Anslag till domstolsväsendet, m.m.

Betänkande 1994/95:JuU15

Justitieutskottets betänkande 1994/95:JUU15

Anslag till domstolsväsendet, m.m.

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer
• Innehållsförteckning

1994/95
JuU15

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag om
anslag till domstolsväsendet för budgetåret 1995/96 och om
riktlinjer för sammansättningen av Domstolsverkets styrelse och
Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet samt förslag till
lag om ändring i rättegångsbalken. Utskottet behandlar i samband
därmed ett antal motioner avseende medelstilldelningen och i
övrigt med anknytning till domstolsväsendet.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker bifall
till motionerna.

Till betänkandet har fogats fem reservationer, varav två från
(m), en från (m, kds), en från (mp) och en från (kds). Även två
särskilda yttranden har avgivits, varav ett från (m) och ett
från (v).

ANDRA HUVUDTITELN

Propositionen

I proposition 1994/95:100 bilaga 3 (Justitiedepartementet) har
regeringen föreslagit riksdagen att

till Domstolsverket för budgetåret 1995/96 anvisa ett
ramanslag på 85 268 000 kr (D 1, s. 54--55),

till Domstolarna m.m. för budgetåret 1995/96 anvisa ett
ramanslag på 3 822 817 000 kr (D 2, s. 55--59),

anta regeringens förslag till lag om ändring i
rättegångsbalken (bilaga),

godkänna de riktlinjer om sammansättningen av Domstolsverkets
styrelse och Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet som
regeringen förordar (avsnitt D s. 53).

Motionerna

1994/95:Ju301 av Krister Örnfjäder (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Hultsfreds kommun bör överföras till
Västerviks domsaga,

1994/95:Ju401 av Birgit Henriksson och Eva Björne (m) vari
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om översyn av domkretsindelning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om domkretsindelning för Sollefteå tingsrätt.

1994/95:Ju402 av Torsten Gavelin (fp) vari yrkas att riksdagen
beslutar att avslå regeringens förslag att avveckla Kammarrätten
i Umeå.

1994/95:Ju403 av Lennart Rohdin (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om fortsatt organisatorisk hemvist för inskrivningsmyndigheten
inom tingsrätterna.

1994/95:Ju404 av Åke Carnerö (kds) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om ersättningen till nämndemän.

1994/95:Ju405 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att under anslaget D 2. Domstolarna
m.m. inom Justitiedepartementet anvisa ett i förhållande till
regeringens förslag med 44 000 000 kr ökat anslag i enlighet med
vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar att under anslaget D 2. Domstolarna
m.m. inom Justitiedepartementet inte anslå något engångsbelopp
till Domstolsverket i enlighet med vad som anförts i motionen,

1994/95:Ju406 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om överflyttning av registreringen av
företagshypotek till Patent- och registreringsverket (PRV).

1994/95:Ju807 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

20. att riksdagen beslutar att tillföra D 2. Domstolarna 2
miljoner kronor för personalförstärkning och utbildningsinsatser
gällande miljöbrott att tas från de 50 miljoner kronor som
satsas på ekonomisk brottslighet.

1994/95:Fi216 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas

21. att riksdagen till polis, domstolar och kriminalvård för
budgetåret 1995/96 anvisar 400 miljoner kronor utöver vad
regeringen föreslagit.

Utskottet

Inledning

Inledningsvis vill utskottet anmärka att enligt riksdagens
beslut om ändring i riksdagsordningen (förs. 1993/94:TK2,
1993/94:KU18, rskr. 425, 1994/95:KU2, rskr. 4, SFS 1994:1471)
löper budgetåret 1995/96 fr.o.m. den 1 juli 1995 t.o.m. den 31
december 1996.

Domstolsväsendets uppgift är att utöva rättskipning. Härtill
kommer ett antal avgränsade uppgifter av mer rättsvårdande
natur. Ett övergripande mål för verksamheten är att domstolarna
på ett rättssäkert sätt och inom rimlig tid skall avgöra de mål
och ärenden som de har att handlägga.

Inom domstolsväsendet pågår ett brett upplagt
rationaliserings- och förändringsarbete. Reformarbetet, som
pågår sedan några år, syftar till att domstolsverksamheten skall
renodlas och koncentreras på de dömande uppgifterna.
Tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i första instans.

En stor del av reformarbetet bygger på Domstolsutredningens
betänkande (SOU 1991:106) Domstolarna inför 2000-talet.
Betänkandet innehåller olika förslag om arbetsfördelningen
mellan domstolarna och den offentliga förvaltningen och mellan
de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna.
Utredningen har också tagit upp frågor om omprövning,
överklagande och instansordning samt vissa processrättsliga
frågor. Enligt utredningen bör en principiell utgångspunkt vara
att den första domstolsprövningen av ett förvaltningsärende
alltid sker i länsrätt. Utredningens förslag har beretts med
siktet inställt på etappvisa reformer och flera sådana har redan
genomförts, medan andra än så länge endast påbörjats. Den
huvudsakliga vinsten med reformarbetet kan sägas ligga i att det
genom förändringar på såväl det processrättsliga som det
organisatoriska och administrativa planet skapas ett effektivare
och bättre fungerande domstolsväsende som kan drivas med mindre
resurser. Nedan följer en kortfattad redogörelse för några av
reformerna.

Riksdagen beslöt år 1993 om en utvidgning av systemet med
prövningstillstånd i hovrätt. I samma ärende beslöts också en
ändrad instansordning beträffande utsökningsmål (prop.
1992/93:216, JuU34, rskr. 373).

När det gäller de allmänna förvaltningsdomstolarna pågår ett
omfattande arbete med att flytta ner målen från kammarrätt till
länsrätt i enlighet med riktlinjer som godkänts av riksdagen
(prop. 1992/93:100 bil. 3, JuU24, rskr. 289). Den första
domstolsprövningen i de allmänna förvaltningsdomstolarna skall i
allmänhet ligga i länsrätt, och Regeringsrättens roll som
prejudikatinstans skall renodlas. Arbetet är omfattande och sker
etappvis. En första etapp antogs av riksdagen förra året (prop.
1993/94:133, JuU24, rskr. 319). I det ärendet infördes även
regler av generell karaktär som gör det möjligt att ställa krav
på prövningstillstånd i ledet länsrätt--kammarrätt. Reglerna är
utformade efter mönster av reglerna om prövningstillstånd i
hovrätt. Frågan om vilka målgrupper som skall omfattas av kravet
på prövningstillstånd behandlas parallellt med att olika
målgrupper flyttas ner i instanskedjan. Hittills har ett sådant
krav införts i nästan alla de måltyper som har flyttats ned till
länsrätt och även i en del mål som redan tidigare prövats i
länsrätterna. Krav på prövningstillstånd gäller således sedan
den 1 oktober 1994 för bl.a. körkortsmål, kriminalvårdsmål och
studiestödsmål.

Riksdagen tog i höstas ställning till en andra etapp av
instansordningsreformen för de allmänna förvaltningsdomstolarna
och genom den utvidgas kravet på prövningstillstånd till
ytterligare ett 90-tal olika måltyper från den 1 april 1995 (se
prop. 1994/95:27, JuU6, rskr. 165).

Här bör även nämnas något om det pågående utredningsarbetet.

När det gäller de allmänna domstolarna kan principen om att
tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i första instans sägas
vara genomförd. I fråga om hovrätterna har strävandena inriktats
på att effektivisera förfarandet, bl.a., som redovisats ovan,
genom en utvidgning av systemet med prövningstillstånd, så att
målen kan avgöras på ett snabbare och mer ändamålsenligt sätt.
Resurserna kan därmed koncentreras på de mer svårbedömda och
kvalificerade målen. En särskild utredare skall enligt sina
direktiv (dir. 1993:38) arbeta vidare med dessa frågor. I
uppdraget ingår att lämna förslag till ändringar i
förfarandereglerna för hovrätt och att undersöka olika sätt att
begränsa flödet av mål till hovrätterna. Utredningsarbetet skall
redovisas under december månad 1995.

Ytterligare utredningsförslag är för närvarande föremål för
beredning i Justitiedepartementet. I juli 1994 avlämnade 1993
års domarutredning (dir. 1993:47) sitt betänkande (SOU 1994:99)
Domaren i Sverige inför framtiden. Utredningen tar bl.a. upp
frågor om domarnas ställning. Här behandlas utnämning och
rekrytering av ordinarie domare och därmed sammanhängande
frågor, domarnas rättsliga ställning samt deras löner och
bisysslor. Vidare berörs frågor kring vad som bör vara domarens
uppgifter i framtiden och frågor om den administrativa
styrningen av domare och domstolar. Även nämndemännens ställning
tas upp. Utredningen lägger, med ett undantag som rör jurymännen
i tryck- och yttrandefrihetsmål, inte fram några konkreta
förslag utan lämnar huvudsakligen synpunkter på vilka frågor som
bör utredas närmare i ett fortsatt utredningsarbete. Betänkandet
har remissbehandlats.

Ursprungligen var tanken att domstolsväsendets framtida
organisation skulle utredas av Domstolsutredningen. Genom
tilläggsdirektiv (dir. 1991:94) återkallade den förutvarande
regeringen emellertid Domstolsutredningens uppdrag i den delen
och frågorna bereddes i stället inom Justitiedepartementet.
Arbetet utmynnade bl.a. i departementspromemorian (1992:38)
Domstolsväsendet -- Organisation och administration i framtiden.
Förslagen i promemorian rönte en omfattande kritik och har i
stort sett inte lett till andra förändringar än de som rör
fördelningen av administrativa uppgifter mellan Domstolsverket
och domstolarna. I budgetpropositionen aviserar regeringen nu en
djupare översyn av de organisatoriska frågorna inom
domstolsväsendet. Till dessa frågor återkommer utskottet i det
följande.

Här bör också nämnas en del av det rationaliseringsarbete som
bedrivits inom domstolsväsendet. Under lång tid har, främst
under Domstolsverkets ledning, bedrivits ett arbete som syftar
till att rationalisera, förenkla och göra mål- och
ärendehanteringen billigare vid domstolarna. Ett ambitiöst
arbete har lagts ned på att datorisera domstolsväsendet.
Ytterligare steg på den inslagna vägen håller nu på att tas
genom införandet av ett databaserat målhanteringssystem vid
tingsrätterna och länsrätterna (MÅHS). Detta beräknas vara
infört vid samtliga underrätter under de närmaste två
budgetåren. Ett motsvarande system för hovrätternas och
kammarrätternas del håller på att utvecklas och beräknas komma i
full drift härefter. Vidare bör nämnas den renodling av
domarrollen som skett genom delegering av arbetsuppgifter till
kvalificerade domstolsbiträden. Utskottet har vid flera
tillfällen bl.a. strukit under det värdefulla i den tanken.

Domstolsverket

Inledning

Domstolsverket är central förvaltningsmyndighet för de
allmänna domstolarna, de allmänna förvaltningsdomstolarna,
arrende- och hyresnämnderna, Försäkringsöverdomstolen (t.o.m.
den 30 juni 1995), Rättshjälpsmyndigheten och de allmänna
advokatbyråerna. Domstolsverket skall, med iakttagande av
domstolarnas självständighet enligt regeringsformen, se till att
domstolarnas verksamhet bedrivs effektivt. Domstolsverket har
vidare till uppgift att på det allmännas vägnar föra talan mot
beslut i rättshjälpsfrågor. Från anslaget betalas också bl.a.
kostnaderna för verksamheten vid Notarienämnden och
Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet.

I anledning av en proposition år 1993 ställde sig utskottet i
frågan om decentralisering inom domstolsväsendet positivt till
att så mycket som möjligt av beslutsbefogenheter och ansvar för
de löpande arbetsuppgifterna decentraliserades till domstolarna.
Härigenom skulle domstolarna i ökad omfattning svara för sin
administration och ta ett ökat ansvar för förvaltningen inom
domstolsväsendet (prop. 1993/94:17, JuU10, rskr. 98). Regeringen
lämnade i februari 1994 ett uppdrag till Domstolsverket att
utarbeta förslag till en ny arbetsfördelning mellan
Domstolsverket och domstolarna i vissa administrativa frågor.
Domstolsverket har i två delrapporter (DV-rapport 1994:1 och
1994:2) redovisat uppdraget och bl.a. beskrivit en ny
organisation för verket med färre och större enheter samt delvis
nya arbetsformer. Den nya organisationen är uppbyggd med tre
enheter under generaldirektören, nämligen en stabsenhet, en
utvecklingsenhet och en serviceenhet. Inom verket skall också
finnas en chefsjurist. Regeringen har inte haft någon erinran
mot vad Domstolsverket har anfört, och den har redan fattat
beslut om de förordningsändringar som behövs (SFS 1994:923 och
1994:1379).

Sammansättningen av Domstolsverkets styrelse och
Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet

Domstolsverkets styrelse är enligt riktlinjer som beslutades
av riksdagen under förra riksmötet sammansatt av personer som
huvudsakligen hämtats från domstolarna (prop. 1993/94:17, JuU10,
rskr. 98). Styrelsen bestod tidigare av generaldirektören, två
riksdagsledamöter, två domare, en advokat samt ledamöter som
förordnats efter nominering av fackliga organisationer. I
enlighet med riktlinjerna ingår det inte längre några fackliga
representanter och inte heller några politiskt förtroendevalda i
styrelsen.

De nya riktlinjerna innebar även en förändring av
sammansättningen av Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet.
Nämnden har som huvuduppgift att efter beredning avge förslag
till regeringen i fråga om tillsättning av vissa ordinarie
domartjänster. De nya riktlinjerna innebar bl.a. att det inte
heller här skulle ingå några fackliga representanter.

I budgetpropositionen anför regeringen att en återgång bör ske
till vad som tidigare gällde beträffande sammansättningen av
Domstolsverkets styrelse och av Tjänsteförslagsnämnden för
domstolsväsendet med avseende på förtroendevalda och fackliga
representanter. Regeringen föreslår att riksdagen godkänner vad
regeringen förordat.

Utskottet anser i likhet med vad regeringen anfört att det är
viktigt att sammansättningen av Domstolsverkets styrelse är
sådan att den politiska och medborgerliga insynen garanteras.
Det är vidare betydelsefullt att personalen via sina
organisationer har möjlighet att föra fram synpunkter på
verksamheten genom egna representanter i Domstolsverkets
styrelse och i Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet.
Utskottet tillstyrker således regeringsförslaget om
sammansättningen av Domstolsverkets styrelse och
Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet.

Medelstilldelningen

Regeringen har föreslagit att riksdagen anvisar ett ramanslag
på 85 268 000 kr till Domstolsverket för budgetåret 1995/96.
Domstolsverket har inte ålagts något besparingskrav. Bakgrunden
härtill är, anför regeringen, att verket skall vara en drivande
kraft bakom de stora förändringar och rationaliseringar av
verksamheten som nu pågår på domstolsväsendets område. Detta
anges vara en förutsättning för att de åtgärder som är planerade
att genomföras skall kunna få önskad genomslagskraft och ge de
beräknade ekonomiska vinsterna. Regeringen föreslår att
Domstolsverket under den kommande budgetperioden från anslaget
D 2. Domstolarna m.m. som ett engångsbelopp skall tillföras
sammanlagt 5,25 miljoner kronor för utvecklingsändamål.

I motion Ju405 (m) föreslås att Domstolsverket inte skall
tillföras detta engångsbelopp.

Utskottet, som godtar regeringens förslag till
medelsberäkning, avstyrker bifall till motion Ju405 i nu berörd
del.

Domstolarna m.m.

Inledning

Anslaget till Domstolarna m.m. omfattar anslagen till de
allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna
samt hyresnämnderna och arrendenämnderna. Från anslaget betalas
även kostnaderna för de kansligöromål för Statens ansvarsnämnd
som fullgörs av Svea hovrätt.

Den 1 juli 1992 genomfördes slutligt den nya instansordningen
för rättskipningen i socialförsäkringsmål varvid
försäkringsrätternas verksamhet helt upphörde.
Försäkringsrätternas återstående mål överlämnades då till
kammarrätterna. Numera gäller beträffande socialförsäkringsmål
att beslut av allmän försäkringskassa överklagas till länsrätt,
därefter till kammarrätt och, som sista instans, till
Försäkringsöverdomstolen.

Försäkringsöverdomstolen skall, enligt beslut av riksdagen,
läggas ned den 1 juli 1995 och dess uppgift att vara
prejudikatinstans i socialförsäkringsmål skall då övertas av
Regeringsrätten (prop. 1992/93:215, JuU33, rskr. 372).

I samband med att försäkringsrätterna avskaffades byggdes
kammarrätterna ut (prop. 1990/91:80, JuU18, rskr. 216).
Verksamheten vid Kammarrätten i Sundsvall förstärktes med två
avdelningar, som förlades till Umeå och organiserades som en
filial till kammarrätten.

Som framgått ovan genomförs nu etappvis en
instansordningsreform för de allmänna förvaltningsdomstolarna. I
budgetpropositionen (s. 51) anför regeringen att det finns
förutsättningar enligt den bedömning som nu kan göras av
reformens effekter att avveckla en avdelning vid varje
kammarrätt den 1 juli 1995. Regeringen anför vidare att denna
avveckling innebär att Kammarrätten i Sundsvall endast kommer
att ha kvar en av de båda Umeå-avdelningarna. Det står
emellertid, enligt regeringen, redan nu klart att målunderlaget
efter genomförandet av den andra etappen av
instansordningsreformen inte kommer att vara tillräckligt för
att motivera att den återstående Umeå-avdelningen behålls.
Konsekvensen av detta är, anser regeringen, att den bör
avvecklas under budgetåret 1995/96.

I motion Ju402 (fp) begärs att kammarrättsfilialen i Umeå inte
skall avvecklas.

Utskottet avstyrker bifall till motionen då det ankommer på
regeringen att fatta beslut i ärendet.

Arbetsläget

Följande kan nämnas om arbetssituationen vid domstolarna under
år 1994.

I tingsrätterna minskade antalet inkomna tvistemål med
16 % och antalet inkomna brottmål minskade med 5 %. Antalet
avgjorda tvistemål minskade med 5 % och antalet avgjorda
brottmål minskade med 4 %. Målbalansen för tvistemål minskade
med 11 % och målbalansen för brottmål minskade med 5 %. I dessa
beräkningar ingår inte gemensamma ansökningar och notariemål. I
faktiska tal har antalet inkomna tvistemål till tingsrätterna
minskat med mer än 13 000 mål. Anledningen härtill är i
huvudsak en minskning av antalet överklagade
betalningsförelägganden. Till tingsrätterna inkom under 1994 ca
30 000 mål som börjat hos kronofogdemyndighet som
betalningsföreläggande.

I tingsrätternas övriga verksamhet minskade antalet inkomna
konkurser med 13 % och antalet inkomna domstolsärenden minskade
med 9 %. Även antalet inkomna ärenden till
inskrivningsmyndigheterna minskade något och är därmed kvar på
den låga nivå som gällt sedan år 1992. En speciell undersökning
har gjorts av antalet inkomna ärenden till tingsrätterna med
anledning av skuldsaneringslagen. Tredje kvartalet 1994 inkom
knappt 100 mål och fjärde kvartalet 1994 inkom drygt 200 mål.

I hovrätterna minskade antalet inkomna mål med 7 % och
antalet avgjorda mål minskade med 8 %. Målbalansen minskade med
7 %. För måltypen övriga mål har antalet inkomna mål minskat med
1 800 mål.

Antalet inkomna mål till Högsta domstolen ökade med 11 %
och antalet avgjorda mål ökade med 12 %. Målbalansen minskade
något.

I länsrätterna var det totala antalet inkomna och avgjorda
mål i stort sett detsamma som år 1993. Den utgående balansen
minskade med 16 % och uppgår nu till ca 79 000 mål. Trenden med
allt fler socialförsäkringsmål och mål enligt
socialtjänstlagen fortsätter. Fortfarande är det emellertid
skattemålen som dominerar antalet balanserade mål.

Antalet inkomna skattemål minskade endast något och antalet
avgjorda skattemål minskade med 27 %. Balansen fortsätter att
minska och uppgår nu till 37 000 mål. Även balanserade
fastighetstaxeringsmål minskade under 1994 från 9 729 till 5 371
mål.

Antalet inkomna körkortsmål minskade med 11 % medan antalet
avgjorda körkortsmål var oförändrat. Länsstyrelsen beslutar nu
som första instans när det gäller körkortsingripanden och
antalet körkortsmål kommer därför att minska i de allmänna
förvaltningsdomstolarna under 1995. Länsrätterna kommer i
stället, som framgått ovan, i anledning av
instansordningsreformen i de allmänna förvaltningsdomstolarna
att vara första instans för ett stort antal måltyper som i dag
överklagas från förvaltningsmyndighet till kammarrätt.

Antalet inkomna socialförsäkringsmål ökade med 10 % och
antalet avgjorda sådana mål ökade med 45 %. Målbalansen ökade
med 10 % till 19 468 mål. Enligt en uppgift från Domstolsverket
finns det inget som tyder på en minskning under år 1995 av
antalet överklagade socialförsäkringsmål till länsrätt.

Både antalet inkomna och avgjorda psykiatrimål är i stort sett
samma som föregående år. Av länsrätternas 11 317 avgjorda
psykiatrimål avgjordes 73 % efter muntlig förhandling, vilket är
en minskning med 7 %.

Övriga inkomna mål till länsrätterna ökade med sammanlagt 11 %
och antalet avgjorda mål ökade med 13 %. Ökningen av de s.k.
Ö-målen beror helt på ökningen av antalet mål enligt
socialtjänstlagen. Under 1993 inkom 32 304 sådana mål och under
1994 inkom 38 351 sådana mål.

Antalet inkomna mål till kammarrätterna minskade med 3 %
och antalet avgjorda mål minskade också med 3 %. Målbalansen
minskade med 5 % till 21 504 mål. Minskningen av antalet inkomna
mål beror i huvudsak på att studiestödsmålen fr.o.m. den 1
oktober 1994 förts från kammarrätt till länsrätt som första
domstolsinstans.

Antalet inkomna och avgjorda mål till Regeringsrätten
ökade med 2 %. Målbalansen är i stort sett oförändrad.

Vid Försäkringsöverdomstolen minskade antalet inkomna mål
med 26 % medan antalet avgjorda mål ökade med 12 %. Minskningen
av antalet inkomna mål beror främst på att möjligheterna till
prövningstillstånd vid Försäkringsöverdomstolen begränsades den
1 juli 1993. Domstolen skall, som ovan framgått, läggas ned den
1 juli 1995.

Utskottet kan konstatera att arbetsläget är ansträngt även om
situationen förbättrats på sina håll. För domstolsväsendet som
helhet gäller att det under flera år ökande antalet inkommande
mål nu åtminstone tillfälligtvis stannat upp vilket bidragit
till att målbalanserna minskat för de flesta måltyper.
Balanserna är dock fortfarande så stora inom många områden att
det hämmar effektiviteten i arbetet. Det är således, som
utskottet redan förra året uttalade, av stor vikt att arbetet
med att renodla verksamheten vid domstolarna fortsätter. Till
frågan om medelstilldelningen återkommer utskottet i det
följande. Utskottet vill dock redan här understryka att det
statsfinansiella läget kräver att arbetet med att på olika sätt
effektivisera och rationalisera domstolsarbetet fortsätter med
oförminskad kraft inom de gränser som kraven på rättssäkerhet
ställer. Här kommer naturligtvis det databaserade
målhanteringssystemet för domstolarna att spela sin roll.
Utskottet måste dock, i likhet med vad som anfördes förra året,
konstatera att situationen inte kan bemästras enbart genom
åtgärder av nu nämnt slag. Det krävs också andra åtgärder. Här
tänker utskottet på i propositionen aviserade förändringar
såvitt gäller rättsregler, struktur och organisation.

Medelstilldelningen

Domstolsväsendet har, såsom redovisats vid tidigare
budgetbehandlingar (se bl.a. 1992/93:100 bil. 3, JuU24, rskr.
289 och 1993/94:100 bil. 3, JuU21, rskr. 255), under de senaste
åren haft att ta sig an en stadigt ökande arbetsbörda. Detta
förhållande har medfört att balanserna av oavgjorda mål och
ärenden blivit oroväckande stora på sina håll trots en ökad
arbetstakt och målavverkning. Mot denna bakgrund har
domstolsväsendet under de senaste åren undantagits från de
sparkrav som lagts ut över den statliga verksamheten i övrigt. Å
andra sidan har domstolsväsendet inte heller fått några
permanenta resurstillskott motsvarande ökningen av mål- och
ärendetillströmningen. Som framgått ovan har dock under det
senaste året antalet inkommande mål till domstolarna minskat.

Regeringen föreslår nu ett ramanslag på 3 822 817 000 kr för
Domstolarna m.m. för budgetåret 1995/96. I förslaget ligger ett
besparingsbeting på 133,5 miljoner kronor. Regeringen föreslår
vidare, som framgått ovan, bl.a. en överföring av 5,25 miljoner
kronor till anslaget D 1. Domstolsverket för utvecklingsändamål.
Enligt regeringen (s. 50) skall nedskärningarna finansieras
genom olika förändringar av verksamheten och andra
rationaliseringar. Bland de viktigaste nämns genomförandet av
den ovan beskrivna instansordningsreformen för de allmänna
förvaltningsdomstolarna och vidare införandet av det
datoriserade målhanteringssystemet MÅHS. Härtill planeras en del
andra handläggningsmässiga och andra förenklingar på vissa
områden.

I flera motioner tas frågan om anslag till Domstolarna m.m.
upp. I motion Fi216 (kds) begärs, såsom motionen får förstås,
att inga besparingar skall ske på domstolarna och att anslaget
således skall ökas med 133,5 miljoner kronor. I motion Ju405 (m)
förespråkas att den föreslagna överföringen på 5,25 miljoner
kroner till anslaget D 1. Domstolsverket inte skall äga rum. I
motionen begärs vidare, såsom motionen får förstås, att de
föreslagna besparingarna skall minskas till hälften och att
anslaget således sammanlagt skall ökas med 72 miljonor kronor. I
motion Ju807 (mp) begärs att anslaget skall höjas med
2 miljoner kronor att användas för utbildning av domare i
miljörätt. Anslagsförstärkningen skall enligt motionen
finansieras genom att medel som satsas mot ekonomisk
brottslighet förs över till domstolarna.

Utskottet tar upp den sistnämnda frågan först.

Utskottet har tidigare vid flera tillfällen (se senast
1992/93:JuU24 s. 11 och där gjord hänvisning) bl.a. konstaterat
att ett effektivt beivrande av miljöbrottsligheten förutsätter
att domare har goda kunskaper i miljörätt. Domstolsverket
arrangerade senast år 1992 ett straffrättsseminarium i miljörätt
och i höstas deltog flera domare i ett seminarium om EU och
miljörätten. När frågan senast var uppe kunde utskottet
konstatera att berörd utbildning inhämtades huvudsakligen genom
att Domstolsverket bekostade deltagande för domare i externt
ordnade kurser och konferenser. Sedan den 1 juli 1994 disponerar
domstolarna själva medel för sådan extern utbildning.

Härutöver vill utskottet tillägga att det finns många
angelägna utbildningsbehov inom domstolsväsendet. Utskottet är
för sin del inte berett att göra en prioritering som enligt
utskottets mening -- i enlighet med gällande delegation -- görs
bättre på myndighetsnivå där man lättare kan överblicka de
utbildningskrav som finns. Utskottet anser inte heller att medel
som avsatts för bekämpning av den ekonomiska brottsligheten
skall tas i anspråk för andra ändamål än det avsedda. Å andra
sidan kan utskottet inte heller underlåta att peka på att
miljöbrott ibland är ett led i en avancerad ekonomisk
brottslighet; i sådana fall kan naturligtvis medel avsatta mot
ekobrott användas för miljöbrottsutbildning. Sammantaget leder
det anförda utskottet till slutsatsen att något beslut om
anslagsökning enligt yrkandet i motion Ju807 inte behövs.
Motionsyrkandet avstyrks.

När det sedan gäller medelsberäkningen i övrigt delar
utskottet regeringens uppfattning att det statsfinansiella läget
är sådant att alla möjligheter måste tas till vara för att
rationalisera och effektivisera verksamheten inom
domstolsväsendet. Målsättningen skall, som regeringen anför,
vara att ytterligare förbättra användningen av domstolsväsendets
resurser, och domstolsväsendet kan inte längre undantas från
sparkrav. Utskottet godtar således den föreslagna besparingen på
anslaget till Domstolarna m.m. och godtar även i övrigt
regeringens förslag till medelstilldelning.

Vad som anförts i det föregående leder till att utskottet inte
kan tillstyrka bifall till motionerna Ju405 och Fi216 i nu
behandlade delar.

Domkretsindelningen för tingsrätterna

I två motioner tas frågan om domkretsindelningen för
tingsrätterna upp. I motion Ju301 (s) begärs en ändring av
domkretsen för Västerviks tingsrätt av innebörd att även
Hultsfreds kommun skall höra dit. I motion Ju401 (m) begärs en
allmän översyn av domkretsindelningen för tingsrätterna i syfte
att åstadkomma en förstärkning av de mindre tingsrätterna,
särskilt när det gäller glesbygden och Norrlandsregionerna. I
motionen förespråkas vidare att domkretsen för Sollefteå
tingsrätt, som i dag omfattar Sollefteå kommun, redan nu utökas
med bl.a. Ragunda kommun.

Av 1 kap. 1 § rättegångsbalken framgår att domsaga är
tingsrättens domkrets, och att regeringen förordnar om
indelningen i domsagor.

Enligt de av statsmakterna år 1969 uppdragna riktlinjerna för
domkretsindelningen (prop. 1969:44, 1LU 1969:38) borde
domkretsarna helst göras så stora att de gav arbetsunderlag för
minst tre domare. Härifrån skulle dock undantag kunna göras.
Första lagutskottet anförde i sitt betänkande sammanfattningsvis
att stor betydelse måste fästas bl.a. vid samhörigheten i
geografiskt och annat hänseende mellan olika orter och bygder,
vid kommunikationer och vid förutsättningarna över huvud taget
för behövlig kontakt mellan domstolen och domkretsens olika
delar. Utskottet betonade också att stor hänsyn borde tas till
synpunkter från lokalt håll rörande bygdens behov från
rättsvårdssynpunkt och i fråga om service. Utskottet ansåg t.ex.
att stor försiktighet måste iakttas med indragning av
tvådomardomstolar om en indragning av domstolen skulle påtagligt
försämra den rättssökande allmänhetens möjligheter till service
eller eljest medföra väsentliga olägenheter för enskilda eller
det allmänna. Sådana skäl kunde enligt första lagutskottets
mening vara så starka att de motiverade behållandet också av en
domkrets som gav underlag för endast en domare.

Utskottet har vid några senare tillfällen gjort uttalanden om
tingsrättsorganisationen (JuU 1973:44, JuU 1974:9, JuU
1978/79:26, JuU 1985/86:28 och JuU 1986/87:25). Utskottet har
därvid ånyo understrukit betydelsen av domstolarnas lokala
förankring. Utskottet har också betonat vikten av att hänsyn tas
till skäl av sysselsättnings- och regionalpolitisk natur.

Senast behandlade utskottet frågan under våren 1993. Som en
inledning till utskottets befattning med frågan om
tingsrättsorganisationen anordnade utskottet i december 1992 en
offentlig utskottsutfrågning. Under den allmänna motionstiden år
1993 väcktes flera motioner där det begärdes att någon
indragning av antalet tingsrätter inte skulle göras.

Utskottet (1992/93:JuU24 s. 4--5) konstaterade att nyss
angivna utgångspunkter för tingsrättsorganisationen alltjämt
hade bärighet. Samtidigt måste givetvis organisationen, anförde
utskottet, vara utformad på ett sådant sätt att den bidrar till
en hög kvalitet på rättskipningen och ett allmänt gott
resursutnyttjande inom domstolsväsendet. Utskottet noterade att
den slutsats som kunde dras av befintliga uppgifter var att
några avgörande invändningar inte kunde riktas mot den nuvarande
organisationen.

I budgetpropositionen (s. 48) aviseras nu en djupare översyn
av de organisatoriska frågorna inom domstolsväsendet. Inom
Justitiedepartementet undersöks just nu förutsättningarna
härför. En sådan översyn kan, sägs det, komma att behandla såväl
underrätts- som överrättsstrukturen och även frågor om
specialdomstolarnas roll inom rättsväsendet. Syftet med
översynen av de organisatoriska frågorna sägs vara att få
underlag för att skapa ett mer effektivt, slagkraftigt och
sammanhållet rättsväsende där också bättre förutsättningar
skapas för att ta till vara så mycket som möjligt av de
rationaliseringsmöjligheter som uppstår genom de reformer på det
judiciella och processrättsliga planet som nu är under
genomförande.

Utskottet delar regeringens uppfattning om behovet av en
översyn av de organisatoriska frågorna. Översynen kommer, enligt
vad utskottet inhämtat, att inledas under våren. I detta
beredningsläge saknas det, enligt utskottets uppfattning,
anledning till något riksdagens uttalande till följd av de nu
behandlade motionerna Ju301 och Ju401 såvitt gäller
domkretsindelningen. Motionerna avstyrks.

Inskrivningsmyndigheternas verksamhet m.m.

I motion Ju403 (fp) begärs ett tillkännagivande om en fortsatt
organisatorisk hemvist för inskrivningsmyndigheterna vid
tingsrätterna. I motionen anförs bl.a. att särskilt när det
gäller de mindre tingsrätterna har inskrivningsverksamheten
varit en värdefull, stabiliserande och av allmänheten mycket
uppskattad faktor. En organisatorisk åtskillnad skulle, enligt
motionären, dramatiskt kunna underminera grundvalen för flera
små tingsrätter.

Inskrivningsväsendet har av ålder varit knutet till
domstolarna. Sedan den 1 januari 1972 gäller att
inskrivningsärenden handläggs av de till tingsrätterna knutna
inskrivningsmyndigheterna. Var och en av dessa myndigheter
förestås av en av tingsrättens domare, som i denna egenskap
kallas inskrivningsdomare. Personalen vid
inskrivningsmyndigheten är anställd vid tingsrätten.

Inför genomförandet av den reform av fastighetsrätten och
organisationen av inskrivningsväsendet som trädde i kraft den 1
januari 1972 diskuterades om en organisation vid sidan av
domstolsväsendet kunde få hand om inskrivningsväsendet.
Departementschefen ansåg emellertid att inskrivningsväsendet
också i fortsättningen borde vara knutet till domstolarna på i
princip samma sätt som dittills. Han anförde härvid bl.a.
följande (prop. 1970:20 del B 1 s. 494 f).

För inskrivningsväsendets anknytning till domstolarna talar
starka skäl. Sålunda är bl.a. inskrivningsmyndighetens prövning
i viss mening av dömande karaktär. Prövningen är i många fall
visserligen av mycket enkel beskaffenhet. Inte sällan rymmer
prövningen emellertid problem som kräver ingående kunskap om de
civilrättsliga reglerna. Även om man kan tänka sig att i större
utsträckning än hittills lägga en stor del av
inskrivningsdomarens nuvarande uppgifter på erfaren personal,
som ej har juridisk utbildning på det akademiska planet, kommer
det alltid att finnas ett antal ärenden, där behov av personal
med mera djupgående juridiska insikter gör sig gällande.
Anknytningen till domstolarna garanterar att sådan personal
alltid står till förfogande. Detta är av betydelse såväl från
rättssäkerhets- som servicesynpunkt.

Systemet med ett inskrivningsväsende knutet till domstolarna
har också en annan väsentlig fördel. Jag syftar här på det värde
som ligger i utbildningsmomentet. Tingsmeriteringen, som i
ganska stor utsträckning ägnas åt inskrivningsväsendet, utgör
enligt allmän uppfattning ett värdefullt led i
domarutbildningen. Också för dem som inte i fortsättningen ägnar
sig åt domaryrket blir erfarenheten av inskrivningsväsendet
under tingsmeriteringen ofta av stort värde.

Frågan om den organisatoriska hemvisten för
inskrivningsväsendet har varit föremål för överväganden i flera
utredningar under de senaste åren. Domstolsutredningen
diskuterar i sitt betänkande (SOU 1991:106) Domstolarna inför
2000-talet denna fråga. I enlighet med sina direktiv lämnar
utredningen inga förslag men uttalar att det fortsatta arbetet
med inskrivningsväsendets utveckling enligt dess mening bör
bedrivas från utgångspunkten att inskrivningsväsendet på sikt
bör skiljas från domstolsväsendet. Av remissvaren (Ds 1993:5 del
A) över Domstolsutredningens betänkande framgår att en stor
majoritet av de instanser som yttrat sig i denna del inte delar
denna uppfattning.

Även Lantmäteri- och inskrivningsutredningen (dir. 1993:11)
har i sitt principbetänkande (SOU 1993:99) Kart- och
fastighetsverksamhet i myndighet och bolag bl.a. föreslagit att
inskrivningsverksamheten bör föras från domstolarna till
fastighetsområdet. I den proposition (1993/94:214) där den
förutvarande regeringen redovisade sitt ställningstagande till
utredningens förslag fördes detta emellertid inte fram. Som skäl
för bedömningen anfördes bl.a. (prop. s. 22 f) att
inskrivningsmyndigheternas verksamhet utgör en
grundförutsättning för ett fungerande kreditväsende inom flera
sektorer av samhället, och att de fungerar på ett bra sätt.
Övervägande skäl talade därför för att inte då besluta om ett
överförande av inskrivningsverksamheten från tingsrätterna till
de lokala lantmäterimyndigheterna. Bl.a. borde, anfördes det,
pågående arbeten med förändringar, t.ex. på panträttsområdet,
först ha kommit längre, och först då kunde en tydligare bild av
myndigheternas framtida arbetssituation erhållas. I princip,
anfördes det vidare, låg emellertid regeringens grundsyn fast,
nämligen att domstolarnas uppgifter så långt som möjligt borde
renodlas till dömande verksamhet. Det anfördes vidare att vid
ett framtida avskiljande av inskrivningsverksamheten borde det,
i enlighet också med bedömningen i många remissyttranden, vara
naturligt att föra samman den med övrig berörd
fastighetsverksamhet. Detta skulle bl.a., sades det, innebära
möjligheter att även vid en fortsatt rationalisering av
verksamheten med inskrivning och panthantering kunna bibehålla
en lokal förankring av verksamheten.

Utskottet uttalade förra året (1993/94:JuU21 s. 15 f) i
anledning av några motioner att de skäl för
inskrivningsmyndigheternas knytande till domstolarna som
anfördes år 1972 i princip alltjämt hade bärighet. Till detta
kom att utskottet delade den uppfattning som framfördes i
motionerna att den föreslagna reformen skulle kunna få
konsekvenser för de små tingsrätternas bärkraft. Utskottet
erinrade här om sina tidigare uttalanden där utskottet
understrukit vikten av domstolarnas lokala förankring och vikten
av att hänsyn tas till skäl av sysselsättnings- och
regionalpolitisk natur. Med hänsyn till beredningsläget
avstyrkte utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande
bifall till motionerna.

I budgetpropositionen (s. 48) aviseras, som tidigare framgått,
en djupare översyn av de organisatoriska frågorna inom
domstolsväsendet. Översynen kan komma att behandla bl.a. såväl
underrätts- som överrättsstrukturen. I ett sådant sammanhang
bör, anförs det, också den organisatoriska hemvisten för bl.a.
bouppteckningsverksamheten och inskrivningsverksamheten tas upp.
Syftet med översynen är, som redan framgått, att få underlag för
att skapa ett mer effektivt, slagkraftigt och sammanhållet
rättsväsende där också bättre förutsättningar skapas för att ta
till vara så mycket som möjligt av de
rationaliseringsmöjligheter som uppstått genom de reformer på
det judiciella och processrättsliga planet som nu är under
genomförande.

Utskottet anser, med hänsyn till den aviserade översynen, att
det för närvarande saknas anledning för ett riksdagsuttalande
till följd av motion Ju403. Motionen avstyrks.

I motion Ju406 (s) föreslås att inregistreringen av
företagsinteckning flyttas från Malmö tingsrätt till Patent- och
registreringsverket.

Den som idkar näring kan använda den egendom som ingår i
näringsverksamheten som kreditsäkerhet. Regler om detta finns i
lagen (1984:649) om företagshypotek. En näringsidkare som vill
upplåta ett företagshypotek har rätt att få inskrivning i sin
näringsverksamhet av ett visst penningbelopp
(företagsinteckning). En företagsinteckning innebär alltså en
inskrivning av ett visst penningbelopp på en näringsidkares
upplägg i företagsinteckningsregistret. Handläggningen sker vid
en för hela landet central inskrivningsmyndighet som är knuten
till Malmö tingsrätt på samma sätt som inskrivningsmyndigheterna
enligt jordabalken är knutna till tingsrätterna. En av domarna
vid tingsrätten är chef för inskrivningsmyndigheten.

Utskottet behandlade förra året en liknande motion som den nu
aktuella. Utskottet (1993/94:JuU21 s. 17) var då inte berett att
tillstyrka en förändring när det gällde den centrala
inskrivningsmyndighetens lokalisering. Riksdagen följde
utskottet.

Från Patent- och registreringsverket har utskottet inhämtat
att verket alltjämt har uppfattningen att inskrivning av
företagsinteckning bör förläggas dit.

Enligt vad utskottet erfarit kommer den aviserade översynen av
de organisatoriska frågorna inom domstolsväsendet även att
beröra frågor om den nu aktuella inskrivningsmyndigheten. I
rådande beredningsläge saknas det, enligt utskottets mening,
anledning till något särskilt uttalande från riksdagens sida
till följd av motion Ju406. Motionen avstyrks.

Ersättning till nämndemän

I motion Ju404 (kds) framförs önskemål om en översyn av
ersättningen för uppdraget som nämndeman i syfte att
ersättningen skall höjas. Enligt motionären bör nämndemännens
ersättning ligga på samma nivå som den gör för förtroendevalda i
kommuner och landsting.

Regler om ersättning till nämndemän finns i förordningen
(1982:814) om ersättning till nämndemän och vissa andra
uppdragstagare inom domstolsväsendet m.m. Enligt förordningen
utgår ersättning till nämndemän dels som arvode för
sammanträde med 300 kr per dag (2 § 1 och 2), dels -- under
förutsättning av löneavdrag eller annan inkomstförlust på grund
av uppdraget -- som tilläggsbelopp för den del av
inkomstförlusten som inte täcks av arvodet (2 a § första
stycket). Arvodet och tilläggsbeloppet får tillsammans inte
överstiga 1 000 kr (2 a § fjärde stycket). Sistnämnda belopp
höjdes från 650 kr till 1 000 kr den 1 oktober 1994.

Principen om ersättning till nämndemän lades fast år 1985 (se
JuU1984/85:25 s. 8 f). Utskottet uttalade då i sitt av riksdagen
godkända betänkande att utskottet under många år ansett det
nödvändigt att få till stånd en mer allsidig sammansättning av
nämndemannakåren och i detta syfte framhållit att en höjning av
arvodena måste ske. Här bakom låg bl.a. intresset att komma till
rätta med det otillfredsställande förhållandet att sådana
yrkesarbetande -- bl.a. industriarbetare -- som får vidkännas
fullt löneavdrag vid tjänstgöring i rätten är
underrepresenterade i nämndemannakåren.

Utskottet har sedan dess återkommande behandlat yrkanden om
högre ersättning till nämndemän. I ett ärende år 1991
(1990/91:JuU27 s. 7 f) anförde utskottet att vad utskottet
uttalade år 1985 alltjämt ägde giltighet. Bestämmelserna om
ersättning till nämndemän innebär emellertid, anförde utskottet,
på grund av begränsningen beträffande arvodets storlek, alltjämt
en svårighet att få till stånd den allsidiga sammansättning av
nämndemannakåren som utskottet efterlyst. Detta förhållande fann
utskottet otillfredsställande; en översyn av ersättningsnormerna
för nämndemän borde därför ske. Som en utgångspunkt för denna
översyn borde, enligt utskottet, ligga förslaget i propositionen
1990/91:117 Om en ny kommunallag att förtroendevalda skulle få
rätt till skälig ersättning för den arbetsinkomst samt de
pensions- och semesterförmåner som de förlorar när de fullgör
sina uppdrag. I ärendet gav riksdagen som sin mening till känna
att regeringen borde ta initiativ till att en utredning som den
skisserade kom till stånd (rskr. 1990/91:260).

Domstolsverket har med anledning av riksdagens
ställningstagande och på regeringens uppdrag analyserat
ersättningsnormernas effekter på sammansättningen av
nämndemannakåren. En redovisning med förslag lämnas i rapporten
(DV-rapport 1992:4) Rekrytering av nämndemän -- Förslag till nya
ersättningsnormer. I rapporten konstaterar Domstolsverket efter
bl.a. utförda enkätundersökningar att de faktorer som påverkar
rekryteringen av nämndemän är valsystemet,
tjänstgöringsförhållandena och ersättningsnormerna.

I ersättningsfrågan anför Domstolsverket att dagens
ersättningsmodell med arvode och tilläggsbelopp är otidsenlig.
Kompensationen för förlorad arbetsförtjänst är bristfällig, och
nämndemännens arbetsinsats speglas inte eftersom korta
sammanträden ger samma ersättning som långa. Den största
fördelen med modellen är enligt Domstolsverket att den är
tämligen enkel att administrera. Domstolsverket föreslår att ett
nytt ersättningssystem införs efter mönster av de nya
ersättningsreglerna för förtroendevalda i kommunallagen
(1991:900). Detta innebär en kombination av
prestationsersättning (arvode) och ersättning för
inkomstbortfall. Ersättningarna görs oberoende av varandra och
knyts till sammanträdestidens längd. Sammanlagt skulle enligt
Domstolsverket en reform med den angivna inriktningen kosta
drygt 15 miljoner kronor per år.

I 1993 års budgetproposition anförde justitieministern att hon
hade förståelse för önskemålen om att höja ersättningen till
nämndemännen. Med hänsyn till det statsfinansiella läget
föreslog hon emellertid inte då någon ändring i gällande
ersättningsbestämmelser (1992/93:100 bil. 3 s. 126). Utskottet
anförde samma år i anledning av motioner i frågan att utskottet
för sin del kunde instämma i att det fanns behov av förbättrad
ersättning till nämndemännen. Utskottet erinrade här om att
utskottet hade påtalat detta också i tidigare sammanhang. I det
rådande ekonomiska läget delade dock utskottet
justitieministerns bedömning och tvingades med beklagande
konstatera att det saknades ekonomiskt utrymme för ens en
försiktig höjning (1992/93:JuU26 s. 20).

Motionsvägen väcktes frågan på nytt under förra riksmötet. Här
fann utskottet (1993/94:JuU20 s. 9 f) i sitt av riksdagen
godkända betänkande inte skäl att göra annan bedömning än år
1993. Utskottet hänvisade dock till 1993 års domarutredning som
enligt sina direktiv (dir. 1993:47) förutsättningslöst skulle
granska det svenska nämndemannainstitutet.

1993 års domarutredning har i sitt betänkande (SOU 1994:99)
Domaren i Sverige inför framtiden något berört frågan om
ersättningen till nämndemännen. Utredningen konstaterar i
betänkandet (del A s. 314) att det är svårt att diskutera frågor
om en allsidig sammansättning av nämndemannakåren utan att
samtidigt konstatera att rekryteringsproblemen har ett visst
samband med den ersättning som utgår till nämndemännen vid
tjänstgöringen i domstol. Utredningen konstaterar att det
knappast ligger på utredningen att lägga fram förslag om ett
nytt ersättningssystem. Ett sådant hade, påpekade utredningen,
redan lagts fram av Domstolsverket. Utredningen framhöll också
att det förmodligen är en förutsättning för att kraven på en
allsidigt sammansatt nämndemannakår skall kunna infrias i
längden att nämndemännen tillerkänns skälig kompensation för det
inkomstbortfall som tjänstgöringen kan innebära för dem. I
sammanhanget borde, anför utredningen, uppmärksammas att
ersättningen till nämndemännen är låg jämfört med vad som gäller
för många samhälleliga uppdrag. Man bör, anförde utredningen,
inte underskatta att ersättningsnivån kan komma att spegla synen
på uppdragets betydelse.

Om ersättningen till kommunalt förtroendevalda kan följande
nämnas. Den 1 januari 1992 trädde den nya kommunallagen
(1991:900) i kraft. Den nya lagen innebär att de förtroendevalda
är berättigade till skälig ersättning för den arbetsinkomst samt
de pensions- och semesterförmåner som de förlorar när de fullgör
sina uppdrag. Därutöver får fullmäktige besluta att
förtroendevalda i skälig omfattning skall få ersättning för
bl.a. resekostnader och andra utgifter som föranleds av
uppdraget samt arvode för det arbete som är förenat med
uppdraget (prop. 1990/91:117, KU38, rskr. 360). De nya reglerna
har utsatts för kritik av bl.a. Lokaldemokratikommittén.
Kommittén konstaterade i sitt slutbetänkande (jfr SOU 1993:90 s.
273 f) att reglerna om ersättning till förtroendevalda för
förlorade pensions- och semesterförmåner och för förlorad
arbetsinkomst har varit mycket besvärliga att tillämpa.
Kommittén föreslog därför en återgång till de frivilliga regler
för ersättning till förtroendevalda som infördes år 1983. I en
proposition förra året (1993/94:188) delade den förutvarande
regeringen uppfattningen att ersättningsreglerna har skapat
tillämpningsproblem. Regeringen var dock inte övertygad om att
den rätta lösningen var att slopa bestämmelserna, som tillkommit
i syfte att underlätta rekryteringen av förtroendevalda.
Regeringen ansåg att det fanns skäl att ytterligare se över
utformningen och om möjligt finna ett ersättningssystem som är
lätt att administrera och som underlättar rekryteringen av
förtroendevalda kvinnor och män med skiftande bakgrund. Den
förra regeringen tillkallade en kommitté för att se över bl.a.
dessa frågor (dir. 1994:86).

Regeringen har nu återkallat dessa direktiv. I
budgetpropositionen (1994/95:100 bil. 8 s. 33) aviseras dock ett
särskilt utredningsarbete i syfte att se över bestämmelserna om
ersättning och ledighet i samband med förtroendeuppdrag.

När det gäller ersättningen till nämndemännen vill utskottet
inledningsvis erinra om att Domstolsverket för ett par år sedan
genomförde en översyn härav. Utskottet anser det därför inte
erforderligt att nu förorda ytterligare en översyn i ämnet. Här
har utskottet också beaktat att frågan om ersättning till
kommunalt förtroendevalda skall bli föremål för överväganden. I
sammanhanget vill utskottet erinra om att utskottet alltjämt har
uppfattningen att utgångspunkten bör vara att samma principer
bör gälla för nämndemäns och kommunalt förtroendevaldas
ersättning, något som för närvarande inte är fallet. Utskottet
som i och för sig ser med tillfredsställelse på den höjning av
ersättningen som faktiskt skett utgår från att regeringen
återkommer till riksdagen i lämpligt sammanhang. Utskottet
avstyrker bifall till motion Ju404.

Tingsställen

I budgetpropositionen föreslår regeringen att riksdagen antar
ett i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i
rättegångsbalken. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli
1995. Genom den föreslagna lagändringen överlämnas det till
domstolarna själva att i samarbete med Domstolsverket bestämma
om de skall behålla ett nu befintligt tingsställe utanför
kansliorten.

Utskottet tillstyrker lagförslaget.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande sammansättningen av Domstolsverkets styrelse
m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bil. 3
godkänner vad regeringen förordat om sammansättningen av
Domstolsverkets styrelse och Tjänsteförslagsnämnden för
domstolsväsendet (avsnitt D),
res. 1 (m, kds)

2. beträffande anslag till Domstolsverket
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1994/95:Ju405 yrkande 2 i denna del till
Domstolsverket för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag
på 85 268 000 kr,
res. 2 (m)

3. beträffande kammarrättsfilialen i Umeå
att riksdagen avslår motion 1994/95:Ju402,

4. beträffande anslag till Domstolarna m.m.
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionerna 1994/95:Ju405 yrkande 1 och yrkande 2 i denna del,
1994/95:Ju807 yrkande 20 och 1994/95:Fi216 yrkande 21 i denna
del till Domstolarna m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett
ramanslag på 3 822 817 000 kr,
res. 3 (m)
res. 4 (mp)
res. 5 (kds)

5. beträffande domkretsindelningen för tingsrätterna m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Ju301 yrkande 1 och
1994/95:Ju401,

6. beträffande inskrivningsmyndigheternas verksamhet
att riksdagen avslår motion 1994/95:Ju403,

7. beträffande inskrivning av företagsinteckning
att riksdagen avslår motion 1994/95:Ju406,

8. beträffande översyn av nämndemännens ersättning
att riksdagen avslår motion 1994/95:Ju404,

9. beträffande rättegångsbalken
att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i rättegångsbalken.

Stockholm den 21 mars 1995

På justitieutskottets vägnar

Gun Hellsvik

I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Lars-Erik
Lövdén (s), Birthe Sörestedt (s), Göran Magnusson (s), Sigrid
Bolkéus (s), Märta Johansson (s), Margareta Sandgren (s), Anders
G Högmark (m), Siw Persson (fp), Alice Åström (v), Pär Nuder
(s), Lars Björkman (m), Kia Andreasson (mp), Rolf Åbjörnsson
(kds), Jeppe Johnsson (m), Eva Johansson (s) och Ingbritt
Irhammar (c).

Reservationer

1. Sammansättningen av Domstolsverkets styrelse m.m. (mom. 1)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Lars Björkman (m),
Rolf Åbjörnsson (kds) och Jeppe Johnsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar
med "Utskottet anser" och slutar med "för domstolsväsendet" bort
ha följande lydelse:

Utskottet vill för sin del när det gäller Domstolsverkets
styrelse hänvisa till vad som anfördes i den proposition som låg
till grund för införandet av nu gällande ordning (prop.
1993/94:17, JuU10, rskr. 98). Där anfördes att domstolarnas
självständighet och oavhängighet i den dömande verksamheten bör
avspegla sig även i det sätt på vilket den administrativa
centralmyndigheten leds. Statsmakternas inflytande över
domstolarnas dömande verksamhet sker, anfördes det, genom
normgivning, och det direkta medborgerliga inflytandet över den
dömande verksamheten är tillgodosett genom systemet med
nämndemän i domstolarna. Domstolarnas dömande verksamhet
bedrivs, anfördes det vidare, med ytterst få och väl avgränsade
undantag i full offentlighet, och det är således väl sörjt för
att den medborgerliga insynen och kontrollen över domstolarnas
dömande verksamhet blir effektiv. Bl.a. mot denna bakgrund
ansågs att behovet av politisk eller medborgerlig insyn i den
administrativa centralmyndigheten för domstolsväsendet i form av
lekmannarepresentanter i styrelsen var mindre framträdande. Det
anfördes vidare att detsamma gällde eventuellt fackligt
inflytande vid sidan av den arbetsrättsliga
medbestämmandelagstiftningen och eventuella samråds- och
referensgrupper med fackliga representanter knutna till
myndighetens ledning. Förtroendevalda och fackliga
representanter borde således inte ingå i styrelsen. Utskottet
anser att dessa resonemang alltjämt har bärighet och anser
sålunda i enlighet med nu gällande principer att Domstolsverket
bör ledas av en styrelse som är sammansatt av personer
huvudsakligen hämtade från domstolarna.

När det gäller sammansättningen av Tjänsteförslagsnämnden för
domstolsväsendet uttalades i den ovannämnda propositionen (s.
30) att starka principella invändningar kunde resas mot direkt
inflytande av fackliga intressen eller liknande intressen i en
nämnd av detta slag. Det fackliga inflytandet över
förslagsprocessen kunde i stället, anfördes det, tillgodoses
inom ramen för den arbetsrättsliga medbestämmandelagstiftningen.
Det ansågs att rent fackliga representanter inte borde ingå i
detta organ. Utskottet, som inte uttalade någon annan mening,
har alltjämt denna uppfattning.

Det anförda leder utskottet till att avslå propositionen när
det gäller föreslagna riktlinjer för sammansättningen av
Domstolsverkets styrelse och Tjänsteförslagsnämnden för
domstolsväsendet.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha
följande lydelse:

1. beträffande sammansättningen av Domstolsverkets styrelse
m.m.
att riksdagen avslår proposition 1994/95:100 bil. 3 såvitt
gäller riktlinjer för sammansättningen av Domstolsverkets
styrelse och Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet
(avsnitt D).

2. Anslag till Domstolsverket (mom. 2)

Gun Hellsvik, Anders G Högmark, Lars Björkman och Jeppe
Johnsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar
med "Utskottet, som" och slutar med "berörd del" bort ha
följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion Ju405
såvitt gäller anslaget till Domstolsverket. Med hänsyn till det
pågående reformarbetet inom domstolarna, ett förmodat tillskott
av brottmål under budgetperioden för de allmänna domstolarna mot
bakgrund av effektiviseringar inom polis- och åklagarväsendet
samt de förändringar i målutvecklingen som kan förväntas genom
medlemskapet i EU för framför allt de allmänna
förvaltningsdomstolarna bör således någon överföring av medel
från anslaget för Domstolarna m.m. till anslaget för
Domstolsverket inte ske. Domstolsverket bör därför tilldelas
5,25 miljoner kronor mindre än vad regeringen förslagit.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha
följande lydelse:

2. beträffande anslag till Domstolsverket
att riksdagen med anledning av propositionen i denna del och
med bifall till motion 1994/95:Ju405 yrkande 2 i denna del till
Domstolsverket för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag
på 80 018 000 kr.

3. Anslag till Domstolarna m.m. (mom. 4)

Gun Hellsvik, Anders G Högmark, Lars Björkman och Jeppe
Johnsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som
börjar med "När det" och slutar med "behandlade delar" bort ha
följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion Ju405
såvitt gäller anslaget till Domstolarna m.m. Med hänsyn till det
pågående reformarbetet inom domstolarna, ett förmodat tillskott
av brottmål under budgetperioden för de allmänna domstolarna mot
bakgrund av effektiviseringar inom polis- och åklagarväsendet
samt de förändringar i målutvecklingen för framför allt de
allmänna förvaltningsdomstolarna som kan förväntas genom
medlemskapet i EU bör domstolsväsendet endast ges ett begränsat
sparbeting. Den av regeringen föreslagna besparingen bör
begränsas till hälften, eller 66,75 miljoner kronor. Inte heller
bör någon överföring av medel från anslaget ske till anslaget
för Domstolsverket. Domstolarna bör därför tilldelas 72 miljoner
kronor utöver vad regeringen förslagit. Mot bakgrund av det
anförda kan utskottet inte ställa sig bakom kravet i motion
Fi216 om ytterligare ökning av anslaget.

dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha
följande lydelse:

4. beträffande anslag till Domstolarna m.m.
att riksdagen med anledning av propositionen i denna del och
med bifall till motion 1994/95:Ju405 yrkande 1 och yrkande 2 i
denna del och med avslag på motionerna 1994/95:Ju807 yrkande 20
och 1994/95:Fi216 yrkande 21 i denna del till Domstolarna
m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på
3 894 817 000 kr.

4. Anslag till Domstolarna m.m. (mom. 4)

Kia Andreasson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som
börjar med "Härutöver vill" och slutar med "Motionsyrkandet
avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som framförs i motion Ju807,
att miljöbrottsligheten inte bekämpas i den utsträckning som är
nödvändigt. Statistiken för domar avseende miljöbrott visar
också att få personer döms. Orsakerna till detta kan, som
motionärerna anför, bl.a. bero på bristande kompetens hos
landets domare när det gäller miljörättsfrågor. Det anförda
leder utskottet till att föreslå att anslaget till Domstolarna
m.m. bör höjas med i motionen föreslagna 2 miljoner kronor för
nästa budgetår att användas för de utbildningsbehov som
utskottet nu påtalat. Finansiering bör ske genom att medel
överförs från avsatta medel för bekämpning av ekonomisk
brottslighet.

dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha
följande lydelse:

4. beträffande anslag till Domstolarna m.m.
att riksdagen med anledning av propositionen i denna del och
med bifall till motion 1994/95:Ju807 yrkande 20 och med avslag
på motionerna 1994/95:Ju405 yrkande 1 och yrkande 2 i denna del
och 1994/95:Fi216 yrkande 21 i denna del till Domstolarna
m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på
3 824 817 000 kr.

5. Anslag till Domstolarna m.m. (mom. 4)

Rolf Åbjörnsson (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som
börjar med "När det" och slutar med "behandlade delar" bort ha
följande lydelse:

Utskottet delar den i motion Fi216 framförda tanken på att
samtliga föreslagna besparingar inom Justitiedepartementets
område bör avvisas. Enligt utskottets mening måste tillräckliga
anslag för att bedriva en effektiv kamp såväl mot smuggling av
narkotika, vapen och radioaktiva ämnen som mot ekonomiska brott
gå före statens besparingsbehov. För domstolarnas del innebär
detta att utskottet föreslår att anslaget höjs med 133,5
miljoner kronor utöver regeringens förslag. De
effektivitetsvinster som kan göras, skall, i enlighet med
förslaget i motionen, användas för att i samarbete med
skattemyndigheterna åstadkomma en effektivare bekämpning av den
ekonomiska brottsligheten. Utskottet avstyrker bifall till
motion Ju405 i nu behandlad del.

dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha
följande lydelse:

4. beträffande anslag till Domstolarna m.m.
att riksdagen med anledning av propositionen i denna del och
motion 1994/95:Ju405 yrkande 1 och med bifall till motion
1994/95:Fi216 yrkande 21 i denna del samt med avslag på
motionerna 1994/95:Ju405 yrkande 2 i denna del och 1994/95:Ju807
yrkande 20 till Domstolarna m.m. för budgetåret 1995/96
anvisar ett ramanslag på 3 956 317 000 kr.

Särskilda yttranden

1. Domarutredningen

Gun Hellsvik, Anders G Högmark, Lars Björkman och Jeppe
Johnsson (alla m) anför:

Vi anser att utskottet i sin redogörelse (s. 4) för det
fortsatta beredningsarbetet av Domarutredningens betänkande
borde ha tillagt att utskottet inhämtat att beredningen inte,
som förutsattes i direktiven till utredningen, kommer att ske
under parlamentarisk medverkan. Vi anser att beredningen bör ske
på det sätt som angetts i direktiven.

2. Anslag till Domstolarna m.m. (mom. 4)

Alice Åström (v) anför:

Jag anser att utbildningsinsatserna för domare i miljörätt
borde intensifieras och utökas. I rådande statsfinansiella läge
saknas emellertid utrymme för en extra satsning. I stället måste
området prioriteras inom befintlig ram.

Regeringens lagförslag

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1
Propositionen 1
Motionerna 2
Utskottet 3
Inledning 3
Domstolsverket 5
Inledning 5
Sammansättningen av Domstolsverkets styrelse och
Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet 6
Medelstilldelningen 6
Domstolarna m.m. 7
Inledning 7
Arbetsläget 8
Medelstilldelningen 10
Domkretsindelningen för tingsrätterna 11
Inskrivningsmyndigheternas verksamhet m.m. 13
Ersättning till nämndemän 15
Tingsställen 18
Hemställan 18
Reservationer 19
1. Sammansättningen av Domstolsverkets styrelse m.m.
(mom. 1) 19
2. Anslag till Domstolsverket (mom. 2) 21
3. Anslag till Domstolarna m.m. (mom. 4) 21
4. Anslag till Domstolarna m.m. (mom. 4) 22
5. Anslag till Domstolarna m.m. (mom. 4) 22
Särskilda yttranden 23
1. Domarutredningen 23
2. Anslag till Domstolarna m.m. (mom. 4) 23
Bilaga 24
Regeringens lagförslag 24