år 1993 saknades sådant program vid omkring 23 000
anläggningar. SLV:s underlag pekar dessutom på att
tillsynsavgifterna inte alltid används som avsetts, nämligen för
provtagning och undersökning. Utskottet kan inte finna annat än
att det utvärderings- och översynsarbete som revisorerna och
motionärerna vill ha till stånd är angeläget. Enligt vad
utskottet erfarit har också Svenska Kommunförbundet i en
skrivelse till regeringen i början av innevarande år tagit upp
frågor som gäller uppgiftsfördelning mellan staten och
kommunerna på livsmedelstillsynens område.

Vad utskottet med bifall till revisorernas förslag och motion
Jo238 yrkande 18 sålunda anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

Olika åtgärder inom livsmedelsområdet

I detta avsnitt behandlar utskottet i ett sammanhang alla de
motionsyrkanden som väckts under den allmänna motionstiden
innevarande år och som rör livsmedelstillsatser, märkning av
livsmedel m.m. I motionerna framställs krav på åtgärder både på
nationell och internationell nivå.

I motion L713 vill Sonja Fransson m.fl. (s) ha till stånd ett
tillkännagivande från riksdagen om nödvändigheten av en
uppföljning av det förändrade regelverket på
livsmedelsområdet. I motionen anförs bl.a. att det finns
anledning att följa de förändringar som föranleds av
EU-medlemskapet.

Frågor som gäller livsmedelstillsatser tas upp i flera
motioner. Göte Jonsson m.fl. (m) vill i motion Jo238 ha till
stånd ett tillkännagivande från riksdagen som innebär att
tillsatsmedel i livsmedel skall vara till konsumentens fördel
för att få godkännas (yrkande 15). I motion So488 yrkar Gudrun
Lindvall m.fl. (mp) att riksdagen skall besluta förbjuda sådana
färgämnen i livsmedel och godis som är kända för att orsaka
allergi och överkänslighet (yrkande 7). Fanny Rizell m.fl. (kds)
yrkar i motion So484 tillkännagivande om att Sverige i EU skall
arbeta för att få till stånd ett förbud mot hälsofarliga s.k.
azofärgämnen (yrkande 30). Samma yrkande framställs av Ulf
Björklund m.fl. (kds) i motion Bo504 (yrkande 11).

Ursprungsmärkning av livsmedel tas upp i två motioner. I
motion Jo529 anför Birger Schlaug m.fl. (mp) att konsumenter
måste få veta varifrån ett livsmedel kommer så att de får
tillfälle att välja bort produkter som kommer från länder där
man inte har ett acceptabelt djurskydd. I motionen yrkas
tillkännagivande härom (yrkande 26). I samma motion begärs också
ett tillkännagivande om att ägg från s.k. burhöns skall märkas
så att konsumenterna kan undvika att köpa sådana ägg (yrkande
27). Ingbritt Irhammar m.fl. (c) begär i motion A807 ett
tillkännagivande om att Sverige inom EU skall verka för en
skärpning av reglerna om ursprungsmärkning (yrkande 9).

Ett flertal motionsyrkanden gäller innehållsdeklarationer
med hänsyn till allergiker. I motion L703 begär Viola
Furubjelke m.fl. (s) tillkännagivande om att regeringen inom EU
skall driva frågan om detaljerade innehållsdeklarationer.
Motionärerna menar att det borde vara en självklarhet att alla
beredda livsmedel skall innehålla innehållsdeklarationer med
hänsyn till allergikerna. Torsten Gavelin (fp) anser i motion
L710 att livsmedel i större utsträckning än för närvarande borde
symbolmärkas. Enligt motionärens mening skulle en sådan märkning
innebära förbättringar för bl.a. allergiker. I motion So484 vill
Fanny Rizell m.fl. (kds) ha till stånd ett tillkännagivande från
riksdagen som går ut på att Sverige som medlem i EU skall driva
kravet på gemensamma obligatoriska regler om att allergener i
livsmedel skall deklareras på konsumentprodukter (yrkande 29).
Samma yrkande framställs av Ulf Björklund m.fl. (kds) i motion
Bo504 (yrkande 10). Göte Jonsson m.fl. (m) anför i motion Jo238
att det med hänsyn till allergikerna är viktigt att alla ämnen i
sammansatta ingredienser deklareras. I motionen yrkas
tillkännagivande därom (yrkande 16). I motion So488 begär Gudrun
Lindvall m.fl.
(mp) tillkännagivande om att regeringen skall utarbeta ett
system för märkning av livsmedel avsedda för allergiker (yrkande
10).

Ett yrkande som gäller bestrålade livsmedel m.m.
framställs av Alf Svensson m.fl. (kds) i motion K224. Yrkandet
innebär att riksdagen skall ge regeringen till känna att
bestrålade livsmedel snarast skall bli föremål för obligatorisk
märkning och på sikt totalförbjudas inom EU. Detsamma skall
gälla livsmedel framställda med hjälp av genteknik (yrkande 25).

Göte Jonsson m.fl. (m) yrkar i motion Jo238 ett
tillkännagivande om att datummärkning av bröd skall
innehålla upplysning om bakdag (yrkande 17).

I motion Fö802 yrkar Birger Schlaug m.fl. (mp) att riksdagen
skall begära lagförslag som innebär att gränsvärdet för
radioaktivitet i livsmedel skall sänkas (yrkande 12).

Vad först gäller de motionsyrkanden som kan anses innefatta
krav på internationellt agerande från svenskt håll i syfte att
få till stånd ändrade EG-regler vill utskottet erinra om det av
riksdagen i december 1994 beslutade tillkännagivandet i samband
med godkännandet av fördraget om Sveriges anslutning till EU
(prop. 1994/95:19, bet. UU5, rskr. 63). I då aktuella motioner
yrkades tillkännagivanden om ett svenskt agerande inom EU för
att förbjuda bestrålning av livsmedel och öka livsmedlens
tjänlighet genom fördjupade kvalitets- och hälsokrav samt
införande av en tydligare märkning av livsmedel med avseende på
ursprung och tillsatser. Vidare kritiserades EG:s regler om
datummärkning av bröd och märkning av ingredienserna i
sammansatta livsmedel samt tillåtandet av s.k. azofärgämnen. I
sitt yttrande till utrikesutskottet anförde lagutskottet (yttr.
1994/95:LU1y) att ett svenskt medlemskap i EU inte bör föranleda
att Sverige minskar sina ambitioner på livsmedelsområdet. Vidare
anförde utskottet att det är angeläget att vi med utnyttjande av
de resurser som står till buds försöker påverka utvecklingen
inom EG i riktning mot en högre skyddsnivå som tillgodoser
konsumenternas intressen. Särskilt viktigt är därvid, anförde
utskottet, att förbättra livsmedelskontrollen samt att höja
kvalitets- och hälsokraven. Inrättandet av en europeisk
livsmedelsmyndighet kan därvid vara en ändamålsenlig åtgärd.
Därutöver framhöll utskottet att det är angeläget att man från
svensk sida arbetar för att åstadkomma en tillfredsställande
ursprungsmärkning och andra förbättringar av märkningsreglerna
bl.a. i syfte att tillgodose allergikernas intressen. Även
insatser syftande till ett förbud mot bestrålning av livsmedel
bör ha hög prioritet anförde utskottet. Vad lagutskottet sålunda
anförde gav riksdagen som sin mening regeringen till känna.

I budgetpropositionen (bil. 10 s. 90) framhåller också
regeringen att Sverige aktivt skall verka för att inom EU bl.a.
förstärka livsmedelskontrollen, minimera användningen av
tillsatser, införa en bättre märkning av livsmedel samt öka
livsmedlens tjänlighet genom fördjupade kvalitets- och
hälsokrav.

När det sedan gäller de motionsyrkanden som kan anses
innefatta krav på inhemska åtgärder vill utskottet erinra om att
flertalet av EG:s rättsakter på livsmedelsområdet är
totalharmoniserade. Detta innebär att det inte är tillåtet för
något medlemsland att ha vare sig strängare eller liberalare
bestämmelser. Med stöd av bemyndiganden i livsmedelslagen har
SLV under åren 1993 och 1994 utfärdat över trettio nya
kungörelser med föreskrifter föranledda av EES-avtalet. Dessa
gäller främst livsmedelskontroll, livsmedelstillsatser,
märkning, gränsvärden för främmande ämnen, livsmedelsstandarder,
specialdestinerade livsmedel, material som kommer i kontakt med
livsmedel och metoder för analys av livsmedel. EG:s regler
bygger i stora delar på internationella rekommendationer från
Codex Alimentarius, som är samlingsnamnet för FOA:s och WHO:s
gemensamma program, Food Standards Programme, för bl.a.
standarder, riktlinjer och råd. Huvuddelen av SLV:s nya
kungörelser trädde i kraft samtidigt med EES-avtalet, dvs. den 1
januari 1994. I många av författningarna finns särskilda
övergångsbestämmelser som innebär att äldre bestämmelser får
tillämpas under en övergångsperiod. I vissa fall kan dubbla
regelsystem komma att gälla ända upp till tre år. Syftet med
dessa långa övergångstider är att underlätta anpassningar för
livsmedelsindustri och handel. Det svenska EU-medlemskapet
innebär i princip inga förändringar när det gäller detta
regelverk. Däremot medför medlemskapet i EU att Sverige fullt ut
och aktivt kan medverka och påverka gemenskapsreglerna som är av
betydelse på området. Vidare innebär EU-medlemskapet att
gränskontrollerna gentemot andra EU-länder avskaffats.

Utskottet kan för sin del inte se att regeringen har något
annat synsätt än motionärerna. I budgetpropositionen (bil. 10 s.
4) anför regeringen att konsumenternas intressen skall stå i
centrum för livsmedelspolitiken. Det innebär att de skall ges
reella möjligheter att välja den mat de vill ha på marknaden.
Information om ursprungsland, produktionssätt, djurskydd,
användning av bekämpningsmedel och tillsatser är viktiga
faktorer inför valet av livsmedel. Överskådlig prismärkning och
utförliga innehållsdeklarationer är enligt regeringens mening
berättigade konsumentkrav. Särskilt med hänsyn till allergikerna
är det viktigt att upprätthålla en hög standard när det gäller
innehållsdeklarationerna. Regeringen konstaterar att EU:s
direktiv på detta område för närvarande inte är så långtgående
som de krav vi ställer i Sverige. Det innebär, konstaterar
regeringen, att vi får upprätthålla vår högre märkningsstandard
på frivillig väg. För detta krävs, anser regeringen, en medveten
konsumentpolitik och en ökad konsumentupplysning på det
livsmedelspolitiska området. Hur detta skall uppnås är en viktig
strategisk fråga för regeringen. Förslag kommer att presenteras
under våren 1995.

När det gäller märkning av livsmedel har lagutskottet flera
gånger tidigare pekat på att EG:s regler om märkning inte
hindrar att livsmedelsindustrin och handeln lämnar ytterligare
information som är värdefull för olika konsumentgrupper. Våren
1994 behandlade utskottet motioner med yrkanden om förbättrade
innehållsdeklarationer och ursprungsmärkningar. Utskottet
anförde därvid att konsumenterna, med ett ökat varuutbud, i än
högre grad än tidigare kan komma att efterfråga uppgifter om
t.ex. produktionsland. Eftersom en tillfredsställande märkning
-- i likhet med annan varuinformation som konsumenterna önskar
-- är ett konkurrensmedel förutsatte utskottet att enskilda
företag i olika branscher utnyttjar denna möjlighet (bet.
1993/94:LU22).

Den utveckling som utskottet förutsatte våren 1994 synes nu ha
kommit i gång. Enligt vad som redovisats i olika sammanhang (se
bl.a. Konsumentberedningens Faktablad, Livsmedelskonsumenterna
och EU, nr 23, 1994 och tidningen Råd & Rön, nr 2, 1995) har
livsmedelsindustrins branschorgan rekommenderat sin medlemmar
att behålla den tidigare märkningen med hänsyn till
allergikernas behov. Sålunda har ICA angett att produkter med
allergiframkallande ämnen skall deklareras enligt den gamla
svenska ordningen. Vidare vill man ha uppgift om förpackningsdag
på kylvaror och bakningsdag för färskt bröd och att i utlandet
beredda kött- och charkvaror skall märkas med ursprungsland. En
vara beredd i Sverige med utländsk köttråvara skall anges med
råvarans ursprungsland. Beträffande tillsatser ser man från
ICA:s sida ingen anledning att ta in varor som innehåller
färgämnen, sötningsmedel eller liknande som inte är tillåtna i
Sverige, framför allt inte azofärger. KF avser att fortsätta
upplysa konsumenterna om bakningsdag när det gäller bröd från
egna bagerier. Beträffande den egna kött- och
charktillverkningen avser KF att behålla ursprungsmärkningen. KF
avser också att på andra områden där konsumentbehov föreligger
på liknande sätt upprätthålla en hög nivå vad gäller information
och kvalitet. Även om det förekommer att enskilda
livsmedelsbutiker inte alltid har en märkning som svarar mot den
uttalade policyn anser utskottet att utvecklingen är
tillfredsställande.

I sammanhanget vill utskottet också erinra om att regeringen i
budgetpropositionen (bil. 10 s. 102) föreslår ett nytt anslag på
30 000 000 kr till konsument- och marknadsföringsåtgärder inom
livsmedelsområdet. Propositionen har i denna del remitterats
till jordbruksutskottet som tillstyrkt förslaget i betänkandet
1994/95:JoU13. Anslaget är avsett att användas i syfte att
bättre ta till vara konsumenternas intressen och kan gälla t.ex.
insatser för förstärkt information till konsumenter,
livsmedelskontroll, tydligare varumärkning,
kvalitetsförbättringar och minimering av kemiska tillsatser.
Konsumenter med särskilda behov, t.ex. allergiker, bör enligt
regeringens mening särskilt uppmärksammas. Enligt regeringens
mening måste också arbetet med att förbättra
livsmedelskvaliteten fullföljas. Det kan gälla t.ex. åtgärder
för att minimera användningen av bekämpningsmedel,
konserveringsämnen och färgämnen i produktionen och förbjuda
bestrålning av livsmedel. Mottagare av medel från detta anslag
kan vara konsumentorganisationer och branschorganisationer.

Vidare vill utskottet hänvisa till Livsmedelsverkets särskilda
allergiprojekt, vilket nyligen redovisats i SLV:s Rapport 49/94,
Allergi och annan överkänslighet, samt i verkets tidskrift Vår
Föda, nr 8, 1994. Projektet har haft som mål att genom
information om riskerna med allergiframkallande
livsmedelsingredienser öka kunskapen hos allergiker, dietister,
läkare, livsmedelsproducenter m.fl. och därigenom minska
riskerna för att allergiker och överkänsliga skall drabbas av
reaktioner på livsmedel. I projektet har bl.a. EES-avtalets
följder inventerats. Slutsatsen är att de nya reglerna i vissa
fall blivit något bättre och i andra fall något sämre för
allergikerna. I rapporten erinras om att märkningsuppgifterna
enligt huvudregeln skall anges på svenska, vara lätta att förstå
och väl synliga. Alla ingredienser i ett livsmedel skall --
liksom tidigare -- anges i fallande ordning efter vikt. Ett
begränsat antal sammansatta ingredienser får anges med enbart
sina namn om de utgör mindre än 25 % av livsmedlet. För att
detta inte skall ge allergikerna en försämrad situation kommer
SLV att göra en snäv tolkning av reglerna, satsa på information
till allergikerna samt arbeta för att påverka reglerna
internationellt. I rapporten sägs vidare att medvetenheten om
allergiproblem har ökat genom de kontakter som SLV haft med
livsmedelsindustrin. Åtgärdsprogram har införts för att minska
riskerna för sammanblandning. Vidare har produktutveckling satts
i gång i syfte att finna alternativ till s.k. riskingredienser.

I sammanhanget kan vidare upplysas att Norge i samråd med
Finland, Island och Sverige lagt fram ett förslag till ändring
av Codex generella märkningsstandard för att förbättra
märkningen för allergiker. Den föreslagna ändringen av
Codexstandarden går ut på att 25-procentsgränsen ändras till 5 %
samt att en lista utarbetas med sådana ingredienser som alltid
måste anges på grund av att de är kända för att kunna framkalla
överkänslighetsreaktioner. Enligt uppgift är frågan också
aktuell inom EG, och en rapport väntas under år 1995.

Beträffande gränsvärden för radioaktivitet i livsmedel finns
särskilda bestämmelser i SLV:s kungörelse med föreskrifter om
åtgärder för att begränsa intaget av radioaktiva ämnen genom
livsmedel (SLV FS 1987:4). Föreskrifterna innebär bl.a. att
varor med halter över vissa nivåer inte får säljas i handeln.
Enligt vad utskottet inhämtat föreligger inte några skäl att
ändra gränsvärdena. I samarbete med bl.a. kommunerna har SLV
genomfört ett analysprogram för att kontrollera cesiumhalterna i
mat och dryck. Analysen har visat att halterna i så gott som
alla livsmedel som säljs i affärer ligger långt under gällande
gränsvärden. Utskottet vill också erinra om att SLV gett ut en
broschyr som riktar sig till personer med ett kosthåll som till
stor del baseras på ren, vilt och insjöfisk från
nedfallsdrabbade områden.

Vad som ovan redovisats ger enligt utskottets mening vid
handen att önskemålen i motionerna i allt väsentligt är föremål
för uppmärksamhet och åtgärder på skilda håll. Sålunda har
regeringen förklarat att Sverige aktivt skall verka för att inom
EU bl.a. förstärka livsmedelskontrollen, minimera användningen
av tillsatser, införa en bättre märkning av livsmedel samt öka
livsmedlens tjänlighet genom fördjupade kvalitets- och
hälsokrav. Mot den bakgrunden saknas enligt utskottets mening
skäl för riksdagen att nu förorda ett förnyat tillkännagivande.
Utskottet utgår från att regeringen noga följer upp frågorna.
Också på nationell nivå pågår, som nämnts i det föregående,
arbete både hos regeringen och vid SLV och inte minst inom
livsmedelsbranschen som syftar till förbättringar för
livsmedelskonsumenterna.

Mot bakgrund av det anförda bör enligt utskottets mening
motionerna L703, L710, L713, K224 yrkande 25, Fö802 yrkande 12,
So484 yrkandena 29 och 30, So488 yrkandena 7 och 10, Jo238
yrkandena 15, 16 och 17 samt Jo529 yrkande 26 och 27, A807
yrkande 9 samt Bo504 yrkandena 10 och 11 inte föranleda någon
riksdagens ytterligare åtgärd.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande Livsmedelsverkets verksamhet
att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för
verksamheten inom Statens livsmedelsverks ansvarsområde skall
vara i enlighet med vad regeringen förordar i proposition
1994/95:100 bilaga 10, punkt G 1,

2. beträffande anslaget till Livsmedelsverket
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motion 1994/95:Jo259 yrkande 12 under nionde
huvudtiteln till Statens livsmedelsverk för budgetåret
1995/96 anvisar ett ramanslag på 136 294 000 kr,
res. 1 (m)

3. beträffande köttbesiktning
att riksdagen med bifall till regeringens förslag under nionde
huvudtiteln till Täckande av vissa kostnader för
köttbesiktning m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag
på 1 000 kr,

4. beträffande livsmedelskontroll
att riksdagen med bifall till Riksdagens revisorers förslag
och motion 1994/95:Jo238 yrkande 18 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. beträffande regler om ursprungsmärkning inom EU
att riksdagen avslår motion 1994/95:A807 yrkande 9,
res. 2 (c)

6. beträffande olika åtgärder inom livsmedelsområdet
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:L703, 1994/95:L710,
1994/95:L713, 1994/95:K224 yrkande 25, 1994/95:Fö802 yrkande 12,
1994/95:So484 yrkandena 29 och 30, 1994/95:So488 yrkandena 7 och
10, 1994/95:Jo238 yrkandena 15, 16 och 17, 1994/95:Jo529
yrkandena 26 och 27 samt Bo504 yrkandena 10 och 11.

Stockholm den 30 mars 1995

På lagutskottets vägnar

Agne Hansson

I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Anita Persson
(s), Bengt Kronblad (s), Rolf Dahlberg (m), Rune Berglund (s),
Stig Rindborg (m), Karin Olsson (s), Eva Arvidsson (s), Birgit
Henriksson (m), Bengt Harding Olson (fp), Inger Segelström (s),
Tanja Linderborg (v), Sven-Erik Österberg (s), Henrik S Järrel
(m), Eva Persson Sellin (s) och Rigmor Ahlstedt (c).

Reservationer

1. Anslaget till Livsmedelsverket (mom. 2)

Rolf Dahlberg, Stig Rindborg, Birgit Henriksson och Henrik S
Järrel (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar
med "Utskottet utgår" och på s. 6 slutar med "yrkande 12" bort
ha följande lydelse:

Som framhålls i motion Jo259 har regeringen i årets
budgetproposition aviserat besparingar inom jordbruksområdet på
500 miljoner kronor fram till år 1998 (bil. 10 s. 6). Enligt
regeringens mening ligger besparingspotentialen framför allt
inom administrationen. Utskottet vill för sin del inte
ifrågasätta att så är fallet. För att utgiftsminskningar i den
aviserade storleksordningen över huvud taget skall vara möjliga
att genomföra under den angivna tidsperioden krävs emellertid,
enligt utskottets mening, redan kommande budgetår betydligt
större besparingar än vad regeringen nu föreslår. Enligt
utskottets mening är det också med hänsyn till det
statsfinansiella läget angeläget att det aviserade
besparingsarbetet kommer i gång snarast möjligt. En real
minskning av SLV:s utgifter kommande budgetår med 5 % framstår
mot bakgrund av det anförda som otillräckligt. Genom att redan
inför kommande budgetår minska anslaget får myndigheten dessutom
längre tid på sig att anpassa verksamheten samt, i avvaktan på
resultatet av den aviserade utredningen, själv vidta de
rationaliserings- och besparingsåtgärder som måste vara
genomförda till år 1998. Den i motionen förordade ytterligare
besparingen, 6 000 000 kr, synes enligt utskottets mening med
hänsyn till det anförda väl avvägd.

Utskottet tillstyrker således bifall till motion Jo259 yrkande
12. Till följd härav förordar utskottet att riksdagen bestämmer
anslaget till SLV för budgetåret 1995/96 till 130 294 000 kr.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:

2. beträffande anslaget till Livsmedelsverket
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Jo259 yrkande 12
och med anledning av regeringens förslag under nionde
huvudtiteln till Statens livsmedelsverk för budgetåret
1995/96 anvisar ett ramanslag på 130 294 000 kr.

2. Regler om ursprungsmärkning inom EU (mom. 5)

Agne Hansson och Rigmor Ahlstedt (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som
börjar med "Vad som" och slutar med "ytterligare åtgärd" bort ha
följande lydelse:

Mot bakgrund av vad som ovan redovisats kan utskottet
konstatera att det på nationell nivå pågår arbete både hos
regeringen och vid SLV och inte minst inom handeln som syftar
till förbättringar för livsmedelskonsumenterna. Det pågående
arbetet är enligt utskottets mening positivt. Arbetet ligger i
linje med de motionsönskemål som framställts om åtgärder på
nationell nivå. Med hänsyn härtill saknas anledning för
riksdagen att med anledning av dessa motionsyrkanden göra några
särskilda tillkännagivanden.

När det sedan gäller de motionsyrkanden som kan anses
innefatta krav på internationellt agerande från svenskt håll i
syfte att få till stånd ändrade EG-regler anser utskottet att
ett förnyat tillkännagivande från riksdagens sida är motiverat,
dock endast när det gäller ursprungsmärkningen. Enligt
utskottets mening bör Sverige med särskild kraft verka för att
reglerna om ursprungsmärkning av livsmedel inom EU skärps.
Behovet av skärpta regler framgår med önskvärd tydlighet av vad
som redovisats i massmedia under senare tid när det gäller
djurtransporter i vissa EU-länder.

Vad utskottet sålunda, med bifall till motion A807 yrkande 9,
anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Utskottets ställningstagande innebär att utskottet avstyrker
bifall till övriga motionsyrkanden.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande
lydelse:

5. beträffande regler om ursprungsmärkning inom EU
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A807 yrkande 9
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.