Anslag till brottsskadenämnden m.m.

Betänkande 1991/92:JuU18

Justitieutskottets betänkande 1991/92:JUU18

Anslag till brottsskadenämnden m.m.

---

Innehåll

• Propositionen
• Motioner
• Utskottet
• Hemställan

1991/92

JuU18

ANDRA HUVUDTITELN

Propositionen

I proposition 1991/92:100, bilaga 3 (justitiedepartementet),
har regeringen föreslagit riksdagen att för budgetåret 1992/93

till Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader anvisa ett
förslagsanslag på 5 441 000 kr. (G 5, s. 146 och 147),

till Brottsskadenämnden: Ersättning för skador på grund av
brott anvisa ett förslagsanslag på 25 000 000 kr. (G 6, s. 148).

Motioner

1991/92:Ju516 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen till Brottsskadenämnden (G 6) för budgetåret
1992/93 anslår 2 000 000 kr. utöver vad regeringen föreslagit
eller således 27 000 000 kr.

1991/92:Ju608 av Lisbet Calner m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att
incestoffer skall vara berättigade till kostnadsfri terapi.

1991/92:Ju804 av Knut Wachtmeister (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om större hänsynstagande till brottsoffer.

1991/92:Ju807 av Olle Schmidt och Margitta Edgren (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om inrättande av en central brottsofferfond.

1991/92:Ju818 av Sten Söderberg (nyd) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att brottsoffren i alla sammanhang ges den
största uppmärksamheten och att vården skall gälla brottsoffren,
icke brottslingarna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att brottsoffren omedelbart får den
mänskliga och praktiska assistans som är en nödvändighet för att
kunna återvända till livet efter dådet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att brottsoffren tidigare får juridisk
hjälp och att denna kan utverkas av polismyndigheten,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att en befattning som brottsofferombudsman
bör instiftas,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att vikten av brottsförebyggande åtgärder
betonas även ur brottsoffrens synpunkt.

1991/92:Ju824 av Christel Anderberg m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inrättande av en central brottsofferfond.

1991/92:A805 av Karin Starrin och Ingbritt Irhammar (c) vari
yrkas

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om terapikostnader,

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om inrättande av en central brottsofferfond.

Utskottet

Inledning

Brottsskadenämnden prövar ärenden enligt brottsskadelagen
(1978:413) om ersättning för skador på grund av brott. Nämnden
består av en ordförande, två vice ordförande och tre andra
ledamöter. Nämnden biträds av ett kansli.

Utöver ersättning för skador på grund av brott betalas bidrag
till brottsofferjourer över brottsskadenämndens anslag.

Brottsskadenämndens verksamhet har under de senaste åren
genomgått en kraftig expansion. Sålunda har statens utgift för
ersättning för skador på grund av brott ökat från 9,9 milj.kr.
budgetåret 1988/89 till 21,2 milj.kr. budgetåret 1990/91. Under
samma period har nämndens kansli förstärkts och
förvaltningskostnaderna ökat från 3,5 milj.kr. till 4,8 milj.kr.
Under innevarande budgetår har kansliet ytterligare utvidgats.

Medelsberäkningen

Regeringen föreslår ett förslagsanslag på drygt 5,4 milj.kr.
till brottsskadenämndens förvaltningskostnader.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till
medelsberäkning.

Regeringen föreslår vidare ett förslagsanslag på 25 milj.kr.
till ersättning för skador på grund av brott. I beloppet ingår 1
milj.kr. i bidrag till Brottsofferjourernas riksförbund (BOJ).

I motion Ju516 föreslås att anslaget ökas med 2 milj.kr.
utöver regeringens förslag. Dessa medel är avsedda för BOJ.

BOJ får under innevarande budgetår ett statligt
verksamhetsbidrag på 1 milj.kr.

Tidigare har utskottet i av riksdagen godkända betänkanden
uttalat att bidraget till BOJ borde uppgå till en sådan nivå att
det blir möjligt att fortsätta uppbyggnaden av och
utvecklingsarbetet vid brottsofferjourerna. Och vid
anslagsbehandlingen förra året, då utskottet föreslog riksdagen
en höjning av bidraget till BOJ till 1 milj.kr. jämfört med
regeringens förslag på 500 000 kr., förutsatte utskottet att
bidraget huvudsakligen skulle användas till uppbyggandet av
lokala brottsofferjourer (1989/90:JuU28 s. 14 och 1990/91:JuU21
s. 6).

Utskottet har alltjämt samma inställning till frågan om
bidraget till BOJ:s verksamhet, och utskottet anser att
regeringsförslaget i denna del är väl avvägt.

Här vill utskottet tillägga att brottsofferjourernas styrka
ligger i att de bygger på ett ideellt och frivilligt mänskligt
engagemang och på att de inte har det författningsreglerade
förhållningssätt som myndigheter måste ha (se 1990/91:JuU21 s.
7).

Utskottet avstyrker bifall till motion Ju516 och tillstyrker
regeringens förslag till medelsanvisning.

Motionsspörsmål

I det följande kommer utskottet att behandla en rad frågor om
brottsoffer som aktualiserats motionsvägen.

Förhindra brott

I motion Ju818 framhålls vikten av det brottsförebyggande
arbetet i ett brottsofferperspektiv.

Utskottet vill först erinra om det omfattande arbete som pågår
inom bl.a. regeringskansliet när det gäller förbättringar i
olika hänseenden för människor som blivit utsatta för brott (se
budgetprop. s. 49 ff). Inte minst viktigt är att de
rättsvårdande myndigheternas arbete har en inriktning som syftar
till att förebygga brott och till att ge hjälp och stöd åt
personer som ändå drabbas. I det sammanhanget noterar utskottet
särskilt den starka betoning av polisens brottsförebyggande roll
som görs i budgetpropositionen, där det understryks att en
central uppgift inom brottsbekämpningen är att förebygga och
förhindra att brott begås (s. 68).

Även inom andra delar av samhällslivet bedrivs en omfattande
brottsförebyggande verksamhet. Utskottet vill här särskilt peka
på åtgärder för att stärka familjens ställning i syfte att
motverka brottslighet, missbruk och andra former av sociala
problem.

Att förhindra att människor över huvud taget blir brottsoffer
är självklart, som framhålls i motionen, den bästa åtgärden för
-- presumtiva -- brottsoffer. Utöver vad som nyss anförts vill
utskottet här särskilt hänvisa till den arbetsgrupp som nyligen
tillsatts i justitiedepartementet under statssekreterarens
ledning med uppgift bl.a. att samordna och främja
utvecklingsarbetet på det brottsförebyggande området.

Utskottet kan konstatera att brottsförebyggande arbete
förekommer med flera olika inriktningar på alla nivåer i
samhällslivet. Något sådant uttalande som efterfrågas i motion
Ju818 behövs inte, och utskottet avstyrker bifall till den.

Tidigt stöd till brottsoffer

I motion Ju818 understryks vikten av att personer som drabbas
av brott får ett adekvat omhändertagande redan i samband med att
anmälan görs hos polisen. I motionen föreslås också att
målsägandebiträde skall kunna förordnas innan polisanmälan görs.

I detta sammanhang vill utskottet påminna om polisens
medverkan i brottsofferverksamheten. Bland annat har inom
polisen utarbetats en rapport (RPS rapport 1989:1) i syfte att
främja tillkomsten av brottsofferjourer. I rapporten betonas
bl.a. att en väsentlig förutsättning för att en brottsofferjour
skall kunna fungera är att den har den lokala polisens stöd.
Målet är att det skall finnas en brottsofferjour i varje
polisdistrikt. Härutöver bör nämnas att det i såväl den
grundläggande polisutbildningen som i olika typer av
fortbildning för polismän ingår frågor som är relaterade till
omhändertagande m.m. av brottsoffer. Men det går naturligtvis
inte att komma ifrån att det mottagande ett brottsoffer i
praktiken får också beror på den enskilde polismannens
personliga egenskaper och förmåga till inlevelse.

Utskottet delar motionärens uppfattning om vikten av att
brottsoffer tas om hand på ett kompetent och hänsynsfullt sätt,
och utskottet vill peka på justitieministerns uttalanden i
budgetpropositionen (s. 77) där hon understryker att de enskilda
personer som utsätts för brott skall sättas i centrum för
polisens uppmärksamhet och omsorg. Något uttalande från
riksdagen erfordras inte. Utskottet avstyrker bifall till motion
Ju818 i här behandlade delar.

När det gäller den särskilda frågan om tidpunkten för
förordnande av målsägandebiträde vill utskottet först fästa
uppmärksamheten på att en översyn av lagen (1988:609) om
målsägandebiträde pågår och att en departementspromemoria kan
förväntas inom kort. Enligt vad utskottet erfarit tas inga
frågor med anknytning till det här aktuella motionsspörsmålet
upp i promemorian. När det gäller den frågan kan utskottet
konstatera att den nuvarande lagstiftningen inte öppnar någon
möjlighet för ett förordnande av biträde på ett så tidigt
stadium som motionären föreslår. Tvärtom kan målsägandebiträde
förordnas först efter det att beslut att inleda förundersökning
fattats. Vid den tidpunkten har polisen eller åklagaren alltså
redan prövat om en anmälan bör leda till en utredning (se 1 §
lagen om målsägandebiträde och 23 kap. 1 § rättegångsbalken).

Utskottet kan i och för sig ha viss förståelse för syftet med
motionsyrkandet. Vid sådana brott där målsägandebiträde kan
förordnas -- sexualbrott och vissa andra starkt
integritetskränkande brott -- kan behovet av biträde onekligen
göra sig gällande redan i samband med anmälan. Å andra sidan kan
det vara svårt eller rentav omöjligt för rätten att bedöma
frågan om målsägandebiträde innan en anmälan föreligger. Och
rättens prövning förutsätter givetvis någon redogörelse för
händelseförloppet. Dessutom finns här ett processekonomiskt
intresse. Vid den avvägning som måste göras bör hänsyn också tas
till att mer ingående förhör med målsäganden normalt bör kunna
anstå till dess att förundersökningen inletts och biträde
förordnats.

Sammantaget finner utskottet inte anledning att tillstyrka
bifall till här behandlad del av motion Ju818.

Brottsofferombudsman

I motion Ju818 framförs också önskemål om en särskild
brottsofferombudsman vars uppgift skulle vara att tillvarata
brottsoffrens intressen.

Utskottet prövade liknande yrkanden såväl förra året som året
dessförinnan (1989/90:JuU28 s. 5 f och 1990/91:JuU21 s. 8). Vid
dessa tillfällen hänvisade utskottet till bl.a. åklagarens,
polisens och domstolens skyldigheter i sammanhanget. Utskottet
hänvisade också till att det ankommer på justitieombudsmannen
att övervaka myndigheternas tillämpning av lagar och andra
författningar. Sammanfattningsvis har utskottet vid de tidigare
tillfällena funnit det svårt att se att det skulle finnas behov
av en särskild brottsofferombudsman.

Utskottet har alltjämt denna uppfattning, och utskottet
avstyrker bifall till motion Ju818 i denna del.

Kostnaden för psykoterapi

I motionerna Ju608 och A805 väcks frågan om kostnaden för
psykoterapi för incestoffer. Motionärerna anser att sådan terapi
skall vara gratis.

Möjligheten att få kostnader för psykoterapi betald ur den
allmänna sjukförsäkringen är begränsad. Flertalet patienter med
behov av psykoterapi är därför hänvisade till den privata vården
som inte omfattas av det offentliga försäkringssystemet. Frågan
har uppmärksammats under senare år; bl.a. infördes år 1990 en
särskild ersättning till sjukvårdshuvudmännen för
psykoterapeutisk behandling (se 1989/90:SfU5, rskr. 43). Det bör
också nämnas att socialförsäkringsutskottet, när utskottet
senast behandlade frågan om kostnader för psykoterapeutisk
behandling, förutsatte att regeringen i en kommande översyn av
hälso- och sjukvårdens organisation och finansiering även skulle
uppmärksamma hur behovet av tillgång till psykologisk och
psykoterapeutisk behandling utan alltför höga kostnader för den
enskilde bäst skulle tillgodoses (1991/92:SfU3 s. 15, rskr. 38).

Emellertid finns även andra möjligheter för brottsoffer att få
ekonomiskt bidrag till psykoterapi. Utskottet tänker här på
möjligheten till ersättning enligt 2 § brottsskadelagen om
ersättning för personskada. Enligt 5 § samma lag skall
brottsskadeersättning utgå bl.a. för sjukvårdskostnad och andra
utgifter. Det förekommer regelbundet att brottsskadenämnden
ersätter kostnader för psykoterapi, där terapibehovet uppstått
på grund av sexualbrott.

Här bör också nämnas att kommittén om ideell skada (dir.
1988:76) efter att ha fått tilläggsdirektiv (dir. 1990:66)
överväger bl.a. en förändring av ersättningsnivån och
regelverket vid skadestånd till våldtäktsoffer och offer för
andra våldsbrott som ger utrymme för inte bara kompensation för
lidandet utan också hjälp till en förändring av livssituationen.
-- Kommittén beräknas under innevarande vår lägga fram ett
delbetänkande om ersättning för lidande som någon tillfogat
annan genom brott mot den personliga friheten eller annat
integritetskränkande brott.

Utskottet kan således konstatera att frågan om ersättning ur
det offentliga försäkringssystemet för kostnader för psykoterapi
är uppmärksammad och att det dessutom, för den grupp som lyfts
fram i motionerna Ju608 och A805, finns särskilda möjligheter
att få kostnaden för psykoterapi ersatt av statliga medel.
Enligt utskottets mening faller det sig naturligt att
informationen till brottsoffer i olika sammanhang också omfattar
möjligheten till psykoterapi i krisbearbetande eller
rehabiliterande syfte. Sådan information skulle kunna lämnas
t.ex. i den broschyr med information till brottsoffer som
brottsförebyggande rådet håller på att ta fram. Utskottet
förutsätter att formerna för en sådan information övervägs i det
arbetet. Något behov av uttalanden från riksdagens sida i denna
fråga finns alltså inte, och utskottet avstyrker bifall till
motionerna.

Brottsofferfond

I motionerna Ju807, Ju824 och A805 väcks frågan om en central
brottsofferfond. Tanken i motionerna är att alla som döms för
brott skulle, utöver påföljden, erlägga ett mindre belopp,
förslagsvis 500 kr., till en särskild brottsofferfond. De
sålunda influtna medlen skulle användas t.ex. till
brottsskadestånd eller brottsofferverksamhet.

Utskottet vill först nämna att utskottet behandlade en
liknande fråga förra året. Det handlade om att låta bötesmedlen
finansiera brottsskadenämndens verksamhet. Utskottet uttalade då
i sitt av riksdagen godkända betänkande att det kunde tyckas
ligga en pedagogisk poäng i att just bötesmedel skulle användas
för brottsskadestånd. Utskottet avstyrkte emellertid bifall till
motionen, bl.a. därför att den föreslagna ordningen skulle
innebära att möjligheten att ersätta brottsoffer blev beroende
av i vilken utsträckning penningstraff dömdes ut och drevs in
(1990/91:JuU21 s. 7 f).

Det nu aktuella förslaget saknar den starka kopplingen till
brottsskadeersättningen, och utskottet finner alltjämt tanken
intressant. Det kan av pedagogiska skäl synas rimligt att de som
döms för brott får bidra till åtgärder som syftar till att
förebygga brottslighet resp. att reparera skador på grund av
brott. Utskottet finner alltså tanken om en brottsofferfond
värd att överväga närmare. Utskottet förutsätter att detta
kommer att ske inom ramen för det arbete som redan pågår inom
justitiedepartementet i den nyss nämnda arbetsgruppen om
brottsförebyggande åtgärder m.m. Något särskilt uttalande med
anledning av motionerna krävs alltså inte. Utskottet avstyrker
bifall till motionerna Ju807, Ju824 och A805 i här behandlade
delar.

Övrigt

I motion Ju804 förs fram krav på ett tillkännagivande om
större hänsynstagande till brottsoffer. I motionen tas upp några
exempel som anses peka på ett behov av en översyn av viss
lagstiftning. Det gäller regler om arvsrätt, förverkande av
brottsverktyg och uppsägning vid arbetstagarens brottslighet.

När det gäller arvsreglerna tas den situationen upp att en
person genom uppsåtligt brott men likväl av våda vållat
arvlåtarens död (misshandel och vållande till annans död).

Här kan utskottet upplysa om att en lagändring som tillgodoser
kravet i motionen -- nämligen att arvsrätt i sådana situationer
utesluts -- trädde i kraft den 1 januari 1992 (se 15 kap. 1 §
ärvdabalken).

I fråga om förverkande av brottsverktyg kan utskottet
konstatera att det är möjligt att med stöd av reglerna i 36 kap.
2 § brottsbalken förverka hjälpmedel som använts vid brott. Med
stöd av 3 § samma kapitel kan föremål under särskilda
förutsättningar förverkas även om de inte kommit till brottslig
användning. Det handlar t.ex. om föremål som är typiska
inbrottsredskap och om föremål som är ägnade att användas som
vapen vid brott mot liv eller hälsa om föremålen påträffats
under sådana omständigheter som ger anledning att befara att de
skulle komma till brottslig användning.

När det gäller den situation som tas upp i motionen, att en
rånare efter avtjänat straff fick tillbaka vapen som inte
använts vid rånet, kan tilläggas att också vapenlagen innehåller
regler som hade kunnat vara tillämpliga. Enligt 29 § tredje
punkten vapenlagen (1973:1167) kan en vapenlicens återkallas på
den grunden att tillståndshavaren visat att han var olämplig att
inneha vapen. Det finns också möjlighet för polisen att enligt
32 § vapenlagen genast omhänderta ett vapen om det finns risk
för missbruk eller om det är sannolikt att en vapenlicens skulle
återkallas.

När det till sist gäller frågan om uppsägning tas i motionen
upp den situationen att en anställd som begått brott "i
tjänsten" får behålla sitt arbete på grund av formella fel vid
uppsägningsförfarandet.

I denna del vill utskottet hänvisa till att regeringen nyligen
tillsatt en utredning (dir. 1991:118) som skall se över delar av
arbetsrätten. Uppdraget omfattar att överväga sådana frågor om
uppsägning och anställningsskydd som aktualiseras i motionen.

Sammantaget finner utskottet inte att vad som anförs i motion
Ju804 ger anledning till någon översyn av lagstiftningen utöver
den som nyss nämnts. Utskottet avstyrker bifall till motionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande anslag till Brottsskadenämnden:
Förvaltningskostnader
att riksdagen till Brottsskadenämnden:
Förvaltningskostnader för budgetåret 1992/93 anvisar ett
förslagsanslag på 5 441 000 kr.,

2. beträffande anslag till Brottsskadenämnden: Ersättning
för skador på grund av brott
att riksdagen med avslag på motion 1991/92:Ju516 yrkande 2
till Brottsskadenämnden: Ersättning för skador på grund av
brott för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på
25 000 000 kr.,

3. beträffande vikten av att förhindra brott
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju818 yrkande 8,

4. beträffande stöd till brottsoffer
att riksdagen avslår motion 1991/91:Ju818 yrkandena 2 och 3,

5. beträffande målsägandebiträde
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju818 yrkande 4,

6. beträffande en brottsofferombudsman
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju818 yrkande 5,

7. beträffande kostnaden för psykoterapi
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ju608 yrkande 2 och
1991/92:A805 yrkande 23,

8. beträffande en brottsofferfond
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ju807, 1991/92:Ju824
och 1991/92:A805 yrkande 27,

9. beträffande översyn av viss lagstiftning
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju804.

Stockholm den 17 mars 1992

På justitieutskottets vägnar

Britta Bjelle

I beslutet har deltagit:
Britta Bjelle (fp),
Lars-Erik Lövdén (s),
Jerry Martinger (m),
Göthe Knutson (m),
Ulla-Britt Åbark (s),
Bengt-Ola Ryttar (s),
Ingbritt Irhammar (c),
Birthe Sörestedt (s),
Birgit Henriksson (m),
Liisa Rulander (kds),
Karl Gustaf Sjödin (nyd),
Göran Magnusson (s),
Lars Sundin (fp),
Sigrid Bolkéus (s) och
Kent Carlsson (s).

Särskilt yttrande

En brottsofferfond

Lars-Erik Lövdén, Ulla-Britt Åbark, Bengt-Ola Ryttar, Birthe
Sörestedt, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus och Kent Carlsson
(alla s) anför:

Vi instämmer i att tanken om en brottsofferfond kan vara värd
att överväga närmare, och vi vill därför inte motsätta oss att
frågan utreds. Vi vill emellertid redan nu göra klart att vi
anser att det sätt att finansiera fondens verksamhet som
förespråkas i motionerna är mindre lämpligt.